Långt borta är vinterdagarna då dubbelt långärmat var ett måste! Eller okej, denna vintern var det i och för sig inte lika illa tack vare graviditeten. Det är varmt!
En intensiv dag följd av hyfsat duktig kväll. Tvättat, dammsugat ett ton döda flugor och röjt så det bara är en smärre och inte total kaos när Anna och hennes tösabit kommer imorgon.
Oo hoppade i tjärnen när han kom från fotbollsträningen medan jag och lilltjejen betraktade grodynglen. De har börjat få ben.

Maja är något bättre. Kanske för att hon anpassat sig till försämringen, kanske för att det inte känns lika illa. Men hon är inte som tidigare utan en försämring märks. Men hon visar ändå sitt vanliga lynne om än i dämpad mening. Långsamt och bitvis ostadigt går hon ut för en sväng på altanen, drar sig upp i soffan eller sängen och äter den godare blötmaten vi serverar. Inte mycket, men alltid något. Önskar hon kunde dricka mera.
Jag har varit hyfsat duktig på att dricka under kvällen då en huvudvärk lurar någonstans där bak. Värre än så ska det inte bli!

Jättefint väder och jag har knappt stuckit näsan utanför dörren. Armarna kliar tillräckligt sedan igår så jag gick upp och ugglade på vinden istället. Rotade fram en låda med gamla fotografier och dagböcker. Snacka om minneslåda!


("Kära dagboken..." Linda 12 år!)













Tror jag gick i lågstadiet när vi reste till Alanya Turkiet. En tanig flickunge som ännu inte fått glasögon och är utåtfotad nåt otroligt! Den där kepsen hade röda och gröna dioder som blinkade. Helhäftigt!
Minns ganska mycket från den där resan ändå, som busstoppet från flygplatsen i Antalya till Alanya och toaletten som bara var ett hål i golvet. Alla hemlösa katter och särskilt en gråmelerad unge som jag grät bittra tårar över. Taxichauffören som kallades Nelson eller nåt liknande som samlade fotografier tagna på honom tillsammans med turister som de sistnämnda alltså skickat till honom. Det söta teet som alla butiksinnehavare skulle bjuda på och mamma med kvastskaftet som hon knackade med i taket efter damen på våningen ovanför. Hon hade klackskor som hon klicketi-klapprade med över stengolvet, men när mamma knackande följt efter ett tag blev det tyst!
Jag fyllde år den resan och fick min första kamera! Tror det var en Konica som var knallröd. När vi gick ut och åt den kvällen hade personalen ordnat en liten tårta och som för all uppvaktning skämdes jag. Ännu mera när det visade sig vara kokos i den vilket jag verkligen inte gillar och därför inte klarade av att äta upp så mycket som jag kände mig skyldig att göra.

Har scannat in ett gäng bilder från denna minnenas låda och tänkte försöka skriva om dom lite då och då här i bloggen. I en låda på vinden glöms dom så lätt bort, men på detta sätt har jag i varje fall ett försök till att bevara minnena bättre. Det är en salig blanding där jag dock inte hittade många från barndomen. Detta är nog det tidigaste jag fann, men har för mig att det ska finnas några fler fotomappar i en annan kartong. Förhoppningsvis finns den där uppe någonstans, men att leta fram den får bli en annan dag.

Så var det då dags för ännu en midsommar och för en övernattning på Landet packade vi Saabis för vad man kunde tro en vecka - varje fall på jordgubbsfronten!
Vi slapp regnet men fick desto mera blåst. Nicke hade fixat ett tält som verkligen fick sättas på prov medan vi satt och mös på insidan. Lilltjejen har haft en jättebra helg ur föräldrarnas synvinkel och nya resesängen fungerade alldeles utmärkt.
Jag fick till och med startat upp nästa Hjärtekatt! Den första, Maja gick ju i ett huj medan Fia varit raka motsatsen. Illa!


Jag vågade mig på en handfull av de oemotståndliga bären vid flertalet tillfällen under dessa två dagar och inget speciellt har kunnat märkas på lilltjejen ä så länge i varje fall. Kanske om man låter bli att frossa så går det bra! Tjohoo!


