Mailar fram och tillbaka med Peter på vulkan.se om min första bloggbok, eller snarare blok som det kallas! Ingen större extra kostnad att få 50 sidor i färg, och då jag har en del bilder som kan vara roligare att se i färg, så kör jag på det!  När jag skickade den första pdf-filen fick jag en prisuppgift på 210 kronor/st! Det är ju hur billigt som helst! Vad är haken? Man måste beställa femhundra exemplar?

Jag tänkte bara beställa två, så har jag en extra om den andra skulle brinna upp eller något. Enkelt omslag med en bild från bloggen som jag gillade. 340 sidor som sagt i A5-format för första delen. 2009 får vänta till nästa år! :o)
Ska ju upp på vinden och hämta ned vinterkläderna. Kanske ska passa på att gräva fram de gamla dagböckerna och bli lite nostalgisk en stund? Det kan vara synnerligen underhållande läsning ibland! Hur tänkte man? Varför gjorde man si eller så? De dagböckerna var väldigt privata, men tjuvlästes av två av mina pojkvänner. Risken för ett sådant svek är ju nu eliminerad i och med bloken. Visst, jag kanske inte kan vara riktigt lika öppenhjärtlig här, men jag måste erkänna att jag inte är långt ifrån ibland! Och det är just därför det blir så roligt att ha kvar.

Våra morgonfrusna soptunnor. Det märks väldigt tydligt att vi knappt är hemma nuförtiden. Det ska tömmas idag, så jag var där i morse med en påse. Tunnan är inte ens halvfull, och vi har tömning varannan vecka! Även på kompostsidan är det knapert. När vi är som sämst på att vara i köket, har vi haft en-två kompostpåsar för gubbarna att hämta. Men å andra sidan kasnke det är bra med lite kompost. Då slänger man inte så mycket mat...?

Kunde inte låta bli ännu en parkeringsbild. Tyckte bara det såg så roligt ut med alla olika Volvisar, från senaste V70 DRIVe till 240! Och så Gulingen där i mitten! :o)
Det var ännu en kall klar morgon med minusgrader på fastlandet. Här ute på ön hade vi i alla fall en och en halv plusgrader. Oo håller på att bli förkyld, så han skulle åka hem och bädda ner sig i soffan.

Jag var på ypperligt lågt humör igår. Hade en närmast panisk känsla av domedag, att allting omkring mig bara skulle rasa ihop, slås i spillror. jag vägrade låta mig påverkas av de vackra höstfärgerna eller radiopratarens dåliga skämt. Satt i Gulingen på vägen hem och visste inte om jag skulle explodera eller sätta mig och grina, hitta något att slå på eller tjura. Snacka om meningslöst tänkande, och utan anledning! Tvingade mig själv att småprata normalt, återberätta radiopratarens skämt och hjälpa till med middagen. Oo var också låg, hungrig och med huvudvärk, så om jag velat hade jag nog kunnat sabba hela kvällen.
Men allt eftersom vi fick vara hemma och pyssla med maten, och framför allt äta den, så blev vi båda bättre till mods. Vi hade planerat att greja med Ikea-inköpen, och allmänt ta tag i det som behöver göras hemma, men det var väldigt motsträvigt!
Oo körde M.I.G-frågor via iPhonen, Runescape och lyssnade på Frölundamatchen, medan jag röjde undan och gjorde en äppelpaj. Gotti! Himmel vad mätta vi var sedan! Jag spelade lite "Professor Layton", där Oo fick hjälpa mig med flertalet av gåtorna, innan vi faktiskt grejade så pass att vi monterade ihop trådbackssystemet vi köpt för att ställa in i hallgarderoben. När den var klar och vi nöjda ställde in den, så upptäckte vi att den var för djup! Den gick in alldeles utmärkt, om vi inte vill kunna öppna garderoben helt! Den ena skjutdörren tar i...hur kunde vi göra en sådan miss att ta för givet att den skulle rymmas? Ååååååh!
Den andra hyllgrejen vi köpte gick inte mycket bättre. Där upptäckte vi att vi missat att köpa en av de två delarna som krävdes. Och manualen på den vi köpte låg oåtkomligt där inuti!
Då tyckte vi det var läge för soffan och "House", där jag stickade några varv innan tröttheten tog över.

Får se om det blir några deltagare till Sisjön denna vecka. Känner inte att det är någon större katastrof, om det inte blir det. Då kan jag köra igenom några låtar själv och sedan åka hem.

Är förresten hyfsat klar med bloggen i worddokument för dess början och hela år 2008. 340 sidor blev det, jämfört med de 576 som jag hittills är uppe i för 2009! Jag skrev verkligen inte mycket i början, vilket hade den enkla anledningen att jag inte hade tid! Det känns lite märkligt att se de gamla tankarna och händelserna glimta förbi, men jag är väldigt glad att ta vara på dom. Har fått in alla kommentarer, och inlägg så gott som de ser ut. Bara lite anpassning efter nya formatet, och bildplacering som funkar bättre. Ju fler bilder, desto svårare att få till som det var. Word häll på att göra mig vansinnig iblend, då man klickar och drar bilden dit man hade den, men så hamnar den någon helt annanstans! Eller ett inlägg, där alla tumbnails hamnar i en hög längst upp i dokumentet! Jag har en känsla av att tumbnailsbilderna blir för små för att kunna se, när de trycks i bokform, men jag kan ju ändå inte ta bort dom! Det skulle ju bli helt fel eftersom jag så ofta hänvisar mina inlägg till dom. Så det får bli ett gäng rektangulära blobbar i bloggboken.
Har också upptäckt att jag är väldigt förtjust i ENTER-knappen. Min ovilja att producera mastig nonstop-text, har istället medfört att jag kanske luftar upp texten en aning för mycket med nya rader och stycken.

Nu återstår lite finkorrigering av första delen innan jag sparar ned den till pdf ock skickar för tryck!

Jag har en vaktkollega som matar mig med sådana där massmail. En del har man sett förut, en del är bra och en del mindre bra. Fick bland annat ett som skulle vara bilder, tagna ur en rysk kontaktannons. Vet inte om det var det, men bilderna föreställde en gråhårig äldre herre som poserade i mängder av olika rum, det ena mer överdådigt än det andra. Han hade olika kostymer, morgonrockar och pälsar, men hade lika nollställt ansikte på alla bilder. Han såg nästan sorgen ut.
Om bilderna verkligen var från en kontaktannons, har mailet bara en tragisk innebörd, istället för den komiska, vilket antagligen är dess mening. Så många ensamma människor det finns, ofrivilligt ensamma, som inte vill något hellre än att hitta någon att dela tillvaron med. Sorger och motgångar må vara en sak, men jag tror många gånger att glädjen känns ännu värre att inte ha någon att dela med. Det kan bara vara de små händelserna som betyder något för denne. Vissa stunder när jag var singel, kunde Maja göra något speciellt, eller något jag läste eller hörde, där man fick den där upprymda känslan av "Detta måste jag berätta för..." Och så hade man ingen där intill!

Nästan så som Björn Gustafssons "Torsk på Tallin" som jag såg i samband med en "filmfestival" på Stenungskolan. En film som så många skrattar gott åt, och finner vansinnigt underhållande, kändes för mig mest tragisk och ett hån mot alla dessa ensamma människor.


Till dom ensamma - Mauro Scocco
Det är en hård värld där utanför
Full av ensamma människor
Ingen som hör dig
Ingen som ser dig när du går

Och det verkar som kärleken
Är till för några få
När du bäst behöver nån
Är det ingen som orkar höra på, höra på

Refr:
Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till nån som frågar hur det är
Den här sången är till dom

Ingen frågar när du kommer
Ingen saknar dig när du går
Ingen delar din dröm
Ingen undrar hur du mår

Och jag ser människor omkring mig
Ser dom jobba dygnet runt
För att slippa känna efter
hur dom egentligen mår, hur dom mår

Refr:
Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till någon som frågar hur det är
Den här sången är till dom

Mitt hjärta gick med tunga steg
Nerför gatan till vårt hus
Och jag minns när vi flyttade in där
Det var 1987 och hur som helst så
Jag stod där en bra stund
Medan molnen drog förbi
Och från ett öppet fönster
Hördes en melodi

Refr:
(Den lät såhär)... En sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
En sång för alla dom
som inte kommer hem till någon som frågar hur det är

Refr:
En sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
Denna sången är till dom
Det här är en sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med
att dela sin glädje och sorg
En sång för alla dom
som inte kommer hem till någon som frågar hur det är

En sång för alla dom
som aldrig hittat nån att dela sin glädje och sorg med





Kram till alla er!

Eller egentligen gör jag ju det. Om man är ett gäng tuppar högt upp i hirearkin, som kan bestämma sina egna löner. Är det konstigt att de roffar åt sig så mycket de bara kan? Frågan är bara hur de rättfärdigar det för sig själva egentligen. "-Ja, men alla andra gör ju så!" ?
Man har bara lust att avsluta alla sina konton och förlita sig på sin egen madrass istället!

Enligt definitionen för höst, ska medeltemperaturen vara under tio plusgrader under en veckas tid. Det har vi tydligen nu på vissa håll. Denna morgon fick en del i och omkring Götet skrapa sina bilrutor. Vi med carport slapp detta, men päronen på vårt träd ser lite frusna ut. Kanske dags att plocka dom!



Ett trafikinslag från Mix Megapols trafikrapportör fick mig att frusta till:
"-Ta det nu lugnt och fint kring våra lastbilschaufförer. Man vet aldrig vad de har i sina laster. Det kan vara mat, det kan vara kläder, det kan vara dryck som ska komma fram inför helgen!"

Inför GAIS-matchen igår satt jag som en liten gumma på läktaren, med min tjocka grå poncho utanpå jackan, och en rödrutig filt kring benen! Men jag är glad att jag rustade mig så, för det var ingen värme! Dock noterade till och med en sådan fotbollsanalfabet som jag, att gaisarna spelade mycket bättre än senast jag var på deras match. Tydligen blev detta deras sjunde vinnarmatch i rad, 3-0 mot Örebro. Det är rejäl skillnad i publikantal mot IFK:s matcher, men GAIS-klacken gjorde ändå ett bra arbete tycker jag.

På vägen hem längs Gråbovägen fick jag plötsligt en orange blixt i nyllet. En av vägkamerorna! Shit vad rädd jag blev! Oo blev skitsur och besviken på mig, vilket var värre än en eventuell ny sådan där delgivning i brevlådan. Det var gamnacke resterande vägen hem. Jag vet att det är en risk att åka dit, på samma sätt som om jag skulle felparkera eller jobba svart. Kostnaden är dock högre, och när det väl händer är det ju så jäkla onödigt! Trots att jag vet att de sitter där, så glömmer jag dom ändå ibland! Skit också.

Nu är räkningarna betalda dock, och trots mina farhågor och bilreparationer för både Guling och Goldie, så har vi bra marginaler. Jag ska bara få min neurotiska hjärna att fatta det. Även om jag ser siffrorna, så känns det som att vi borde gå minus!

Går på muggen, och slänger som nästan alltid, ett öga på mig själv i spegeln. Har svart stickepolotröja på mig och ska plocka ett hårstrå från kragen. Det sitter fast! Och inte på huvudet, utan på sidan av halsen! Ett fyra centimeters grått hårstrå har i godan ro vuxit där det enligt mig inte hör hemma! Hur gick det till? Hur har det kunnat undgå upptäckt så länge? Det måste ha exploderat ut under natten, någon annan förklaring finner jag inte. Inte nog att man nu p-pillerlös ska dras med finnar överallt, nu kommer tydligen håret också på de mest oväntade ställen! Ack ack!

Är det inte överdriven hysteri kring svininfluensan? Slutsåld handsprit?? Vaccinhysteri!
Vad har vi? Två döda? Stora rubriker och dramatiska bilder på akutintag "Här dog han!".
Har kontakt med en kollega i Malaysia. Där har de 6-7 dödsfall per dag i svininfluensa. Undrar hur många som dör per dag i Sverige till följd av till exempel rökning, droger eller alkohol? Där kan vi snacka epidemi!

