Vart tog helgen vägen?

På vägen hem i fredags kände jag mig så här pigg. Ungefär lika alert denna morgon. Vart tog helgen vägen!?


När jag kom hem i fredags, stod Oo vid spisen med currydoftande pasta. Gott!
Till efterrätt blev det jordgubbar som vi fått av Nicke! Med ovispad grädde ska de vara...och massor av socker...mmmmmmm!

Till lördagen drog Oo till Landet för att hjälpa Tomas dra upp båten inför vintern. Jag åkte till Lindholmen för att träffa de tre andra superhjältarna, Johan Kent, Pontus Wayne och Caroline Grey. Vi körde igenom alla låtarna, och planerade grovt upplägget. Det blir lite trångt på scenen med oss alla fyra i vissa låtar, och det blir rejäl halkvarning av all svett! Johan gick omkull nu när vi övade, så vi får försöka vara lite försiktiga, vilket inte är det lättaste när adrenalinet pumpar! Det ska bli kul i alla fall, och vi pratar om att ta våra hjältar vidare till fler anläggningar, så länge tiderna passar oss alla fyra. 

Efter vår generalrepetition åkte jag in till Nordstan för ett sista försök att hitta hölster till både höger och vänster ben. Det jag hittat hittills var bara för höger. Ingen lycka denna gång heller, men hittade ett par svarta shorts/hotpants för typ femtio spänn på H&M. De var råsköna! 

Väl inne i stan påmindes jag om varför jag drar mig för att åka dit! Trångt och långa köer! Dessutom glömde jag förstås lägga på minnet, vilket parkeringsplan jag parkerat på! Gulingen är förvisso lätt att få syn på, men är man på helt fel våningsplan och letar, så är det inte så enkelt!

Köpte dock grymt god sushi på ett ställe som kassörskan tipsade om. Missuppfattade Oo, och köpte två 12-bitars, när han hade sagt att vi kunde dela på en sådan! Han hade fått lunch på Landet efter båtuppdragandet, medan jag var vrålhungrig.
Till kvällen var det så dags för 30-årsfest i...Ale? En gammal vän till Oo, så han hade fixat 30 olika sorters öl på flaska efter ett eminent tips av Andreas. Hehe, det blev lite tight med cellofanet till den sista korgen!

Vi var ett tjugotal inbjudna, som bjöds på jättegod buffé med efterrätt. Jag tog tre bitar av efterrätten!

Mitt emot oss vid bordet fick vi ett trevligt par från Kungsbacka. Av någon anledning hade hon "mitt" glas, då namnlappsskaparen visste att vi gift oss, men förmodat att jag bytt efternamn! Hrmpf!


Jag hade rätt trevligt, men började krokna ganska snart efter jag inte fått något annat att sysselsätta mig med efter maten, förutom enbart socialt umgänge. Till slut befann jag mig i det pinsamma tillståndet där ögonen gick i kors, och jag inte kunde sitta stilla pga smärtan i svanskotan. Innan klockan var midnatt, gick jag upp och letade fram ett gästrum där jag helt sonika lade mig och somnade!
Efter ett tag letade Oo upp mig, orolig för vart jag tagit vägen, men tryggt förvissad att jag inte hade något emot att ligga där och slumra, gick han ned igen. Därefter veknade jag bara till emellanåt av skarpa åskblixtrar genom fönstren, "Boten Anna" på hög volym, och skön(?)sång producerad av Playstations Singstar. När Oo började krokna var klockan närmare tre och kom och hämtade mig. Några tappra gäster var kvar, där några sångstjärnor fortfarande var i action. Klockan hade passerat 04 innan vi var hemma och i säng!

Söndagen började därför väldigt lugnt och skönt. Efter brunch bestående av plättar, bacon och sushi, kom Andreas, Elin och Noel förbi för lite promenad, och vi beslutade att geocacha lite!
 
Efter att ha röstat bort en cache intill Hells Angels tillhåll (med det passande namnet "Stay connected along the road to hell"), åkte vi till Lerum för en mysig promenad längs en å, där cacherna låg i anknytning till det flertal broar som gick däröver. En del mer svåråtkomliga än andra.... Bakfulle Oo fick offra sig i geocachingens namn!
I denna cache hittade vi en annan travelbug, så vi bytte den mot en av mina virkade möss!



Cacherna ledde oss till Aludden där det blåste rejält, men var väldigt fint! Där låg en restaurang/café, där vi tog en fikapaus. Elin tyckte stället var mysigt för till exempel en bröllopsmottagning, en pik som gick helt förbi somliga öron!  Vi kom fram till att Lerum generellt var ett väldigt mysigt litet samhälle! Efter fikat blev det lite stressigt för mig som skulle in till stan och jobba. Jag hade packat väskan, och vi hade två bilar för att jag skulle kunna åka direkt, men så kom jag på att jag glömt packa bältet!
Oo sprang och hämtade Gulingen, så jag fick tid att blåsa hem, hämta det förbenade bältet och dra vidare till stan. Där visade det sig vara hopplöst att hitta en närliggande parkering! Match på Rambergsvallen, Finnkampen på Ullevi, och så matchen på gamla Ullevi, där bortalaget Borås är så närliggande, att biljetterna var slutsålda! Jag irrade i 20 minuter innan jag gav upp och ställde mig borta i Gårda. Fick stå i träningsbyxorna och linne med svetten rinnande längs ryggen vid genomgången.

Denna travelbugen som heter "Cardiopulmonary resuscitation" började sin resa i Sydafrika i oktober 2008, och har som mål att nå ägarens gamla hemland och goda vän i Leksand! Eftersom jag fick med mig den efter vår promenad, fick den följa med på en liten rundtur i Göteborg!



(Ullevi där Finnkampen ägde rum)





(Gamla Ullevi från både ut- och insidan)



Tyvärr fick den inte delta i matchen och uppleva trycket från de fullsatta läktarna. Jag, kollegan och en publikvärd stod med ståpäls när klacken enstämmigt vrålade sina ramsor och hoppade i takt. Det är mäktigt, och hela konstruktionen svajar betydligt när de hoppar! Inte konstigt att de boende intill upplever en mindre jordbävning!
Vi ska nu försöka hitta en cache där vi kan lämna av bugen med det konstiga namnet, något närmare sitt slutmål.

Matchen, samt före- och efter förflöt lugnt och ordnat. Innan matchen fick vi slussa vilsekomna Älvsborgare som av någon anledning råkat få biljetter till IFK-klackens sektioner och tvärtom. Även om det var sällskap av både blå-vita och svart-gula, så kunde vi inte tillåta svart-gula att gå in på hemmasektionen. Alla tycker inte det är trevligt med gott samröre mellan lagen tyvärr.
Liksom när Häcken spelar får vi muntra pikar, en del med allvarliga undertoner om våra vaktkläder som ju är allt annat är blå-vita!

Slet upp kameran på vägen ut från omklädningsrummet. Denna gång hade de inte hunnit samla ihop lika många, men jag tycker de ser så roliga ut där de står som en liten skog! Kramgoa ser de också ut att vara! Funderade på hänga bugen på en, men vågade inte. :o)

Klockan hade passerat halv elva innan jag var hemma igår, och fastnade sedan framför sista "Sagan om ringen"-filmen innan jag varvat ned tillräckligt för att somna.

Vi har under morgonens mailväxling kommit fram till att veckohandlingen innan helgen var ganska bortkastad. Vi kommer inte att vara hemma tillräckligt för att tillaga egna middagar!
Idag ska Oo på GAIS-match efter jobbet, och jag ska till Allum och lämna tillbaka ett hölster och fixa ett par handskar. Imorgon har jag specialpasset på Lindholmen, och Oo har sin månadsträff med gamla jobbarkompisar. På onsdag ska Oo hjälpa Tomas med båten, torsdag kör mitt combatpass i Kållered igång, och på fredag ska jag jobba på Möllan. Lördag har Oo träff med whiskeyklubben i Trollhättan, och blir borta till söndag. Jag har kvartal för combat på lördag och Sportlifemöte på söndag. Innebandyn kör igång snart också, och förutom lördagstiden, ska det även vara måndagar nu också!
Nästa helg är det Josef och Helenas bröllopsfest, och därefter är det IFK-match igen.

Undrar om vi inte riktigt tänkte efter ändå när vi beslöt att ha halloweenfest igen!


Mörker

Arbetsdagen är inte riktigt slut ännu, men det är alldeles mörkt utanför våra fönster! Molnen ligger så tätt och lågt att man knappt kan se ned till fabriken. Det blåser tydligt och regnar ordentligt. Tror inte det blir någon geocaching idag.
Satt med fem minuter på fredagsfikat innan jag lessnade. Somliga kan visst sitta hur länge som helst!

Ingen missade väl min negativa inställning till Facebook? Hallå, det finns ju massor av roliga små spel som man kan lägga meningsfull tid på! Kolla bara in mitt eget lantställe! Mina obefintliga odlingskunskaper frodas i den virtuella världen, där blåbär och ananas formligen sprutar fram ur mina gröna fingrar!
Det som förundrar mig, och fungerar som en form av tröst, är alla mina lantbrukargrannar som verkar lika bitna som jag är. Vad är det med dessa enkla, till synes totalt meningslösa java-applikationer (eller vad det nu är), som skapar sådant beroende? Oo suckar och frustar irriterat, och undrar hur tusan han kan lägga tid på ett så tråkigt spel - och planterar nya tomater igen - och igen.

Jag kan inte komma fram till annat än att det inte alls är så meningslöst. Det är avkoppling, så meningslöst att det blir meningsfullt. Jag frossar glatt i fröutbudet. "Ska jag plantera hallon eller kronärtskockor?"  "Om jag sätter potatis nu kan jag skörda dom innan helgen är slut." "Hur långt har jag kvar innan jag går upp en level och kan sätta morötter? Wow!" "Oj, dags att mjöka den bruna kon - på chokladmjölk!"
Jag personligen tilltalas också av själva uppbyggnaden. Liksom när jag spelar "Civilization", är det utforskandet, upptäckterna, att bygga vägar, byggnader, se min befolking växa och bygga nya städer, som jag gillar. Sedan kommer andra civilisationer och ska kriga och ha sig, förstöra mina omsorgsfullt byggda gruvor och vägar. Har jag inte byggt tillräckligt med soldater så jag kan försvara mig, så bryter jag spelet och börjar om från början.