(Råtta på bordet!)


Tänk hur ens midsommarbord sett ut under åren som gått! Tämligen likartade, men gosedjur var definitivt ett nytt inslag för mig!


(Liselott och Oles fine Charlie!)


När folket droppat av introducerade vi Monica för "När då då?"! Var ganska gott med så lugn kväll som kunde avslutas rätt tidigt.

-------

Störigt att jag klickar på "Publicera" istället för "Förhandsgranska"! Men en kinkig lilltjej och trött morsa bäddade ändå för ett bryt.

Midsommardagen var blåsten väck och solen strålade! Här skulle nya flytvästen provas! Den var nog lika obekväm som den såg ut, men hon tolererade den faktiskt riktigt bra.
Som första båttur åkte vi bara över till Keholmen där det lägligt nog också fanns en cache! Hälsade lite på stora kor och mös i solen.


Mot slutet på ön tog lilltjejens trötthet över, så när flytvästen skulle på igen var toleransnivån inte lika hög. Men när vi väl kommit ut en bit på vattnet så somnade hon. Att gasa på var inga som helst problem!
Tillbaka i hamn hoppade Monica av och tog med sig lilltjejen. Vi övriga skulle ta en liten extrasväng och gasa på rejält, wee me like it!
Sjön suger säger man väl för sedan sov hon så pass att man hann både lunch och sedan korsord samt "När då då?" i solen innan jag och Oo drog på liten cachingtur i Stenungsund. Då somnade hon igen! Tre mysteries och en vanlig fick vi loggat innan vi fick åka tillbaka för grillmiddag hos Liselott och Ole. Mums i maggen!

(Namnam!)

Känner för de anställda på Saab. Kanske inte så oväntat men vad gör man när något så självklart som en lön i slutet på månaden inte kommer? Förhoppningsvis har man en buffert, men många har inte det och så står man där med räkningar som lika fullt måste betalas ändå. Nej fy sjutton vilken sits.

Gjorde en trevlig upptäckt i tvättstugan idag. En orkidée som stuvats undan där inne hade börjat blomma! Jag tycker ju väldigt mycket om orkidéer men de slutar ju oftast bara i en ledsen bladrosett som jag likväl inte har hjärta att slänga eftersom det ju kan komma nya blommor. Och se där, så fick jag det till slut! Omtänksamt skulle jag binda upp blomstängeln i pinnarna som också alltid följer med och blir kvar men lyckades förstås bryta av blommorna! Jag och blommor alltså! Buhu! Flera knoppar och jag som blev så glad! Snyft! Och så får jag dåligt samvete för orkidén också som efter så lång tid lyckats frambringa en ny blomstängel - och så kommer jag bara att förstör! Gråååt!
Jag vet, lite perspektiv tack!

En liten minfis sover med rumpan i vädret. Kan det verkligen vara bekvämt? Väldignade unge som gav oss en lugn kväll och natt! Vi fick påbörjat sista dvd:n i "Ghost whisperers" säsong fyra och hade väl betat igenom den också om jag inte tagit mitt förnuft till fånga och insett att sömnen nog var smartare att satsa på.

Som vanligt bara en massa tråkigheter i nyhetsflödet. Men varför stora rubriker för att den där 20-åriga kvinnan brutit ihop? Ska man tycka synd om henne? För att hennes ord utlöste tortyren och dödliga misshandeln hos hennes kompisar? En form av skuld? Det hoppas jag verkligen men tycka synd om? I helsicke heller! Skulle inte förvåna mig det minsta om tårarna är rädsla för egen del inför det straff som väntar. Men å andra sidan skulle det inte heller förvåna mig om hon slipper undan för "hon uttdelade ju inga dödliga sparkar eller slag". Att hon tydligen medgett två sparkar är ju ingenting motför killen som hoppade på huvudet så den stackars flickan gjorde det bara av ren press och stundens hetta, såså du släpps fri för du lär ju aldrig göra om det. Gluägluägluääh!
Jaja, vi vet inte de faktiska omständigheterna och så vidare och så vidare, men en oskyldig misshandlades till döds och då finns inga ursäkter! Då kan man ha hur taskig barndom eller dominerande morsor som helst!