Anna gav mig denna utmärkelse och utmaning, och då är det svårt att säga nej! Utmaningen består i att berätta tio hemligheter om sig själv! Sannerligen är det en utmaning, då jag spontant känner att jag avslöjat de mesta här i bloggen redan... Men något ska jag väl kunna gräva fram, och en "inspiration" nyper jag från Anna också! Xo)

1. Har aldrig varit på en ungdomsgård, annat än som vuxen och arbetande där.

2. Har faktiskt druckit alkohol en gång. Dock omedvetet, då personalchefen på Securitas lurade i mig en plastmugg på en firmafest, hävdande (redan dagen innan) att hans dotter hittat en sådan god ny läsk som jag bara måste prova. Jag hade inte hjärta att säga nej till denne 55+ farbror, men det smakade så illa, att jag inte fick i mig mer än den muggen. Blev illröd i fejan och alldeles varm! Blev dessutom grymt besviken på honom (och mig själv för att vara så naiv), men hade aldrig trott att han skulle göra en sådan sak.

3. Har en banankartong med tantsnusk böcker (Harlequin ni vet?) i garderoben. Avslappnande läsning!

4. Har dille på att leta och klämma pormaskar på mig själv.

5. Har somnat bakom ratten och kört av vägen (ingen bra idé att köra 12-timmars nattpass och köra från Umeå till Piteå efteråt). INGET jag är stolt över!

6. Kuggade teoriprovet till körkortet första gången. Fick ju bara en massa vägskyltar!

7. Ville heta Cecilia när jag var liten.

8. Mina handbojor har suttit mer på mig själv än på överförfriskade bråkstakar! (Ska man avslöja sådant??)

9. Har eskorterat en andfamilj från centrala Umeå till älven.

10. Sökte extrajobb som go-go dansare på Nattis i Umeå. Fick det inte.


Har svårt att skicka sådana här vidare, men om Elin och Marita vill, så varsågoda!

Trötta fötter tar en paus på Bok & Biblioteksmässan! När vi kom vid halv tio, var det relativt lugnt, men antalet besökare ökade snabbt. Till och med jag tyckte det blev lite väl varmt och trångt till slut!

Det var givande och effektiv tid vi hade, där jag är nöjd med min skörd! Bland annat blev det en del ljudböcker, men det jag är mest glad över, är Mikael Anderssons bok "Armlös, benlös, men inte hopplös". 
När jag jobbade på Stenungskolan, var vi med alla elever på hans föreläsning, och den var grymt bra! Otrolig kille, och väldigt trevlig när han nu signerade den bok jag köpte! Jag minns mycket väl hans föreläsning, och vilket intryck han gjorde. Snacka om att få perspektiv på tillvaron! Vi såg flertalet andra större och mindre författare. Camilla Läckbergs bok hade jag ju redan, men kön var så lång, att det var lika bra. Men ett annat känt ansikte man såg, fick man ju också passa på att förevigas med!
Det är fashinerande så mycket böcker det finns! Så många skrivna verk, och jag ösnkar så att jag också hade den förmågan att formulera orden till fängslande berättelser! Nu får jag nöja mig med att avnjuta andras istället, men det är så kul att se vad mycket folk denna mässa lockar! Och alla små förlag som finns inom alla möjliga ämnen och inriktningar, tidningar och serietecknare, historia och science fiction, ja allt finns där på mässan! Så trots trängsel och värme, så är det värt det!

Efter en liten sockerpåfyllan tillsammans med andra trötta besökare, ringde vi efter vår taxi, Oo och Tomas, som varit på något ärende efter Oos innebandy. Vi möttes upp utanför för att käka lunch någonstans, men se då fick vi en överraskning! Plötsligt var Nicke med familj där, Elin med familj och Jonel! Vilket sammanträffande tänkte jag, men nehej, vi utrustades med våra Lisebergskort som Nicke hävdat att han ville låna över helgen! Och så fick vi ett fotoalbum med instruktioner att föreviga denna dag med vissa riktmärken, förskrivna rubriker som skulle representera oss! Till exempel: "Vi om 50 år", "värme", "kärlek", representativt för Johan", "representativt för Linda" osv. Det tog ett tag för min polett att trilla ned kan jag säga! Oos "Herrclub" anordnade ju en svensexa för honom. Andreas och Nicke ville, men hann inte innan vi åkte till USA, och jag, tja har ju inte så mycket vänner. Nu hade de bestämt att ha en liten snäll kombinerad svensexa och möhippa i efterhand med oss! Snacka om oväntat!
Så hela sällskapet gick in på Liseberg, där vi började med att käka lite lunch på Burger King uppe i Lisebergstornet. Noel fick åka rulltrappa med farbror GAIS, men även jag vågade mig på att premiärhålla knoddas!


 

Efteråt fick vi veta att jag och Oo skulle mötas i en tiokamp! Jag har aldrig gjort en femkamp, än mindre en tio, så det var riktigt roligt! Men efter att ha kastat långa blickar på ett par kaninöron, fick jag också ett par! Oo slapp, men jag var snäll och lånade ut dom en stund lite senare. Tycker nog att jag passade bättre i dom! :o)








Det blev tågrace, rulla bollar i hål, minigolf, slangbella, skjuta korkar, kasta prick, styrkeprov, styra boll mha vatten och en massa annat skoj! Jag dominerade i en del grenar, och lite mindre i andra. Typ några fler än Oo...

Som värdig förlorare fick jag bestämma den hemskaste åkattraktionen han skulle åka, vilket inte var någon större förlust för honom, eftersom han gillar alla karuseller! Själv blir jag grön nästan bara av att titta på, så Elin gjorde honom sällskap i en av de nya attraktionerna som jag inte minns namnet på.


Därefter blev det lite Radiobilar innan det var dags för middag på Hamnkrogen, en av restaurangerna inne på området. Jag åt en väldans god fisk- och skaldjurssoppa, och kunde mot bättre vetande inte låta bli att efteråt ta en, ja gissa vad!?

Dock var jag så mätt, att det var tur att jag delade den med Monica! Jag sitter här nu, flera timmar senare, och är fortfarande proppmätt! Men ååh vad gott det var! Med så mycket i magen passade det bra att låta den åka upp och ned i "Balder" som öppnat efter något tekniskt strul (betryggande!). Snurrande och gungande grejer är bara no-no för mig, men berg- och dalbanor funkar och är otroligt skoj på sitt skräckslagna vis! Bilderna som tas kan bjuda på en del skratt, och denna gång var inget undantag! Jag lyckas ju se rätt cool ut, medan Oo tyckte det var coolt att visa sina fina halsmandlar! Bilden på Elin var dock obetalbar, men vi får väl se om hon vågar sig på att scanna in den på sin blogg! Men se på Oo och få en hint! Xo)

Därefter blev det lite äggkastning, där Oo kastade hem en kyckling till Hampus. Sedan var parkeringstiden ute, och undertecknad väldigt trött i både fot och öga. Oo skulle dock följa med pojkarna och se någon Fröundamatch och ta en öl på någon sportbar, så han blev kvar i stan. Niklas från innebandyn skulle ansluta också, medan jag åkte med Tomas och Monica hem till dom där Gulingen stod. Oo ringde nyss och meddelade att matchen var över, och att de nu skulle gå och spela biljard. Jag får se om jag orkar åka och hämta honom, då det hänger på hur sent det blir. Jag är jättetrött!

Tomas, Monica, Andreas, Elin, Noel, Niklas, Anna, Ida, Hampus och Jonel. Tusen tack för en fantastiskt rolig dag! Vem hade kunnat tro att jag skulle knalla runt i rosa kaninöron denna dag (eller över huvud taget)? Inte jag i alla fall!

Kram!

Efter en längre tid i träda har jag plockat fram DS-spelet igen. Jag blev sugen på ett specifikt spel, och fick därför gräva runt i vår lilla prickiga väska, en liten "väska" med dragkedja som jag fick av min syster för evigheter sedan. Dess syfte är att på ett smidigt sätt rymma smink att ha i handväskan. Eftersom jag inte använder handväska, och än mindre smink, så blev den ypperlig till våra DS-spel. Och när jag misslyckades att finna det spelet, hällde jag ut allihopa på bordet, varpå det slog mig, vilken otrolig mängd spel vi har! Det är ju en smärre förmögenhet vi lagt på bara DS spel! Och idag sprang Oo och köpte ett nytt, fortsättningen på "Professor Layton and the curious village"! Vi båda har sett fram emot denna uppföljare, "Professor Layton and Pandoras Box", så när jag i samtal med Oo erinrade mig att det skulle släppas idag, sprang han genast ut och köpte ett! Ett spel kostar nästan femhundra spänn! Tänk att vi kan tillåta oss sådana spontanköp! Tänk alla de som aldrig har utrymme i sin budget för sådana impulser, än mindre ens äga ett DS-spel. Vi spontanköper Wii och GPS, käkar ute för att vi känner för det, reparerar osynliga paneler på Gulingen, kollar efter spa och roliga aktiviteter till vår möhippa, sista-minutenköper klänning och finskor, och bokar samt betalar flyg och hotell till ett bröllop, dagen efter datumet är spikat. Och Oo säger att jag inte unnar mig någonting! Ibland blir jag rädd, och bara väntar på att allting ska spricka, att den trygghet vi har på kontot plötsligt är borta. Jag har ju aldrig haft den ekonomiska tryggheten av ett par föräldrar att vända mig till, vilket jag också tror kan vara en anledning till min mani till extraarbeten och behov av att göra rätt för mig. Ett ständigt bevis för mitt oberoende!
Dock anser jag inte att jag har några problem att spendera, så länge jag vet att jag har marginalerna på min sida! För spenderar, det gör jag!

Imorgon till exempel, då kommer det nog bli en del böcker på bokmässan! Vi beslöt att gå imorgon istället, då det skulle bli för lite tid idag. Jag avsade mig alltså extrapengarna från Möllan i onödan, men å andra sidan känns det väldigt skönt att slippa åka hem efter arbetsveckan, bara för att äta och åka iväg igen. Nu kan jag ta det lugnt, sticka och kivas om "Professor Layton" med min Oo. Se där, jag unnar mig! :o)

Trevlig helg!


(Ensam är stark?)

Vilket bilmärke dominerar hos de som jobbar på Volvo? Mm, som katten bland hermelinerna sticker Gulingen ut med sin gula rumpa, stolt ignorerandes Volvosarnas sneda blickar.
Andreas och Elins nya köp hade smält in som fisken i vattnet här! :o)

Igår fick jag ännu en sådan ödmjuk insikt och tacksamhet över att vara en del av samhällspulsen. Jag har flera gånger påpekat min förundran över pärlbandet, morgon- och eftermiddagsrusningen. Alla människor som inom en smal tidsram flödar till och från sina hem. Jag kan aldrig låta bli att kika ned från Angeredsbron, och imponeras av floden av bilar längs E6:an och 45:an! Jag var nära att förlora denna tillhörighet, denna känsla av trygghet att faktiskt vara en del av något, bidra med något till samhället.
Ändå kan jag inte låta bli att tycka det är jäkligt skönt med fredag! :o)

Efter jobbet igår blev det blixtbesök hos Oos farmor som fyllde 95(?) år! Fick hälsat på alla närvarande, varav några jag inte kände igen, men av deras kommentarer hade de tydligen varit med på vår bröllopsfest! Lite genant, men höll god min. Hallå, hur ska jag komma ihåg alla ansikten på Oos sida som flashade förbi den dagen?
Tryckte i mig två bitar megamajonäsig smörgåstårta, och fick faktiskt säga nej till prinsesstårtan! Då kan ni tänka er hur den första lade sig i magen! Vi kom sist, och gick först för att hinna till våra träningar. Releasen gick väl ganska ok, men var inte alls med på uppvärmningen som jag hade. Jag hade inte den fokus jag behövde! Ylvas dotter var med och fotade en del, så vi får se om jag får dom mailade inom en snar framtid. Fick också veta att de hade bilderna från vår Halloweencombat i fjol! De har jag velat ha ända sedan dess! Jag spökade ju ut mig ordentligt, samt hade de vita linserna jag köpt till vår egen Halloweenfest. Ska bli kul att se dom!

Såg dessa i ett reklamblad imorse. Finns de fortfarande? Eller framför allt: De har inte ändrats mycket sedan man var liten! Jag minns hur jag tyckte om att placera de trekantiga förpackningarna så att ansiket blev helt...Nej, jag var inte gammal då!

