Jag snorar och nyser, och har gjort det ganska länge. Kan det bero på lite allergi mot något? Känner ju inte av något annat, och störs inte nämnvärt av det så länge jag har papper tillgängligt. Kan bara kännas lite märkligt att snörvla och snyta sig hela tiden, utan att känna sig förkyld.

Phu, vilken dag det blev igår! Det var fullt upp hela tiden, men det känns väldigt bra och är roligt då! Kvartalsförhandlingar och allting ska jobbas undan innan inköparna går på semester, så det är mycket ärenden. Learflytten är också i sitt slutskede, så jag ska köra del två för malaysierna om en timme.

Det blev ju lite torftigt inlägg igår, och denna dag ser också ut att kunna bli ganska intensiv. Men jag ska försöka få in lite fler bilder från Ninas familjs besök.

Far och son.





Anders är grym på att laga mat! I fredags bjöd han på grillade fiskspett med lax och hälleflundra, specialpotatismos och grillat gröd med nåt smaskigt på. Himmel vad gott det var!
När sedan spagetti carbonara skulle göras, visade det sig att min version var rena studentversionen, så han tog över och gjorde lyx- deluxvarianten. Jag kommer att ha ständig prestationsångest när Anders ska vara med och äta hädanefter!



Det sägs att vägen till mannens hjärta går genom magen. Men hallå! Det gäller banne mig för mig också! Finns det något läckrare än en man som tycker om och är duktig på att laga mat?
Kanske en man som tycker om att städa och hålla snyggt? Moahahaha!



Lille Otto har bokstavligt talat sugit ur min syster, som om möjligt nu blivit ännu tunnare! Förutom penicillintabletterna verkade hon dock må hyfsat väl under omständigheterna. Men vad kan man begära med två småbarn att hålla efter hela tiden?




Medan undertecknad kallsvettades och kände sig allmänt hjälplös, fånig och tafatt i barnens sällskap, har Oo inga som helst problem med telningarna. Så den dagen jag bara ruvat färdigt och tryckt ut (urk) eventuella avkommor, så lämnar jag med varm hand över ansvaret till fadern! ;o)

Känner att jag inte kan fokusera på inlägg just nu. Kan skriva en mening här...en mening där. Får se om det blir lugnare senare.

Så var bröllopsfest nummer två över, och undertecknad kan bara konstatera att det gick jättebra! Och framför allt, jag har hållit i bebbe! Lille Otto visade inte riktigt lika utpräglade asiatiska drag som sin äldre bror, men söt ändå! ;o)
Och så hade han som sagt blå ögon! Får se om det bruna utvecklas snart.

Om vi räknar med Otto och Aron, så hade jag tio personer från min sida. Resterande fyrtiotalet "tillhörde" Oos sida. Och ändå tyckte jag att jag hade det stressigt att försöka få tid med alla samt vara en bra värdinna och hinna med alla, samt hålla koll i köket. Fastnade där dock, kanske mer än nödvändigt, när tallrikar, bestick, glas, kaffe osv började behöva påfyllning. Maten räckte dock...gott och väl. Liksom efterrätterna! :o) Svägerskan Anna fick med sig en hel paj hem, och Elin skulle också ha haft en om jag inte glömt av det! Av de tre chokladtårtorna, påbörjades faktiskt den sista!








Kocken Fredrik hade gjort ett jättejobb med varmrökt lax, marinerad kyckling, rostbiff, skinka, potatis- och pastasallad, grönsallad såser och bröd! En rejäl ostbricka samt västerbottensostpaj hade han också fixat. Sedan hade Monica och Tomas fixat frukt och fem kilo blandgodis! Kaffe/te och mina efterrätter som avslutning. Till barnen fanns också möjlighet till grillad korv med bröd. Fredrik hade också med is som östes ned i skottkärran, där öl, vatten och dricka lades ned.





Jag blev själv överraskad över hur mycket det betydde för mig att farbror Sven och hans fru Gertrud, samt farbror Olle kom ned från Bureå respektive Gränna! Tårarna rann, och när Olle personligen lämnade över sin present med orden: "-Bli lycklig!", rann de om möjligt ännu mera! Det är sådan vidare betydelse i de enkla orden, med den familjehistoria jag haft som han känner till.



Anita och Roland, även där kom tårarna. Det var så längesedan jag såg dom, och att de ville komma till vår fest gjorde mig så glad!

Tur man inte håller på med make-up...

Ser att kjolen åkt runt, så bak är fram. Eller glömde jag rent att snurra tillbaka den efter ett toalettbesök? Det blev lite rushigt där ett tag ja!


Ångrar nu i efterhand att jag inte tog mig mera tid med "min" sida. Varför fastnade jag i köket? Såg bara att diskbänken var överfull med disk, så folk stod lite rådvilla om vart de skulle ställa sina tomma tallrikar. Samtidigt var asietterna på upphällningen. Och kaffet. Och kaffemuggarna. Och, och, och...!

Jättefina presenter fick vi förutom rejält bidrag till altanen som nu sak till att byggas! Vi fick ett päron- och äppleträd av familjen Andreas, Elin och Noel! Och av Andreas föräldrar som inte ens var där, fick vi svarta- och röda vinbärsbuskar, och en krusbärsbuske! Jättefina sängkläder, massor av blommor och krukor att ha ute, presentkort hos Chilli, vistelse i Nice och prydnadsföremål. Himmel vilka presenter! Jag hoppas de fick trevligt de timmar de var här, och vädret kunde ju inte ha blivit bättre! 

Nina och Anders hade gjort i ordning sin inflyttningspresent när vi kom hem från jobbet i fredags. Jättefina röda stora krukor som de planterat blommor i som passade jättebra intill huset! Jag är ju hopplös på sådana estetiska saker, så det var perfekt! Sedan fick vi ju ännu mera, så jag själv fick praktisera florist och plantera pelargoner och...andra fina som jag inte kan namnet på, i jättekrukor. Det var tom så många växter att jag fick användning för emaljbaljan jag tog från sommarstugan i Piteå.

Shit, det har verkligen varit fullt upp idag, så detta inlägg har tagit hela dagen att få färdigt! Det blev lite bristfälligt, men hinner inte göra det bättre.

Michael Jackson är död. Jag (och Oo) mötte denna syn när vi backade ut från infarten imorse. Det tycker jag är större än det förstnämnda. Under frukosten kom ett hornlöst rådjur in i trädgården, för att sekunderna senare jagas(?) bort av denna fridfullt vilandes hornprydda motsvarighet.
Vackra, vackra djur!

Nina, Anders, Aron och Otto anlände strax innan sjutiden igårkväll. Jag hann inte umgås så mycket med dom, då jag stod i köket tills klockan passerat 23 och de gått och lagt sig. Fyra citron- och limepajer blev det.


Aron var ungefär lika blyg för mig som jag var för honom! Men han är vansinnigt gullig! Otto var liten och rund, och nästan två månader gammal har han fortfarande blå ögon! Det finns fortfarande tid för pigmenten att utvecklas, men tänk om de förblir blå? Då måste det betyda att Nina bär på blå anlag, och då inte är "hel" korean!  Coolt!






Arons favvomjukis är katten jag gav honom när han var ännu pluttigare. Jag köpte ju en egen samtidigt som jag köpte ännu en till Otto. Min är bara något större! :o)

Ikväll blir det tre chokladtårtor, vilket inte borde ta lika lång tid som pajerna. Jag fick låna en fräck förvaringsgrej av Monica, vilket sparade en massa utrymme i kylen! Ikväll kommer hans föräldrar med det extra kylskåp vi ska ha, och som lär behövas!

Igår satt jag med poncho framför skärmen och tyckte det var lite i kyligaste laget. Så tog arbetsdagen slut och man klev ut i tryckande värme! 28 grader visade mätaren, och så drar vi till gymmet och tränar!

Efter två minuter på rullbanden ifrågasatte vi starkt vår mentala hälsa, men bet ihop och fortsatte en stund till. Lite dragande i maskiner för överkroppen tyckte vi var nog.
Men sedan kunde vi inte låta bli att prova de där "tramp-cykel-veva-med-armarna-genom-att -dra-i-spakar"-maskinerna. De ser ju mest fåniga ut, och inte särskilt träningsfrämjande!



(Typ en sådan, men mer avancerad, med bla TV!)

Det tog en stund att vänja sig vid passgången, och så snurrade vi på där en stund. Det var väl ingen konst? Oo såg mera ut som en sengångare som försökte krawla, men så drog vi upp motståndet lite, och helt plötsligt började vi känna oss lite svettiga!
Snedblickar på varandras kaloriräknare (hur manickerna nu kan räkna ut sådant), och så var racet igång! Det ser helknasigt ut, men är riktigt jobbigt!

Så det sög att dra direkt efter jobbet en strålande varm dag, in i ett luftkonditionerat svettigt gym, men väl där och efteråt kändes det grymt skönt!
Tacomiddag och lite sista grejanden resten av kvällen. Lite fler kartonger upp på vinden, betala räkningar och dammsuga upp en hel armé av döda flugor nedanför fönstren. Vet inte om det är detsamma för alla andra boende här, men vi får in väldigt mycket flugor!

Det strålande vädret ser dock ut att hålla i sig under hela helgen, vilket är lovande! Ikväll ska Nina och co komma i varje fall. Hon hade till och med varit inlagd för det som visade sig vara inflammation i livmodern. Låter jättetrevligt.

Det löste sig ganska enkelt. Tomas, Oos pappa skulle komma förbi med mer utemöbler och grejer till festen på fredagen, så då kändes det ännu mera knas för honom att då dra på fotboll. Visserligen var matchen ganska sent, så avlämningen bör vara klar innan dess, men nu blir han hemma och ser matchen på tv istället. Får se om det blir tillräckligt med ro för det! :o)

Det kan verka så enkelt, en mottagning hemma med öppet hus och bara lite käk. Enkelt? Jo tjena! Om det varit tio pers kanske. Hade vi inte haft maten på catering, så hade jag vägrat! Kom på under söndagen då hans föräldrar kom förbi med grejer: Det var ju sagt att jag inte skulle behöva engagera mig i detta. Ändå står jag nu här och ska fixa efterrätter och kollar av att vi har allting vi behöver rent praktiskt tillsammans med Monica. Pojkarna satt i soffan och kollade fotboll, och vi stod i köket och räknade tallrikar, bestick och serveringsutrustning! Vi håller koll på vad som behövs och behöver göras, medan pojkarna väntar på order. Monica tyckte vi skulle ha riktiga tallrikar och bestick istället för plast/papp, vilket jag höll med om. Eftersom det är buffé och folk kommer att gå omkring med maten, är riktig utrustning stabilare och tryggare alternativ. Ett exempel på mina tankegångar:

Ok, riktig utrustning.
1. Tillräckligt med utrustning? Fixa.
2. Tillräckligt med utrustning -> Mycket disk
3. Hur hantera mycket disk? -> 3a Stå i köket och diska alternativt 3b Diskmaskinen (tar två timmar, så 3a gäller)
4. För att inte diska behöver vi måånga tallrikar. Fixa.
5. Måånga tallrikar, mycket bestick, fullt kök av mat och andra grejor -> Hantering är ett måste -> Stå i köket
6. Stå i köket -> Rätt ok för mig, men dåligt värdinneskap
7. Skita i att diska, vi fixar tillräckligt med utrustning och diskar dagen efter -> Punkt 5 -> Punkt 6 -> ERROR!
 Fråga Oo om råd.