Här har jag mina grödor, mina änder och bananpalmer. Snart kan jag så kaffebönor, och samlar jag tillräckligt med pengar kan jag köpa ett vindkraftverk, och expandera min mark. Inga krig, inga tornados. Bara så, skörda, plöja och samla ankdun. Och jag behöver inte ens gummistövlar, grep eller grässtrå i mungipan!


Fredag och mulet

På sätet intill mig. Skiftar mellan tre combatskivor för de låtar vi ska köra på tisdag. Generalrepetition imorgon så de andra som aldrig har kört de låtarna ska få känna på dom.

I påsen har jag nästan alla våra Wii-spel som Christoffer ska få låna. Vi har en hel del!


Nyheterna i morse proklamerade att över 4000 i Kalifornien förlorar sina arbeten när Toyota stänger ned en fabrik. Fyra tusen.

I en idyllisk liten ort i Norrland slås en kvinna ihjäl av sin man efter att ha tilldömts vårdnaden om deras två barn. En liten artikel i en lokaltidning.

En flicka som kidnappades som 11-åring har 18 år senare nu kommit tillrätta, efter att ha hållits fånge, våldtagits och fött två barn av sin kidnappare.

Det sker varje dag, överallt och i olika former, de mänskliga tragedierna som påminner en om hur lyckligt lottad man är i livet, sätter perspektiv på sina egna "problem".
Känns småaktigt att klaga över en lång arbetsvecka, tvättberg och dammtussar.

Skattjakt

Jag lär mig aldrig. En frusen lunchlåda ska man ta ut kvällen innan för att ha den tinad och redo för micron dagen efter. Nu blir det en på ytan skållhet korvstroganoff med isklumpar inuti, och pikar från kollegorna. "Tog du den ur frysen imorse kanske?!"

Nåja, jag fick i alla fall stå i en öppen båt med vinden i håret och salta vågstänk över mig igår! Är det bara jag som känner mig som kung (eller kanske drottning) över världen när man blåser fram över öppet vatten sådär?

Tomas följde med oss ut för geocaching i Hakefjorden, och efter rejäla vågduschar pekade Oo ut en av de små öarna att gå iland på.
Dock visade det sig strax att det var fel ö...






(Hm...nu börjar vi närma oss)



















(Höger eller vänster? Vilken ö kan det vara? Vi behöver Friluftsskartan!)

















(DEN ön är det juh!)













(Success!)








Strandsatt i denna cache fanns en TB (Travel Bug). Vi har stött på en sådan förut, men då vi inte visste vad det var, lät vi den vara. Denna gång var vi mera pålästa, och beslöt snabbt att rädda "Kotte the Cone" som det visade sig att den hette! En TB har en specifik "id-kod", och när man hittar den ska man registrera det på geocachings hemsida. Därefter ska man placera ut den i en annan cache, och registrera vilken den nya platsen är. På så sätt can TB:en vandra från cache till cache över hela världen, och man kan följa dess resa på nätet!

När vi loggade in och läste om just denna TB, så visade det sig att ön var dess första cache! Den som ägde den, dvs lade ut den först, hade några dagar tidigare beslutat att dess resa skulle börja på den ön!


Tillbaka på fastlandet tog vi ännu en cache som låg i närheten, och då lade vi "Kotte the Cone" i den. Oo lade sig i en taggbuske (allt för caching) på väg upp till den andra, och såg ut som en nåldyna efteråt. Men väl hittad, bjöd dess plats på härlig utsikt!



Tillbaka till vardagen igen.
När Oo nu har kontoret helt för sig själv, har han givit plats åt Flax!
Där kommer han att trivas jättebra!

Oo ska fixa 30-årspresenten efter jobbet, medan jag faktiskt inte har något alls på programmet, vad jag vet. Kan dock behöva röjas lite hemma igen...













(Har jag sagt att Gulingen är dyr i drift?)



På lördag ska "Fantastic four" genrepa inför tisdagen på Lindholmen. Därefter kalajs, och på söndagen IFK-match i kycklingkläder. När ska jag hinna sticka då?

Onsdag igen

Jag och Oo samåkte idag! Eftersom vi siktat in oss på att åka norrut och geocacha efter jobbet, kändes det onödigt att ha två bilar, alternativt ta tid för att åka hem och sammanstråla. Så Gulingen får stå inne i stan idag, och jag får komma ihåg att ta internbussen när jag ska till kurslokalen i eftermiddag.

Det är trevligt att samåka, och det blev några smockor utdelade åt båda hållen (gula bilar). Dessutom eftersom jag hade händerna fria, kunde jag knäppa en bild på lämmeltåget norrifrån! Det börjar bli så pass mörkt nu (!) på morgonen, att pärlbandet framträder så smått.

Salen i Sisjön är inte färdigbyggd ännu, så jag åkte till Kållered och körde några låtar för mig själv. Jobbigt värre! Men behövligt att få köra igenom de gamla låtarnas koreografi ordentligt.
Vi var hemma nästan samtidigt på kvällen, och hann inte mycket mer än middag och lite datorspelande innan sängen.

Jag försöker att ha lite mer formell klädsel när jag ska ha kurser, så det blev stövlarna idag. Blåjeans förvisso, men rätt proper i övrigt. Har insett att det faktiskt är rätt ok att ha lite mer obekväma skor på jobbet, eftersom jag ändå sitter ner 99 procent av tiden! Dessutom känns det faktiskt ganska bra att vara lite mer korrekt klädd emellanåt. Men ändå är det milslängder kvar till svart kortkjol, nylonstrumpbyxor och dräktjacka! Någon måtta får det vara på det korrekta!

Hoppas vädret blir bra i eftermiddag nu då, så vi kan komma oss ut med båten! Oo är förresten "ensam" nu på jobbet, då hans företrädare återvände till Spanien igår. Upplärningstiden är över, heja Oo!

Inte lätt alla gånger...

Inte bara jag som kan ha svårt att översätta den svenska svadan! Man kan få lite roliga formuleringar från helpdesken ibland...

Dagen har rullat på i rejält tempo. Jag funderar att dra till Sisjöns anläggning och träna, eller åtminstone se om det går att träna där. Det är ju inte länge kvar tills gruppträningarna kör igång där, så det borde ju vara en sal klar, och det kan ju vara lite kul att se och "känna" på den innan man faktiskt ska köra skarpt. :o)
Är salen inte klar ännu, så drar jag till Kållered.

Wo-hoo!

Fullt upp hela morgonen! Me like! Gårdagens två eftermiddagskurser gick finfint, och jag påmindes ännu en gång om hur roligt jag tycker det är att undervisa! Under tiden hann lite ärenden samlas på hög, men nu är de avklarade.

Har en känsla av att jag sitter här i min vrå och stinker vitlök, efter gårdagens frossa i vitlöksbröd! Jag och Oo möttes upp på Allums köpcenter för att jaga en present till han kompis Johan. Vi ska på hans 30-årsfest på lördag, men det blev inte mycket shoppat, förutom en fika och pickadoller till Linda Croft.

Middagen blev grillad fläskfilé, och medan jag höll på att förbereda kom Oo in med ett nyinflyttat par och deras lilla bebisflicka. De bodde tydligen lite högre upp i området, och var nu ute och letade efter sjön.

Efter mat i magen tog vi det lugnt framför skärmarna och tv:n, där jag stickade vidare på mitt lilla projekt. Nålarna är så himla tunna, ynka två millimeter!

Oo skulle tvätta fönster hos Stefan idag, så jag funderar på att åka och träna efter jobbet. Om inget combatpass finns på lämplig tid, åker jag och kör själv och tränar på de gamla låtarna jag ska köra nästa vecka.

Imorgon siktar vi på att åka upp till landet och ta båten ut och till en liten ö där en cache ska finnas! Kul idé att sätta en på en ö!

Semestrarna är verkligen slut nu, då det plötsligt tar nästan 40 minuter att ta sig till jobbet, istället för halvtimmen under sommaren! Och parkeringen fylls upp så snabbt, att jag idag klämde in mig där det egentligen inte är någon ruta! Det brukar alltid vara någon som klämmer in sig där, men nu hann jag före, för andra gången. Hehe!

Stekt lök

Pannbiffar gånger två med stekt lök. Har för mig att stekt lök gör en luftig i magen. Stämmer det? Hoppas det, annars måste jag finna en annan anledning till att det bubblar som sjutton!

*Blort*

Söndag i ensamhet

Denna syn mötte mig när jag kom till sovrummet efter gårdagens inlägg. Lätt rosa och slut efter vår kajakdag. Min älskling! (I bakgrunden syns Fias sovbunke)

Jag fruktade en ruskig träningsvärk idag, men känner bara lite lätt stelhet. Har haft en rätt skön heldag för mig själv, där jag klippt gräs, staplat om veden, kört en tvättmaskin, grejat lite allmänt i trädgården, tvättat Gulingen, dammsugat och gjort en hel hög pannbiffar. Däremellan har jag läst om en Sandra Brown bok, och stickat några varv på ett litet hemligt projekt.

Jag börjar få grepp på elgräsklipparen och dess sladd, och räddade ett oräkneligt antal smågrodor från ett otäckt öde. Jag vågar dock inte tänka på alla de som jag inte upptäckte i tid! Det kryllar av dom, och de är så små, men faktiskt ganska söta i all sin litenhet.

Sitter nu med gamla combat-dvd:er i ett fönster intill detta och repeterar de låtar jag ska köra på Lindholmen. En av dom är från nummer 28, den koreografi som gällde när jag gick instruktörsutbildningen. En rätt cool remix av "The final countdown" som ska bli kul att får köra igen. Om någon veckaär det kvartal för nummer 41, så jag har kört några år nu!


(Två och ett halvt kilo blandfärs gav några matlådor!)







(Fia, ständigt i vägen när man sitter här!)





 

Oo är på väg hem nu, lycklig efter en GAIS-seger i Helsingborg. Jag funderar på att slå på bastun och svettas en stund, en skön avslutning på en skön helg!

Typiskt

Dagen middag. Två trötta Olofstorpare har kommit hem efter en heldag ute i Göteborgs skärgård. Fick en förfrågan igår av vännen Tomas om vi inte ville följa med ut och paddla kajak, vilket vi naturligtvis ville!

