Vet inte riktigt...
En anledning till att jag har svårt att anamma dessa smartphones är avsaknaden av faktiska knappar. När jag sitter där och duttar på Oos iFån känns fingertoppen ungefär lika liten som en noshörningstå och jag prickar rätt typ 70 procent av gångerna. Den där autostavningsfunktionen har jag inte mycket för. En del förslag är ju helskumma och ibland rena hitte-på ord!
Så nu har jag nog blivit än mer skeptisk. Eller så kanske det är ren bonus att kunna bjuda på, alternativt få sig ett gott skratt!
Fler godingar här.
Så nu har jag nog blivit än mer skeptisk. Eller så kanske det är ren bonus att kunna bjuda på, alternativt få sig ett gott skratt!
Fler godingar här.
Innan frukost
Bytt sängkläder, vikt tvätt, dammsugat, gett lilltjejen frukost och tvättmaskinen går, allt innan frukost och 09.00. Att bli väckt tidigt av sin avkomma har sina fördelar. Om man nu egentligen kan se det som en fördel? Jo, skönt att ha lite avklarat.
På vägen till Backaplan igår ringde Oo och rapporterade att lilltjejen tagit tre steg.
Ute på Backaplans anläggning väntade en välfylld sal vilket kändes väldigt ovant men otroligt peppande! Grymma deltagare och vana "combatanter" som verkade nöjda efteråt både genom kommentarer till mig och receptionspersonalen. Phu! Fick ju vid några tillfällen panikmikrosekunder strax innan teknikbyte - vad ska jag göra nu?? Så pre-queingen var inte alltid den bästa men för att vara första gången jag körde hela passet själv är jag rätt nöjd. En kille långt fram hade stenkoll på koreografin så där kunde man minsann kika och påminnas om man gjorde fel, som jag gjorde i sista powerlåten! Men styrkan är mördande! De cirkulära armhävningarna är inte nådiga! Urgh!
Ikväll är det dags igen i Kållered och Oo har innebandy tack vare att snälla Monica kommer hit för att passa lilltjejen.
På vägen till Backaplan igår ringde Oo och rapporterade att lilltjejen tagit tre steg.
Ute på Backaplans anläggning väntade en välfylld sal vilket kändes väldigt ovant men otroligt peppande! Grymma deltagare och vana "combatanter" som verkade nöjda efteråt både genom kommentarer till mig och receptionspersonalen. Phu! Fick ju vid några tillfällen panikmikrosekunder strax innan teknikbyte - vad ska jag göra nu?? Så pre-queingen var inte alltid den bästa men för att vara första gången jag körde hela passet själv är jag rätt nöjd. En kille långt fram hade stenkoll på koreografin så där kunde man minsann kika och påminnas om man gjorde fel, som jag gjorde i sista powerlåten! Men styrkan är mördande! De cirkulära armhävningarna är inte nådiga! Urgh!
Ikväll är det dags igen i Kållered och Oo har innebandy tack vare att snälla Monica kommer hit för att passa lilltjejen.
Lite nervös
Ikväll ska jag köra hela koreografin på egen hand och som vanligt är jag nervös - redan! Backaplan bjuder på nästan fullbokad klass så det ska bli spännande. Det var rätt längesen jag var där och tror anläggningen fixats till lite sedan dess. Alltid lite kul att se de andra ställena och stämningen bland deltagarna kan vara väldigt olika dom emellan. Det bubblar i magen...
Bytt ut en fuktig logg, provianterat och fixat mera kattsand till lådan. Lilltjejen sover och jag har stiltje i hjärnan. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Aftonbladet fläker ut för andra eller tredje dagen i rad om Facebook och "hur det kan förändra ditt liv!" Jag ska erkänna att jag tappat intresset lite för FB och loggar in allt mer sällan. Visst finns det en poäng i enkelheten att följa, uppta och hålla kontakt med de man nu vill. Kanske borde det vara extra tilltalande för en sådan antisocial jag som faktiskt föredrar den mediala kontakten framför den verkliga "eye-to-eye". Men jag börjar tro att FB verkar mer för de som söker en form av bekräftelse, vetskapen att man har ett gäng där ute som ser ens bilder, läser ens statusuppdateringar och kommenterar. På samma sätt som jag får en form av bekräftelse i vetskapen att min blogg är öppen för allmän beskådan. För varför skriver man egentligen var man befinner sig? Vad man gör, äter, tittar på och umgås med? Varför? Egentligen? Vi som läser får en uppfattning att vi tar del av andras liv och vi som skriver bekräftelsen att det vi gör renderar någon form av respons hos de som läser. För visst är en del av poängen med statusuppdateringar och bilder, att man vill ha respons i form av kommentarer?
Nu var det visst färdigsovet så där får jag sätta punkt. Det är inga långa sovstunder hon har lilltjejen!
(Premiäräpple!)
Bytt ut en fuktig logg, provianterat och fixat mera kattsand till lådan. Lilltjejen sover och jag har stiltje i hjärnan. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för. Aftonbladet fläker ut för andra eller tredje dagen i rad om Facebook och "hur det kan förändra ditt liv!" Jag ska erkänna att jag tappat intresset lite för FB och loggar in allt mer sällan. Visst finns det en poäng i enkelheten att följa, uppta och hålla kontakt med de man nu vill. Kanske borde det vara extra tilltalande för en sådan antisocial jag som faktiskt föredrar den mediala kontakten framför den verkliga "eye-to-eye". Men jag börjar tro att FB verkar mer för de som söker en form av bekräftelse, vetskapen att man har ett gäng där ute som ser ens bilder, läser ens statusuppdateringar och kommenterar. På samma sätt som jag får en form av bekräftelse i vetskapen att min blogg är öppen för allmän beskådan. För varför skriver man egentligen var man befinner sig? Vad man gör, äter, tittar på och umgås med? Varför? Egentligen? Vi som läser får en uppfattning att vi tar del av andras liv och vi som skriver bekräftelsen att det vi gör renderar någon form av respons hos de som läser. För visst är en del av poängen med statusuppdateringar och bilder, att man vill ha respons i form av kommentarer?
Nu var det visst färdigsovet så där får jag sätta punkt. Det är inga långa sovstunder hon har lilltjejen!
(Premiäräpple!)
Vacker morgon
Oo klöv resten av veden igår. Det bidde en del! Passar bra nu när höstmörkret kommit att börja beta av vårt sprängfyllda förråd så detta kan ta dess plats. Duttig Oo!
Hann inte få till en riktigt bra bild i farten, men fördelen med hösten är alla vackra färger! En dunge stora aspar intill Gråbovägen fångar alltid min uppmärksamhet, och när solen ligger på är de fantastiska!Det kanske inte är så roligt att masa sig upp när det fortfarande är mörkt ute, men jag har ju den där knepiga svagheten för pärlbandet av bilar som snirklar sig fram på lederna in mot stan. Alla dessa människor som är på väg till, eller från sina arbeten. Detta långa band av ljus som sträcker sig ända till Kungälv när jag passerar över Angeredsbron, jag tröttnar aldrig på det!
Lilltjejen sov i ett hela natten. Inte ett pip så jag kunde avnjuta mina knepiga drömmar fläsk, bruna bönor och lära arbetstrött restaurangdiskare korrekt hållning. Sällan blir jag överraskad när tv:n går igång på morgonen men nu var det yrvaken totalförvirring á la "Var är jag? Vem? Vad? Hur?"
