Januaris lyssnade böcker blev ännu en blandning av deckare, novell och biografier. Jag kommer inte ens ihåg vad den osympatiske huvudpersonen i Dag Öhrlunds böcker hette, trots att jag betade igenom alla tillgängliga delar.

Natasha Lesters historiska novell var riktigt, riktigt bra och rekommenderas varmt!

De norrländska deckarna av Sara och Ninni var ok men lämnade inga avtryck. Ninnis var första delen i en serie och kan kanske tänka mig att plocka upp andra delen i brist på annat.

Desto bättre var Michelle Obamas och Gunilla von Platens biografier och båda helt klart värda att läsa men ganska olika, förståeligt nog. Michelles intressant för att historien var just - hennes historia, hennes bakgrund och uppväxt och tills hon träffade Obama och fram till och med deras tid i Vita Huset. Hennes bok måste väl tillhöra en av de mest kritiskt granskade och stämmer ens en bråkdel kunde Amerika inte ha haft en mer lämplig president, eller presidentfamilj än Baracks.

 

Gunilla von Platen överraskade då den visserligen var en framgångsskildring som det gärna och ofta skrivs om, men hennes bakgrund gjorde extra intryck på mig. Att hon som flykting hamnade och växte upp i närliggande Frölunda bidrog till engagerad lyssning. Med hennes efternamn drog jag som säkert många andra fördomsfulla slutsatser som fick komma på kant när hon delade historien om hennes man varifrån namnet kommer. En del människor verkar bara ha den där vansinniga drivkraften som en annan bara kan avundas men också avskräckas då man utläser vad det kostat för framför allt barnen att ha en frånvarande föräldrer. Hon har tagit sig upp till näringslivets absoluta topp - men det liv hon beskriver och vad det kostat och kostar väcker ingen avund. Oavsett mycket intressant och givande biografi som hamnar bland mina favoriter i genren.

 

Jahaja… Covid - igen! Vaknade med ont i halsen igår och kände mig lite kymig som för en förkylning. Fyndade snabbtest under veckan så då jag nu hade hemma gjorde jag ett sådant men det visade negativt. 

Jobb, köttbullemiddag, Takenoko och semlor innan film i sängen. Där slocknade jag. Skönt med sovmorgon, gott med våffel-, äggröra-, korv- och bacon-frukost innan jag åkte på däng igen i Terraforming Mars.

Lugn dag således men blev mer snorig och hostig så gjorde nytt test - positivt. Sjutton också, men inte så överraskande egentligen med tanke på alla sjuklingar nu. 

Så Lilltjejen blir kvar hos mig och isolerad till hennes stora sorg. För egen del gäller sorgen mina pass som jag missar men hade tur att snabbt hitta vikarie till alla tre. Till nästa söndag ska jag banne mig vara tillbaka!

Det blev en maratononsdag med möten hela dagen, snabbt fixa middag till Lilltjejen och sedan sätta sig framför skärmen igen och styrelsemöte. Jag hade så ont i svanskotan! Ronja var besviken så som hon oftast är då jag har styrelsemöte eftersom jag blir sittande i princip hela kvällen.

Vi pratade om vårt upplägg veckorna hon är hos mig och att detta åtagande faktiskt är det enda jag har som mitt "egna" under våra veckor. Jag kör ju inga combatpass förutom söndagarna som gör att Johan hämtar henne i samband med vårt veckobyte. Hon har tidigare uttryckt frustration över att pappa är borta så ofta och spelar padel och även om jag skulle ha velat köra mina pass varje vecka så är det omöjligt då jag verkligen vill vara hundra procent mamma då hon är här, men det hade heller aldrig gått ihop rent praktiskt med mina pass, hennes aktiviteter, middag som ska lagas, läxor att förhöra för att inte tala om ren kvalitetstid ihop.

Jag tycker jag har funnit en bra balans med mamma-jag och jag-jag så när hon blir ledsen då mina månatliga styrelsemöten hamnar på hennes veckor gör det ont i mammahjärtat. Det är intressant att vara med i styrelsen och arvodet är må hända litet men för mig ett välbehövligt tillskott.