Därför var vi tidigt uppe för att köra ut till Saltholmen. Därifrån färja ut till Styrsjö där kajakuthyraren fanns. På väg till färjhamnen plockade jag upp kameran för att börja dokumentera dagen. Objektivet fälldes ut, men något blev fel, då kameran pep ynkligt och "Objektivfel, starta om kameran" visades i displayen. Sedan gick det inte att göra mer! Varje gång vi försökte starta om den, så pep den bara, visade meddelandet, samtidigt som det gnisslade och gnällde i objektivet. Det satt som berget! Lite försiktigt försökte Oo ge det lite hjälp på traven, varpå det yttre kantskyddet på objektivet lossnade. Efter flera försök att fästa det igen, tog jag över, och lyckades göra något så att ännu fler delar lossnade...
Jäkla skit! Är det inte typiskt!? Första gången jag är ute i Göteborgs skärgård och första gången Oo ska paddla kajak, och så har jag ingen kamera! Fy sjutton vad besviken jag blev! Men rackarns vad den kameran har fått göra rätt för sig! Jag har ju så gott som använt den varenda dag sedan jag fick den. Den är snart ett år, så jag ska se om jag hittar kvittot och om felet går på garantin gäller.
I vilket fall kändes det motiverat (heh) att inhandla en ny! För hallå, min blogg måste ju ha bilder! Dock lade vi till en trygghetsförsäkring som innefattar allt ifrån fall i backen till toaletten (bra för mig!), utan någon självrisk.

Så från dryga åtta megapixlar, har jag nu dryga tolv!

Hur som helst, denna dag, som jag så gärna hade velat ha en kamera för härliga skärgårdsbilder och roliga kajakvältningar, blev det nu intet. Men vi hade ändå en underbar dag, som efter lite mulet och kulet, sprack upp till en strålande solig och varm dag!
Förutom Tomas var det hans två kusiner från Jokkmokk och en kompis från stan.
Vi paddlade ut till en liten ö för lunch och lite slappande. Sedan beslöt vi för att ta en liten extra sväng och bland annat paddla runt hela Styrsjö. När vi hamnade nära öppna havet, blev det ganska rejäla vågor, vilket jag tyckte var synnerligen otäckt, framför allt när man fick vågorna från sidan! En av kusinerna slog runt, och fick hjälp upp i kajaken igen av Tomas och Oo. Själv vågade jag inte annat än att fokusera på att hålla min egen kajak på rätt köl. De är stabilare än man tror, men det kändes inte så enligt mig! Jag var skräckslagen för att slå runt, men klarade mig faktiskt! Man phuu vad slut jag var när de partierna var avklarade!

Kusinerna var riktigt norrländskt sköna, och man kände nästan lite saknad! De hade sina konversationer sinsemellan.
"-De va lite vågi't."
"-Jå"
......

"-Man e lite salt."
"-Jå"


Väl inne bland öar och kobbar igen var det nästan blankt vatten och strålande sol. Underbart härligt att stilla låta kajaken glida fram över ytan! Väl tillbaka vid startpunkten övade Tomas och hans kompis Patrik på eskimåvändningar. Verkar riktigt svårt, och läskigt att låta sig rulla runt upp och ned i kajaken! Men det såg lite roligt ut att se dom vända runt, försöka vända upp igen, komma halvvägs och försvinna under ytan igen. Skymta upp vid ytan igen, misslyckas, för att till slut vifta med händerna på var sin sida om kajaken för att få dit vännernas kajaker att ta tag i för att komma upp! Jag skulle aldrig våga en sådan vändning! Panikslagen skulle jag bara försöka ta mig ut ur kajaken!
Solen tog rätt bra på oss där ute, och vi är bra trötta i kroppen! Blir intressant att se hur det kommer att kännas imorgon. Oo ska till Helsingborg med Andreas för att se på Helsingborg-GAIS, så han blir borta hela dagen. Jag funderade en stund på att följa med, men tror jag har mer ut utav att vara hemma och ta det lugnt. Eller så lär det bli gräsklippning och trava ved. Upptäckte att veden jag och Monica staplade i nya vedförrådet rasat av någon anledning.

Nej, en toppendag blev det, men jag sörjer att jag inte fick med mig några bilder därifrån!

Mörk fredag

Fia ligger sällan hårt ihoprullad till en prydlig bulle så som Maja kan göra när hon sover. Fia behöver hjälp för att detta, och tar då ofta till hjälpmedel. Intill vår säng har hon sin plastbunke, men dyker andra möjligheter upp, trycker hon sig gärna ned i dom. I morse Oos tomma skokartong till exempel.

Gårdagen bjöd på riktigt sommarväder, med strålande sol och över 25 grader varmt. Idag var det förvisso rätt skönt ute, men mörka täta moln och duggregn till och från. Det har utlovats rejäla åskväder under dagen. Coolt!

I samband med att jag plötsligt ska förstora brösten och skaffa pistoler, kom vi under gårdagen in på Halloween och frågan om vi skulle ha en fest även i år. Efter lite funderande och diskuterande så beslöt vi för att, ja, det är klart vi vill! Sedan blir jag lite osäker. Vill folk komma igen då? De kanske tyckte det var aptråkigt sist. Och så är det det faktum att vi bor mera svårtillgängligt med tanke på de som vill festa. I Lindome var det nära till bussen för att ta sig hem. De kan ju övernatta, men många brukar ju gärna dra sig för det.
Nåväl, det löser vi på något sätt!

När jag kom hem igår hade Oo nästan färdigställt smaskig pastasallad! Massa grönt med knaperstekt bacon. Nyttigt värre! :o) Får se vad det blir idag dock, tror inte vi planerat något speciellt. Eventuellt skulle han till Uffe efter jobbet och hjälpa honom flytta. Jag tog med gps:en för att kanske ta en cache som jag såg fanns alldeles intill byggnaden jag nu sitter i! När jag körde förbi området den ska ligga i nu, så såg terrängen dock lite snårig ut, så vi får se.

Lugn resterande kväll igår i alla fall. Stickade medan Emma Green hamnade på sjunde plats i höjdhoppet, och Bolt tog sitt andra världsrekord, denna gång på 200 meter. Tanken var att vi skulle lägga in räkningar och strukturera upp våra bankkonton litegrann, men eeh. Det får bli senare. Vi upptäckte att vi kommer att behöva femtioelva olika sparkonton för framtida projekt vi vill göra! Heh! Jag får nog skaffa mig ett tredje extrajobb!

Linda Croft!

Hahahaha! Tack Stefan för att jag nu måste lära mig fläta håret och köra combat i minishorts! Johan som tilldelades combaten på Lindholmsanläggningen ska introducera den med buller och bång. Eller snarare med de "Fantastic 4"!
Han skickade en förfrågan om medcombatanter på Intranätet, samt vilken superhjälte man ville vara. Geocachinginfluerad blev det Linda Croft, och se så läcker jag är! Får nog hitta något att stoppa i bh:n också...

Får dessutom rota i mina gamla combatskivor, då vi får välja gamla favoriter att köra om vi vill. Det här blir kul!

Combaten igår förresten var också skoj, men phuu vad jobbig!! Till låt nummer tre trodde jag armarna skulle trilla av! Eller jag hoppades att de skulle göra det! Dock kom jag in i andra andningen sedan eller nåt, för jag klarade resterande sju låtar i alla fall. Men jag var bra slut sedan!



Direkt efter dusch, styrde jag Gulingen till Tynnered och familjen Andreas, Elin och Noel. De var oroliga över vårt senaste födointag (vadå? Denniskorvar med vaniljkex är väl inte så illa?), så de bjöd in oss på tacopaj!
Shit vad jag åt! Det var så himla gott att jag bara slukade maten. Och när jag sitter, eller mera halvligger där mätt och pömsig i soffan, så kommer efterrätt!
Jordgubbar, glass och grädde med smält nogat!!!!






Det var längesedan jag var så mätt som när jag vaggade ned för trapporna från deras lägenhet! Tusen tack Elin!

Oo och Andreas hade varit ute en sväng medan jag tränade, och snokat reda på två geocachar som låg i närheten. Dock hade de ingen penna med sig för loggen, så vi svängde förbi och loggade dom innan vi styrde bilarna hemåt. Jag stupade i säng, medan Oo tappert försökte hålla sig vaken och se Zlatans premiärmatch i....Barcelona var det va...?

Har lite lätt stelhet i kroppen idag. Jag slår vad om att riktiga Lara Croft aldrig har träningsvärk. Någon som vet var man får tag på ett par pickadollor i lårhölster förresten? :o)

Snor i snoken

Näsan är full med snor och nysningen ligger ständigt på lur. En helt vanlig morgon alltså. Mysig dimma låg över nejden när jag kom ned från våra höjder i morse. Vajjert!

Ska tydligen bli en strålande varm och fin dag idag. Vi hade +9,5 grader i Olofstorp, så solen har lite att göra!

Av någon anledning ska man visst välja sin vårdcentral nu. Det är ont om pengar, nedskärningar, långa köer och mindre personal. Ändå har olika vårdcentraler radioreklam hela dagarna, och reklamaffischerna är tapetserade stort och brett överallt. Det har de pengar till minsann!?

Middagen igår blev förresten en rejält tilltagen omgång (stark) köttfärssås, och...Ta-daa! Fusili! Är man trött på den vanliga spagettin, får man ju variera! Lagomt kryddstarkt för mig, medan Oo öste över halva curryburken och sedan nöjt tuggade och svettades.

Därefter jobbade han med laptopen i soffan, medan jag stickade vidare och påbörjade bakstycket. Var allmänt låg igår, och närmast medvetslös imorse.



Jag anslöt till Oo på Ica Maxi igår, och föll för frestelsen. Det blev en lagom färdkost hem.



Idag blir det combat, och fulladdad med ...Fusili och köttfärssås kommer det nog gå finfint. Sedan glömmer jag bort nattens dröm där jag glömde bort koreografin totalt redan under uppvärmningen.

 

Trött

Känner mig trött och seg. Har inte gått och lagt mig senare än vanligt senaste veckan, men ändå känns det som jag fått för lite sömn. Brukar inte ha några större problem att ta mig upp ur sängen, men nu är det segt! Kanhända ett samband kan skönjas med eminenta middagar som inte tillagats hemmavid på sista tiden?
Vi ska ta oss i kragen. Idag ska det handlas, men jag har ingen aning om vad. Oo föreslår sin älskade spagetti och köttfärssås, vad är det med killar och spagettiochköttfärssåsgrejen? Själv står det mig upp i halsen, men kommer jag på något annat att göra? Nej. Det är så aptråkigt med vardagsmaten. Jag hatar den, föraktar den, vill att den går och drar nåt gammalt över sig.
Oos inställning är likadan. Så jag antar att man får betrakta det som ett fysiologiskt under att vi inte påvisar någon uppenbar näringsbrist. Tacka de svindyra tabletterna på burk för det kanske. Eller så är kostcirkeln och näringsläran överskattad. Man kan leva på Denniskorvar, limpmackor och sega popcorn. Du blir bara lite trött, men det kanske det är värt.

