Sakta för mekaniken min avkomma upp för trappen en sista gång. Blev ett lättsamt avslut där jag bara fick berätta hur det kändes. Fick frågan om jag haft några känslor av det slag jag haft för nu ungefär ett år sedan, och jag fick faktiskt tänka efter vad hon menade, jaha just det, rädslan för att jag skulle vara fullt kapabel att skada mitt barn. Eller där och då var det ju inte bara en rädsla, det var en visshet och utan skrupler vilket var just det faktum som fick mig att söka hjälp. Undrar hur det hade gått och känts idag om jag inte ringt det där samtalet vid den olämpliga men ej kontrollerbara dagen på jobbet. Jag tror nog det hade gått bra ändå, men tagit längre tid och kostat betydligt mera tårar och självförebråelser. Fru P hade fått mage sedan vi sågs sist, så att skaffa ännu ett barn trots allt elände hon måste stöta på i jobbet är ju förtröstansfullt på ett sätt :o)
Hon påpekade dock när vi kom in på fler barn att de känslor jag haft, den starka avskyn, rädslan och distinkta motviljan kunde komma tillbaka om/när jag väntar barn igen. Jag kan alltså inte helt säkert säga att jag är "anti-barn kurerad", men jag fick just nu i alla fall helt klart godkänt!

Blev några sporadiskt utplacerade sushibitar till lunch innan mötet. På min jakt efter lunchställe sprang jag på Andreas som ju jobbar där någonstans i stan. Hur stor är sannolikheten för det? Nu är han och spelar tennis med min Oo
 i Örgryte. Tror han finner det väldigt gott att få springa av sig lite. Har apropå mat ökat på mängden ganska rejält idag för lilltjejen. Sneglade på rekommendationen för en åttamånaders, vilket hon ju strax är och ojdå, kanske bäst att öka ja! Hehe, kanske inte så konstigt hon vaknade inatt helt otröstlig tills hon fick ännu en dos välling.

Jag har en liten fetish. Anteckningsböcker. Spiralrygg ska det vara och helst hård pärm. Jag älskar att gå in till bokhandlare och pappersbutiker av typen "Ordning & Reda", smeka de lena pärmarna och gärna glutta lite för att sucka över den första rena blanka sidan. Linjerat ska det vara. Jag ser framför mig hur jag fyller sidorna med allt från djupodlade litterära skapelser till lättsamma anektoter och förtroenden. I skolan älskade jag att ta oskulden av den första sidan i skriv- och räknehäftena. Sedan var det inte riktigt lika roligt längre, och de där skrivarambitionerna har aldrig blivit mer än just fantasier och önskedrömmar. Nu under skolstarten flödar butikerna av anteckningsblock i alla former, och pennor! Åååh! Idag gav jag efter - två gånger! Akademibokhandeln hade Lilla My, helt hopplöst att stå emot! Och när försvarsmuren så var nere föll jag för en annan bara för att på Ica i Lerum! Jag har fortfarande inte släppt min idé att skriva något till Lilltjejen som hon sedan får när hon fyller 18 eller 20. Köpte ju en skrivbok för det ändamålet för ett bra tag sedan men har ju förstås inte tagit tag i det. Fattar inte när det ska bli av men leker nu med tanken att skriva lite vid varje årsdag. Men då jag har en känsla av att man de dagarna framgent kommer att stå till halsen upp i fikabakande, fiskdammsspåsar och tårtglasyr kanske man ska ta det dagen efter istället.

(Bäbis och bebis!)

Sjukt intensiv dag som efterlämnar sådan där skön tillfredsställande känsla av att man verkligen gjort sitt bästa och utnyttjat all tid maximalt.
Vann ännu en film när jag än gång fick vara med och tävla i Mix Megapol. Hoho, man får ju passa på att roa sig i bilköerna hem! Får se om jag ids hämta ut den i stan då det ju var själva tävlandet som var kul :o)

(Visst skelar jag?)

Imorgon ska jag och lilltjejen till Borås för en uppföljning. Hur har det gått nu sedan våra veckovisa sessioner upphört? Hur tänker och känner jag? Jag antar att det är sådant fru P ska peta på och jag kan inte tänka mig annat än ett stort G!

Nu lämnar Oo över stafettpinnen i form av avkomma till mig. Vi har det så bra som kunnat dela föräldraledigheten så här, alla tummar upp för våra arbetsgivare! Oo skickar MMS hemifrån som gör mig så glad och varm i hjärteroten. Vilken fin liten tjej vi har! Där har jag förresten en anledning till att byta mobil: Bättre kamera och display. Min lilla display är så repig och en upplösning som inte kan jämföras med dagens smartphones gör bilderna extra suddiga. Det är väl ett bra skäl för byte? Att kunna beundra bilderna på min lilltjej ordentligt? Höhö.
Men har efter förfrågan till blogg.se fått bekräftat att det inte går att ladda upp bilder man tagit med mobilen i ett inlägg. Att kunna fota och skriva spontana inlägg är ju ett tungt vägande skäl för mig att kosta på ett mobilbyte och så länge det inte går får det faktiskt vänta. Jag klarar mig faktiskt ändå.

För andra gången har man noterat en rörelse i ögonvrån och så fått alla dessa ben mitt i synen! Inte kul! Och så en sådan där jäkla hoppvariant så man bara väntade på anfallet där man satt bakom ratten!
Sitter nu och gäspar i soffan med Oo och Maja intill, jag med datorn i knäet och han med DS:et i handen. CSI Miami på tv:n och det är förunderligt att det bara verkar vara smala, unga och snygga som bor där borta. Jag kan inte minnas att det var så när jag var där? Hm.
Lite småkul är att både jag och Oo var i USA då 1999 blev 2000. Jag satt på Miami beach med min dåvarande sambo och Oo var med nåt ragg från Philadelphia samt Trevor och hans dåvarande i utkanten av Central park efter att ha gett upp försöken att ta sig in till Times Square.
Kan inte påstå att jag blev särskilt imponerad av Miami. Minns en rätt ordinär strand, sjaskiga byggnader och fler uppumpade bröst än antalet palmer. Men fyrverkeriet var rätt ok.


(Maja luktar gott!)

Det är svart och det är luddigt och det lär driva mig till vansinne. Men där och då för två evigheter sedan fann jag det tydligen så tilltalande, och med en släng av oerfarenhet, att jag köpte stickor och garn för alltihopa. En poncho. Svart och luddig. Den lär värma gott i vinter, liksom de övriga två ponchos jag stickat som nu ligger på jobbet.
Solen har tittat fram men den längd och tjocklek vår gräsmatta hunnit uppnå under min och Oos outtalade tävlan att ignorera faktum gör att det lär behövas en veckas torka för fukten att lämna rötterna. Att klippa fuktigt gräs är inte roligt. Att klippa fuktigt och långt gräs är ännu mindre roligt, men om inte nästa steg ska bli att inhandla en lie måste någon ta tag i eländet snart, fuktigt eller ej. Och med någon menar jag förstås Oo. Vägra förlora "vänta-ut" striden! Att man aldrig lär sig.

Snart dags att dra på sig träningskläderna och svettas igen. Och imorgon lämna snoriga mysbyxor för civilicerade kontorskläder och svettas för de möten och grejer som väntar på grund av mitt nya uppdrag. Kallelserna bara väller in och jag har ingen aning om vad de handlar om! Ska klämma in utbildningens sista två moment också dessa två dagar, sedan är det blocket över för några veckor i alla fall så kan jag koncentrera mig helt på allt det nya. Problemet är bara att jag fortfarande inte vet var jag ska börja och varje lite fråga väcker fler frågor än de besvarar, så till slut är jag så långt borta från ursprungsfrågan att jag hunnit glömma den och bara blir sittande med lika tom hjärna som från början men flackande blick, svettig överläpp och begynnande känsla av panik i maggropen. Jag vet inte hur många gånger tanken flugit: "Jag klarar inte det här!" Jag känner mig som en femåring inplacerad i första bemannade biljondollarssonden på Mars med order att analysera mineralprover. Men nästan lika många gånger har jag just likt femåringens suveräna förmåga att tänka lika långt som näsan räcker lugnat mig med att "det ordnar sig". Det blir ju inte bättre av att jag oroar mig precis. Nu har jag hoppat i vattnet utan att kunna simma så då är det bara till att ligga där och kämpa tills jag lär mig trampa vatten och senare också tekniken för att simma i land. Man kan ju bara älska mina liknelser.

