Fredagens regn inbjöd till två alternativ: Fixa eller löka. Med tanke på den långa lista jag petat ner på tavlan och hur långsamt den betats av kvarstod egentligen bara ett alternativ. En av de tunga posterna var att fixa lilltjejens rum. Under graviditeten och en tid efter förlossningen ville jag ju knappt befatta mig med allt vad barnattiraljer heter. Ångest och avsmak var några av känslorna som nu tack och lov känns rätt fjärran. Vi hade tidigare gått igenom en del av det vi fått av syster vilket visade sig bara vara en bråkdel! Kasse efter kasse plockades fram från det överbelamrade rummet! Massor av kläder och roliga leksaker för en lilltjej som tröttnat på sina egna. Det sorterades, plockades, fångades dammråttor och torkades. Sedan blev det en tur till Bäckebol vilket inkluderade Ikea för lite garndinstänger, gardiner och förvaringslådor. Gardinerna var dock ingen hit då jag bara är ute efter kappor och sy själv kan jag inte. Jag är värdelös på att sy! Visst skulle jag kanske kunna åstadkomma en fåll, men den skulle inte bli särskilt snygg. Fast å andra sidan skulle väl knappast lilltjejen bry sig.

När Oo hamnar i fixarläge ler jag lyckligt och gör allt för att inte bryta hans flow. Grejen är bara att han har så lätt att halka in på nya stickspår att fixa så han plötsligt befinner sig långt ifrån det han faktiskt höll på att göra från början. Som igår höll han på att röja i lilltjejens rum, för att plötsligt tvätta fönstrens utsida - på hela huset, inklusive takfönstren! Men detta fönsterputsarinfall placerade honom först i tvättstugan i förtvivlad jakt efter sina fönsterputsargrejer. Och eftersom bomben slagit ner där och hustomtarna partajat i resterna ledde en försvunnen putsargrej till att han påbörjade ett röj där inne också. Plötsligt beordrades jag att sortera upp bland mina skor och den kilometerlånga centraldammsugarslangen fick sträcka på sig.
När jag så helt oförberett kunde se ut genom våra fönster igen hittade han tillbaka till lilltjejens rum där dataprylar från garderoben skulle flyttas upp till loftet. Några omgångar trixades uppför den lilla trappan men sedan blev han kvar där uppe för att påbörja en total (och välbehövlig) röjning som av någon anledning slutade med att han satt och spelade Diablo, utan en aning om att tvättmaskinen han startat varit klar sedan länge. Lite försynt påpekar jag detta, tömmer den kallnade kvarglömda skurhinken, räddar blomman som skulle få mera jord från en natt utomhus och-faktiskt, sorterar upp mina skor. Duttig Linda! Hohoho!