Frågan är bara om jag tycker det imorgon när jag ska köra combat för Asma på Frölunda igen. Kanske bäst att trycka i sig en extra Denniskorv. Synd att jag slängde de sista popcornen.

Fint väder!

Gårdagens middag. Jag hade tänkt ansluta till pojkarna på MAX, men trafiken, och det faktum att måsta parkera långt ifrån, gjorde det inte värt mödan. Men eftersom jag redan hunnit ta vägen in mot stan, svängde jag in till Centralstationen istället, där jag visste att ett sushiställe låg. Om Oo går på fotboll och käkar på MAX, så köper jag hem sushi!
 Ägnade sedan resten av kvällen åt min sticking framför "House" och "Cold Case", och blev nästan klar med framstycket. Dock har jag ingen aning om vad som är rät- och avigsida, så det kommer säkert att bli helknasigt när det är färdigt. lär man säkert kunna se vad som är rät och inte!







(Är man tillräckligt desperat, funkar gårdagens sega micropopcorn till efterrätt!)

 

Rostig kniv utan bedövning!






Fy f-n säger jag bara för dessa män! Dessa  till synes vanliga åtta-till-fem-arbetande-gifta-med-fru-och-barn-i-villakvarteret-män som vid sinnes fulla bruk lever ut sina sjuka fantasier genom att köra kuken i småflickor, och sedan neka eller hävda att flickorna själva vill. Fy f-n att de inte döms att ruttna i h-vetet!

Jag har svårt att uttala grova könsord, ungefär som att uttala svärord, men könsorden är svårast. Antagligen för att mamma älskade att spotta ur sig könsorden i sitt malande om mäns sanna jag. Ibland vill jag ge henne rätt. Somliga män är svin, grisar som bara tar utan att tänka på någon eller någonting annat än sig själva och det deras kuk vill ha. Jag ber om ursäkt för språket. Om jag nu har så svårt att uttala dom, det tar till och med emot att skriva dom, varför gör jag det då? För att sådana obeskrivbara och oförlåtliga handlingar inte kan förskönas med omskrivningar eller mildare ord. Det finns ingenting att försköna, och varför skulle det förskönas? Somliga ting är så gräsliga att de bara kan skildras med de grova ord som ändå inte ens är i närheten av de handlingar dessa män utfört. Grova ord till grova handlingar. Ingen anledning att försköna. Ni kan väl föreställa er?
"-Nu ska du få smaka kuk flicka lilla!"
"-Trång liten fitta du har, det här gillar du allt va?"
Åtta till tio vuxna män samtidigt. En fjortonårig flicka. Finns det något straff tillräckligt hårt?

En del har inga problem att uttala dessa könsord i var och varannan mening. Barn och vuxna kryddar språket med dom lika lätt som svärord. För mig är de förknippade med något rått, vulgärt, förnedrande. Något mamma spottade ur sig med en dusch saliv och svarta ögon. Så jag, och kanske andra kan vämjas över språket, rynka på näsan och finna det onödigt att bruka dom så som jag nu gör här, vilja värja sig mot råheten, det vulgära.
Men vid sådana här handlingar finns ingen anledning att värja sig. Varför skulle man? Flickorna kunde det inte. Grova ord krävs för att skildra grova handlingar.

Vanliga män där inte ens de närstående anar något. Förtvivlade och förbannade vägrar tro att någon de känner så väl, kan göra något sådant. Och våldtar flickorna igen genom att inte tro på dem, anklaga dom som lögnare och lösaktiga.

Jag kan förskräckas och förfäras över vad människor är kapabla till. Men jag har slutat att förvånas.

Regnig måndag

Mitt spindelnät/trassel/fiskenät växer fram relativt fort tack vare de tre omslag per maska som man gör vartannat varv. Har lyckats rädda åtskilliga tappade maskor, reparera konstiga missar och jobba mig en bit på väg. Kan inte låta bli och undra hur klokt slutresultatet egentligen kommer att se ut!

I helgen blev det dock inte mycket stickat. Oo kom hem sent från svensexan, men drack så obefintligt, att han körde hem själv! Han var uppe med mig på söndagen, då jag skulle klä på mig kycklingdräkten och åka och jobba. Så han slapp baksmällan, men blev rätt trött ändå av ynkliga sovtimmar, och sov sött när jag kom hem efter IFK:s 2-2 match mot Helsingborg.

Jag var också lite seg, men vi ryckte upp oss och drog ut och geocachade! Våra officiella namn är numera (tack vare Stefan), Indiana Oo och Linda Croft! Hela sex stycken omkring Gråbo blev det, och vi valde relativt lättillgängliga cachar som inte krävde allt för mycket kavande genom skog eller bestiganden av berg. De bjöd ändå på lite utmaning och kluriga gömställen. Utan ledtrådarna hade det varit riktigt svårt!


En cache ledde oss till en jättemysig skog! Täta granar med grön mossa som
en matta på marken. Man bara väntade på att se rumpnissar eller småtroll kika fram bakom stubbarna!
Vi kompletterade vår utrustning med ficklampor, vilket visade sig vara ett lyckokast för att hitta en cache, men även väldigt bra för att slippa sticka in handen i mörka hålor i marken!

Ikväll ska Oo på GAIS-match, medan jag fick nog av fotboll igår och stannar hemma och tar det lugnt. Känner faktiskt för att sticka lite och bli klar med fisknätet.






(Utan iPhonen och tillgången till Internet (och ledtrådarna) hade jakten gått betydligt trögare!)







Home alone

Oo är på svensexa för Josef, så jag är ensam hela dagen. Är det inte förunderligt hur två personer kan stöka och skita ned så mycket på en vecka? Efter vår raid förra helgen fanns inte ett spår, så jag har plockat, sorterat, dammsugat, tvättat, vikt tvätt, vattnat blommorna, rensat i kök, badrum, ja hela huset förutom arbetsrummet. Det är ett hopplöst fall, där jag bara dammsuger där jag kommer åt. Likaså Oos sida av sängen, där jag duttar ner dammsugarmunstycket där jag ser en fri golvyta, och var snäll och plockade den uppenbara smutstvätten. Rensade lite bland uteblommorna också, och blev ovän med Fia. Hon gillar inte att bli kammad.

Nu känns det mycket bättre, och jag kan slappna av ordentligt en stund framför datorn. Är det bara jag, eller fruntimmer i allmänhet som inte kan slappna av och göra något eget innan ordningen är återställd? Funderar på att jobba vidare med mitt trassel till stickning, eller bara läsa om en bok. Hinner nog båda delarna.

Middagen igår blev lite bättre än råa grillkorvar och kex. Det blev Bullens pilsnerkorv och potatismos, så slarvigt gjort att det innehöll små potatisbitar. Men vi ville ut och geocacha, och hann leta fram fem stycken innan mörkret blev för påträngande! Det var storlekar från "regular" till "micro" i vårt närområde, och Oo hittade dom allihopa! Jag måste skaffa mig ett par handskar innan jag vågar sticka ned händerna i mörka hålor i marken, eller djupt in under stenar! Det är ju ofta det som krävs för att hitta rackarna, eftersom ingen annan ska kunna "råka" snubbla över dom.








En del var ganska snabbt funna, andra krävde lite kavande över besvärliga kalhyggen, läskiga hopp över bäckar eller kryssanden mellan komockor. Men vi får se och besöka platser vi annars inte skulle, vi får kvalitetstid tillsammans, får vara ute i naturen, och har roligt!
Vi har inte återkommit till den andra cachen som vi misslyckades med att hitta, men det är så nära att det är enkelt gjort någon dag. Vi hittade i alla fall alla vi försökte oss på igår i varje fall!

Vädret är lite tråkigt idag, passande för inomhusaktiviteter. Men lite sen lunch är behövligt nu känner jag.

Vilse i pannkakan?

Ledsen Stefan, jag var för liten för det beryktade tv-programmet. Tror systeryster var helsåld på det, men jag hade antagligen fullt upp med potträningen eller nåt.

Så inget vilse här inte! Oo sprang och köpte den uppgraderade Garmin Oregon istället för den jag kikat på/beordrat! En 400t istället för 300. Tydligen var man tvungen att köpa till kartorna för 300:an, medan de hörde till 400:an...som att det skulle kompensera det högre priset? Nåja, den var liten och smidig, men läsa manualer och sådant? Pöh!
Vi knapprade in de första koordinaterna och stack ut så snabbt vi kunde. Vi visste ungefär var den första cachen låg, eftersom den var så nära, så egentligen behövde vi inte gps:en för att hitta dit. Och tur var väl kanske det. Riktningen pekade än hit och än dit, och sällan åt det håll vi visste att vi skulle. Kompassen visade norr åt alla möjliga väderstreck! Kanske hade satelliterna lite svårt med lokaliseringen eller nåt, men väl på plats stabiliserade sig gps:en och gav signal så gott som på centimetern där cachen låg! Tjo-hoo, vilken kick!
 
Vi lade till en kommentar efter tidigare besökare, samt en liten "present" innan vi lade tillbaka lådan i sitt gömsle. Med blodad tand, knappade vi genast in nya koordinater till en annan cache som vi visste låg i närheten. Kan säga att vi hade stor hjälp av Oos iPhone och dess tillgång till Internet på stor display! För på den andra gick vi bet! Tydligen skulle det vara en microcache, dvs väldigt liten, och svårt gömställe enligt tidigare loggar på hemsidan. Vi letade och letade, försökte knäcka ledtråden, men fick till slut ge upp. För den gången i alla fall....!
Att kunna följa hur man gått är både bra och dåligt... Såg ganska kul ut efter vi var klara, men dryga sju kilometer tror jag vi trampade omkring. Undrar hur många av dom som var runt, runt, letande efter den lilla minicachen!


Helt hopplöst! Men känner jag Oo rätt, så har han inte gett upp jakten på denna!








(Finmiddag! Denniskorv med vaniljkex!) 




Kanske blir det mera jakt idag. Det var riktigt roligt, så mycket trevligare än att bara kollapsa i soffan! Och så måste vi få ut egna cacher också! :o)

Geocaching

Marita gjorde att jag fick upp ögonen för detta med geocaching. Svenska sidan här. Det verkar helkul! Modern skattjakt i hela världen! Med hjälp av GPS får du koordinater som du knapprar in och så är det bara att ge sig ut! Jag och Oo som tycker om att vara ute i skog och mark, och bland annat gillar Naturpasset, vill nu prova detta. En liten låda med loggbok och penna är obligatoriskt vid koordinaternas mål, och ibland kan en symbolisk liten grej finnas i som man kan ta, om man lägger i en ny.

