Det är svart och det är luddigt och det lär driva mig till vansinne. Men där och då för två evigheter sedan fann jag det tydligen så tilltalande, och med en släng av oerfarenhet, att jag köpte stickor och garn för alltihopa. En poncho. Svart och luddig. Den lär värma gott i vinter, liksom de övriga två ponchos jag stickat som nu ligger på jobbet.
Solen har tittat fram men den längd och tjocklek vår gräsmatta hunnit uppnå under min och Oos outtalade tävlan att ignorera faktum gör att det lär behövas en veckas torka för fukten att lämna rötterna. Att klippa fuktigt gräs är inte roligt. Att klippa fuktigt och långt gräs är ännu mindre roligt, men om inte nästa steg ska bli att inhandla en lie måste någon ta tag i eländet snart, fuktigt eller ej. Och med någon menar jag förstås Oo. Vägra förlora "vänta-ut" striden! Att man aldrig lär sig.

Snart dags att dra på sig träningskläderna och svettas igen. Och imorgon lämna snoriga mysbyxor för civilicerade kontorskläder och svettas för de möten och grejer som väntar på grund av mitt nya uppdrag. Kallelserna bara väller in och jag har ingen aning om vad de handlar om! Ska klämma in utbildningens sista två moment också dessa två dagar, sedan är det blocket över för några veckor i alla fall så kan jag koncentrera mig helt på allt det nya. Problemet är bara att jag fortfarande inte vet var jag ska börja och varje lite fråga väcker fler frågor än de besvarar, så till slut är jag så långt borta från ursprungsfrågan att jag hunnit glömma den och bara blir sittande med lika tom hjärna som från början men flackande blick, svettig överläpp och begynnande känsla av panik i maggropen. Jag vet inte hur många gånger tanken flugit: "Jag klarar inte det här!" Jag känner mig som en femåring inplacerad i första bemannade biljondollarssonden på Mars med order att analysera mineralprover. Men nästan lika många gånger har jag just likt femåringens suveräna förmåga att tänka lika långt som näsan räcker lugnat mig med att "det ordnar sig". Det blir ju inte bättre av att jag oroar mig precis. Nu har jag hoppat i vattnet utan att kunna simma så då är det bara till att ligga där och kämpa tills jag lär mig trampa vatten och senare också tekniken för att simma i land. Man kan ju bara älska mina liknelser.