Stängt var det här. Skönt att slippa fotpall, kylväska och matstol som hon ändå krånglade sig igenom!
Myspysig förmiddag med åskan dundrande utanför, lilltjej sovande på bröstet och bra bok i näven. Eftermiddagen tillbringades i ett gäng olika barnbutiker och rundades av med ett besök hos Stefan. Vi funderar på en lösning för kaminen vilkens årstid närmar sig allt mer. Lutar åt liknande lekhagesstaket från hallen och förbi kaminen så skärmar vi av hallen med katternas låda. Det lämnar ju en tämligen gedigen lekyta åt lilltjejen som helst vill vara där vi är.

(Ser inte så bekvämt ut, men sover gott ändå!)

Hon snorar fortfarande rejält men äter och sover nu som tidigare, dvs väldigt bra vilket mamma och pappa tackar för. Imorgon kommer snälla farmor och farfar att än en gång rycka in då Oos fotbollstjejer har match och jag combat. De följer alla med Oo till Nödinge och sedan hänger farmor kvar hemma med lilltjejen medan pappa och farfar drar till Gamla Ullevi för att se GAIS-fotboll.
Blev inte mycket mer än denna tråkiga dagsskildring, beklagar.

Vi lyckades undvika en  hel kväll på var sitt håll, dvs försjunkna i våra respektive laptops, DS eller iFån genom att plocka fram Alfapet. Det är ju svårt juh! Men med "QL" och några andra finurligt tillsvängda ord fick vi ut alla brickor utom två. Oo fick vinna.

Nu suktar han efter Casino Cosmopol efter ett sms från Uffe medan jag mera suktar efter sängen. Välkommen till pappalivet älskling.
Blir mer och mer frestad att skaffa en smartphone. Men anledningarna är så tunna att de krackelerar så fort jag påminns om vad det faktiskt kostar. Det är en ren leksak, dyr sådan och alldeles för otymplig för att faktiskt ringa med. Dessutom gör ju utbudet en alldeles matt. Kikade förbi Media Markt medan jag väntade på Oo förra helgen från whiskyklubben. Rad efter rad med stora blanka displayer. Orka bestämma sig! Och så den där reklamen för HTC Sense eller vad det nu är som proklamerar "Väderrapporter med 3D effekter". Vem sjutton skaffar en dyr smartphone för att få väderrapporter i 3D? "Jamen oooh, DÅ måste jag ju ha en!" Va? Va?

Ack, tacka vet jag tiden då det var Nokia och Ericsson att välja mellan med ungefär två modeller vardera!  

Säkerhetskopierar bilder vilket var ett tag sedan. Problemet är bara att min bärbara hårddisk är full! Så nu sitter jag och flyttar ett gäng gig musik till datorn för att frigöra utrymme på bärbara. "40 minuter kvar", så det är några låtar! Suck och pust. Oo köpte en bärbar hårddisk med ännu större kapacitet men hittar den inte. Den hänger säkert med i hans jobbväska, men dit får han flytta sin gigantiska musikmapp sedan.
Lilltjejen snorar fortfarande men hade en mycket bättre natt vilket undertecknad är tacksam för. Vete tusan vad vi ska hitta på idag. Hade en tanke på att tillbringa någon timme på nåt köpcentrum, men då löner landat på konton vete tusan om man vill ge sig ut och knö.
Känns synnerligen skönt att sortera bort amningsbh:arna! Och har dessutom äntligen fått släppa tuttarna fria om natten! We-hoo, tiden med bh dygnet runt är över! Och igår körde jag faktiskt combaten i ett par gamla träningsbyxor jag tidigare sorterat bort, lalalalala! Visserligen blev det lite getingtendenser när knappen knäpptes, men en ganska liten geting som definitivt kunde träna. Hohoho! Snart vågar jag kanske dra på mig något par av alla de där jeansen som också hamnade i "kanske-en-vacker-dag"-kassen! Vågen ligger fortfarande omkring 72-kilosstrecket men är lur på att fett och vätska börjar ersättas av muskler tack vare träningen. Så vikten densamma men centimetrarna något mindre. Sakta men säkert ska jag med mina två pass i veckan kanske slippa byta ut hela min byxgarderob! En fördel med att bara jobba två dagar i veckan är att ingen kanske noterar att jag har samma jeans hela tiden...


(Gick undan på slutet!)

Min oväntade heldag alldeles ensam avnjöts till fullo. Ingen tv, ingen radio eller musik. Bara jag och tystnaden i huset. Löste korsord, läste lite bok, löste några korsord till och påbörjade en stickning. Sista halvtimmen innan avfärd till Kållered körde jag ett snabbsvep med dammsugaren och sopade ett ton björkfrön från entrén.
Som väntat var förkylningen långt bort när jag körde igång, svettades bara osedvanligt mycket och i bilen på väg hem kom hostan. Inte så farligt dock, känns bara otroligt skönt att ha fått en sådan lugn dag och så avsluta med en ordentlig genomkörare!

(I´m back!)

Snart två är antalet somrar denna utemöbel stått på vår nya altan. Två är också antalet gånger jag brukat dess bord varav detta är andra gången. Det är mulet och kulet men över 18 grader och megaskönt! Notera den prunkande vad-den-nu-hette-med-gula-blommor. Jag kunde inte stå emot att försöka pimpa vår altan litegrann i varje fall. Denna gång tog jag i varje fall reda på att detta bara var en "växa och låta dö"-blomma så jag inte behöver slösa de små trädgårdsambitioner jag har på att vattna en tom kruka till våren.
Oo kom hem igår till en zombieliknande hustru som just zombielikt ändå plockat grejer, handlat och fixat middag på bordet med sallad. Så säger han att han egentligen inte tänkt säga något, men att han fixat så jag ska få vara själv hela morgondagen. Innan jobbet ska han ta lilltjejen de fyra milen upp till Landet och lämna henne hos sina föräldrar där han sedan hämtar henne!
Den vaknatt han fick natten mot tisdag gav viss förståelse när det natten efter blev min tur som också kryddades med förkylning. Jag är ju dock som jag är så min reaktion över nyheten var inte översvallande lättnad och tacksamhet. Jag kröp ihop och skämdes som en hund. Varför hade han gjort så? Utnyttjat snälla Monica till att ta en hel dag! Jag är ju bara lite förkyld och upplevt en sömnlös natt, herregud tänk de som har fem ungar varav två har feber, en hyper á la bokstavskombination, en magsjuk och hon själv ensamstående med lunginflammation, artros och stukad handled. Då kan vi snacka motivering till en heldag för sig själv!
Oo konstaterade min uteblivna tacksamhet och försökte dölja sin besvikelse. "-Jag hade inte tänkt säga någonting för jag vet ju hur du är!"
Ja jag är förbenat stolt och avskyr att hamna i tacksamhetsskuld, he kows me.

Så nu sitter jag här ute för mig själv. Snorar lite, hostar lite, med lite värk i axlar och nacke och sådär förkylningstungt huvud. Pussade lite förvirrat och klentroget man och barn farväl vid kvart i sju innan jag stapplade tillbaka till sängen (utan att trampa i Fias spya). Gissa när jag vaknade, gissa? Klockan elva! Herreminje!
Lilltjejen hade ännu en orolig natt, dock inte riktigt lika illa som föregående. Men den där känslan av att vakna utan att ha en aning om var man befinner sig, vem man är eller någonting? Den fick jag uppleva för första gången inatt. Hann somna till där vid tiotiden och väcktes av illvrål. Va? Vad? Vem är jag? Var är jag? Barn? Är det mitt barn? Har jag barn? Ungefär så fumlade det omkring i min hjärna som var lika mörk som rummet jag försökte orientera mig i. Lilltjejen var hysterisk. Sådär hysterisk som hon tack och lov inte varit särskilt många gånger då man svettvåt på ryggen och hjälplöst slut på idéer vill lägga ner (om man är snäll) eller kasta (inte lika snäll) ifrån sig ungen och bara gå (springa) därifrån. En timme senare (ännu ett exempel på hur förunderligt det där med tiden är, för det kändes som minst två) somnade hon knall och fall efter att till slut accepterat vällingen.