Att sedan ännu fler politiker avslöjats med nöjesresor för skattepengar gör en lika förbannad. Motiveringarna är lika svaga som mina armhävningar och gör en bara än mer arg. Fast det går snabbt över i resignation och ännu en bekräftelse på människans girighet och förmåga att rättfärdiga sig själv över och bortanför rimlighetens gräns. Är det konstigt att man har lågt förtroende och intresse för politik?
Men liksom bland politikerna och vilken annan yrkesgrupp som helst är det ju en klick som drar ner alla andra i skiten. Ordningsvakterna är en annan tacksam grupp för spott och spe och handlingar som de elva åtalade (de flesta värdar) troligtvis utfört gör en om möjligt än mer förbannad då jag själv tillhör denna yrkesgrupp.
Ha ihjäl en människa för något en annan påstår (läraren påstods ha tafsat), stänga in och misshandla (för sitt egna höga nöje?) och åka på lyxresor för skattepengar. Man slutar aldrig förvånas och är det konstigt man blir cynisk?

Och så det där med att lång amning liksom skulle ge smartare barn. Ännu ett "forskningsrön" som fläks ut som inte orsakar annat än stress och kanske än mer dåligt samvete hos de mammor som av olika anledningar inte kan amma själva och saknar förmåga att ta sådana "fakta" med den näve salt som sig bör. Jag menar, jag ammades ju inte och se hur smart jag är? Hohoho! Oo tålde inte morsans mjölk och blev sådeles utan också och han är verkligen smart! Jag har ju fortfarande inte fattat hur Rubriks kub fungerar trots Oos många försök att förklara. Höhö!

Ser ni skillnaden? Gör ni? Gör ni? Gör ni inte? Va? Jag har ju klippt mig!
Nej det hänger fortfarande kvar, men ihopsatt i svans - som vanligt.

Ibland undrar jag om inta jag är lat? Shoppa massa tjejiga kläder och följa mode - orka! Sminka sig och kleta grejer i fejset - men stön! Trippa omkring i fräsiga stövletter och finskor - jobbigt juh! Ha fräck frisyr, föna håret och stajla med kladdiga produkter - men usch!

Visst kan jag få en skälvning i mina X-kromosomer ibland och önska mig till snygg feminin varelse, till och med tycka det är kul ibland. Men varenda dag? Var får alla dessa kvinnliga varelser tid, pengar och ork för att fixa till sig vareviga morgon? En del om så bara för en sväng till närlivset?
Framför allt kan jag bli avis på andra asiatiska tjejer som lyckas med detta konststycke. Dessa spröda små slanka snedögda donnor där den enda likheten oss emellan dock begränsas till de små ögonen, mörka håret och platta näsorna. Där de är korta och slanka är jag lång och bredaxlad. Feminina lätta små klänningar och jag ser ut som en karl i kvinnokläder. Inte minsta sexigt alls. Jag har fortfarande inte träffat på någon asiatiska som är i närheten av min längd, inte ens en handfull av det andra könet. Jag är en muterad snedöga med en simmares axlar. Gjorde ju ett försök där inför Martins 40-årsfest att dra på mig en ytterst feminin liten klänning som jag faktiskt fattat tycke för. Oo sade diplomatiskt att den inte riktigt var min stil. Den var ändå svindyr.
Och visst, den var inte min stil, men ibland som sagt kan jag trilla dit och önska att det var det. Men oftast när jag ser dessa nätta, fräckt klädda moderiktiga tjejer med snygg frisyr och massa smink som ändå lyckas se så naturliga ut går avundsjukan snabbt över i en misstrogen mental skakning på huvudet med tanken "Hur orkar dom?" Jag är impad!

Så var det då dags! Upp i ottan för att tillsammans med Monica styra Saabis mot Karlsborg och det som en gång varit en rejäl fästning. Mötte upp två andra cachare vi stämt träff med och fulla av förväntan tog vi fatt på äventyret!