Ett inslag på morgonnyheterna handlade om mellanstadiebarn som entusiastiskt startat ett projekt att samla kapsyler som slängts i naturen. Ivrigt sprang de ut i skogen med sina påsar, entusiastiskt diskuterade de var de skulle leta nästa gång, allvarligt förklarade de hur illa det var med skräp coh metall i naturen, och om bara alla kunde hjälpas åt, än så lite, så skulle det göra stor skillnad.
Lite sorgsen till sinnes ser jag dessa barn några år senare, glatt slängades dryckesburkar och godispapper där de står och går. Vad är det som händer egentligen under dessa år? När faller fjällen från deras ögon och de blir desillusionerade och uppgivna inför deras roll i tillvaron? Hör det bara till när man blir vuxen? Växer de upp och ser hur det egentligen ser ut och fungerar? Är omgivningens krav och förväntningar så många och stora, att de egna idealen bleknar bort eller trycks undan?
En annan hade kanske skrattat åt barnens naiva entusiasm. En annan lett uppskattande och tillåtit sig att hoppas, medan en tredje sporrats att göra som barnen, ta en påse och gå en vända längs ett vägdike och plocka. Men jag blev bara sorgsen. Jag hoppas att jag nästa gång kan vara bland dom som åtmindstone ler uppskattande, och hoppas.

Min farbror är ute på Facebook, och har letat rätt på mig! Han är över 80 år gammal, hur coolt är inte det?!?!

Jag blev helt allena igår! Kunde köra igenom koreografin själv, och få betalt för det! Om passet inte ställs in i förväg, coh instruktören infinner sig, så får denne betalt, vilket känns rätt och riktigt. Höll på att köra igenom sista powerlåten, då en tjomme plötsligt kommer in, iklädd "street"kläder med huvan uppdragen och stora hörlurar. Han promenerar bara rätt in där jag står med musiken dånande, tar av sig skorna, stälelr sig intill mig, och börjar dansa! Han kör efter sina egna rytmer i lurarna, på en volym som måste gränsa till tinnitusvarning, med tanke på volymen jag kör i lokalen!
Jag kör färdigt min låt, och klar som jag är stänger jag ned och går. Han flåsar som en hund där han kör vidare som ingenting med sina danssteg! Hahaha!

Jag fick äntligen hem min Oo igår! Eftersom jag skulle ha pass dagen efter (idag), men var för lat för att komma hem och ställa mig vid spisen, köpte jag Thai på vägen hem. Oo som kommit hem strax innan mig, var inte sen att tacka ja. Så fick jag mig en delikat lunchlåda också! Han hade tänt brasa i kaminen, så när han lyssnat klart på GAIS vinstmatch, mös vi i soffan en stund framför tv:n. Hammarbyarna var visst ännu stökigare på sin hemmaplan, så pass att de fick blåsa av matchen en stund.

Innan träningen igår hade jag så pass mycket tid över, att jag svängde förbi Ica Maxi i...öh. På andra sidan Sisjön, där vid Pripps. Där hade de gott om Läckbergs bok, och när jag ändå var där, kikade jag lite på de andra böckerna som fanns. Det var ett tag sedan jag var i en bokhandel nu, och en massa roliga nya böcker har ju kommit! Dean R Koontz hade en, eller kanske tom två nya jag inte kände igen! Nora Roberts och Åsa Larsson likaså! Jag vill ju helst ha pocket, men vet inte om jag orkar vänta så länge! Dock köpte jag bara Läckbergs, för att vänta och se vad Bokmässan har att erbjuda! Jag och Monica tänkte ju gå dit imorgon, men nu är frågan om det kanske är bättre att ta det på lördag. Jag är ju inte i stan förrän framåt halv sextiden, och de stänger sju! Lördagsmorgon kanske är bättre. Missar både vaktjobbet och innebandyn i sådan fall, då jag fått Niklas att hoppa in för mig på Möllan. Ganska skönt med ledig fredagskväll i och för sig.
Oo ringde nyss och påminde mig att vi ska gratta farmor idag efter jobbet. Det hade vi båda totalt glömt bort, och är ju inte direkt klädda för ett kalas! Men som Monica påpekade, så är farmor så skumögd, att hon inte lär märka någon skillnad ändå!
Vi dividerade ju igår om vad och vart vi skulle äta tillsammans innan våra träningar, (Oo vill ha pizza), men nu blir det ju smörgåstårta! Tror det skulle bjudas på det i alla fall.

Sedan blir det release i Kållered. På nya bokningssystemet är jag nu "Linda Mi"! Det ger minnen från gymnasiet, då vi var två Lindor i klassen, och vi båda hade efternamn som började på M. Då blev det Linda Mi och Linda Ma. Hon bytte senare efternamn, till sin mammas tror jag det var, och under studietiden tog mamman livet av sig. Nu i efterhand inser man hur fel man betedde sig i sin välmening. I varje fall jag tipp tappade på tå runt henne, och man vågade absolut inte fråga henne hur hon mådde eller något. Jag tror alla betedde sig som om ingenting hade hänt. Kanske kändes det bäst för henne, men kanske, vilket jag i efterhand tror, kändes det bara ännu värre. Att bli behandlad med överdriven hänsynsfullhet, eller som luft, samtidigt som det tisslas och tasslas om hur mamman tagit livet av sig. Nej, rannsakar man sig själv, hittar man alltid något man inte är stolt över.

Emellanåt när jag sitter och skriver ett inlägg, hamnar jag i lägen där min identitet tydliggörs. Då kan jag fundera över hur pass anonym jag ska vara här egentligen. Att visa mig själv på bild har jag inga problem med (kanske märkts!), utan mina funderingar har varit ur kontaktsynpunkt, dvs hur mycket av min identitet ska jag avslöja beträffande namn och sådant? Under tiden jag precis träffat Oo hade jag ju, vilket visade sig vara en granne, som telefon- och sms trakasserade mig så pass att jag till slut gjorde en polisanmälan. Han slutade först när jag flyttade därifrån (tilll Lindome).
Jag vet att jag är väldigt öppenhjärtlig i min blogg, jag skriver i princip allt som faller mig in, ofta utan den djupare eftertanke som kanske skulle behövas ibland. När jag väl publicerat (inte så smart kanske), brukar jag läsa igenom det jag skrivit och korrigera layout, meningsbyggnads- och stavfel. Därefter försöker jag se inlägget som stängt, då jag anser att hela poängen med ett inlägg, är dess omedelbarhet och brist på allt för mycket finputsning. De gånger jag i efter en längre tid gått tillbaka och korrigerat, kan vara påpekade eller upptäckta sakfel, då jag ändock försöker ha kvar det felaktiga, på det här sättet.
Men, eftersom jag känner till min ovilja till efterhandskorrigeringar, och det faktum att detta faktiskt är en offentlig blogg (om än med en väldigt liten men trogen skara läsare), så försöker jag censurera mig själv redan innan orden kommer ut genom fingrarna.

Sådärja, nu lär jag tankarna och fingrarna flyga iväg igen. Det jag skulle komma till, var att trots mina lama försök att anonymisera mig själv, är det för en okänd säkert inte är några större problem att ta reda på vem jag är och var min brevlåda bor. Så vårt nya efternamn är Iglamyhr! Och bakgrunden till det redogjorde jag i föregående inlägget. Tyck gärna till, jag tål! Vad skulle du ta för namn om du skulle byta?

Gulingen har fått en trevlig början på dagen, med lite ompysslan av min mycket trevlige mekaniker. Han hade en dotter som hette som jag, eller snarare mitt andranamn, Tea!
Panelerna som saknades/var trasiga hade nu kommit in, och kunde bytas medan jag väntade. Dryga tusenlappen gick det på, tjohej! Samtidigt åtgärdade han nån grej vid luftintaget, som troligtvis låg bakom att vatten läckte in till kupén, samt dörrlisten på förarsidan som är lös.

Så den där tusenlappen medförde ingen större skillnad, annat än om man kikar på undersidan. De blottade kam(?)remmarna är nu skyddade ordentligt. Jag har ingen aning om hur länge de panelerna varit borta, och jag hade säkert klarat mig några mil till utan dom. Men jag tycker om min Guling och vill att den ska må bra!

När maken är borta blir det än tråkigare att laga mat. Jag brukar passa på att käka sådant som han inte gillar, så igår blev det blodpudding! Jag har ännu inte lyckats förmå honom att prova, men en dag ska det blir av! Här nere brukar det visst severas med stekt bacon också, så om jag gör det till, kanske det kan fresta honom lite.
Okej, det är kanske inte lika kulinariskt tillfredsställande som en oxfilé med potatisgratäng, men helt godtagbart för en lat gräsänkas behov.

I brevlådan när jag kom hem, låg det slutliga definitiva beviset på vår förening. Ingen av oss ville anamma den andres efternamn, men ett nytt gemensamt kändes ok. Ingen av oss ville ha något dubbelnamn av oss båda, snacka om långt och besvärligt! Så vi grunnade på kombinationer av våra efternamn, och till och med förnamn! Tre förslag på gemensamma kombinationer skickades in till Patent- och registreringsverket. Som fjärde och sista angav vi ett som har anknytning till vår intilliggande Iglatjärn. Detta accepterades.
De övriga fanns redan i snarlik stavning så de var för lika, och godtogs därför inte. Ett annat var ett registrerat företagsnamn. Den lokala anknytningen valde vi just för att det markerar vår första gemensamma boplats tillsammans. Lindome var något han hade innan jag kom in i bilden, men Igla markerar vårt första, för oss båda två nya hem. Skulle vi en dag flytta, har vi ändå kvar anknytningen till vårt första, vår "utgångspunkt"! Låter kanske knäppt, men kändes rätt för oss. Visst hade det kanske känts roligare med en gemensam kombination av våra efternamn, men när det nu inte gick, är detta bara en vanefråga. Det hade det nog blivit i vilket fall som helst.

Nåväl, jag fick en lugn kväll framför tv:n med båda katterna i knäet. Stickade som en galning och pratade med systeryster och Oo emellanåt. Trodde jag skulle ha svårt att somna efter "Hells kitchen", men med Maja tätt intill under täcket, och Fia i bunken, gick det förvånansvärt snabbt. Men det känns så fel att krypa till sängs utan Oo vid min sida! Det är en sak om han somnat i soffan, eller är ute på stan. Då kommer han ju förr eller senare, men jag vet i varje fall att han kommer. När jag vet att han inte kommer att krypa ned intill känns det så otroligt tomt! Tanken kom till mig om han en dag inte skulle finnas där längre, en erfarenhet som min vän drabbades av, eller "bara" en sådan sak som otrohet, att bli lämnad. Jag blev kall och förtvivlad av blotta tanken, och insikten påminde mig om att ingenting kan tas för givet. Men det meningslösa i de funderingarna, och förvissningen om att min Oo låg i en go hotellsäng nere i Skåneland, fick mig till ro.

Apropå för givet. Olyckliga omständigheter medförde att Maritas blogg försvann! Bara sådär, poff, och allting hon skrivit var oåterkalligen borta! Liksom henne, skulle jag gråta krokodiltårar om det hände mig, och min ambition att färdigställa min blogg i bokform har stärkts! Jag sörjer med henne!

Och apropå bok, tänkte jag köpa Camilla Läckbergs senaste "Fyrvaktaren" när jag handlade på Ica Maxi igår. Blev glad när deras gatropare visade boken och ett bra pris. Kommer in i butiken och hittar en tom boklåda! Den är helt utsåld, och ingen bokhandel finns i Angered! Det var inte meningen att jag skulle ha den just då. I helgen är det ju bokmässan, så då lär den ju finnas tillgänglig! Jag ska dit med Monica på fredag, men måste få löst mitt vaktpass på Möllan som jag totalt missat att jag hade!

Ikväll är det combat på Sisjön, och hela nya koreografin ska köras. Förhoppningsvis blir det bara en deltagare eller nåt som jag kan öva på! :o)

Oo är på väg till Malmö för att kolla att de gör det de ska nere på lagret. Och imorgon är det Köpenhamn som gäller. Han blir alltså kvar där nere över natten, och i brist på andra lediga rum, fick han boka en minisvit! Jaja, somliga har det bra! Xo)
På vägen till Sisjöns anläggning, insåg jag att något måste i magen, för att min träning skulle bli någorlunda meningsfull. Kolla vad platt och tråkig liten burgare! Dock ok som litet "snack" för att stilla akut hunger. Dessutom ville jag dra ut lite på tiden, då måndagens combatpass skulle börja halv sex. Av vad jag sett på nätet, så var det inga bokade, så jag hoppades det skulle ställas in, så jag kunde lägga beslag på salen och träna. Strax innan halv var jag där, men så visade det sig vara två stackars deltagare som ville köra! Dock tänkte Elin, instruktören köra nya koreografin, så då hakade jag på där istället! Så hon fick hela tre deltagare på sitt premiärpass på Sisjön! :o)

Koreografin satt ganska bra, men så är det ju en sak att vara med som deltagare, och en annan att instruera det. Efteråt körde jag själv igenom några låtar för säkerhets skull.

