Undran
mig en felplacerad gångare som fått en hundra meters flygfärd direkt till andra sidan av en 130 kilometer-i-timmens-grill så bara ena skon blev kvar men så kan det väl inte vara? Jag fattar verkligen inte för nu är det så pass många gånger jag stött på dessa ensamma skodon! Är det en sorts grej av lika stor meningsfullhet som det där "planking" eller "uggling" eller vad det nu kallades? "Lämna-din-shoeING"?(Skon på bilden har inget med inlägget att göra)
Kvällssol
Om man nu ska kosta på att annonsera på FB borde man väl tillse att texten, den lilla och liksom viktigaste som syns borde vara korrekt? Men en av tre är väl alltid något... eller nej förresten inte ens det!
Åkte upp och hämtade en inte så pigg och alert Oo. Laddade inför eftermiddagens träning med två cheesburgare på vägen upp och lite bärplockning innan vi åkte tillbaka. Minns allt plockande av vinbärsbuskarna i sommarstugan när jag var liten. Men när jag nu tänker efter minns jag ingen saft. Kanske någon gelé? Tror banne mig alla de där bären hamnade i den stora baljan och glas"urnorna" i bastun. Vin på vinbär? Tja låter ju logiskt.
Kommer hem från träningen och finner en inte så pigg Oo och en rätt så pigg lilltjej.
(Pigga!)
(Inte så pigg!)
Lite tid
Det är inte ofta jag har så pass långt mellan uppdateringarna, men tiden har faktiskt inte funnits! Nu ska jag dock försöka hämta ikapp!
Det var ju käckt på ett sätt att jag gick igång i bildpubliceringsfrågan där i torsdags eftersom jag inte kunde skriva vad vi faktiskt gjort den dagen - nämligen varit på Landet. Anledningen var Andreas svensexa som ägde rum igår som Oo i egenskap av bestman var uppe och förberedde i torsdags. Meningen var att vi skulle upp redan i onsdags men så ringde ju den blivande brudgummen och ville hitta på något med sin kompis, så när tiden började rinna ut och endast en dag återstod ignorerades helt sonika samtal från nämnda vän under hela dagen! När kvällningen kommit och vi så var på väg hem ringde Oo upp med förklaringen att vi varit på ett cachingevent där mobiltäckningen inte existerade! Heh.
Men nu är det alltså fritt fram att berätta att vi bjöds på efterrättsbuffé hos Liselott och Ole! Persikopaj, hallonpaj och chokladpudding, glass och grädde! Att vi dessutom käkat grillat som Nicke med familj bjudit på gjorde ju att man var NÅGOT mätt!Fick för första gången smaka Sommarglögg tack vare att den var alkoholfri.
Serverades kall med isbit och var riktigt läskande. Smakade som julglöggen men inte lika sträv som jag kan uppleva den. Helt ok alltså!
Fredagen återkom vi så till Landet eftersom vi sedan länge bokat in det med Andreas och Elin under förevändning att sola och bada i dagarna två, Andreas hyfsat omedveten (bara två veckor kvar till bröllopet juh) om att svensexan skulle bli av. Lite oroliga hade vi varit beträffande vädret. Hur göra om vi vaknade till blixt och dunder? Som tur var blev det ju strålande väder, så efter lite ostrukturerat matinköp med vaga svar om morgondagen kom vi så ut till Dagholmarna. Att vara ute på en solbombarderad kobbe utan minsta skuggivande buske med en krypande bebis är nästan mer besvärligt än förnöjsamt. Vi hade med ett parasoll som tur var men fick då lägga oss där det temperaturen var närmare kokpunkten. Fick ändå mer eller mindre hålla i parasollen hela tiden så det inte skulle fångas av vinden samtidigt som man skulle försöka hålla lilltjejen hyfsat sandfri. Måste dock säga att hon var hyfsat snäll och höll sig på filten, men att tro man kunde ligga och slappna av i solen som förut existerade inte riktigt. Gott att det blev lite disigt annars hade vi nog alla blivit lite väl krispiga i skinnet.
Jag fick slappna av en stund då Oo senare tog henne på liten promenad i jakt på musselskal då hon också somnade och sedan förblev sovande en stund. Det verkade lite väl kallt för att en badkruka som mig skulle finna det värt att doppa tån, men Oo fick bada av sig i alla fall.
Till kvällen fixade Andreas grillad röding med grönsaker, färskpotatis och romsås. Vansinnigt gott! Tre omgångar "När då då?" och jordgubbar fick bli avslutningen innan jag och Oo stoppade en lilltjej i vagnen och gav oss ut på promenad för att få henne att somna. Det gick ganska snabbt men var så mysigt att promenera så vi fortsatte ned till bryggorna. Otroligt skön natt och vackert nere vid vattnet. Konstigt nog inga myggor eller annat elände som annars skulle ha fått mig att vända tvärt.
Till morgonen var det så dags. Elin var förberedd så att Noel inte skulle blir skrämd och pojkarna försökte också ta det lite lugnt när dom innan klockan slagit åtta trängdes utanför deras sovbod för att hämta den blivande brudgummen! Upp och hoppa, dags att fixa frukost - åt dom allihopa!
Jag har inte riktigt förstått det där. Möhippor lägger fokus på att blivande bruden ska bli ompysslad och positivt uppmärksammad. Det är spa, massage, god mat och sådant. När det är svensexor är det förnedring och knasiga saker som verkar gälla. Menmen, Andreas var förberedd och Oo hade försökt finna en lagom balans på förnedringen.
Frukost fixades och så skulle dagens mundering inhämtas som låg inlåst i en låda ute i skogen. Den fick hittas på riktigt geocachingmanér med gps och koordinater, men så hade ju lådan kombinationslås där koden skulle fås fram med hjäp av vissa kroppsmått på sin blivande fru. Den mundering som väntade Andreas vad vackert grön men sedan... inte mycket mer! Jag och Elin stannade kvar lite extra bara för att få beundra passformen och ett vackert familjeproträtt blev ju ett måste! Kan poängtera att blivande frun godkänt publiceringen (FB har redan hunnit före) och jag själv censurerat den för att skona oförberedda läsare. Räcker väl att kommentera att passformen kanske var lite sådär! Tyvärr hade jag inte kameran redo när han gjorde smidiga sjumilaskutt förbi oss för att smörja in sin lekamen med solskyddsmedel. Men då hade det inte räckt med grova pixlar för att få bilden rumsren!
(Noel ser lite skeptisk ut?)
Den manliga massan skulle iväg för bland annat fotbollsgolf och gokart så den kvinnliga resterna med avkomma tog en promenad ner till vattnet. Underbart med ljummen frisk fläkt att bara sitta där och bara vara! Hade kunnat sitta där hur länge som helst!
(Mor och son)
Väl hemma igen min lilltjej och jag blev det mys i trädgården där hon fick lufta sin lillrumpa och vara nakenfis en god stund medan jag körde tre tvättmaskiner och rastade dammsugaren. Fick också ett oväntat lite bekymmersamt besök mitt under matningen!
Fia höll på att få spader medan den vad jag gissar var en liten trastunge flög omkring mellan tavelramar och möbler. Där den satt när bilden togs kunde jag förvånansvärt lätt slänga en handduk över och befria den lilla sötisen. Slutet gott allting gott! Bakom pippi skymtar en välfylld flaska med nygjord svartvinbärssaft som jag fick av Monica! Mmm!
Det ser ut att bli ännu en lite molnig men väldigt varm dag. Vi ska upp till Landet igen för att hämta Oo, men antagligen med tanke på den sena uppdateringen på FB gjord av min käre man blir det avlämning av lilltjej och sedan hämtning av dom båda efter mitt combatpass!
Love is in the air!
Kommer hem och ser hur hela altanen rör på sig! Myrinvasion och akutinsats av Anticimex flyger genom hjärnan innan vi ser närmare att det är bevingade myror. Massor av flygmyror! Luften svärmar och när vi störtat igenom molnet och in i huset kryper det bokstavligt talat över hela kroppen! Oo går på jakt med dammsugaren i högsta hugg medan jag badar och matar lilltjejen.
När jag går ut för att fota kan man höra ett susande ljud av alla små ben som kilar över altanens virke. Tittar lite närmare och det verkar vara rena parningsorgien vi blivit värdar för. Romantiskt värre. Oo tog vattenslangen och lät trevligheterna få ett ännu våtare slut. Sorry!
(Takfönstret!)
När en annan var liten var det inga problem med bilder på nakna badande eller lekande barn. I albumet har jag mig och min syster i bastun där vi sitter på översta bänken. Med fotografen på golvnivå hamnar våra snippor rätt in i objektivet men det har man aldrig någonsin brytt sig om. Förrän nu. Pedofilerna har förstört det som inte kan vara mer naturligt eller oskyldigt - ett naket barn och en vanlig svensson kan inte placera sitt badande nakenbarn på skrivbordet utan att någon moralist skriker i högan sky. Har det inte gått för långt när ett klassiskt studentplakat anmäls som barnporr? Vi kommer inte ifrån de sjuka individerna som nu tack vare, eller snarare på grund av Internet har fri tillgång till obegränsat flöde av bilder och filmer. Vanliga människor vågar inte visa sina ögonstenar på hemsidor, FB och bloggar om de inte har kläder på sig för de kan ju hamna fel. De kan tolkas felaktigt, väcka anstöt eller hamna hos någon runkande medelsvensson. Det sistnämnda är ju något ingen förälder önskar (förutom de sjuka som faktiskt missbrukar sina eller andras barn), men kommer man någonsin ifrån risken?
