Okej. Det finns faktiskt nackdelar med att vara byxlös. Eller kanske snarare byxlös med nylonstrumpbyxor. Från att endast ha använt dessa tunna skapelser vid speciella tillfällen, typ en gång per år, har nu frekvensen ökat så pass att jag kommit till vissa insikter. De glider ner!
Dessa tighta tunna saker med sin ohyggligt snygga (obs, ironi!) förstärkta rump- och midjedel, kanar nedåt ju mer man går. Plötsligt har man grenen halvvägs ned på låren, och om det inte är baggiga mysbyxor, eller man råkar vara skejtare, så är det synnerligen obekvämt (kanske de också tycker det är obekvämt, men ska man vara fin... ja du vet!)
Elin tipsade om någon som drog på sig typ ett par hipsters eller liknande utanpå strumpbyxorna, just för att hålla dom på plats. Kanske borde jag anamma detta tips. Då skulle jag i alla fall kanske slippa det jag gjorde på vägen till lunchrummet. Korridor. Glasdörr som skiljer landskapet från korridoren. Vi lämnar landskapet, passerar glasdörren och äntrar korridoren. Jag hissar upp tröjan för att dra strumpbyxorna på plats. Sneglar bakåt, och ser en in- eller snarare utgående mansperson på andra sidan!
Han blev säkert väldigt imponerad av min strumpbyxeklädda rumpa där genom glasdörren!

I-landsproblematik. Nedglidande nylonstrumpbyxor. Ack ja!