Aj
Fick ett brutalt uppvaknande när jag på sömntrötta ben snubblade i stentrappan upp till kontoret. Förunderligt hur mycket som hinner flyga genom hjärnan innan man slår i backen. Jag hann se mig själv klassiskt draperad över trappstegen med ryggsäck och matpåsens innehåll spridda omkring mig och av någon anledning tanken på hur pinsamt detta ter sig inför de två bakomvarande vittnena. Kan ju bara vara tacksam att man inte hade kjol som hamnade kring midjan. Men hur illa man än slår sig är det "-Tack det gick bra, nej ingen fara". Och så pinnar man raskt vidare med ett litet generat flin medan man jämrar sig inombords och inte vågar kontrollera huruvida man nu fått ett hål på byxknät.
Nu klarade sig byxorna och jag slog mig inte halvt fördärvad. Bara stukad stolthet och bultande tumme. Aj.
Vår telefoni hemma fungerar igen förresten. Så nu har vi kontakt med omvärlden igen.
Nu klarade sig byxorna och jag slog mig inte halvt fördärvad. Bara stukad stolthet och bultande tumme. Aj.
Vår telefoni hemma fungerar igen förresten. Så nu har vi kontakt med omvärlden igen.
Sista veckan
"Fiskgratäng" läser jag på barnmatsburken och undrar oroligt om fiskprocenten består av fiskögon. De flesta burkarna smakar rätt ok men denna föll inte på mammas läpp. Lilltjejen var också skeptisk men öppnade gapet lydigt tills hälften var avklarat. Sedan fick resten luras i med hjälp av varannanmetoden.(En sked fruktpuré) "Nomnom!" (Gapar efter mer)
(En sked fiskögon fiskgratäng) "Meh, detta hade jag ju stängt till om!"
(Nästa ny sked närmar sig) "Frukt elller det där andra? Rena ryska rouletten!"
(Mums?)
Mamma känner sig bara lite taskig. Höhöhö!
Oo har precis kommit in efter att ha jobbat med vedklyven några timmar. Det var den vi hämtade när vi var upp till Landet i går. Vi har mycket ved nu, men mycket kvar att klyva också!
Sex deltagare blev det till releasen så de fick dubbla goodie-bags :o) Tre som aldrig provat combat förut varav en gick ut efter några låtar. Det känns alltid som ett nederlag även om man ju inte vet varför. Kanske hon fick ont någonstans, kände att hon inte orkade eller inte alls var hennes grej. Men även om man inte tycker att träningsformen verkar tilltalande kan jag personligen tycka att man ändå fullföljer. Då är det en annan sak att avbryta för att man skadar sig eller har ont.
Nåväl, imorgon börjar min sista vecka där jag är mammaledig! Min sista tre dagar alltså innan jag går upp och IT-konsultar på heltid igen. Men att njuta av de sista? Eh? Tre combatpass och två vaktjobb mina sista fem dagar! Undrar hur det kommer att kännas att jobba fullt. Hur kommer Oo att känna? Hur ska det gå? Kontrollfreaket inom mig nojjar, men att vi delat på ledigheten nu några månader gör övergången klart lättare. Dvs, lättare för mig att släppa kontrollen helt och lita på att lilltjejen faktiskt klarar sig alldeles utmärkt i sin pappas ömma händer :o)
Nästa helg hoppar Hillevi in på min södagscombat för då är vi på väg hem från Stockholm. Ett turbobesök i huvudstaden för att gå på NHL-match, New York Rangers mot Anaheim Mighty Ducks! Vi åker med Tomas, Monica, Andreas och Elin, och på plats följer också systeryster med sambo med. Så vi blåser upp på lördagen, käkar middag allihopa tillsammans innan matchen, går och tittar på män på is, kryper ned mellan lena hotellakan, avnjuter hotellfrukost och blåser hem igen. Ska bli trevligt!
Stenungsund
Det blev ett litet överraskningsbesök hos farmorsmor idag. Monica hade bokat promenad med henne och då vi hade ärende till Landet hakade vi på. Blev ju riktigt skönt väder för en sväng i mina gamla hemtrakter. Ganska fräckt med fyra generationer som är ute och går!
(Farmors mor!)
Vi rundade Mariagården där det naturligtvis fanns en cache som kunde rotas fram! Mariagården där vi en dag, i ett annat liv i början av en hösttermin tog vårt arbetslags tre klasser för en trivsel- och lära-känna dag med lekar och lagtävlingar. Glömmer aldrig Simon med hamsterfulla kinder och smälta marshmallows i mungiporna som överlägset proklamerade "Stenungskolan är bäst!" och kammade hem vinsten för "störst i käften" och grensegern för hans lag. Eller Marcus som utan krusiduller körde ner hela huvudet i hinken istället för att tidsödande jaga äpplet på ytan. Ack minnen!
På Harrys blev det rent ut sagt skitgod fisk- och skaldjurssoppa med vitlöksbröd. Dock vete tusan om den var lika god som den Martin hade på nyårsafton! Men naturligtvis kunde man ju inte låta bli när det fanns creme brulée på menyn! Men den var verkligen ren okynnesätning för jösses vad mätt jag blev! Jag är fortfarande mätt! 
(No hands! Observera Oos iFån i min näve. Åker på rådäng av Anna i Wordfeud!)
(Lilltjejen kan också - No hands!)
(Mina fina!)
Imorgon är det release i Angered. Jag ska köra låt fyra till åtta. Jag fruktar kollaps.
På onsdag har jag tagit på mig att vikariera en välfylld combatklass på Backaplan. Sedan min klass på torsdagen, och så igen på söndag. Sedan måste väl den nya koreografin sitta! Men om jag sedan bokstavligt talat kan sitta av all träningsvärk är en annan femma!
Men promoting av vår teamrelease verkar ha gett resultat för nu är det hela tio bokade vilket inte är illa pinkat med tanke på den knappa veckan de flaggat för detta! Goodie-bags till alla deltagare, frukt och annat delas ut! I vår tillfälliga sal har de satt en maxantal på 20 men har en känsla av att det blir lite väl trångt om nu så många mot förmodan skulle dyka upp. Hoppashoppas jag inte får hjärnsläpp!
Mässa + Release
Första gången lilltjejen var på bokmässan var ett år sedan och då låg hon bekvämt inkapslad och lät morsa bära runt henne. Ingen större skillnad alltså när hon nu fick åka sele i de dryga två timmar vi tillbringade där inne. Men det känns nu i ryggen att hon inte är någon liten pluttebebis längre!
Från mässa till combat i Partille där det äntligen var dags att släppa lös nummer 49! Towe och Hillevi var grymma och jag klarade nog mina låtar utan större klavertramp! Men när jag nu fått köra igenom hela koreografin ordentligt - urgh vad jobbig den är! Styrkelåten är inte nådig!
Nu ska jag avnjuta de sista endorfinerna i soffan. På söndag är det dags igen, då med Towe i Angered!
2-2
Har fått min efterlängtade varma dusch! Höll på att frysa häcken av mig på IFK-jobbet igår. Västkustens isvindar är tillbaka, dags att plocka fram vintergrejerna! Nästa lördag då det är nästa jobb är det långkalsonger som gäller banne mig. Tack och pris att jag slängde ner handskarna i sista minuten igår.