Därefter kunde jag inte låta bli, utan tog sushistället i Mölndal på vägen hem. En liten sjubitars! Oo var på innebandy, och de var visst det lagom antalet av tio spelare. Han var hemma strax innan tio, då jag hunnit sticka en bit och kolla på combat dvd:n några varv.

Imorgon blir det då hela nya koreografin i Sisjön. Kanske får jag en-två deltagare att generalrepetera med, vilket ju vore ganska gött! Sedan kör jag, Ylva och Anna i Kållered på torsdag.

Har bokat flyg till och från Luleå i mars, då Anna ska gifta sig och jag ska vara tärna! 3138 spänn för oss båda tyckte jag var grymt bra! Sedan en hotellnatt fredag till lördag för 895 på Quality Hotel. De ska ha festen uppe på Hotell Storforsen, och vigseln i intilliggande kapellet, en underbart vacker plats, och så unik med den stora forsen!  Vi bodde där under vår norrlandsresa förra sommaren, så det ska bli roligt att få åka dit med Oo igen!


Nu återstår att boka hotellnatten där uppe, samt fixa hyrbil, så är de praktiska grejerna för oss avklarade. Sedan återstår vad jag ska ha på mig och sådant, men det tar vi senare när brudparet fått tänka till lite. Kanske de har några speciella önskemål att ta hänsyn till, så som färger, stil och så vidare. Av någon anledning känns detta mycket lättare, och på ett sätt roligare att planera, än mitt eget bröllop. Men det kanske är just därför, att det inte är jag som är huvudpersonen denna gång! :o)

Trötta ben hos de boende i nummer 71 just nu. Vi blev sex stycken till morgonens innebandy, och jag hade verkligen ingen ork! Allt kändes bara segt och tungt! Straffet för att vara lat och stanna vid egna målet, är att vara beredd på att få ta bollarna när kontringen kommer. Jag är apkass på att täcka målet, men några lyckas man stoppa i varje fall. Nu har jag måndagens två rester, plus några nya som smyckar mitt högra underben!

Efteråt åkte vi till Kungälv, där det blev frukost i solskenet på ett café i änden av gågatan. Vi hade bestämt att jaga lite cacher i den kommunen idag, och därefter åka upp till Landet och bjuda Oos föräldrar på lite tidig middag. Innebandyn kändes i benen kan jag säga, och trots att vi föresatt oss att ta lättillgängliga cacher nära centrum, blev det inte mer än en vid Bräckboden, innan vi på något sätt hamnade ute i skogen ändå! Betydligt mer kavande och klättrande än vi tänkt oss, men så fick vi å andra sidan jättefina vyer över Kungälv, och goa promenader i solen!
Fem stycken blev det totalt, innan vi åkte och handlade på Ica Maxi och styrde norrut. I en av den fem (kanske fler?), verkade Staffan, och kanske Marita(?) varit också! Tyckte en signatur såg lite bekant ut! :o)



Igår blev det också lite caching efter maten. Då drog vi till närliggande Partille för att hitta några, vad vi trodde enkla innan mörkret. Vi fastnade på den första, och fick ägna en bra stund innan jag till slut fick syn på den djupt in under en sten, där vi snurrat femtioelva gånger tidigare! Men på vägen dit fick vi också lite fina utsiktspunkter ned mot Partille centrum. Ser ni Gulingen långt där nere? :o)




Därefter blev det bara två cacher till innan det blev för mörkt. En av dom låg i anknytning till en stor inskription i berget, "Gustav och Nelly" över cirka tre meter. Väldigt gammal, som fick de romantiska tankarna att vandra.
Bilden visar svagt "Nelly". Där intill träffade vi också på en gigantisk spindel! Inte lika romantiskt!
Redan då var Oo rätt seg i benen efter att ha spelat tennis tidigare på eftermiddagen. Därför ojjar sig han sig något väldans just nu, och lär inte gå långt från soffan ikväll! Inte jag heller för den delen, men morgon blir det att stå några timmar på Gamla Ullevi. Känner inte alls för det, särskilt inte om det blir lika fint väder då som idag!

Geocachingen är så trevlig också på det sätt, att man kommer till platser som man annars aldrig kommit på tanken att besöka! Underbara skogar, läskiga skogar och skumma skogar. Utsiktspunkter, promenadvägar, parker och bostadsområden. Men får se stora hus, små hus, radhus, fina hus, mindre fina hus, knasiga hus och hela spektrat av trädgårdar.












(Kärlek på Kärleksstigen i Kungälv)






(Barbapappa?)

Nu ska jag göra Oo sällskap i soffan!

Skåda mina nya fina bromsskivor! Skivor och klossar är bytta bak. Framtill klarar tydligen några mil till. Grundservice i form av oljebyte, kika på vindrutetorkare, kolla däcktryck och så vidare, gav summa summarum nästan femtusen pix. 
Naturligtvis hittade de andra grejer som behövde fixas, dock inget panikartat. Två paneler på undersidan, där en saknades och den andra var trasig, var saker som de nu inte hade hemma, men kunde beställas och ordnas om jag ville. Den trasiga panelen på undersidan hade jag lagt märke till förut, och har varit lite orolig att den skulle haka i någon utbuktning när jag backar en dag.
Nu ska det beställas så de kan få ordna det också vid tillfälle.

Igår blev det thaimiddag ute på Kållered innan träningarna.
 
Oo proklamerade pizza eller baguette, medan jag vill ha mer "riktig" mat innan passet. Har ju redan provat en kebabtallrik
en gång, som inte kändes riktigt rätt när man sedan skulle köra!
Idag blir det lunch på stan, eftersom jag nu ändå befinner mig här! Volvo har stoppdag, så jag sitter på Elankontoret i tre timmar! Förutom att dra in på gröna växter, kaffeautomater och sophämtning, så stänger de ned verksamheten under några sporadiska dagar. Idag är det i princip hela "kontorspersonalen" borta. Andra dagar håller fabriken stängt.

I förrgår plockade jag en fästing från underarmen. Jag misstänker att den följde med i något av barnens päls. Brr!

Igår såg det ut så här, vilket kändes lite oroväckande i samband med att det också liksom "stramade" när jag sträckte på armen. Men idag är det inte mer än en svullnad liknande ett myggbett, även om det vätskar lite från själva bettstället, och "stramar" minilite. Är nog ingen större fara.

Lunch på stan alltså, och kanske någon sväng i en affär eller två. Såg flaggor med Bok- och biblioteksmässan hela vägen förbi Nya och Gamla Ullevi, så kanske den är i helgen? (Kikar snabbt på nätet). Nästa helg var det visst.

Annars är det inte mycket planerat denna helg, vilket känns skönt. Innebandy imorgon, och vaktjobb på söndag. Det skulle ju bli fint väder också idag, så kanske hinner vi ta någon cache ikväll när Oo kommit från jobbet. Jag ska försöka se till att ha middagen klar.
Ha en trevlig helg!

Det var lite kyligt imorse! Till och med frost på sina ställen längs vägen. Jag kom mig iväg något tidigare för att lämna Gulingen hos farbror bildoktor i Hisingskärra. Fick en illgrön lånebil denna gång. En pigg och ny liten sak, där servon är så generös att ett pekfinger räcker för att ratta runt. Nackdelen med så nya bilar är dock att man bara behöver peta på bromsen för att man ska ha näsan i ratten!
Nu ska de se över orsaken till varför det vibrerar när jag bromsar, samt om det kanske är dags för en allmän service. Gulingen är uppe i 16800 mil nu, så den har puttrat på rätt bra! Oo ska lämna in Goldie om två veckor för att byta kamremspaket, men även något kullager och allmän service. Bara kamremspaketet skulle gå loss på över 10 000 spänn. Tjohej!

Fick en bild på Angeredsbron när jag lämnade bilverkstaden. Även denna morgon var den inhöljd i dimma, och vindkraftverket såg nästan spöklikt ut, där dess vingar roterade ut och in ur molnen!


Premiärpasset i Sisjön igår blev riktigt kul! Anläggningen, som till en början bara var en så kallad "Express", med enbart utbud för styrketräning och maskiner, har nu utökat med en gruppträningssal. De håller till ovanpå OnOff, och träningssalen var så ny att tjejen i receptionen, tidigare på dagen fått röja ut allt skräp och bråte som blivit kvar! Premiären skulle ha varit igår, men passen ställdes in pga för få deltagare. Nu fick alltså jag och en till inviga den! En stackars kvinna dök upp, men hon ville faktiskt köra ändå! Hon hade aldrig provat combat förut, så hon fick en riktig privatlektion. Det var riktigt roligt, och hon verkade tycka detsamma. Jag kunde gå igenom och visa teknikerna ordentligt mellan låtarna, och trots att jag slopade en låt, drog vi ändå över tiden. Det var kul! Det hade varit jobbigare om två-tre till varit där, som kunde combat sedan tidigare, plus denna nybörjare. Nu kunde jag fokusera bara på henne, och ge henne ett kul och givande pass!

Salen är jättefin, inte superstor, men jag gillar fönstren och ljuset. Den är inte riktigt klar ännu, men stereo och ljud var klart och fungerade, vilket är huvudsaken. Dock var ljuset lite för bra märkte vi sedan, då solen gått ned och jag tänkte dämpa belysningen lite till stretchen. Strålkastarna som lyser upp fasaden och OnOffs skylt, går snett nedifrån och nästan in genom fönstren. Och takbelysningen gick inte att reglera. Eftersom salen tidigare var en del av gymmet, går belysningen centralt. Så ska man släcka i salen, släcker man i hela gymmet! Det vore kanske något. Ljuset släcks överallt, "-Jaha, nu stretchar de i gruppträningen igen!"
Men det är inte så viktigt att kunna dämpa belysningen, jag gillade salen ändå! Nu ska man bara jobba för att få dit fler deltagare! Marknadsföringen har ju varit obefintlig, och bokningssystemet strular eftersom de håller på att byta. Enligt detta hade jag igår inga deltagare till Kållered idag, medan det gamla systemet visade över 20 dagen innan.
Tjejen från igår sade att i alla fall hon skulle komma igen nästa vecka, så vi får väl se. Kanske jag kan locka någon Kålleredian också ikväll? :o)
Väl hemma sitter Oo i soffan och leker med sin nya jobbdator. En gullig liten sak där skärmen kan vridas, samt har touch screen. Jag dreglade över den en liten stund, vill också ha! Nuförtiden sitter jag i princip bara vid min dator när räkningar ska betalas. Att skriva blogginlägg undviker jag, då det är så segt, och det tar en evighet att få in bilder! Därför är jag sugen på en liten bärbar sak, så jag enkelt kan skriva lite när jag vill, och var jag vill, utan att irritera mig över hur segt det går. Nu grejar jag med lite annat medan en bild laddas in! Snacka om att man drar sig för att blogga när man är hemma!

Okej. Det finns faktiskt nackdelar med att vara byxlös. Eller kanske snarare byxlös med nylonstrumpbyxor. Från att endast ha använt dessa tunna skapelser vid speciella tillfällen, typ en gång per år, har nu frekvensen ökat så pass att jag kommit till vissa insikter. De glider ner!
Dessa tighta tunna saker med sin ohyggligt snygga (obs, ironi!) förstärkta rump- och midjedel, kanar nedåt ju mer man går. Plötsligt har man grenen halvvägs ned på låren, och om det inte är baggiga mysbyxor, eller man råkar vara skejtare, så är det synnerligen obekvämt (kanske de också tycker det är obekvämt, men ska man vara fin... ja du vet!)
Elin tipsade om någon som drog på sig typ ett par hipsters eller liknande utanpå strumpbyxorna, just för att hålla dom på plats. Kanske borde jag anamma detta tips. Då skulle jag i alla fall kanske slippa det jag gjorde på vägen till lunchrummet. Korridor. Glasdörr som skiljer landskapet från korridoren. Vi lämnar landskapet, passerar glasdörren och äntrar korridoren. Jag hissar upp tröjan för att dra strumpbyxorna på plats. Sneglar bakåt, och ser en in- eller snarare utgående mansperson på andra sidan!
Han blev säkert väldigt imponerad av min strumpbyxeklädda rumpa där genom glasdörren!