Man kan lägga ut egna lådor också, som andra kan leta rätt på. Cachebanken är på den engelska sidan, där man kan få fram alla utlagda cacher som finns.
Olofstorp ligger vid frågetecknet (mystery-cache) i mitten, så det finns några stycken i och omkring Göteborg! En ska bland annat finnas rakt in i skogen från oss! De gula är så kallade multi-cache, dvs en i en hel serie som i sig innehåller ledtrådar till en annan cache som till slut leder till huvudcachen.

Cachen kan gömmas högt och lågt, och så pass att en "svampplockare" inte ska kunna snubbla över den. Alltså kan det behövas lite extra ledtrådar ibland, vilka finns på hemsidan. Men du måste vara registrerad (gratis) för att få tillgång till cachebanken!
Förutom logg i cachen, så finns logg på hemsidan där man hämtar koordinaterna. Måste vara väldigt roligt att lägga ut en cache, och sedan följa kommentarerna hos de som letat efter den! Det var då kul att läsa de andra som fanns där nu. Jag vill ut och prova NU!
 

Augustitorsdag

En tallrik fil med jordgubbssmak och en hög Finax müsli, en långt ifrån tillfredsställande frukost, ur smaksynpunkt. Scrambeled eggs, små prinskorvar, färskpressad apelsinjuice och nybakad fralla med ost hade varit betydligt trevligare. Men att kliva upp tidigare och orka greja? Nej. Den dagen jag har råd med personlig kock så jäklar!






Hade sådan tur att jag fick en buss framför mig vid ett rödljus! Kolla flaggorna, visst är de söta? Bara en sådan detalj gör mig glad och varm i hjärtat! Västttrafik får skattepengar va? Okej, sämre skolmat, äldrevård och vägar gottgörs av dessa små gulliga flaggor som piggar upp bussarna på speciella dagar. Idag var de flesta bussarna utan, men denna hade sina kvar. Var det flaggdag igår? Kunde det ha med Madeleines förlovning att göra kanske? I vilket fall, så älskar jag flaggorna!


Combatpasset igår gick rätt bra, trots att jag fick den där panikkänningen i början: "Jag kommer inte ihåg koreografin!!"
Blev ganska många grymma deltagare till slut, och jag gillar deras sal som är rymlig och ljus. Scenen är dock  i minsta laget, så man kan inte kicka ut ordentligt vid backkicks, och jumpkickarna måste hållas korta.


De har även mysigt instruktörsrum, där de till och med fått in en dusch! Hann få mig en macka innan passet med svindyr vitamindricka till. Leksaksspaden som kikar fram där bakom hänger fast i nyckeln till rummet. En nackdel med denna anläggning, att de inte har kodpanel till sina dörrar.







Till middag blev det mera mackor, med stekt ägg och Lawrys gryddsalt. Resten av kostcirkeln fick bestå av en sådan där gigantisk vitamintablett. Gotti!










Oo kom hem strax innan mig, och trötta båda två lade vi omkull oss i soffan (ovanligt!). Jag har startat upp ett nytt stickprojekt, men det var inte så lätt och roligt som jag trodde det skulle bli.
En luftig och lång poncho, där garnet är så tunt och fluffigt att det är svårt att hantera! Men nu har jag köpt garn och nålar för att göra den, så då får jag banne mig försöka slutföra det också! Själva mönstret är inte så komplicerat som tur var, men jag undrar hur slutresultatet egentligen kommer att se ut, då det nu mest liknar ett enda trassel.




Fotboll Sverige-Finland och Runescape. Min Oo är nöjd.


(Uttråkad Fia)


Combat!

Det har varit lite trafik på Sportlifes intranäts combatkategori idag. Anmälde intresse att hoppa in på dagens pass på Exclusive, sedan Ullevis. Men så gick Ullevis innan jag hann bestämma mig. Eftersom jag inte hört något om Exclusive, så bokar jag in mig som deltagare istället. Jag har ju aldrig varit inne på Sportlives "lilla extra", så det kunde ju vara på tiden.

Så kommer meddelande att Sisjöns Expressanläggning ska utöka med gruppträning, varav två pass combat, så jag anmäler mig till onsdagspasset som har tid som passar mig. Någon minut senare är det mitt!
Så det ska bli kul att starta upp combat på den anläggningen! Har aldrig varit där, så det blir intressant. Nu får jag alltså två pass i veckan till hösten! Lite synd att det är två dagar på raken, men man tar vad man får!

Sedan ringer Asma, hemkommen från semestern med halsfluss, och frågar om jag kan ta hennes pass på Frölunda idag. Nemas problemas. Jag avbokar Exclusive och hoppar på Frölunda istället! Nu var det bara ett tag sedan som jag instruerade, så lite nervöst blir det, men kul! 



Växlande molnighet

Gårdagens bankbesök gick bra. Min flytt från Swedbank är på g, och jag har kommit igång med mitt nya privatkonto på Nordea. Pensionssparande, VP-konto och sådant tar bankmannen hand om, samt de autogiron som ligger till bg-konton. De med postgiro måste jag kolla upp och flytta själv.
Vi har lagt en stående dragning från vårt nya gemensamma, till lånekontot, samt en stående amortering av det ena lånet. Så om 30 år ska ett av de tre lånen vara betalda! Heh. Känns ganska bra ändå att amortera lite, och att vi har en fast summa som dras till lånekontot. Det ska täcka räntorna, samt buffra inför högre räntetider. Eventuellt kan vi amortera lite extra om vi skulle vilja någon gång också.

Jag har ännu inte fått mitt kort till vårt nya gemensamma, så jag kör fortfarande med Swedbank där. "Byt inte bank, skaffa en till!", eller hur är det de säger? Fast nu är det ju inte Citibank jag dubbelkör med.


Kanske inte syns så bra...det är datumstämpeln på en burk bakpulver. 18052007. Emellanåt hittar jag sådana här utgångna produkter i skafferiet, eller kylen, och förstår inte att det kunnat gå så lång tid sedan den eller den varan inhandlades! Och när det är torrvaror kan förskräckelsen bli än större, eftersom sådana oftast har rätt bra tilltagna hållbarheter från början!

Man borde gå igenom sina livsmedel lite oftare, så man slipper stå där med kaksmeten halvfärdig och upptäcka att kakaon hade sin kulinariska smakhöjdpunkt när synthflätan var populär.

Mina fynd har oftast bestått i udda små kryddor och smaktillsatser som stått med i något recept man provat på en gång. Ett kryddmått enligt receptet har medfört ett irrande bland nya områden i varuhyllorna, för ett slutligt resultat i form av en 500 gramsburk med bäst före datum fyra månader framåt.

Burken ovan fick med det ofta tillsammans förekomna vaniljpulvret, förpassas till pulverhimlen. Och så kan man dra lite slutsatser om min bakfrekvens där hemma...

Vedförrådet!


Jag glömde ju visa vedförrådet! Käckt va? Första lasset som vi körde ner förra helgen, eller när det nu var, är staplad och på plats.









  
 

Sightseeing

Uppe tidigare idag för att skjutsa min Oo till jobbet. Vi ska till banken efter jobbet, så han tar Älvsnabben över till Lindholmen och så möts vi upp där. Jag lyckades förstås glömma mobilen hemma (igen), varpå han dumförklarade mig (igen). Vadårå? Jag vet ju vart jag ska, och när jag ska vara där!

Sedan jag släppt av honom, och jag ändå var inne i centrum, passade jag på att knäppa bilder till höger och vänster. En liten sightseeing av min väg till jobbet från centrum. Lite mer intressant än den vanliga, som mestadels består av skog...

  
Från Stenpiren och ut över älven.





Danmarks- och Tysklandsfärjorna ligger för ankar, med lilla Älvsnabben i förgrunden.


Snapshot in mot Järntorget.




Jag tror det är Stena line som har någon kampanj med Nicke Nyfiken. Nu sitter han på taket till färjeterminalen. Resväska syns inte, där den står intill på hans högra sida.

Älvsborgsbron. En av möjligheterna att komma över till Hisingen, och dit jag är på väg. Bron invigdes 1966 av Olof Palme (då kommunikationsminister). 933 meter lång och 45 meters segelhöjd.



Trafiken har ökat denna vecka, men är ändå långt ifrån uppe i full "styrka". På väg upp. Och en vy in mot stan.


Efter brokrönet öppnar sig Hisingen, Sveriges fjärde största ö (efter Gotland, Öland och Orust).




Nästan framme vid Volvo Cars gigantiska område. Vädret är inte det bästa som kanske syns. Nu är det riktigt mörkt ute, och det regnar.


Både jag och Oo var rätt sega igår. Vi möttes upp på Ica Maxi för att veckohandla, och fixade faktiskt en riktig middag!

(Goldies rumpa!)

Det blev också en avstickare till ...


Middag, "House" på tv följt av "CSI NY", och vår måndag var klar.

Bokat!

Tandläkare säger att människor generellt har två olika typer av munnar. De som lätt får hål, men inte tandsten, och tvärtom. Det har nåt med saliven att göra. Jag hör till de som fått borra en hel del i mina dagar. Först när jag flyttade till Stenungsund och fick bättra på en lagning, samt fylla ett liiitet, litet nytt hål, fick jag frågan om bedövning. Va? Kan jag få bedövning? Det var väl bara berättigat för rotfyllnader och tandutdragningar på sin höjd? Kanske vi är tuffare i norrland eller nåt, för alla tidigare köranden med borren i tänderna har uthärdats med krampaktigt tag om armstöden och förtvivlade försök att trycka huvudet längre ned i nackkudden. Inte en enda tandläkare andades något om bedövning!
Fy sjutton, ryser och känner ilningarna i hela kroppen, bara jag tänker på ljudet av tandläkarborren, och känslan när den når ned till nerverna!! Aaaurgh!

Därför är jag vansinnigt rädd inför varje tandläkarbesök, för att något nytt hål ska hittas, eller en gammal lagning måste kompletteras. För att minimera eventuella skador försöker jag gå regelbundet, men nu var det ett tag sedan jag var i Stenungsund och avnjöt (nåja, det kändes i alla fall långt ifrån lika illa som det brukar), mitt första bedövade ingrepp. Har nu bokat en kontroll om en månad, så får vi se hur domen lyder.