Men nu pockar en vaken lillfis på uppmärksamheten, ovanligt sent!
Bokmässa idag med Monica - börjar bli en tradition! Och så combatrelease i Partille.
Telia down
Det är sådant där schizoväder igen med sol, regn, vind, sol, regn och så sol igen. Combat-dvd:n har gått femtioelva varv men det även om det känns som man kan allt utantill blir det en annan sak när man ska köra på riktigt. Får se om jag inte får ställa mig och jobba lite nu när lilltjejen sover.
Vi har förresten problem med hemtelefonin. Det går inte att ringa in och det går inte att ringa ut! Den som ringer upp hör signaler men här hemma är det helt tyst. Försöker man ringa ut är det helt dött. Telias automatiska (läs jobbiga) talsvarsservice konstaterar att "ett fel är upptäckt" och kanske åtgärdas inom tretton dagar. Är vi utan i fem får vi ersättning. Intressant dock att Internet fungerar.
Det är verkligen toppen att ha en icke fungerande hemtelefoni när man bor i mobiltäckningens Marianergrav. Det är kommunikation via sms som gäller nu. Det är inte lönt att svara i mobilen och föra ett halvdant samtal varvat med femtioelva "-Va?" och "du försvann!"
Nu regnar det igen.
Korrigering.
Ösregnar.
Vi har förresten problem med hemtelefonin. Det går inte att ringa in och det går inte att ringa ut! Den som ringer upp hör signaler men här hemma är det helt tyst. Försöker man ringa ut är det helt dött. Telias automatiska (läs jobbiga) talsvarsservice konstaterar att "ett fel är upptäckt" och kanske åtgärdas inom tretton dagar. Är vi utan i fem får vi ersättning. Intressant dock att Internet fungerar.
Det är verkligen toppen att ha en icke fungerande hemtelefoni när man bor i mobiltäckningens Marianergrav. Det är kommunikation via sms som gäller nu. Det är inte lönt att svara i mobilen och föra ett halvdant samtal varvat med femtioelva "-Va?" och "du försvann!"
Nu regnar det igen.
Korrigering.
Ösregnar.
Gårdagen
Så har man klarat av sitt första besök hos en tandhygienist. Varför står man där morgonen innan och gnor extra med borsten, filar med tandtråden och Fluxar tills de krampar i käkarna? Tror man sig kunna kompensera månaders slentrianborstning och sporadiskt sköljande? Ändå ligger man där i den förbaskade stolen varenda gång och svär att man ska tandtråda och skölja varenda dag bara man slipper få ligga där med krökta tår och tandläkarborren nerkörd i tandroten.Nu fick man ligga inte bara med krökta tår utan dessutom skämmas när det så påtagligt slarvats med tandvården. Nån ultraljudsgrej skulle ta tandstenen väck och den lät och ilade ju lika illa som en borr! Den och tandstickor som köttades in mellan mina arma kindtänder - vilket blodbad!
Frågan är nu om jag verkligen kommer att göra min läxa, ens till nästa återbesök om tre månader?
Under tiden har Saabis besudlats av nån som klämt fast en folder på vindrutan. "Är du lycklig - på riktigt?" Jag ska inte ens lägga energi på att ondgöra mig över dessa religiösa individer som anser sig ska frälsa allt och alla. Eller egentligen handlar det väl om medlemsvärvning som vilken annan organisation som helst. Fotbollshuliganer eller religiösa trackasserier vid dörren eller Ica Maxi, alla anser dom sig värva och jobba för ett högre syfte - klubb eller martyr på kors you choose. Bara för att spä på min irritation för denna dynga ögnade jag igenom innehållet. "...vår medfödda längtan att tillbe Gud..." What? Den har i mitt fall uppenbarligen kommit bort bland mina andra medfödda begär efter godis, roliga fritidsaktiviteter, pojkvän och katter.
Jag tror jag stör mig extra på att de ska ha det till att man inte är lycklig, inte kan vara lycklig om man inte tillber deras gud. Tycker det är... oförskämt!
Nej, jag föredrar att tillbe creme brulée! Eller ja, denna kallades något annat eftersom de hade i lite apelsinsmak eller nåt, men den var goood! Informationsträff om Elans nya sammanslagning med Manpower Professional för nya företaget Experis IT. Scandic på Avenyn var platsen och de gick inte med på att växla in mina två dryckesbiljetter mot en efterrätt. Det hindrade mig ändå inte från att köpa en till sådan där utan vinbären då de ändå ratas av mig.
(Nummer två!)
Trodde först att det kommit till något mysko på fotot men det är ju reflex från den knepiga lysgrejen i taket.
Hängde kvar i baren mycket längre än tänkt medan Stoffe avnjöt de extra öl han fått tack vare mig. Insåg att det var min första nöjeskväll ute på egen hand sedan lilltjejen kom till världen. Vaktjobb räknas liksom inte. Den känslan blev extra påtaglig när jag promenerade genom Avenyn, centrala stan och ner till Centralstationen för bussen hem. Det var en underlig känsla av frihet att gå genom den lillördagstrafikerade Avenyn, nästan tomma shoppingstråket och N
ordstan. (Ett öde Nordstan)
Det var obeskrivligt skönt att promenera genom kvällen, snegla in genom skyltfönstren (och konstatera att man är hopplöst ute) och bara vara.
Och just denna känsla av frihet blev på något sätt bitterljuv då jag samtidigt längtade hem till min lilla familj.
Idag blir det till att växla över barn i stan igen då jag ska IFK-jobba. Och imorgon ännu en gång då jag ska till Partille och köra release!
Morgonsyssla
Jepps, det är moster som kikar fram där nere. Mamma och moster var tvillingar men utseendemässigt så olika som man kan bli, ljus och blåögd kontra mörk och brunögd. Fick förvånansvärt snabbt dokumentet från Rikskrim och hoppas nu bara att de besvärliga portugiserna godtar det. Vissa uppgifter är ju utsuddade av någon anledning.
Regnet strilar ner på utsidan.
Loggade in på FB för första gången på tre dagar. Kan inte påstå att jag saknat det. Är det inte ute snart?
En kollega introducerade mig för det där "Wordfreud" eller vad det nu hette som finns till smartphones... Funderar skarpt på att springa och köpa en nu!
Fast jag ska ju till tandläkaren i eftermiddag vilket lär räcka för att lägga sordin på spenderartarmen. Och knappt hinner jag väl skriva under 24-månaders avbetalningen förrän "Wordfreud" är ute och ingen vill spela med mig.
Tankesprång
I duschen denna morgon gled mina tankar plötsligt in på den dagen mamma försökte ta livet av sig. Också ett tillfälle att tänka på det. Men av någon anledning poppar den upp då och då men utan att ställa till några större huvudbry än att jag lika plötsligt släpper det. Denna gång var det Pers kommentar "-Kom så får vi prata!" jag fäste mig vid. Jag smyger in i datasalen med sänkt huvud för att dölja mitt mosiga ansikte, slår mig ned intill min granne och gruppmedlem Per och beklagar min långa frånvaro med hur mamma försöker ta livet av sig. Det är ju inte en kommentar man väntar sig av någon man känner ganska ytligt och han studsar förstås till men säger så det jag aldrig kommer att glömma: "-Kom så får vi prata!" Tafatt beklagande, osäkert mumlande och flackande blick som ropar "vad säger och gör jag nu?" existerade inte i hans fall. Där och då varken kunde eller ville jag öppna munnen mera men så här i efterhand var det helt rätt ord att höra. Tyvärr uttryckte jag aldrig min uppskattning för det förbehållslösa och omedelbara stödet han visade i och med de enkla orden, jag var tillbaka i mitt behärskade skal dagen efter, en smula besvärad över den känslosamhet jag uppvisat.