 

Innan jag försvann in i styrelsemötet och Lilltjejen ännu var kvar vid middagsbordet gav jag henne en uppgift, att klockan sju fixa en såda där liten plastskål med dillchips till mig och sig själv. Det är halvvägs igenom vad vår mötestid brukar vara. Jag tror detta lyfte henne lite, tråk-tiden för sig själv fick ett smaskigt "bryta-mot-godis-och-snaskregel"-mål. Prick klockan nitton hör jag henne rumstera i köket och kort därefter leverera min näve med chips! Jag har upptäckt att en sådan IKEA-skål för barn i plast är ganska lagom för mig, ibland till och med för mycket. 

 

När jag till slut kunde logga ut för dagen hade klockan passerat åtta och vi lade oss i sängen framför Toy Story 4. Vi hinner sällan se färdigt en film när aktiviteter och middagar är avklarade, så inte heller denna gång. "Skräp" går vi sedan omkring och säger resten av kvällen. Vi har börjat se hennes favoriter på orginalspråk för att träna på engelskan, ett bra tips jag fick av Anna. Det är rätt många av de senare animerade filmerna som jag faktiskt aldrig sett på engelska och när det hänt har jag ofta funnit våra dubbade versioner bättre - vilket helt banalt kan bero på att jag vant mig vid de svenska efter alla femtioelva miljarder gånger de har gått på tv och paddor i min närvaro de senaste tio åren.

 

Stormvarning har utfärdats och visst slet och drog det ordentligt när jag rattade över Älvsborgsbron och älvens utlopp. Det var inga vita gäss som lyste över vattnen långt där nedanför, det var vita albatrosser!

 

 

Ikväll är det orkesterträning för lilltjejen som kortats ned till fyrtio minuter idag. Jag hoppas hinna knata till biblioteket och låna någon piffig lärobok i kinesiska. Biblioteket som Lilltjejen nästan varje gång vi kör förbi på vår väg till flöjt- och orkesterlektionerna frågar när vi ska besöka igen. Jag är så glad att hon vill dit och att hon har positiva minnen av våra få besök då vi suttit och myst bland böckerna. När vardagen är i sitt fullo med skola, jobb, aktiviteter och mina ambitioner hittar jag ändå inte tiden! Jag vill ta med henne ut i naturen också och grilla pinnbröd, hon grymtade då hon såg mina bilder från i helgen på Instagram. På lördag är hon bjuden på kalas så blir inte då heller. Men kanske biblioteket kan hinnas med innan! Måste fixa presenten också...vad sjutton ger man en elvaåring som älskar hundar men inte har någon och därför önskar sig "allt med hundfigur"?

 

Jag tragglar kinesiska glosor, peppar, plitar streck, hjälper och tja, bloggar. 

Dagens sista lektion var idrott och hon begav sig ut i solskenet med Isabella och Isabella. De gick sin runda och blev sedan kvar hos en av Isabellorna. Jag hade möten så hon fick hållas men ringde hem henne då jag tyckte det var dags. Arg som ett bi med demonstrativa klamp upp för trappan. Jag lagade middag och lät henne hållas för att efter en stund gå upp med en provsmakningssked köttfärssås - som hon är väldigt förtjust i.

Det blev några försök med flygplanet, bilen och skuttande kaninen innan mungiporna inte kunde hållas neddragna längre och skeden släpptes in. Hon bad om hjälp med några uppgifter och jag går ned igen. Då hör jag: "Tro inte att du kommer undan med det där!" 

Min roliga älskade onge!

Hennes gymnastik är nu på tisdagar och har förlängts till två timmar. Således ges möjligheten till ett extra långt löppass för otränad undertecknad och jag lyckades lufsa ihop dryga nittio minuter. Mitt tejpade knä höll tyst och överlät istället klagandet åt benen i sin helhet men först mot slutet i dess ovana vid att tugga förbi milen. Skitnöjd!