I-landsproblematik. Nedglidande nylonstrumpbyxor. Ack ja!

Tror jag har skrivit det förr, att jag gillar den delen av dagens mode som innefattar de stora tröjorna! Det är ju hur bekvämt som helst att slippa byxor! Eftersom jag sitter hela dagarna, är stövlarna inga problem, och mellan att sitta i ett par jeans eller inga alls, är inga alls helt klart att föredra!

För ovanlighetens skull åkte vi båda två samtidigt i morse. Ingen lång gemensam mysfrukost dock, då vi masade oss ur sängen så sent, att jag skippade frukosten helt! Gjorde dock mackor att ha med istället, annars skulle jag avlida innan klockan ens nått 09.00!

Igår fick vi Stefan på besök, då Oo fick ett infall att kolla om han ville göra oss sällskap till middag. Jag hade tänkt försöka mig på en ny rätt, så det passade ju utmärkt med en extra försökskanin!

Alla påstår ju att det är så enkelt med inbakad fläskfilé, så då måste jag ju prova! Slängde ned en sådan, plus en ädelost och rulle färdig smördeg i vagnen när vi handlade. "Stek, rulla och in i ugnen", hur svårt kan det vara? "Släng i vad du vill omkring köttet innan du rullar". Ok!

Först måste filén ansas bara. Jag h-a-t-a-r senor! Får nästan kväljningar av den där sega känslan när man råkar få tänderna i en sådan, för att inte tala om brosk! Denna maniska antipati mot senor kan ge upphov till djupa skamkänslor när man är bortbjuden, men inte ens min hårt trimmade uppfostran kan förmå mig till att bearbeta en sena i munnen! Jag glömmer aldrig en "finare" grillmiddag, där det serverades entrecôte (det stavas med ett sådat tak va?). Sedan dess har jag nog aldrig ätit det, och känner heller ingen större lust att prova igen!

Nåväl, det innebär alltså att en stackars fläskfilé kan se ut så här när jag är klar med den. Det är ju alltid en konstig, ofta ljusare bit som liksom sitter löst på änden. Den går bort, men jag har inte hjärta att låta den gå i soporna. Den kan få åka med i stekpannan, eller på grillen lite för sig, så andra, tex Oo bekymmerslöst kan tugga i sig den.
Det som nu överlevde kniven stekte jag runt om, samt saltade och pepprade. Smördegsrullen rullade jag ut (jo, faktiskt!), och smulade ned hälften av osten. Lade fläskfilén ovanpå och smulade över resten innan jag snörpte ihop degen till ett fult paket. Penslade med lite ägg ovanpå, och så in i ugnen.

Ta-daa! Min första inbakade fläskfilé! Fruktade att den skulle vara rå inuti, men den var ju perfekt! Saftig värre, och gott med osten! Till och med Stefan, som till min förskräckelse avslöjade att han inte tyckte om mögelost, var så snäll att han uttryckte gillande!

Medan jag höll på med mitt kulinariska experiment, fick vi besök av en kille från Fiskbilen. Den snabba förklaringen till deras affärsidé var "Som Glassbilen, fast vi har fisk!" De kommer fyra gånger per år, och meddelar tex via mail en vecka i förväg när de är på gång.
Tja, varför inte? Oo tog på sig att bli fisktillagaren, så nu har vi frysen full av lax och rödspätta! Vi vill ju gärna äta mera fisk, men vi vet ju bara inte hur man gör! Och så alla dessa olika sorter! Nåja, det ska bli spännande att få prova på det Oo tillagar! Spättorna var enorma, och inte alls som de vi vanligtvis köpt ur frysdisken. Likaså laxen såg fin ut, så det blir intressant att smaka.

Efter mat i maggen, satte jag mig framför combat dvd:n och stickade, medan pojkarna satte sig framför Runescape. Jag blev klar med jordgubbsmössan, så Oo levererar den till Tomas idag. Jag är lite störd att jag ändå inte gjorde en till frörad innan bladen. Men jag ville inte riskera att den blev för djup! Å andra sidan hade jag ju kunnat lägga in frön ändå, men orkade bara inte riva upp och göra det!
Förhoppningsvis blir de nöjda ändå!

Premiärpasset i Sisjön blir troligtvis inställt idag, men jag tänkte åka dit ändå och träna på nya koreografin, samt få mig en kik på den nya salen. Och anläggningen över huvud taget eftersom jag aldrig varit där förut!
 

Fick fullmakten från Nina förra veckan, men tog lunchen idag att åka till Torslanda och Nordeakontoret där för att ta ut/sätta in pappas skatteåterbäring. Så fick jag snuvat SEB på de 200 de skulle ha för besväret! Förvånansvärt nog var det helt tomt inne på det lilla bankkontoret. Trodde det skulle vara fullt av folk som skulle hinna sina ärenden under lunchen, men nu var mitt gjort snabbt och smidigt. Visserligen mumlade banktjejen något om att det borde varit orginalet av bouppteckningen. Tack att det inte skulle krävas det också!
Intill banken låg två affärer med något skilda utbud. Gissa vilken jag gick in i!

Tandläkarbesöket till trots, men det blev bara en liiiten påse. Bara lite i botten! Nej, det är inte kameran som gör den konstiga djupeffekten. Det är så lite i den!

Första gången jag var in och sniffade i Torslanda centrum. Det var riktigt fräsht och fint där! Har annars varit precis i utkanten, där garnbutiken låg, men nu såg jag att den var borta!
Visserligen föredrog jag alltid butiken på Hisingen, men fördelen med denna var ju att den låg så nära jobbet. En snabbkik på deras hemsida visar att de bara verkar ha flyttat, och inte särskilt långt heller. Okidoki!

Sista minuterna innan jag ska in och få min dom. Jag vet att en sista-minuten-borstning inte trollar bort de hål jag förväntar mig ha, men det känns i varje fall lite bättre att öppna gapet i vetskap om att man försökt minimera risken att avslöja vad man käkade till lunch! Jag vågar knappt tänka mig vad en stackars tandläkare kan hitta när han pillar omkring med den där krok-makapären!
När de började ha munskydd tänkte jag till en början naivt, att det var av omtänksamhet till den stackars patienten. För alla har väl stött på en tandläkare som böjer sig över en, och med sin andedräkt avslöjar vad dom åt till lunch?
Nu inser jag dock, att det nog är ren självbevarelsedrift ur deras synvinkel. Tänk alla gap, alla svalg de hänger över dagarna i ända? De böjer sig över och patienten avslöjar en förport till den horn- och svansförseddes hemvist!

Vi kanske kan se det där munskyddet som något vi ömsesidigt kan vara tacksamma för.

Jag kunde ju naturligtvis inte låta bli att plocka fram kameran där jag satt i stolen, och döm min förvåning, när herr tandläkare och fru(?) tandsköterska(?) ställde upp på bild! Haha vad kul! Dock var jag inte riktigt beredd på att de skulle fråga om adressen hit, så nu kan jag ju bara skriva snälla saker om dom!

Inte så svårt i och för sig, när de faktiskt var bland de trevligaste tandläkarteam jag varit hos! Ganska söt var han dessutom! Fast nu inser jag ju att detta bara kommer att låta som inställsamt fjäsk för att han inte ska köra borren allt för hårt i mina arma tänder...

Men å andra sidan kanske jag ska avvakta med det personliga omdömet, tills mitt andra besök är avklarat. Jag hade ju såklart hål, hela två stycken! Klen tröst att det är i gamla lagningar, då borren känns lika otäck ändå! Kan de inte göra om det där vinande otäcka ljudet till mysigt bubbelljud eller något? Jag ryser bara jag tänker på det, och hur det kommer att kännas! Aargh! Jag har ju aldrig druckit eller varit berusad. Kanske det är läge för det nu?

Jag fick börja besöket med att ta lite röntgenbilder. Sedan det vanliga krafsandet och petandet med metallkroken.
"-Tvåfyra i sjuåttan...(krafskrafs). Inga niotreor (krafs). Subdominal fyrafemma..." (Undertecknad betonar minne som en guldfisk, så återgivningen kan avvika från orginalet)

Sedan petade han i tandköttet innan jag fick min dom att borsta bättre längst in, samt använda tandtråd och gärna fluorskölj. Två hål, strukturförändingar i tandköttet och bakläxa på borstandet. Annars såg det jättefint ut! Mm, är allt det jättefint?

850 spänn fattigare för 30 minuter, och en framtida utgift för att reparera skadorna om två månader. Jag tror ändå att jag skulle kräva dubbelt så mycket för att gräva runt i någon annans mun än min mans!

Väl hemma hade Oo slagit på stort, och fixat spagetti med burksås! Då ingen dag är en "Dolmio dag" enligt oss, så valde vi en Barilla istället, när vi fantasilösa och desperata stod där i affären i söndags.

Trots att det liknade något som Fia kunnat prestera på mattan, så smakade det rätt ok. Hunger är bästa kryddan!

Sedan hoppade vi i Gulingen och drog på innebandy. Första träningen vi kör på måndagar, och då denna tidpunkt är så mycket trevligare än lördag 08.00, var vi betydligt fler denna gång! Det blir lite skillnad på tempot när man har två-tre avbytare istället för ingen alls!
Dessutom blev det fler som kunde titta till lille Noel! Ola kombinerade vila och gurgel alldeles utmärkt, så Elin fick springa av sig lite!
Nu fruktar vi att det blir än tuffare att få tag på folk till lördagarna, då måndagsalternativet finns. Det är ganska förståeligt, då alla inte har tid att träna två gånger i veckan, och om man måste välja ett, vad tar man?

Imorgon ska jag introducera Combaten på anläggningen i Sisjön. Salen är sprillans ny, gruppträningen har premiär där idag. Jag undrar i mitt stilla sinne, vilket intresse det kan finnas där ute för gruppträning. Sportlife sprutar ju ut anläggningar nu, och med närliggande Mölndal, Frölunda och Kållered, känns gruppträning också i Sisjön som en utmaning. Bokningssystemet håller på att bytas ut, så Kållered är inte tillgänglig alls, men morgondagen ser ut att kunna ställas i pga för få bokade. Får köra gärnet i Kållered på torsdag istället. Deltagarna verkade ju gilla att få någon låt utbytt, så jag tänkte göra det igen. Det är ju sista passet jag kör innan vi släpper det nya.

Kanske ska passa på att kolla in nya salen i Sisjön, och träna på nya koreografin imorgon om passet nu ställs in!

Just det. Skulle ju lämna in Gulingen för lite omvårdnad, men kom på när jag nästan var framme, att jag inte hade låsmuttern till fälgarna! Skit också! Jag brukar ju alltid ha den tillgänglig i bilen, men denna gång hamnade den visst bland vinterdäckens bultar i förrådet! Hur bra är det om jag skulle bli stående med punka en dag?

Fick ny möjlighet att lämna bilen på torsdag. Måtte jag komma ihåg att leta reda på låsmuttern tills dess!

Kom iväg några minuter senare än vanligt, och då är det alltid fler som ska ut på Gråbovägen och in till stan! Underbar morgon dock, där jag inte hade haft något emot att stanna hemma.

Idag ska jag till tandläkaren. Folktandvården är till och med omtänksamma nog att skicka påminnelse via sms. Höll på att glömma tandborsten, så fick vända halvvägs till bilen.

Det var grymt skönt att vara ledig i fredags! Daniel ringde och frågade hänsynsfullt om min kontakt med arrangören. Hade arrangören haft fler tillställningar, hade Daniel nog varit intresserad av att "ta över" honom från mig, men tyckte det var snyggt av honom att faktiskt ringa och kolla med mig. Inte för att jag fattar varför Daniel vill ha ännu fler uppdragsgivare, då han har så det räcker till och blir över som det är! Men, men, han har tillgång till mycket folk också.
Lördagsmorgonen blev det så säsongspremiär för innebandy! Det är alltid lite tufft att få ihop tillräckligt med spelare, knepig tidpunkt som det är, men denna gång var vi sju, plus en liten åskådare. När mamma och pappa var i samma lag, och kunde byta av, så gick det finfint! Känner lite värk i benhinnorna i smalbenen idag, men annars fick man inte mera men än de vanliga efter en innebandymatch!