Så jag tänkte på Per och hans kommentar och lite på hur det blivit om hon faktiskt lyckats den där dagen. Om jag struntat i att lägga på och slå 112. Hon klandrade mig ju för att jag gjorde det, och det är inte för inte jag gör det själv ibland. Eller nej förresten, inget klander på mig själv utan snarare bara en stilla undran över vad som hänt då? Att ta tabletter och alkohol var ett val hon gjorde. Kanske hade både hon och vi i hennes omgivning mått bättre av att slippa de efterföljande åren tills naturen själv gjorde slut på eländet?
Jag har ju flera gånger uttryckt hur jag kan sörja det som vi aldrig hade, kanske framför allt nu när jag blivit del av Oos familj och hur nära de står varandra. När nu också Oos föräldrar är så otroligt behjälpliga när det handlar om lilltjejen kan jag nästan skämmas över att jag inte har något att "bidra med" från min sida. Inga föräldrar som engagerar sig och vill hjälpa till på samma sätt som Monica och Tomas. Samtidigt vet jag ju att det är drömscenarion och inte så som den faktiska verkligheten skulle se ut om de skulle vara i livet. Jag slipper oron över att mamma ska såra, sluddra och vara elak mot Oo och hans familj. Jag slipper höra hur hon dömer ut dom och min besvikelse över att hon inte kan acceptera och tycka om dom. Behöver inte ha ångest inför vad varje möte kan innebära. För så hade verkligheten sett ut.
Men ett fåtal personer har fastnat så som Per gjort, i mitt minne med en outtalad önskan att visa min uppskattning för något de kanske såg som enkelt eller självklart men betydde så mycket för mig. Läkaren/gynekologen som utförde aborten på mig är en annan som tillhör denna kategori. Mamma såg till att jag fick honom eftersom han var "hennes" och därför godkänd och bra. Mig kvittade det och det var inget han sade som gjorde att han nu tillhör de få i min unika minnesbank, snarare var det den starka känslan av att han förstod mig och outtalat tog mitt parti inför min malande och fördömande mamma. Den där tysta kommunikationen man kan uppleva med vissa människor som inte kan förklaras. Eller så var det bara vad mina känsliga tonårsnerver önskade och tillskrev honom just då. I vilket fall glömmer jag aldrig honom heller.
Så jag tänkte på Per och hans kommentar och lite på hur det blivit om hon faktiskt lyckats den där dagen. Om jag struntat i att lägga på och slå 112. Hon klandrade mig ju för att jag gjorde det, och det är inte för inte jag gör det själv ibland. Eller nej förresten, inget klander på mig själv utan snarare bara en stilla undran över vad som hänt då? Att ta tabletter och alkohol var ett val hon gjorde. Kanske hade både hon och vi i hennes omgivning mått bättre av att slippa de efterföljande åren tills naturen själv gjorde slut på eländet?
Jag har ju flera gånger uttryckt hur jag kan sörja det som vi aldrig hade, kanske framför allt nu när jag blivit del av Oos familj och hur nära de står varandra. När nu också Oos föräldrar är så otroligt behjälpliga när det handlar om lilltjejen kan jag nästan skämmas över att jag inte har något att "bidra med" från min sida. Inga föräldrar som engagerar sig och vill hjälpa till på samma sätt som Monica och Tomas. Samtidigt vet jag ju att det är drömscenarion och inte så som den faktiska verkligheten skulle se ut om de skulle vara i livet. Jag slipper oron över att mamma ska såra, sluddra och vara elak mot Oo och hans familj. Jag slipper höra hur hon dömer ut dom och min besvikelse över att hon inte kan acceptera och tycka om dom. Behöver inte ha ångest inför vad varje möte kan innebära. För så hade verkligheten sett ut.
Men ett fåtal personer har fastnat så som Per gjort, i mitt minne med en outtalad önskan att visa min uppskattning för något de kanske såg som enkelt eller självklart men betydde så mycket för mig. Läkaren/gynekologen som utförde aborten på mig är en annan som tillhör denna kategori. Mamma såg till att jag fick honom eftersom han var "hennes" och därför godkänd och bra. Mig kvittade det och det var inget han sade som gjorde att han nu tillhör de få i min unika minnesbank, snarare var det den starka känslan av att han förstod mig och outtalat tog mitt parti inför min malande och fördömande mamma. Den där tysta kommunikationen man kan uppleva med vissa människor som inte kan förklaras. Eller så var det bara vad mina känsliga tonårsnerver önskade och tillskrev honom just då. I vilket fall glömmer jag aldrig honom heller.
Guling
Aftonbladet proklamerar att Fazer ska ändra sin förpackning efter en krönika skriven av Patrik Lundgren i Helsingborgs dagblad. Jag läser i Aftonbladet och skakar på mitt mentala huvud. De kan ju inte byta förpackningen på Kinapuffarna! Det är ju lika mycket helgerån som om glassen Piggelin skulle färgas rosa! Jag läser hur den stereotypiska tecknade bilden är rasistisk och försöker känna mig träffad på något sätt. Men nej, jag tycler bara den lilla leende gubben(?) är gullig!
Så läser jag Patriks krönika och blir lite ledsen i ögat. Jag har en handfull gånger drabbats av människors fördomar och främlingsfientlighet i form av kommentarer och påhopp från fullständiga främlingar. Inte alls i den utsträckning Patrik skildrar, inte i närheten. Kanske min bild av den gullige kinesen hade varit annorlunda om jag hade liknande erfarenheter, men steget från en inbiten logo till skämt och fientlighet från omgivningen känns stor för mig. Rår man på fördomar och främlingsfientlighet genom att Fazer nu ändrar sin förpackning? Någonstans måste man ju börja så varför inte? Fördomarna kommer ju någonstans ifrån, upptagna som små korn från ens omgivning och närmiljö. Men vid de tillfällen jag driver med mig själv, spär jag på detta då? Bidrar jag till att förstärka denna stereotypiska syn på kineser? Nej, det faller under dessa outtalade regler som innefattar att man får driva om en "ras" så länge man själv tillhör den. "Blatteskämt" är bara roliga så länge en "blatte" uttalar dom. Om en "svenne" drar ett "batteskämt" harklar sig de rasistiska motståndarna. Jag kallar ju min kära bil för Gulingen, en "guling för en guling", men skulle någon på stan kalla mig guling tar jag kanske illa upp. Dubbelmoral eller?
Nej, nu måste jag göra mig klar för jobbet!
(Guling!)
PS. Ha en bra dag där ute! DS.
