Inte mycket
Gulingen fick en stor och stöddig BMW intill sig inatt. Oos företrädare på jobbet, som nu återvänt till Spanien, lämnade leasingbilen som Oo nu ska besikta innan försäljning.
Det blev ingen innebandy igår, då inga av de tillfrågade hörde av sig. Det kändes lite väl knapert att vara typ fyra stycken, men var ganska skönt ändå att laga middag i lugn och ro, för att sedan sticka framför CSI i soffan.
Ikväll blir det combat i Frölunda, eller tror det i varje fall. Kollade in på bokningen, och då stod Asmas namn fortfarande där. Kan jag har missuppfattat dagen?
Fick precis svar på mitt sms, och fick bekräftat att det var idag. Hon hade bara glömt att meddela receptionen.
Oo hade bowling med jobbet ikväll, men hade inte bestämt sig ännu för om han skulle följa med. Jag blir fortfarande lite ledsen i ögat när det är sådana jobbaktiviteter där det finns risk att hon är med. Det är illa nog att jag vet att de jobbar under samma tak, några meter ifrån varandra, kanske lunchar ihop, fikaraster, småpratar, skrattar och skämtar. Även om jag faktiskt känner 99,9 procents tilltro på min Oo, så finns den gamla historien och stör i mitt hjärta. Jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja vara med om det en dag bjöds in på någon form av aktivitet för också de respektive. Blotta tanken på att hon och kollegorna vet om hela historien medför att jag skulle känna hånflinen bakom ryggen, även om de kanske inte skulle existera. Jag vet bara hur jag själv skulle ha tänkt om jag varit hon!
Men jag tillskriver inte henne någon som helst skuld, vilket jag också sade de där gångerna jag ringde och pratade med henne. Hon blev kär i honom, hade "rena" avsikter, blind som man blir i sådana lägen för hans oklara budskap. Jag trodde på henne när hon sade att hon inte ville ha mer med honom att göra. Men det var ett tag sedan nu, och eftersom hon inte har några som helst skyldigheter jämtemot mig, litar jag inte ett skvatt på henne nu.
Även om jag nu som sagt litar på Oo, så är jag ändå fortfarande så känslomässigt irrationell att jag önskar henne från planetens yta. Eller åtminstone från det jobbet! :o)
Nya combatmusiken håller sakteliga på att växa in sig. En del låtar tror jag dock aldrig att jag kommer att gilla, men tvåan är lovande!
Det blev ingen innebandy igår, då inga av de tillfrågade hörde av sig. Det kändes lite väl knapert att vara typ fyra stycken, men var ganska skönt ändå att laga middag i lugn och ro, för att sedan sticka framför CSI i soffan.
Ikväll blir det combat i Frölunda, eller tror det i varje fall. Kollade in på bokningen, och då stod Asmas namn fortfarande där. Kan jag har missuppfattat dagen?
Fick precis svar på mitt sms, och fick bekräftat att det var idag. Hon hade bara glömt att meddela receptionen.
Oo hade bowling med jobbet ikväll, men hade inte bestämt sig ännu för om han skulle följa med. Jag blir fortfarande lite ledsen i ögat när det är sådana jobbaktiviteter där det finns risk att hon är med. Det är illa nog att jag vet att de jobbar under samma tak, några meter ifrån varandra, kanske lunchar ihop, fikaraster, småpratar, skrattar och skämtar. Även om jag faktiskt känner 99,9 procents tilltro på min Oo, så finns den gamla historien och stör i mitt hjärta. Jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja vara med om det en dag bjöds in på någon form av aktivitet för också de respektive. Blotta tanken på att hon och kollegorna vet om hela historien medför att jag skulle känna hånflinen bakom ryggen, även om de kanske inte skulle existera. Jag vet bara hur jag själv skulle ha tänkt om jag varit hon!
Men jag tillskriver inte henne någon som helst skuld, vilket jag också sade de där gångerna jag ringde och pratade med henne. Hon blev kär i honom, hade "rena" avsikter, blind som man blir i sådana lägen för hans oklara budskap. Jag trodde på henne när hon sade att hon inte ville ha mer med honom att göra. Men det var ett tag sedan nu, och eftersom hon inte har några som helst skyldigheter jämtemot mig, litar jag inte ett skvatt på henne nu.
Även om jag nu som sagt litar på Oo, så är jag ändå fortfarande så känslomässigt irrationell att jag önskar henne från planetens yta. Eller åtminstone från det jobbet! :o)
Nya combatmusiken håller sakteliga på att växa in sig. En del låtar tror jag dock aldrig att jag kommer att gilla, men tvåan är lovande!
Kommentarer
Trackback