Lilltjejen kanske inte följer det tillhandahållna detaljschemat till punkt och pricka, men de planerade uppgifterna betas av sakta men säkert. Jag gillar att de till och med lade in idrotten genom att berordra uteaktivitet i form av att springa, promenera eller cykla. Hon slog följe med en klasskompis igår och så är även tanken idag.

 

Jag har under åren emottagit många förtroenden från olika håll både på jobbet och privat. Olika utmaningar som personerna stått inför eller hamnat i. Häromveckan fick jag ännu ett från ett helt oväntat håll och detta liksom alla andra förtroenden jag fått lämnar mig otroligt ödmjuk. Det är modigt att öppna sig för en annan, skrämmande ibland för genom att bara sätta ord på det till någon annan än en själv blir det också på ett sätt mera verkligt. Det tog lång tid innan jag ens kunde uttala ordet skilsmässa i mina tankar då det kändes för definitivt, så brutalt.

Jag antar att jag i egenskap av oberoende och distanserad både bildligt och bokstavligt gör det lättare att öppna sig till mig. Om det är ett berg i vägen för att uttala orden högt brukar det skriftligen kännas mer överkomligt.

Det känns på ett sätt fel att säga att jag känner mig tacksam, men så är det. Ödmjuk tacksamhet för att dessa människor känner sådant förtroende för mig att de vågar blotta sina känslor, sina rädslor, sin förtvivlan och frustration och jag försöker vara deras förtroenden värdig. Ett bollplank, en mottagare som lyssnar utan att döma eller moralisera, försöka komma med råd och dela egna erfarenheter för det är det enda jag har från min sida - för det är det som det ofta handlar om, att jag har liknande erfarenheter. Man behöver förståelse och inte medlidande, råd och inte tyckanden.

 

 

Jag har öst ur mig mycket i denna blogg, det var mitt sätt att bearbeta och hantera mina demoner av dysfunktionell uppväxt i alkoholmissbrukande hem, de känslomässiga svårigheterna inför att bli förälder och sedan skilsmässan. Jag vräkte ur mig allt vilket var läkande i sig och vissheten av att det fanns någon, vem som helst där ute som läste, synliggjorde mina känslor och bara genom detta också verkade stöttande. Kanske fanns det dömanden, förebråenden, oförståelse och klander också så som det ofrånkomligen kan bli av ett ensidigt perspektiv i en virtuell värld som är snabb att döma, men jag besparades eventuella sådana vilket jag är tacksam för.

 

Att vara ödmjuk inför sig själv, att vara ödmjuk inför andra är så viktigt. Idag med de sociala mediernas flöden premieras sol på utsidan oavsett storm på insidan. Vi har alla våra oväder och det är så lätt att glömma bort det.

 

Denna fyrtioplussare känner sig grymt ung och hipp som nu för första gången testat Uber! Det var onekligen väldigt smidigt då allt sköttes via appen och de kom snabbt med kort varsel.

Blev en snabb men delikat pasta med kammusslor innan vi kördes ut till Gamlestan och Wine Mechanics. När vi hade kontoret där ute käkade vi lunch där ibland, dyrt men väldigt gott och mysig layout. Så jag kände till att de också var ett vineri där man praktiskt taget satt och åt intill de stora tunnor och kärl där jäsning pågick.

 

 

 

Nu går ögonen i kors, gonatt!

Det var fastkladdade gelégodis, godispapper, skräp, mera godis, popcorn- och chipssmulor i de totalt tillskrynklade lakanen. Gaah, det gick bara inte!

Kanske banalt med typiskt exempel: Jag kör diskmaskinen så den ska vara tom till middagens efterdyningar, kör den igen med cupcake- och snackskvällens offer för att den ska vara tom till morgondagens frukostdisk. Har ställt fram bordsporslinet inför morgondagen redo att dukas ut och packar in påfyllnadsvaror då jag handlat så de äldsta hamnar längst fram.

Nästan alltid tänker jag två, tre, fem steg framåt för att vara förberedd och då i mitt tycke underlätta tillvaron, dock inte för allt eller hela tiden. Jag tror det gäller främst praktikaliteter, sådant jag vet att jag faktiskt kan kontrollera. 