Försöker nu stå emot prestationsdjävulen som ska ha mig till att tvätta, städa, plocka grejer och klippa gräsmattan. Det var ju inte det Oo ville. Så nu sitter jag här och tampas med samvetet samtidigt som jag oroligt hoppas att lilltjejen är snäll med farmor. Jag är hopplös!
Men jag är ju mästare på att stänga av, så snart nog kommer jag att njuta av det jag så oväntat fått: Massor av egen tid! Och ikväll är det torsdagspremiär för combaten i Kållered och då ska förkylningen all världens väg!
Nu ska jag bara ringa lite snabbt till Landet....



(Se men inte röra!)

Bild från igår då jag var betydligt piggare än idag. Halsont, snor och allmänt seg efter lite sömn och huvudvärk. Verkar som lilltjejen smittade mig ja. Verkligen toppen när jag ska köra igång i Kållered på torsdag, men hade å andra sidan tänkt att denna förkylning skulle bli en snabbt avklarad historia. Hör du det!?

Längtar till Oo kommer hem så jag kan ta en bastu! Sitter och fryser i tjockfleece och försöker komma på någon form av middag till ikväll. Alltid lika roligt.



(Sovit dåligt, snorig och vill varken äta eller dricka - men pigg och glad ändå. Högst orättvist!)

Av någon anledning har frågan om läxor kommit och gått ur min hjärna på sistone. Det vill säga att jag är så väldans nyfiken på vad mina gamla elever egentligen tycker idag om mitt geenrösa utdelande av dom. Där och då var det både bu och bä och meningarna är lika delade hos lärarkåren. Att skippa läxor hade ju underlättat för både mig och eleverna men vad anser eleverna så här i backspegeln? Var det helt meningslöst? Likaså skriftliga prov. Det debatteras om att sådana ska bort lika väl som betygen. De orsakar stress och press hos somliga men likväl motivation och tillfredsställelse hos andra. Den debatten vill jag dock inte ge mig in i då det ändå inte är något jag kan påverka den dagen jag möjligtvis återvänder till katedern. Nu skulle jag faktiskt bara vilja veta vad mina forna telningar tycker om de veckovisa läxorna, en form av utvärdering så här ett gäng år i efterhand.

Jag är för klen för att fixa Fishermans friend och dessa är ju bara godis med laxerande effekt. De där "Pomegranate" smakade knappt något, allra minst gott. Halsen känns lite bättre när lunchen fått smörja något men undrar om hostan ligger på lur. Bortbortbort!


(Njae)





Blev förresten klar med miniponchon igår! Gjorde ju en i lila först och så nu i vitt. Den blev lite liten men med vatten och lite stretchövningar ska det allt bli bättre. Nu ska ett nytt projekt rotas fram ur gömmorna och jag lutar åt en poncho till - en normalstor som ska stickas. Ska bli lite kul att plocka fram sticknålarna igen då det var ett tag sedan sist. En poncho i lite grövre garn går ju hyfsat fort att göra och det gillar jag!



(Tjao)

Känningen jag hade igår blev bara värre under natten. Jag har ont i halsen!
Sov rätt ok i gästrummet i varje fall medan Oo nog haft en tuff natt med tanke på alla snorpapper som ligger spridda på sovrumsgolvet. Stackars lilltjejen, man kan ju inte bli arg på henne heller för den oroliga sömnen. Tuttade henne så hon nu sover förhoppningsvis en stund till. Har förresten vanlig bh för första gången sedan typ tredje januari! Ammar ju knappt något, kanske en gång varannan dag när det samlat på sig. Ganska najs att kunnat fasa bort amningen så snabbt och smidigt nu när tänderna kommit!
Undrar hur det ska gå med min hals när jag ska hålla kurser hela dagen idag...

Okej, vi är inte riktigt riktiga. Fyra laptops när jag nu fått ut en från jobbet! Var sin jobbdator och var sin privat. Jösses så knäppt! Jag kommer att gå upp till halvtid i september innan jag så i oktober går på för fullt, men tack vare laptopen kan jag lägga de fyra extra timmarna närhelst jag vill under veckan. Grymt bra! Nu har jag ju chansen att förbereda mig mera inför kommande uppdraget vilket lär behövas! Fick en form av "checklista" i mailboxen från överlämnaren på sådant jag ska behärska. Listan var lååång och rena grekiskan! Som tur var hade han förberett mig och påminde vid min antagligen lätt oroliga min att det skulle tas bit för bit.
Denna dag har det varit fullt upp med utbildning då jag kört igång ett nytt kursblock som löper kommande två veckor.

Phuu! Det snackas om pms-besvär i form av humörsvängningar och svullna kroppsdelar, men klimakteriesvettningar då? Vaknar på natten och svettas som en liten gris och de 22,6 grader i vår lilla utbildningsbunker jag vanligtvis skulle finna behagliga fick mig att oroligt undra över svettfläck under brösten!

Apropå natten så vaknade jag denna morgon med tårarna trillande. Minns ej drömmen nu annat än att jag grät som en vansinnig. När jag gråter i mina drömmar är det inga sobra små snyftningar med en ensam tår vackert glidande nedför kinden (välj själv vilken). Nej det är hysteriska hulkanden av den typen som nästan ger en andnöd uh-uh-uh-uh-uuuh med tåreflöde likt en genomsnittlig monsun. När jag väl vaknar är det de sobra små pärlorna ner mot öronen vilket alltid förvånar mig med tanke på forsen jag så verklighetstroget lämnade tre sekunder tidigare.
Konstigt det där.

Känns som det är mycket framgent nu med jobben - alla tre då de krockar vissa dagar och ställer till det alldeles för en virrpanna som mig. Kör ju igång i Kållered igen denna vecka och så vaktjobben på Möllan jag gärna vill fortsätta med ger några fredagspass fram till december. Upptäcker att releasen i Kållered krockar med en IFK-match jag tagit på mig, så typiskt att det var just releasen också! Attan attan! Men så visste jag ju inte heller att releasen skulle hamna där när schemat för IFK lades.

(Inte så brydd)

Oo ser nån himla buskis på tv:n så jag kan inte alls koncentrera mig. Får försöka varva ner tillsammans med honom i soffan! Vår förkylda lilltjej har slocknat ovanligt tidigt. Får se hur denna natten blir.

Visst är den söööt!? En liten Nissan Micra stod utanför Ica i Gunnilse när vi kom dit. Lila i lacken med blommor i olika färger och på instrumentpanelen tronade denna ursöta lilla blomma! Bladen vickar upp och ner och drivs med solceller! Hahahaha, en blomma heöt i min stil! Men var kan man köpa den i Sverige? Alla mina sökningar ger bara utländska sidor, men tycker den borde finnas någonstans! Vill ha!

Lämnade en trött Oo med otroligt snorig lilltjej för att köra combat med tre bokade. Kände mig grymt seg själv efter en natt med frekvent uppvaknande då lilltjejen knappt kunde andas av allt snor. De tre deltagarna blev fyra och energin strömmade till direkt musiken gick igång. Förunderligt det där och så skönt!

Okej, jag påbörjade ett annat virkprojekt - ett litet. Min gamla vitaminburk med riskorn är populär hos lilltjejen att både skaka och stoppa i munnen (som det mesta annat). När dryga hälften av etiketten på något icke mystiskt vis lösts upp och försvunnit tyckte jag det var nog med extra fibertillskott och skrubbade bort resten. Kvar blev det typiska klisterkladdet så jag gavs ju inget annat alternativ än att virka ett skydd! Jag bytte tillbaka till brunt lite för tidigt så chokaden doppades inte riktigt symmetriskt. Menmen, ett stycke dammsugareskallra klar!

Apropå lilltjejen så är det sällan kul att byta blöja nuförtiden. Möjligtvis om hon är typ medvetslös av trötthet. För de som inte haft småbarn kan de föreställa sig en daggmask som man sätter kroken i. Eller kör över med cykeln alternativt trädgårdsspaden igenom. Jäklar vilka fighter vi har på skötbordet! Kan de inte utrustas med sådana där säkerhetsstraps som finns på sjukhus? Phuu!

