Ordet nostalgi brukar man väl förknippa med något positivt va? Av någon anledning blev jag sugen på att spela Monopol och Oo som tillbringat åtskilliga timmar med detta på sin iFån var inte svår att acceptera. Visst var det lite nostalgiskt att plocka fram det bekanta brädet, blädddra fram de små sedlarna och placera sitt självklara strykjärn på "Gå".


("Du har vunnit en skönhetstävling...")


Vet dock inte om det var så positivt att slungas tillbaka till barndomens traumatiska minnen där storasyster nogsamt noterade den växande skulden efter att jag än en gång hamnat på det hotellbebyggda Norrmalmstorg. Av någon anledning fick hon alltid den gatan och byggde inte bara ett hotell! Jag tyckte hon var snäll som lät mig låna till hyran och förstod inte varför jag aldrig fick det att gå ihop. Men att ha en jobbig lillasyster måste ju få kompenseras på något sätt antar jag. I vilket fall tillhör Monopol ett av de spel jag gärna spelar men raskt påminns varför det blir så sällan. Och det var inget undantag denna gång. Oo var generös och lät mig bara överlämna varenda sedel jag lyckats skapa ihop efter alla mina gator först intecknats och sedan överlämnats, allt för att göra lidandet längre. Ändå lyckades jag denna gång lägga beslag på de två bästa gatorna vilket sprollar roll när den andre aldrig hamnar där!
(Vinnaren och överlöparen)