För spekulativa scenarier är jag snarare raka motsatsen, anser att det är bortkastad tid även om jag kan förstå nödvändigheten ibland, till exempel inför en jobbintervju.

Nu verkar det ha tystnat där uppe, kan det verkligen vara möjligt?! 

Bäddade ju ut i god tid, bakade minicupcakes igår och så hela dagen som sagt. Johan har också ägnat mycket tid åt att förbereda en skattjakt där han smusslade in slutskatten i min bil imorse så inte Lilltjejen skulle märka något. 

När han åkt iväg med alla tjejerna sprang jag ned och hämtade den till dess slutliga gömställe i arbetsrummets garderob.

Förra året hade ju Ronja Laserdome-kalas och fick då av dem ett presentkort på fem fyrtiominutersspel. Detta nyttjade vi nu så Johan skjutsade dit dom och spelade tillsammans innan skattjakten tog vid som tog dom till fots tillbaka hit. 

Ledtrådar och uppgifter på vägen via QR-koder för att slutligen lösa koden till hänglåset. Med lite hjälp på slutet lyckades de och tacomiddagen kunde äntligen intas!

Medan de hann starta igång "Flykten från hönsgården" och byta om till pyjamaser röjde jag undan middagen och gjorde plats för cupcakes.

Karamellfärgen hade gjort den blå frostingen för lös och kylskåpet den i choklad så hård att vi fick värma den med händerna en stund för att få den hanterbar. Strössel och kladd, marschmallows och skratt och så upp på övervåningen igen och Linda kunde jaga strösselkulor med dammsugaren.

Än så länge har bara en cupcake hamnat bland lakanen. Det fnittras, pruttas och skrattas. Taklampan ovanför mig vibrerar och det dånar av elefanthjorden som verkar göra allt utom att titta på filmen. Jag tror de låg och tittade så länge att jag hann ta bilden!

Jag håller mig undan, varit uppe och förutom bytt lakan plockat med mig lite synligt skräp och försökt låta bli att rysa och gripa in av allt godis som låg i deras bäddar. Jag torkade inte ens upp en spilld saftfläck från bordet! 

Det är dom som ska sova där - inte jag och imorgon kan jag gå loss med dammsugaren och trasan och återställa mina cirklar. Hur ofta fyller min Lilltjej år? Hur ofta har jag "folk" hemma? Nej precis, så det är inte hela världen att bomben slår ned där uppe nu. Det viktigaste är att Lilltjejen har roligt och får en dag hon minns med glädje!

 

Nu verkar de ha bytt till fjärde Harry Potter-filmen och värsta sockertoppen lagt sig. Det är i vilket fall åtskilligt lugnare.

Mini och Bror ligger tätt intill mina sidor, Plutt har flytt fältet och har inte synts till sedan invasionen. De är som sin stormatte i mångt och mycket…!

 

Vi hann inte färdigt Forskarfabrikens julkalender vilket inte gjorde något alls eftersom vi nu har spännande experiment att ta fram när vi känner för det. Efter fotbollsträning för Lilltjejen och löppass för mig i rejäl blåst gjorde vi ett andra försök att få fram Alunkristaller. Jag minns att jag fick till en riktigt rejäl och tjusig en i högstadiet, eller var det kanske då jag var lärare?

 

Nåväl, jag testade att bädda i ordning inför lördagen och efter skolan dök plötsligt alla tjejerna upp så de kunde provligga. Stor entusiasm och tummar upp.

Laserdome är bokat och Johan filar på en skattjakt. Imorgon ska jag baka minicupcakes som tjejerna ska få dekorera efter tacomiddagen, spritsa frosting och härja bland massa olika strössel, minimarshmallows och sugarpaste. Det debatteras kring vilken film de ska titta på, Harry Potter, Flykten från hönsgården eller Dumma mej 3. Jag röstar på hönsen!