En bikinireklam kan räcka för att få en hormonstinn tonårsgrabb att okontrollerat gå igång så varför skulle ett barn sedesamt klädd i badkläder hindra en sjuk individ? I dagens digitalfotosamhälle räcker ett besök på en för barnfamiljer populär badplats för att fylla bildbanken med tillfredsställande runkobjekt. Jag vill inte låta dessa sjuka människor begränsa mig exempelvis genom att tillåta mig vara rädd för våldtäktsmän när jag går på en mörk bakgata. Helst inte ens känna att en annan väg måste väljas för att jag ska känna mig trygg, för då har ju dessa idioter vunnit!
Men likväl väljer jag en annan väg för jag vill ju inte utsätta mig för en större risk att bli överfallen. Detta är mina egna tankar och val som bara påverkat mig själv och ingen annan. När det handlar om att både skriva (samt grunden till detta utbroderande), publicera bilder handlar det dock inte längre om bara mig. Nu är det min lilltjej och det faktum att hon inte kunnat tycka till om allt jag skrivit och lagt ut om henne här i min blogg. Jag har ju dividerat om detta tidigare, mina funderingar kring just bildpublicering av henne och har nog hållit relativt fast vid det jag kom fram till då. Bilderna jag lägger ut är rätt snälla, dvs ingen mat över hela ansiktet eller detaljerade beskrivningar om bajsincidenter som nog alla föräldrar varit med om. Kort sagt försöker jag ha en viss respekt för min lilltjej utan att döma andra föräldrar som skriver och visar obegränsat sina barn. Alla gör sina val. Jag förstår ju så väl (vilket väl ingen följare av denna blogg kunnat undgå att se), hur gärna man vill dela med sig av sin ögonsten. Jag menar lilltjejen är ju den sötaste ungen som finns, det måtte väl alla som ser fatta?
Det skulle kunna räcka att bara skriva att lilltjejen för första gången badat i diskhon. Men eftersom hon är sötast i världen måste jag ju få visa upp det också. Av hela den ovanstående harangen har jag dock redigerat bilden. Jag funderade till och med på att lägga en klassisk maskeringsruta över hennes ögon för att lugna alla hysteriska människor där ute, men jag är rädd att de är lika humorlösa som de är brydda i hur jag väljer att publicera bilder på mitt barn. Den huvudsakliga anledningen till att lilltjejen nu ser ut att bada i cement är min respekt till henne, samt det faktum att ingen ska kunna komma och säga att jag lagt ut något som skulle kunna användas eller tolkas som spridning av barnpornografi. Skulle någon anse det säger det mer om den personen än om mig.
Det stör mig att jag nästan låtit denna diskussion ta ifrån mig glädjen över denna bild. Det stör mig så in i h-vete. Jag har låtit sjuka människor och moralister smutsa ned något jag är så stolt och glad över så pass att jag nästan ångrar mitt val att publicera den. Min redigering av bilden har gett dom rätt, rätt att bilden kan tolkas som något annat än det mest oskyldiga som finns. Varför inte bara strunta i att publicera den då?
Då har de ju vunnit, då har de ju rätt. Men jag vill inte använda min lilltjej som ett trotsigt vapen för att gå tvärtemot och publicera hennes goa underbara bebisrumpa - därav mitt selektiva val av bilder och redigering av just denna.
Fasen också, kan vi inte bara ge sjutton i allt vad som kan tolkas hit och dit och bara tycka hon är den sötaste som någonsin suttit i en diskho?
Två av tre
Visst är den fiin? Det var evigheter sedan jag köpte denna tröja, minns inte var eller när och kan inte ens påstå att jag läst särskilt mycket Helge heller. Minns bara att jag blev glad av att se den och det är väl ett skäl gott om något till att köpa! :o)Andra och sista vikariecombaten denna vecka men återstår mitt egna söndagspass därav två av tre. Tre var också antalet deltagare idag som trots onda ryggar och förkylningar körde grymt bra! Själv var jag helförvirrad under framför allt uppvärmningen vilket inte kan tillskrivas annat än ren ofokusering. Pinsamt!
Väntar på att Oo och lilltjejen ska komma hem när som helst. Han har ju nästintill haft en heldag med Andreas och faktiskt själv också tränat då Elin tagit hand om både sin och vår avkomma.
Tror det börjar sina i tuttarna lite då jag inte alls blir lika sprängfull längre. Nu är det över nio timmar sedan jag ammade sist vilket för någon månad sedan varit lika med onda, stenhårda tuttar och tvångsmatning. Jag börjar återgå till min forna plankform vilket onekligen är bekvämare, framför allt när jag tränar.
Glömde nämna att lilltjejen sov till kvart i tio idag vilket nog aldrig hänt förut! Vaknade för matning vid femtiden och somnade förvissa ganska sent men ändå! Därför kunde vi okynnessova några extra timmar som stördes oavbrutet av Fias jamande. För att vara en steriliserad gammelkatt skulle man kunna tro att hon löper - varje morgon! Klimakteriekatt tro?
Den där lätta sömnen som brukar infinna sig på morgonkanten gillar jag (så länge den inte avbryts av utdragna jamanden), för då kommer ofta drömmarna. De där totalt ologiska och surrealistiska drömmarna som man vet är en dröm men ändå vill avnjuta för att man bara vill veta vad just den har att bjuda på. Ibland kommer jag ihåg dom mer eller mindre länge efter uppvaknandet också. Denna gång fastnade en där jag skulle börja som lärare igen och jag fick tillbaka känslan av hur kul det var att faktiskt planera och förbereda en lektion, ett moment, en genomgång. Spänningen inför att träffa eleverna igen vilket aldrig blev av på grund av att drömmen som de så ofta gör spårade ur fullständigt och försvann i ett dimmigt töcken. Jag leker med tanken på att söka en deltidstjänst, återgå försiktigt, känna på det igen och se om jag klarar av det. Kanske.
Ett tag sedan
Det kanske inte är så, men det känns i varje fall som det var ett tag sedan jag hade så många timmar för mig själv. Oo packade ihop lilltjejen och drog på äventyr med Andreas någon gång vid lunchtid. En halvtimme senare noterade jag att det var betydligt lättare att klippa gräset utan en bebis hängade på magen. Tröttnade på en sten som stack upp ur gräsmattan och hämtade spettet. Tre stenar senare var gräsklipparen befriad från risken att få nya jack i skärbladen från just den stenen i varje fall. Nu hade eventuella kringstrykande gäster fått en rejäl fallgrop istället men snäll som jag är fylldes den snabbt igen. Jag visste väl att den där jordhögen som legat på tomten sedan vi flyttat in skulle bli användbar till något. I varje fall en tusendel av den.
Har för kanske andra gången denna sommar lagt mig i solen, eller snarare skuggan vilket var rätt najsigt faktiskt. Nu ska jag packa mig iväg till Örgryte och svettas med det fåtalet anmälda deltagarna. Tror en del droppat av när regnet nu plötsligt lämnat staden.
Första av två
Kört ännu ett combatpass, denna gång i Kållered för Ylva som är på semester. Ska även köra nästa vecka. Välfyllt i lilla salen men lagom för att alla skulle kunna röra sig ordentligt. Hade blivit förvarnad men headsetet höll sig till styrkelåten i alla fall innan det lade av. Phew! Sedan blev det lite intressant när jag skrek ut instruktioner och ljudet plötsligt kom och gick.
Imorgon blir det Örgryte där jag vikarierar för Anna, också där i två veckor. Det är tunnare med deltagare under semestern men också instruktörer. Hade kunnat köra hur många pass som helst om jag velat och kunnat!
(Here we go!)
Underbara Monica ställde upp ännu en gång eftersom Oo hade träning med tjejerna på Bergumsvallen! Annars hade han fått stå över, men nu mötte mig alltså Monica, Ida och förstås lilltjejen mig när jag kom hem. 
Tomas och Hampus hade också hakat på men följt Oo ner till vallen där de fick komplettera den tunna uppslutingen hos fotbollstjejerna.
(Två försiktiga värmeomgångar. Börjar få kläm på det nu!)
Ida hade med present till sitt fadderbarn! Lite stor ännu men om några månader kan hon ståta i denna goa tröja! Tack Ida!
(Allas mittpunkt eller?)
Nya utmaningar
Jahapp, så var första stegen med stöd avklarade! Får ej ske oövervakat dock då vårt hårda klinkersgolv plötsligt ter sig väldigt hårt när hon nu stapplar fram likt en pensionär på hal is. Rullator och lära-gå-vagn sak samma liksom. Och de där lära-gå hjälmarna som bara ser så töntiga ut känns inte så dumt ändå. Nu blev det bara en lättare whiplash tack vare Oos snabba reaktioner...
Det bidde lite mer shopping åt lilltjejen i form av byxor, badleksaker och strumpor. Det jag i första hand var ute efter var pyjamaser och det glömde jag såklart både på min och lilltjejens första runda till Allum medan Oo tog det lugnt hemmavid, och sedan när vi alla tre var i stan. Men även Oo fick sig en ny leksak!
Frågan är nu om han kanske, möjligtvis till slut funnit en utmaning honom värdig! Och vi hittade den på den lilla barnaffären Philip & Viola på Vallgatan (hittade ingen hemsida)! 
(Sen lunch!)
(Bus på Bauhaus)
Dagens sista
Jag sneglar till vänster och vad finner jag där? Jo en pigg lilltjej med "bordet" fullt av leksaker där det enda som duger är en prasslig kexförpackning. Min tomma vitaminburk med makaroner (okokta såklart) funkar fortfarande. Det behöver inte vara så avancerat ibland.
Oo kastade sig ut på FTF-jakt, men av nyligen mottaget sms verkade han bara bli god tvåa. Ytterligare två loggningar blev det visst på vägen och han skulle säkert inte ha några större problem att vara ute halva natten när han väl kommit igång!