Lämnade av Oo i Bäckebol där han knappt hann lyfta ur sina pinaler innan jag böörnat över vägen till Stoff & Stil! Här skulle sys kuddöverdrag! Alla ambitioner att försöka finna något sofistikerat och snyggt till soffan flög all världens väg när jag upptäckte att pingvinerna på mintgrön botten ju fanns i blekrött och lila också! Och den fjärde kudden som väntade hemma bara måste ha igelkottar! Hohoho!
Sättet på jag sydde ihop dessa överdrag hade fått alla mina tidigare lärare i syslöjd att gråta, men vad gör det när man syr på avigsidan och sedan vränger allltihop över skavanker och taskiga sömmar? Jag är så stolt, så stolt!
Det är farligt att vara mammaledig med snäll avkomma! Man får tid att kasta sig in i en massa projekt som blir liggande när arbetet och verkligheten ramlar över en igen. Såg denna i deras mönsterpärm och var på vippen att köpa allt som behövdes! Tyckte den såg så mysig ut! Men att höfta ihop gardiner och kuddfodral är inte riktigt som att sy en hel klänning, så jag lyckades behärska mig. När jag efter mitt första besök igår med tindrade ögon lät min entusiasm flöda över Oo sade han med knastertorr röst: Så du ska börja lagra en massa tyg nu också? Jag får ju ständigt pikar om mina lådor med garn och oavslutade- samt ej ännu uppstartade projekt. Okej, det kanske ligger något i det han säger. Har åtminstone två större stickningsprojekt jag handlat för men ej påbörjat. Kanske dags att ta tag i det. Ska bara avsluta den pågående virkningen. Hehe. Men jag tyckte den där klänningen såg så mysig ut - den är ju i fleece!

Fåraktiga gardiner hänger nu på sin plats i lilltjejens rum! Lite stolt bara över mina första sömnader. När det gäller somliga saker är jag synnerligen sorglös, så det gäller att bara låta bli att bokstavligen talat syna dom i sömmarna.

(Oops!)

Fick låna med mig maskinen hem för att prova på kuddfodralet av fleecepingvinerna. Kom ju på att jag har en massa kuddar i soffan att kunna göra fina nya omdrag till! Jag ska bara hitta tyger och färger som funkar och på den fronten kommer jag ju sorgeligen till korta. Följer jag instinkten och köper de jag spontant faller för kan det ju bli vad som helst - som pingviner på mintgrön botten!

Känns som det är fredag så mycket tid i soffan vi fått denna kväll utan lilltjejen. Just det, förvånansvärt tidigt fick vi henne att somna och har så förblivit förutom några korta och snabbt åtgärdade sessioner. Nu fruktar jag dock istället: Somna tidigt - vakna tidigt! Därför ska jag själv se till att krypa till kojs nu.
Måste bara skryta att jag använt både tandtråd och Flux efter borstningen, klappklapp på axeln!



(Sov sött!)

Min symaskin är en Yamata och modellen FY vilket passar bra, fy sjutton vad kass den är! Man får vad man betalar för antar jag vilket ju inte var särskilt mycket vill jag minnas där en dag i Umeå för evigheter sedan. Så pass många evigheter att delar av plasten blivit gul och jag påmindes snabbt varför maskineländet faktiskt blivit stående. Övertråden slits av efter tre centimeter och kikar man på baksidan av det man hunnit sy ser det ut så här:
Ganska störigt! Har ju inte kvar bruksanvisningen men ingen skillnad hur jag än vred på inställningarna. Googlade efter en bruksanvisning men hittade bara recensioner där den sågades eller såldes till struntpris. Så nu står den vid dörren och skäms i väntan på avfärd till återvinningen. Grr!

Igår släppte lilltjejen taget i stående, något hon gjorde även idag när hon fick hänga med lite jämnåriga på Växthuset. Vingelvingel i två sekunder och så duns ner på baken.


 

... när nu Victoria och Daniel väntar barn. Tronarvinge och ännu en som ska få leva gott på skattepengar. Jag kan dock inte låta bli att undra vad som händer med tronföljden om barnet visar sig vara gravt sjuk? Hur funkar det när det gäller kungligheterna, får de göra fostervattensprov? Victoria måste ju känna som de flesta andra blivande mammor en oro för om barnet ska vara friskt eller ej, och låt säga att ett test visar på Downs syndrom eller något allvarligare. Hade man inte varit Sveriges blivande drottning som väntar på nästa tronarvinge hade många övervägt abort i det läget, men vad gör Victoria? En abort i hennes roll hade ju orsakat ramaskri även om lika många skulle förstå och hålla med. Eller om fosterdiagnostik nu kanske inte tillåts bland dessa blåblodiga och tronarvingen så föds sjuk eller skadad? Har det hänt någon gång i historien? Skulle inte förvåna mig om det finns några ej nämnda skrifter om tillvägagångssättet vid sådan situation. Kanske de gör diagnostik i det tysta och visar det på skada och hon genomför en abort skylls det på missfall? Hade jag varit henne hade man ju inte gått ut med nyheten förrän man faktiskt hunnit kolla upp att det var ok.
Men är det verkligen bara jag som tänkt på detta i alla feta lyckorubriker? Kanske typiskt mig. Negativ och pessimist vill en del ha det till. Själv föredrar jag realist. :o)

Är man lat om man inte städat bakom en byrå sedan man placerade den där vid inflyttning? Eller bara skrämmande?Det är damm på väggen!
Det är bara att inse och acceptera att vårt matbord konstant kommer att ha minst två laptops under de kommande åren. Med laptops hänger laddare med transformator modell större. Dessa sladdar har slingrat sig likt snubbelormar över golvet från närmaste vägguttag till matbordet som stått centrerat intill ön. Då vi ofta haft fler än två datorer också, har en sådan där gigantisk skarvsladd med ett gäng extra uttag fått göra datorsladdarna sällskap på golvet. Ganska tröttsamt att ha dom där, framför allt när lilltjejen finner stort nöje att pilla på allt vad sladdar, skarvdosor och transformatorer heter. Barnavårdsstyrelsen (finns säkert en sådan) hade gått i taket om de sett det. (Kanske inte värt att nämna att det framför allt är jag själv som tröttnat på att snubbla framför oron för en elektrifierad avkomma som föranlett detta initiativ?) 
Matbordet och byrån har fått byta plats och har nu genererat ett gediget men betydligt mer svåråtkomligt sladdnäste och golvet är fritt! Halleluja!


Kanske inte jättesnyggt, lite trångt i passagen förbi byrån till höger och att ta sig in och ur hälften av stolarna, men vi behöver ju de facto bara två. Heh. Får väl se hur det känns och funkar och vad Oo tycker. Alltid kul med lite förändring om inte annat. När jag växte upp hade jag dille på att möblera om i mitt rum. För att inte tala om hur många gånger jag bytte rum! Pappa flyttade sitt kontor för att ge plats för mina flyttambitioner. Fyra olika rum hade jag innan jag slog mig till ro i det största och bästa sedan systeryster flyttade ut. Det var verkligen lyxigt när jag nu tänker tillbaka på det.
Undrar om min lunchpalt är varmkokad nu?

Så var det plötsligt onsdag och rollerna är ombytta. Oo är på jobbet och jag passar på att sitta här medan lilltjejen sover efter att ha varit igång tidigt.
Två intensiva dagar med utbildning av de som ska ha hand om utbildning och support i Kina samt introduktion av mitt nya utökade uppdrag. Jag fick alltså frågan om jag ville bli så kallad ITAM (IT Application Manager) för sju mindre applikationer, en roll jag har obefintlig kännedom om och betydligt mera ansvar. När jag greppat mera kanske jag kan sammanfatta det på ett begripligt sätt! Men jag tackade alltså ja med darrande knäskålar och pirr i magen.

Känner mig rätt tom i knoppen så att få ner något meningsfullt här (är det väl iofs sällan ändå), känns motigt. Ska se om jag kanske kan få något annat vettigt gjort. Som att lägga omkull mig i soffan eller nåt. Znark!

Två dagar i veckan räcker inte till för allt som ska göras på jobbet just nu! Har accepterat en förändring i mitt konsultuppdrag - en REJÄL förändring, såpass att jag efter en första introduktion känner lika delar fruktan över att ha tagit mig vatten över huvudet och förväntansfull spänning. Skräckblandad förtjusning kanske man också skulle kunna kalla det. Är det bra att kasta sig in i något man faktiskt inte har någon större aning om? Eller så kanske det är just det. Inte tänka efter för mycket och anamma lite av Oo-mentaliteten: Det ordnar sig! Känner mig lite mör just nu i varje fall och ungefär lika stor som en muslort.

Inte ofta man faktiskt ser fram emot att få öppna sin medhavda matlåda! Men IDAG! Mmmm!