 

Ingen mus som kapitulerat har ännu hittats och katterna har släppt sin vakthållning. Antingen ligger den kvar där under för att snart börja lukta eller så hamnade den i en mage, troligtvis Plutts. I detta fall hoppas jag faktiskt på det sistnämnda.

 

Riktigt nöjd förresten med mitt löppass ikväll, första gången jag kom en mil med kilometertid under sju minuter i genomsnitt. Dessutom kände jag knappt av knät! Det är rätt kasst tempo men jag siktar hellre på kilometer framför tid för att ta mig runt Göteborgsvarvet i år - i vilket format det nu kan bli.

 

... under tvättmaskinen!

 

 

En frisör hävdade en gång i tiden att mitt friss är hår jag tappat som är på utväxt. Ibland  tappar man mer och ibland mindre. Med tanke på duschavloppen och mina hårborstar skulle jag vilja påstå att jag fäller konstant i nivå med Mini vilket bildbevisas ovan. 

Folk är sjuka till höger och vänster, covid eller vanliga förkylningar. Tre instruktörer behövde vikarie idag så jag hoppade in på en fullbokad i Örgryte. Lilltjejen och allihopa i Lindome testade sig negativt så efter passet åkte jag och hämtade henne.

Väntar på att tvättmaskinen kan köra klart mina träningskläder så jag kan gå och lägga mig. Notera att klockan precis passerat åtta…

Vikarierade ännu ett pass idag, nu på Backaplan vilket känns bra eftersom jag så sällan har möjlighet att göra det. 

Snörade på mina dubbade skor och drog på timmeslång joggingtur igår. Efter Hills entré i skogspartiet bortom någon belysning knäppte jag på pannlampan vars ljus föll på fyra vildsvin jag uppenbarligen skrämde iväg. De pilade över vägen rakt genom min lilla ljuskägla och in i skogens mörker på andra sidan. Jag hann inte ens bli rädd, bara tänka att jag äntligen till slut fått se dessa kompakta fyrbeningar praktiskt taget öga mot öga. Att sitta i en bil och se dom passera är inte riktigt samma sak.

Tvättmaskinen piper, snart får jag lägga mig med mina kinesiska läroböcker!

Efter regn (läs snöslask) kommer solsken (läs minusgrader). Således ligger en skropa över det ändock trevliga lätt vita landskapet utanför mina fönster. Verksamheterna är igång på riktigt efter ledigheterna och även om min rumpa och rygg föredragit att jag åkt till kontoret idag så kör jag hemifrån. Ur smittosynpunkt spelar det ingen roll eftersom vår lilla byggnad är i princip tom och jag än så länge huserar i mitt rum helt själv. Nu ska det dock vara en ny produktägare på gång och hen lär ju få ta den lediga platsen hos mig, den som jag först hamnade på innan jag snodde Patriks vid fönstret. Ska bli intressant att se vem det blir!

Jag har träningsvärk i underarmarna av alla konstiga ställen och lätt stel i hela axelpartiet. Ett extra combatpass och fem under förra veckan känns i kroppen.

 

Lilltjejen är kvar hos Johan då Elena testat positivt och familjen därmed isoleras i sju dagar enligt rekommendationerna. Ännu inga symptom hos övriga och de ska testa sig innan hon ska till mig. Förhoppningsvis blir det planerade pyjamaspartyt av på lördag, henns önskan för födelsedagskalas med hennes fyra närmaste vänner. Planen är att jag bäddar för två i soffan och tre framför så de alla ligger tillsammans framför TV:n. Johan har också plats men eftersom grabbarna också är där kände vi att det kunde bli enklare att vara hos mig. De har ju också som sagt hela övervåningen för sig själva så det blir nog bra - när det nu blir av.