(Ljusbrytare, inte årets modell!)



Det var siffror som skulle hittas genom att leta, lösa tankenötter och gåtor. Hit och dit leddes vi i området tills den slutliga koordinaten skulle räknas fram. Liksom många andra gick vi bet och fick räkna om, kontrollera siffrorna igen och verkligen läsa uppgifterna!






(Stövlar var mycket bra att ha, framför allt de som var hela!)













(Men sOomliga hade ju inga stövlar alls! Rätt kallt var det tydligen.)







(Liten paus medan beräkningar utfördes)


(Gigantiskt plåttak under gassande sol = VAAARMT!)


(Mitt ute i skogen - Tittut!)


(Snälla farmor passade lilltjejen!)


(Två timmar och 45 minuter tog det!)

All cred till cacheägaren som lagt ned otroligt jobb! Känns väldigt kul att vi fick möjligheten att göra den innan staten murar igen alltihop och TACK Monica som gjorde det möjligt för oss att kunna göra den båda två!

Min snälla syster hade sparat och massa grejer från hennes pojkars småbarnsår. Eller de är ju fortfarande småbarn men några år före lilltjejen, så allt från kläder till leksaker som de vuxit ifrån har hon överlämnat till oss. En massa grejer! Under graviditeten kunde jag otacksamt nog inte ens tänka på småbarnsprylar utan att få ångest, så grejerna togs emot av Oo och förvarades i förrådet. Nu har jag börjat gå igenom dom och hittade bland annat en laddning skodon. Liksom fotografierna är det förunderligt hur något som tidigare varit så ångestframkallande nu bara är gulliga. Alla dessa pluttiga skor och gummistövlar! Tack syster!
Försöker plocka lite allmänt här hemma också men märker ingen skillnad. Vi har så infernaliskt mycket pinaler och de flyttas ju bara från en punkt till en annan! Hopplöst.

Försöker plugga koreografin så ofta jag kommer åt, men det blir ju inte på annat sätt än att kolla på dvd:n. Jag vill ju gärna kunna köra den fullt ut men när? Kanske jag kan komma ifrån ikväll till någon sal. Problemet är bara att jag inte kan alla låtar tillräckligt för att kunna "generalrepetera" redan. Sedan kör veckan igång och då är det ju fullt upp både här och i salarna. Blir väl att dra undan mattan och göra så gott det går framför tv:n :o)

Hur länge håller en kräftröra förresten? Köpte den i torsdags och förhoppningsvis gjordes den samma dag. Tänkte avnjuta den idag och så får vi se om vi får fortsätta njuta på toaletten!

Tänk att denna typen av bilder tidigare fick mig att kväljas. Det tog ett tag men nu finner jag i alla fall min egen unge sötast i världen. Det är väl huvudsaken.
Min första psykolog ringde häromdagen för att kolla av om jag önskade en uppföljning med henne nu när Borås avslutats. Sade som jag sagt till fru P att det känns ganska tryggt och att så många andra finns i större behov av deras hjälp än jag just nu.
Jag har ju ännu inte ställts inför några riktiga prövningar så känner jag behov av hjälp igen kan jag alltid kontakta dom igen.




We-ho, Gulingen fick godkänt utan anmärkning! Hann inte ta en bild där jag stod bakom när de båda besiktningsmännens fötter stack ut från förar- respektive passagerarsidan, men det såg riktigt roligt ut!
Jag och Oo spekulerade vad vi skulle göra om vi hade en miljard. Jag är så banal att bland det första jag skulle göra var att köpa ny bil! Ingen megaflådig sak som bara skulle vara pinsam att ratta utan en diskret XC60 eller nåt. Inte så diskret kanske när jag skulle tillse att den såklart blev gul - med en stoor Travelbug typ över hela motorhuven! Hohoho!