På sitt tioårsjubileum var det så äntligen dags! Det fina vädret höll i sig och kunde knappast ha blivit bättre faktiskt! Vi möttes alla upp vid Lilla bommen där den specialbokade lilla färjan väntade för att ta oss ut till Nya Älvsborgs fästning. Då jag bara passerat Göteborgs inlopp i en stor Danmarksfärja var det väldigt roligt att få avnjuta staden från vattnet i strålande solsken!



Kyrkan var liten och intim och jag som fruktat att lilltjejen skulle leva rövare av att vara stilla behövde faktiskt inte det uppe på loftet där vi satt. Phu!




Jag hade ganska mycket fokus på lilltjejen och trodde därför jag för ovanlighetens skull skulle klara mig igenom ceremonin utan tåreflöde. Men när så Jeanette och Maria sjöng "Du är allt" var det ingen hejd på snorkalaset!




Gissa vem den lilla stenen på kanten representerar! :o)


För alla små deltagare väntade en liten egen överraskning! Så otroligt fint gjort!

Lokalen för mottagningen efter ceremonin var jättemysig!


Toastmasters Martin och Anna-Maria hade gjort ett arbete som inte liknade något annat! Hela upplägget rakt igenom från presentationer av talare till de två filmerna där brudparets "historia" skildrades med intervjuer av allt från föräldrar till gamla lärare! Programmet var fullspäckat så det blev aldrig någon "väntan" eller dötid medan middagen klarades av. Hela kvällen inklusive alla tal (presenterade med eller utan bilder och filmer) genomsyrades av den där obeskrivbara känslan av kärlek (låter klyschigt jag vet men det är sant!). Överallt kom bevis på hur otroligt uppskattade Andreas och Elin är som vänner, släktingar och kollegor och jag kunde inte låta bli att dra paralleller till mig själv och den fjärmade tillvaro jag valt att leva. Lite sorgset resulterade denna självrannsakan i ett konstaterande jag i och för sig alltid vetat, att jag inte har någon vänkrets liknande dessa två, eller Oo eller så många andra. Om vi firat vårt bröllop hemmavid på liknande sätt hade min sida varit pinsamt liten och absolut inte genererat samma mått på den uppskattning Andreas och Elin så genuint förtjänar. Jag är inte som dom det vet jag ju, och jag varken kan eller vill det heller. Jag är som jag är och trivs tack och lov med det! Får bara emellanåt sådana här mentala sidosprång av "tänk om..." . Samtidigt som jag har oerhört svårt, för att inte säga hopplöst svårt att föreställa mig i den typ av generösa, hjälpsamma, osjälviska och så vidare superlativa termer personlighet som Elin. Av någon (illavarslande) anledning har jag lättare att föreställa mig som Stieg Larssons Lisbeth Salander med undantag av den skarpa hjärnan.
Men det var en parentes jag av någon anledning hamnade i när jag egentligen bara ville försöka få fram den kärleksfulla (klyschan igen, förlåt) stämning som genomsyrade hela kvällen.

Jag tycker bilderna utan blixt är mjukare men att få dom skarpa krävs att man rör sig ungefär lika mycket som en Gotländsk rauk! Därför blev det mycket fotande men tyvärr mycket suddigt. Förrätten bjöd på ny erfarenhet för mig i form av pilgrimsmusslor! Allt var egentligen nytt förutom baconen, för persiljerotscréme och hummercappuccino (som påminde om varm choklad) tillhör ju inte riktigt vardagsmenyn heller. Jag och Oo ser ju gärna Gordon Ramseys "Hells kitchen" där "scallops" alltid varit med och därför rönt min nyfikenhet. Då de där vanliga skrumpa musselsakerna inte tillhör mina favoriter var dessa mycket bättre, även om jag inte riktigt förstår dess popularitet efter att nu till slut fått smaka.

Varmrätten var underbart god i form av röding, risotto och spottloska Granny Smith- och Chardonnayskum! Ju tjusigare namn desto mer överskattat, men fisken och riset var skitgott! Hade gärna tagit en eller två portioner till!


Då jag hade famnen full av lilltjej och vällingflaska missade jag mer ingående fotografering av hela tårtan innan verktygen gick lös, men som tur var hann jag skåda resterna i form av toppen efteråt! Vilken underbar tårta, helt i min stil! Hahaha, krabbor som brudpar! Underbart!

(Tårtans tema - Sea of love!)

Är generellt ganska missnöjd med fotograferingen få jag hade halva fokus på lilltjejen hela tiden och därför inte "höll mig framme" så som jag velat. Menmen.


När klockan blev 01 gick båten tillbaka till fastlandet och jag är imponerad att alla faktiskt var på plats i tid, inklusive personalen! Brudparet klev i land vid Sjömagasinet för sin bröllopsnatt på hotell Novotel och så vackert stod kvar och vinkade farväl när vi kastade loss och fortsatte. Tack för en vacker ceremoni och väl genomförd fest!

Lilltjejen vaknade till när hon flyttades till sin säng och somnade inte ordentligt förrän klockan passerat 03. Shit vad trött jag var!
Oo snufsade in utan större problem och har också fått några timmar på soffan under morgonen. Själv känner jag mig rätt seg inför dagens combatpass som har ett fåtal bokade. Bara att ge gärnet!

Hörde på nyheterna igår om barnparfym som tydligen skulle innehålla en massa allergiframkallande ämnen. Det är ju inget vidare förstås, men vem sätter över huvudtaget parfym på sina barn? Eller kommer ens på tanken att tillverka och sälja parfym - för barn och till och med bebisar? Ändå kan man inte bara skälla och lägga skuld på dessa företagare. Det är ju konsumenterna som skapar marknaden så att det finns föräldrar som går och köper dessa produkter för att spraya på sina små går över min horisont. Så dumt så man nästan storknar!

Jag är väl knappast ensam (hoppas jag) om att ha hjärnan på någon annan planet ibland?

- Fyller tvättbollen med tvättmedel och upptäcker halvvägs in i programmet att bollen står kvar på bänken.

- Står vid ytterdörren och försöker frenetiskt låsa upp med bilens fjärrkontroll och fattar inte varför det inte funkar!

- Plockar strumporna från golvet för att slänga dom i tvättkorgen och stirrar dumt när de ligger i handfatet.

- Kommer på sig själv med att lägga in disktrasan i kylskåpet.



Oo har plockats upp av Andreas som verkade rätt lugn faktiskt. De ska ju gifta sig idag! Andreas och Elin alltså. Vädret ser lovande ut, inte jättevarmt men strålande sol. Hoppashoppas det håller i sig!

Det är sådant här som är nyttigt att förtära efter klickan tio på kvällen va? Makrillfile i tomatsås med majonäs. Observera att det är nummer tre och fyra som avporträtterats här!
Ska dock erkänna att detta är första gången! Inte kvällsätandet men själva pålägget :o)



(Mycket godare än det ser ut!)

Varför jag så sällan äker in till stan. Framför allt under sommaren och turistsäsongen! Men näe, riktigt SÅ illa var det inte bara man vet vart man ska åka.


Hittade en av de saker jag föresatt mig i den lilla butiken gaga på Vasagatan. Lilltjejen har stassen för imorgon klar! Själv hoppas jag på bra väder inte enbart för brudparets skull utan även min egen då jag återanvänder den tunna klänningen jag köpte enkom för ett annat bröllop. Hela poängen falierar liksom om man ska måsta dra tjockiströjan över alltihopa. Klämmer ner fossingarna i klackskorna som också inhandlats enkom för något annat bröllop då Oo skakade på huvudet åt de nyare mer fotriktiga skorna jag köpte för mina post-graviditets-något-större fötter. De får följa med dock då jag aldrig kommer att fixa de nästan tolv timmarna det lär bli med dit- och tillbakafärd i klippetiklackskorna.

Gårdagens sug fick sin tillfredsställelse idag. Varm munk i Brunnsparken! Nom-nom!

Matat lilltjejen, bytt bajsblöja, tvättmaskinen går, städat toaletten, dammsugat och påbörjat inköpslista, allt före klockan halv nio. Har lite ärenden att göra på stan, blev våldsamt sugen på varm nyfriterad munk igår men har ännu inte bestämt mig för om jag vill in och knö i stan. Köpcentrum må ha lite tråkigare butiksutbud men parkering och tillgång till amningsrum är guld värt!