 

Vet inte om jag hamnat i klimakteriet eller om det är de tillfälliga p-pillren men har blött konstant i princip sedan jag började med dom och svettas som en galning på morgnarna, så som jag brukar inför mens. Inatt vaknade jag vid tvåtiden av att det rann mellan brösten - verkligen jättetrevligt. Med tanke på tidpunkten känns det som det borde vara pillren och att det borde avta när kroppen vant sig men nu har det ju gått tre veckor. Man kan ju tydligen få så kallade spottings, mindre mellanblödningar men för mig som sagt konstant, som en vanlig men mindre riklig mens skulle jag säga. Lätt huvudvärk också nästan varje morgon som gått över efter någon timme. I slutet av februari fick jag remissen och tid till gyn för koll av det där myomet samt försök att sätta in nya hormonspiralen. I eftermiddag ska barnmorskan ringa så jag kan rådgöra kring nuläget, om det är så här nu, kommer det verkligen att lägga sig eller vad händer när spiralen är på plats?

 

Och apropå klimakteriet skrattar både jag och Christer gott varje gång vi hamnar framför KPAs reklam.

Hahahaha!

 

Ganska opraktisk plats där den onekligen är ivägen men med bara jag som springer här hemma nu går det finfint!

Fyndade en sådan där piffig kattbädd som hängs på elementet men Plutt fortsätter att föredra golvet. Ingen av kattkräken vill ligga i den…klassiskt!

Hörde underliga ljud från övervåningen en morgon och rätt vad det är kom mattan nedglidande. Tvåtusenbitarspusslet jag fick låna av Christer som färdigställdes kräktes någon av kattdjuren över så det var bara att kasta. Man fick vara glad att man hann lägga det färdigt i alla fall…

Särbon överraskade med ett besök till Stora teatern men kunde inte beskriva vad vi skulle se. Jag förstod honom, för vad det väl klassificeras som är närmast Performance. Det var liksom bara…knäppt, och man satt där igen och förundrades över hur hjärnan hos skaparen, i detta fall en Martin Zimmermann är funtad. I början satt jag mest förbryllad åt den låga slapstick-humor som framfördes - som många i salongen gapskrattade åt. En kutryggig gubbe med skägg, klänning och mössa med hängande hundöron som halkar omkring på scengolvet var ju bara pinsamt men tydligen underhållande för somliga.

Värst var ändå den visserligen imponerande vige halvnakne karln som spottade - och sedan slickade upp det! Ville de skapa reaktioner så lyckades de onekligen men detta var bara äckligt rent ut sagt.

Jag fick i varje fall använda min nya gulliga mobilväska som var med i beställningen från AliExpress. Jag beställde en till mig och en till Lilltjejen!

Vi blev osams under våra försök att befolka grannplaneten i "Terraforming Mars", men slutförde det likväl - jag tyckte att jag fick alla de sämsta korten och förlorade såklart.

Gjorde en insats åt min stammis Maria som isolerat sig hemma med trolig covid. Hon har också tre katter och strösslar sina sociala kanaler med bilder på dom lika mycket som en förälder gör med sina mänskliga bäbisar.

Jag frågade vad hon behövde och som den galna kattkvinna hon är blev svaret "kattsand och whisky", haha!

Kö till gårdagens morgonpass i Majorna men väl där var det knappt halvfullt. Det är kö till Frölunda också som jag snart ska åka iväg till så får se om nyårsambitionerna sviker där också! Därutöver har det blivit mycket flipper i helgen då Christer tävlat i Super Classic samt Bally Classic. Således var det fritt fram för mig att leka på de övriga Main-spelen, de som jag också föredrar nämligen de nyare.

Ute faller snöglopp och termometern dallrar kring nollan. Det ligger lite på marken men det är blött, blött och slaskigt.

Gårdagens Trettondag bjöd på strålande väder utan vind, och idag har den regnat och snögloppat, typiskt västkusten. Jag tog en ovanligt lång sovmorgon som ryggen hade starka invändningar mot, innan en snabb packning av ryggsäcken och tur ut till Stora Amundön. När jag några timmar senare kom tillbaka till parkeringen var den överfull, och notera att den parkeringen är väldigt rejäl! Halva Göteborg vallfärdade som sig sedvanligen bör när solen behagar titta fram. Korvförsäljaren som så företagsamt placerat sig vid den enda möjliga passagen för alla gjorde sig nog goda pengar den dagen.