Själv sitter jag här och funderar över hur en mördare ser ut. Eller snarare hakade jag upp mig på (nähä) hur många som verkar reagera på att mördaren i Oslo vars bild nu publiceras i vartenda massmedium ser så genuint vanlig ut. En ljushårig gutt som lätt kunnat passera som vilken mannen-på-gatan som helst. Frågan jag ställer mig till alla dessa som reagerat på denna ondska personifierad i alldaglighet: Vad hade ni väntat er? En stirrande blick med illa dolt vansinne? Gärna med ett något grimasliknande leende som mer kunnat ha orsakats av någon okontrollerbar muskelryckning i ett grovt och orakat ansikte? Vore inte det lika naivt som att tro att den typiska missbrukaren är den som sitter och hänger på parkbänken utanför Systembolaget, när vi vet att de flesta missbrukarna lever och bor mer eller mindre väl dolda bakom idylliska familjefasader 
och fasta arbeten?
Än en gång: När ska folk fatta att ondskan finns överallt? Ö-v-e-r-a-l-l-t. Och jag hoppas verkligen att det framgår att det inte är enbart geografiskt jag avser.
(Halva inlägget senare...)
Oo är tillbaka och noterar hur trött jag ser ut. Vadå? Jag ser väl ut som vanligt? Synd att det inte kan smitta av sig något till vänster.
Lite trötter
På väg hem efter mitt andra pass i Angered som blev en privatlektion! Så många positiva kommentarer förra veckan men inte en enda återkom. Antingen är det rätt och slätt semester eller så var de väldigt snälla. Kanske jag missade en viss ironi?Nåväl, den ende killen som nu var med hade kört combat förut och även tränat Krav Maga en del fast för en klubb i stan. Tack vare detta kunde vi bara köra på stenhårt och han var jätteduktig!
En eller trettioen deltagare, jag blir lika slut ändå!
Hemmavid väntade Monica och Ida som vaktade lilltjejen medan Oo, Tomas, Nicke och Hampus var på GAIS-match i stan. Då svågerns familj skulle ha pizzafrossa fixade jag rinnig lasagne åt oss fyra kvarvarande. Smaken var ok i alla fall.
Det börjar verkligen bli dags att barnsäkra här hemma nu! Och då hon drar sig upp i stående bör även spjälsängen sänkas. Det som är så himla skönt för ryggen att ha henne högre upp. Skönt så länge det varade i alla fall!
(We-ho!)
In i landet
En liten paus vid Gällinge kyrka alldeles innan regnet brakade lös. Tog en sväng till Bräutigams butik vid deras fabrik i Fjärås där jag felaktigt trodde de hade billigare fabriksförsäljning. Det blev onekligen en ännu dyrare marsipancigarr men SÅ god! Vi fortsatte inåt ladet helt utan andra mål än de skyltar vi såg som verkade intressanta. De ledde oss till den stora ändmoränen Fjärås Bräcka med sitt naturrum och fina vy mot både hav samt Hallands största sjö Lygnern.
(Lygnern)
Intressant vart väg-gps:en kan leda en när man frångår gängse rutter. Hamnade på rena traktorstigen över fält och mottog misstänksamma blickar från en boende när vi passerade. Men så mycket mera man får se när man lämnar motorvägen!
Vällingdisaster
Jag antar att det tar några försök att få kläm på det. Två minuter på full effekt gällde inte riktigt för vår mikro i varje fall...
Förresten
Lilltjejens första tand har tittat fram. Det kanske förklarar det lite flitigare nattvaknandet.
Ytterligheter
Jag ska visa den sprollans nya outfiten och poserar enligt gängse kissnödighetsnorm. Allt är nytt förutom den sunkiga bröstmjölksfläckade amningsbh-n och svettiga sockarna. Till och med trosorna är nya, för svarta trosor i halvgenomskinliga vita linnebyxor funkar ju bara inte! Ska försöka förklara Lindas inte alla gånger vettiga tankegångar (men den som följer denna blogg är väl redan ganska insatta i det: Vi ska dra till Stenungsund för att ta några cacher. Vädret är tråkigt och Linda lätt omotiverad med enda inställningen att cacha och lämna tillbaka kjol i Stora Höga. Ett besök på Landet där besök från Tyskland finns orsakar visst huvudbry (känd konstnärrinna och rik företags-vd) angående klädseln. Bara här kan man ju fundera över varför jag över huvudtaget skulle bry mig extra över mina Sportlife-byxor, hikingskor och svarta Volvotröja, men jag är ju som sagt som jag är med inpräntade krav och självskapade förväntningar på mig själv.
I vilket fall lät jag min hjärna och just då orka-bry-sig-inställning bestämma att den svarta cachingklädseln fick duga och så packade vi in barn och tillbehör i Saabis och åkte. Vi svängde förbi jobbet där jag lämnade laptopen till stackars Mikael som ska jobba hela semestern. Under tiden trampade Oo omkring i vegetabilierna omkring Volvo AB:s huvudkontor med lilltjejen på magen i jakt efter en multicache. När han kom tillbaka var han smutsig och föga förvånande genomsvettig. Luftfuktigheten igår låg väl på en hundrasjuttiofem procent. Oo mumlande något om att köpa nya shorts och t-shirt medan jag lämnade tillbaka kjolen, för till och med hans laid-back mentalitet drog gränsen vid skitiga och genomsvettiga kläder!
Lite orolig blir jag, vilket bekräftas när jag ser de kläder Oo hittar till sig. De är ju snygga! Fast det vore ju onekligen dumt att köpa fula kläder som han lätt syrligt påpekar. Jag får prestationspanik vilket förklarar inköp av inte bara de vita linnebyxorna som var menade från första början, nu måste jag ju dessutom ta på mig dom och då kan jag ju inte ha mina svarta trosor vilket förklarar trosinköpet. Svart reklamtröja från Volvo upptill? Nej aldrig! Rotar fram en ljusrosa tröja för 79,90 och i skoaffären bredvid får jag lägga till ett par ljusa skor helt i min stil! Till mitt klena försvar att säga var ett par ljusa skor på listan över nödvändiga inköp eftersom alla mina fina pre-graviditets skor som tidigare nämnts blivit för små!
Så med större hål i plånboken än planerat men lugnare sinne kunde jag socialisera med Tomas och Monicas tyska vänner över sill och kalops! Jag vet, jag har aldrig försökt bestrida att jag är särskilt klok!
Efter detta långa egofrosseri till något som säkert skulle kunna tolkas som ännu ett. Jag vet att det är hemskt, fruktansvärt, ofattbart och bara fel, men jag kan inte låta bli att bli störd över hysterin kring bomb- och skjutdådet i Norge. Nyhetsfrossan och de norska sympatierna som bara exploderat på FB (nu plockar väl halva vän-listan bort mig). Inget fel i att sympatisera med offren och fördömandet av brotten, utan det jag stör mig på är att det uppenbarligen är så mycket värre "bara för" att det är runt vår geografiska husknut! Svältkatastrofen i Afrika eller de otaliga andra vansinnesdåden runt om i världen har inte renderat någon liknande statusuppdatering á la "jag sympatiserar mest" på FB vad jag sett.
Än en gång är jag inte ute efter att negligera händelserna i Norge på något sätt utan påpeka hur snedvridet vi människor har en förmåga att sympatisera utifrån närheten till oss själva. Varför blir det av någon anledning värre bara för att det är närmare?
Oavsett om det är ett bombdåd eller familjebråk som slutat i tragedi är det ändå dessa mediala uppslag med "vittnen" och "nära vänner" som med oförstående och medlidsamma rynkor hävdar att "XX alltid var så snäll" eller "att man aldrig trodde det skulle hända här". När ska folk fatta att ondskan finns överallt? På något sätt känns det som en lättnad att förövaren i Oslo nu verkar vara lika norsk som lusekoftan och jag tror faktiskt inte jag behöver utveckla det uttalandet mer än just så.
(Norsk!)
Blött ute
Det har trummat mot taket i alla olika intensiteter hela natten. När man nu ändå nödvändigtvis måste vara vaken är det ganska mysigt. Har för ovanlighetens skull fått tända belysningen och sitter nu framför mina skärmar ackompanjerad av Super Mario Wii som Oo nu återupptäckt. Lilltjejen klafsar fram över stengolvet med sina små sjöstjärnehänder. Ska göra ett nytt försök att lämna tillbaka kjolen idag sedan får vi se vad denna dagen har i sitt sköte.
Slutet på dagen
Har avnjutit grillmiddag och äppelpaj samt åkt på däng i "När då då?". I varje fall Oo som inte vann en enda gång, hohoho! Innan Stefan dök upp tog Oo över fixarpinnen och bockade av några punkter på vår långa "att-göra"-lista som tack vare vår svårighet att få tummen ur nu är nästintill besvärande lång!
Jag körde en icke-nödvändig punkt och plockade våra vinbärsbuskar rena. Vi fick ju buskar i bröllopspresent men de verkar inte trivas så bra där på kortsidan. Är lur på att det är både för dåligt med ljus och jordmån så funderar lite på vart man skulle kunna flytta dom. Vi har ju bara ett tunt lager jord ovanpå sprängsten så vete tusan vart de ska ta vägen. I vilket fall så har dess unga ålder och karga miljö resulterat i ganska mager skörd som kändes överkomlig för mig att ta mig an. Mina husmorsambitioner sträcker sig dock inte längre än så. Saft, sylt och sådant avancerat överlåter jag åt Monica som saftar varje år!
Imorgon är det fredag och när klockan slagit 12.00 är det semester igen i två veckor!
Göromål
Att bo i hus har sina för- och nackdelar. Till paragrafen nackdelar skulle jag vilja placera rengöring av hängrännor. Detta betecknar jag som rent! Har öst bort ett ton knastertorra kvistar och löv i olika nedbrytningsstadier. Förvånansvärt hur medveten om sin egen dödlighet man blivit på gamla dar. Förra vintern var det ju skoj - när det var en meter fluffig snö nedanför. Men nu är det inte ens roligt att balansera på stegen! Och att ta sig från taket till stegen höll på att sluta med en nedsparkad sådan och Linda försmädigt sittande på taket i väntan på undsättning. Jag minns en tid när man var ung och inte hade några som helst problem att klättra i vare sig träd, på hustak eller hoppa från altaner och staket. Ack ungdomen!