När jag igår hämtade posten noterade jag ett yngre par som parkerade och gick in mot stugorna vid tjärnen. Eftersom den ena är till salu antog jag att de var spekulanter. När det en stund senare ringde på dörren och killen stod utanför for tanken igenom att de ville fråga lite om området.
Trodde först han drev med mig när han efter presentation förklarade att han rekade inför kommande inspelningar av en Johan Falk film. En eller två enskilda lite nedgångna stugor vid en liten tjärn var precis vad de var ute efter. Den ena var ju till salu och kontakt med mäklaren etablerad för att fråga ägarna, men kände vi ägarna till den andra? En stund senare lämnade han med beskedet att regissör och någon fler nog ville kolla också innan de bestämde sig. Det borde ju finnas några tjärnar att välja på, men enligt honom inte så många med enskild enkel stuga intill som dessutom var hyfsat tillgänglig med lastbil.
Jag och Oo började ju se de där Johan Falk lite smått eftersom det alltid är roligt att se platser man känner till på tv. Oo som kan stan mycket bättre än mig suckar och stönar över alla orealistiska klipp mellan stadsdelarna för en och samma scen medan jag bara tycker det är kul att se alla bekanta platser.
Däremot suckar jag över Jakob Eklund som verkar inspireras av Horatio Cane i CSI Miami. Ett och samma tonläge hela tiden! Arg, upprörd, glad, ledsen allt vad det nu kan vara i känsloregistret så kör han samma monotona röst med möjligtvis lite skiftning i volym. Ledsen Jakob men det är t-r-å-k-i-g-t.

Ofta rör det sig en hel massa tankar och funderingar i min hjärna. Från rena struntsaker till andra struntsaker men med skillnaden att en extra tanke som säger att "det där vill jag skriva om i bloggen!" Sedan glömmer jag bort detta lysande tänkta inlägg för någon annan inflygande struntsak, och en viss frustration över detta missade tillfälle att få ur mig något jag just då uppenbarligen fann så brinnande viktigt infinner sig. En stund. Tills det händer igen. Och igen. Många gånger önskar jag att vore en sådan som går omkring med handväska hela tiden. Inte bara när jag trycker ner min plånbok, nycklar och mobiltelefon i alldeles för små fickor (eller inte har några fickor alls och får bära allting i händerna). Utan när dessa gyllene små tankekorn dyker upp så jag snabbt som attan kan skriva upp dom och vid senare tillfälle framför datorn föreviga dom ordentligt alternativt döma ut dom för det de just då var, struntsaker och inte ett dugg roligt att skriva om egentligen. Många är gångerna jag vaknat ur drömmar med samma känsla att här är något jag måste skriva om, försökt memorera det och somnat om under tiden. Om inte annat kanske de sömndruckna anteckningarna kan bjuda på ett gott skratt när de betraktas med vakenhetens kranka verklighet.

Just nu, när lilltjejen somnat till en stund vill jag passa på att skriva, men ingenting infinner sig då - såklart. Jag brukar ju kunna bluddra på om det mest oväsentliga grejer men ingenting känns inspirerande eller värt att skriva om, inte ens vad jag ätit till lunch (fiskbullar i hummersås). Det är tomt. Hallå? (eko-eko-eko)
Pulade in Serbiens vinnarbidrag från 2007, en av de bästa låtar jag fått privilegiet att avnjuta. Jag fattar inte ett ord, hon skulle lika gärna kunnat sjunga om falukorv och flygande tegelstenar, men den är helt enkelt underbar. Jag älskar den! Den ger mig ståpäls! Har för mig att andra tyckare slet den i stycken och en helt obegriplig debatt fördes om sångerskans homosexualitet. Orka dessa människor som fördömer eller ser ner på homosexuella, skaffa er ett liv! Jag vill inte ens ge mig in i att skriva om alla dessa hatbrott orsakade av människor som inte kan acceptera, respektera och är rädda för allas olikheter. Blir bara trött. Njut av Marijas sång istället en gång till. Minst.

Och han är nyklippt! Mycket trevligt att få tillbaka sin Oo! Hemma sent då han varit en sväng till Borås efter friseradet.

Tomat med grillkrydda är riktigt najs och för första gången i mitt liv införskaffade jag sådana där runda knäckebröd (imponerat sus)! Jepps, men är lite besviken över att hålet i mitten inte var borttaget.

Oo är tillbaka på sitt jobb och vardagen ska liksom återinträda. Blev inget fredagsjobb förresten. Ett mindre behov än väntat och omfördelningar lämnade ett pass från mindatt till 04 på morgonen till mig vilket jag tyckte kunde vara. Förhoppningsvis hamnade dom inte på pottkanten för det. Borta är tiden då jag jobbade jämt, tog i princip alla vaktjobb jag kunde som dök upp och hade inga problem att komma hem efter sex på morgonen. Samtidigt körde man sitt vanliga lärarjobb och instruerade på gymmet. Hur orkade man? Fast å andra sidan gjorde jag ju inte det heller. Hm.

Tappade upp bad åt lilltjejen och orkade inte hämta badoljan i köket. Greppade Gekåsinköpet med babyolja som använts för att smörja in torra små kinder. En badande anka på etiketten verkade ju lovande och en snabb blick bakpå bekräftade att det lika väl kunde användas i badvattnet också. Sagt och gjort, tryckte i en generös mängd och stora blanka oljefläckar spred ut sig över ytan. Jag hade lika gärna kunnat hälla i matolja! Det hade väl inte varit någon större fara om jag inte redan hunnit placera lilltjejen däri och med någon text på näthinnan om att flottiga bad bara var bra för barnet. Om det inebar att barnet i fråga skulle kännas som en färdigmarinerad spädgris redo för grillen vete tusan, men det är i varje fall därför hon nu har en Rock-a-Billy inspirerad frisyr där den så kallade badoljan satt sig fetare än all brylkräm John Travolta hade i Grease! Badkaret såg ut och kändes som insidan av en fritös när proppen gjort sitt! Nåväl, då är det lite jobbigare att hon är så snorig att det emellanåt blir svårt att andas när napp eller tutte ska avnjutas. Men hon verkar rätt nöjd ändå där det värsta verkar vara då föräldrarna drar ut snorränder åt både höger och vänster i sina försök att få bort eländet.

Gjorde tummen upp till min uppdragsgivare. Vilken tur att hon inte är grekiska!

Släpper inte riktigt störighetsspåret och lägger till mina nya linnebyxor som efter tredje användningen släpper en knapp!

Ska skriva på avtal för ännu en arbetsgivare innan veckan är slut. Detta på grund av att jag tackade ja till de där vaktjobben de två kommande fredagarna.
 

Lesbiska kvinnor i Sydafrika våldtas för att omvändas och påminnas om att de är kvinnor och inte män. Jamen varenda våldtagen kvinna blir ju jättesugen på manfolk, det vet ju varenda en. Det ska vara en manlig primathjärnas logik för att få det resonemanget att gå ihop. (Censored) vad förbannad jag blir på dessa "män" som våldtar! Och det är så meningslöst att slösa energi på frustration och vrede när man inte kan göra något åt det.
Då är det lättare att slösa galla över vår världs alla trivialiteter och meningslösheter, så som Vigo tuggummi vi av någon anledning kom in på under lunchen! Deras tv-reklam trodde jag var ett skämt, en parodi dummare än Vanish (lita på rosa!) och kvinnor i dushkabin på stan (för en nyduschad känsla - hela tiden!). Och jag inser den skrämmande segern de vunnit över mig när dessa slogans uppenbarligen bitit sig fast, aurgh!
Hur som helst vill jag ondgöra mig över denna produkts urbota reklam där "Focus" representeras av en "nördig" kille, "Beauty" av en käck snygg(?) tjej och "Active" av en hunkig(?) ung kille! "Vilken väljer du?" Var snygg och dum i huvudet eller smart och ful är känslan som förmedlas över hela tv-skärmen.



(Beauty but no brain?)