Privatlektion
Spinningcyklarna och IW-maskinerna har fått knö ihop sig på en sida så vi övriga gruppträningar kan köra på den andra. Det är faktiskt helt perfekt när jag nu ändå har så få deltagare, idag hela en! Men när dennes inställning bara sprutar positiv energi är det bara kul! Det blev riktigt teknikpass med rejäl go så här sista gången med koreografi nummer 48. Nu är det 49:an och fredag som gäller i Partille! Jag ska köra låt 6, 7 och 8 we-hoo!
(Vår stora fina sal är inte så fin just nu. Den fina(?) golvmålningen är antagligen en rest från Crudos tid.)
Lilltjejen pladdrar på rejält nu och har avancerat från "ööh" till "gabababa". Släpper taget eller reser sig och - står. Ny förkylning på gång och nu också hos pappa vad det verkar. Själv vägrar gå med på något sådant. Så det så.
Underhåll
Oo tog med sig lilltjejen på sina fotbollstjejers match så jag kunde få lite egentid. Försöker jobba med det är inte så lätt när man ligger på en femårings förståelsenivå på det jag liksom är tänkt ska ansvara för inom kort tid. Pendlar mellan uppgivenhet, jävlaranamma och skitsamma!
Då är det lättare att underhålla sina cacher. En cachare flaggade för att en av förra helgens utlagda nanocacher hade loggen full så den fixades snabbt. Likaså "Jordgubbsbacken"s logg hade hintats vara blöt så den fick ny torr sådan häromdagen. "Fore!" verkar ha blåst bort så den får jag titta till på vägen till mitt pass idag. Magneten var inte den starkaste vill jag minnas men då den inte ens verkar ha återfunnits på marken i närheten kan den lika gärna ha blivit mugglad.
Nej, om man skulle göra ett nytt försök med jobbet då?
Extra extra ved!
Idag kom Tomas och Monica för att hjälpa oss ta ned den avblåsta björken. Hade inför det pratat med grannen om några av deras träd som står mellan oss. Altanen utanför skjutdörrarna har så lite sol att den knappt hinner torka ordentligt och därför fått sunkiga fält, för att inte tala och allt skräp och frön från framför allt björk som gör en galen. Som tur var car det inga problem med dom att ta ner ned närmaste och största av de två björkarna mellan oss, samt två mindre lövträd. Och vilken skillnad det blev!
(Två)
(En)
(Och en sötis!)
Oo kom precis hem från ännu en Frölundamatch och jag har fastnat framför filmen Avatar.
Igår
Kors i taket, riktig lunch! Ja det är ett helt paket bacon som tronar över alltihopa men sådär knaperstekta krullar de ju ihop sig till ingenting! Rackarns gott är det också.Lilltjejen sover. En följd av att hon till slut gjorde det man bara väntat på - föll ner från skötbordet! Det klassiska, vänder sig bort i en sekund vilket räcker. Hann som tur var fånga upp kroppen lite men huvudet dunsade rätt ner i kakelgolvet. Stor förtvivlan och tåreflöde med snor på mammas axel. Hon lugnade sig dock relativt snabbt och jag försökte få i henne lite gröt med fruktpuré eftersom hon åt så dåligt till lunch tidigare. Hon var dock inte särskilt intresserad utan satt som en liten påse mjöl och somnade nästan i mitt knä.
En googling visade på att de gärna sover efter att ha slagit i huvudet och är det inga andra symptom får de göra det. Man ska bara väcka dom då och då för att kolla att de inte är medvetslösa. Men ingen bula, inga kräkningar, inga blödningar från näsa eller öron, inga skelande ögon eller olika stora pupiller. Så nu går jag och killar henne under fötterna med jämna mellanrum för att se att hon reagerar.
***********
Så långt hann jag skriva igår innan hon vaknade och var precis som vanligt igen. Kanske lite klängigare.
(Tuff lilltjej)
Men fy sjutton vad otäckt det var och snacka om att känna sig som världens sämsta morsa!
Stackars tös
Likt en hund håller sig lilltjejen runt benen på mig under bordet. Får lite dåligt samvete som sitter med jobb och Portugalslägenhetseländet. Har äntligen hört av bårt Portugisiska ombud och naturligtvis har det blivit extra avgifter, och av dokumenten att döma kan det handla om över 2000 Euro, utöver de 2000 som redan utebetalats! De första två täcktes dock av vår kontanta arvedel, men nu är den slut. Dessutom begär de en kopia av Rose-Maries pass samt födelseattest för att säkerställa hennes identitet! Hon har varit död i flera år! För passkopia har jag varit i kontakt med Rikskriminalpolisen för en myndighetsprövning vilket kopior på andras pass kräver. Får ju bara hoppas att de går med på det. Att hon bott och varit skriven utomlands större delen av sitt liv underlättar väl inte saken.
Två dagar sen sist
Lämnade lilltjejen hos farfar inför kvällens combatpass i Kållered då Oo tränade innebandy. Många bokade föll bort så jag fick köra skiten ur endast fyra stycken. Det klena deltagarantalet håller i sig och man kan inte låta bli att undra om det är mig det beror på. Tycker inte jag ändrat min instruktörsstil men det kan ju vara flera faktorer. En del av "mina" deltagare har jag sett på Zumban som ligger strax innan, den är ju hysteriskt populär nu. Surt sa räven :o)
Skönt att köra igenom kroppen i alla fall, näst sista gången med denna koreografi innan nya ska köras igång.
Har påbörjat förberedelserna för "Downtown Olofstorp" med en diger promenad i vårt lilla samhälle som visar sig större än man tror i det kuperade landskapet. Fick en pratstund med en dam i församlingshuset som har bra kännedom om ortens historia. Alltid kul att kunna lägga till lite information om specifika platser.
Fattar inte riktigt vart dagarna tar vägen, känner mig lite småstressad över jobbet då det inte är det lättaste att fokusera när man har lilltjejen farandes runt överallt. Längtar faktiskt till oktober då jag går på full tid och då kan lägga all fokus på att sätta mig in i allt det nya som nu ramlar över mig med turbofart.
Man blir skönt speedad när man köra klass oavsett hur många deltagare man har, men nu börjar det kännas av att lilltjejen fann det lägligt med lekstund dryga timmen inatt. Får väl hoppas det inte blir en repris denna natt.
Extra ved
Antar att det hände igår när Katia tog i som värst men mörkret gjorde att Oo inte såg det när han kom hem och plockade altanstolar från gången. Men å andra sidan har det rutit rejält runt knutarna hela natten och we-ho vad det kändes över Angeredsbron!