Oo kom hem med tre överraskningar! En försvann på ett mystiskt vis innan jag hann plocka fram kameran.
Ett slitsamt halvdagsjobb (phu!), tömd tvättkorg, två upptorkade Fiaspyor varav en på en matta, och så inte att förglömma rensade takrännor (nogsamt ignorernande det faktum att baksidan återstår) och jag är ganska nöjd med min dag så långt!
Onsdag
Det blev Gothia Cup i solskenet igår och en match mellan GAIS och nåt brasilianskt lag där de lokala förmågorna tog hem segern. Lilltjejen var väl lagomt intresserad men lugn nästan hela tiden. Fick slinka iväg mot slutet för att amma och hittade en trevlig plats på asfalten intill en uppställd urinoar...
Fashinerande arrangemang, Gothia Cup och vilken upplevelse det måste vara för alla deltagare!
När vi satt på läktaren hamnade vi naturligtvis intill ett gäng rökare som förtog en del av mysfaktorn. Ett allmänt rökförbud snart tack! Fy sjutton det stinker verkligen fy och ruttnande mördarsniglar! Det är ju en sak om dessa äckelpottor fördärvar sig själva - varsågoda, men att så frikostligt ska delas med sig av äckelheten till omgivningen finner jag lika respektfullt som att blåsa en vuvuzela (eller hur det nu stavades) i örat på grannen eller öppna en surströmmingsburk i folkvimlet och trotsigt hävda att jag "minsann har lika stor rätt att äta vad jag vill när jag vill som alla andra!"
För trots vad många säkert skulle hävda så skulle surströmmingsdoften i alla fall inte vara skadligt för de som uppfångar dess ångor.
Idrott och tobak går lika illa ihop som idrott och alkohol.
Ändå förknippas de båda med varandra så mycket i marknadsföring och sponsring. Eller är det bara jag som tycker det rimmar illa? Mötte en tjej som just klivit ut från gymmet där hon omedelbart tänder en cigarett. Är det inte ganska kontraproduktivt för hennes del? Men fine, det är hennes liv och kropp. Ett pass på gymmet och rökning är ju bättre än bara rökning. Men avnjut förisjutton den förbenade cigaretten någonstans där den inte behöver besmitta oss andra!(Inte heller så nyttigt!)
(Små och fina kontra stora och läskiga)
Är det bara jag som tycker det är rätt äckligt att gå barfota i skor av den enkla anledningen att man får fotsvett av sjuttonde graden? Alla andra har säkert torra väldoftande fossingar om de så haft gummistövlar en hel dag...
(Avslutningsvis några fint iscensatta bilder...)
(Och så bakom kulisserna! Massor av hår att ta tag i juh!)
Oo har packat ihop vår nattsuddare (och hårdragare) till avkomma och dragit på en Gothia-match där mitt kusinbarn, Ronjas tremänning spelar. Fast här nere blir det stora frågetecknet när man säger så. Sysslingar ska det visst vara för att göra sig förstådd.
Ikväll kommer morbror (där är vi överens i alla fall) Stefan förbi för lite grillmiddag. Har inte bestämt mig än för om vi ska köra på fyrbent eller tvåbent kött. Ack alla dessa mariga val i livet!
Finally!
Hjärtekatterna Fia och Maja är nu äntligen redo för leverans! Det var ju meningen att Fia skulle vara svart så som den riktiga är, men att virka i det svarta trådiga garnet höll på att driva mig till vansinne efter knappa fyra varv var avklarade. Det finns en anledning till att det är så få svarta amigurumis där ute...
Så det fick bli en solblekt Fiaversion ganska långt ifrån orginalet men ändock en hjärtekatt. Bättre sent än aldrig!
Vem??
Det blev ett snabbesök hos farmors mor då Oo skulle fixa till tv-inställningarna, eller kanalerna snarare på något sätt. Då stack hon till lilltjejen en ny fin tröja minsann! Morsan må vara insnöad på vitt och svart men på lilltjejen uppskattar vi färg! Tack!Oo provade en ny tillfällig möblering, att med hjälp av sofforna bygga in hörnet där alla hennes grejer är som en form av lekhage. Hon har dock snabbt lärt sig var "utgången" är och har vi inte satt för den är hon ute på tre röda. "Klafs, klafs" hör man hennes små händer mot stengolvet så det är ju inga problem att höra var hon befinner sig!
(På väg ut!)
Vår sväng norrut blev ju på grund av att jag skulle lämna tillbaka en kjol i Stora Höga. Då Oos två kusiner med föräldrar hälsade på ute på Landet blev det ett besök där idag igen. Men kom jag ihåg att ta med kjolen då? Såklart inte!
Så när dagens arbetsinsats var avklarad dumpade jag mysbrallorna och blodgivartröjan för nya stassen. Ta-daa! Nytt från topp till tå, med undantag av de urtvättade underkläderna men de syns ju ändå inte. Tröjan är i en svag ljusgul nyans typ och både den och kjolen SÅ mjuka, luftiga och sköna!
Oo hoppade i plurret medan en småfrusen fruga stod intill och skakade på huvudet. Det blåste ju som sjutton!
Oos kusin Angelica hade en fyramånaders liten Filip som förstås var med på besöket.
Det bjöds på något som hängt med från Oos farmors tid då barnbarnen tillbringade somrarna där ute: Äggmackor på Jörlandabröd!
Avslutar med en bild på långhårige Oo! Visst är han fiin? Han liknar någon medial knasboll jag inte kan komma på! Vem??
(Min egen snyggo!)
Avslöjar...
(April 2009, taget vid vårt besök i Yosemite)
Fabuleringar
Varför välja sin stora nyss påfyllda vattenskål när man kan trycka ner huvudet och sörpla ur husses kvarlämnade glas?
Det är ömsom regn ömsom sol på utsidan. Lilltjejen har efter ett utsparkat öga hos pappa och fläskläpp hos mamma somnat om och också pappa följde efter till slut. Själv masade jag mig upp och betraktar jobbdatorn här intill. Det märks att det är semestertider och nedstängda fabriker. Mycket lugnt.
Har fortfarande lite ångest inför gårdagens shopping. Tänker lämna tillbaka en av kjolarna - och köpa ett par dyrare vita linnebyxor jag såg istället! Aaurgh!! Jag har blivit slav under ha-begäret! Eller snarare mitt nya bredare jag som omintetgjort knäppande av mitt gamla linnebyxutbud. Snyft!
Försöker emellanåt bena ut mina känslor inför min mammaroll. Återkallar ord av de som försökt beskriva känslan och de som fastnat är vem-det-nu-var som sade att "man blir liksom kär i sitt barn". Jag antar att just den formuleringen fastnade eftersom jag hade så otroligt svårt att förstå den. Vadå kär i sitt barn? Man är kär i sin partner! Jag är kär i Oo! Att försöka anamma den andres beskrivning att jag vore kär i lilltjejen blir för mig smått perverst. I varje fall helt bakvänt. Men jag tolkar det snällt och säger mig ändå vilja förstå vad som menades.
Läste följande i en blogg:
"Jag har hela tiden älskat XXX, redan då hon låg i magen och gjorde mig illamående. ;) Men självklart blev kärleken annorlunda när hon föddes. Eller självklart är det väl kanske inte för alla, men för mig var det så. Från den sekunden jag fick se henne och hålla i henne så exploderade kärleken till henne - min dotter. Jag älskar henne villkorslöst och varje dag är jag så stolt och glad över att jag får ha henne i mitt liv."
Barnet i fråga är drygt tre veckor gammal med en mamma nästan hälften av min ålder men med en mogenhet många av mina jämnåriga inte uppnått. Just detta inlägg citerar ju det som så många andra mammor också sagt - utom jag. För mig är det fortfarande bara en massa sliskiga klyschor "redan då hon låg i magen"... "så exploderade kärleken till henne".. "så stolt och glad". Jag är inte ute efter att nedvärdera denna unga mammas och alla andra mammors ord. Jag fattar helt enkelt inte. Eller är det helt enkelt bara uttryckssättet som gör att jag drar ihop ansiktet till en skeptisk grimas? Det faktum att jag inte är van eller bekväm i att uttrycka mina känslor? Betyder det att jag inte har några känslor alls då? Tja, det har ju onekligen varit lite si och så på den fronten annars hade jag väl inte sprungit hos två olika psykologer. Men när jag nu känner mig mera trygg och bekväm i min mammaroll kan jag ändå inte känna igen mig själv i alla dessa rosenskimrande beskrivningar som mamma till höger och vänster kvittrar om. Jag måste helt enkelt försöka hitta mitt eget sätt att beskriva hur jag känner, för på något sätt, även om jag vet att det inte måste vara på detta snuttepluttiga sätt, känns det ändå som att jag måste försvara mig. Det känns lite jobbigt att föreställa sig den dagen lilltjejen frågar hur det var när hon föddes och istället för "så fort du låg i mina armar trodde jag att jag skulle sprängas av kärlek" och blablabla få höra att jag inte ens orkade se på henne utan bara ville sova. Hur barnmorskan på det typiska viset höll upp henne, pinfärsk våt och hal för en tårögd pappa och bortvänd mamma. Det spelar ingen roll hur normalt och vanligt det är, hur många spaltmeter som skrivits om forskning och biologiska bevis för att denna omedelbara kärlek inte alls infinner sig med en gång. Att barnet ju faktiskt är en ny liten främling i ens tillvaro utan vare sig personlighet eller just något annat än en behövande liten lealös varelse. Det handlar om min dotter och min känsla av skam över att inte ha varit med hundraprocentigt hela vägen.
