Lilltjejen kanske inte följer det tillhandahållna detaljschemat till punkt och pricka, men de planerade uppgifterna betas av sakta men säkert. Jag gillar att de till och med lade in idrotten genom att berordra uteaktivitet i form av att springa, promenera eller cykla. Hon slog följe med en klasskompis igår och så är även tanken idag.

 

Jag har under åren emottagit många förtroenden från olika håll både på jobbet och privat. Olika utmaningar som personerna stått inför eller hamnat i. Häromveckan fick jag ännu ett från ett helt oväntat håll och detta liksom alla andra förtroenden jag fått lämnar mig otroligt ödmjuk. Det är modigt att öppna sig för en annan, skrämmande ibland för genom att bara sätta ord på det till någon annan än en själv blir det också på ett sätt mera verkligt. Det tog lång tid innan jag ens kunde uttala ordet skilsmässa i mina tankar då det kändes för definitivt, så brutalt.

Jag antar att jag i egenskap av oberoende och distanserad både bildligt och bokstavligt gör det lättare att öppna sig till mig. Om det är ett berg i vägen för att uttala orden högt brukar det skriftligen kännas mer överkomligt.

Det känns på ett sätt fel att säga att jag känner mig tacksam, men så är det. Ödmjuk tacksamhet för att dessa människor känner sådant förtroende för mig att de vågar blotta sina känslor, sina rädslor, sin förtvivlan och frustration och jag försöker vara deras förtroenden värdig. Ett bollplank, en mottagare som lyssnar utan att döma eller moralisera, försöka komma med råd och dela egna erfarenheter för det är det enda jag har från min sida - för det är det som det ofta handlar om, att jag har liknande erfarenheter. Man behöver förståelse och inte medlidande, råd och inte tyckanden.

 

 

Jag har öst ur mig mycket i denna blogg, det var mitt sätt att bearbeta och hantera mina demoner av dysfunktionell uppväxt i alkoholmissbrukande hem, de känslomässiga svårigheterna inför att bli förälder och sedan skilsmässan. Jag vräkte ur mig allt vilket var läkande i sig och vissheten av att det fanns någon, vem som helst där ute som läste, synliggjorde mina känslor och bara genom detta också verkade stöttande. Kanske fanns det dömanden, förebråenden, oförståelse och klander också så som det ofrånkomligen kan bli av ett ensidigt perspektiv i en virtuell värld som är snabb att döma, men jag besparades eventuella sådana vilket jag är tacksam för.

 

Att vara ödmjuk inför sig själv, att vara ödmjuk inför andra är så viktigt. Idag med de sociala mediernas flöden premieras sol på utsidan oavsett storm på insidan. Vi har alla våra oväder och det är så lätt att glömma bort det.