Oo: "-Vi köper billiga tallrikar på Ikea, fixar en stor låda med en sten i där gästerna sen kan slänga tallrikarna. Så får de lite kul också!"

Linda:
1. Billiga tallrikar -> Hur billiga? Ok, överkomligt och kul att krossa.
2. Eller var det så överkomligt? Vi måste ju ha assietter också? Eller? Ser det inte billigt ut med pappersasietter?
2. Krossa tallrikar -> Måånga krossade tallrikar, hur tar vi reda på det? Vart dumpar man det? Glasåtervinningen godtar inte porslin! -> Ny tanketråd, men sparar den till senare
3. Krossa nya tallrikar = Frun i huset ids inte diska!
4. Frun i huset ids inte diska = Divalater och dåligt värdinneskap
5. Frun i huset diskar istället för att krossa -> Meningslöst att köpa tallrikar -> Punkt 2 listan ovan
ERROR!



Inköparna börjar vilja få undan innan de går på semester, så ärendena trillar stadigt in. Själv har jag tagit på mig två combatpass i Örgryte medan Anna F, ordinarie är på semester. Jag måste alltså se till att hålla igång koreografin, som annars är så lätt att glömma.

Jag vill hem och virka!

Jepps! Vi invigde krocketspelet igår! Det var ju sådant härligt väder, så efter middagen körde vi tre omgångar. Kul!
Extra kul var det att se Fia jaga efter kloten, och sedan försiktigt peta med tassen. De är ju liite för stora och tunga för henne!

Medan jag fastnat i grannprat över häcken, ringde Nina och meddelade att de inte kommer idag. Antagligen imorgon. Det verkade som hon åkt på någon inflammation eller annan komplikation efter förlossningen. Feber, läkarbesök och antibiotika. Två småbarn på det, och åka bort är väl inget man precis känner för just då!

Annars känner vi oss relativt redo inför festen. Oos föräldrar ska komma med ett extra kylskåp. Deras utemöbler och extra bord, muggar, porslin, bestick mm, mm har de redan levererat. Jag kan ju inte börja med efterrätterna förrän tidigast imorgon, så idag tänkte vi åka och träna efter jobbet. Det behövs verkligen! Jag börjar känna de där krypande stickningarna i benen som jag brukar få när jag inte tränat på länge. Nästan som växtvärk! Jag kan inte tolka det som annat än känslan av muskler som förtvinar...
Dessutom indikerade den proppfyllda Ikeakassen med dumpade kläder, att något måste göras. En hel del av innehållet var byxor!

Efter krocket då knotten jagade in oss, blev det U-21 fotboll på tv:n. Samtidigt gick ju "Hells kitchen", så Oo hämtade lill-tv:n och ställde den nedanför! Jag var ju till garnaffären efter jobbet, så jag avslutade mitt andra päron, och fortsatte sedan på mitt nya projekt. Vad kan det bli tro?

När jag skulle börja sticka, tog Helena mig till Hisingens hemslöjd, en liten mysig handarbetsaffär som ägs av en rar äldre kvinna. Hon har alltid gett så personlig och bra hjälp, så jag försöker sedan dess att alltid åka dit. Hennes hemsida är dock...inte så fin. Så när jag nu efter väldigt många besök, etablerat så pass kontakt med henne, frågade jag lite försynt om jag kanske inte kunde hjälpa henne uppdatera sidan lite? Det skulle behövas så lite, och jag tycker ju bara det vore roligt. Hon blev väldigt glad, så när jag var där igår, fotade jag lite också.
När jag sedan har tid, ska jag fila på ett förslag. Sedan får hon välja om hon vill använda den eller inte. Tydligen hade den hon har sidan hos, också erbjudit sig att uppdatera den, och också gjort det. Men jag tycker nog att jag skulle kunna göra det bättre! :o)



Kolla färgerna! Visst är det bara underbart? Visst vill man bara känna, se, klämma och röra? Jag tycker det är så kul och mysigt att gå i en garnaffär! Jag vill bara plocka på mig en massa av alla gosiga nystan, sticka en massa, virka ännu mera! Och tanten i butiken är så rar, att jag bara vill hjälpa henne med hemsidan. Medan jag var där, kom en ung tjej in med sin påbörjade stickning i handen. Hon hade kört fast och visste inte hur hon skulle komma vidare. Ett exempel på den goda servicen, där damen (jag vet ju faktiskt inte vad hon heter!), stod till tjänst och hjälpte henne vidare.

Oo har hamnat i ett dilemma. Sverige ska ju spela nån viktig match i U-21 på Gamla Ullevi på fredag. Han har blivit tillfrågad av sin bror om han vill följa med på den. Dagen innan festen och Nina och co är här.
Jag förstår hans dilemma, då han brinner så för fotbollen, och hur ofta har man möjlighet att se en sådan match?
Jag kan tycka en del, men lämnar dock beslutet helt på honom. Vad gör man i hans läge? Vad skulle en annan ha gjort?

Fick en kallelse till en bolagsstämma igår. För min pappas räkning. Jag antar att det är sådana här försändelser som en en del mottagare vänder sig till tidningarna för. Uppbragt poserandes med ledsna miner, över att få såren upprivna och sorgen kastad i ansiket än en gång.

Kanske har det gällt statliga instanser, som man anser borde ha koll, jag vet inte. Själv anser jag att det torde vara tämligen omöjligt för var och varannan organisation, företag där en prenumeration låg, eller liknande, att hålla reda på om kunden faktiskt är i livet eller inte.

Mamma fick indroppade försändelser, antagligen tills adressändringen löpte ut och avsändarna fick allting i retur och fattade galoppen, och pappa får det också. Den adressändringen har bara inte löpt ut ännu. Det var väl ganska precis ett år sedan nu som han dog. Vi åkte ju norrut på midsommardagen tror jag, och fick dödsbudet på vägen.

Man försöker ju fylla igen alla luckor, avsluta alla abonnemang, prenumerationer och medlemsskap. Men hur bra koll har man egentligen på en annan människas sådana saker? Jag vet ju knappt alla som Oo har/är med i!

När det varit en sådan form av utskick som mamma och pappa fått, så har jag ringt upp och meddelat att de faktiskt inte längre är i livet, så de kan avsluta medlemsskap, stryka ur registren och så vidare. I detta fall var det ganska gulligt. Det visade sig att pappa köpt fem aktieposter á 100 spänn i Fastighetsbolaget Sikforsbygden, en satsning som gjordes i bygden för att rädda närlivsbutiken i Sikfors. Ingen utdelning, inga flera satsningar eller insatser som behövs. Bara en engångsinbetalning för en god sak, och för formens skull tilldelades aktier.

Affären i Sikfors. Jag minns fortfarande hur det luktade där inne. Inte alls illa, men väldigt karaktäristiskt. Många gånger cyklade jag dit med mamma, från sommarstugan i Selsborg var det en ganska bra bit att cykla som barn. Jag minns när vi körde förbi den med Oo och hans föräldrar förra sommaren. Minnena flashade förbi, och jag förundrades över att den fortfarande var kvar, att den inte som så många andra smålivs fått ge vika.
Jag minns de strånga välfyllda gångarna, den lilla charkdisken längst in, hur jag ibland kunde få en tablettask, "Lunk" tror jag de hette, som hade blåbärssmak? Runda platta tabletter som var som dextrosol i smak och konsistens.

Jag ringde upp för att meddela att pappa inte längre var i livet, och fick då som sagt veta om denna lilla investering. Eftersom ingen utdelning sker för denna form av aktiebolag, så kom de heller inte fram vid bouppteckningen. Hon visste inte ens om de gick att sälja, utan skulle ta upp det på bolagsstämman.
För enkelhetens skull skulle de skrivas över på mig. Varken jag eller min syster har ju någon riktig anknytning till Piteå längre, men på något sätt tilltalar det mig, att ha denna lilla länk, att stödja detta som jag har så många goda minnen ifrån. Tydligen hade bolaget utvecklats, och drev nu en friskola "I Ur och Skur Forsen" där uppe också, en skola som också skapades i samband med nedläggning av den kommunala.

Ska jag bibehålla denna lilla länk till Piteå, eller kanske snarare till mina föräldrar? En länk som ger mig en känsla av sorgsenhet och vemod. En sista länk till det som var, och det som kunde ha varit.

När man kan kliva ut tidigt en morgon och åka till jobbet utan att behöva jacka, då är det sommar va? Härlig dag idag, på andra sidan fönstren! Jag hade inte klagat över att få vara ledig resten av veckan, men å andra sidan ska jag inte säga så mycket, med tanke på att jag var på Hawaii för en månad sedan.

Oo tvättade fönstren på framsidan igår, medan jag körde en tvättmaskin, dammtorkade, plockade undan grejer, dammsög och bytte sängkläder. Imorgon kommer syster Nina med sina tre bihang Anders, Aron och Otto! Ett vuxet barn, ett barn och ett mini-barn, apropå gårdagens inlägg. :o)

En annan tanke slog mig under mitt och Oos analyserande av den manliga och kvinnliga olikheten, var att just den boken som Anna köpt, "Familjens projektledare säger upp sig", troligtvis skulle uppskattas och bjuda kvinnorna på många skratt och igenkännande nickanden. Medan männen antagligen skulle falla ned i en förnärmad och sårad tystnad, mumlande att vi minsann inte förstår dom!
Undrar hur en motsvarande bok för en man skulle se ut?
Ofrånkomligt kommer debatten kring Hanne Nabintu upp i min hjärna, som hävdade att hon förstod att svenska män föredrog ryska eller thailänska kvinnor för att "de gillar åtminstone sex och är bra på att laga mat". Och de manliga förespråkarna som hyllade hennes uttalande och höll med till hundra procent. Allt kan dras till sin spets åt båda håll.

Förutom de kulturella roller som kan påverka människor, så tror jag desto fler fall handlar om ren kommunikation och sunt förnuft. Framför allt det första. Kommunicera mera, öppet och utan förbehåll. Synd bara att det många gånger ska vara så rackarns svårt! Kan han inte bara fatta? :o)



Omslaget på vårt bröllopsalbum. Det finns ju så många avancerade, jättefina album man kan beställa eller göra. Vi tog bara ett med blanka svarta sidor som vi klistrade in våra framkallade foton i. Första sidan är bara öppen rätt igenom till första sidan, enkelt och helt ok enligt mig.


Idag ska jag till garnaffären efter jobbet. Glömde ju plånboken igår. Sedan skulle vara käckt att ha fått tvättat och städat Gulingen också. Det är ju bra biltvättarväder idag, men får se vad som återstår att göra som kommer högre på priolistan.

Min vän Anna köpte en bok när hon var här nere, och den lilla kik jag fick var skoj och rätt på. Minns inte vad den hette, men handlingen var en curlande mamma som nu ifrågasatte den roll hon hamnat i.
Jag och Oo pratade lite om det där, hur olika tankesätt vi kvinnor och män verkar ha. Generellt sett javisst, och vi drar allihopa över den berömda kammen. Men hur lätt och vanligt det verkar vara med missförstånd, trätanden och suranden bara för att vi egentligen bara är funtade på olika sätt.

Vi kom fram till att kvinnor har en förmåga att tänka både ett och två (och gärna fler) steg framåt, medan männen inte tänker på mer än det de just håller på med.
Vi har bättre koll på vad som behöver göras, vad olika händelser medför i praktiska åtaganden, och vad de i sin tur kräver för planering och tillhörande åtaganden.
Dessutom vill vi gärna ha det gjort på vårt sätt dessutom.