Lite då och då har jag en återkommande mardröm, där jag tappar tänderna. Jag känner så tydligt hur framtäderna är lösa, hur jag kan vicka på dom med tungan, förtvivlat försöker låta bli, för jag VILL ju inte tappa dom! Men vem kan låta bli en lös tand med tungan? Vickandet blir värre, för att till slut kunna vridas, fladdra löst och till slut lossna. Paniken, känslan av tanden tappad, lös i munnen.  När jag vaknar går tungan reflexmässigt över mina tandrader. Är de kvar? Ingen lös?
Detta hade man ju kunnat tro skulle medföra en fanatisk munvård från min sida, men tandtråd, munskölj och hela konkarongen. Jag är noga att borsta morgon och kväll, emellanåt (längesedan nu) köra lite med tandtråd, och på sistone försökt använda munskölj. Är därför rädd att jag kommer att hamna i den där: "Varför gjorde jag inte allt det där hela tiden?"-sitsen när jag nu sitter där i stolen om en månad. Lathet får man ofta äta upp!

Jag hade räls i högstadiet. Tandläkaren ville dra fyra kindtänder för att säkerställa utrymme för de sneda framtänderna. Jag vågade inte! Efter dryga två år fick jag avnjuta ett strålande leende på nians klassfoto innan de började skjuta fram igen. Tillbaka till utgångspunkten. Detta stör mig faktiskt rätt mycket ibland. Jag utstod de där åren till ingen nytta. Mina sneda framtäder känns nästan ännu värre, nu när jag vet hur de kunnat vara.
Ibland funderar jag på att åtgärda det igen, ordentligt denna gång. Problemet är bara att jag får bekosta det själv, och är det verkligen värt det? Varje gång slår jag bort fåfängans irriterande röst, drar en jämförelse med silikoninplantat i tuttarna och intalar mig att det är totalt bortkastade pengar på något som ingen annan bryr sig om än jag.

Men skulle jag få tänderna fixade för några hundra istället för några tiotusentals kronor, så hade jag sagt ja direkt.

Madonna

"We love music, not skitväder". Klockrent! Stundtals regnade det rejält, och Ullevi tjänade en bra slant på sina vita regnponchos som fick publiken att likna spöken. Vi var på plats lagom till Paul Oakenfold, som bjöd på skön technomusik i regnet. Några åskblixtar bidrog med lite extra effekt.


Jag fick alltså med mig kameran! Lade den i min stickade ponchos kapuschong, vek ihop den kring och pulade ned i ryggsäcken. Lade till regnbyxor, sittunderlag, snask, dricka och en tub med Pringles. De skulle aldrig gräva igenom väskan så noga!
Killen frågade efter paraply och klämde lite. Drickans kork fick jag ta av, och sen var jag och kameran inne. Ganska snart fick vi dock se att medhavd kamera inte var särskilt ovanligt...

Förutom Oo, så var visst Trevor också ett fan av Paul Oakenfold, så Oo kunde inte låta bli att skicka ett litet mess över till den amerikanska västkusten! Hans svar var klockrent tycker jag. Hahahahaha!

Arenan fylldes på allt eftersom kvällen fortskred, så förutom diverse snacks, blev det också en varmkorv till kvällsmat.

Vid 22-tiden tror jag det var, gjorde så Madonna entré, och bjöd på cirka två timmars musikshow av väldigt blandad karaktär. Det var häftigt! Och var vansinnigt mycket folk (59 000)! Fullsatt Ullevi och fulla planen! Under sin show, fick hon även med en hyllning till Michael Jackson, och ett budskap att vara rädd om vår planet. Helt ok.
 






(Inte bara min kamera var på plats!)











I väntan på stjärnan, sysselsatte man sig med det som fanns till hands: Spana förgäves efter kända ansikten, och hänga med när vågen böljar några varv runt arenan. 19 år sedan var det tydligen, sedan Madonna var i Sverige och spelade. Det känns rätt coolt att ha varit med nu när hon var tillbaka!
























Jag är glad att jag föll för impulsen att faktiskt gå på konserten! Det var fashinerande och mäktigt! Väl hemma skalade vi av oss våra fuktiga kläder och lät våra kalla russinlika skinkor värmas upp under täcket.


Söndag eftermiddag

Sitter med Paul Oakenfold i datorhögtalarna. Oo spelar Bejewelled intill. Han frågade vilket förband det var.
"-Paul Oaken...field?"
"-Oakenfold!?"
"-Öh, vet inte, nåt sånt kanske. Vadå, vet du vem det är??"
Och så plockar han fram en skiva med denne tydligen rätt berömde dj!
"-Jag har fler än en!" Kommenterar han intill mig, där han sneglar på det jag skriver.
Nästan så han är mer till sig över förbandet än själva huvudattraktionen!

Idag har jag flyttat all ved som vi dumpade i carporten för någon helg sedan, till vedförrådet som färdigställdes med Tomas hjälp idag. Han och Monica kom förbi med mera virke, så de kunde lägga på takpannorna. Nu får jag inte in bilderna från kameran, så det får bli senare, men det blev jättefint! Nu har vi plats för en hel del ved!
De bjöd på go thaimat från vårt lilla ställe i "centrum" innan de åkte hem.
Det har kommit lite småskurar under dagen, så det blir att packa regnjackan till konserten. Funderar fortfarande på om och hur jag ska få med mig kameran! Att fota scenen och Madonna är inte högsta prio, utan snarare generellt bilder på mig, på hennes konsert! :o)

Imorgon är det arbetsvecka igen. Helena och Christoffer ska vara tillbaka, och säkerlt lär det vara fler inköpare på plats också. Sakteliga kommer ruljansen igång igen efter semestertiderna.


Helgen so far...

Lördag kväll, efter en väldigt lokal regnskur, skiner solen igen. Det är varmt och härligt idag! Efter en lugn morgon drog vi till Hisingen för att hämta biljetterna till morgondagens konsert, samt komplettera doppresenten till Noel. Jag gick igång på alla gulliga "Tummen"-grejer, så det blev till slut hela åtta paket! Nästan lite pinsamt! Om familjen inte gillar "Tummen", så är de så illa tvungna nu!

När Noel Erik Andreas väl fått sin välsignelse, blev det smörgås- och jordgubbstårta innan presentöppning.

(Smaskig smörgåstårta!)


Sen satte vi oss i en stekhet Goldie och åkte hem och städade. Gör man det tillsammans och är effektiva, så går det väldigt snabbt att få undan det värsta. Har även fått två tvättmaskiner körda, så det känns bra. Eftersom solen fortfarande var varm, cyklade vi till storsjön och badade. Precis när vi klivit upp, började det regna, ganska rejält också, men det var enligt mig jättehärligt! Det var varmt, med blå himmel överallt, förutom just där "vårt" regnmoln var! :o) Innan vi var hemma var skuren över.
Lite senare kommer Andreas, Elin och den nydöpte Noel på besök. Camilla och Isabella kommer också, då hennes Denis ska på Madonna ikväll. Vi grillar lite och tar det lugnt.

Igår blev det premiärtur på inlines! Jag har ju inte tagit mig tid att utforska den enda cykelväg vi har här i Olofstorp som verkar tänkbar för inlines, men igår blev jag så rastlös att jag tog tag i det. Jag var nästan lite orolig, eftersom det var så längesedan, men så fort jag snörat på mig dom och fattat stavarna, så kändes det hemtamt, och jättehärligt!

Vägen till oss, och där vi bor må vara väldigt kuperat, med branta backar upp och ner. Men nere i själva "centrum" och längs vägen är det platt, plattare och plattast!  
Min förhoppning var att cykelvägen skulle gå hela vägen till Gråbo, men efter någon dryg kilometer övergick den till grus. Tyvärr!
Den var inte heller i bästa skick, men helt ok ändå. Jag vände, åkte tillbaka och förbi där jag parkerat Gulingen, och hela vägen till Björsared. Ingen större sträcka i och för sig, men där fick jag för mig att cykelvägen slutade, så jag vände. Påmindes sedan att den ju visst fortsätter en bit till, på andra sidan Gråbovägen, så det får jag utforska nästa gång! Det var grymt härligt att komma ut och köra med inlines igen! Lite synd att det är så begränsat med cykelvägar, saknar de öppna, långa sträckorna längs havet i Stenungsund, men man kan inte få allt! Lagren lät lite sketna dock, så det är kanske läge att byta dom om jag nu ska försöka upprätthålla denna träning.

När jag kom tillbaka hojtade Oo från grannens balkong. Han hade bjudits över på Klappgröt, och smakat en liten, liten klick. Jag tömde nästan hela skålen! Första gången jag smakade, och över huvudtaget hörde talas om Klappgröt, var i Kramfors, där mitt ex Thomas föräldrar gjorde och bjöd. Det är gott! Lite som mannagrynsgröt med lingonsylt som man vispat till fluffigare konsistens. Jag har en känsla av att det inte är så vanligt i Sverige, men i Finland är det tydligen ganska vanligt på matborden.

Nej, nu ska jag ta och sopa björkfrön från altanen, och förbereda lite inför middagen.

Första gången!



Jajjemänsan! Det är alltid en första gången för något. Jag har aldrig varit på konsert förut. Funderade lite när biljetterna släpptes, men slog bort det med det varnliga: "För dyrt", "Klarar mig utan", "Kan gå någon annan gång", "Vad är det för märkvärdigt (med en bal på slottet)?"
Men efter att ha pepprats med Madonnalåtar via Mix Megapol, så inser jag ju hur många bra låtar hon faktiskt har, och att jag faktiskt aldrig varit på en konsert. Eller räknas festivaler? För festivaler har jag varit på. Piteå dansar och ler och Rocktåget. Det var grejjer det! Räknas shower? Lena och Orup? Nanne Grönvall?
Men en stor arenaspelning med en värlsberömd artist har jag faktiskt aldrig upplevt. U2:s gigantiska scen imponerade faktiskt på mig, och blotta omfattningen av konserten väckte nyfikenhet inför den upplevelse det det verkar vara. Några bekanta på Landet gick på deras spelning första dagen. Sedan köpte de biljetter till deras andra spelning för att få uppleva den igen!
Us är inte riktigt i min musiksmak, men Madonna gillar jag!

När jag med min dåvarande sambo flyttade till Stenungsund, tyckte vi det var perfekt med det lilla avståndet till Göteborg, staden som man annars bara turistat i. Tänk vad mycket roligt vi kunde se och göra!
Vi var in på bio några gånger.