Men det är ju meningslöst att ångra ett beteende man inte var kapabel att uppvisa där och då. Likaså att man inte faller in i hyllningsfraserna "alla andra" fabulerar om. Då liksom nu kan jag känna att jag blir än mer skeptisk till föräldrarnas egentliga känslor ju mer de försöker bedyra sin obeskrivbara kärlek till sin avkomma och hur fantastiskt det är att vara förälder. Kalla det barnsligt, kalla det en obegriplig vilja att vara tvärt emot eller ren oförmåga att förstå. Jag kan inte stämma in i de där snuttepluttiga hyllningssångerna.
Men jag kan säga att det är svårt att inte själv spricka upp i ett leende när hon ser på mig och ler så där utan annan anledning än att hon ser mig. Den varma känslan när hon ligger vid mitt bröst och ammas (trots att ryggen ibland känns som den ska gå av). Hennes små mjuka fötter och hur hon vickar på dom och pyttetårna. De pliriga små pepparkornsögonen och rufsiga håret (som döljer skorven). Och värmen när jag ser Oo pyssla och leka med henne.
Läser jag detta med ögonen jag hade för några månader sedan skulle jag kväljas. Jag låter ju... som en mamma! Hahahahahahahaha! Ja, jag kan inte säga annat än att det finns hopp - för alla.
(Älskade - på mitt sätt)
Inte meningen!
Vi skulle till Landet för att hjälpa Monica med en grej, men av någon anledning hamnade vi på Adenmarks i Stora Höga följt av Fashion outlet i Ödsmål! Fyra toppar, tre kjolar, en scarf och ett par skor för under 1500 spänn! Jag får nästan ångest när jag tänker på summan och får påminna mig om hur pass mycket jag faktiskt fick för dom pengarna. Oo hittade en skjorta och ett par jeansshorts. Det jag gillade med Fashion outlets udda-lägesbutik var de strykfria goa kläderna de hade. Att det antagligen tack vare det udda läget dessutom knappt var andra kunder där gjorde saken ännu bättre. Oo underhöll lilltjejen och serverades kaffe medan jag och Monica härjade i provhytten.
De enda skor jag nu kan ha utan att få nageltrång är två par hikingskor. Det passar sådär till kjol, så reaskorna jag hittade var helt i min smak. Inte för puttinuttigt tjejigt men ändå så pass nätt att det funkar till de kjolar (svarta såklart) som jag köpte.
Lilltjejen fick också en massa kläder - av farmor! Dessutom även Converse skorna som nu var bytta till en storlek större som hon kan ha när kopiorna jag köpte har blivit för små. Tack farmor!
Urk, det var verkligen inte planerat att vi skulle spendera en massa pengar på kläder, men när det är rea och anti-shopparen Linda hittar ett ställe hon gillar så passar hon på! Denna gång passade jag på, frossade och gick överstyr dessutom. Och Oo varken suckade, pustade eller himlade med ögonen. Snarare tvärtom så jag skyller min köporgie på honom!
Middag och en liten sväng till stranden senare är vi så hemma igen.
Det är ett väldans ståhej för fotbollsdamernas bronspeng. Antar att det är det bra gjort, men betecknas jag som en landsförrädare när jag inte bryr mig?
Vi kikar på vår avkomma och noterar att det är rosa för hela slanten. Body, byxor och strumpor. Jag som där i början rasade mot denna könstypiska indelning och hårdnackat vägrade rosa har nu anammat samma inställning som inför damernas fotboll. Orka bry sig! Orka finkamma alternativa butiker och begränsat utbud, lilljäntan råkar ju passa i grisfärgen så skit samma att jag anammar och bidrar till att förstärka denna jämrans indelning.
Nu ska jag ta min lilltjej i sin rosa pyjamas (som hon är jättesöt i) och se om hon möjligtvis kan tänka sig att sova.
At work
En jobbklädsel jag helt klart kan vänja mig vid!
Koma - Combat - Koma
Svettiga nävar eller magknip, eller varför inte samtidigt hade varit att föredra framför min kropps sätt att hantera nervositet - rännskita! Nystartad som anläggningen är blir det inte så mycket deltagare till en början. Jag var riktigt nöjd med de sex bokade. Men ändå blev det femtioelva toabesök innan det var dags att köra igång. Får väl vara tacksam att ränneskitan försvinner så fort jag trycker på play i alla fall. Sju deltagare blev det, de flesta så gott som nybörjare men grymt duktiga och mycket nöjda efteråt. Fick väldigt mycket positiv respons av alla, som också uttrycktes till receptionen. Kul! Får se nu om jag liksom när jag körde i Sisjön får till ett troget gäng att köra med.
Inte så dumt att komma hem efter ett hårt träningspass och mötas av denna syn. Mina goingar!
Nu väntar Flygande Jakob innan jag ska inta soffläge - igen! Är gött trött i kroppen.
Gott i maggen!
Bortbjudna på middag så Linda väljer ut lite andra kläder för lilltjejen.
Oo: "-Det ser ut som hon har pyjamas på sig"
Jag kan bara hålla med. Om jag knappt ens kan klä mig själv tjejigt snyggt är det föga förvånande att mitt alternativ för gå-bort-stass bättre platsat på ett pyjamasparty. Oo grävde i mina snyggt sorterade lådor och vips var vår söta blandis helt plötsligt ännu sötare! Att vi några timmar senare upptäckte att klänningen satt bak och fram får väl anses vara sekundärt.
Det var ett tag sedan jag var hos Emil och Camilla så det hade gjorts om en hel del där hemma både på in- och utsidan. Jättefint, och trädgården gillade jag skarpt! 
Bjöds på massor av god mat följt av jordgubbspaj, snacka om att undertecknad okynnesåt! Burp!
(Tänkvärt!)
Oo fick chansen att prova en 4x4 Rubiks kub som faktiskt gav honom huvudbry - i typ tre minuter innan han knäckte den. Han är hopplös! Tips på riktiga utmaningar någon?
(Mini-Rubik, lätt som en plätt!)
Lille Melvin tultade omkring som han aldrig gjort annat! Lite svårt att tänka sig att vår lilltjej också kommer att göra det inom vad som verkar vara relatïvt snar framtid! Fotpallen är perfekt för henne att dra sig upp i stående och om hon kunnat hade hon gärna fortsatt högre upp. Tänker man tillbaka är det ju knappt tre veckor sedan som hon började krypa, och nu tar hon sig alltså upp i stående på egen hand. Det är precis som alla säger: Det går jättefort.
Att fylla i den där boken med alla hållpunkter går fortfarande värdelöst. Pincettgreppet grejar hon och att flytta grejer från hand till hand vilket jag minns fanns som sådant att notera i den där boken. Har dock ingen aning om när hon klarade det första gången. Helt plötsligt noterar man bara att hon faktiskt gör det.
Något hon inte gör just nu i varje fall är att sova. Att slockna så fort man lämnar Fristad för en timmes sömn bäddar för ny energi när man sedan vaknar hemmavid.
Så blev det lördag
(Alla sätt är bra utom de dåliga!)Endast ett uppvaknande denna natt, tjoho! Fick ligga och dra mig lite också då Oo hoppade upp med henne vid åttatiden. Sitter och försöker få igång jobbdatorn. Det är lösenord och specialnycklar hit och dit för att komma åt nätverket och systemet, men trägen vinner!
Solen skiner på utsidan och inte många knop har blivit gjorda. I eftermiddag ska vi dra till Fristad dit vi är bjudna till Emil och Camilla för middag. Trevligt! De har ju en liten Melvin som är halvåret äldre än vår tjej som hon kanske kan lära sig ett och annat bus utav.
(Dessa datorer hela tiden! Ge mig kel!)
Mest löka
Titta vilken finfin sal som Angereds anläggning erbjuder! Enda nackdelen kan möjligtvis vara avsaknaden av fönster, men det är ju lite svårt att tillgodose i en källare. En intressant, eller snarare två intressanta saker som hände var att säkringen för belysningen gick - två gånger! Och med tanke på att det är en fönsterlös lokal blir det mörkt, väldigt mörkt. Typ svartare än svart! Kan bli spännande om det sker när man faktiskt har deltagare på plats. Idag körde jag igenom passet som en liten generalrepetition, längesedan som det var sen sist. Kände mig rätt seg till en början, men när svetten börjat rinna och kroppen vaknat blev det några gamla powerlåtar utöver de ordinarie. Jihoo!
Från min lekyta till lilltjejens. Den är rätt stor! Rena hinderbanan och ett overload av leksaker. Att klättra på grejer är nya flugan och senaste dagarna har hon för första gången sedan hon var typ tre dagar gammal somnat på mitt bröst. Rätt mysigt faktiskt. Ungefär som när katterna gör det och det en timme senare känns som man stukat hela kroppen, så man är ju van!(Mystjejen! Den lilla alltså)
Att hon nu sitter rätt stadigt utan stöd underlättar också när man vill sitta vid sin kära dator, hehe! Inget mer enhandsknapprande!
Denna dagen har förutom min combatrepetition varit riktigt lökig! Harry Potter maraton i lite omvänd ordning. "Halvblodsprinsen" först eftersom jag läste ut den igår och så ettan och trean eftersom vi såg tvåan på tv rätt nyligen. De är faktiskt inget vidare liksom så många andra filmatiseringar. Till just dessa känns det som ett måste att ha läst böckerna för att hänga med i svängarna och så stör man sig på hur de måstat forcera och utelämna så otroligt mycket. Menmen, hade en annan fått bestämma hade filmerna blivit sex timmar långa!
