Det kanske inte är så, men det känns i varje fall som det var ett tag sedan jag hade så många timmar för mig själv. Oo packade ihop lilltjejen och drog på äventyr med Andreas någon gång vid lunchtid. En halvtimme senare noterade jag att det var betydligt lättare att klippa gräset utan en bebis hängade på magen. Tröttnade på en sten som stack upp ur gräsmattan och hämtade spettet. Tre stenar senare var gräsklipparen befriad från risken att få nya jack i skärbladen från just den stenen i varje fall. Nu hade eventuella kringstrykande gäster fått en rejäl fallgrop istället men snäll som jag är fylldes den snabbt igen. Jag visste väl att den där jordhögen som legat på tomten sedan vi flyttat in skulle bli användbar till något. I varje fall en tusendel av den.

Har för kanske andra gången denna sommar lagt mig i solen, eller snarare skuggan vilket var rätt najsigt faktiskt. Nu ska jag packa mig iväg till Örgryte och svettas med det fåtalet anmälda deltagarna. Tror en del droppat av när regnet nu plötsligt lämnat staden.