Två dagar i veckan räcker inte till för allt som ska göras på jobbet just nu! Har accepterat en förändring i mitt konsultuppdrag - en REJÄL förändring, såpass att jag efter en första introduktion känner lika delar fruktan över att ha tagit mig vatten över huvudet och förväntansfull spänning. Skräckblandad förtjusning kanske man också skulle kunna kalla det. Är det bra att kasta sig in i något man faktiskt inte har någon större aning om? Eller så kanske det är just det. Inte tänka efter för mycket och anamma lite av Oo-mentaliteten: Det ordnar sig! Känner mig lite mör just nu i varje fall och ungefär lika stor som en muslort.