 

Sedan måste jag stolt dokumentera att jag oavbrutet jobbat med Duolingo i hundra dagar nu! Jobbar med Rosetta Stones övningar också när jag har möjlighet och om två veckor börjar distanskursen i Lund. Promenerade genom vätan till Coop för att hämta ut ordboken jag beställt från Studentapan, en knapp hundring billigare än en sprillans ny och i ok skick, så nu har jag de två obligatoriska läroböckerna redo.

Nackdelen med Rosetta Stone är att appen tillhandahåller långa meningar som jag måste köra i google translate för att ha en chans att förstå. Det finns ingen teori eller förklaringar kring övningarna eller vad som åsyftas så genom att ibland översätta flera av de olika exemplen kan jag lista ut vad syftet är. Det är enormt tidsödande men antar att det är utformat för att vem som helst ska kunna jobba med övningarna oavsett hemspråk, men hade jag inte haft möjlighet att översätta hade det varit praktiskt taget omöjligt. Duolingo har faktiskt ett litet teoriavsnitt till varje "kapitel" vilket är väldigt bra.

De två apparna kompletterar dock varandra en del även om de ibland har olika översättningar eller tecken för vissa ord och begrepp. Den där nyckeln till att förstå de två och ibland tre tecknen för ett ord är jag långt ifrån att knäcka.

 

Frågade förresten amerikanerna vad de har för ord för klämdag - och de hade inget. "Sick-day" blev förslaget, haha!

Skönt att slå sig ned efter tisdagspasset i Sisjön, lyssna på ljudbok och avsluta senaste pusslet, denna gång två tusen bitar och utan jullediga dagar tog det mycket längre tid.

Ventilationen fungerade inte på gymmet och således galet varmt, lätt uppåt trettio grader i vår lilla sal. Golvet blev sjöblött på min plats av all svett och vi alla var rätt matta när timmen var klar. Ändå tog jag några sköna minuter i bastun efteråt - bastu är ju ändå bastu!

Att dra och släta den där marsipanen gick ju sådär och resultatet blev istället - en kapsyl! Fick till en Bror som dekoration igen men att ge sig på att göra alla hennes katter orkade jag vara inte - fem stycken!

Fyllningarna funkade dock riktigt bra och Elena bjöd på mumsiga Havets Wallenbergare som tillsammans med tårtan gjorde mig extra däst till passet strax efter.

Med två av de tre katterna i sängen som bor här är det nu dags att sova!

Mina sista beställningar från Aliexpress anlände igår, snacka om sista minuten, och då jag inte kunde ta för givet att de faktiskt skulle levereras blev det nu kanske lite väl många presenter totalt...! Inga jättedyra visserligen men ändå.

 

Det slog mig igen, hur skönt det är att Johan träffade en så bra tjej i Elena och att Lilltjejens liv berikats med två bonusbröder. Likaså att Elena välkomnar mig till deras hem för tillfällen som dessa, det är varken självklart eller enkelt för många bonusföräldrar. Vi är rätt lika på många sätt jag och Elena, träningsberoende, tillbringar hellre fritiden i mjukis- och träningskläder än finbyxor och blusar, virkar, pusslar och generellt väldigt prestigelösa. Hon är bara jäkligt mycket mer vältränad och smart än jag! Men viktigast av allt är att hon älskar Lilltjejen och att det är ömsesidigt vilket känns oerhört tryggt.

Det är så många separerade föräldrar som låter sin bitterhet och besvikelse gå ut över barnen, se bara på mina egna som trots att de inte separerade likväl lät sin oförmåga att kommunicera och vara vuxna gå ut över mig och Nina. Jag tror aldrig mamma förstod hur hennes bitterhet och konstanta försök att svartmåla pappa endast slog tillbaka på henne själv, att föraktet i själva verket hamnade på henne istället. Och trots att man på ett sätt tyckte synd om henne för hennes bristande självinsikt och oförmåga att sluta älta var besvikelsen och uppgiveheten så mycket större att den fundamentala kraften i mor och dotter inte räckte till. Man ville bara bort ifrån henne.

