Sakta för mekaniken min avkomma upp för trappen en sista gång. Blev ett lättsamt avslut där jag bara fick berätta hur det kändes. Fick frågan om jag haft några känslor av det slag jag haft för nu ungefär ett år sedan, och jag fick faktiskt tänka efter vad hon menade, jaha just det, rädslan för att jag skulle vara fullt kapabel att skada mitt barn. Eller där och då var det ju inte bara en rädsla, det var en visshet och utan skrupler vilket var just det faktum som fick mig att söka hjälp. Undrar hur det hade gått och känts idag om jag inte ringt det där samtalet vid den olämpliga men ej kontrollerbara dagen på jobbet. Jag tror nog det hade gått bra ändå, men tagit längre tid och kostat betydligt mera tårar och självförebråelser. Fru P hade fått mage sedan vi sågs sist, så att skaffa ännu ett barn trots allt elände hon måste stöta på i jobbet är ju förtröstansfullt på ett sätt :o)
Hon påpekade dock när vi kom in på fler barn att de känslor jag haft, den starka avskyn, rädslan och distinkta motviljan kunde komma tillbaka om/när jag väntar barn igen. Jag kan alltså inte helt säkert säga att jag är "anti-barn kurerad", men jag fick just nu i alla fall helt klart godkänt!

Blev några sporadiskt utplacerade sushibitar till lunch innan mötet. På min jakt efter lunchställe sprang jag på Andreas som ju jobbar där någonstans i stan. Hur stor är sannolikheten för det? Nu är han och spelar tennis med min Oo
 i Örgryte. Tror han finner det väldigt gott att få springa av sig lite. Har apropå mat ökat på mängden ganska rejält idag för lilltjejen. Sneglade på rekommendationen för en åttamånaders, vilket hon ju strax är och ojdå, kanske bäst att öka ja! Hehe, kanske inte så konstigt hon vaknade inatt helt otröstlig tills hon fick ännu en dos välling.

Jag har en liten fetish. Anteckningsböcker. Spiralrygg ska det vara och helst hård pärm. Jag älskar att gå in till bokhandlare och pappersbutiker av typen "Ordning & Reda", smeka de lena pärmarna och gärna glutta lite för att sucka över den första rena blanka sidan. Linjerat ska det vara. Jag ser framför mig hur jag fyller sidorna med allt från djupodlade litterära skapelser till lättsamma anektoter och förtroenden. I skolan älskade jag att ta oskulden av den första sidan i skriv- och räknehäftena. Sedan var det inte riktigt lika roligt längre, och de där skrivarambitionerna har aldrig blivit mer än just fantasier och önskedrömmar. Nu under skolstarten flödar butikerna av anteckningsblock i alla former, och pennor! Åååh! Idag gav jag efter - två gånger! Akademibokhandeln hade Lilla My, helt hopplöst att stå emot! Och när försvarsmuren så var nere föll jag för en annan bara för att på Ica i Lerum! Jag har fortfarande inte släppt min idé att skriva något till Lilltjejen som hon sedan får när hon fyller 18 eller 20. Köpte ju en skrivbok för det ändamålet för ett bra tag sedan men har ju förstås inte tagit tag i det. Fattar inte när det ska bli av men leker nu med tanken att skriva lite vid varje årsdag. Men då jag har en känsla av att man de dagarna framgent kommer att stå till halsen upp i fikabakande, fiskdammsspåsar och tårtglasyr kanske man ska ta det dagen efter istället.

(Bäbis och bebis!)