Snart sängen
Höststorm med namnet Katia slungar regnet mot fönstren, ackompanjerat av combaten från tv:n. Oo har varit produktiv idag genom att sätta upp rullgardinera i lilltjejens rum och flytta över hennes säng, så nu har vi en väldans massa plats i vårt sovrum! Därmed får vi användning för babyvakten vi fick av Oos föräldrar, en sådan där med både ljud och bild som farmor långt i förväg bestämt att vi skulle ha. Måste erkänna att det är rätt käckt faktiskt och säkerligen framtagen för att omsorgsöverdrivna morsor som jag i detta fall erkänner mig kvala in till, ska slippa titta till sin avkomma i parti och minut. Nu fattas bara läskiga oidentifierbara ljud och tom säng i den lilla displayen under natten! Apropå natt så brukar jag ju ofta drömma och till skillnad från Oo faktiskt komma ihåg mina drömmar när jag vaknar. Dock brukar minnet blekna under dagen, men nu sitter jag här på kvällskvisten och kan utan större problem erinra mig nattens dröm, om än i grova drag. Jag och Oo var på Island där vi bland annat flög helikopter över gargt lavalandskap med rödglödande ännu flytande sådan skymtande i sprickorna. Vi hälsade på någon tjej som jag vill ha till Oos före detta, men är inte säker. Hon var i varje fall glaskonstnär och en stor del av drömmen ägnades åt mina svårigheter att välja presenter till alla där hemma. Sedan skulle middag avnjutas tillsammans med ett gäng andra och en form av underhållning hölls där en gäst fångade en avfyrad pil i farten. Jag skulle nödvändigtvis också prova varpå jag känner hur jag misslyckas och de övriga gästernas förfärade miner inte kan tolkas på annat sätt än att min hand trasats sönder (hur nu det kunnat gå till av en vanlig pil, men det var ju ändå en dröm!). Ingen smärta, bara en domnad och totalvägran från min sida att se på handen, vägra se förstörelsen. Lång tid ägnas också här åt att jag står och vrålar efter något att vira om handen för att antagligen stoppa blodet, men mest för att slippa se den. Jag vill inte se min förstörda högra hand!
Bäst jag står där och tafatt (utan att titta) virar servetter eller något om handen så ringer väckningslarmet på min mobil. Kan ju säga att det kändes väldigt skumt att famla med högernäven efter telefonen för att stänga av den! Jag hade så otroligt distinkt känsla av att fingrar skulle saknas att det blev helskumt när så inte var fallet! Knasigt värre.
(Halvtimme sen eller nåt)
Oo borde vara på väg hem genom ovädret från Borås där han sett på GAIS-match tillsammans med Martin. Inget vidare körväder precis. Martin fick ju biljetter till denna och en annan Älfsborg - GAIS match när han fyllde 40. Kan ju bara hoppas att de suttit under tak!
Imorgon ska han iväg igen, då för att se Frölunda i Skandinavium. Han går med Tomas så vi möts upp hos dom i Mölndal där jag tar över stafettpinnen (vid namn Ronja) och bjuds på middag. Har jag sagt
att vi är bortskämda?(Har vi sett den förr? Latmansdieten!)
Har riktigt ont i svanskotan nu. Vete tusan om den där sittkudden gör någon större skillnad, men kanske hade det varit ännu värre utan den. Nu gör det till och med ont när jag ligger ner i vissa positioner. Det var en fördel med att vara gravid, då försvann dessa problem antagligen för att svanken förändras så det blev ett annat läge på svansen. Men att vara gravid känns inte riktigt som ett alternativ för att slippa smärtorna. Dessutom fick jag ju istället jämrans ont i ryggen under den tiden. Är det inte det ena så är det det andra.
(Rackarns onge till att gnaga på allt!)
Söndagsslut
Blev en lugn match trots att vädret klarnade upp och blev riktigt fint. Nackdelen dock med att jobba så pass lite nu är att jag inte uppdateras och hänger med på vad som hänt vid alla tidigare matcher. Men nu är jag bara uppsatt på två matcher till denna säsong så får vi se hur det blir framgent. Det är ruskigt roligt att jobba med bricka men så var det ju detta med den nya uniformen och hur mycket jobb jag egentligen kan och vill ta. Lutar ju åt att jag bara låter förordnandet löpa ut just nu.Träffade Jonathan och Christian, två gamla elever där jag stod vid shoppen innan match! Jag minns att Jonathan ofta, liksom Victor brukade ha en IFK tröja i skolan. Alltid lika kul när de kommer fram och hälsar! Jisses vad vuxna de blivit, snacka om att man känner sig gammal!
Alla cacher jag placerat ut släpptes till slut och de första FTF:erna droppade snabbt in. Snart fick vi dock en påringning, något måste vara fel med den sista mysteryn! Panik. Koordinaterna jag lagt i olika cacher pekar ju till fel ställe, den plats som jag ju fick byta. Det står tre cachare som loggat alla och nu vill ha tag på denna sista, och så är den fel! Jag får höra att de träffat på minst tre cachare till som också är ute och loggar serien men tack och lov har uppringaren namnet på en av dom. Jag får tag i denne så att de också förvarnas och så blir det några svettiga minuter att snabbt som gatan uppdatera infon på hemsidan! Phuu! Snacka om att man nu lärt sig ett och annat om utplaceringar och mysterycacher i och med denna serie! Men det är onekligen kul när folk är ute och letar - samt finner ens små gömmor! Tappade ju sugen lite där igår när det bara höll på att strula men nu har jag fått blodad tand igen. Nu siktar jag på "Downtown Olofstorp"! Hohoho! Men det lär inte bli förrän tidigast onsdag i alla fall för imorgon är det dags för "vanligt" jobb igen.
Söndagsregn
Klädd för kalas då gudmor skulle firas i Lindome. Grattis Ida och grattis till kusin Aron som också fyllde år denna dag!
Det blev inte mycket annat konstruktivt gjort då vädret var ungefär lika strålande som denna dag hittills. Tre av mina cacher underkändes för att ligga för nära varandra, när de två mätprogram vi använder godkänner dom med råge. Känns inte kul att måsta flytta om! Fixade en utav dom, mysteryn och kom hem med blöta brallor och fästing på armen.
Fick besked att gruppträningen ska ta vid igen i Angered, men nu i spinning/IW-salen medan vår stora sal renoveras. Drygt en månad ska det ta att torka ur den ordentligt! Så nästa söndag kör vi igång igen. Blev lite orolig att det skulle bli idag eftersom jag tagit på mig vaktjobb på Gamla Ullevi istället. Malmö kommer tydligen upp och ska spela boll med våra blåvita men regn brukar kunna svalna hetlevrade huligankänslor. Får hoppas på det i alla fall.
(Mitt klädval fick godkänt av maken! "-Nu ser hon ut som en tjej!")
(Kusin Hampus!)
(Morgonkaos)
Haha, Oo ser verkligen helt väck ut! Så blir det efter för många timmar med DS. Notera alla totalbelamrade ytor. Precis som vanligt. Nu är han ute och tränar fotbollstjejerna medan jag har lunchgrytan puttrande på spisen. Ska sätta mig framför combatdvd:n nu en sväng med lilltjejen och plugga gärnet. Jag missar ju releasen i Kållered på grund av IFK-jobb men ska köra tillsammans med Towe på hennes klass i Partille och så gör hon mig sällskap i Angered.
Har nu också sett igenom och korrigerat alla cacher igen, jag hade förstås kastat om två siffror så förhoppningsvis ska de nu vara ok!
Olofstorp Hills 42470
Denna dagen har gått i cachingens tecken. Är riktigt mör efter flängande hit och dit och upp och ner i våra backar för att säkerställa koordinater och placera ut alla cacher. Hela tolv stycken är nu dolda i hela vårt område och skickade till geocaching.com för godkännande! En serie på elva och en mystery som kräver att man hittar de cacher i serien som innehåller ledtrådar för dess rätta koordinat. Jag hoppas verkligen att jag skrivit allt rätt för det är ganska rörigt i min hjärna nu!(Packad och klar, här ska gömmas cacher!)
