... jag fick uppleva västkusten! Jag har besökt Göteborg flertalet gånger men första gången jag fick uppleva Bohuskusten var när jag hälsade på min klass- och lägenhetskompis Niklas i Lysekil. Augusti 1996 och jag blev helt såld på det underbara landskapet. Jag minns att jag förundrades över att detta vackra fanns i Sverige, det kändes ju som man var utomlands!
När jag skulle åka hem fick jag lift med en kollega till Niklas pappa (tror jag det var) och han tog vägen via Tjörnbron istället för motorvägen. Vem kunde tro att jag sex år senare skulle bosätta mig i dess närhet - Stenungsund!

Min första kontakt med västkusten som sagt och därmed alla dess maneter. Blev helt fashinerad och förskräckt när Niklas berättade hur de, vana som de är, som barn brukade kasta dom på varandra! Jag var nog den enda som hängde över relingen på bilfärjan för att beskåda de tjocka sjoken av maneter på vägen ut!

Kolla mobiltelefonen! Alla hade dom hängande i sina bälten, coolt värre!

(Havets hus!)

Liksom de flesta studentstäder var det svårt att få tag i boende inför terminsstarten. Jag våldgästade en klasskompis från gymnasiet som skulle gå samma utbildning som mig. Klämde mig ned på golvet i hans hyresrum på Mariehem, inte särskilt schysst när jag tänker tillbaka. Men han gick ju med på det. När vi sedan börjat kom jag väl överens med Niklas så vi gick ihop och delade på en vanlig hyreslägenhet på Tomtebo, en tvåa och alla i klassen trodde att vi var ett par!
Jag hade ju redan pojkvän när jag flyttade ner vilket dock inte höll länge därefter. Distansförhållanden har aldrig varit något för mig. Men konstigt nog blev det aldrig något intresse för min lägenhetskompis trots att han var världens goaste med triatlontrimmad kropp. Fick ju tummen ur och träffade honom igen sedan jag flyttade ner vilket var rätt kul.

Här sitter vi i Teknikhuset och försöker plugga. Det gick inget vidare för mig i varje fall. Några poäng lyckades jag ta innan jag gav upp och hoppade av. C++ programmering? Digitalteknik? Det var ju mjukvaran jag ville hålla på med, inte hårdvaran. Så här i efterhand var det nog systemvetarprogrammet jag skulle ha sökt men där var intagningen dock högre. Tänker jag efter ytterligare ett steg hade det kanske varit klokt att avvakta lite med ytterligare studier för att få upp motivationen och verkligen känna efter vad man ville lägga studiemedlen på. Men jag ville bara komma hemifrån så fort som möjligt. Notera Mer-flaskan, haha!

Vad jag gick? Dataingenjörsutbildningen! Trivdes grymt bra så som jag alltid gjort i mansdominerade miljöer! Vår nollning var jättebra, inga förnedrande grejer eller press att delta. De där "mössorna" var vi nollors epitet där namnet skulle stå i pannan och "DING" (Dataingenjör) över hjässan. En del skrev nedifrån och upp, "GNID" till omgivningens stora förnöjelse. Ser ut som jag lyckades med det, såklart.

Trivseln var på topp medan studierna var raka motsatsen. Efter ett grymt roligt sommarjobb ute på Röbäcks gård för jordbruksförsök såg jag en jobbannons efter butiksväktare. Pedalade ut till deras kontor där chefen för de ronderande väktarna tog emot och kort efter anställde mig. Hade den andre hunnit före hade jag troligtvis blivit butikskontrollant och inte alls trivits lika bra som jag nu gjorde där jag fick rulla omkring om nätterna med underbara kollegor som sällskap i radion. Ett år var det bara jag och Maja i min etta i stan, det var hon och jag och inga andra. Maja som jag bara tänkt vara fodervärd för tills ett permanent hem hittades åt henne. Jag tänkte att jag som student med osäker framtid kunde passa perfekt att vara fodervärd för en hemlös kisse så hon flyttade in hos mig och Niklas. Men inte kunde jag lämna ifrån mig henne inte! 1995 kom hon in i mitt liv, första gången jag fick se en trefärgad katt och tyckte faktiskt till en början att det såg konstigt ut! De som hade hand om "kattförmedlingen" uppskattade att hon var ungefär ett år men jag minns inte omständigheterna kring hur hon hamnat hos dom. Min lilla Maja, det var längesedan!