Min äldste systerson fyller två idag! Det är ju inte klokt vad fort det går! När jag skulle skriva kortet till paketet, stod jag osäker. "Är det inte ett han fyller?"
I en liten, gullig butik i centrala stan hittade jag en ryggsäck i form av en nyckelpiga. Inuti var komplett picknickset med liten låda, bestick, mugg och duk. Jag fyllde lådan med mina virkade godsaker, samt lade till en tröja som där det står "Storebror". Sedan fick lille Otto också ett mjukt paket, där ni kanske kan räkna ut vad det stod! 

Det verkar som presenten föll i god jord i alla fall. Hoppas moroten stod emot bestickens framfart! :o)

Den butiken sålde små bakverk som bullar och dammsugare, men de var sydda, inte virkade eller stickade. De kostade omkring 50-lappen. Om de varit virkade hade det ju inte varit någon vidare timpenning, med tanke på att en dammsugare tar minst en timme i varje fall att göra.


Nåja, jag var megatrött igår! Vi fixade tacos till middag, och så fick jag stickat lite medan Oo kollade på Sveriges turmål mot Malta. Sedan drog han till stan för att träffa en från jobbet som var uppe från Malmö. Strax därefter gick jag och lade mig, och orkade nästan se hela passet innan ögonen föll igen.
Vi har fortfarande inte tagit tag i att montera tv:n så vi får vinkel nedåt på den. Får se vilket år det blir.
Imorse åkte Oo till lagret i Malmö för en heldag, men han ska hinna upp till sin innebandy i alla fall.
Till frukostmüslin blev det ännu mera combatplugg.
Och ikväll ska jag ha "Partycombat" med Ylva, där vi kör i glittriga kläder och plockar fram en del gamla låtar. Hon är så duktig på att fixa och greja, så hon ska ordna tilltugg och dricka att bjuda på efteråt.
Alla Sportlifeanläggningar har öppet hus från och med idag och hela helgen, så vi tyckte det kunde vara kul att ha ett lite speciellt pass för alla som vill prova på combat.
Ylva ska köra två låtar som är så gamla att jag inte ens börjat träna combat när de gick! Undrar hur det ska gå...



Men det verkar ju vara lite folk som vill prova på i varje fall, vilket känns kul!

Hade sådan där väldigt lokal och mysig dimma imorse. Angeredsbron var inhöljd bland molnen, medan Björsareds ängar hade slöjlika sjok, där man bara väntade på att se älvorna dansa!

Får nu också skriva GRATTIS till Anna och Peter, som förlovade sig uppe i Storforsen i fredags. Nu är det också officiellt att bröllopet kommer att stå nästa år!

Hon var nere och hälsade på i juni, i samband med ett möte hon inbjudits till. Efter jag slutat jobbet sammanstrålade vi i stan, och funderade lite på vad vi skulle göra nu den resterande tiden av dagen. Hon mumlar fram någon om att hon hade en tanke, men nej förresten... 
Till slut kläcker hon fram frågan om vi kanske kunde gå och titta på...bröllopsklänningar!
Jag blev alldeles stissig, klart vi kunde det! Vi hade ju inte mycket tid, men jag erinrade mig en butik på närliggande Linnégatan, som vi skyndade till. Åtskilligt större utbud än där jag var i Kungsbacka, och en smått tveksam och osäker Anna drog fram sina önskemål och tankar till den unga expediten.
Hon fick en första vit kreation och försvann bakom draperiet. All osäkerhet stod skriven i ansiktet, kanske något liknande som jag kände när jag själv skulle prova min första: "Jag kommer att se ut som en idiot!" "Lite bröst hade inte skadat!"
Men så kommer hon ut, och den osäkra blicken strålar försiktigt upp. Jag kan inte hålla tårarna tillbaka, för hon är så otroligt fin! Klänningen är underbar! Jag dokumenterade hela provningen, men kanske Anna själv vill bestämma om någon bild får visas... Väldans vad hänsynsfull jag blev plötsligt! :o) Men så är det ju också en speciell händelse!
Hon provade även en annan modell, som var helt annorlunda än det "klassiska" bröllopssnittet, tänk en antik grekisk gudinna, med sin vita enkla drapering. Det var också jättefin, så det blev svårt att bestämma sig!
Känslomässigt omtumlade båda två lämnar vi butiken och går tillbaka mot Gulingen. Då kläcker hon frågan om jag skulle vilja vara tärna på bröllopet! Jag blir alldeles skakis, det är ju en jätteära! Tusen frågor rusar genom hjärnan: "Ska inte hennes syster?" "Då måste man hålla tal!" "Vad ska man ha på sig då?" "Vad innebär det egentligen att vara tärna?" Men klart jag vill vara med på hennes stora dag, och så få vara tärna också! Shit, vilken grej!
Jag fick kolla upp på nätet vad som egentligen förväntas av mig nu :o)

"Brudtärnan är vanligen en yngre kvinna, oftast syster eller nära väninna till bruden. Om hon är gift eller ogift spelar ingen roll.

Tärnan hjälper bruden med alla möjliga bestyr före bröllopet och under själva bröllopsdagen, t.ex med brudens påklädning och det som hör till. Om bruden bär en lite enklare klänning bör brudtärnan göra detsamma, eftersom tärnan inte bör vara finare än bruden.
Det anses som en ära att bli vald till tärna och brudtärnan betalar därför ofta själv sina tillbehör denna dag.

Om det däremot krävs lite mer speciella kläder kan man komma överens med brudparet om utgifterna.

Tärnans klädsel brukar ofta matcha bröllopets övriga färgtema.

Tärnan går efter bruden och bredvid marskalken in i kyrkan. Hennes uppgift vid vigseln är bl a att hålla brudbuketten och se till att eventuellt släp ligger rätt, ibland kan hon också läsa en dikt eller text ur bibeln.

Brudtärnan förväntas hålla tal vid bröllopsmiddagen och hon tar ofta initiativet till planering och förberedelser av möhippan. Efter möhippan kan det vara trevligt om tärnan tillsammans med de andra, sätter ihop ett fotoalbum med bilder och text. Det blir oftast en uppskattad gåva, albumet kan med fördel överlämnas i samband med talet och sedan skickas runt middagsbordet." (brollopstorget.se)

Det där med möhippa har vi tänkt att slå ihop tillsammans. Eftersom varken hon eller jag tillhör de sociala högdjuren med massor av kompisar, var det faktiskt hon som hade tanken att vi kunde ha möhippa för varandra tillsammans! Jag hade ju ingen innan mitt bröllop, så det blir ju perfekt! Vi hade tänkt unna oss en lyxig vistelse på ett spa någonstans mellan oss, vilket lutar åt Stockholmshållet.

Det är ju lite bökigt när vi bor så långt ifrån varandra, men jag hoppas jag kan hjälpa och stötta i bröllopsplaneringen så gott det går härifrån ändå! Tänk, jag ska vara tärna! Är det ok om denna står och storlipar framme vid altaret? Och tal? Gulp! Men jag har ju några månader på mig! :o)