Vi kan störa oss på disk som lämnas på bänken, kläder som slängs och tandkrämsklattar i handfatet. Vi biter ihop och hoppas, nej, förväntar oss att killen också ska se detta och ta itu med det, eftersom du själv redan gjort det de tidigare fem gångerna.
När killen sedan inte gör det (eftersom han vet att du gör det ändå till slut), så just det, gör vi det, och för varje gång blir vi surare och allt mer irriterade.
Killen frågar vad det är:
"-Inget!" Blir det vanliga svaret, oftast i ganska kort ton (korkade karl som inte fattar!).

Efter detta upprepats ett antal gånger, exploderar vi, ofta för något helt annat, och så är osämjan ett faktum, där karln många gånger är helt oförstående till gallan de får över sig.
"-Det är ju bara du säger till!"

Men hur roligt är det att säga till? Vi ska ju inte behöva säga till! Det ska vara solklart för även den andre vuxne människan i hemmet vad som behöver göras! Vem vill vara en tjatkärring? Hur kul är det att säga till, och så få en tung suck tillbaka? Eller ett "-Jag ska", alternativt "-Sen". Eller alternativt, "-Jag ska/Sen", men ingenting annat händer än att han surar resten av kvällen. (Tjatkärring!) Ännu ett alternativ: Han gör det man ber, men surar hela tiden, och om det vill sig illa, resten av kvällen/dagen. Lägg till attityden att de nu minsann gjort sitt för hela kommande veckan.

Hör här nu: Vi ska inte ta det personligt! De grymtar och gnäller, för hur kul är det de facto att plocka undan efter sig? Se till att göra de tråkiga vardagsbestyren? De gnäller för att det är tråkigt, inte för att vi är tjatkärringar. De vet att det måste göras, men att de för den delen inte behöver gilla det.

Hallå? Vem gillar det!? Är det ok att vara surgubbe och låta det gå ut över husfriden för det?
Han blir sur för att han måste göra det uppenbara. Hon blir sur för att han surar. Båda surar, och kvällen är förstörd.
Hon surar för att han inte har ögon i skallen, han undrar vad hon är så sur för, och hon blir ännu surare för att han inte fattar, när det är så uppenbart. Han blir också sur, det oförstående, sårade sureriet, varpå hon blir ännu mer sur för att han så omotiverat blir sur. Båda surar och kvällen är förstörd. 
Lägg till det faktum att hon tar åt sig, känner sig som en elak gnällkärring som bara förstör stämningen och ställer krav.

Hon biter hellre ihop, gör sakerna själv istället för att få en sur gubbe, känna sig som tjatmoster och få en tråkig kväll, dock medveten om att hon gräver sin egen grop.
"You're a woman, you can keep it inside forever!"  Jag och Oo brast i skratt när Marge sade det till Lisa i Simpsonfilmen vi hamnade framför igår. Klockrent med tanke på det vi talat om tidigare under helgen!

Oo upprepade ett flertal gånger: "Vi är vuxna barn!" De behöver bli tillsagda vad de ska göra, vad som behöver göras och när det ska göras.
"-Vi ska hålla reda på oss själva och barnen, ska man behöva hålla reda på pappan också!?" (Jag, uppgivet)
-"Jepps!" (Oo, glatt)
-"Men snacka om att ni gör det enkelt för er, smiter undan ansvaret. Ensamstående pappor klarar det ju." (Jag, vägrar ge upp)
"-Det är klart vi klarar det. Men vi gör det på vårt sätt." (Oo, med en axelryckning)

Om ungarna inte får med sig badkläderna för att pappa inte har koll på badveckorna, så shit happens. Då får ungen se till att ha med dom nästa gång. Det löser sig! Presenten till morgondagens fest? (Ska man ha present?) Vi fixar nåt på macken på vägen dit. Det löser sig!

Men först och främst verkar det som vi måste tala mera klarspråk, och inte förvänta oss att de ska vara tankeläsare. De ser inte det vi ser. De tänker inte som vi tänker. De är vuxna barn!
De är alltså inte dumma. De går att lära. Frågan är egentligen vilka som är dumma här. De som lutar sig bakåt och låter någon annan göra jobbet?
Eller de som utför det.

(Vuxet barn som äter frusen chokladboll)

Dimma/moln låg lågt på sina håll på vägen till jobbet denna morgon. Det var ganska läckert att köra över Angeredsbron, och se molnen som ett lock upp mot Kungälv. Söderut, ned mot Göteborg, var det helt klart!

Vädret ska visst vända nu. I lördags blixtrade det rejält över Olofstorp! När det blixtrade i lamputtaget i arbetsrummet för tredje gången, starkare än någonsin, och åskdånet kom en knapp sekund senare, tyckte Oo det var nog med Runescape och stängde av datorn!


Midsommar bjöd på spridda skurar, vilket inte gjorde så mycket, då vi bjöds på uppdukat bord inomhus hos grannen.
En av gästerna var muslim, och hade ordnat ett lamm som grillades under cirka tre timmar.
Då grillmästaren själv lyckats bryta några fingrar, och därmed var gipsad, fick övriga gäster turas om att montera och rotera offerlammet.
Lite primitiva instinkter fick sedan plockas fram när härligheten skulle styckas ned i lagom bitar. Otroligt mört och gott!
Naturligtvis bjöds det på sill och potatis också, och förutom mina citron- och limepajer, blev det rabarberpaj med marängtäcke också!

Det var en go blandning av språk och kulturer där i Liisa och Pekkas hus, med "representanter" från Finland, Bosnien och Frankrike! Lugnt och gemytligt, och en tre månaders valp!
Folk bröt upp relativt tidigt, och vi gick hem och degade framför tv:n tills klockan passerat 01.

Sedan Anna åkte hem har jag virkat vid varje lediga stund! Det blev ett gäng till jordgubbar, ett päron, ett äpple, och...!







Jag påbörjade ett päron till, men färgen tog slut. Bullar kunde jag inte heller göra, då jag inte köpte den färgen som behövdes, så ett besök till hos garnaffären är ett måste!
I brist på pärongrönt provade jag ett annat mönster, och se vad det blev!







De var lite pillriga, då hela musen (ja, det ska föreställa möss!), består av sju separata delar. Det rosa i öronen virkas för sig och sys fast i resten av örat. Jag fann det även svårt att göra ögonen, för hur fäster man från utsidan, så knutarna hamnar på insidan?
Funderade ett stund på att hitta på något eget för att tillverka en nos, men gav upp. Jag är inte tillräckligt trygg i virkandets konst ännu, för sådana improvisationer.
Dammsugarna tyckte jag dock var lite roliga, och vill gärna komplettera med några bullar!

Nu skulle man kanske kunna tro att jag inte gjort annat än virkat hela gelgen, men ack så fel! Okej, nästan hela helgen då... typ hela lördagen. Det enda nyttiga vi egentligen gjorde den dagen, var att storhandla. Förutom livsuppehållande föda, hittade vi ett par ytterst nödvändiga, välbehövliga tillbehör á la potatis-skrubbar-vantar". Oo fick inviga dom direkt på färskpotatisen vi inhandlade.

Själv fick jag en snilleblixt inför efterrättsförberedelserna i fredags. Att vispa grädde är alltid en mara, åtmindstone för mig, då det stänker överallt!
Klippte helt sonika upp en kartong och voilá, inget stänk!
Att jag sedan råkade komma åt strömbrytaren när visparna var utanför skålen är en annan sak...



Men just det, inte bara virkning! Söndagen grejade vi undan en hel del på vår "att-göra-lista". Oo hade ju färdigställt garderoben med Elfasystem, så jag organiserade in mina kläder, och sorterade bort en hel fullproppad Ikea-kasse! Ändå fick jag inte plats med allt!
Vi har fått mer tavlor upp på väggarna, organiserat om i "klädkammaren"/inneförrådet, dumpat grejer på vinden, tvättat, klippt gräset, fixat bröllopsfotoalbumet, och flyttat rullgardin från arbetsrum till gästrum. Oos föräldrar kom förbi med utemöbler och porslin inför festen, som nu bara är en knapp vecka bort!
Nina med familj kommer redan på onsdag, så då vill vi ju ha det mesta praktiska klart. Jag ska fixa fyra citron- och limepajer och tre chokladtårtor under torsdagen och fredagen.
Min farbror Olle ringde under helgen och meddelade att han också kommer till festen! Åh vad glad jag blev, då jag så gärna vill att Oo ska få träffa honom!
Som det ser ut nu, så handlar det om femtio/sextio(?)-talet personer som kommer. Inklusive barn. Räcker det med fyra lime- och tre chokladtårtor? Jag är ju så nojjig när det kommer till mängder mat att bjuda på. Största skräcken är ju att det inte räcker, så att alla inte får, eller att de åker hem hungriga!

Klädstressen har jag lagt ned. Det är ju en avslappnad tillställning utan någon klädkod, så jag kommer bara att ta något enkelt jag rotar fram ur garderoben. Vi hoppas verkligen på bra väder till helgen! Men prognoserna ser ju smått lovande ut!

A woman writes to the IT Technical support Guy
 
Dear Tech Support,

Last year I upgraded from Boyfriend 5.0 to Husband 1.0 and I noticed a distinct slowdown in the overall system performance, particularly in the flower and jewellery applications, which operated flawlessly under Boyfriend 5.0.

In addition, Husband 1.0 uninstalled many other valuable programs, such as
Romance 9.5 and Personal Attention 6.5, and then installed undesirable programs such as   NEWS 5.0,   MONEY 3.0  and CRICKET 4.1.

Conversation 8.0 no longer runs, and House cleaning 2.6 simply crashes the system.

Please note that I have tried running Nagging 5..3 to fix these problems, but to no avail.

What can I do?

Signed,


____________ _________ _________ _________ _________ _________ _________ _________ _________
Reply

DEAR  Madam,

First, keep in mind, Boyfriend 5.0 is an Entertainment Package, while Husband 1.0 is an operating system.

Please enter command: ithoughtyoulovedme. html and try to download Tears 6.2 and do not forget to install the Guilt 3.0 update.
If that application works as designed, Husband1.0 should then automatically run the applications Jewellery 2.0 and Flowers 3.5..

However, remember, overuse of the above application can cause Husband 1.0 to default to Silence 2.5 or Beer 6.1.
Please note that Beer 6.1 is a very bad program that will download the Snoring Loudly Beta.

Whatever you do, DO NOT under any circumstances install Mother-In-Law 1.0 (it runs a virus in the background that will eventually seize control of all your system resources.)

In addition, please do not attempt to reinstall the Boyfriend 5.0 program. These are unsupported applications and will crash Husband 1.0.

In summary, Husband 1.0 is a great program, but it does have limited memory and cannot learn new applications quickly.
You might consider buying additional software to improve memory and performance.
We recommend:   Cooking 3.0 and   Hot Looks 7.7.

Good Luck Madam!

Ice MC:s låttitel "Its a rainy day" passar bra denna dag. Ett strilande regn hela morgonen som inte ser ut att ge upp i första taget heller. Det ser mörkt ut inför midsommar! Tänk alla läckert uppdukade bord ute på bryggor och verandor, förväntansfulla barn som väntar medan fäderna trilskas med att resa midsommarstången.
Vi hukade under presenningar när det vräkte ned som värst, och riktigt mös när det smattrade i plasten. Sedan sprang vi upp i skogen och spelade skogsbrännboll med regnet droppande ned mellan träden. Det är ju bara lite regn! :o)

Skjutsade Anna in till stan på vägen till jobbet. Vid lunch lyfter hennes plan tillbaka till norrland.
Igår blev moroten klar, och det är bara att konstatera, att en virkgurus ömma hand som vägleder och hjälper, ger omedelbart resultat!
Inte fattar jag hur jag bar mig åt för att den första skulle bli så mycket större! Jag tyckte ju att jag följde mönstret! Heh, men man ser ju rätt tydligt var jag vände och faktiskt virkade med rätt sida utåt. Varför såg jag inte det då?

