När lilltjejen nu sover och innan dagens "utflykt" passar jag på att göra ännu en tillbakablick med hjälp av de foton jag plockade ut från vinden. Ryggsäcken vill jag placera i högstadiet, men kläderna och det faktiska fototillfället är gymnasiet. Notera skorna, LA Style med tre skosnören som jag köpt i London. De fick många komplimanger minns jag och var mina favoriter länge efter de börjat falla sönder. Likaså kepsen hann bli rejält urblekt och sunkig innan den fick pensioneras. Det är Vattenfestivalen i Stockholm, en resa jag och min dåvarande pojkvän kunde göra tack vare att vi vunnit Fiskefestivalen i Arnemark (jag drog upp flest regnbågslaxar!).
Priset var en weekend med boende på Royal Viking Hotel närhelst vi önskade så då blev det under dessa festivaldagar. Jag måste vara sexton år och vår fiskeseger visades på bild i Piteå Tidningen som jag också har sparad uppe på vinden. Jag och pojkvännen hamnade också på omlaget till ungdomstidningen Glöd, samt på en fotoutställning då fotografer högg oss under Piteå Dansar och Ler. Seden fick vi också en artikel i tidigare nämnda lokaltidning med anledning av att vi så frekvent dansade både på det så kallade ungmoget i form av foxtrot och bugg samt ställen där technomusiken dunkade. Nästa gång jag går upp på vinden får jag banne mig scanna in dom grejerna också innan fukt och annat fördärvar. Snacka minnen! Några år senare när jag bodde i Umeå och vi inte längre var ett par kom han ner och hälsade på. Det var då det skrevs och debatterades mycket om rejvpartyn och ecstasy så kommunen anordnande ett lagligt sådant party i en källarlokal mitt i stan. Eftersom det var kommunalt och anordnat under städade former kom det såklart knappt något folk, men vi gick dit och svettades gärnet! Där hamnade vi också på bild i Västerbottens Kuriren.



En annan bild ungefär sex år senare tagen utanför systers dåvarande sambos lägenhet. Jag och min dåvarande pojkvän hälsar på och är på väg till Piteå Dansar och Ler. Som första och denna bild bevisar var jag mycket för att visa magen. Jag hade inte mycket till tuttar men en snygg mage jag gärna framhävde istället! Man får ju jobba med det man har höhö! Konstigt då egentligen att jag inte piercade naveln, men det hade inte riktigt kommit på modet då och hade ändå inte varit något för mig då jag aldrig funnit det särskilt snyggt eller nödvändigt. Föra att inte tala om hur läskigt blotta tanken på att bli stucken i naveln tedde sig! Huu!

När man gräver fram gamla bilder så här är det inte så dumt med den där datumstämpeln man kunde få inpräntad. Lika dålig som jag är idag var jag då på att sätta i album och skriva upp när och var fotona tagits. Samma pappers"etuier" som de levererades från fotoaffären samlade på hög i en banankartong - illa!




Snygg lugg, inte mycket bättre utan permanenten. Handskarna och skoterskorna har jag fortfarande kvar! Inte konstigt de börjat falla sönder, men i mina ögon känns de ju inte så himla gamla! Det är nyårsafton och jag firar med dåvarande pojkvännen som jag också var med till Vattenfestivalen, samt Jenny och hennes dåvarande pojkvän. Vi håller till hemma hos oss på Pitholm och står utanför på gatan. Herregud vi ser verkligen ut som barnungar! Inte konstigt mamma freakade ut när jag blev på smällen! Sjutton år och man tyckte man hade koll, ack ja! Jag undrar egentligen hur hon bar sig åt att få reda på det. Hon sade att "det synts i mina ögon", trots att jag faktiskt inte mådde, kände eller i varje fall i mina egna ögon betedde mig annorlunda. Men så hade hon också som hon sade ringt vårdcentralen(?) för att boka tid för p-piller för mig och då fått reda på att jag redan hade tid och utifrån det fått det till att jag då varit gravid. Nu när jag tänker efter undrar jag hur det kunnat gå till egentligen. Jag hade tid på sjukhuset och varför skulle hon ringa dit? Och sjukhuset får väl heller inte uppge varför jag hade tid? Hm, det sade hon faktiskt att de inte fått säga men att hon fattat ändå. Är det sådan där moderlig intuition som jag bara kan komma att förstå den dagen jag själv har en tonårig lilltjej hör hemma? Eller det faktum att man som tonåring tror man har koll och kunna lura sina föräldrar, när man egentligen inte har en chans mot de som lärt känna en sedan blöjstadiet?
Sanslöst läskig tanke att jag just nu hade kunnat ha ett barn lika gammalt som jag var då! Undrar hur mitt liv sett ut då? Jag var ju knappt redo för barn när jag var 34 år så är så glad och tacksam för den fria aborten i Sverige! Glömmer aldrig en debatt i klassrummet där jag för ovanlighetens skull vågade yttra att de som nu "låg runt" och blev på smällen minsann fick skylla sig själva. Även om jag nu inte låg runt så var min framtida situation en aspekt jag då totalt förbisåg: Blind tro på att det inte händer en själv och att avbrutet sex liksom skulle vara säkert. Snacka om att få äta upp!

(Önskad!)

Konstigt att alla dessa miinnen ömsom kan kännas så nära och ändå så fjärran.