Tyckte denna syn var så söt i vårt omklädningsrum!

Jacka Noel och jacka Elin!

Vår träningstid var nästan till sin ände, när Håkan olyckligt fick en boll i ögat. Sånt som händer, och det verkade ha gått bra. Svettigt och kul, även om min ork tröt ordentligt sista timmen!
Ikväll är det dags igen, så det blir hem direkt efter tandläkaren, där Oo fixar middag, och så iväg för att fräsha upp märkena på benen!

På lördagsmorgonen, innan innebandyn låg jag och grunnade på kvällens bröllopsfest. Kvällen innan hade jag kontrollerat klädkoden på inbjudingskortet: Kavaj.

Jag brukar gnälla på Oo för att han skjuter upp saker, så måste-grejer, tex födelsedagspresenter inför ett kalas, införskaffas med sista-minuten panik. Detta fick jag äta upp i lördags!
För när jag går igenom garderoben, inser jag, att den enda "finklänning" jag har, är kort och svart. Att vi nu är i höst och inte sommar, medför att mina två ganska korta vita sommarkjolar faller ur ramen. Kollar på nätet för säkerhets skull, och finner att klädkoden "kavaj", innebär klänning eller långkjol för tjejer. Prydligt och propert med en längd minst nedanför knäet. Inga sommarkläder i linne eller dylikt? Killar har det så enkelt! Häng på dom en kavaj och saken är biff!
Till och med Oo tycker att min svarta (det jag hade när vi var till casinot) passar bättre på en nattklubb, och stövlarna, är inte de för "grova" för en bröllopsfest? Mina glittriga bröllopssandaletter passar ju inte heller i sammanhanget, så vad göra?
Tja, direkt efter innebandyn drog vi till Allum, och efter lite stärkande energipåfyllning, gick Linda in i butik efter butik: "-Har ni långklänningar?"
Varken säsongen eller modet ville ha långa klänningar eller kjolar nu, men på Sisters hittade jag ändå en som var ok. Inte så lång kanske som koden krävde, men då det verkade hopplöst, och den i övrigt var rätt sedessam, fick det bli den. Dock krävde den en axelbandslös bh, men det verkade enklare att fixa, än att leta vidare efter en annan klänning. På en utpräglad underklädesbutik (minns inte namnet), fick expediten plocka fram axelbandslösa alternativ för en planka, och så var det löst.

I nödfall fick stövlarna duga, men kollade ändå i skoaffärerna på vägen ut.
I den sista kommer en tjej fram och frågar försynt på bred norrländska: "-Heter du möjligen Linda?"

Den enda mörkhyade tjej jag kan erinra mig som jag kan känna från hemtrakterna, är Bodil, och visst är det hon! Hon och hennes bror är adopterade från Indien, och jag tror i varje fall det är därför, att de också adopterade, som våra föräldrar umgicks när vi var barn. Jag och Bodil var jämnålders, och hennes bror och mina syster var  jämnålders. Senast jag träffade henne var....öh, evigheter sedan! Sedan något år har hon bott här nere, nu i Kungsbacka, och väntade nu sitt första barn! Himmel, hur stor är sannolikheten för att vi skulle träffa på varandra! Och att hon kände igen mig?
Lite omtumlad återgick jag sedan till skorna omkring mig, och Oo plockade fram ett par läckra ena som det fick bli! Efter en hel kväll, varav långa stunder på dansgolvet, måste jag ge dom mycket väl godkänt i bekvämlighetsgrad!

Väl hemma slumrade vi någon timme innan det blev dags att göra sig klar. Med pärlhalsbandet blev jag lite osäker på om jag hamnade mer i tantfacket med mitt klänningsval, men jag gillade skorna skarpt, och Oo var jättefin!



Josef och Helena gifte sig för tre veckor sedan, men hade ändå en komplett fest nu, med sina kläder, tårta och allting. En fest för familj och släkt, och en till för vännerna! Vi var på "Malins skafferi" nere vid Nya varvet, där det var god mat, trevliga bordsgrannar, fina och roliga tal och bildspel samt aktiviteter för både gäster och brudpar.

(Vilar fötterna en stund)
Väl på plats, visade det sig att mina klädvedermödor varit ganska onödiga. Det var allt från svart kort-kort, till Converseskor hos damerna! Men nu har jag i alla fall en "finstass" att ta till om fler tillfällen skulle dyka upp!
En fördel med begränsad social sfär, är att det inte blir så många bröllop att gå på. En bordsgranne hade fyra stycken på en sommar. En annan var nu också på det fjärde detta år, varav detta var det första där hon inte hade någon roll så som toastmistress, tärna eller dylikt!
När klockan var två, och stället stängde, skjutsade vi bestman Emil och hans Pernilla till det närliggande hotellet innan vi styrde hemåt.
Lördagen bjöd på fint väder och lugna aktiviteter. Oo såg ett mail från i tisdags, där en kollega på Tomas jobb fått barn. Tydligen brukar de alltid ge en jordgubbsmössa, men tydligen fanns den inte längre där de brukade köpa, så Tomas hade tipsat om mig! Ivrigt satte jag genast igång med att sticka en, och med enda avbrott då Oo klippte gräset och jag tvättade, dammsög och röjde, så färdigställde jag den! Problemet var bara att den blev...för stor!!
På min minneslapp hade jag skrivit 84 (maskor) - bebis. Men det var visst en bebis modell några månader minst!

Så det vara bara att börja om, och nu har jag skrivit upp 72 - bebis. Men kanske jag skulle skriva "färsk bebis", eller "minibebis" eller nåt för att komma ihåg!

Gott i alla fall att jag nu är så van vid jordgubbsmössorna, att det går så pass snabbt att göra dom. Men så går det förstå fortare också när de är till så små huvuden.


(Börja om från början...!)


Intill bär nummer två ligger mitt hemliga projekt. Har alltså tre stickningar på gång nu! Men det röda garnet tog slut, så en tur till butiken är ett måste! Medan jag höll på med jordgubbarna, blev jag så himla sugen på att göra en till äpplemössa! En vuxenmodell i tjockare garn att ha i Sälen! Tyckte den blev så tuff att det skulle vara kul att åka omkring med en sådan, tänk med det gröna bladet fladdrande! Fast jordgubben var ju också rätt kul att ha förstås, och Oo sitt blåbär. :o)

Vi kom oss iväg och handlade också, och passade på att ta en cache i Angered. Tack vare att Oo också tagit någon sporadiskt i stan, samt när han var nere i Malmö (!), så är vi nu uppe i 35 hittade!

När WTC anfölls stod jag vid Sävarån norr om Umeå och fiskade. Thomas ringde och berättade att ett plan flugit in i ett av tornen. Jag minns den skepsis jag kände, och hur kall jag blev när det sjönk in. Jag packade ihop min grejer, och slog på radion så fort jag kom till bilen. En tjej läste upp det senaste, och hon tappade luften! "-...får inte luft..." hördes hon säga bortvänd från micken.
Hemma på Himlastigen fick jag på tv:n se det andra planet flyga in i det andra tornet. Jag stannade i soffan resten av kvällen och somnade där.
Är det fler som minns vad de gjorde när de fick nyheten? Hur reagerade de? Större katastrofer har inträffat, men just detta blev något som fastnade i mitt minne. Kanske just för att det var så spektakulärt.

Idag är det fredag, och jag är ledig ikväll. Känns faktiskt väldigt skönt! Imorgon bitti är det innebandy, och till kvällen bröllopsfest för Helena och Josef ute på Nya Varvet.

Efter lite sushimiddag på vårt vanliga ställe i Mölndal, hann jag och Oo träffas en liten stund innan vi åkte vidare till våra respektive träningar. Eftersom han varit ner till Malmö hade han använd firmabilen. För enkelheten att parkera inne i trånga Masthugget, frågade han om vi inte kunde byta bil (snäll ursäkt va?), då min anläggning ligger utanför stan med generös parkering. Så jag fick köra sexväxlad monsterbil till och från träningen! Shit vad högt man satt! Och det var nästan lite pinsamt! Kul men pinsamt att mullra fram högt över alla andra! "Kolla, här kommer jag i en stor fet BMW!" Och den var ju inte riktigt lika smidig att parkera som Gulingen!
Men det jag gillade var att den var så pigg! Jag erkänner att jag gillar att gasa och köra fort...ibland. Men jag gillar nästan ännu mer, när det händer lite då man trycker på gasen! Wrooom! :o)
Visst hade det kanske varit lite kul att ha en sådan här bil, men å andra sidan får jag antagligen fyra nya däck till Gulingen för samma kostnad som ett till Monstret! För att inte tala om försäkring, service, skatt osv! Nej, det finns andra billigare och pigga (och mer diskreta) bilar om det nu ska vara så!

Combatpasset gick bra, Gainomax sponsrade med sådana där drycker, och så hade Ylva poppat popcorn. Jag tror klassen var full, för väldans vad folk det var! Kul om de som nu provade på, blir kvar! Då vi båda körde en del gamla låtar som den andre inte kunde, körde den andra med bland deltagarna, så det gick finfint. Ösigt värre!

Väl hemma tog vi båda en lååång bastu, på grund av att vi tjötade så mycket att vi glömde bort tiden! Men det var gött att bara ligga där och slappna av, och känna svetten rinna!

Just det, under vår snabba träff innan träningen fick vi  beundra några luftballonger som gled fram över den blå himlen! Jag tycker de är så mysiga att titta på! Men jag vet inte om jag skulle våga ge mig upp i en! Tänk om den störtar? Och så stå där i den lilla korgen så högt upp? Läskigt!

Kunde inte låta bli att ta ännu en bild på Angeredsbron i morse. Jag tycker det är så läckert med dimma, och denna låg bara precis över älven! Vi körde alltså precis över molnet! Det såg så himla fräckt ut när man efter att ha passerat igenom, såg hur hela älven doldes bakom det kompakta vita molnet, ända från Kungälv till stan!


Jag håller på att föra över bloggen till ett worddokument, för att därifrån spara ned till pdf-format. Detta för att kunna få den tryckt i "bokform"! Fick en uppskattad kostnad av vulkan.se som var förvånansvärt låg! Dock hade jag inte det totala sidantalet klart för mig då när jag skickade min förfrågan. Nu är jag snart klar, och är på sidan 721!

Jag får nog dela upp den i år...

Men det skulle vara så fräckt om jag nu kunde se till att få den tryckt! När jag nu hållit på med min överföring till word, så har några tankar återkommit:
"Snacka om kassa rubriker!" (Men hallå, det blir faktiskt lite torka till slut)
"Shit, vad mycket jag skrivit!" (Hur mycket oväsentligheter kan jag kväka ur mig egentligen?)
"Vad är det här? Har jag skrivit det?" (Snacka om att det blir kul läsning att backa bak i tiden!)

Med tanke på hur mycket det faktiskt blivit på den ändå relativt korta tid jag bloggat, skulle det kännas som en gigantisk personlig katastrof, om det gick förlorat. Tänk om blogg.se helt plötsligt skulle stänga ned? Jag vill ju ha kvar bloggen precis som den är, med bilder och allting. Dagboksskrivandet i all ära som jag haft förut, men med bilder blir den så mycket rikare och roligare! Hur roligt är det inte att läsa sina gamla anteckningar? Ibland undrar man om det är en helt annat person som skrivit! Det gör den tid jag lägger ned på att ta bilder, lägga in bilder och skriva, så mycket värt det!

Tärnan hjälper bruden med alla möjliga bestyr före bröllopet och under själva bröllopsdagen, t.ex med brudens påklädning och det som hör till. Om bruden bär en lite enklare klänning bör brudtärnan göra detsamma, eftersom tärnan inte bör vara finare än bruden.
Det anses som en ära att bli vald till tärna och brudtärnan betalar därför ofta själv sina tillbehör denna dag.

Om det däremot krävs lite mer speciella kläder kan man komma överens med brudparet om utgifterna.

Tärnans klädsel brukar ofta matcha bröllopets övriga färgtema.

Tärnan går efter bruden och bredvid marskalken in i kyrkan. Hennes uppgift vid vigseln är bl a att hålla brudbuketten och se till att eventuellt släp ligger rätt, ibland kan hon också läsa en dikt eller text ur bibeln.