Så morot nummer två blev klar, och då provade jag ett litet nytt projekt. En jordgubbe!


Det gick så pass fort, att jag tänkte göra ett gäng som man kan ha i en skål. Blasten blev lite liten, så jag ska försöka göra den lite större nästa gång. Tror i och för sig jag gjorde lite fel också när jag försökte följa beskrivningen... Jag menar, hallå: "*Ch 3, sl st in second ch from hook and next ch, sl st in same st as ch 3*, sl st in next sc, rep from * to * two times in same sc, (ungefär här gav jag upp och improviserade resten) sl st in next sc, rep from * to * in same sc, sl st in next sc, rep from * to * in same sc, sl st in next sc, rep from * to * two times in same sc." !!! (Tasty crochet)

Medan jag gjorde min lilla jordgubbe, färdigställde Anna en cupcake! Tänk ett helt fat med sådana i olika färger! Lite "strössel" kan broderas på i form av stygn eller pärlor. Fräck va? Och så bullar, dammsugare, pajbitar, rulltårta, ja det finns så mycket roligt att göra! Och eftersom de är så pass små så går det relativt fort! Nackdelen är kanske att det blir ganska pillrigt emellanåt, och det garnet jag köpte delar sig gärna i dess småtrådar det består av, så nålen går gärna lite fel. Men med tiden lär jag mig nog bemästra garnet bättre!

Ikväll blir det dock inte så mycket virkning. Måste fixa efterrätterna inför morgondagen. Vi är ju bjudna till grannarna, och vi blir cirkus 14 pers, varav en är muslim, så han ska helsteka ett lamm över öppen eld! Dock hade han visst brutit några fingrar och var gipsad och så, så Johan ska vara med och rycka in vid vevandet. Jag har aldrig ätit lamm vad jag vet, så det ska bli väldigt spännande!


När jag var 17 och 18 , två somrar i rad fick jag åka till Svenljunga, en bit utanför Borås för att sommarjobba på pappas jobb. Pappa och hans chef var vänner sedan studietiden, så jag fick bo hos deras familj i Sandared. Deras vuxna barn bodde på en liten, liten privat ö i Viaredsjön. Sonen med sin familj bodde i ett, de två döttrarna i det andra, och en annan familj som hyrde det tredje huset. Döttrarna var borta, så första sommaren bodde jag största delen av tiden själv i deras hus.
Det var spännnade att bo borta på egen hand, och jag var noggrant ipräntad att göra rätt för mig. Klippa gräs, bjuda på hembakat och se till att sköta mig. Jag bakade en kaka, men fick inte klippa något gräs. Det jag framför allt minns denna första sommaren, var att sonen som jag fick åka med, körde som en tok, och fick en hund framför bilen en morgon. Han tog den mellan hjulen, så den klarade sig! Ingen större modell på hunden alltså.

Andra sommaren fick jag bo hos Roland och Anita, chefen och hans fru, i den lägenhet de hade ovanpå garaget. Det var omtumlande. Jag försökte vara så som jag ännu mera, (eftersom jag ju denna gång skulle bo hos just dom), inpräntats, och var bokstavligt talat beredd på att niga, tala viskande och ödmjukt erbjuda mina ringa tjänster som gräsklippning eller fönsterputsning. När jag anlände hämtade Anita mig på Landvetter, tog mig direkt in i deras ombonade kök och värmde en underbar lökpaj till mig. De var så trygga, familjära och goa, att jag fortfarande nästan minns ett brottstycke ur det tackbrev jag skrev tillsammans med den ljuslykta jag köpte som ett ringa tack till min hemfärd: "...att jag för första gången nu vet hur det känns att tillhöra en familj..." . 
Kanske var jag en smula melodramatisk, men just då skrev jag direkt ur hjärtat. Sådana underbara och generösa människor som tog mig an så naturligt. Jag fick göra vad jag ville, till och med låna Anitas sportbil med mitt relativt nytagna körkort! Jag kunde prata med Anita så öppet och avslappnat på ett sätt jag aldrig gjort med min egen mamma. Eftersom de kände mina föräldrar rätt väl, var det oundvikligt att deras problem kom upp, och jag kunde ventilera lite. Sedan dess har vi hållit kontakten med julkort och något årligt telefonsamtal. Men jag tänker ofta på dom och den tid, den andningspaus deras tillvaro gav mig innan jag faktiskt flyttade hemifrån.

Min i vissa fall självutplånande personlighet tyckte det var förmätet av mig att bjuda dom på vår bröllopsfest. Inte kunde väl de vara intresserade av mig såpass efter all denna tid? Till slut skrev jag det nästan i förbigående i ett vykort från Hawaii, men vågade inte ringa och störa sedan vi kom hem. De hade gjort sådant intryck, och kom att betyda ganska mycket för mig under den korta tiden, men jag kunde ju aldrig tro att det skulle vara särskilt ömsesidigt.

När jag körde för att hämta Anna i tisdags, tog jag så modet till mig och ringde upp. Roland svarade, och blev jätteglad, och självklart hade de redan bokat in festen! Det ska bli så roligt att träffa dom igen, och att Oo får göra det!

Ice MC:s låt "Think about the way" köpte jag som singel när jag bodde där den sommaren. Därför är den speciell för mig. Jag minns hur jag låg på deras brygga vid "bastuhuset" intill vattnet och lyssnade på den. Om och om igen.

Tredje gången jag försöker göra detta inlägg! Efter att de två första försvunnit, så orkar jag nu inte skriva om allting!!!!
Lägger bara in bilderna med rejält decimerad text! Försvinner också detta när jag publicerar så blir jag väldigt kinkig!


Toppenfin bröllopspresent från familjen Anna, Peter och Emma! Man kan ta isär den till tre separata fat om man vill!



Oo fixade middag, så vi kunde snabbt göra det bekvämt för oss i soffan. Jag behövde några försök att starta upp en ny morot. Hade ju lyckats vränga min första så avigsidan kom utåt, och sedan fortsatt virka därifrån. Inte konstigt den blev ful!
Efter några misslyckade försök från min sida att påbörja en ny, tog Anna en annan färg och påbörjade en morot hon med. På två sekunder hade hon en perfekt början på rosa morotsspets.
Själv hade jag... inte så perfekt början.




(Perfekt!)

Anna påbörjade ett päron efter mönster i nya boken, och
lagom till de dubbla avsnitten av "Hells kitchen" var slut, så hade vi båda stoppat våra verk! Nu saknas bara en kvist till päronet, och blast till min betydligt snyggare morot!

Ikväll ska Oo på avtackningsmiddag för någon höjdare på kontoret. Då ska vi passa på att frossa i sushi! Apropå sushi, så finns det mönster på sådana också i nya boken! Haha! Virkade sushibitar!
Men det fanns så myckeet annat kul att göra! Kakor, sallad, stekta ägg och tacos! Och eftersom de är så pass små så går de relativt snabbt att göra! Kul!!

Morgonens deltagare var så taggade att vi körde de två kurserna i ett under förmiddagen. Nästa vecka kör vi resten. Imorgon ska jag köra flyttkursen via telefon med några Malaysier! Det blir intressant!

Oo ringde och meddelade att jag måste in till mäklarfirman m2 för att skriva på ett papper. Försäljningen av Kondi gick ju igenom efter att vi gift oss, så i egenskap av äkta hälft måste jag godkänna försäljningen! :o) Passar ju bra att tråckla sig in i stan när jag ändå har tid att slå ihjäl innan jag ska hämta Anna.

Postade förresten ansökan om efternamnsbyte igår. Måste komma ihåg att betala avgiften på 1500 spänn som behövs innan de ens ska börja kika på det. Blir spännande att se om något av våra förslag går igenom!
Oo ska shoppa mera beslag till garderoben, och om jag hinner ska jag se om jag hittar något mer till badrummet. Vill gärna ha någon växt, men i ett fönsterlöst litet badrum begränsas utbudet! Plast verkar vara enda alternativet.

Min nya återregistrering på Facebook, som jag fortfarande tycker är lika rörigt som första gången jag var där, har faktiskt en rolig fördel. Det har ramlat in påhälsningar från gamla elever! Linn från min första klass som jag var klassföreståndare samt mentor för! Hon befinner sig i Australien! Andra elever som det kändes så nyligen jag släppte, har tagit studenten!
Emellanåt tänker jag tillbaka på mina gamla elever, undrar hur det gick för dom, om de mår bra, vad de nu gör och så vidare. Och så är det så roligt att se hur de ser ut! Jag kanske borde lägga in bilder från då de gick i sjuan? :o)

I mitt föregående inlägg har jag en bild från arbetsrummet (lägger in den igen). På väggen hänger en tavla jag fick av Kristofer, en som han målat själv. I soffan ligger kudden Tim sydde, och i bokhyllan brosch, kort och andra små saker jag fått av elever under de relativt få år jag jobbade. Små saker, som för mig betyder väldigt mycket!

Men minnena är inte alltid positiva. Många gånger undrar jag hur jag egentligen var som lärare. Var jag rättvis? Kände sig någon illa behandlad? Orättvist behandlad? Sade jag något på fel sätt någon gång? Ibland kunde känslorna ta överhanden om jag blev tillräckligt arg eller besviken. Hur påverkade det dom? Jag vet, man är inte mer än människa, men det är sådan känslig ålder för ungdomarna, och en till synes enkel kommentar, kan tolkas väldigt galet.
Framför allt tror jag många kände sig svikna. Besvikna för att jag inte hjälpte dom tillräckligt, inte gav dom tillräckligt med tid, inte lyssnade, inte förstod. Det där läget där man faktiskt har begränsad förmåga att räcka till, vilket jag inte kunde acceptera. Jag kanske gjorde ett bra jobb emellanåt. Men det var inte tillräckligt. Och när det handlar om människor, ungdomar i en så viktig tid, så kunde jag inte acceptera känslan av att inte räcka till, inte göra ett tillräckligt bra jobb. Visst, tillräckligt av vad jag klarade av och förmådde, men ändå inte tillräckligt för mig.
Mycket tillräckligt nu... och jag har ältat det där tillräckligt många gånger nu!

Det slog mig när jag skrev gårdagens inlägg, att vi grejat så mycket hemma, men inte fotat särskilt mycket av resultatet. Så detta är en morgonbild av tv-hörnan. Så gott som klar. Dvd:n ska upp på väggen under tv:n när vi fixat nåt tjusigt sätt att dölja sladdarna.

Jag fick lite shoppat igår på Allums köpcenter. Hittade jättegoa kuddar på Cervera, men efter en titt på prislappen var de inte så goa längre. Knatade över till Åhlens och hittade nästan lika goa, men riktigt fina kuddar där istället för betydligt trevligare pris! De gjorde sig bra i gästrummet!


Tre av förstoringarna är uppe på väggen. Nedre till vänster är från förlovningen uppe på Treriksröset. Vi står på betongklumpen som markerar själva knutpunkten, och våra händer är på den svenska sidan av den tresidade "rikesmarkören".
Nere till höger är från San Francisco och den kända profilbilden med de Viktorianska husen i förgrunden till downtown SF. Vi promenerade långt den dagen!

Två till förstoringar har jag ställt under tv:n, i väntan på eventuell bättre plats.


