We-ho! Fördelen med takfönster är inte bara extra ljus, utan även den extra ljudeffekten när det regnar riktigt ordentligt! Mysigt och mäktigt när det regnar så det dånar!

Ännu en helg har gått, och så är man inne i augusti! Är det höst då? Det känns nästan så i varje fall. För nu är det mörkt till kvällen! Och ingen jättevärme heller i luften längre. Fast igår var det ganska ok ändå, så jag slapp frysa häcken av mig under IFK-Häcken matchen! Hö hö.
IFK låg under med 2-0 när matchen närmade sig sitt slut, och stämningen var rätt dålig. "Göteborgs yngre" som jag tror de kallar sig, bröt sig loss från klacken och stod och planerade något vid kioskerna. På väg ut kvitterade IFK, vilket medförde att de stannade till i trappen. När det andra kvitteringsmålet kom, steg stämningen betydligt, men vi följde ändå killarna noga. De delade dock upp sig i mindre grupper och spred sig åt olika håll utanför arenan. Ville de återsamlas någonstans och bråka, så var det därmed inte vårt problem. Det blev en lugn kväll, med betydligt skönare väder!
Efter mina tre timmar i stan i fredags, åkte jag till Kungsbacka för att lämna in jätteklockan. Det blev även en sushilunch och lite mera shopping! Karln i klockbutiken bytte helt sonika ut den jag hade, mot en helt ny, och nu verkar den faktiskt fungera! Tjo-hoo! Vi har en fungerande jätteklocka nu!

Dessutom gick jag stick i stäv med mina skoshoppingtendenser, och hittade ett par stövlar! Knappa femhundra spänn och lagom klack för mig att behärska, utan allt för mycket obalans. Till det blev det även en kjol på Kapp Ahl, då min enda svarta kjol krymt i storlek...

Till kvällen föreslog Oo att vi skulle dra till casinot, just för att göra något annat tillsammans, och inte bara sjunka ned i soffan framför tv:n. Jag har ju aldrig varit på casinot annat än då jag jobbat, så jag var på! Passade att få inviga stövlarna då, och när jag ändå var igång, kränga på mig "min lilla svarta"! Jag minns när jag köpte den klänningen. Jag var i paniskt behov av något festligare till en jul för säkert tio år sedan, och hittade en tunn skimrande röd grej att ha till min i övrigt svarta klädsel. Dock gick den inte att köpa som den var, utan den hörde till den svarta klänningen. Köpte alltihop, men klänningen blev hängande i garderoben, under motiveringen "Kan ju kanske vara bra att ha en dag".

Nu blev det i fredags, tillsammans med sjalen jag fick av Helena, och japanskinspirerade "kappan" jag köpte i chinatown i San Francisco. Oo hade nog aldrig sett mig så feminin sedan bröllopet!
Casinot var lite omgjort sedan jag jobbade där, men vi förlorade det vi beslutat att satsa på Black Jack, och sedan promenerade vi till Biljardpalatset för några omgångar biljard.
Stövlarna är inte så jättehöga, och inte så där smala och klämmiga som en del finskor är. Ändå blev det jobbigt att gå på stan, just för den mer begränsade belastningsytan som jag inte är van vid! Från trevliga gympadojjor och sneakers ska helt plötsligt bara trampdyna och häl ta hela min kroppstyngd! Det gillade inte mina bortskämda fossingar, och jag måste än en gång förundras och imponeras av de tjejer/kvinnor, som går, står, dansar och springer i klackar hela dagarna! Jag antar att det är en fråga om att härda. Ska man vara fin, får man lida pin! Och det är bara att inse. Till vissa sammanhang och vissa kläder, funkar det inte riktigt lika bra med gympadojjor!

Till lördagen bjöds vi på sen lunch hos Oos föräldrar på Landet. Sedan tog vi det lugnt några timmar innan vi gick ut mot havet där Martin och Sofie bjudit in oss på middag. Som ofta när jag plötsligt hamnar i sociala sällskap då man ska hälsa och utbyta artighetsfraser, så blev jag helt stirrig. Jag har träffat Sofie en gång förut, på bröllopsfesten! Men Martin och hans syster kom ut och hälsade först. Så hon fick presenten, medan jag sedan räckte fram handen och presenterade mig för Sofie. Amen.
Sedan virrade jag omkring och letade min 1,5 liters läsk som jag hade med mig. Trodde Monica fått med sig den, så de promenerade med oss dit. Värdinnan ringde några som var på väg, ifall de hade möjlighet att köpa med en läsk, vilket var för sent. Bara för att jag sekunden senare verkligen tittar i min väska, och hittar drickan där. Att jag lagt ned den där på vägen dit, eller lirkat upp presenten där den låg alldeles intill, hade jag glömt.
När det är sådana möten kan jag få totala blackouter! Jag blir nog helt enkelt nervös, ovan som jag är vid sociala sammankomster där det förväntas mer än det ytliga hej och hejdå.
När jag väl någorlunda lyckats förtränga min otroliga tabbe med sammanblandningen av värdinnan och värdens syster, kunde jag slappna av och socialisera utan större problem. Förutom systern och hennes kille, var det även en kompis till henne (vars pojkvän var på U2-konsterten), samt ett par till. De var jättetrevliga, och maten delikat. Men framåt midnatt var Linda så trött att ögonen gick i kors, och nog ingen kunde missa det! Det är hopplöst när jag blir så där trött! Om jag inte får något att göra än att bara sitta rätt upp och ner, så somnar jag! Det som hjälpte mig någorlunda att hålla mig vaken, var smärtan i svanskotan. Höger skinka, vänster skinka, luta sig framåt, luta sig bakåt. Jag måste ha sett otroligt rastlös ut i mina försök att hålla mig vaken, samt avlasta svansen! Innan jag skämde ut mig ytterligare, bröt ena paret upp, varpå vi gjorde detsamma. Efter vi knött ner oss i den smala sängen i torpet, somnade jag som en klubbad säl!

Till söndagen hade Tomas hyrt ett släp så vi kunde köra ett lass med ved! Dessutom lastade vi på lite virke för att kunna bygga ett vedförråd. Vi fick med ett rätt bra lass, men har fortfarande en hel del ved kvar! Väl hemma fick vi röja i djungeln på baksidan innan pojkarna kunde börja bygga.

Jag fixade lunch som vi käkade innan jag fick byta om och dra till IFK jobbet. De blev nästan klara medan jag var borta. Vi har en massa takpannor som förra ägarna hade kvar sedan husbygget, så de passar ju bra att använda på vedförrådet när det är klart. Sedan kan vi stapla upp all vår ved så den får torka ordentligt. Nu ligger det första lasset i en hög i carporten.

Så en ganska intensiv helg, som förutom fredagen bjöd på riktigt bra väder! Nu verkar det ha vänt, vilket å andra sidan inte gör så mycket, full arbetsvecka som det är igen. Helena och Christoffer kommer tillbaka från sin semester nästa vecka. Antagligen lite fler inköpare också. Vi är hela tre stycken i landskapet nu, så det är väldigt lugnt här nu.

(Kraaam!)