Öppnar aftonbladet.se och möts av en stor bild av ett utmärglat barn taget från Östafrikas svält. Sedan jag nu har lilltjejen har jag ju blivit ännu mer känslig inför vetskapen om andra barn som far illa, men det kanske är rätt normalt. Jobbigt är det i vilket fall då jag tänker mig in i hur de oförstående barnen ska tänka och känna. Och i ett sådant fall som förälder att se sitt barn och inte kunna göra något som helst för att hjälpa. Då känns det ynkligt att gnälla över att bli väckt två gånger per natt eller idogt pockande på uppmärksamhet. Nu när hon kryper har hon förresten inga problem att sysselsätta sig själv långa stunder på sin enorma lekyta. Lyx för mamma och pappa som bara behöver tillse att hon bokstavligt talat håller sig på mattan, eller snarare mattorna!
Sten, äpplen och glas
Att Skåne är platt vet väl de flesta. Men att beskriva det som platt kan lätt ge en släng av tråkighet vilket det verkligen inte är! Dessa vidsträckta fält av grödor som når så långt ögat når och så nu när de flesta nått sin fulla mognad. Vajjert! Efter många mil, många stopp och många cacher förstås är vi så hemma igen!
Gårdagen började med att (efter ett gäng chacher) blåsa ner till Åhus. Det har man ju hört talas skulle vara en fin liten ort vid Österlen. Men liksom Smögen har rykte att vara ett givet mål på västkusten var också Åhus en besvikelse där nere. Liknande Smögen var det ett kortare promenadstråk längs vattnet och nada mer. 
Tre cacher och lunch blev det innan vi åkte ut på irrfärd genom Skånelandskapets oändliga fält i jakt på ett ställe som skulle ha en kakbuffe! Olof Viktors hette det tydligen men förhoppningen att hitta det minskade i takt med antal mil vi irrade, samt det obefintliga omnämnandet av ordet buffé på deras hemsidor. Till slut hittade vi dock fram och det var hur mycket folk som helst där! Något kakfrosseri blev det inte för där var det ju mest tråkigt bröd som gällde. Inte fattade vi varför det stället liksom skulle vara så populärt!
Nej, istället styrde vi kosan mot Ales stenar. Jag har varit där för ett gäng år sedan och det var lika vackert denna gång!
(ENDA bilden på oss alla tre!)
Efter det blåsiga besöket blåste vi till Kivik för att hinna besöka Äpplets hus innan de stängde. Butiken var dock mycket mindre än jag mindes den, och de hade inget kul att köpa heller (kanske bra). När jag var där förra gången köpte jag en jättefin stor glasskål i form av ett äpple till syster-yster. Nu blev det istället ett flak - med juice! Vi har ju dille på Kiviks svartvinbärsdryck, så varför inte köpa ett flak när man ändå är där och spara några kronor?
Efter Kivik blev det Simrishamn via en liten sevärdhet (och cache) vid namn Kungsgraven. God middag och en liten sväng i kvällssolen innan vi styrde kylaren tillbaka till Karlshamn. 
(Mitt liv i en babysitter"- av Lilltjejen)
Hon var varit otroligt tålmodig med allt bilåkande! Stundvis framför allt igår blev hon less mot slutet. Skivan med barnvisorna har gått några varv om man säger så då hon verkar gilla dom! Vi börjar bli rikitgt haj på "Ketchup ska prutta" och "Idas sommarvisa" bland annat!
Att vara lite trevlig skadar aldrig! Om man sedan uppfattas som trevlig eller bara knasig är en annan femma som jag ibland bryr mig föga om.
(Om jag spelar död sätter de mig inte i bilen igen!)
Vi lämnar Karlshamn med målet att hinna med så mycket som möjligt av Glasriket. Första lunchstoppet blev Emmaboda som var... dött. Sömnig småstad i sitt esse!
Lunch och en cache innan nästa stopp i Johannesfors där det "Kristina från Duvemålas" kända astrakanäpplet inhandlades! 
Kunde ju inte motstå!
Sedan blev det också Orrefors följt av Kosta.
Jag är jätteglad att vi tog vägarna genom Glasriket, vilket vi faktiskt inte tänkt från början! Det blev många småvägar som stundvis gav intryck av plötslig teleportering till Norrland! Men roligt att se det öppna Skåne bytas ut mot de Småländska skogarna med sömniga orter där loppmarknader skyltades till höger och vänster. I Johannesfors fick vi också möjligheten att titta in i glashyttan där glasföremål togs fram med imponerande hastighet. Inte riktigt som ens egna prestationer där i Stockholm under Annas möhippa!
Det är alltid lika fashinerande att se hur tillverkning går till och så ett sådant hantverk som glasblåsning!
(Hemma igen!)
Oo har lagt sig, Lilltjejen somnade förvånansvärt lätt trots en väldans massa sovande i bilen idag så jag sitter här nu, trött i ögat men vill avsluta detta inlägg.
En kort men intensiv liten semestertripp som varit mycket bra! Vi känner båda att vi fortfarande har platser att besöka på östsidan av landet, så ännu en tripp kan inte vara omöjligt!
Imorgon är det ny läkarkontroll av Lilltjejen, sexmånaderskollen.
Ännu något emotståndligt som följde med hem från Kosta! Me like!
Men nu - God Natt!
På plats
GPS för väg- och tidangivelser och GPS för cacher, Harry Potter och halvblodsprinsen för högläsning och Max hamburgare för proviantering, allt man behöver för långfärd i bil!Lilltjejen sov nästan hela vägen vilket var något oväntat för mig. Har en känsla av att det kan bli party halva natten nu!
Helt ok litet rum med spjälsängen på plats vid ankomst.
Vi hann logga en cache innan regnet kom - med råge! Vi hann in i ett portvalv där vi väntade ut det hela. Fem cacher blev det totalt av de sju vi letade innan hungern tog ut sin rätt och vi efter tips från turistbyrån slog oss ned i en jättemysig innergård för rejäl oxfilémiddag!Vår lilla sväng gav ett positivt intryck av staden med sina kullerstensgator och gamla hus. Reafyndade lite kläder åt lilltjejen också.
Imorgon tänkte vi oss söderut längs kusten!
Gott gott-i-gott gott!
Tillbringat eftermiddagen på Gamla Ullevi för ännu ett sporadiskt vaktjobb. Det blir verkligen klent med dessa jobb då matcherna oftast ligger på måndagar och söndagar - då jag jobbar på Volvo och snart också Sportlife. Inte mycket annat nyttigt gjort idag. Vete tusan vart förmiddagen tog vägen. Oo monterade brevlådan och jag tror jag var ute och pulade lite i trädgården. Började elda i tunnan tills grannen två hus bort påpekade att röken kom in i deras vardagsrum. De trodde det brann hos grannen mellan oss och sprang ut för att undersöka. Ett svepskäl tunnare än håret på lilltjejens bakhuvud så vi lade ner eldandet.
Imorgon åker vi till Karlshamn, man nu orkar jag inte skriva mera. Trött i ögat och ska försöka få en avkomma att sova.
Första gången...
... jag fick uppleva västkusten! Jag har besökt Göteborg flertalet gånger men första gången jag fick uppleva Bohuskusten var när jag hälsade på min klass- och lägenhetskompis Niklas i Lysekil. Augusti 1996 och jag blev helt såld på det underbara landskapet. Jag minns att jag förundrades över att detta vackra fanns i Sverige, det kändes ju som man var utomlands!
När jag skulle åka hem fick jag lift med en kollega till Niklas pappa (tror jag det var) och han tog vägen via Tjörnbron istället för motorvägen. Vem kunde tro att jag sex år senare skulle bosätta mig i dess närhet - Stenungsund!
Min första kontakt med västkusten som sagt och därmed alla dess maneter. Blev helt fashinerad och förskräckt när Niklas berättade hur de, vana som de är, som barn brukade kasta dom på varandra! Jag var nog den enda som hängde över relingen på bilfärjan för att beskåda de tjocka sjoken av maneter på vägen ut!
Kolla mobiltelefonen! Alla hade dom hängande i sina bälten, coolt värre!(Havets hus!)
Liksom de flesta studentstäder var det svårt att få tag i boende inför terminsstarten. Jag våldgästade en klasskompis från gymnasiet som skulle gå samma utbildning som mig. Klämde mig ned på golvet i hans hyresrum på Mariehem, inte särskilt schysst när jag tänker tillbaka. Men han gick ju med på det. När vi sedan börjat kom jag väl överens med Niklas så vi gick ihop och delade på en vanlig hyreslägenhet på Tomtebo, en tvåa och alla i klassen trodde att vi var ett par!
Jag hade ju redan pojkvän när jag flyttade ner vilket dock inte höll länge därefter. Distansförhållanden har aldrig varit något för mig. Men konstigt nog blev det aldrig något intresse för min lägenhetskompis trots att han var världens goaste med triatlontrimmad kropp. Fick ju tummen ur och träffade honom igen sedan jag flyttade ner vilket var rätt kul.
Här sitter vi i Teknikhuset och försöker plugga. Det gick inget vidare för mig i varje fall. Några poäng lyckades jag ta innan jag gav upp och hoppade av. C++ programmering? Digitalteknik? Det var ju mjukvaran jag ville hålla på med, inte hårdvaran. Så här i efterhand var det nog systemvetarprogrammet jag skulle ha sökt men där var intagningen dock högre. Tänker jag efter ytterligare ett steg hade det kanske varit klokt att avvakta lite med ytterligare studier för att få upp motivationen och verkligen känna efter vad man ville lägga studiemedlen på. Men jag ville bara komma hemifrån så fort som möjligt. Notera Mer-flaskan, haha!
Vad jag gick? Dataingenjörsutbildningen! Trivdes grymt bra så som jag alltid gjort i mansdominerade miljöer! Vår nollning var jättebra, inga förnedrande grejer eller press att delta. De där "mössorna" var vi nollors epitet där namnet skulle stå i pannan och "DING" (Dataingenjör) över hjässan. En del skrev nedifrån och upp, "GNID" till omgivningens stora förnöjelse. Ser ut som jag lyckades med det, såklart.