Brudtärnan förväntas hålla tal vid bröllopsmiddagen och hon tar ofta initiativet till planering och förberedelser av möhippan. Efter möhippan kan det vara trevligt om tärnan tillsammans med de andra, sätter ihop ett fotoalbum med bilder och text. Det blir oftast en uppskattad gåva, albumet kan med fördel överlämnas i samband med talet och sedan skickas runt middagsbordet." (brollopstorget.se)

Det där med möhippa har vi tänkt att slå ihop tillsammans. Eftersom varken hon eller jag tillhör de sociala högdjuren med massor av kompisar, var det faktiskt hon som hade tanken att vi kunde ha möhippa för varandra tillsammans! Jag hade ju ingen innan mitt bröllop, så det blir ju perfekt! Vi hade tänkt unna oss en lyxig vistelse på ett spa någonstans mellan oss, vilket lutar åt Stockholmshållet.

Det är ju lite bökigt när vi bor så långt ifrån varandra, men jag hoppas jag kan hjälpa och stötta i bröllopsplaneringen så gott det går härifrån ändå! Tänk, jag ska vara tärna! Är det ok om denna står och storlipar framme vid altaret? Och tal? Gulp! Men jag har ju några månader på mig! :o)

Uppvärmningen i Combatpassen består alltid av två delar, á två låtar. Den första i den senaste releasen är en remix av "Dragostea Din Tei", även kallad "The numa numa song". Har man svårt att hänga med och förstå texten, så är det gött att hjälpen finns till hands på YouTube!

Kolla vad jag hittade på Statoil när jag tankade Gulingen igår! Rattar! Bröstcancerfonden! Hahahahahaha! Lite fyndigt va? Var ju bara tvungen att köpa en påse!

Gick en vända på Frölunda torg i väntan på combatpasset. Skulle vilja hitta mig en enkel kjol som jag skulle kunna ha till stövlarna, men de sitter så konstigt på mig. Tycker bara det är de där lycra/tunna/stretch-tyg kjolarna som sitter bekvämt, och de funkar ju inte riktigt nu när höst och vinter är på gång. Slutade som vanligt med att jag fann mig själv kolla på träningsbyxor.

Just det. Under instruktörsmötet i söndags informerades vi om att Sportlife nu eventuellt ska teckna något avtal med Reebok. Går det igenom blir vi dock inte bundna till att enbart använda deras grejer eftersom LesMills kläder är knutna till Nike. Men vi skulle få väldigt förmånliga priser på Reeboks, till och med under inköpspris om vi nu uppfattade det rätt! De hade några exempel på deras utbud där under mötet, men jag måste säga att ingenting riktigt tilltalade mig. Tre svarta topar som enligt mig såg likadana ut. Det är samma sak när man kollar i affärerna. Toparna är så tråkiga! Svart är populärt, men hur svårt är det att hitta på någon roligare modell? Lite annorlunda i ryggen? Något diskret mönster, eller detalj i grått/vikande färg? Nej, alla är mer eller mindre likadana, oavsett märke. Skittråkigt! Man skulle bli träningsklädesdesigner! :o)

Hann ta det lite lugnt i instruktörsrummet också. Så här glamorösa kan de se ut. Och då är Frölundas rätt ok ändå, för de har något så sällsynt som en dusch! Förra gången jag var här hade de nyss installerat den, på andra sidan väggen den nu står mot. Dvs, så fort man kom in i rummet, hade man kabinen mitt i synen. Smart placering...
Så nu är den flyttad till ett lite mindre iögonfallande ställe.

Passet gick bra. Bytte ut två låtar, vilket verkade uppskattas då de som varit med från releasen börjar bli lite less. Om två veckor släpper vi den nya, och jag har kanske fått kläm på...en låt. Har ju inte hunnit kolla på dvd:n mer än den gången jag somnade!

Väl hemma hade Oo fixat laxmiddag så jag fick stilla min hunger framför Idol. Sedan blev det premiär för ny säsong av "Hells kitchen" i sängen. Hade svårt att somna, och sov kasst. Har inget inbokat ikväll vad jag vet i alla fall, vilket känns skönt. Har inte hört något gällande fredagsjobbet. Rolf ringde igår och tipsade om två killar från Kungälv som kanske var lediga. Var de intresserade skulle de få mitt nummer. Hoppas det löser sig.

Nu är det färdigsprunget till muggen/köket för nävar med papper!
Jäklar i mig vad det kliar i snoken! Och nu börjar det bli obekvämt därunder varje gång man snyter sig. Rudolf har fått en konkurrent!

Helena hävdar att jag är förkyld. I flera månader??
Jag känner mig ju inte särskilt förkyld. Ingen hosta, inte ont i halsen, inte den där typiska eländes-känslan i kroppen och knoppen. Det är bara megasnor, kli i näsan och nysningar.
Största problemet är väl egentligen bara de begynnande skavsåren och vad de i båsen intill tycker och tänker. Jag vet ju själv hur irriterande konstant stor och snörvel kan vara att lyssna på!
Ber dom om ursäkt, här på bloggen. Skäms för mycket för att våga säga det direkt till dom. Jag menar, alla läser väl här ändå!? Heh.

Om jag inte misstar mig, så är jag mer snorig när jag är på jobbet. Nu sitter jag här, med rinnande och totaltät näsa. Två motsatser som av någon anledning fungerar otrevligt väl i detta sammanhang. Över halva skrivbordet ringlar sig sådant där "Torkyliknande" papper jag hämtat från toaletten för att slippa springa stup i kvarten. Det killar i näsan och nysningarna kommer med jämna mellanrum. Tänker jag efter så är det nog värst första timmarna. Allergisk mot jobbet??

Helgen har i alla fall varit alldeles för kort, som vanligt. Jag fortsätter väl ungefär där jag slutade i lördags.

Ungefär så här pigg kände jag mig för att åka och jobba i Kungälv. Jag fick slumra i sängen i varje fall någon timme, innan jag körde en kastrull med fiskbullar och pallrade mig iväg. Tre kockar var ett ganska litet och ordinärt ställe mitt i Kungälv, som till helgkvällarna körde nattklubb för maximalt tvåhundra gäster. Denna kväll blev väldigt lugn och inte så mycket folk, med endast tre avvisanden. Det tog en liten stund för mig att komma tillbaka i "dörrtänket", men det var rätt kul.

Stället hade 18-årsgräns, och jäklar vad pluttiga alla såg ut! De såg ju ut som de knappt börjat gymnasiet! Snacka om att jag kände mossan på axlarna.
Vad är det med tjejer och att sminka sig till det där bruna släta ansiktet och plattat hår? En del vinglade omkring på decimeterklackar, medan en annan dansade hela kvällen i bowlingskor! De måste ha varit snodda, med tanke på att de hade storleken angiven på hälen!
I vilket fall så uppförde de sig bra, så att jag efter nästan sex timmar fick sätta mig ned i Gulingen och köra hem. Mina fossingar var inte glada efter den kvällen! Men jag fick med mig en liten matlåda och en trevlig slant till kassan. På vägen till jobbet kom jag ihåg en annan anledning till att jag dragit mig för nattklubbsjobben på sistone. Inte bara trevligheten och behovet av att faktiskt vara ledig på helgerna, utan att mitt mörkerseende blivit kasst efter ögonoperationen. Ljus, speciellt strålkastare av den typ man finner på dansgolv, tillsammans med i övrigt mörker, skapar reflexer, ungefär som i en blöt gata eller vattenyta, fast i mitt synfält, oftast precis i ansiktshöjd på folk. Skitirriterande eftersom jag behöver kunna se ansiktena på människorna när jag jobbar.
När jag erinrade mig detta, blev jag lite orolig inför kvällen, men deras dansgolv hade bara laserliknande ljusanläggning, vilket fungerade jättebra för mig. Det är egentligen bara när jag är i dessa miljöer som jag påminns om den "bieffekten" av operationen. Jag ångrar den inte en sekund, även om den inneburit att jag fått undvika en del typer av jobb. Det är ju ändå bara skönt att slippa dessa sena timmar och mer riskfyllda miljö.

Man får väga de goa pengarna mot dessa aspekter, för de är onekligen goa! :o)

Nåväl, jag fick mig några timmars sömn, innan det var dags att masa sig iväg till Sportlifes anläggning intill Backaplan, och instruktörsmöte. Bara att kliva upp och åka, eftersom man bjöds på frukost där.

Det tog några timmar, men kändes ändå ganska meningsfullt. Roligt att höra att Kålleredsanläggningen är en av de med flest medlemmar och högst deltagarandel på gruppträningspassen.

Väl hemma igen hängde jag tvätten jag kört igång innan jag åkt, rastade dammsugaren och hann sitta en stund i solen innan Oo kom hem. Med sig hade han Henrik, som han samåkt med, och som behövde en stund i soffan innan han körde vidare. Så jag fick avnjuta solen lite extra innan han åkte, och jag och Oo packade geocachinggrejerna och åkte ut. Med mål att placera ut travelbugen "Cardiopulmonary resuscitation" lite närmare sitt slutmål Leksand, åkte vi till Alingsås! Jag har ju bara varit i dess utkanter, Sportlifes anläggning och Alingsås dansbana, och vilket sätt är bättre för att upptäcka en plats, än genom att geocacha!

Bugen fick en ny plats i en väldigt mysig park, och några fler cacher togs i dess närhet. Liksom Lerum, fick jag väldigt positivt intryck av Alingsås, med den stora sjön Mjörn intill.

GPS:en guidar inte till närmaste toalett. Hittar man en får man passa på! Nolhaga(?) simhall, vem kunde tro att man skulle hamna där en dag?
Där fick jag dock ännu ett exempel på ett faktum jag har svårt att förstå. Varför papperskorg när det bara finns blåstork för händerna? Alla går ju ändå in och hämtar toalettpapper för att torka sig! Eller är det bara jag som använder blåsgrejen i nödfall?

Vi styrde kosan hemåt, med några avstickare för en del som vi trodde snabbt tagna cacher.
När vi tog en intill ett villaområde kom en kvinna med en dålig ursäkt för att fråga vad vi snokade omkring där för. Jag vet inte om hon förstod vår förklaring, men hon verkade lugnad i varje fall.
Utanför Alingsås förde en cache oss till en plats som jag inte minns namnet på, "Brudens håla" eller något sådant, vilket var lite läskigt på det sätt att otaliga besökare av någon anledning, placerat en pinne längs med klippväggarna. Under åren hade det blivit några stycken!


Efter lite bök genom skogen kom vi till en gammal övergiven järnväg och tunnel som vi nödvändigtvis skulle igenom!
Intill rälsen hittade vi dessutom en liten huggorm som var förvånansvärt långsam och fredlig. Pga avsaknaden av det typiska sicksackmönstret, förstod vi inte att det var en huggorm. Då hade jag kanske inte gått så nära med kameran som jag nu gjorde! Och Oo plockade upp den!
Så bra sitter mina biologikunskaper alltså, att jag inte ens kunde särskilja våra två ormarter!



Idag kör vår gemensamma innebandy igång. Inte bara lördagsmorgon nu alltså, utan måndagkväll också.
Men måste ju visa min dekal som Gulingen nu har där bak!

Nya Combat dvd:n rullar i ett fönster intill. Fia ligger i vägen framför mig, och Oo är troligtvis framme i Trollhättan och sin whiskeyträff nu.

Spontant måste jag säga att denna combatkoreografi var lite av en besvikelse. Visserligen brukar jag alltid vara svårflörtad i början, för att när passet sedan fått växa in, övergå till förtjusning. Men under releasen brukar ändå åtminstone någon låt sticka ut, musikmässigt eller koreografimässigt. Denna gång lämnade ingen låt något speciellt intryck! Kelly Clarkson "My life would suck without you" till del 2 i uppvärmningen. Njäe.
Remix av Robbie Williams "Let me entertain you", ööh. Beyoncés "Halo" till stretch, eeh.

Vi fick börja med lite övningar för att anamma kickboxningens anda och teknik. En av övningarna (som både jag och min partner missade poängen med), gjorde mig lite nervös för att jag skulle få köra resten av kvartalen utan skor! Höll inte på att få upp knuten!!




(Kö för nya materialet)


Pernilla Blomquist höll denna kvartal, denna lilla men så energiska svart-bälte-i-karate-varit-med-i-karatelandslaget-vunnit-junior SM-master trainer. Hon är med i dvd:n till nästa koreografi, vilket ska bli kul att se!


Menmen, nu är det plugga combat som gäller, och så får vi hoppas att både musik och koreografi växer för mig.