(Det första besöket på Bilprovningen var föga intressant)

Idag blir det ett snabbesök hos Jeanette, Martin och deras lilla Tove. Sedan vidare till Landet för att bjuda på lite middag och om vädret tillåter prova ta lilltjejen i båten. Det är ingen större värme och mulet, men just avsaknaden av sol kanske passar bra. Ännu bättre om det inte blåser så vi får som sagt se hur det ser ut. Några cacher ska vi också se till att logga förstås!

(Maja liten)

Det har varit ett idogt uppvaknande inatt så efter Oo åkt till jobbet gav jag upp och placerade henne i vagnen, satte mig här och rullade fram och tillbaka, fram och tillbaka. Då somnade hon minsann. Trött som en gnu men klagan fastnar i halsen när jag läser om Denises bakslag. Fick igår höra om ett annat bakslag - ännu ett för en kär vän som tillsammans med morgonens läsning för mina tankar på livets motgångar och hur obarmhärtigt och enligt mig orättvist de kan slå. Hjälplösheten och oförmågan att ge stöd och råd är frustrerande. Man kan inte få smärtan att försvinna eller källan till problemet att upphöra. 
Får inte till orden som jag vill, så ger upp och försöker sova lite jag med när jag nu har chansen.

Ett stycke nybadad avkomma slumrar i vagnen så jag äntligen kan passa på att skriva lite. Gårdagen var helt hysterisk, hann inte gå på muggen och än mindre pumpa under dagen. Allt eftersom eftermiddagens kurser fortgick blev jag allt mer orolig för att tuttarna skulle explodera! Det gjorde svinont att bara nudda vid dom, ja alla morsor som haft mjölkstinna sådana fattar ju hur illa det kan kännas. Då hon sov så gott på morgonen pumpade jag bara innan jag åkte men fick inte ut särskilt mycket. Panikstressade in på närmaste toalett så fort kursen var över och sprutade ut mer än min medhavda flaska kunde rymma. Aptitligt. Men gudomlig lättnad!
Visst är det kul att ha mycket att göra, men frustrerande när man inte hinner det man skulle behöva. Fick slösa bort en massa tid på att strula med tidrapporteringen vilket genererade ett lätt irriterat mail till min arbetsgivare. En timme bortkastad som jag så innerligt behövde till att förbereda inför nästa veckas kurser. Jag kan ju inte jobba hemmavid eftersom jag behöver tillgång till systemet. Nu får det bli som det blir direkt på måndagsmorgonen när kursdeltagarna kommer. 

Somnade till något på tv:n som handlade om plastikkirurgi. De rekonstruktiva dokumentärerna tycker jag är fashinerande och visar exempel på gott och välmotiverat syfte. Gomspalter hos barn, svåra brännskador, skärskador efter olyckor och missbildningar. De mer såpaliknande "dokumentärer" som tyvärr är mer frekventa, där en stackars överviktig har tröttnat på att jojobanta och lägger sig under kniven istället tilltalar en på ett mer roat resignerat sätt över människans dåliga självförtroende och förmåga att lägga dyra pengar på. Så länge det är deras egna pengar är det väl roligt för deras skull om de nu blir nöjda. Fråga är bara om man verkligen blir nöjd när man väl börjat? Hittar man inte bara något annat då? De sätter inte kniven där det egentligen skulle behövas - i hjärnan. Dessa föräldrar som låter sina minderåriga barn förstora brösten och injicera botox? Jag fattar inte! "-Jag ser att min dotter bli lyckligare och vilken förälder vill inte se sitt barn må bra?" Vad är det för jäkla ursäkt? Lägg dom pengarna på en mamma-dotter resa för att fylla ut tomrummet barnet uppenbarligen har. Men å andra sidan verkar morsan många gånger vara en lika flitig slav under kniven så det bleve väl en sådan där semester för gemensamma kirurgiska ingrepp som tydligen ökar nu.
Ser mammatrådar där det diskuteras bröstlyft när amningen är avklarad och jag hamnar i självrannsakan för hur jag själv skulle ställa mig till det om jag sitter där med taxöron till naveln när barnkapitlet är avklarat. Jag hoppas att jag kommer vara stolt och nöjd med min mammakropp, och om inte annat vara för snål för att finna ett ingrepp värt pengarna. Dessutom innebär det de facto också risker. Jag har ju alltid varit nöjd med obefintlig byst trots en del pikar och kommentarer både under uppväxten och som vuxen så varför skulle jag plötsligt få för mig att fixa en klyfta när jag är närmare 40 bast? Tänk vilken grym semesterresa man skulle få för dom pengarna istället!
Slås av insikten av ett ingrepp jag faktiskt gjort - ögonen! Många skulle säkert hävda att det går under paragrafen fåfäga och "emot det som naturen gett dig". Det tål att tänkas på, var går egentligen gränsen mellan ett väl motiverat ingrepp och ren fåfänga? Vad är det för skillnad på ett hakinplantat och konstgjorda linser i ögonen om de båda fått oss att må bra oavsett om orsaken är bra syn utan linser och glasögen eller större tillfredsställelse när man ser sig i spegeln? Kan inte "bara" fåfänga vara ett lika starkt motiv som att slippa torra linser? Varför ska det ens vara någon gräns att diskutera? Man får väl göra vad man vill med sin egen kropp? Ja det tycker jag - så länge det bara kostar och påverkar den enskilda individen som gjort det valet.

