Jättefint väder och jag har knappt stuckit näsan utanför dörren. Armarna kliar tillräckligt sedan igår så jag gick upp och ugglade på vinden istället. Rotade fram en låda med gamla fotografier och dagböcker. Snacka om minneslåda!


("Kära dagboken..." Linda 12 år!)













Tror jag gick i lågstadiet när vi reste till Alanya Turkiet. En tanig flickunge som ännu inte fått glasögon och är utåtfotad nåt otroligt! Den där kepsen hade röda och gröna dioder som blinkade. Helhäftigt!
Minns ganska mycket från den där resan ändå, som busstoppet från flygplatsen i Antalya till Alanya och toaletten som bara var ett hål i golvet. Alla hemlösa katter och särskilt en gråmelerad unge som jag grät bittra tårar över. Taxichauffören som kallades Nelson eller nåt liknande som samlade fotografier tagna på honom tillsammans med turister som de sistnämnda alltså skickat till honom. Det söta teet som alla butiksinnehavare skulle bjuda på och mamma med kvastskaftet som hon knackade med i taket efter damen på våningen ovanför. Hon hade klackskor som hon klicketi-klapprade med över stengolvet, men när mamma knackande följt efter ett tag blev det tyst!
Jag fyllde år den resan och fick min första kamera! Tror det var en Konica som var knallröd. När vi gick ut och åt den kvällen hade personalen ordnat en liten tårta och som för all uppvaktning skämdes jag. Ännu mera när det visade sig vara kokos i den vilket jag verkligen inte gillar och därför inte klarade av att äta upp så mycket som jag kände mig skyldig att göra.

Har scannat in ett gäng bilder från denna minnenas låda och tänkte försöka skriva om dom lite då och då här i bloggen. I en låda på vinden glöms dom så lätt bort, men på detta sätt har jag i varje fall ett försök till att bevara minnena bättre. Det är en salig blanding där jag dock inte hittade många från barndomen. Detta är nog det tidigaste jag fann, men har för mig att det ska finnas några fler fotomappar i en annan kartong. Förhoppningsvis finns den där uppe någonstans, men att leta fram den får bli en annan dag.