Gårdagen var det riktigt ruskigt höstväder, med olika grader av regn och närmare stormvindar! Vi tog en sushimiddag där vi brukar i Mölndal. Av arbetsveckans fem dagar åt vi ute fyra! Det är ju inte klokt! Därefter hann vi ta en närliggande cache intill motorvägen. Duggregn, blåsigt värre och en dånande motorväg. Jag är glad att Oo hittade den relativt snabbt!

Den tidiga kvällen bar sedan vidare till Lindome och Idas födelsedagskalas för släkten. Eftersom jag i princip skulle vända i dörren, fick jag tjuvstarta på mumsig kladdkaka och härliga bär! Hann sedan hälsa på resten av släkten när de kom, och bevittna när Ida fick sin konsertbiljett till Hannah Montana i London. Fick även en första tour i huset sedan det blev helt klart. Grymt fint!


Passet på Möllan var lugnt och förflöt ganska snabbt. Eftersom ännu en parkeringsautomat inte accepterade mitt nya Statoilkort, och jag bara hade slantar till halv elva, kom Oo förbi. Hans kort accepterade automaten, trots att mitt är ett tvillingkort! Eftersom det inte var första automaten som nekat mitt kort, trots att det står att det ska det, så måste det vara nåt knas med det. Suck!
Även Tomas och Monica kom förbi på sin hemväg, vilket var väldigt roligt!

Var hemma efter 01, och vi båda vakna och pigga efter 07 denna morgon, så jag måste försöka se till att få mig en tupplur innan jag ska till jobbet i Kungälv. Annars blir det tufft att hänga i till 03.30!

Kan inte påstå att jag blivit mer positiv till passet under den tid det rullat medan jag skrivit. Hm.

Höstväder både igår och som det verkar, även denna dag. Efter jobbet möttes vi upp i stan för att käka middag innan våra respektive träningar. På grund av vädret och mina promenadovänliga skor, blev det en närbelägen japansk restaurang, Yamato, som Johans pappa rekommenderade. Vi har varit med och käkat lunch där en gång, men nu hade de gjort om totalt där inne. Ganska litet, men väldigt mysigt, med små fina detaljer. Bara en sådan sak som pinnarna på en liten fin sten på servetten intill. Så enkelt, men ändå så mycket!

Jättegod lax tog vi båda två, osm var betydligt mer tillfredsställande än om vi gjort det enkelt och ekonomiskt för oss och tagit en pizza eller hamburgare... Detta var perfekt inför kommande fysiska prövningar.


Garneringen...är det många som äter upp den? Eller är det en minoritet som automatiskt, så snart man fått tallriken framför sig, lyfter dessa gröna prydnader åt sidan? Jag inser medan jag nu skriver, att jag gör det mest på rutin. Jag har aldrig faktiskt provat att inkludera dessa kvistar i måltiden. Kanske de faktiskt fyller en funktion annan än den rent estetiska?

Våra pass är så pass tidiga, att vi inte hinner hem för att äta mat, men så pass sena, att vi hinner äta i lugn och ro i stan, och smälta maten en stund dessutom. Så efteråt, när regnet gjorde en stunds uppehåll, tog vi en cache på intilliggande Masthuggstorget! Snabbt och lätt!

Torsdagspremiären i Kållered gick finfint. Ganska mycket deltagare, varav en del nya ansikten. Kul! Känns jätteskönt och roligt att vara tillbaka och igång igen! Under tredje låten trodde jag armarna skulle trilla av, men liksom förra gången, kom man liksom in i andra andningen efter en stund. Bytte ut powerlåt fem till en gammal från koreografi 28, som var grymt jobbig! Flera kommenterade den efteråt, då det inte är så ofta på de senaste koreografierna som riktiga "flåslåtar" förekommit. Jag mindes inte den låten som så jobbig, men det är nog lite skillnad i orken också!

Väl hemma hade Oo redan krupit i säng, och jag följde strax efter. Vi somnade nästan bums!

Idag är det FF, Fulltecknad Fredag. Direkt efter jobbet ska jag till Lindome och fira Johans brorsdotter Ida som fyller år. Där hinner jag stanna typ en halvtimme innan jag ska till Möllan och jobba. Fredagsdanserna drar igång igen, så där blir jag till efter midnatt.

Imorgon är det kvartal, och Oo drar till Trollhättan för whiskeyträffen, medan jag inväntar kvällen och vaktjobbet i Kungälv. Börjar 22.00! Då är det ju läggdags!
Då den förra ambitionen att ta itu med tvätten misslyckades, har jag ju tid där innan nattjobbet. Får nog rensa kylen också, då det inte har använts mycket mat därifrån denna vecka! Katastrof! Och inte lär det bli bättre när innebandyn och mitt onsdagspass kör igång!

Just det, angående mina mobilproblem. Pratade med syster Nina igår, och hon tipsade mig att starta om telefonen. Bara stänga av och på. Och se på sjutton, då var den ok igen! Knäppt eller vad? Men gött att kunna spara på den utgiften då. Bara starta om när den bråkar igen. Hon undrade också när vi skulle komma och hälsa på? Ehm, nästa liv känns det som! En hel helg där man inte har någonting att göra, inget jobb, inget pass, bara jag och Oo och vad vi vill. Går det?
Jaja, vi har inga barn, för har man barn så kan man se sig i stjärnorna efter egentid, än mindre tillsammans. Men hallå, nu har vi inga barn, så då gnäller jag utifrån mina premisser! Och även om vi själva sett till att fylla dagarna såhär, så kan jag ändå gnöla lite, för även de som skaffat barn har väl gjort det av egen fri vilja?
Och om vi inte gnällde lite då och då, skulle vi väl inte uppskatta de tillfällen vi sedan får som vi vill?

Varför? För att jag är för snäll? Inte kan säga nej? Inte vill köpa ännu större storlekar på byxorna? Tjäna pengar? (föga sådana i detta fall iofs).
Såg på Intranätet att Asma behövde hjälp nästa vecka. Jag velade och kunde inte bestämma mig. Jag har ju tillräckligt nu ändå!
Så ringer hon och frågar, och då är det kört. Klart flickan måste få vara med på sin nollning på Chalmers!
Men nu jäklar! Snart blir det att shoppa byxor igen, i mindre storlekar! Måndag innebandy, onsdag combat, torsdag combat, lördag innebandy, och så några inhopparcombat däremellan!
Synd bara att jag inte tycker det är särskilt roligt att shoppa kläder. Kanske det var dumt att skänka bort brallorna som jag aldrig trodde jag skulle komma i igen. Men å andra sidan ska jag kanske inte vara så kaxig ännu. Dessutom är det kanske enklare också att stanna där jag är. Så slipper jag byxshopping åt någondera storlekshållen!

Funderar på vilken Ericssonmobil jag ska byta till. Den ska ha bra sms-knappar, stor display, snygg design, inte kosta en biljard och ha bra handsfree. Något tips?

Min Oo är ruskigt oklipp och långhårig nu! Såpass att han kan lägga håret i sådan där läskig brat-backslick! Urk! Ytterst få personer passar i sådan frisyr, och Oo är inte en av dom!

När jag styrde Gulingen direkt hem efter jobbet igår var jag förvirrad, på gränsen till orolig. Direkt hem? Hade jag inget som jag skulle göra? Hallå, jag har säkert glömt något!
Känns som evigheter sedan jag körde direkt hem efter jobbet! Ett kort stopp i Gunnilse för proviantering, samt i Björsared för att mata Gulingen och skicka ett paket till backslickens födelsestad och mekka. Ställde mig och gjorde köttfärspiroger och hann slappna av en stund med stickning innan Oo kom hem efter att ha hjälpt Tomas med båten upp till Landet. Den har varit i Frölunda för "demotorisering" och skulle nu puttras hela vägen tillbaka i imponerande 30 km/h.

Skönt med en lugn kväll, där vi gick och lade oss halv tio!

Inklämd i huvudkontorsbyggnaden som jag sitter i, finns en liten blomsterbutik. Perfekt för glömska, bara spontana, eller av någon anledning i onåd befinnande Volvianer innan de ska hem till sin respektive. Jag tittade in där för första gången igår för att köpa en liten blomma till Helena som fyllde 30 år igår. Då hade de dessa läckra "lyktbumlingar" som jag bara inte kunde motstå! Den största är som ett bowlingklot i storlek, men själva utrymmet för fotogenet var jättelitet! Jag som köpte två flaskor, fick inte ens i en kvarts flaska i dom båda!

Men de kostade bara 300 spänn tillsammans! Andra liknande jag sett har gått på två-tredubbelt mera. Jag gillar att ha mycket ljus tända. Det är mys!

Oo fick det dagliga uppdraget innan sänggåendet. Fast på sistone har det blivit mer varannan dag. Latmasken är tuff ibland!

Combat i Kållered idag, och Oos innebandy drar också igång. Så idag blir det ingen middag hemma, utan något innan våra respektive träningar. Men vi får käka tillsammans i varje fall, vilket är trevligt.

Har skjutsat Oo till jobbet denna morgon också eftersom Goldie fick vara kvar i stan pga båttransporten. Det är trevligt att få träffas lite på morgonen också, och samåka!

Det blev tvåsiffrigt antal deltagare ändå igår, många som aldrig provat combat förut, men var jätteduktiga! Riktigt roligt och svettigt värre! Hölstret fick dras upp emellanåt och byxorna plockas fram mellan skinkorna, men så mycket bekvämare ändå än långbyxor!


Eftersom jag själv är totalt hjälplös när det gäller hår och frisyrer, så fick Caroline fläta mig. Inte fattar jag hur de bär sig åt som gör avancerade saker som fiskbensfläta och sådant på sig själva! Om jag har blött hår och gott om tid kan jag få till en taskig fläta, med mjölksyra i armarna som följd. Ännu en anledning till att jag önskar eventuella barn av pojkkön... Jag kan helt enkelt inte föreställa mig själv sitta och greja med en flickas hår. Mina klasskamrater älskade att hålla på med mitt hår i låg- och mellanstadiet, medan jag själv fann det lika svårt att se nöjet i det som att leka mamma-pappa-barn!

Johan blev förnärmad när jag och Pontus inte kunde hålla den coola och hårda min fotografen bad om. Caroline hade bråttom till nästa anläggning i Frölunda där hon skulle hålla ännu en combatklass! Hon var lite orolig för orken. Nähä!

Jag skulle hämta Oo i stan efteråt, då han groggade med sina gamla arbetskompisar, och vi skulle komma hem ganska tidigt. Men så fick jag ett våldsamt anfall av latmasken (den är skoningslös!), och anslöt istället för att käka mat! Oo var ju inte så svårövertalad heller.



Avenyn kryllade av en massa nollor, och inte högskole/universitetsnollor, utan gymnasienollor! Vad i hela friden ska gymnasieelevernollas för? Jag vet att det förekom i Umeå också, och debatten om dess former med förnedring och grupptryck. När jag började dataingenjörsutbildningen blev jag nollad, och vår var väldigt bra på en icke förnedringsnivå. Det mest utmanande var väl det berömda "klädesstrecket", där lagen ska bilda så lång sammanhängande kedja som möjligt av de kläder de har på sig.
Fördelen jag minns var att man lärde sig ganska många namn tack vare de vita "scarfsen" vi var tvugna att ha på huvudet, där våra namn stod. En annan sak som skulle stå på den var "DING" (=Dataingenjör), något som renderade mycket nöje för de som skrev uppifrån och ned och kunde därmed läsas som "GNID"! DING eller GNID, bara att välja. I vilket fall skulle denne unge stackare samla ihop minst hundra spänn genom att sälja värdelösa saker. Oo som var på gott humör gav naturnollan tjugo spänn. Jag antar att de insamlade pengarna går till sprit köpt från ett bagagutrymme.

Jag fick i alla fall en mumsig pasta, och kunde naturligtvis inte låta bli, gissa VAD!? Anden är villig, men köttet är svagt brukar man väl säga? Liksom när jag frossat på MAX, straffades jag med rejäl magknip resten av kvällen. Men det var det värt!
Imorgon kör combaten igång i Kållered. Om alla mina superhjältekollegor har tid, kör vi där om två veckor, sista innan releasen av nya koreografin vilket skulle passa perfekt.

Oo hjälper Tomas med båten efter jobbet idag. Jag funderar på att ta itu med lite tvätt, och kanske laga en middag?