Titta, titta! Jättefint inslaget levererade Eva-Karin Lilltjejens velourklänning och man blir ju glad av att bara se den!
Det är resår i hals och ärmarnas slut så de hålls uppe om de skulle vara för långa respektive enkel påtagning över huvudet. Det är en sådan klänning som man sparar, visar fram när man är vuxen och låter gå i arv just för att den är så personlig i både framtagning och med bokstaven på bröstet.
Ska bli så roligt att se henne i den!



Är förresten frustrerande att inte ha tid och ork att skriva nu de senaste dagarna. Det dyker upp tankar, reflektioner och känslor jag vill få ner som det där och då finns inte tid till. Och när man väl har en stund över vill jag inte tillbringa den framför dataskärmen som jag redan suttit vid hela dagen. Dessutom har allt det där man tänkte och kände hunnit försvinna ner i "det-kändes-viktigt-då-men-inte-nu-längre"-brunnen. Kanske man kan ifrågasätta dess relevans över huvudtaget då.
Kan ju bara nämna att det blev en lite annorlunda lunch igår - ute på Åbytravet. Första gången jag var där och första gången jag spelade på hästar som jag sedan också fick se trava runt där ute i duggregnet. Oerhört tråkigt på tv, ganska småkul live.