Maja är dålig. Hennes svaga bakben stabiliserade sig och efter den första försämringen då det uppträdde har hon varit som vanligt, bara lite mindre mobil. Små försiktiga hopp och mer dragit sig upp än klättrat. Igår messade Oo att hon hade en dålig dag där hon för första gången gjort oprovocerat utfall med klorna mot honom efter vad han trodde var ett fall från soffan. Hon har aldrig klöst någon utan anledning! Kort därefter var hon lugn igen men gick inte alls bra vilket jag fick se när jag full av farhågor kom hem. Det såg ut som hon var drogad då hon gick väldigt ostabilt och nästan ramlade omkull. Fick ta några steg i taget och sätta sig för att "stabilisera" sig. Men till kvällen kom hon upp i sängen, kurrade som en galning och höll sig nära oss. Hon rörde sig alltså väldigt försiktigt och jag undrar om det är för att hon är så ostadig eller för att hon har ont. Katter kan ju kurra för att trösta och lugna sig själva.
Jag har inte vågat tänka det jag fruktar till slut men släppte fram några tårar efter Oo och lilltjejen somnat då jag sträckte ut handen och stök henne över pälsen där hon låg ihopkurad i Oos famn. Inte måla upp det värsta i förväg!
I morse åt och drack hon lite och gick lite stadigare. Kanske är det som veterinären sade att hon som katt och därmed väldigt smärttålig har anpassat sig till den, men jag hoppas verkligen inte att det är så. Jag vill ju inte att hon ska ha ont så det blir att observera henne noga de kommande dagarna. Min älskade Maja, vill ha dig kvar länge till!