Jajjemänsan! Det är alltid en första gången för något. Jag har aldrig varit på konsert förut. Funderade lite när biljetterna släpptes, men slog bort det med det varnliga: "För dyrt", "Klarar mig utan", "Kan gå någon annan gång", "Vad är det för märkvärdigt (med en bal på slottet)?"
Men efter att ha pepprats med Madonnalåtar via Mix Megapol, så inser jag ju hur många bra låtar hon faktiskt har, och att jag faktiskt aldrig varit på en konsert. Eller räknas festivaler? För festivaler har jag varit på. Piteå dansar och ler och Rocktåget. Det var grejjer det! Räknas shower? Lena och Orup? Nanne Grönvall?
Men en stor arenaspelning med en värlsberömd artist har jag faktiskt aldrig upplevt. U2:s gigantiska scen imponerade faktiskt på mig, och blotta omfattningen av konserten väckte nyfikenhet inför den upplevelse det det verkar vara. Några bekanta på Landet gick på deras spelning första dagen. Sedan köpte de biljetter till deras andra spelning för att få uppleva den igen!
Us är inte riktigt i min musiksmak, men Madonna gillar jag!

När jag med min dåvarande sambo flyttade till Stenungsund, tyckte vi det var perfekt med det lilla avståndet till Göteborg, staden som man annars bara turistat i. Tänk vad mycket roligt vi kunde se och göra!
Vi var in på bio några gånger.

Nu har jag bott här nere i över sju år och har på de senaste dryga två åren, tack vare min Oo fått uppleva betydligt mer av vad Götet har att erbjuda. Men nu är det så dags för en riktig konsert! Det ska bli spännande! Dyrt, javisst, men när jag nu ändå ska gå, vill jag inte stå i flera timmar med någon lång spjuver framför mig, eller se scenen från andra sidan en fotbollsplan. Sektion L1, där kommer jag att få uppleva min första och säkert enda riktiga spelning. Ska man ha öronproppar med sig? Man får ha kamera va?
Nu när jag fått smälta det lite, och inse att jag ska på Madonnakonsert, så känns det skitspännande! Så himla fräckt! Och det är nu på söndag! I övermorgon!

Imorgon är det dop för lille Noel, mitt andra i livet om jag bortser från mitt eget. Eventuella egna barn kommer nog inte att få något formellt dop. Vi har väl inte superdiskuterat det, men Oo är ju lika "kyrkkritisk" som jag, så att få ett barn välsignat av nån som vi inte anser existerar känns lite överflödigt. En namngivningsceremoni hemma eller något känns som ett lika bra alternativ, om det nu nödvändigtvis ska vara lite formellt. Det brukar ju oftast krävas det, när det är stora familjer inblandade. Vårt bröllop då? I kyrka med präst? Tja, där var nog mera traditionen som spelade in, och även om ett dop antagligen också faller under dopparagrafen, så hade vi ändå löften till varandra som vi avlade där i San Francisco. Sedan gav då jag blanka katten i om herren Gud välsignade eller inte, det är Oos ord och löften som betyder något.