Trivseln var på topp medan studierna var raka motsatsen. Efter ett grymt roligt sommarjobb ute på Röbäcks gård för jordbruksförsök såg jag en jobbannons efter butiksväktare. Pedalade ut till deras kontor där chefen för de ronderande väktarna tog emot och kort efter anställde mig. Hade den andre hunnit före hade jag troligtvis blivit butikskontrollant och inte alls trivits lika bra som jag nu gjorde där jag fick rulla omkring om nätterna med underbara kollegor som sällskap i radion. Ett år var det bara jag och Maja i min etta i stan, det var hon och jag och inga andra. Maja som jag bara tänkt vara fodervärd för tills ett permanent hem hittades åt henne. Jag tänkte att jag som student med osäker framtid kunde passa perfekt att vara fodervärd för en hemlös kisse så hon flyttade in hos mig och Niklas. Men inte kunde jag lämna ifrån mig henne inte! 1995 kom hon in i mitt liv, första gången jag fick se en trefärgad katt och tyckte faktiskt till en början att det såg konstigt ut! De som hade hand om "kattförmedlingen" uppskattade att hon var ungefär ett år men jag minns inte omständigheterna kring hur hon hamnat hos dom. Min lilla Maja, det var längesedan!
Typ poncho!
Ta-daa! Ett stycke mini-poncho färdig! Den första jag virkat och en hel del fel men inte syns ju det så här, hoho!
I mönsterexemplet var den gjord i vitt garn och jag undrar om det kanske varit snyggare eller om det mer liknat en duk då? Nu när jag fått grepp om mönstret är jag dock lite sugen på att göra en till i en annan färg. Men först ska jag banne mig försöka färdigställa den andra hjärtekatten!
Lilltjejen kryper som en besatt! Kavar och klättrar för att belönas med platt fall på andra sidan. Det går också framåt på matfronten även om gapandet inte riktigt uppnått fågelungens. Det tas emot och sväljs några skedar i varje fall.
Vi har än så länge behållit möbleringen som vi hade. Stuvade om mattorna lite samt avskiljaren så lilltjejen nu har en rejäl yta att husera på. Tycker faktiskt det är rätt ok med sofforna rygg mot rygg. Snyggast om de varit likadana men nya soffinköp lär det inte bli förrän lilltjejen passerat kladdfasen vilket väl är om en sisådär femton år?
Vi har haft en strålande dag men nu vräker regnet ner. Perfekt timing! Myspys på kvällen med sovande lilltjej, grillad mumsmiddag i maggen och regnet smattrande mot takfönstren!
Dagen så långt
(Znark!)
(Röj i förrådet!)
"-Det är väl inte så mycket mossa...?" Linda gör ett lamt försök att slippa undan.
En dryg halv gräsmatta senare...
(Jaja!)
(Ja vi skäms.)
(Där ska vår nya brevlåda stå. Ja, vi fick den i julas!)
(Ja, det är GAIS...)
(Hint: Grill!)
Båda semester!
Det blev ett besök i Kungälv idag. En liten sväng på deras köpgata och så Bräckboden. Köpte också en av alla Barnkammarböckerna med barnsånger för de minsta samt en skiva med Astrid Lindgrens sånger. Här ska det läras!Svängde förbi jobbet för att hämta laptopen som jag behöver då jag ska jobba hemifrån och hämtade Oo i stan. Blev en kort sväng på Backaplan där mockasiner och knäskydd inhandlades till lilltjejen. På vårt stengolv har hon redan fått rispiga knän.
(Färgglatt idag!)
Knäskydden satt väl sådär, men dess färger var onekligen fräcka tillsammans med de lika fägglada mockasinerna.
Nu väntar en veckas gemensam semester innan jag ska jobba hemifrån. Sedan ytterligare tre. Vi har dock inte många dagar sammanhängade för att kunna åka någonstans längre. Det är combatpass och annat som bryter. Men en liten sväng till Karlshamn har vi bokat in måndag till onsdag! Har bilat igenom där för många år sedan men minns att det var väldigt fint.
Passar på
När lilltjejen nu sover och innan dagens "utflykt" passar jag på att göra ännu en tillbakablick med hjälp av de foton jag plockade ut från vinden. Ryggsäcken vill jag placera i högstadiet, men kläderna och det faktiska fototillfället är gymnasiet. Notera skorna, LA Style med tre skosnören som jag köpt i London. De fick många komplimanger minns jag och var mina favoriter länge efter de börjat falla sönder. Likaså kepsen hann bli rejält urblekt och sunkig innan den fick pensioneras. Det är Vattenfestivalen i Stockholm, en resa jag och min dåvarande pojkvän kunde göra tack vare att vi vunnit Fiskefestivalen i Arnemark (jag drog upp flest regnbågslaxar!).
Priset var en weekend med boende på Royal Viking Hotel närhelst vi önskade så då blev det under dessa festivaldagar. Jag måste vara sexton år och vår fiskeseger visades på bild i Piteå Tidningen som jag också har sparad uppe på vinden. Jag och pojkvännen hamnade också på omlaget till ungdomstidningen Glöd, samt på en fotoutställning då fotografer högg oss under Piteå Dansar och Ler. Seden fick vi också en artikel i tidigare nämnda lokaltidning med anledning av att vi så frekvent dansade både på det så kallade ungmoget i form av foxtrot och bugg samt ställen där technomusiken dunkade. Nästa gång jag går upp på vinden får jag banne mig scanna in dom grejerna också innan fukt och annat fördärvar. Snacka minnen! Några år senare när jag bodde i Umeå och vi inte längre var ett par kom han ner och hälsade på. Det var då det skrevs och debatterades mycket om rejvpartyn och ecstasy så kommunen anordnande ett lagligt sådant party i en källarlokal mitt i stan. Eftersom det var kommunalt och anordnat under städade former kom det såklart knappt något folk, men vi gick dit och svettades gärnet! Där hamnade vi också på bild i Västerbottens Kuriren.
En annan bild ungefär sex år senare tagen utanför systers dåvarande sambos lägenhet. Jag och min dåvarande pojkvän hälsar på och är på väg till Piteå Dansar och Ler. Som första och denna bild bevisar var jag mycket för att visa magen. Jag hade inte mycket till tuttar men en snygg mage jag gärna framhävde istället! Man får ju jobba med det man har höhö! Konstigt då egentligen att jag inte piercade naveln, men det hade inte riktigt kommit på modet då och hade ändå inte varit något för mig då jag aldrig funnit det särskilt snyggt eller nödvändigt. Föra att inte tala om hur läskigt blotta tanken på att bli stucken i naveln tedde sig! Huu!
När man gräver fram gamla bilder så här är det inte så dumt med den där datumstämpeln man kunde få inpräntad. Lika dålig som jag är idag var jag då på att sätta i album och skriva upp när och var fotona tagits. Samma pappers"etuier" som de levererades från fotoaffären samlade på hög i en banankartong - illa!
Snygg lugg, inte mycket bättre utan permanenten. Handskarna och skoterskorna har jag fortfarande kvar! Inte konstigt de börjat falla sönder, men i mina ögon känns de ju inte så himla gamla! Det är nyårsafton och jag firar med dåvarande pojkvännen som jag också var med till Vattenfestivalen, samt Jenny och hennes dåvarande pojkvän. Vi håller till hemma hos oss på Pitholm och står utanför på gatan. Herregud vi ser verkligen ut som barnungar! Inte konstigt mamma freakade ut när jag blev på smällen! Sjutton år och man tyckte man hade koll, ack ja! Jag undrar egentligen hur hon bar sig åt att få reda på det. Hon sade att "det synts i mina ögon", trots att jag faktiskt inte mådde, kände eller i varje fall i mina egna ögon betedde mig annorlunda. Men så hade hon också som hon sade ringt vårdcentralen(?) för att boka tid för p-piller för mig och då fått reda på att jag redan hade tid och utifrån det fått det till att jag då varit gravid. Nu när jag tänker efter undrar jag hur det kunnat gå till egentligen. Jag hade tid på sjukhuset och varför skulle hon ringa dit? Och sjukhuset får väl heller inte uppge varför jag hade tid? Hm, det sade hon faktiskt att de inte fått säga men att hon fattat ändå. Är det sådan där moderlig intuition som jag bara kan komma att förstå den dagen jag själv har en tonårig lilltjej hör hemma? Eller det faktum att man som tonåring tror man har koll och kunna lura sina föräldrar, när man egentligen inte har en chans mot de som lärt känna en sedan blöjstadiet?
Sanslöst läskig tanke att jag just nu hade kunnat ha ett barn lika gammalt som jag var då! Undrar hur mitt liv sett ut då? Jag var ju knappt redo för barn när jag var 34 år så är så glad och tacksam för den fria aborten i Sverige! Glömmer aldrig en debatt i klassrummet där jag för ovanlighetens skull vågade yttra att de som nu "låg runt" och blev på smällen minsann fick skylla sig själva. Även om jag nu inte låg runt så var min framtida situation en aspekt jag då totalt förbisåg: Blind tro på att det inte händer en själv och att avbrutet sex liksom skulle vara säkert. Snacka om att få äta upp!
(Önskad!)
Konstigt att alla dessa miinnen ömsom kan kännas så nära och ändå så fjärran.
En på ett gäng
Fattar inte alls var lilltjejen fått det där att lyfta ena benet ifrån. När Anna var här upptäckte vi ännu en sak vi hade gemensamt: Dåligt med foton på oss med våra döttrar!
Jag har tänkt på det ibland att jag åtta av tio gånger är den som plockar fram kameran och dokumenterar vad än det må vara. Därför är följdaktligen jag oftare bakom kameran än framför,vilket haft den tråkiga följden att jag inte alls har så mycket fina bilder på mig och lilltjejen som med henne och pappa.