Bilden på väggklockan blev inte så bra, men man kanske kan få ett hum om hur den ser ut i alla fall. Dock stannade den under natten, så om det är batteriet eller något annat får vi se. Ska prova byta batteri först...

Arbetsrummet är hyggligt klart, möblemangsmässigt i alla fall. Den extra bokhyllan som står på motsatt sida av den fotade, behövdes verkligen! Kanske gardiner kan vara på sin plats? Urk, verkligen inget jag behärskar!

Inser nu att jag glömde fota lilla badrummet! Får se om jag kommer ihåg det sedan. Det är ännu ganska naket där inne. Hittade ingen matta jag riktigt gillade, då jag lämnade tillbaka den vi köpte på Frej Jonsson.
Johan shoppade också igår. Elfasystem för att fixa våra garderober i sovrummet! Han grejade hela kvällen, medan jag pysslade i resten av huset, och blåste upp en fotboll...
Det tog nästan en timme! Fixade lampan på bilen besiktningsfjompen klagade på, staplade upp veden som rasat, och blev knottbiten under tiden. Den lilla kompressorn jag har som man kopplar till cigarettuttaget är inte så kraftfull! Men Oo blev så lycklig över att äntligen få sin stora fotboll!  Det var ju tur att skjutdörren till trädgården är så stor, för genom ytterdörren kom den inte!

Han blev inte riktigt klar med garderoben, men hinner kanske ikväll.
Själv ska jag hämta Anna på Landvetter, en smått förkyld Anna som nyss ringde och meddelade att hon haft 39 graders feber inatt! Blir lagomt med lite käk och deg framför tv:n sedan. :o)

(Glad Oo!)

Sitter och pratar med Oo, och ser något brunt flanera förbi fönstren. Ett rådjur fann tydligen skotten på vår "dumphög" smakliga!

Denna helg har vi faktiskt fått lite gjort hemma. Anna kommer ju imorgon, och att sova ovanpå en massa kartonger och grejer är kanske inte så trevligt. Sedan närmar sig ju vår fest med stormsteg, så operation iordningställande har det varit hela helgen! Ja, nästan i alla fall.



Lördagen var vi igång ganska tidigt och röjde i gästrummet innan vi drog till stan. Vårt mål var att införskaffa badrumsmöbler till lilla badrummet, samt plugg, bäddmadrass och lite annat. Det blev en lunch på tre ostburgare var innan vi hämtade fotografierna Oo fixat i Mölndal.

På Frej Jonsson hittade vi jättefint högskåp, sidoskåp och badrumsspegel. Sen tittade vi på priset, och då var de inte lika fina längre.
Efter en kik på Bauhaus drog vi till Ikea, där vi köpte badrumsskåp, sidoskåp, en bokhylla och två "hyllskåp". Eller vi skulle ha köpt två hyllskåp, men Oo tog bara en, vilket medförde ännu ett besök på söndagen.

Sedan hann vi montera och greja en del innan vi fick åka till Jörlanda och slappna av en stund med hans föräldrar. Fredagens, och lördagsförmiddagens tråkväder gav vika för strålande sol och vindstilla fram mot kvällen! Middag, jordgubbar och promenad gjorde gott!



Väl hemma igen fortsatte vi montera, borra, plocka och greja tills klockan passerade 01.00!

Oo fick sätta upp jätteklockan jag beställde. Jag tycker det är läskigt att stå där högst upp på en stege, och så luta sig ut! Jag lyckades dock sätta upp lite andra grejer senare, men darrig i knävecken var jag!


Emellanåt får Oo energidippar, och orkar inte göra särskilt mycket mera än spela Runescape. Då tvingar jag mig själv också att lägga ner arbetet och göra något kuligt. Och då startade jag upp virkningen!
Det gick inte så bra till en början, och jag började om minst sex gånger! Efter mycket möda, och liten hint från Monica att man ju skulle köra nålen genom båda maskbågarna och inte bara en som jag gjorde, så fick jag till slut ihop något morotsliknande! Inte så likt orginalet i boken dock, men man måste ju börja någonstans? :o)

... om jag hinner något längre inlägg idag. Har två kurser inbokade, varav den första snart är på g. Sitter bara och väntar på att Helena ska komma med laptopen!

Det har verkligen regnat hela dagen. Okej att det har varit kasst väder utanför våra fönster förut, men jag tror banne mig inte att det har varit en hel dag? Inte konstigt att trafikrapportören varnar för översvämningar på olika ställen.
Hyfsat att göra idag. På måndag har jag två kurser inbokade, bland annat den första inför Learflytten.

Det är ganska sälla jag ogillar regn. Det har till och med hänt att jag gått ut enkom för regnets skull. Att vända ansiktet upp mot ett mjukt fallande regn är skönt. Att springa genom ett dundrande hällregn är kul! Att orientera i strilande regn får en att känna sig levande! Att fönstershoppa i regn är dock ingen höjdare.
Men vill man hålla sig inomhus, inbjuder sådant här väder till tända brasor, ljus och mys! Jag ser fram emot att få sticka färdigt blåbärsmössan. Och om jag hinner, så lär jag ha svårt att låta bli virknålen!
Men för att jag ska kunna slappna av ordentligt måste det städas lite hemma först...jag vet, jag är hopplös! Men jag har svårt att ignorera en belamrad diskbänk, grejer på golvet eller en överfull tvättunna, när jag bara sitter och faktiskt har tid över att kunna fixa de grejerna! Känner någon kille på det sättet tro? Kanske man skulle haft testosteron-kapsyler för tjejer att ta. "Kunna slappna av-tabletter" typ. Hm?

Vi har faktiskt inte mycket bokat för helgen, just för att kunna röja i ordning i huset. Det är ju de facto midsommar nästa helg, och sedan är det festen! Just det, vi ville ju fixa lilla badrummet också denna helg. Är bjudna till Oos föräldrar imorgon, så middag den dagen behöver vi inte tänka på. Just det, och så har vi storhandling att göra också i helgen. Och tömma tvättkorgen. :o)
Det finns alltid något att göra, och det tar oftast också längre tid än man tror. men med tanke på hur vädret denna helg ser ut att bli, så passar det ganska bra till det vi ska göra!

Morgonens väder inbjöd till en riktigt "sitta-hemma-och-mysa-med-brasa-och-ljus"-dag. Istället pallrade man sig plikttroget upp och iväg till jobbet.

Stackars de som eventuellt tar studenten idag. I busskurerna längs vägen trängdes pendlarna, förutom några tappra (smarta?) som hade paraply.

Hade mitt sista combatpass innan sommaruppehållet igår. Gick ganska bra, och kändes så som det skulle! Kul, ösigt, adrenalinpumpande och full fart!

I onsdags påbörjade Oo operation "tömma gästrummet". Det är belamrat av flyttkartonger, som efter min egen röjning, nu innehåller ganska mycket som tillhör honom. Han fick en egen resa tillbaka i tiden. Och om jag tyckt att jag samlar på mig grejer, så är inte Oo mycket sämre! Gamla hockey-VM biljetter? Tidningar? Men ett och annat guldkorn som faktiskt kan vara kul att ha kvar.
 
Visst är han fin?? Som tur var hade han inget fotoleg där han har sin pagefrisyr! :o)

I helgen fortsätter tömningen av gästrummet. Det vore ju trevligt för Anna att ha ett eget rum att sova i när hon kommer på tisdag! Oo jobbar bäst med blåslampan i häcken, och den börjar ju onekligen brännas nu. Så som vädret förutspås att bli dessa kommande dagar nu också, så passar hemmaröj ganska bra.

Först och främst ber jag om ursäkt för mitt hemska språk i föregående inlägg. De som känner mig vet att jag inte är en person som svär, men jag vill inte heller gå in i efterhand och redigera bort dom, då själva inläggens "aktualitet" liksom tappar sin poäng då. Jag var skitarg då, och blir arg när jag tänker på det igen, men det är ju så meningslöst.

Det är tidig eftermiddag, och mina känslor har verkligen fått sig en berg och dalbana hittills! Både jag och Gulingen var så arga, att vi avverkade Torslanda - Stenungsund på nolltid. Vi var ett gult streck på E6:an. En blixt i horisontalled!


Utgårds baracker (paviljonger, försöker andra säga), var sig lika, och det kändes väldigt främmande att vandra över skolgården, nästan som att vandra tillbaka i tiden. Goa Margreth och Oscar var i lärarrummet. Jag var ju bara en lilleputt bredvid den högvuxne Oscar! Utanför deras hemklassrum hade några börjat samlas, och tårarna överväldigade mig över att få träffa alla igen! De var så fina, så vuxna! Hår var klippta, frisyrer annorlunda, tandställningar borta, pojkarna hade skjutit i höjden, och anletsdragen mognat. Minnena sköljde över mig, och det var så roligt att se alla igen!


Willekillen! Man kan inte munhuggas med alla elever på den nivå jag kunde med honom. Han och hans syster Mim som gick ut förra året, goa värre! Adam, konstnären som hellre ritade Manga än lämnade in mina matteläxor, arkitektyrket passar dig perfekt!



Här har man låtit dom plågas i många timmar! Allting var sig likt! Johanna, min bråkiga, goa Johanna, jag visste du skulle fixa det! Jag må ha svårt att umgås med tjejer, eller folk över huvudtaget, men mina elever ville jag prata med, tyckte om att tillbringa tid med dom, och vara den knasiga Linda som försökte lära ut ekvationer och fysikens regler med gubbar och katter på tavlan.
Men mina konstverk var ju ingenting motför Ellens i vår mentorsbok! Fast matteboken var inte så dum heller! :o)

Tobbe, Jonte, Kasper, och nåt konstigt nere i hörnet. Klara, Robin och Rebecca, se vad fina de är! Jag kunde se Robin rakt i ögonen när jag slutade. Nu ser jag verkligen ut som en liten fröken intill honom! Känner mig gammal helt plötsligt! Klara, jag ser fram emot att se din fotoblogg, och Rebecca, din namteckning behövs inte på trosorna jag fick för att minnas dig! ;o)


Oscar, Martin, och nåt på kanten. Din orkidé blommar som nåt jag aldrig sett förut! Kapprummet, nu har ni fått era betyg och stormat ut därifrån! Klara och Carro, en söderut och en norrut för vidare studier. Kommer gå finfint!

Johanna gånger två. Starka, vackra tjejer som kan gå hur långt de vill! Framtiden är deras!

Vad jag ser liten ut!

Fick höra att en gammal elev nu tagit studenten, en kille jag hade många extratimmar i matte efter skoltid. Som han kämpade och slet, vilka underbara nyheter att han nu slutfört den linje han kämpade så för!

Jag fick veta att min efterträdare och idrottsläraren blev förälskade, och imorgon ska köpa hus tillsammans! Inte bara ont att jag försvann alltså! Jag följde med upp till den formella avslutningen i gymnastiksalen. Fick heja på flera lärare, och känna vemodet när eleverna gjorde sina avslutningsnummer. Det är en speciell värld, skolvärlden. Det är mycket känslor, ofrånkomligt att känna engagemang, sakna det som var, den jag var.
Det var underbart roligt att träffa "min" klass igen, minnas hur roligt jag hade med dom, få mig att längta tillbaka till klassrummet och undervisningen. Men om jag en dag skulle komma tillbaka vid katedern, så är det ju inte dom jag har framför mig. Jag vet inte varför just denna klass gjort sådant intryck på mig. De var som de flesta klasser jag haft. Problem med utanförskap, intriger, trötthet, privata problem, betygsstress och så vidare.
Kanske var det mitt egna känslomässigt turbulenta sista år där på det privata planet, som gjorde att jag engagerade mig extra på arbetet, på mina elever?
Eller nej, det var nog något speciellt hos just dessa tonåringar! :o)

 

Stenungskolans avgångsklass 9A 2009. Tack för den tid jag fick med er och lycka till i framtiden!

