Pratar med Oo som är på väg till Malmö när jag ser "vårt" rådjur spatsera över gräsmattan. Blir så till mig att jag mot bättre vetande ska slänga ut ett äpple. Han (bara hannarna har horn va?) är nere vid tjärnen innan jag fått upp skjutdörren och hivat ut min fina gåva. Förhoppningsvis kommer han tillbaka innan fåglarna hunnit käka upp det.
Vägföreningens årsstämma var faktiskt rätt intressant. Förutom styrelsen var det bara tre ytterligare medlemmar där, mig inberäknad. Följden blev, vilket jag förstod inte var första gången, att alla omval som skulle göras i princip bara omfördelades i gruppen. Men vad göra? Det kommer ju inget folk och styrelse måste ju finnas. Ordföranden som var i tur att bytas ut ville inte fortsätta trots övriga gruppens önskan. Han skötte två företag samt hade småbarn hemma så det var förståeligt att han inte ville fortsätta. Dessutom hade han inte ens tagit ut det arvode han hade rätt till som ordförande med motiveringen att de pengarna gjorde bättre nytta i föreningen! Ingen annan ville vara ordförande, så han fick fortsätta med ett halvuttalat löfte på bara ett år istället för de satta två då en annan som var nyinflyttad och möjligtvis intresserad kunde ta över. Jag tyckte riktigt synd om honom och hans familj.
Lång tid lades på att frågan om styrelsens arvoden, eller kanske framför allt kassörens. Förstår att det med så sluten grupp utan andra intressenter lätt blir offer för inbördes beundran och en rättfärdig känsla av "vi ställer upp när ingen annan vill" och arvodena ville därför höjas. Det röstades ändock ned då styrelseposterna ändå handlar om frivillighet och en insats för vägföreningen och därmed också ens egen skull. Högre arvoden, högre avgifter.
Rätt intressant som sagt och något jag tror mig faktiskt kunna engagera mig i framgent. Är dock nu för dåligt insatt i det formella vilket kanske tar död på detta spirande intresse. Får se som sagt.
Gulingen ska besiktas idag. Oo har Saabis till Malmö så om han inte hinner hem får jag göra det. Sittern går att fästa med bältet och i vilket fall blir det att prova det då jag nog tänkte mig en liten sväng under dagen. Hoppas Gulingen får godkänt!!
Bara tretton grader nu och regn i luften. Koreografiplugget går sådär, release nästa vecka så känner att jag verkligen får på de låtar jag ska köra i första hand! Dock alltid säkrast att lära sig alla då man aldrig vet vad som kan hända. Inför en release i Stenungsund kommer jag till anläggningen och får beskedet att min teamkompis ligger hemma i feber så jag får köra hela själv! Då var det gott att man pluggat in alla låtar ordentligt!

Fick inte riktigt ihop detta på aftonbladet.se:s förstasida. Tänkte först att det var en gullig historia om en förlorad hund! Men så var det ju inte riktigt...

Av någon anledning kom ett gammalt minne upp igårkväll. Det var när jag jobbade en kväll på Stenungsbaden och nåt landslag bodde där inför en EM-kvalmatch tror jag. Tror det var Brasilien (jag och fotboll!) som i vilket fall hade nån jättekänd spelare vilket renderade lite nyfikna fans utanför. Två av dom berörde mig så pass att de som sagt dyker upp i mitt minne ibland: En liten pojke med sin pappa där pojken så innerligt hoppas på en skymt eller autograf av denna stjärna. Pojken är blyg och säger ingenting men hans brinnande förhoppning syns i ögonen. Pappan är försynt och förstår att chansen för pojkens önskning är minimal, men ändå har han åkt dit med honom för att i varje fall försöka. Denna bild, den omtänksamme pappan i mörkret med händerna på den förhoppningsfulle sonens axlar, omgivna av berusade och festglada gäster etsade sig fast och jag önskade verkligen att jag kunnat göra något! På samma sätt en fotbollsmatch där en spelare skulle lämna laget för att bli proffs utomlands, några småpojkar hade gjort "Lycka till"-plakat som de vid läktarkanten försökte få sin idol att se innan han gick av planen efter matchslut. Jag stod där och hoppades så innerligt att spelaren skulle se dom och ge dom en vinkning eller något tecken på att han sett och uppskattat deras engagemang. Det gjorde han inte och jag blev kanske mer besviken än pojkarna. Jag skulle aldrig kunna vara en idol! Jag med mitt samvete skulle gå under av kännedomen att inte kunna tillmötesgå alla förhoppningar och drömmar hos dessa unga människor!
Erinrar mig också denna kväll på Stenungsbaden där jag med tankarna hos pappan och sonen samtidigt hade kollegor som svansade runt spelarna och tiggde biljetter, autografer och reklamprylar. Fy sjutton vad oprofessionellt! En gång har jag "stört" en idol, och det var en kille som ville ha Linda Bengtzings autograf som ville veta om hon inte skulle komma upp efter sitt uppträdande för att träffa sina fans lite? Jag skulle aldrig komma på tanken att utnyttja mitt yrke för sådana personliga saker! Privat fine om jag nu vågar, men det är sällan jag gör det. Skämsigt juh!

(Bokmässan 2009)

Hittade denna bild i samma mapp, antagligen från en cachingtur. Visst, jag fotar verkligen allt och ingenting men någon form av tanke brukar jag väl ha i varje fall. Men vad var egentligen grejen med denna kotte?? Ööh.

Fredag idag juh och en helg utan större planer vad jag vet. Lite caching lär det väl bli, vårt en-per-dag-i-ett-år är snart uppfyllt så Oo äntligen kan få logga den där uppe i Stockholm. Får se om det blir någon tur upp innan NHL-matchen där i höst, förhoppningsvis lär den ju inte gå någonstans, cachen alltså. Men det vore ju onekligen typiskt om cachen avaktiverades nu!

Tror lilltjejen sover sämre för att hon är så snuvig. Med högre huvudläge i vagnen har hon nu sovit en och en halv timme! Ska kanske passa på att äta lite innan lugnet är över.