Mysbilder i sängen, soffan eller vardagliga ögonblick. Och när jag fotar brukar jag kolla och gärna ta igen tills jag är rätt säker på att ha fått åtminstone någon bra bild. När jag någon gång räcker över kameran knäpper Oo utan att kontrollera och så ser man någon blunda, grimasera eller vara ur fokus. Bakom en riktigt bra bild döljer sig ett gäng mindre bra. Tack och pris för digitaltekniken!(Omtag tack!)
Fast det är klart, en del motiv spelar det igen roll hur många gånger man tar om! På den gamla goda(?) tiden då man hade sin rulle på 36 bilder and thats it. Jag fastnade en nyårsafton någon gång jag minns inte när eller var. Men andra bilder i bunten avslöjar Jennys gäng, "EFS:arna" som jag var i utkanten av ett tag där i hög(?stadiet. Tror vi var i någons sommarstuga eller något. Den permanentade luggen är väl najsig? Hela håret skulle vara pemanentat enligt kära mor, spelade ingen roll att det bara blev risigt. Två omgångar ute hos frisörskan på Djupviken behövdes för att det skulle ta någorlunda.
(Ibland säger det bara Klick!)
Seg
Inte flux
Varför måste de där små röntgenplåtarna ha så infernaliskt vassa kanter? Som att tandläkarbesök inte är plågsamma nog ska man få in dessa små rakblad så långt som möjligt för att sedan höra "bit ihop". Stor förvåning dock - inga hål! Däremot förebrående pikar om att jag måste borsta ordentligt och dessutom använda tandtråd varje dag. En gång i kvartalet räcker tydligen inte. Synnerligen grundlig var denna nya tandläkare som gick med stickgrejen i tandköttet lite väl djupt enligt mitt tycke. Rena blodbadet.
Lätt tandköttsinflammation och tandsten aja baja. Fick visa med tandtrådsgrej hur jag gör när jag nu väl gör det. Godkänt, och så visa med tandborste på löständer jodå tekniken var det inget fel på. Då är det kosten! Äter du mycket frukt? Öh hahaha! Kände för att skylla på det där med kineser och karies som en läsare hintade om men ville inte att hon skulle plocka fram borren.
Ilningarna jag känt i nedre kindtanden berodde troligtvis på dess frekventa lagningar och relativt tunna emalj. Tid bokades för att lägga plast ovanpå som skydd. Jag hade ju faktiskt en rejäl grop där om än inte hål. Och så en 
annan tid hos tandhygienist.
"Bara" sexhundra spänn tack vare tandvårdsbidrag på trehundra som alla tydligen får. 150 per år och inget besök 2010, därav 300.
Köpte det rekommenderade tandsköljet då det är större sannolikhet att jag använder sådant än tandtråd, och så fick jag en pluttegullig liten tub med tandkräm. För det jag betalade borde jag fått en hink.
(Inga hål! Det är inte flux - det är flax!)
Hittade farmor med barnbarn i trädgården när jag kom hem. Det är varmt idag också! Just det, jag tittade förbi Sportlifes nya anläggning i Angereds centrum där jag ju ska börja köra nästa vecka. Vilken skillnad mot för när Crudo hade lokalerna! Totalt omgjort, ljust och fräscht! Gruppträningssalen var riktigt stor och påminner om Kållereds mindre sal på det sätt att den är bredare än den är djup men denna är större och har en liten "scen". Kan nog blir bra!
Något annat som också blir bra är golvet! Wo-hoo! Nu ska det bara torka ordentligt, så imorgon kan vi börja möblera och ställa i ordning som vi vill!
En dansk
Har en söt ung dansk på knä i mitt vardagsrum! Före utsatt tid svängde han in på infarten och kom punktligt genom den öppna dörren redo att sätta igång. Försynt och trevlig och sade jag söt? Desperate housewife eller?
Oo pös iväg i ottan och jag hann vika tvätt, köra igång en tvättmaskin och plocka lite innan denne kille som jag inte minns namnet på dök upp. Oo hittade honom hos NDC Bygg ute i Torslanda så liksom med elkillen har vi en förmåga att välja folk från andra sidan stan. Pris och bemötande!
Nu tror jag lilltjejen börjar röra på sig inne i sovrummet. Ska börja skala potatis inför Monica och Tomas lunch. Pannbiffar med mycket lök är beställda!
Lite bara
Golvkillen hävdade att de som lade golvet när huset byggdes gjorde det riktigt dåligt. Troligtvis för tidigt innan betonggrunden hunnit torka ordentligt vilket medfört att plattorna inte fäst ordentligt. Oo åker till Malmö imorgon och jag ska till tandläkaren, så Monica ska vara här med lilltjejen medan golvkillen fortsätter. Längtar tills det är fixat!
Nu är lilltjejen i kö till förskolan förresten.
Sista dagen
Efter alla gulli-gullbilder på avkomman tyckte jag det var dags att visa vem hon fått sina gener ifrån. Det nya påfundet att nattsudda kan hon bara ha fått från sin pappa dock. Tre-fyra gånger per natt senaste veckan har hon fått för sig att vakna och vara orolig. Inget gallskrik men ändock att man fått kliva upp och vagga eller tutta. Oo flyttade sig och henne till gästrummet inatt när hon för andra gången vaknade och jag hörde dom en bra stund innan det till slut blev lugnt och jag lyckades somna om. Jag har skitsvårt att koppla bort hennes gnäll/gråt.
(Gääääsp!!)
Då golvläggarna skulle komma vid åtta lär nog Oo också vara rätt trött idag. Trots att jag var så seg igår fick jag ändå svårt att somna när Oo tittade på någon Johan Falk-film som vi redan sett! Jag får leta fram den där sovmasken igen.
Har insett att denna dag är min sista innan semestern! Fyra veckor tillsammans förutom nästa då jag ska jobba halvdagar hemifrån. Blir dessutom lite bryt för combat och IFK-jobb. Men det ska bli gott!
Hittade denna bild i kompaktkameran. Tror det hette Lilla Tokyo nästan längst upp på Linnégatan och jag har nyligen köpt de små converse-kopiorna. Första sushilunchen av två under Annas besök där vi dessutom vad jag vill minnas hade lugna tjejer i vagnarna. När jag har besök blir jag ofta rätt stissig. Ska fixa, serva och underhålla enligt självpåtagna värdinneambitioner. Men med Anna fann jag mig själv skönt avslappnad och nästan i rena semesterläget. Strosa på stan, virka och bara vara! Jag var social and I liked it! Det ska vara två osociala människor för att trivas med varandra, hohoho!
(Min goa Anna!)
Sex månader!
Medan morsan körde korvstoppning på sin eminenta engelska tillbringade Oo och avkomman en heldag på Landet. Det vankades lite sexmånaders uppvaktning av farmor, farfar och farmors mor! Skorna köpte jag på en av min och Annas shoppingrundor. Kunde ju inte motstå! Av farmor och farfar fick hon äkta Converse, men då de var i samma storlek skulle de bytas mot större. Converse och soldräkt från Panos Emporio... Jag har aldrig ägt något av desa märken!
Tror det var denna pose som farmor var så svag för. Men är man söt som en modell poserar man också som en sådan! Det går inte fort, kräver rejäl och omsorgsfull planering och är lika stabilt som en jolle på stormande hav, men hon kryper!
Nog med sockersött föräldraslisk. Jag zoomar ut och visar den nu helt blottade golvskadan. Imorgon kommer golvläggare för att äntligen fixa eländet! Den buktande och skadade raden syns ganska väl, och när vi nu flyttat undan möblerna ser vi ju vilken härlig yta vi har! Ska bli så skönt att få golvet fixat så vi kan möblera som vi vill och med tanke på en allt mer mobil lilltjej!Bjöds på god mat på Landet dit jag anslöt efter jobbet och nu är jag trött! Sketastrött rent ut sagt. Ska faktiskt gå och lägga mig nu.
Söndag
Så var Anna och hennes Idde på väg tillbaka till Luleå! Jättekul att ha dom här och tror nog att lilltjejen håller med! :o) Tycker det var så fashinerande att se hur lik Idde var sin pappa! Ögonen, hallå! Hon började krypa som ett jehu medan de var här och att med stöd komma upp i stående var inga problem medan lilltjejen kom upp på alla fyra! Inget krypande där ännu utan hon kör på sin ålande stil för att nå sitt mål. Hon har förresten under denna vecka också anammat nappen riktigt bra!
Det har blivit dagar med shopping, sushi och handarbete. Sticking för Anna och virkning för mig. Fick sådan inspiration och nytändning på den fronten när vi var på garnaffären i stan! Började på ännu ett nytt projekt, men detta har jag faktiskt ambition att avsluta så snart som möjligt då det känns rätt överkomligt. Jag hade dock kört fast och lagt ambitionen i korgen med de andra oavslutade projekten om Anna inte funnits här att hjälpa mig! Jag har inte alls lika bra koll på mönstertolkning och virkandet som hon!
Vad detta lila ska bli? Förhoppningsvis kommer jag att kunna visa det hyfsat snart!
(Det var ett sugrör jag aldrig sett förut!)
Igår kväll lämnade jag dock virkning och bebismys på golvet för att åka in till stan och ansluta lite till Elins möhippa! Både jag och Jeanette hade våra småisar och mötte upp hela gänget mitt i stan. En supersnygg blivande brud fick i uppdrag att ragga äktenskapstips från förbipasserande par vilket hon skötte med bravur. Under tiden kommer en kille fram och viftar med en tjuga i utbyte mot en kram! Hahaha!
Ett par badkillar i Avalons pool moonade till de observanta vittnenas förtjusning. Lilltjejen fick sitt första krogbesök då vi beviljades entre med våra bebisar på "Tranquilo". En våning ner längst in, gemytligt och perfa för ett slutet sällskap - men varmt! Lilltjejen fick spatt så jag blev inte långvarig. Höll själv på att rinna bort i försöken att hålla henne lugn!
Men nu vill jag fortsätta virka! Imorgon är det full rulle hela dagen med utbildning för ett gäng kineser!
Sova? Sällan!