Kram Linda

Jag är som sagt  en mönstertrafikant (?) i vanliga fall. Men när jag har en tid att passa, förvandlas jag till Medusa bakom ratten, och lägger mig i ytterfilerna vid trafikljus, bara för att tjäna någon bil och knö in mig där filerna går ihop. Jag sticker ut nosen så där stressande oförskämt bakom framförvarande i jakt efter möjlighet att köra om.

Men i morgontrafik på väg mot Torslanda, en av Göteborgs största arbetsplatser, så är det ganska svårt för Medusa att få utlopp för sina frustrationer.
Det tar fem minuter att ta sig från Igla ut till vägen. Precis innan vägen kommer Linda ihåg att hon glömt varningstriangeln i förråded, där den hamnade efter att vinter/sommardäck krävde plats där bak och hela bagaget tömdes (yxan var dock kvar!).

Oo är så snäll att han gör sig klar i ilfart och ger mig sin varningstriangel vid pendelparkeringen. Så där tjänar jag cirka fem minuter bara på att inte köra tillbaka själv.
Är på plats utanför Bilbesiktningens nya lokaler 07.22! Och bara därför får jag vänta nästan en kvart innan jag får komma in.
Hur mådde Gulingen då? Jodå, finfint, men!
Karln påpekar att jag har solfilm på framrutorna, vilket inte är tillåtet! Vill jag prova riva bort dom nu för att slippa återbesiktning? Va f-n? Jag har ju besiktat bilen två-tre gånger sedan jag köpte den, och ingen har påpekat detta! Nästan alla bilar idag har tonade framrutor, en del så man inte ens kan se föraren! Vad in i h-vete?!?

Jag hade ju inte den minsta lust att ställa mig där och försöka dra bort en solfilm som suttit hur länge som helst. Hur bra kommer det att gå? "-Värmepistol brukar behövas", säger han hjälpsamt, och jag har lust att strypa människan.

Inte blir jag på bättre humör när jag parkerar på Volvoparkeringen och ser alla bilar omkring mig med tonade rutor!

Strålkastaren må så vara. Den monterade jag i mörkret utanför en bensinmack i duggregn. Fick känna mig fram, så jag var bara glad att jag lyckades få eländet på plats!

Nej, nu måste jag härifrån! Jag ska på en skolavslutning. Till Stenungsund. Med min Guling som har tonade rutor!  

Fick ett samtal på mobilen medan jag pratade med en inköpare. Fick då ett sms från en av de elever jag lämnade för drygt ett år sedan. De frågade om jag inte kunde komma till deras avslutningsdag imorgon? De lämnar ju nian nu! Fy vad glad jag blev! Jag hade ju funderat många gånger på om jag skulle ta ledigt eller inte för att åka upp, men tänkte att mitt minne av dem nog var så mycket större än deras av mig. Jag var ju bara en lärare i mängden (som förhoppningsvis var bra, och lärde dem något!).
Men så får jag denna förfrågan, och självklart måste jag se till att komma dit! Chefen var förstående, så Helena och Christoffer täcker upp för mig de timmar jag blir borta. Ska ju hit tidigt för att besikta bilen, jobba några timmar, och så är jag tillbaka till eftermiddagen.
Så roligt det ska bli att få träffa alla igen! Fast alla kanske inte tycker det är lika roligt att träffa mig... Men jag är ego, och tycker det ska bli jättekul! Det är ju över ett år sedan jag såg dom sist, när jag med världens svartaste samvete bytte Stenungskolan mot Volvo Cars. Just fin lärare jag var!

Men den här före detta läraren ser ändå fram emot morgondagen! Tänkte vara där då de samlas på morgonen. Hinner inte stanna tills de "släpps ut".

Kyligt, mörkt, mulet och småregn ute. Ska sommaren vara så här har jag ingenting emot att sitta och jobba hela tiden. Nästan. Gott att man har trafikrapportörer på Radio City som kan ge ett skratt på morgonkvisten:
"Ringömotet rann på som ett lavemang!"

Igår lyckades eftermiddagens rapportör själv orsaka problem i trafiken, då han lyckades köra in i ett par från Skåne!

Jag fick i varje fall köpt en massa garner! Kolla alla härliga färger! Köpte även vadd att fylla mina blivande alster med, så nu är jag redo för Annas besök! Frågan är bara om jag lyckas hålla mig tills dess, och försöker tjuvstarta på egen hand. Dock är jag inte klar med blåbärsmössan ännu, vilket jag avser innan jag påbörjar virkningsprojektet. Hann inte sticka så mycket igår, då vi innan Hells kitchen satt och valde bilder till tackkort, bröllopsalbum och förstoringar. Det blev några stycken!

Men det blev en liten stund därefter, då Oo fick spela lite Runescape, och jag sticka några varv. Fia höll mig sällskap.



Direkt efter jobbet skulle Oo åka och beställa fotona, sedan har vi siktat in oss på att hitta badrumsskåp och sådant till lilla badrummet. Nu har vi ingenting där förutom en badrumsmatta, så tills gäster och fest vill vi ha det klart. Eller, tja, jag vill det i alla fall! :o)

Vi har också funderat på att ha en stor klocka ovanför köksskåpen. Det är ju rätt mycket vägg ända upp till taket, så en stoor klocka skulle vara rätt fräckt. Hittade en på Handladesign.se som var hela 90 cm i diameter. Siffrorna är självhäftande, så man kan sätta dom hur man vill(!), bara några siffror, alla, eller inga alls. Men det visade sig att deras distributionslager är samma byggnad som Oo jobbar i just nu! Klockan var restad, och skulle levereras om någon vecka. Kanske Oo är kvar där i Kungsbacka då så han kan hämta den direkt! :o)

Så var det med "lära mig först" och "behärskning". Tillgängligheten med Internet är inte alltid så bra!

(Snart i en brevlåda nära mig!)

Jag vill hem och göra färdigt blåbärsmössan! Vill åka och köpa ett krocketspel på vägen hem. Vill hem och klippa gräset, så jag kan spela det nyinköpta krocketspelet. Vill bestämma vilken förstoring vi ska ha och fixa den.
Mycket man vill här i världen. Tänk om det vore några vettiga saker, som att skapa fred på jorden, rädda valarna eller hjälpa svältande barn? Nej, jag vill spela krocket!

Ska laga gigantisk sats med korvstroganoff, eller rulader. Eller ingenting alls, då Oo åker till Borås för att kolla bil med Andy. Stackars Astrid ska visst avpolleteras för något med bättre plats för barnvagn, och airbag som går att koppla ur. Rätt förståeligt faktiskt, men inte desto mindre synd om Astrid!

På torsdag ska Gulingen besiktas. Blev tillfrågad om o-vaktsjobb den dagen. Och två dagar till. U-21 kommer ju till stan, så lagens hotell och träningar ska bevakas. Daniel lyckades pricka in de dagar jag har Anna-besök, så tyvärr! Lite svårt när man dessutom jobbar hela dagarna. Jag tog ett pass, ett kort på midsommardagen, men att Daniel nu ringde, tyder på vissa svårigheter att fylla upp dagarna. Well, hoppas det löser sig. jag har ju fullt legitima anledningar att säga nej i alla fall. Vanligtvis har jag ju så himla svårt att säga nej utan anledning. Snälla mes-Linda.

Mina två kollegor har varit idésprutor gällande nytt efternamn för mig och Oo. Tänk vad mycket knasigt man kan bygga ihop av våra efternamn! Torskström? Mörkasson? Winka? Mekön? Wekaston? Hö-hö!
Nej, det är verkligen sketassvårt!

Hamnade på en sida där man kunde få sitt namn översatt till Hawaiianska. Linda blev Linaka, och Johan blev Iohana! Efternamnen fick dock ingen träff. Det ska visst inte vara lätt att byta efternamn! Hm.

Jag har inte suttit framför datorn under hela helgen! Hade en grumlig tanke att maila Renée, hon som fixade håret i Pleasanton som ville ha bilder från bröllopet, samt Mike och Tish som vi bodde hos. Så blev det inte. En liten recap i bilder:
Skjutsade Oo till Ica Maxi Mölndal, där Herrcluben alltid samlas inför avresan. Inga andra förutom arrangörerna vet vart gänget sedan ska.


Jag åkte sedan och shoppade lite garn, samt storhandlade på Maxi i Angered. Bland annat inför en efterrätt jag tänkte ha till söndagens middag så Oos föräldrar och en vän skulle komma. När jag öppnade kartongen rann marängbottnarna ut...
Det var bara att hoppa i Gulingen och köpa ny på ICA Gunnilse. Lite irriterande!



Till efterrätt hade jag alltså tänkt "Maräng-Daim-glass-tårta". Enklaste sättet att krossa Daimen: Gummiklubba (hammare fungerar också), och ett hårt underlag. Bonka på och häll sedan ut krosset!




Efter efterrättsfixande blev det dammsugning och lite allmänt plockande innan jag kunde slappna av helt. Satte mig i soffan framför "Förtrollad" och påbörjade en blåbärsmössa.
Middag blev kyckling och färska champinjoner, fräst i vitlök och grädde. Några nävar chips med dip till efterrätt. Och en bit äppelpaj...


Därefter stickade jag som en galning framför nästa film, Hancock, följt av "Cars", och innan jag visste ordet av, var klockan över elva! Jag som hade tänkt tända brasa och ljus, kanske basta, kanske läsa en bok, kanske bli rastlös!
Nej, jag stickade klart en blåbärsmössa! :o)
Oo messade under kvällen. En hemsk huvudvärk till följd av för sent födointag, lade sordin på hans festande, så jag hann inte ens äta frukost innan han ringde och meddelade att han behövde hämtning!

Vi tog det ganska lugnt innan gästerna kom. Grejade lite, plockade undan lite. Bob från England var gammal samarbetspartner till Tomas, samt god vän. Mycket trevlig herre med den mysiga brittiska accenten. De kollade på Robin Söderlings förlustmatch medan jag och Monica förberedde middagen.
När alla åkt, satte vi oss i soffan och tog det lugnt. Jag hade tidigare påbörjat ännu en blåbärsmössa, och stickade medan Oo spelade Link på NES. Det är mysigt att bara sitta och titta på när han spelar. Vi spelade lite Ice Climber också. Jag kan vara så himla spelsugen, men så är jag så kass att jag relativt snabbt ger upp!
Blev nästan klar med den andra mössan!

Tycker det ser så kul ut. Sprillans nytt vs nostalgi. Och det är det gamla vi spelar nu! Spelen är inte hundra. Tror kontaktytan korroderat, så många vill inte starta ordentligt. Grejen inuti konsolen har jag bytt ut, då det ofta är den som slits ut. Ska se om man kan putsa upp spelen lite.








Inte konstigt att man inte märker hur tiden går! Vänster är efter 23.30 igår. Höger är 06.40 imorse. Midnattssolen är fräck! Jag har nog inte riktigt insett att vi är mitt uppe i sommaren nu. Juni juh! Tor det har att göra med att vi var bortresta så länge, samt att jag nu jobbar på som vanligt. Det var liknande känsla förra sommaren. Jag har ju inget "lärarsommarlov" nu som gav den där typiska sommarkänslan.
I veckan går Stenungskolan på sommarlov. Jag undrar många gånger hur det gick för "mina" elever. Hur mår de? Hur gick det i ämnena som de hade det tufft i? Kom de in på de linjer de önskat?