Lilltjejen har varit ett under av snällhet hela tiden trots att mammas fokus till största delen varit någon annanstans. Tror vi börjar få in något som liknar rutiner nu kors i taket. Men det känns som hon äter jämt och ständigt! Fast det gjorde hon i och för sig när jag ammade också men det känns väl mer nu då allting är mer omständigt. Inte bara att slänga fram tutten längre precis. Men det har som sagt kommit en form av rutin. Placera lilltjejen i stolen - ösa upp mat - drygt 20 sekunder i mikron - haklapp runt halsen (lilltjejens förstås) - dra upp ärmarna på lilltjejen (och mammas bildligt talat) - placera hushållspappersrullen strategiskt - dra av ett ark att ha redo - hämta mat ur mikro - röra runt i mat och känna om det är lagom - skopa mat - försöka få i lite vätska emellanåt. En halv hushållsrulle senare placera barn under kranen - torka barn - torka stol - diska skål och sked - skölj tom barnmatsburk för återvinningen (göra egen mat? HAHAA!!!) - byta bajsblöja - brottningsmatch på skötbordet - pussa nöjd bebis. Pusta lite. Börja om från början!
Moment
Det där läget när man efter ett hårt träningspass inte har några som helst problem att motivera frosseri i soffan? Det har jag nyss haft. Men när man kökat massa salt blir man ju sugen på sött. Och när man frossat i sött vill man ha salt. Och som avslutning några glas svartvinbärssaft. Göttigt!
Bjöds på mumsig kyckling hos Monica och Tomas innan träningen. De följde med Oo och tog hand om lilltjejen medan hans fotbollstjejer spelade match i Lindome. Det har varit ganska lite deltagare i Kållered nu på sistone och varken jag eller de som var där kan riktigt komma på varför. Zumba som ligger innan drar en väldans massa folk, och så ligger box tidigare på kvällen. Det är starka konkurrenter, men vem vet.
(Tack för den! Tur man inte är höggravid och hormonstinn längre!)
Avslutar med ett moment (engelskt uttal, gärna utdraget) som jag och Jakob Eklund hade:
Jakob: (Går ifrån inspelningsplatsen, mot mig. Tittar ut över tjärnen, tittar på mig) - Hej. (snett leende)
Jag: (Ska jag våga fråga om jag får fota? Nej vad pinsamt, han måste ju vara skittrött på alla nyfikna, men det vore ju kul, men nej jag vågar inte!) - Hej (fånigt leende)
När han vänder sig om tar jag denna bild och tycker det typiska "riktiga-proffskamera-klickljudet" låter ungefär lika lågt som en kärnexplosion. Pinsamt. Jag tycker det är skämsigt att be om en bild så jag smyg tar en istället utan att lyckas särskilt bra med själva smygandet!
Tillfälligt döv (man kan ju hoppas).
Mammarazzi!
Nu har jag inte tid att hänga med kändisar och regissörer mera. Har ju ett barn och combatpass att ta hand om! Höhöhö!
Ministalk
Jakob Eklund (så heter han va?), mister "prata-entonigt" himself hänger i grannens garage. Hela vår infart är nu blockerad av ännu en polisbil och diverse grejer, så när jag kom hem igen efter att ha handlat fick jag parkera uppe i grannens slänt. Räddningstjänsten är här med en räddningshund, såå fin! Regnet småstrilar hela tiden.
Vågade stalka
Fick vända ansiktet upp mot solen några minuter men nu vräker det ner igen. Tycker lite synd om alla där på utsidan som väl kurar under sina tält. Men innan jag är färdig med detta inlägg lär det vara sol igen.
Har kommit överens om att vi får behålla Lexusen i utbyte av att de fått plugga in i vårt eluttag, det var väl generöst av mig? Tack vare en lika nyfiken granne kändes det lite mer ok att hänga i närheten. Alla är också väldigt trevliga och bjudit oss att ta för sig av deras fikabord. En död tjej har gullat med lilltjejen och ville så gärna fotas med henne med sin iFån, så det kunde man ju inte motstå - Ronja med en döing!
Sådär ja, nu har regnet slutat för denna gång. Saabis är helt blockerad av utrustning och annat så jag funderar på att jobba lite med cacherna istället tills de flyttar inspelningarna till själva tjärnen. Behöver handla idag eftersom Oo tar Saabis till Malmö imorgon men det lär nog bli tid för det.
(Inte alltid trevligt att se andra arbeta. Hade jag inte haft lilltjej på magen hade jag hjälpt till!)
Johan Falk
Ihållande regn under morgonen har lämnat plats för stålande sol. Frågan är nu bara för hur länge. Men bil efter bil efter skåpbil rullar in och belamrar vår lilla vägstump. Tydligen är det sex nya tv-serieavsnitt som ska spelas in och släppas nästa år varav detta är den första. Jag fick fota så länge det inte var av några skådespelare och annat som kan vara för avslöjande för storyn vilket väl är förståeligt. Men jag har ju faktiskt redan fotat två, höhö!
För man får ju anta att polisbilen ska vara med (otroligt hur lätt man kunde se att den var fejk), samt Lexusen jag försynt fick be dom flytta åt sidan eftersom jag ska ut under dagen. Funderar på att be dom lämna den kvar, en rimlig deal för att ha fått bruka vår uppfart eller hur?
Frågan är dock hur mycket jag kommer att våga hänga där med min kamera. Pinsamt juh att vara värsta stalkern! Och hur kul skulle jag tycka det var om någon hängde efter mig när jag jobbar? Fast å andra sidan vore det nog det om någon faktiskt skulle finna mitt IT-konsultjobb värt att stalka!
En väldans massa
Hundratalet instruktörer vilket motsvarade nästan en femtedel av oss alla på Sportlife. Inte klokt vad många och stora vi blivit! Brummar upp för våra backar hem och noterar rödvita snitslar här och var. Vart leder dom? Jo, hela vägen till parkeringen för stugorna vid vår lilla tjärn. En filminspelning på gång månne? Kommer att hålla korpgluggarna öppna imorgon! :o)
Regn, sol, regn
Jaha jag vet inte riktigt hur det gick till - än en gång! Jag skulle ju ta en lugn sväng till Kållered och hämta combat-kitet och sedan glida vidare och inhandla lite mer cachegrejer. Plötsligt finner jag mig klättrandes och kavandes upp för regnvåta mossiga stenar i jakt på en nysläppt cache i närheten! Den skulle ju liksom bara vara tjugotalet meter från vägen, jodå bara tjugotalet meter rakt upp dessutom! En omväg fick tas och de nytvättade jeansen var inte så nytvättade längre när jag var klar kan jag ju säga. Och så kom jag inte ens först! Kände hur jag stank där jag gick med min intorkade svett och skitiga brallor så besöken blev korta i både Kållered och Bäckebol.Får ju vara tacksam i varje fall att regnet behagade hålla sig undan under tiden för det är synnerligen nyckfullt. Vräker ner ena sekunden för att lika snabbt bytas till strålande sol, och så regn igen. Belöningen för rejäla klättringar brukar i alla fall vara trevliga vyer och denna var inget undantag.
Stora bygget av rättspsyket (där vi placerat en cache) skymtar där borta och så Hells Angels hemvist rakt nedanför.
