Gårdagens bankbesök gick bra. Min flytt från Swedbank är på g, och jag har kommit igång med mitt nya privatkonto på Nordea. Pensionssparande, VP-konto och sådant tar bankmannen hand om, samt de autogiron som ligger till bg-konton. De med postgiro måste jag kolla upp och flytta själv.
Vi har lagt en stående dragning från vårt nya gemensamma, till lånekontot, samt en stående amortering av det ena lånet. Så om 30 år ska ett av de tre lånen vara betalda! Heh. Känns ganska bra ändå att amortera lite, och att vi har en fast summa som dras till lånekontot. Det ska täcka räntorna, samt buffra inför högre räntetider. Eventuellt kan vi amortera lite extra om vi skulle vilja någon gång också.

Jag har ännu inte fått mitt kort till vårt nya gemensamma, så jag kör fortfarande med Swedbank där. "Byt inte bank, skaffa en till!", eller hur är det de säger? Fast nu är det ju inte Citibank jag dubbelkör med.


Kanske inte syns så bra...det är datumstämpeln på en burk bakpulver. 18052007. Emellanåt hittar jag sådana här utgångna produkter i skafferiet, eller kylen, och förstår inte att det kunnat gå så lång tid sedan den eller den varan inhandlades! Och när det är torrvaror kan förskräckelsen bli än större, eftersom sådana oftast har rätt bra tilltagna hållbarheter från början!

Man borde gå igenom sina livsmedel lite oftare, så man slipper stå där med kaksmeten halvfärdig och upptäcka att kakaon hade sin kulinariska smakhöjdpunkt när synthflätan var populär.

Mina fynd har oftast bestått i udda små kryddor och smaktillsatser som stått med i något recept man provat på en gång. Ett kryddmått enligt receptet har medfört ett irrande bland nya områden i varuhyllorna, för ett slutligt resultat i form av en 500 gramsburk med bäst före datum fyra månader framåt.

Burken ovan fick med det ofta tillsammans förekomna vaniljpulvret, förpassas till pulverhimlen. Och så kan man dra lite slutsatser om min bakfrekvens där hemma...