Vi röstade igår förresten. Det hade inte gjort mig något om vi inte gjort det. Som en liten protest mot hela EU liksom. Men när vi ändå var i bilen efter att jag hämtat honom, så svängde vi in på skolan där vår vallokal var.
Kan man sälja sin röst? Vad är den värd? Kanske är det oansvarligt att inte bry sig, men för mig känns det faktiskt ganska meningslöst. Vet egentligen bara att jag är emot Euron, men be mig inte om några djupodlade argument. Jag erkänner att min ståndpunkt är så enkla och ytliga, som att jag helt enkelt vill ha kvar vår kära krona!

Det var lite "Ole-dole-doff" där vid valsedlarna, men tog så en som jag visste var EU-kritisk. Kryssade inte för någon person. Att ta någon för att denne var Pitebo kanske är lika ytligt och oansvarligt som att bara välja ett parti på måfå. Helst vill jag ju inte skicka någon som helst till Bryssel för mina skattepengar. Menmen. Lite kul att det bara blev 44 procent av svenska folket som röstade. Kanske säger en del?

...hur tiden kan vara så osannolikt inkonsekvent! Ibland hinner man knappt säga flaska, så har en dag runnit förbi. Och ibland går det så långsamt att man tror någon fördubblat dygnstiden! Det vore i och för sig väldigt praktiskt ibland, men oftast sker det ju inte de dagar man verkligen skulle behöva det! Typ då man har apmycket att göra, eller har vansinnigt roligt.
Denna dag misstänker jag skarpt vara en sådan "dubblerad" utdragen dag, då det tar två timmar för en! Det rasslade på som sjutton med ärenden där efter lunch, men nu verkar alla ha tagit helg eller nåt. Ha-llå?


Aftonbladets reportrar verkar ha en lika händelserik dag som mig. Om inte värre. Denna rubrik, på deras startsida!


Och vem kommer på att göra en sådan undersökning!?

Sushimiddag satt bra igår. Oo kom förbi och höll mig sällskap innan han skulle till Andreas, då innebandyn nu har sommaruppehåll.

Jag kom till anläggningen rätt tidigt, och lade mig i solariet för att slumra en stund. Problemet är bara att jag har svårt att slappna av i ett solarium, då jag ligger och vänder, vrider och bökar hela tiden. De flesta har väl sett solariegalningarna, med vita armhålor och de karaktäristiska vita fläckarna på skulderblad och svanskota? Jag tycker det är så fult, att även om jag bara ligger en gång per år, så ligger jag och rör mig för att undvika sådana! Varmt och skönt i alla fall, då det sannerligen inte är någon värme nu! Ynka sex plusgrader hade jag när jag lämnade Olofstorp denna morgon. Urk!

Min fina min på bilden har den enkla anledningen att jag precis fått veta att jag ska köra hela passet utan headset! Det pajade i onsdags, och kommer inte att bli fixat förrän på måndag. Ett yogapass, sure. MRL, visst. Box, lite jobbigt kanske, men combat! Ny koreografi och avplockad möjligheten att förmedla instruktioner via rösten. Toppen!

Dock gick det ganska bra ändå. Visst kändes det lamt och tråkigt, men samtidigt kunde jag fokusera mera på rörelserna och mindre på vad jag skulle säga, vilket kan röra till det ibland. Deltagarna verkade nöjda i alla fall, vilket är huvudsaken.


Ett litet mail uppsatt i instruktörsrummet gjorde mig glad! Det är alltid positivt när någon tar sig tid att visa uppskattning. Oftast sitter det ju lättare till att ge uttryck för det motsatta.

Ikväll blir det att röja där hemma. Oo ska ju iväg på galuns med Herrcluben imorgon, och de brukar alltid övernatta var det nu blir. Det innebär att han kan räknas som indisponibel hela söndagen för viss... återhämtning. För att jag ska stå ut, och inte börja fixa och göra allting själv, så ska vi ordna sinnesfrid åt Linda genom att greja ikväll. :o)

Eftersom kylan tyvärr ser ut att hålla i sig hela helgen, tänkte jag ägna mig åt mysaktiviteter som att sticka, läsa, tända ljus och brasa, och om böckerna kommit, shoppa virkgrejer! En bastu kan nog klämmas in också, och säkert något mera som jag kan hitta på. Känns lite skönt att ha en kravlös helg för sig själv.
Sen kanske grannungarna kommer att springa över hela tiden...Hm. Jag får be dom komma på söndagen istället, då Oo är hemma.

Nej, inte fredag idag heller! Men nu är det ganska nära i varje fall. Ett snapshot av en underbar Rhodhodendron (hur stavas det?) som vi passerade under gårdagens promenad.
Jag var fortfarande låg när jag kom hem igår, och även om det inte var någon större värme i luften, så var det ändock sol. Det struntade Linda i och startade bastun.
Att sitta och svettas i en bastu och läsa 25-öresromaner är grejer det. Under tiden fixade snälle Oo middag och levererade en tallrik till mig! Okej, att sleva in varm mat medan man sitter och svettas i en bastu är alltså ännu en sak jag kan bocka för att jag nu gjort i mitt liv! Gott var det i alla fall, även om svetten droppade ned och kompletterade smakupplevelsen.

Efteråt kände jag mig lite bättre till mods och vi tog en promenad med sikte på Stora Älsjön, den större badsjö som ligger på promenadavstånd från oss. Vi tänkte finna en genväg genom skogen, vilket naturligtvis medförde ett obanat litet äventyr i skogen efter mer eller mindre skönjbara "stigar".

Till slut hittade vi dock bebyggelsen och sjön. Och vi upptäckte att vi inte varit långt ifrån att helt gå förbi den! Var hade vi hamnat då? Lerum?

Det blev alltså en ganska lagom promenad på en timme, med ett litet inslag av regn där ute i bushen.

Resten av kvällen tillbringade vi i soffan med bland annat Lyxfällan.

Min jetlag eller vad det nu var, verkar över i varje fall. Jag somnar utan problem, sover göttigt och är inte som en levande-död halva dagen. Skönt!
Däremot har jag träningsvärk sedan i tisdags, ack ja!


Det är småroligt att snegla in och se hur andra har det i sina trädgårdar. Denna passerade vi på vägen tillbaka från sjön.

Finn ett fel!!

Hahahahaha!









Hela nya combatpasset ikväll. Känns än så länge rätt ok. Än så länge alltså...

Åkte på riktig magknip efter lunchen. Det bubblade rejält olycksbådande medan jag åt, men resulterade "bara" i den där knipen som gör att man knappt kan stå rakt. Jag måste ha svalt kopiösa mängder luft!  Det är ingen höjdare att nästan kunna känna hur luften (och smärtan) rör sig genom tarmarna, för att till slut och obeskrivlig lättnad (diskret) komma ut! :o)

Detta skulle man ju kunna vara anledning nog att vara lycklig resten av dagen, men jag har aldrig riktigt kommit igen efter morgonens självrannsakande nedstämdhet. Det mest träffande uttrycket skulle nog kunna vara låg.
Jag antar att det är ok att känna sig så ibland, det händer ju inte så ofta i mitt fall. Behöver nog bara få komma hem och kramas litegrann.

Sportlifeanläggningarnas schemaförslag för hösten ligger ute på intranätet nu, och mitt torsdagspass ligger kvar! Jag har dock skickat önskemål om ett tisdagspass också på Lindholmen. Sportlife har ju tagit över den Nordic club som låg där ute. En jättefräsch fin anläggning som ligger bra till för mig att åka från jobbet. Dock var det lite för tidigt, så jag måste kolla om det är ok från jobbets sida. Jag vill ju så gärna ha två pass i veckan.

Sedan pratade jag med Oo, och fick höra att de bokat in ännu ett innebandypass, på måndagar. Heh. Vad mycket vi kommer att ses till hösten!
Måndag - Oo tränar
Tisdag - Jag tränar/jobbar
Onsdag - Oo tennis?
Torsdag - Oo innebandy, jag tränar/jobbar
Fredag - O-vakteri för mig?
Lördag - Innebandy för oss båda. O-vakteri för mig?
Söndag - O-vakteri för mig?
Diverse GAIS/Frölunda-matcher där också för Oo någon gång i veckan. Tyckte han bluddrade ett tag där om squash också, men vet inte riktigt hur det blev med det. Kanske jag borde lägga ned o-vakteriet? Det är ju bra pengar dock, så det känns lite svårt. Tänk när jag jobbade både fredag och lördag, och då på nattklubbar till 04-06 på morgonen! Hur orkade jag? Fast det gjorde jag ju å andra sidan faktiskt inte...
Men ändå är det så många av mina vaktkollegor som faktiskt gör det fortfarande. Man vänjer sig vid de extra pengarna. Är man singel har man en stor del av sitt liv i vaktjobbet. Har man familj kan denna unna sig det där lilla extra, på bekostnad av umgängestid. Frågan är vad man tycker det är värt, och hur man prioriterar.
Jag har i varje fall börjat prioritera egentid/Oo-tid sedan förra året. Visst det är goa pengar, men de få pass jag har räcker.

Jag har ju nu den lyxen att kunna välja när jag vill jobba, och tiderna är guld!

Har hela dagen gått med känslan av att det är fredag. Ack!

Jag såg betydligt piggare ut igår efter combatpasset (bilden), än vad jag antagligen gör just  nu! Strax innan 06 väckte Oo mig för skjuts till busshållplatsen. Jaja, det är ju rena sovmorgonen för en småbarnsförälder, så jag har knappt rätt att öppna munnen i den frågan. Men nu har jag inga småbarn, så mina klagomål blir ur mitt perspektiv, ok?
Degade framför morgonnyheterna: Flygplatskraschen, lokala småpolitiker som framförde sina argumet för en plats i EU-parlamentet, kyligare väder osv innan jag pallrade mig iväg och alltså är på plats den tid jag nästan alltid var första halvåret.
I mitt sömndruckna tillstånd glömde jag mobilen hemma. Skönt på ett sätt att slippa känna den pressen att alltid vara tillgänglig.

Fick en bild på vägen hit, och den smörblommeäng jag nämnde igår. Jag får nästan lust att bara vandra ut bland blommorna och plocka en bukett!

Passet igår gick faktiskt bra, och det kändes rätt ok. Inte riktigt hundra beträffande "känslan" i kroppen, men jag får se imorgon då jag ska köra hela balunsen själv. Kom ihåg kameran till måndagens pass, men glömde den till vårt eget! Ett tecken på hur stissig jag var innan. Hann bli råstressad av rusningstrafiken som sniglade sig fram från Astrapåfarten, och gjorde den där jag inte gillar, dvs körde om i ytterfilen som går in i den huvudsakliga.
Men hann skita och finna fokus igen innan vi körde igång. Ylva hade fixat jättemycket, med ballonger, tårtor med ljus och dricka! Jag tog tre bitar...

Efteråt tog jag god tid på mig eftersom jag skulle hämta Oo i stan. Tog en snabbsväng till Wettergrens efter roliga böcker, men med tanke på att jag dök upp fem minuter innan stängning, hann jag inte kika särskilt mycket.
Drog istället till Ikea, där jag inhandlade två korgar att ha i rumsavdelaren, skärbräda med behandlingsolja, samt en sådan där djup stekpanna som vi letat. Satt sedan och filosoferade en stund på parkeringen, ringde systeryster (som lät rätt sliten, ensam som hon var med två småbarn), innan jag tuffade in mot stan.
Det visade sig att de inte var på Gothia, utan på Avenyn, men vi kom hem till House, där Oo somnade knappt halvvägs.