(Mars 2006, sista morgonen i behov av glasögon!)

Rena tropiska värmen denna dag också! Har hållit oss inomhus mest hela dagen faktiskt, det kliar tillräckligt på mina armar ändå. Har en liten stund för mig själv då Oo och avkomman är ute och cachar. Pluggar koreografi och passar på att skriva lite. Än så länge är det bara låt nummer sex och tio som tilltalar mig, den grymma benlåten med enbart kickar och så stretchen. Hittade sexan med sådär ljudkvalité, men den är tung, riktigt tung! Och som kontrast är tian rent ljuvligt fin. Sista powerlåten som liksom ska avsluta hela konditionsdelen med dunder och brak är bara bedrövlig, tror aldrig jag kommer att gilla den!
En väldigt morgonkinkig lilltjej medförde att vi tog en timme var från 04.00 innan hon somnade till igen, tätt följd av sina föräldrar! Oo förblev som en zombie både före och efter fotbollsträningen så han fick sova några timmar tills grannarna bjöd in på fika.

Har tvättat och plockat lite vilket i princip bara bestod i att flytta sakerna från en plats till en annan. Fick en stund i skuggan på gräsmattan med korsordstidningen medan lilltjejen sov.
Undrar hur många grillar som går varma denna kväll egentligen? Eller under helgen totalt?
Shit, jag får ståpäls av Alexandras röst, bara älskar sådana låtar!

(Vajjert!)


Under gårdagen påbörjade Oo projekt jordhög, en sådan grej som hamnade på "att-göra"-listan redan när vi flyttade in men alltså först nu påbörjats. Rester från vad vi antar är förra ägarnas trädgårdsambitioner som liksom våra aldrig blir av. Sedan altanen färdigställdes hamnade högen som ett bevuxet hinder mellan framsidan och kortsidan, för att inte tala om hur trökig den är där den ligger med halva landets flora spretande åt alla håll. Hälften av vegetabilierna lyckades Oo jobba sig igenom, så nu får vi se när ambitionen faller på igen. Förhoppningsvis innan grönsakerna hunnit återta sina platser vilket har en jobbig förmåga att gå synnerligen fort!

(Vissa kan ju bara sitta och slappa!)

Lite svårt att får tankarna att fokusera när combatmusiken går på hög volym. Det spretar åt alla håll, och av någon anledning snurrar Elitloppet som en störande faktor i gyttret. Jag hade gissat att det handlade om någon tuff triathlontävling eller något, men som en påflugen medpassagerare på flyget mellan Göteborg-Umeå nogsamt informerade mig om handlade det om trav! Alltså kusar som springer runt, runt med viga karlar bresande där bakom!

