Det blev en maratononsdag med möten hela dagen, snabbt fixa middag till Lilltjejen och sedan sätta sig framför skärmen igen och styrelsemöte. Jag hade så ont i svanskotan! Ronja var besviken så som hon oftast är då jag har styrelsemöte eftersom jag blir sittande i princip hela kvällen.

Vi pratade om vårt upplägg veckorna hon är hos mig och att detta åtagande faktiskt är det enda jag har som mitt "egna" under våra veckor. Jag kör ju inga combatpass förutom söndagarna som gör att Johan hämtar henne i samband med vårt veckobyte. Hon har tidigare uttryckt frustration över att pappa är borta så ofta och spelar padel och även om jag skulle ha velat köra mina pass varje vecka så är det omöjligt då jag verkligen vill vara hundra procent mamma då hon är här, men det hade heller aldrig gått ihop rent praktiskt med mina pass, hennes aktiviteter, middag som ska lagas, läxor att förhöra för att inte tala om ren kvalitetstid ihop.

Jag tycker jag har funnit en bra balans med mamma-jag och jag-jag så när hon blir ledsen då mina månatliga styrelsemöten hamnar på hennes veckor gör det ont i mammahjärtat. Det är intressant att vara med i styrelsen och arvodet är må hända litet men för mig ett välbehövligt tillskott.

 

Innan jag försvann in i styrelsemötet och Lilltjejen ännu var kvar vid middagsbordet gav jag henne en uppgift, att klockan sju fixa en såda där liten plastskål med dillchips till mig och sig själv. Det är halvvägs igenom vad vår mötestid brukar vara. Jag tror detta lyfte henne lite, tråk-tiden för sig själv fick ett smaskigt "bryta-mot-godis-och-snaskregel"-mål. Prick klockan nitton hör jag henne rumstera i köket och kort därefter leverera min näve med chips! Jag har upptäckt att en sådan IKEA-skål för barn i plast är ganska lagom för mig, ibland till och med för mycket. 

 

När jag till slut kunde logga ut för dagen hade klockan passerat åtta och vi lade oss i sängen framför Toy Story 4. Vi hinner sällan se färdigt en film när aktiviteter och middagar är avklarade, så inte heller denna gång. "Skräp" går vi sedan omkring och säger resten av kvällen. Vi har börjat se hennes favoriter på orginalspråk för att träna på engelskan, ett bra tips jag fick av Anna. Det är rätt många av de senare animerade filmerna som jag faktiskt aldrig sett på engelska och när det hänt har jag ofta funnit våra dubbade versioner bättre - vilket helt banalt kan bero på att jag vant mig vid de svenska efter alla femtioelva miljarder gånger de har gått på tv och paddor i min närvaro de senaste tio åren.

 

Stormvarning har utfärdats och visst slet och drog det ordentligt när jag rattade över Älvsborgsbron och älvens utlopp. Det var inga vita gäss som lyste över vattnen långt där nedanför, det var vita albatrosser!

 

 

Ikväll är det orkesterträning för lilltjejen som kortats ned till fyrtio minuter idag. Jag hoppas hinna knata till biblioteket och låna någon piffig lärobok i kinesiska. Biblioteket som Lilltjejen nästan varje gång vi kör förbi på vår väg till flöjt- och orkesterlektionerna frågar när vi ska besöka igen. Jag är så glad att hon vill dit och att hon har positiva minnen av våra få besök då vi suttit och myst bland böckerna. När vardagen är i sitt fullo med skola, jobb, aktiviteter och mina ambitioner hittar jag ändå inte tiden! Jag vill ta med henne ut i naturen också och grilla pinnbröd, hon grymtade då hon såg mina bilder från i helgen på Instagram. På lördag är hon bjuden på kalas så blir inte då heller. Men kanske biblioteket kan hinnas med innan! Måste fixa presenten också...vad sjutton ger man en elvaåring som älskar hundar men inte har någon och därför önskar sig "allt med hundfigur"?