Innan dess hann vi öppna Jennys paket. Jättefint handgjort glashjärta från lokal förmåga i Piteå! Tusen tack! 

Efter Hells kitchen ägnade jag mig åt självrannsakan. Inte nödvändigtvis den egoistiska varianten, där man vänder skuld och irritationen från sig, utan tvärtom. Självrannsakan sedd från andras perspektiv. Inte så lätt kanske alla gånger, men nog nyttigt att göra emellanåt.
Anledningen till denna upplyftande tankeverkamhet vid en tidpunkt som knappats var lämplig, med tanke på uppstigning i ottan, var inte planerad. Men anledningen var nog Oos festande mitt i veckan. Jag kan tro att jag är hur välförberedd eller överseende som helst, men blir lika besviken varje gång ändå. Obönhörligt vänder jag taggarna utåt och blir lättirriterad och kort i tonen. Oo kan vara glad och snäll, men när han inte kan tala rent utan sluddret smyger sig in, så protesterar allting inom mig!
Det är så orättvist, och han kan med rätta bli sur på mig för att jag fräser av honom, vilket jag gjorde igår. Samtidigt som en annan del av mig tycker ha min fulla rätt att snäsa när han gjort mig så besviken. Visst är jag orättvis!? Han kan ju inte rå för, eller ska drabbas av mina spöken! Jag älskar ju honom, hela honom, och en del av honom tycker om att dricka öl/drinkar och tjöta med kompisar. Det är ju inte så att det händer ofta, vilket jag intalar mig när det väl är dags. Han måste ju få leva sitt liv och göra det han tycker om någon gång. Men ändå beter jag mig som jag gör! Sett ur ett annat perspektiv än mitt eget: Hur kan det tolkas annorlunda, än att jag bara tänker på mig själv, mina behov och känslor?

Nej, lite självrannsakan emellanåt är nog nyttigt! Jag ska försöka beskriva det rent själviska perspektivet: Jag försöker förstå varför. Varför är det så viktigt att få dricka starköl, eller någon alkohol överhuvudtaget? Kan man inte tjöta och ha trevligt med polarna i stan ändå? Är det värt att böka med bussar och skjuts, men framför allt, bli berusad trots att det sårar mig?

Tillbaka till det objektiva perspektivet: Varför tar jag det personligt? Det handlar inte om mig, utan om att min Oo är som de flesta andra. Han missbrukar inte. Han blir inte redlös, otrevlig, aggresiv eller självömkande. Han blir glad, sorglös och ännu mera utåtriktad. Han blir jättego mot mig och sin omgivning. Jag vänder taggarna utåt, tar hans berusning som ett personligt påhopp och blir ledsen. Hur rättfärdigat är det på en skala från ett till tio? Ungefär någonstans vid absoluta nollpunkten!
Ungefär här någonstans i mina tankar igår, började jag undra om jag kanske skulle söka professionell hjälp. Betala en främling för att få bort mina hjärnspöken och kanske kunna bete mig som folk!
Mina tömningar här fick fram skeletten ur garderoben, katalysatorn till min formade personlighet. Men det räcker inte för att få bort den prägling som resulterat i detta själviska och orättvisa beteende. För det gäller ju bara mina närstående. Andra får fyllehunda bäst de vill.

Skulle man kunna beteckna min antipati mot berusning som en fobi? Kanske är metoden att helt enkelt utsättas för en berusad Oo tills jag lär mig hantera det? Hm...?

Det fina vädret visar sig genast på bokningarna. Releaserna brukar alltid vara fulla, men när solen skiner på vintertrötta deltagare, är valet inte så svårt. Det är genomgående tunnare på alla anläggningar, och därför ganska välmotiverat att schemat bantas under dessa sommarmånader. Jag hoppas bara att jag får komma tillbaka i schemat till hösten, annars blir jag kinkig!

Ikväll ska Oo på sin månatliga träff med gamla jobbarkompisar på Gothia Towers. Jag ska ta det lugnt efter passet, ta en bastu och kanske en sväng på Ikea innan jag hämtar honom. Han lämnar Goldie på jobbet och tar bussen in. Sedan måste han med buss 06.00 imorgon bitti!! Undertecknad är en snäll fru och skjutsar ut honom till vägen och hållplatsen.
Blir inte sent ikväll dock eftersom vi ska hem och se fortsättningen på House, samt Hells kitchen! :o)

Imorse 06.50 eller nåt. Combat-dvd:n in i det sista!
Tv:n blev bra där uppe på väggen. Nästa steg är att dölja sladdarna på något sätt, och montera upp dvd-spelaren som nu står där nedanför.
Jag känner faktiskt ingen större nervositet...ännu. Men så tömte jag väl tarmsystemet så effektivt redan igår!

När jag kom hem igår hade Oo fixat gräsfrön och sått på de ställen han fyllt upp med jord, bland annat den gamla sandlådan, som inte var så mycket sandlåda längre. Får se om vi får lite jämnare gräsmatta nu.
 
Bilderna från Örgryte-passet igår. Anna, Anna och Martina körde järnet, och bjöd på födelsedagsgodis efteråt! LesMills Body combat fyller 10 år i och med den 40:e releasen! Ylva skulle fixa tårta och sånt till vårt pass ikväll. :o)



Jag tog ju med mig själv där så käckt på den första bilden. Kolla brallorna jag har. De sitter så tight! Jag bara stoppade ned dom byxorna när jag packade träningsväskan, för tillfället glömt de senaste månadernas expansion, och det faktum att jag faktiskt inte använt dom på vääldigt länge! Minuten efter bilden togs och vi körde igång: "Knäpp-knäpp"! De två tryckknapparna flög upp så det rök! Fick stå där bland alla studsande deltagare och mödosamt tvinga ihop brallorna igen! Konstigt nog höll de ihop resten av passet, så de kanske bara ville ge en tydlig pik så där i början?
Det blir inte de byxorna ikväll kan jag säga...

När jag kom hem hade vi fått jättefint paket från Jenny! Spontant ville vi vänta till festdagen med att öppna det, men frågan är om vi kan hålla oss tills dess! :o)





Att en så enkel sak som en grön fläck översållad med blommor intill vägen till jobbet, kan göra mig så glad. Har en stor äng också som nu är full av smörblommor! Vackert! Och påminner mig om när jag var liten och plockade bukett efter bukett med smörblommor till mammas kransar.


Fick också denna lilla bilen framför mig på vägen imorse. Visst är den söt? En liten Fiat, och så hade den bakverk klistrade på sidorna! Tjejen framför ratten satt och diggade musik så hela gulligheten svajade! :o)

Sitter och väntar på mina kursdeltagare. Första gången jag kör denna kurs, så det är lite spännande!

Men det var bra att jag var med på passet igår och fick köra igenom koreografin ordentligt! Jag har ju inte full koll om man säger så!  Argh! Inte ens de låtar som jag ska köra idag! Och det värsta var, att jag inte kände att jag hade någon flyt i kroppen. På samma sätt som i torsdags, så kändes det liksom fel i kroppen, som att rörelserna var nya och obekanta för mig, framför allt kickarna. :o( Jag fick inget flyt och den där goa "combat-känslan". Kanske har det att göra med att jag inte känner mig hundra på koreografin, men jag har aldrig känt så här förut. Som att jag tappat gnistan för combat! Får se hur det känns ikväll, kanske har det släppt då.
Jag hade med kameran och knäppte lite bilder på tjejerna som gjorde ett toppenjobb. Då fick jag också en anledning att pusta lite! :o) Får lägga in dom sen.

... på jobbet i väntan på träningen. Först 19.10 kör det igång i Örgryte, men meningslöst att köra hela vägen hem för att vända in till stan igen. Passar på att lyssna på musiken och plugga. Vet inte om det är combat-nerver i förtid, men hur många gånger kan en normal (jag kanske inte inkluderas i den kategorin?), skita på en dag egentligen? Är nog snart uppe i tvåsiffrigt av känslan där bak att döma!

Intressant va? Så kan det bli i brist på annat att skriva!

Fick förresten en burk med "Solbaer syltetöj" av en kollega uppe på Volvo IT. Hon hade varit en tur till Danmark i helgen, och inhandlat denna sylt av bären med det förtjusande namnet Solbär! Av namnet hade man kunnat vänta typ klargula bär eller liknande, men tydligen är det en form av svarta vinbär. Well, snällt var det i varje fall!

Blir så pass sen hem idag, att jag siktar på att hinna se CSI och inget annat. Dvs Oo får ledigt från göromålen idag! :o)
Snällt va? :o) Han kommer ju hem före mig också, trots att han skulle hjälpa sina föräldrar sjösätta båten, så han lär hinna spela av sig lite på Runescape också. Själv sitter jag faktiskt väldigt lite framför datorn hemma nuförtiden. Det finns liksom inte tid eller ro för det. Jag bloggar och betalar räkningar, det är typ allt.
Men när Diablo III väl släpps, då blir det andra rutiner! Frågan är bara när sjutton det blir!

(Efterlängtad!)

Och här sitter jag. Har tuggat i mig en rejäl bit rulltårta. Perfekt så här på morgonen!

Gårdagen känns i ryggen, eller kanske snarare på huden på ryggen. Vi var ute och grejade några timmar i den gassande solen, men fint blev det! 
Den äldre grannpojken har fått en ny idol, och hängde Oo i hälarna större delen av tiden!

(Maja myser)

Innan vi gick in för att montera upp tv:n på väggen, gick Oo med på att följa grabben ned till tjärnen för att bada. Brr! Sedan satt han i soffan och tittade på när vi grejade.

Kort därefter kom Oos föräldrar och farmor på besök. De hade med sig så vi kunde laga en rejäl sats köttfärssås och färsk pasta, samt jordgubbar och melon, vilket inte var helt fel!
Det blev en avslappnad avslutning på dagen, där jag och Monica tog det lugnt i utemöbeln i den allt mer avsvalnade dagen. Pojkarna satt inne och gastade till fotboll med farmor.

Efteråt följde Oo med dom in till stan för att hämta Goldie. Vi lämnade den i Mölndal och tog Gulingen till Andreas och Elin i lördags, så vi kunde åka tillsammans och Oo ta sig en öl eller två.

Medan han var iväg, röjde jag lite plats i vardagsrummet och övade stretchen framför combat-dvd:n. Sedan lade jag omkull mig i soffan, käkade popcorn och kollade vidare.
Innan klockan var tio hade jag förflyttat mig och dvd:n till sängen, där jag snabbt somnade!

Idag tänkte jag vara med som deltagare på releasen i Örgryte. Blir bra att få köra igenom passet ordentligt innan vår release imorgon. Dock blir ju alla rörelser tvärtom som deltagare, vilket brukar röra till det för mig!
Och apropå röra, så var jag helsnurrig imorse. Hoppade in i Gulingen två gånger, hoppade ur två gånger för att gå tillbaka till huset och leta plånbok, mobil, passerkort. Bara för att resultatlös ta en djupare titt i väskorna och hitta det eftersöka där redan. Är inte det typiskt?
Kom på halvvägs att jag glömt ta med rena underkläder igen! Är det bara jag som finner det olustigt att gå näck under jeans? Eller byxor över huvudtaget? Strumplöst, fine, även om det har en förmåga att bli kladdigt varm och obehagligt efter en stund. Jag ska ju bara hem, men troslöst? I-landsproblematik.