Det är så störigt idiotiskt att jag blir ännu argare för att jag låter mig störas! Och det värsta är ju att folk påverkas, för att synas i media är bra marknadsföring hur knäpp eller felaktig den än är. Man känner igen produkten och det är ju det företagen vill!
Och när jag nu ändå hoppar mellan ytterligheterna att störa sig på gör jag ett skutt till vandalerna i London som uppenbarligen funnit en ny dimension i sitt meningslösa liv genom att förstöra andras egendom och bete sig som de apor de tidigare bara lät gå ut över de närmast sörjande. Jag fattar inte varför en skjuten fyrabarnspappa (som just också poängterats är FYRAbarnspappa då det tydligen förvandlar honom till ett helgon) skulle utlösa sådana kravaller. (Å andra sidan har vi ju en hel hög så kallade "supportrar" som bara behöver fotboll som anledning till att leva rövare).
Jag fattar inte heller varför börserna störtdyker världen över så jag kan väl störa mig lite på mig själv som inte orkar förstå varför. Störigt.

...sedan är första arbetsveckan avklarad! Höhö! Urk vad trögt att kliva upp idag, och att lämna kvar varma goingar gör inte saken lättare precis!
På lördag gifter sig Andreas och Elin och Oo har nog aldrig varit så (O)oklippt! Best man och ser ut som en som försöker kompensera begynnande flint genom att låta resten växa hejvilt! I lika god tid som allting annat han företar sig har han sagt sig fixa klippning imorgon. Nåja, med arbetsplats mitt i stan och dess frisörutbud känner jag ingen större oro att Andreas tvingas leta efter ringarna i ett smokingklätt hår på lördag. Ser verkligen fram emot att få se min Oo titta fram igen. Finns dock risk för en sådan där snygg vit solbrännerand hela svålen runt. Den lär göra sig bra på deras bröllopsfoton!

Bröllopet är ute på Älvsborgs fästning alldeles utanför Göteborg. Jag har aldrig varit där så det ska bli lite kul att se och verkar onekligen vara en romantisk plats att gifta sig på!

Undrar om några bröllopsnerver börjar smyga sig på de två ännu? I lördags var de väldigt kolugna i varje fall. Men när jag tänker tillbaka till mitt eget bröllop så fattade man nog inte riktigt. Fast jag hade ju i princip engagerat mig noll i förberedelser och planering till skillnad från Elin. Undrar om hon kommer att minnas mer av själva ceremonin än jag? Det enda jag kommer ihåg är den förbipasserande spårvagnens plingande i den San Franciscobranta backen utanför och känslan av hur häftigt detta faktiskt var det som jag stod och höll på att göra! Och så minns jag stackars Oo som i sin skjorta, väst och kavaj höll på att rinna bort i den Kaliforniska värmen. Han minns inte heller mycket mer än den plingande spårvagnen! Passade ju bra att vår ceremoni var så kort då! :o)
 

Soffläge framför CSI NY ocn en sovande lilltjej i sin säng. Rätt trött i ögat själv så ska försöka koja snart. Hade kommit in i riktigt bra tempo under eftermiddagen när brandlarmet gick. Lite skeptiskt kikade vi på varandra. Övningarna brukar flaggas lång tid i förväg med både mail och lappar överallt men inget sådant denna gång. Lydigt följde vi dock med strömmen nedför trapporna och ut där alla andra tappra kontorsråttor som återvänt från semestern samlades i grupper på sina respektive samlingsplatser. Rådvilla stod vi där i blåsten, tacksamma för att det slutat regna i alla fall och lyssnade på de ankommande sirenerna.
Det visade sig att det visst brunnit lite ändå, elller snarare blivit så pass rökutveckling efter en kortslutning eller liknande i någon datacentralgrej att larmet utlöstes. Där ser man.

För några dagar sedan messade jag bidrag till Läkare utan gränser för svältkatastrofen i Afrika. Ingen kan väl lämnas oberörd av det som sker där borta?

Regnbågens slut ligger i Olofstorp! :o)

Lämnade sängvärmen där make och barn låg och snufsade. Fick lämpligt nog amma henne där vid femtiden så jag nu kanske klarar mig hela dagen utan att pumpa. Ganska skönt att fasa bort amningen mer och mer nu framför allt när tänderna kikat fram.
Tillbaka till jobbet där det är full fart med en gång. Mycket utbildningar vilket är kul och så en förfrågan om eventuell utveckling av min tjänst som lät lite intressant faktiskt. Nya dörrar kan man ju alltid kika in genom!


Syns inte lika väl men regnbågen går också ned i Volvos fabriker!

Har inte tagit en enda bild idag så det får bli en sån här. Notera min leverfläck á la sådan-man-limmade-dit ovanpå-det-vitpudrade-fejset-under-vitaperuk-och-stora-kjolar-eran. Lilltjejen brukar försöka krafsa bort den när hon kommer åt men eftersom vi inte lever i vita-peruk-eran råkar den vara äkta och går således inte att få bort.

Oo försöker kolla på GAIS-match och underhålla lilltjejen samtidigt. Gissa var hans fokus ligger.
Själv har jag klippt gräset och ska faktiskt ta en bastu - idag igen!
Okynnesbasta, bara för att jag kan och råkar gilla det så mycket!

Oos fixarflow tog fart där igen innan lunchtid med röj i tvättstugan, dammtorkning och dammsugning av ytor vi inte rört sedan vi flyttade in. Det höll på att barka iväg på alla möjliga stickspår men han behöll fokus rätt bra ändå, kanske för att en ombyggnad av köksön faktiskt inte var möjlig just nu eller inköp av braiga nya datorer för Diablo III förrän spelet de facto släppts.

(Liten och ännu mindre)

När Noel med bihang kommit drog vi allihopa till Maxi för inköp till grillmiddag. Vad det skulle bli beslutades på plats efter lite bläddranden i diverse kokböcker med grilltema. Vi köpte Per Mobergs grillbok och valde "Farish kebab med tsatsiki" samt coleslaw. Dessutom blev det ädelostfyllda färska champinjoner, färskpotatis, fyllda paprikor och en specialgrej Andreas smakat i form av krustader med minst sagt intressant fyllning: En bananskiva och ädelost! Det lät rätt mysko men var grymt gott!
Till efterrätt blev det en nostalgitripp i form av chokladfyllda bananer! Så enkelt och så gott!

(Ser ut som vi bara käkar folie!)


(Mumma!!)


(Farbror Andy!)



Som avslut plockades ett gammalt frågespel fram ur garderoben - "Insikt". En gång tror jag det spelats sedan dess inköp där i slutet på 90-talet av frågorna att döma, men det var rätt ok faktiskt i och med att man skulle tippa om frågesvararen kunde frågan eller inte.

(Full tilltro!)

Nu ska det bli skönt att krypa till kojs! Imorgon är sista dagen innan det är dags att börja jobba igen. Eller ja, egentligen ska jag ju jobba imorgon också! Får se hur många deltagare det blir denna vecka.

Fredagens regn inbjöd till två alternativ: Fixa eller löka. Med tanke på den långa lista jag petat ner på tavlan och hur långsamt den betats av kvarstod egentligen bara ett alternativ. En av de tunga posterna var att fixa lilltjejens rum. Under graviditeten och en tid efter förlossningen ville jag ju knappt befatta mig med allt vad barnattiraljer heter. Ångest och avsmak var några av känslorna som nu tack och lov känns rätt fjärran. Vi hade tidigare gått igenom en del av det vi fått av syster vilket visade sig bara vara en bråkdel! Kasse efter kasse plockades fram från det överbelamrade rummet! Massor av kläder och roliga leksaker för en lilltjej som tröttnat på sina egna. Det sorterades, plockades, fångades dammråttor och torkades. Sedan blev det en tur till Bäckebol vilket inkluderade Ikea för lite garndinstänger, gardiner och förvaringslådor. Gardinerna var dock ingen hit då jag bara är ute efter kappor och sy själv kan jag inte. Jag är värdelös på att sy! Visst skulle jag kanske kunna åstadkomma en fåll, men den skulle inte bli särskilt snygg. Fast å andra sidan skulle väl knappast lilltjejen bry sig.