Varför jag i hela friden kommer ihåg detta är det faktum att denne manlige medpassagerare stötte så pinsamt enträget på mig trots mitt uppenbara motstånd! Jag var visserligen singel och brukade för det mesta uppskatta och hantera sådana inviter rätt bra. Men nu var jag på väg upp för ett pliktskyldigt besök hos mamma och pappa för att gå igenom sommarstugan inför dess försäljning och därför inte på bästa humöret. Kände mig dessutom inte som en puma direkt med myskläder (bekvämast att resa i, vadå skulle ju inte på en dejt precis!) och så med mina flaskbottnade gamla glasögon som kronan på verket. Trodde mina hörproppar med synligt liggande mp3-spelare och ohejdat intresse för molnens formationer skulle verka avsnoppande men icke! Fick en förteckning över karlns antal bilar, vilket stort fint hus han hade och så det berömda Elitloppet dit han varit för att i egenskap av företagsägare bjuda sina största kunder. Solbrillorna jag har på mig fick jag av honom, ännu en fjäskgåva han gett till kunderna innan resan. Så jag fick dom, och hans telefonnummer hem och mobilnummer, och mailadress, och hemadress! Jag tror jag kanske sade fem ord allt som allt. Men jag fick ett par rätt ok brillor!

Som väntat blev det inget trevligt besök. Tror inte jag träffade mamma mer efter det än det sista besöket på sjukhuset innan hon dog. Har ju redan skrivit om det deprimerande besöket i norr, men tänker ibland på sommarstugan och hur synd det är att vi faktiskt inte kunde ha det kvar.
Hur som helst var det Elitloppet som snurrade i min hjärna. Har aldrig förstått mig på travsporten eller dess tjusning. Stackars hästar snarare.

Nu kom Oo hem, för andra gången med en strumpa mindre på lilltjejen! Den ligger i Hjällbos skog någonstans. Av någon anledning ska han in och ta de besvärligaste cacherna när han har henne med. FEM fästingar har plockats av honom och en av lilltjejen! Blääääh!
Nu blir det middag, pastasallad som vi åt till lunch. Har jag nämnt att vi är latmaskar?

Jag fick denna utmärkelse av Denise och blir alldeles glad i hela jag!
Kriterierna var att man skulle tillägna de tre till fem favoritbloggar man hade med mindre än 100 följare, hur följaren nu ska kunna veta det om man inte har sådan statistik öppen på bloggen. Men jag uppfyller detta så tackar och niger! :o)
Denise genomgår en omtumlande IVF-resa som trots sina motgångar ändå lyckas hålla bitterheten stången och den positiva inställningen så hög att man bara kan förundras av styrkan och kärleken mellan henne och hennes man. Önskar dom allt gott!

Mer combat, nu från vår Summer edition den 2:a maj.



Hur skönt som helst att köra i kjol! Man får bara se till att ha något under! Xo)

Det brukar visst bara vara med första barnet och första året som man håller på och fånar sig med månadsdagar och sådant. När ett år är fyllda antar jag att det inte är riktigt lika häftigt med "Idag blir Kalle ett år och två månader!", men vad vet jag vi är ju inte där ännu. Känns som en halv evighet sedan och inte bara fem månader sedan man vid denna tid låg bortdomnad i Varberg med ett knytte intill. Att ungarna inte har en växtvärk?
Fick hur som helst gräsmattan klippt i den gassande solen igår. Svettades som en gris, men gick ändå förvånansvärt bra med lilltjejen på magen.

När Oo kommit från jobbet och middag avklarats monterade och invigde vi sittdelen till vagnen. Tog dagens cache som blev två i Gråbo, varav en var en nano vi letat efter flera gånger utan att lyckas. Denna gång kom en familj förbi när vi börjat misströsta. Vi anlade våra coola "vi-bara-hänger-här" miner tills de passerat, men då de kom tillbaka strax efter undrade jag om vi kanske inte sett så oskyldiga ut ändå som vi hoppats. Det vore ju inte första gången som förbipasserade mer eller mindre misstänktsamt undrat vad man hållit på med! Men så höll ju pappan i sin smartphone likt en kompass och barnen flockades intill. Klart bekant beteende! Mycket riktigt, andra cachare som var ute efter samma gömma! Efter ännu en god stunds letande tillsammans hittade jag den till slut! Halleluja!