Har redan låtit dvd:n gå några omgångar. En rejält uppspeedad version av Prodigys "No good" (ack minnen!) och en småintressant "Lord of the rings".Ikväll är det instruktörsmöte ute på Lindholmens anläggning. Även om inte alla kommer måste det bli en rackarna massa instruktörer så många anläggningar som Sportlife nu har. Snacka om att de vuxit lavinartat och bara fortsätter att ta över samt ploppa upp nya överallt.
Det blev några cacher tillverkade igår kväll och fler ska det bli!
Svullen hjärna
Det är ju tur att det är intressant och rätt kul när frustrationen gnager och hjärnan känns redo att sprängas. Jag vet inte hur många gånger jag nu tänkt att jag tagit mig vatten över huvudet, men antagligen lika många gånger som "det löser sig" vilket väl är positivt. Frustrationen är dock jobbig ibland när man vill fatta allt, kunna allt och briljera med allt - på en gång, nu genast, helst igår. Att ens hjärna dessutom är synnerligen trögstartad efter gravid- och barnledighetskoma gör inte saken bättre. Men det löser sig. Banne mig!Oo körde mig till jobbet idag för att jag skulle kunna lämna av honom i stan efteråt. Det är tisdagsträff och han ville för första gången på ett bra tag kunna ta sig en öl av den starkare sorten. Att det kan vara värt att ta bussen hem och sedan gå alla backar hem, när det dessutom är överhängande risk för regn passerar min horisont. Jag kommer nog aldrig att fatta vad som är så speciellt med de där ölarna.
Bara för att han nu får sitta i stan och pimpla jäst dryck (det är jäst va?) fick jag ju sno ihop en kladdkaka att frossa på. Hohoho! Nyttig och bra efterrätt till min lika nyttiga Findus-middag. Nya combatmaterialet har kommit förresten. Nu skickas de dock till anläggningen så snacka om att det blir en tur till Kållered imorgon! Jag missar ju releasen i Kållered eftersom jag lyckades pricka in ett IFK-jobb den dagen och till Angered funderar jag på att köra en mjukare övergång så slipper jag stressa in alla låtar. Ska som vanligt bli spännande att se hur musiken är. På grund av "Super Saturday" i Stockholm körde de ingen kvartal för combaten här i Göteborg vilket jag tycker är kasst. Det gör så himla mycket att få köra igenom koreografin ordentligt på en kvartal!
Men nu ska jag låta min hjärna vila med lite ceacachingpyssel ackompanjerat av Idol-uttagningar och regnets smatter mot takfönstren. Operation lägga lilltjej får vänta ett tag. Objektet är på grund av sen sovstund i bilen knappast mottaglig för huvudkudde i fängelsesäng.
Gasa!
Jistanes vad det regnat inatt! Har inte bara vaknat av lilltjejen utan även dånet av vatten mot mark och tak. Och det bara fortsätter. Tycker på ett sätt att det är ganska mysigt att köra då, fast än mera mysigt hade det förstås varit att kura ned sig hemma i soffan med en god bok, eller varför inte ett sällskapsspel med min Oo?Nåväl, slog på stort och provade ha håret utsläppt idag! Får väl se hur länge jag pallar, men jag har ju faktiskt ganska långt och har någonstans en önskan efter någon form av frisyr utöver den eviga hästsvansen. Men jag har svårt för gardinhäng, för att inte tala om hår som far fram i ansiktet. Och när man sedan ska äta! Vilka problem alltså.
Det blev inte så många loggade cacher igår. Istället lade vi ut tre egna! "Rättspsyk", "Gasa!" och "Bromsa!", alla kring Lexbydalsvägen. Alltid lika spännande när de släpps på hemsidan och de första loggningarna trillar in.
Ny vecka och från och med nu har jag gått upp till halvtid. Två dagar på plats och resten hemifrån - fördelen med jobbdator! Och när nu kursblocket är avslutat för några veckor framgent kan jag fokusera på allt det nya. Ska bara klämma in en del testning där emellan också.
Åtta månader
Ägnat dryga två timmar åt att promenixa hit och dit, upp och ner längs våra snirkel snorkliga vägar. Här ska det placeras cacher! Har två cache"områden" i åtanke: "Olofstorp High" typ vilket jag nu jobbat mig med samt "Downtown Olofstorp" där gömmorna blir nere kring vårt gigantiska centrum. Elva troliga platser tog jag ut idag där nästa steg nu är att fixa själva cacherna med loggbok. Storlekarna blir allt från nano till small med majoriteten däremellan dvs micro.
Rejält svettig avslutade jag med en koordinat (Downtown Olofstorp) vid Bergumsvallen där Oo avslutade dagens träningspass så jag fick lift hem. Phuu!
("Vad står det?")
Vädret är kanon så dagen kanske fortsätter i cachingens anda. Vi lastar in vår idag åttamånaders avkomma och drar på en, denna gång förhoppningsvis barnvagnsvänlig runda. Gärna utan backar också.
Barnvagns off-road
En serie på fem cacher kom ut sent igår kväll i vår närhet, kring en liten sjö vid namn Smörvattnet. Det var ett bra tag sedan vi cachade och över huvudtaget kom ut lite, så det var riktigt skönt. Oo tippade att det skulle vara barnvagnsvänligt. Det var det inte. Men med starka ryggar och armar kom vi oss runt till slut! 
(Off-road? Znark!)
Vid den sista mysteryn hann vi ikapp en annan cachare som gått före oss. Alltid kul att träffa andra och han fick också lift hem till Rannebergen då vi ändå skulle handla i Angered. Loggade ytterligare en cache på vägen :o)
(Öh?)
(Hittade en bajsfri fläck)
Ingen combat imorgon då det tydligen blivit en rejäl vattenläcka. Synnerligen tråkigt på de nya fina lokalerna som nu är ur bruk minst tre veckor framåt. Maximal otur också när vi nu kämpar för att få igång gruppträningen och locka deltagare.
(Darn)
Tre sekunder och ett ögonblick senare
Än en gång: Det är katternas!
(Om jag smyger den här vägen ser inte mamma!)
(Ajdå, upptäckt - igen! "Nej"? Vadå "Nej"?)
Fy för snorkel
Försynt tandläkare med medhjälpare som inte ens reagerade på att jag plockade upp kameran mitt under pågående käftgrävning. Det kanske händer titt som tätt vad vet jag. Hade förstås blandat ihop mina olika tillfällen så det blev gropfyllnad idag och inte hygienist som jag trodde. Tydligen hade jag tappat en del av min gamla plomb, så nu är den väck och därmed min sista amalgamfyllning! Nu är det vitt och diskret med plast överallt. Har för mig jag har någon porslinfyllning också eller är det bara nåt jag fått för mig att man kan ha?
Fick faktiskt frågan om jag ville ha bedövning för den lilla putsning som skulle till! Öh va? Vad skulle hon göra egentligen? Hoppade nål i tandköttet och plågades istället desto mera av den där salivsugsnorkeln. Går det inte att göra dom i mjukare material? Ajajajaj!
Medan jag lade 710 spänn på femton minuters plåga pysslades lilltjejen om av farmor och farfar där hemma. Hur hade vi klarat oss utan dom egentligen? Så snälla och ställer upp så ofta! Som tur var sov lilltjejen nästan hela tiden jag var borta. Det gillar mitt samvete.