Lilltjejen berättar om klasskompisars föräldrar som knappt pratar med varandra, vill de inte förstå vilken skada deras stolthet åsamkar deras barn? 

Elenas pojkar och vår Lilltjejej har aldrig fått vara verktyg i våra respektive separationer, och jag är så tacksam att det alltid varit självklart för oss!

 

Så ikväll väntar alltså födelsedagsmiddag i Lindome och jag har testat en tårta jag aldrig gjort förut vad gäller fyllningar. Lemon curd, färskost, vispgrädde, chokladknappar och jordgubbar, kan det verkligen funka ihop? Och så marsipantäcke över det hela, jag som aldrig täckt en tårta med marsipan i hela mitt liv! Dra och släta ut, dra och släta ut har jag förstått, tänk vad enkelt det ser ut i alla klipp på YouTube!

 

Min älskade lilla Lilltjej, min Ronjis nu ännu ett steg närmare tonåren och allt vad det kan komma att föra med sig! Hur kommer ditt liv att bli? Vilka med- och motgångar kommer att forma dig till den du blir? Så mycket jag vill skydda dig mot all den ondska som kan drabba dig, önskar jag kunde skydda dig men likväl står maktlös att göra. Det är det som är livet, det är det som ställer dig inför de val som jag endast kan hoppas att jag och din pappa, bonusfamilj och närmaste förbereder dig inför på bästa möjliga sätt vi förmår. Att du får sunda värderingar och stark integritet, att du går stärkt från bakslag och motgångar, reser dig efter du slagits ned. Att du förblir omtänksam, kärleksfull och humoristisk. Min älskade Lilltjej, grattis på din dag!

Vilken bra jul- och nyårshelg det blev sammantaget! Stack ut en kortare runda på nyårsdagens morgon där jag stötte på några vitrumpade smäckra varelser. Knät protesterade men ändå väldigt skönt att komma ut.

Skönt avslappnad resterande dag där jag åkte på däng i både Wingspan och Terraforming Mars. Någon måste ju offra sig!

Relativt tidigt lämnade vi huvudstaden igår söndag för att ha marginal till mitt pass i Frölunda. Tur var det så jag hade tid att agera på mitt akvarium direkt vi kommit hem. Katt- fisk- och grodvakterna hade gett så mycket mat att man knappt kunde se in och botten var täckt av gammal mat! Stackars Goldie aka Mårten och malen Elsa simmade omkring i vad som nästan liknande illaluktande välling!

Inte rekommenderat men nödvändigt fick jag ta en andel rent vatten direkt från kranen i en hink och fylla upp med det smutsiga att flytta fiskar och snäckor till. Rengjorde den igenkorkade pumpen och satte i den tillsammans med en uns akvariesalt.

Var lite orolig att det så plötsligt rena vattnet som heller inte hunnit stå för rätt temperatur skulle bli en för stor chock för dem, men nu över ett dygn senare verkar de vid gott mod.

Efter sträckkörningen var det skönt att köra ett pass och vilket tryck det blev i den välfyllda salen! Alltid extra kul när deltagare spontantjoar och peppar varandra högt när vi pressar oss ordentligt.

Många är ännu jullediga så det är väldigt lugnt på jobbet, skönt med mjukstart.

Imorgon fyller Lilltjejen år då jag ska upp i ottan och åka över till Johan för uppvaktning. Sedan blir det middag till kvällen där jag lovat att fixa tårta. Marsipantårta dessutom vilket ska bli spännande…!

I Göteborg låg dimman tät men här kunde vi betrakta fyrverkerierna över huvudstaden. Lilltjejen har alltid haft väldigt svårt för höga ljud och blev väldigt ledsen en stund när det smällde som mest.

Jag var oförskämt osocial och blir nästan besviken på mig själv för att jag inte klarar av att uppbåda tillräckligt med engagemang eller ens god uppfostran. Det var ju inte många timmar det handlade om egentligen men ändå orkade jag inte hela vägen. 

Ska bli skönt att sova nu!