Så har man klarat av sitt första besök hos en tandhygienist. Varför står man där morgonen innan och gnor extra med borsten, filar med tandtråden och Fluxar tills de krampar i käkarna? Tror man sig kunna kompensera månaders slentrianborstning och sporadiskt sköljande? Ändå ligger man där i den förbaskade stolen varenda gång och svär att man ska tandtråda och skölja varenda dag bara man slipper få ligga där med krökta tår och tandläkarborren nerkörd i tandroten.
Nu fick man ligga inte bara med krökta tår utan dessutom skämmas när det så påtagligt slarvats med tandvården. Nån ultraljudsgrej skulle ta tandstenen väck och den lät och ilade ju lika illa som en borr! Den och tandstickor som köttades in mellan mina arma kindtänder - vilket blodbad!
Frågan är nu om jag verkligen kommer att göra min läxa, ens till nästa återbesök om tre månader?

Under tiden har Saabis besudlats av nån som klämt fast en folder på vindrutan. "Är du lycklig - på riktigt?" Jag ska inte ens lägga energi på att ondgöra mig över dessa religiösa individer som anser sig ska frälsa allt och alla. Eller egentligen handlar det väl om medlemsvärvning som vilken annan organisation som helst. Fotbollshuliganer eller religiösa trackasserier vid dörren eller Ica Maxi, alla anser dom sig värva och jobba för ett högre syfte - klubb eller martyr på kors you choose.
Bara för att spä på min irritation för denna dynga ögnade jag igenom innehållet. "...vår medfödda längtan att tillbe Gud..." What? Den har i mitt fall uppenbarligen kommit bort bland mina andra medfödda begär efter godis, roliga fritidsaktiviteter, pojkvän och katter.
Jag tror jag stör mig extra på att de ska ha det till att man inte är lycklig, inte kan vara lycklig om man inte tillber deras gud. Tycker det är... oförskämt!

Nej, jag föredrar att tillbe creme brulée! Eller ja, denna kallades något annat eftersom de hade i lite apelsinsmak eller nåt, men den var goood! Informationsträff om Elans nya sammanslagning med Manpower Professional för nya företaget Experis IT. Scandic på Avenyn var platsen och de gick inte med på att växla in mina två dryckesbiljetter mot en efterrätt. Det hindrade mig ändå inte från att köpa en till sådan där utan vinbären då de ändå ratas av mig.




(Nummer två!)

Trodde först att det kommit till något mysko på fotot men det är ju reflex från den knepiga lysgrejen i taket.
Hängde kvar i baren mycket längre än tänkt medan Stoffe avnjöt de extra öl han fått tack vare mig. Insåg att det var min första nöjeskväll ute på egen hand sedan lilltjejen kom till världen. Vaktjobb räknas liksom inte. Den känslan blev extra påtaglig när jag promenerade genom Avenyn, centrala stan och ner till Centralstationen för bussen hem. Det var en underlig känsla av frihet att gå genom den lillördagstrafikerade Avenyn, nästan tomma shoppingstråket och Nordstan.

(Ett öde Nordstan)

Det var obeskrivligt skönt att promenera genom kvällen, snegla in genom skyltfönstren (och konstatera att man är hopplöst ute) och bara vara.

Och just denna känsla av frihet blev på något sätt bitterljuv då jag samtidigt längtade hem till min lilla familj.

Idag blir det till att växla över barn i stan igen då jag ska IFK-jobba. Och imorgon ännu en gång då jag ska till Partille och köra release!