Om jag inte misstar mig, så är jag mer snorig när jag är på jobbet. Nu sitter jag här, med rinnande och totaltät näsa. Två motsatser som av någon anledning fungerar otrevligt väl i detta sammanhang. Över halva skrivbordet ringlar sig sådant där "Torkyliknande" papper jag hämtat från toaletten för att slippa springa stup i kvarten. Det killar i näsan och nysningarna kommer med jämna mellanrum. Tänker jag efter så är det nog värst första timmarna. Allergisk mot jobbet??

Helgen har i alla fall varit alldeles för kort, som vanligt. Jag fortsätter väl ungefär där jag slutade i lördags.

Ungefär så här pigg kände jag mig för att åka och jobba i Kungälv. Jag fick slumra i sängen i varje fall någon timme, innan jag körde en kastrull med fiskbullar och pallrade mig iväg. Tre kockar var ett ganska litet och ordinärt ställe mitt i Kungälv, som till helgkvällarna körde nattklubb för maximalt tvåhundra gäster. Denna kväll blev väldigt lugn och inte så mycket folk, med endast tre avvisanden. Det tog en liten stund för mig att komma tillbaka i "dörrtänket", men det var rätt kul.

Stället hade 18-årsgräns, och jäklar vad pluttiga alla såg ut! De såg ju ut som de knappt börjat gymnasiet! Snacka om att jag kände mossan på axlarna.
Vad är det med tjejer och att sminka sig till det där bruna släta ansiktet och plattat hår? En del vinglade omkring på decimeterklackar, medan en annan dansade hela kvällen i bowlingskor! De måste ha varit snodda, med tanke på att de hade storleken angiven på hälen!
I vilket fall så uppförde de sig bra, så att jag efter nästan sex timmar fick sätta mig ned i Gulingen och köra hem. Mina fossingar var inte glada efter den kvällen! Men jag fick med mig en liten matlåda och en trevlig slant till kassan. På vägen till jobbet kom jag ihåg en annan anledning till att jag dragit mig för nattklubbsjobben på sistone. Inte bara trevligheten och behovet av att faktiskt vara ledig på helgerna, utan att mitt mörkerseende blivit kasst efter ögonoperationen. Ljus, speciellt strålkastare av den typ man finner på dansgolv, tillsammans med i övrigt mörker, skapar reflexer, ungefär som i en blöt gata eller vattenyta, fast i mitt synfält, oftast precis i ansiktshöjd på folk. Skitirriterande eftersom jag behöver kunna se ansiktena på människorna när jag jobbar.
När jag erinrade mig detta, blev jag lite orolig inför kvällen, men deras dansgolv hade bara laserliknande ljusanläggning, vilket fungerade jättebra för mig. Det är egentligen bara när jag är i dessa miljöer som jag påminns om den "bieffekten" av operationen. Jag ångrar den inte en sekund, även om den inneburit att jag fått undvika en del typer av jobb. Det är ju ändå bara skönt att slippa dessa sena timmar och mer riskfyllda miljö.

Man får väga de goa pengarna mot dessa aspekter, för de är onekligen goa! :o)

Nåväl, jag fick mig några timmars sömn, innan det var dags att masa sig iväg till Sportlifes anläggning intill Backaplan, och instruktörsmöte. Bara att kliva upp och åka, eftersom man bjöds på frukost där.

Det tog några timmar, men kändes ändå ganska meningsfullt. Roligt att höra att Kålleredsanläggningen är en av de med flest medlemmar och högst deltagarandel på gruppträningspassen.

Väl hemma igen hängde jag tvätten jag kört igång innan jag åkt, rastade dammsugaren och hann sitta en stund i solen innan Oo kom hem. Med sig hade han Henrik, som han samåkt med, och som behövde en stund i soffan innan han körde vidare. Så jag fick avnjuta solen lite extra innan han åkte, och jag och Oo packade geocachinggrejerna och åkte ut. Med mål att placera ut travelbugen "Cardiopulmonary resuscitation" lite närmare sitt slutmål Leksand, åkte vi till Alingsås! Jag har ju bara varit i dess utkanter, Sportlifes anläggning och Alingsås dansbana, och vilket sätt är bättre för att upptäcka en plats, än genom att geocacha!

Bugen fick en ny plats i en väldigt mysig park, och några fler cacher togs i dess närhet. Liksom Lerum, fick jag väldigt positivt intryck av Alingsås, med den stora sjön Mjörn intill.

GPS:en guidar inte till närmaste toalett. Hittar man en får man passa på! Nolhaga(?) simhall, vem kunde tro att man skulle hamna där en dag?
Där fick jag dock ännu ett exempel på ett faktum jag har svårt att förstå. Varför papperskorg när det bara finns blåstork för händerna? Alla går ju ändå in och hämtar toalettpapper för att torka sig! Eller är det bara jag som använder blåsgrejen i nödfall?

Vi styrde kosan hemåt, med några avstickare för en del som vi trodde snabbt tagna cacher.
När vi tog en intill ett villaområde kom en kvinna med en dålig ursäkt för att fråga vad vi snokade omkring där för. Jag vet inte om hon förstod vår förklaring, men hon verkade lugnad i varje fall.
Utanför Alingsås förde en cache oss till en plats som jag inte minns namnet på, "Brudens håla" eller något sådant, vilket var lite läskigt på det sätt att otaliga besökare av någon anledning, placerat en pinne längs med klippväggarna. Under åren hade det blivit några stycken!


Efter lite bök genom skogen kom vi till en gammal övergiven järnväg och tunnel som vi nödvändigtvis skulle igenom!
Intill rälsen hittade vi dessutom en liten huggorm som var förvånansvärt långsam och fredlig. Pga avsaknaden av det typiska sicksackmönstret, förstod vi inte att det var en huggorm. Då hade jag kanske inte gått så nära med kameran som jag nu gjorde! Och Oo plockade upp den!
Så bra sitter mina biologikunskaper alltså, att jag inte ens kunde särskilja våra två ormarter!



Idag kör vår gemensamma innebandy igång. Inte bara lördagsmorgon nu alltså, utan måndagkväll också.
Men måste ju visa min dekal som Gulingen nu har där bak!