Titta vilken finfin sal som Angereds anläggning erbjuder! Enda nackdelen kan möjligtvis vara avsaknaden av fönster, men det är ju lite svårt att tillgodose i en källare. En intressant, eller snarare två intressanta saker som hände var att säkringen för belysningen gick - två gånger! Och med tanke på att det är en fönsterlös lokal blir det mörkt, väldigt mörkt. Typ svartare än svart! Kan bli spännande om det sker när man faktiskt har deltagare på plats. Idag körde jag igenom passet som en liten generalrepetition, längesedan som det var sen sist. Kände mig rätt seg till en början, men när svetten börjat rinna och kroppen vaknat blev det några gamla powerlåtar utöver de ordinarie. Jihoo!


Från min lekyta till lilltjejens. Den är rätt stor! Rena hinderbanan och ett overload av leksaker. Att klättra på grejer är nya flugan och senaste dagarna har hon för första gången sedan hon var typ tre dagar gammal somnat på mitt bröst. Rätt mysigt faktiskt. Ungefär som när katterna gör det och det en timme senare känns som man stukat hela kroppen, så man är ju van!


(Mystjejen! Den lilla alltså)


Att hon nu sitter rätt stadigt utan stöd underlättar också när man vill sitta vid sin kära dator, hehe! Inget mer enhandsknapprande!

Denna dagen har förutom min combatrepetition varit riktigt lökig! Harry Potter maraton i lite omvänd ordning. "Halvblodsprinsen" först eftersom jag läste ut den igår och så ettan och trean eftersom vi såg tvåan på tv rätt nyligen. De är faktiskt inget vidare liksom så många andra filmatiseringar. Till just dessa känns det som ett måste att ha läst böckerna för att hänga med i svängarna och så stör man sig på hur de måstat forcera och utelämna så otroligt mycket. Menmen, hade en annan fått bestämma hade filmerna blivit sex timmar långa!

Öppnar aftonbladet.se och möts av en stor bild av ett utmärglat barn taget från Östafrikas svält. Sedan jag nu har lilltjejen har jag ju blivit ännu mer känslig inför vetskapen om andra barn som far illa, men det kanske är rätt normalt. Jobbigt är det i vilket fall då jag tänker mig in i hur de oförstående barnen ska tänka och känna. Och i ett sådant fall som förälder att se sitt barn och inte kunna göra något som helst för att hjälpa. Då känns det ynkligt att gnälla över att bli väckt två gånger per natt eller idogt pockande på uppmärksamhet. Nu när hon kryper har hon förresten inga problem att sysselsätta sig själv långa stunder på sin enorma lekyta. Lyx för mamma och pappa som bara behöver tillse att hon bokstavligt talat håller sig på mattan, eller snarare mattorna!