Nu har jag bott här nere i över sju år och har på de senaste dryga två åren, tack vare min Oo fått uppleva betydligt mer av vad Götet har att erbjuda. Men nu är det så dags för en riktig konsert! Det ska bli spännande! Dyrt, javisst, men när jag nu ändå ska gå, vill jag inte stå i flera timmar med någon lång spjuver framför mig, eller se scenen från andra sidan en fotbollsplan. Sektion L1, där kommer jag att få uppleva min första och säkert enda riktiga spelning. Ska man ha öronproppar med sig? Man får ha kamera va?
Nu när jag fått smälta det lite, och inse att jag ska på Madonnakonsert, så känns det skitspännande! Så himla fräckt! Och det är nu på söndag! I övermorgon!

Imorgon är det dop för lille Noel, mitt andra i livet om jag bortser från mitt eget. Eventuella egna barn kommer nog inte att få något formellt dop. Vi har väl inte superdiskuterat det, men Oo är ju lika "kyrkkritisk" som jag, så att få ett barn välsignat av nån som vi inte anser existerar känns lite överflödigt. En namngivningsceremoni hemma eller något känns som ett lika bra alternativ, om det nu nödvändigtvis ska vara lite formellt. Det brukar ju oftast krävas det, när det är stora familjer inblandade. Vårt bröllop då? I kyrka med präst? Tja, där var nog mera traditionen som spelade in, och även om ett dop antagligen också faller under dopparagrafen, så hade vi ändå löften till varandra som vi avlade där i San Francisco. Sedan gav då jag blanka katten i om herren Gud välsignade eller inte, det är Oos ord och löften som betyder något.

Snart helg!

Godmorgon! Morgonseg någonstans kring Gunnilse. Ännu en härlig dag verkar det bli, på utsidan av panoramafönstren. Ibland är det gott att jag sitter med ryggen mot dom, så jag slipper påminnas om vad jag går miste om.
Tog vara på det mesta möjliga igår i alla fall. Köpte hem thaimiddag innan jag satte mig i de nedåtgående solstrålarna på altanen. När det blev för kallt att sitta stilla drog jag fram gräsklipparen och körde en välbehövlig runda på två av våra tre ytor. Den tredje var så uttorkad att gräset knappt vuxit något.

Hemskt otäckt att klippa när man såg de små minigrodorna försöka sätta sig i säkerhet! Räddade några, och försökte undvika de jag såg. Mördarsniglarna , trots att de är mördarsniglar, förmådde jag mig bara inte att med berått mod köra över. Fatta hur stora de är, och hur de köttas sönder där under! Uärgh! Efter att tagit en med hjulen istället några gånger (dra ut på plågan) lyckades jag till slut köra över en, under hiskeliga grimaser!

Detta ska föreställa en pingvin. Den var relativt enkel att göra, men alla femtioelva delar gjorde att jag tröttnade. Åtta smådelar förutom kroppen, och att montera ihop allting tycker jag är skittråkigt. Svårt dessutom i vissa fall., därav den största irritationen och anledning till att det blev en död pingvin istället för en virrig enligt mönstret. Jag hade nog dessutom ett tunnare och "hårdare" garn än mönsterskaparen, så den blev mindre och inte alls lika söt. Min är alltså mindre än en tennisboll.

"-Varför har den öron??" (Oo betraktar skapelsen)
"-Det är ju hans vingar!! (Linda hemskt förorättad)

Jag kunde inte ens få fötterna på rätt plats, och näbben blev så dåligt påsydd att jag blev om möjligt ännu mera anti till hela fågeleländet, men iddes inte försöka göra det bättre eller göra om. Nej, jag har hamnat i en sax. Jag tycker figurer är gulliga, men gillar inte alla delar som ska göras för sig och sys ihop. Vill jag slippa det, får jag gå över till grytlappar och dukar eller nåt, men de är ju inte lika roliga att se på! Fördelen med figurerna är i alla fall att de är så små, att de blir klara relativt snabbt. Inga veckoprojekt precis!

Chubby the fish

Får jag presentera Chubby. Efter en del möda och besvär, och inte riktigt enligt mönstret, har han nu färdigställts. Vet inte riktigt vad jag ska tycka om resultatet. Söt? Eller en misslyckad kombination av kycklingklubba och jag-vet-inte-vad. Den var i alla fall svårare än jag trott, enbart på grund av fenorna. Tack Anna som föreslog och skickade mönstret till en annan ryggfena som jag efter lite modifieringar fick till denna hajliknande sak. Inte som mönstret, vilken jag tyckte var söt, men som jag fullständigt gick bet på! Jäkla fena!

Tog mina korvmackor ute i solen. Rackarns vad varmt det var! Kan också ha berott på att jag är helsvart klädd och satt i en 40 kvm stor innergård, omgiven av två våningar mörk fasad.

 

Veckan går...

...i turbofart! Som väntat ställdes mitt inhopparpass i Örgryte in, så jag stressade in till stan istället och var med i Ullevi. Gick rätt bra, men shit vad klen jag är när det kommer till styrkan! Urk! Jag hann titta förbi pojkarna på intilliggande tennisanläggningen, men glömde förstås kameran. Därefter hade de handlat lite färdigmat med vitlöksbröd som smakade förträffligt! Sedan satte de sig framför datorn och spelade poker, medan jag tog det lugnt framför "Sex and the city". Samtidigt kämpade jag med en jäkla ryggfena!  Jag blir inte klok på mönstret, och har försökt hur många gånger som helst! Skåda två av resultaten!

Jag fattar verkligen inte hur det är tänkt att man ska göra, och har försökt följa det bokstavligt, hit och dit och upp och ned! Någonting blir det, men inte någon jäkla ryggfena! Det står ju vara "turn" på ett ställe, men har försökt vända efter varje varv, eller inte göra det alls efter den enda vändningen. Antalet maskor stämmer inte när man kommer "till slutet" av ett varv, och allt blir bara pannkaka. Resten av mönstret var inte mycket tydligare. Stjärtfenan fick också improviseras en hel del, och ser inte riktigt ut som bilden i mönstret precis!

Nej, det är inte en missbildad feminin zeppelinare, det ska faktiskt bli en fisk! Grr!

Det verkar kanske som att det fortfarade är sommar ändå! Även denna dag verkar det bli soligt och varmt, vilket skulle hålla i sig hela helgen om vi har tur.

Har med mig gurkorna idag i alla fall...

Neeeeeeej!!!!


Inte nog med att jag skar upp gurka till mina korvmackor och lade i en liten låda för sig att ta med, och glömde den på köksbänken!


Turnover

Angeredsbron är inte plan. Den går nedför från Angered mot Hisingen. Detta innebär att de som kommer från Hisingen åker uppför (jo faktiskt!). Idag låg molnen på marknivå på vissa ställen. Angeredsbron var inhöljd i täta moln, där man först mot slutet kom fram där under. Om man observerar denna bild, så ser man att vi har solen i ryggen. För de som kom från andra hållet, såg det bokstavligt talat ut som en väg upp till himlen! Täta moln, upplysta av solen, och så vägen som bara försvann däri. Det såg faktiskt rätt coolt ut!

Hemma hos oss var det så här soligt och klart, men så visade det sig ju också att vi var ovanför molnen, då det vid Gråbovägen såg ut så här! Fräckt att det kan skilja så mycket på så pass liten sträcka ändå.


Jag knödde mig in till stan efter jobbet igår ändå. Hade sådan flax att jag fick en parkeringsplats precis när jag kom in på Heden! Oo och hans gamla kollegor brukar under sommaren träffas på Brasserie Lipp på Avenyn, så vi slog oss ned där och beställde mat medan vi väntade på de andra. Som de flesta matställen längs med Avenyn, så var det dyrt där. Egentligen inte klokt att man är villig att betala så mycket för en bukfylla! Vi gick dock på den billigare Club sandwish, som var riktigt god. En aspekt till som fick mig att tveka att åka in till stan, var att jag nu när det är så lugnt på jobbet, har lite mer avslappnad klädsel. Jag hade blåjeans och huvtröja. Jeans brukar inte vara några större problem, men jag vet att Christoffer har fått smådiskreta antydningar om det olämpliga i huvtröja. När det nu är så lite folk här, och jag inte ska träffa någon annan, så tog jag dock denna tjockare och skönare tröja. Den uppskattades dock inte riktigt heller på Lipp, då jag fick en mycket tydlig nedlåtande blick av den stroppige servitören. Ni vet, en sådan där de först ser en i ögonen då de hälsar, och sedan övertydligt sveper ned över en och fastnar en extra millisekund innan de tittar upp igen.
Ett tag skämdes jag, men kopplade bort det efter en stund. Det var en salig blandning av klädstilar där på uteserveringen (okej, jag kanske hörde till de sämre), men när jag sedan såg honom smöra för två knappt myndiga tjejer i kortklänningar och decimeterklackar, bekräftades det att det inte var klädkoden det var fel på, utan hans hjärna. Jag avnjöt i alla fall en Creme Brulée också, och var mätt ända tills jag somnade för kvällen!

Innan dess åkte vi och provianterade lite, då det ekat tomt i kylskåpet ett bra tag. Självscanning är bra grejjer!

Väl hemma tog vi det lugnt med lite Wii och bastubad. Wii-kontrollen fungerar bättre nu! Det verkade bara som att man hamnade för långt bak när man satt bakåtlutad i soffan! Kom man lite närmare, så fungerade den bra! Skumt med tanke på att vi alltid suttit där...menmen.

Får se om det blir något pass i Örgryte denna vecka heller. Ser att det är fyra bokade nu, och gränsen går vid fem. Blir det inget, så åker jag kanske till Ullevi och är med där. Oo skulle visst spela tennis med Andreas idag, så han får röra lite på sig också.
Hm, vilken kontrast! När man nu kikar ut är det klarblå himmel och strålande sol! Igår var jag inställd på att sommaren var över! Man vi är ju i augusti nu, är inte det en höstmånad? Är det bara jag som har fått för mig det? :oP

La-la-la-la-laa!

Ja, jag börjar känna mig lite uttråkad faktiskt. Jag behöver något som behöver göras omgående, och som inte kan skjutas på framtiden. Regnet kommer och går på utsidan, och det börjar kännas hungrigt i min mage!
Oo har sin månatliga tisdagsträff i stan och ville att jag skulle haka på. Har ingen vidare lust att socialisera, men kan tänka mig att käka något gott. Frågan är bara om det verkligen är värt att krångla sig in i centrala stan för det, när jag dessutom inte har en krona i parkeringspengar. Tror jag. Det var lite knapert senast jag kollade i askfatet. Man har ju så sällan kontanter nuförtiden! I alla fall jag, som använder kortet till vartenda köp jag gör, stort som smått. Särskilt det sista kan orsaka rynkade näsor hos somliga. En garnaffär i stan tog inte kort under en viss summa, så då fick det vara. Jag är inte den som skuldmedvetet skyndar till närmaste automat för att försäljaren ska slippa den avgift som mitt köp säkert ändå skulle kompensera, om än lite. Särskilt när det är en vara jag kan klara mig utan.