När Oo hamnar i fixarläge ler jag lyckligt och gör allt för att inte bryta hans flow. Grejen är bara att han har så lätt att halka in på nya stickspår att fixa så han plötsligt befinner sig långt ifrån det han faktiskt höll på att göra från början. Som igår höll han på att röja i lilltjejens rum, för att plötsligt tvätta fönstrens utsida - på hela huset, inklusive takfönstren! Men detta fönsterputsarinfall placerade honom först i tvättstugan i förtvivlad jakt efter sina fönsterputsargrejer. Och eftersom bomben slagit ner där och hustomtarna partajat i resterna ledde en försvunnen putsargrej till att han påbörjade ett röj där inne också. Plötsligt beordrades jag att sortera upp bland mina skor och den kilometerlånga centraldammsugarslangen fick sträcka på sig.
När jag så helt oförberett kunde se ut genom våra fönster igen hittade han tillbaka till lilltjejens rum där dataprylar från garderoben skulle flyttas upp till loftet. Några omgångar trixades uppför den lilla trappan men sedan blev han kvar där uppe för att påbörja en total (och välbehövlig) röjning som av någon anledning slutade med att han satt och spelade Diablo, utan en aning om att tvättmaskinen han startat varit klar sedan länge. Lite försynt påpekar jag detta, tömmer den kallnade kvarglömda skurhinken, räddar blomman som skulle få mera jord från en natt utomhus och-faktiskt, sorterar upp mina skor. Duttig Linda! Hohoho!

Är ganska nöjd över att jag inte tog på mig jobb på Gamla Ullevi ikväll där IFK just nu verkar ge AIK på nosen. En skön heldag och nyss hemkommen från Tjolöholm var mycket bättre använd tid så här i semesterns slutspurt! Tolv cacher bidde det ute kring Tjolöholms slott varav några bjöd på lite klättring med lilltjej på magen, men man belönades rikeligen när man kommit upp! Det var till och med värt alla fästingar vi fick med oss ned och det var många!

(Oo på cachejakt)

Medhavd matsäck avnjöts i skuggorna vid vattnet och så fick lilltjejen krypa av sig lite medan Oo-myror-i-byxorna jagade vidare efter några ytterligare cacher. När solen började ligga lägre och andra strandhuggare troppa av var han tillbaka för ett välbehövligt svalkande dopp i det salta innan vi packade ihop och drog hem.
Att köpa en färdiggrillad kyckling att sätta händerna i var så avancerad middag vi orkade idag. Nästan varje gång jag på grottmänniskamanér äter kyckling på det viset minns jag hur jag och Jenny satt i båten utanför Hemlunda och frossade i medhavd kyckling. Bara gräva, äta och slänga överbord! :o)

Det kanske verkar vrickat efter timmars svett en varm dag, men nu ska jag faktiskt ta en bastu! Det känns som det kryper över hela kroppen av fästingar och en bastu får mig alltid att känna mig renad på djupet. Mmm!

Knepig känsla att i strålande solsken blicka i ytterspegeln och se nattsvarta moln torna upp sig. Strax efter jag lämnat min lilla familj brakade det tydligen lös medan jag bokstavligt talat körde ifrån ovädret för ett combatpass som inte blev av. Utifall drop in skulle komma fick jag åka dit ändå och kunde ändå göra något nyttigt i form av att fixa lite mat åt den stackars receptionisten :o)
Med tanke på hur hårt jag tränat syndade jag lite på vägen hem, hohoho!
Jag kanske kan verka vara ett godis- och snaskmonster, men när suget faller på och jag ger efter som i detta fall så räcker det med några nävar sedan är jag less. Plockgodis är ännu värre, där kan jag suget gå och plocka en påse full men sedan är det inget som verkar så gott som jag funnit det i affären. Knepigt.
Oo har dock inga problem att trycka i sig en hel påse full, det räcker att det finns tillgängligt. Frosseri kallas det va?




Tidigare på dagen hade det blivit lite caching kring Härlanda tjärn och Skatås. Nio loggade blev det totalt där sju var av storleken micro. I skogen!

En av dessa micros var förvisso inte så svår att hitta men desto svårare att få fram. Men MacGyver himself hade blivit imponerad av vår framtagningsmackapär i form av en tiotumsspik och binda jag så lägligt hade i skötväskan! Always - redo för lite av varje kan man säga.

(Always redo!)

Några cacher låg dolda i lite intressanta, öh grejer. En nollade i ett område med större stenar vilket jag brukar finna sådär kul att sticka in handen under. Mina obehag grundar jag i eventuell förekomst av ormar som knappast skulle uppskatta en trevande näve, men denna gång var det något ännu värre som lurade under en sten! Som tur var behövde jag inte träffa på den med handen, jag hoppade tillräckligt högt av att bara se dessa gigantiska ben sticka fram!
Oo fick äran att logga.

(Kom och känn!)

Termometern har passerat 20 grader i skuggan. Det blir nog lite mer caching idag och målet Tjolöholms slott där jag och Anna var med våra småtjejer. Tyckte det var så fint där och många cacher fanns att finna. Vi får bara se till att skippa vagnen och köra på bärsele istället.

(En sjumånaders och en som beter sig som sådan)

Det var längesedan sist. Så länge att jag hunnit glömma de tidigare misslyckandena. Men jag är desperat - igen, vilket är enda anledningen till att jag försöker - igen.

Hoppashoppashoppashoppas!


(Om mindre än en timme vet jag!)

Varm, skönt avslappnad och full av sköna endorfiner. Än en gång, vad hade vi gjort utan Monica och Tomas? De kom och passade lilltjejen så jag och Oo kunde köra våra respektive träningar! Tusen tack!

Sista vikpasset för Ylva avklarat och imorgon är det Örgryte - om det nu blir av. Inga bokade än så länge så vi får väl se. Har sagt ja till vaktjobb två fredagar framgent också, på Way out west och Kulturfestivalen. Det var längesedan jag jobbade på sådana nöjestillställningar så det ska bli lite kul. Helt ok tider också, till 01 så inte halva natten.


En liten lillfis i full koncentration. Tycker det är så sött när hon sitter och flexar fötterna sådär, och så vickar de små tårna ibland.
Har inte blivit mycket annat gjort denna dag förutom lite proviantering med latmanslunch vid en av Allums matställen. Lite middag nu kanske? Suck och pust!

Fick besked igår att Trevor och Rachael blivit tvungna att skjuta upp resan. Nu blir det kanske i oktober istället. Tråkigt, men huvudsaken att de kommer någon gång i alla fall.







Varför har Telia bytt logga och färg förresten? Hur nödvändigt var det egentligen? Så urbota dumt! Eller är det någon kvasifundamental marknadsföringspoäng som gått mig helt förbi? Och vad föreställer den där loggan om man får fråga? En sten? Nåt snirkelsnorkel som ska leda tankarna till deras  automatiska kundtjänst? Uppenbarligen missar jag något också där...

Ordet nostalgi brukar man väl förknippa med något positivt va? Av någon anledning blev jag sugen på att spela Monopol och Oo som tillbringat åtskilliga timmar med detta på sin iFån var inte svår att acceptera. Visst var det lite nostalgiskt att plocka fram det bekanta brädet, blädddra fram de små sedlarna och placera sitt självklara strykjärn på "Gå".


("Du har vunnit en skönhetstävling...")


Vet dock inte om det var så positivt att slungas tillbaka till barndomens traumatiska minnen där storasyster nogsamt noterade den växande skulden efter att jag än en gång hamnat på det hotellbebyggda Norrmalmstorg. Av någon anledning fick hon alltid den gatan och byggde inte bara ett hotell! Jag tyckte hon var snäll som lät mig låna till hyran och förstod inte varför jag aldrig fick det att gå ihop. Men att ha en jobbig lillasyster måste ju få kompenseras på något sätt antar jag. I vilket fall tillhör Monopol ett av de spel jag gärna spelar men raskt påminns varför det blir så sällan. Och det var inget undantag denna gång. Oo var generös och lät mig bara överlämna varenda sedel jag lyckats skapa ihop efter alla mina gator först intecknats och sedan överlämnats, allt för att göra lidandet längre. Ändå lyckades jag denna gång lägga beslag på de två bästa gatorna vilket sprollar roll när den andre aldrig hamnar där!
(Vinnaren och överlöparen)

För första gången på ett bra tag har lilltjejen hållit oss vakna några timmar under natten. Har ingen aning om varför men Oo tog värsta smällen genom att gå upp och dämpa skriken i gästrummet. När han så gav upp tog jag över då hon antagligen av ren utmattning somnade efter en stunds bärande.
Oo skulle geentligen ha varit på konferens/kick-off med jobbet nu till imorgon men orkade inte. Nu ligger han och sover i soffan, lilltjejen sover i sin säng och jag läser en perspektivbildande biografi medan nudellunchen blir klar.

Tvättmaskinen går och det är ännu en het dag på utsidan.