Fyra försök blev det totalt då vi faktiskt bröt det tredje för att gå och logga en annan som Oo spanat in. Han fick plocka fram sina närliggande primatgener medan jag stannade med lilltjejen på marken :o)




I eftermiddag är det dags för combat kvartal, nummer 48! Ny koreografi som ska pluggas in inför releasen i Kållered. Som vanligt ska det bli spännande att se vad den nya har att bjuda på!

Inte alls så pigg som jag försöker påskina. Är duktigt trött i kroppen efter combatpasset, men en promenad i solen längs havet må man väl fixa? Att den sedan landade på en mil gjorde en trött Linda mycket trött till kvällen! Fick huvudvärk också som straff för den knappa halvlitern av vätska jag fick i mig under dagen.
Glömde försås att ta en bild på vår sommarcombat men förhoppningsvis skickar Amanda vars pojkvän var där och fotade, några bilder snart. Grymt kul som vanligt och Ylva hade fixat Piggelinglassar som deltagarna fick ta efteråt!

Försökte bibehålla mina heltäckande kläder men fick till slut ge upp. Har kliat duktigt på armar, händer och hals under natten! Vi promenerade från Hovås, förbi Amundön till Billdal och naturligtvis hade vi ju inte hamnat på det promenadstråket av en slump - vi tog en wherigo chache! Så det blev en rejäl promenad för en enda loggning.

(Enda pausen - Amundön)


Wherigo cacher är som ett litet program man laddar ned till sin gps. Sedan är det nästan som en multi, där man ska ta sig till olika platser som beskrivs i detta program, men för wherigo öppnas nästa hållpunkt först när man hittat den föregående. Ett exempel var en fastighet som hade ett gigantiskt ogästvänligt stängsel. När vi kom dit öppades nästa hållpunkt samt uppgiften att räkna antalet lampor på stängslet. Vid nästa skulle antalet sjöbodar räknas och så vidare. Dessa siffror skulle sedan pulas ihop för att ge de sista definitiva koordinaterna där själva cachen låg.

Ballerinakex är ju rätt populära har jag förstått. Jag hamstrade ju sådana på Bräckboden häromdagen (nio kronor styck!). Hur äter ni dom? Jag brukar köra en variant där jag vrider isär kexen så all nougat hänger kvar i det ljusa kexet, tuggar i mig den mindre goda chokladunderdelen och avnjuter till sist den ljusa ringen med det godaste gegget! Det finns en fara med den metoden dock när jag har en förmåga att vilja avnjuta ovandelen i några bitar åt gången, den ljusa ringen spricker sönder och hela härligheten faller i backen! Så står jag där med bara det tråkiga chokladkexets torra eftersmak i munnen. Oo tyckte det var vansinnigt roligt och dokumenterade min spillda mjölk, eller i detta fall, tappade nougat. Men ingen mening att gråta över tappad nougat, det är bara att ta ett nytt kex!

Jag och lilltjejen flyttade över till gästrummet inatt då hon hade en förmåga att vakna varannan till var tredje timme. Hon somnade rätt snabbt om, men lite knepigt att gå från sovande till störtgråtande eller gnäll på en sekund. Konstig hur man är funtad att man ändå kan ligga på morgonkvisten strax efter Oo åkt till jobbet och bara betrakta sin nattsuddande men ändå pigga lilltjej, och finna henne hur underbar som helst! Man undrar vad som rör sig i den där lilla hjärnan egentligen och hur länge det kan vara intressant att bearbeta leksaken med munnen. Så kommer en prutt man inte trodde var möjlig ur en sådan liten kropp och man kan inte låta bli att garva. Jag vet, låter så där jobbigt föräldrasentimental. Efter frukost nummer två och några timmars vakenhet somnade hon nu om så att jag också fått mig lite frukost och dessutom bloggat.
Termometern visar tjugo grader i skuggan och solen skiner. Funderar på att ta en dust med gräsklipparen när lilltjejen vaknat. Men nu ska jag inta horisontalläge i soffan och förhoppningvis slappa lite innan hon vaknar.