Same, same, but different

Vädret är fortfarande grått och regnigt, med svala femton plusgrader denna morgon. Pratade med Anna i Luleå igår, där de varit på stranden och njöt av sol och värme! Hallå, är vi inte i samma land eller? I och för sig, så gör det inte så jättemycket eftersom man nu jobbar hela dagarna.
Oo drog till gymmet direkt efter jobbet, och därefter till GAIS-matchen, så han var hemma ganska sent.



Jag käkade en burk fiskbullar direkt ur kastrullen igår, toppade med några smörgåsrån och bullar innan jag slog med ned i soffan för att prova nya Boom Blox - Smash party, uppföljaren till samma namn. När spelet laddades skedde någon form av uppdatering, och jag vet inte om det var den, men något har hänt med handkontrollerna. Markören har fått nervösa ryckningar, så den sticker iväg över skärmen, trots att man rör den ytterst lite. Det var så irriterande att jag lade ned spelförsöket. Vad sjutton kan ha hänt? Det var så oavsett vilken kontroll jag pluggade in, så det måste vara något med mjukvaran. Suck! Orkade inte kolla om problemet hängde med till något annat spel, så får kolla det först.

Spelade lite DS istället till "Gordons kitchen nightmares" och "Cold case". Det senare handlade om en dödsdömd fånge som hävdade sin oskuld för ett våldtäkts- och mordbrott. Han avrättades, men sedan framkom bevis för att han faktiskt var oskyldig.
Jag är för dödsstraff, men det får inte finnas några som helst tveksamheter kring skuldfrågan! Det är ju en evig debatt om dödsstraffets vara eller inte vara. Men vilket straff är skäligt för en man som våldtagit och mördat en annan? Ett liv för ett liv! Okej, uppsåtliga mördare, men dråpfall då? Vållande till annans död? Gråzonen kan göras hur stor som helst, men går man in på de specifika fallen och särskiljer berått mod, uppsåt, vållande, nödvärn, olycka och alla andra femtioelva paragrafer, samt lägger till alla kringliggande omständigheter, kan ett fall komma i ett ljus. Men visst är det svårt!
Tänk dig: Din dotter på fjorton år blir indragen i ett rum på en fest där hon gruppvåldtas av tre något äldre killar. Det sker i timmar, oralt, analt och vaginalt. Pojkarna hävdar att hon var med på noterna. Flickan tar livet av sig några dagar senare. Vilket straff anser du som förälder att de ska ha? Som förälder till en av pojkarna?
En till: En flicka utnyttjas sexuellt under hela sin uppväxt, av en närstående. Såren blir så djupa att hon aldrig finner sig tillrätta i livet och gör slut på det själv.
Ännu en: Rörelsehindrad äldre man torteras av yngre killar för att de är uttråkade. Lämnar mannen skadad och oförmögen att kalla på hjälp. Pojkarna återkommer några timmer senare och fortsätter tortyren, för att slutligen döda honom.
Man kan ju fortsätta i all evighet, och varför i hela friden hamnade jag i detta spår? Det är ju bara meningslöst och frustrerande! Poängen jag nog ville komma fram till, var att för somliga brott finns det inget tillräckligt straff. Döden genom en prydlig injektion är för snällt!

Regn

We-ho! Fördelen med takfönster är inte bara extra ljus, utan även den extra ljudeffekten när det regnar riktigt ordentligt! Mysigt och mäktigt när det regnar så det dånar!

Ännu en helg har gått, och så är man inne i augusti! Är det höst då? Det känns nästan så i varje fall. För nu är det mörkt till kvällen! Och ingen jättevärme heller i luften längre. Fast igår var det ganska ok ändå, så jag slapp frysa häcken av mig under IFK-Häcken matchen! Hö hö.
IFK låg under med 2-0 när matchen närmade sig sitt slut, och stämningen var rätt dålig. "Göteborgs yngre" som jag tror de kallar sig, bröt sig loss från klacken och stod och planerade något vid kioskerna. På väg ut kvitterade IFK, vilket medförde att de stannade till i trappen. När det andra kvitteringsmålet kom, steg stämningen betydligt, men vi följde ändå killarna noga. De delade dock upp sig i mindre grupper och spred sig åt olika håll utanför arenan. Ville de återsamlas någonstans och bråka, så var det därmed inte vårt problem. Det blev en lugn kväll, med betydligt skönare väder!
Efter mina tre timmar i stan i fredags, åkte jag till Kungsbacka för att lämna in jätteklockan. Det blev även en sushilunch och lite mera shopping! Karln i klockbutiken bytte helt sonika ut den jag hade, mot en helt ny, och nu verkar den faktiskt fungera! Tjo-hoo! Vi har en fungerande jätteklocka nu!

Dessutom gick jag stick i stäv med mina skoshoppingtendenser, och hittade ett par stövlar! Knappa femhundra spänn och lagom klack för mig att behärska, utan allt för mycket obalans. Till det blev det även en kjol på Kapp Ahl, då min enda svarta kjol krymt i storlek...

Till kvällen föreslog Oo att vi skulle dra till casinot, just för att göra något annat tillsammans, och inte bara sjunka ned i soffan framför tv:n. Jag har ju aldrig varit på casinot annat än då jag jobbat, så jag var på! Passade att få inviga stövlarna då, och när jag ändå var igång, kränga på mig "min lilla svarta"! Jag minns när jag köpte den klänningen. Jag var i paniskt behov av något festligare till en jul för säkert tio år sedan, och hittade en tunn skimrande röd grej att ha till min i övrigt svarta klädsel. Dock gick den inte att köpa som den var, utan den hörde till den svarta klänningen. Köpte alltihop, men klänningen blev hängande i garderoben, under motiveringen "Kan ju kanske vara bra att ha en dag".

Nu blev det i fredags, tillsammans med sjalen jag fick av Helena, och japanskinspirerade "kappan" jag köpte i chinatown i San Francisco. Oo hade nog aldrig sett mig så feminin sedan bröllopet!
Casinot var lite omgjort sedan jag jobbade där, men vi förlorade det vi beslutat att satsa på Black Jack, och sedan promenerade vi till Biljardpalatset för några omgångar biljard.
Stövlarna är inte så jättehöga, och inte så där smala och klämmiga som en del finskor är. Ändå blev det jobbigt att gå på stan, just för den mer begränsade belastningsytan som jag inte är van vid! Från trevliga gympadojjor och sneakers ska helt plötsligt bara trampdyna och häl ta hela min kroppstyngd! Det gillade inte mina bortskämda fossingar, och jag måste än en gång förundras och imponeras av de tjejer/kvinnor, som går, står, dansar och springer i klackar hela dagarna! Jag antar att det är en fråga om att härda. Ska man vara fin, får man lida pin! Och det är bara att inse. Till vissa sammanhang och vissa kläder, funkar det inte riktigt lika bra med gympadojjor!

Till lördagen bjöds vi på sen lunch hos Oos föräldrar på Landet. Sedan tog vi det lugnt några timmar innan vi gick ut mot havet där Martin och Sofie bjudit in oss på middag. Som ofta när jag plötsligt hamnar i sociala sällskap då man ska hälsa och utbyta artighetsfraser, så blev jag helt stirrig. Jag har träffat Sofie en gång förut, på bröllopsfesten! Men Martin och hans syster kom ut och hälsade först. Så hon fick presenten, medan jag sedan räckte fram handen och presenterade mig för Sofie. Amen.
Sedan virrade jag omkring och letade min 1,5 liters läsk som jag hade med mig. Trodde Monica fått med sig den, så de promenerade med oss dit. Värdinnan ringde några som var på väg, ifall de hade möjlighet att köpa med en läsk, vilket var för sent. Bara för att jag sekunden senare verkligen tittar i min väska, och hittar drickan där. Att jag lagt ned den där på vägen dit, eller lirkat upp presenten där den låg alldeles intill, hade jag glömt.
När det är sådana möten kan jag få totala blackouter! Jag blir nog helt enkelt nervös, ovan som jag är vid sociala sammankomster där det förväntas mer än det ytliga hej och hejdå.
När jag väl någorlunda lyckats förtränga min otroliga tabbe med sammanblandningen av värdinnan och värdens syster, kunde jag slappna av och socialisera utan större problem. Förutom systern och hennes kille, var det även en kompis till henne (vars pojkvän var på U2-konsterten), samt ett par till. De var jättetrevliga, och maten delikat. Men framåt midnatt var Linda så trött att ögonen gick i kors, och nog ingen kunde missa det! Det är hopplöst när jag blir så där trött! Om jag inte får något att göra än att bara sitta rätt upp och ner, så somnar jag! Det som hjälpte mig någorlunda att hålla mig vaken, var smärtan i svanskotan. Höger skinka, vänster skinka, luta sig framåt, luta sig bakåt. Jag måste ha sett otroligt rastlös ut i mina försök att hålla mig vaken, samt avlasta svansen! Innan jag skämde ut mig ytterligare, bröt ena paret upp, varpå vi gjorde detsamma. Efter vi knött ner oss i den smala sängen i torpet, somnade jag som en klubbad säl!

Till söndagen hade Tomas hyrt ett släp så vi kunde köra ett lass med ved! Dessutom lastade vi på lite virke för att kunna bygga ett vedförråd. Vi fick med ett rätt bra lass, men har fortfarande en hel del ved kvar! Väl hemma fick vi röja i djungeln på baksidan innan pojkarna kunde börja bygga.

Jag fixade lunch som vi käkade innan jag fick byta om och dra till IFK jobbet. De blev nästan klara medan jag var borta. Vi har en massa takpannor som förra ägarna hade kvar sedan husbygget, så de passar ju bra att använda på vedförrådet när det är klart. Sedan kan vi stapla upp all vår ved så den får torka ordentligt. Nu ligger det första lasset i en hög i carporten.

Så en ganska intensiv helg, som förutom fredagen bjöd på riktigt bra väder! Nu verkar det ha vänt, vilket å andra sidan inte gör så mycket, full arbetsvecka som det är igen. Helena och Christoffer kommer tillbaka från sin semester nästa vecka. Antagligen lite fler inköpare också. Vi är hela tre stycken i landskapet nu, så det är väldigt lugnt här nu.




(Kraaam!)


RSS 2.0