Blå himmel
Efter regn (läs snöslask) kommer solsken (läs minusgrader). Således ligger en skropa över det ändock trevliga lätt vita landskapet utanför mina fönster. Verksamheterna är igång på riktigt efter ledigheterna och även om min rumpa och rygg föredragit att jag åkt till kontoret idag så kör jag hemifrån. Ur smittosynpunkt spelar det ingen roll eftersom vår lilla byggnad är i princip tom och jag än så länge huserar i mitt rum helt själv. Nu ska det dock vara en ny produktägare på gång och hen lär ju få ta den lediga platsen hos mig, den som jag först hamnade på innan jag snodde Patriks vid fönstret. Ska bli intressant att se vem det blir!
Jag har träningsvärk i underarmarna av alla konstiga ställen och lätt stel i hela axelpartiet. Ett extra combatpass och fem under förra veckan känns i kroppen.
Till skillnad från Majorna blev det fullt i Frölunda, maxantalet är tjugo och var nästan enbart stammisar vilket är så himla roligt! En var med på varje ordinarie pass jag hade, han och hans tjej är så himla mysiga - och så har de ofta färgat håret i matchande färger, lila denna gång!
Lilltjejen är kvar hos Johan då Elena testat positivt och familjen därmed isoleras i sju dagar enligt rekommendationerna. Ännu inga symptom hos övriga och de ska testa sig innan hon ska till mig. Förhoppningsvis blir det planerade pyjamaspartyt av på lördag, henns önskan för födelsedagskalas med hennes fyra närmaste vänner. Planen är att jag bäddar för två i soffan och tre framför så de alla ligger tillsammans framför TV:n. Johan har också plats men eftersom grabbarna också är där kände vi att det kunde bli enklare att vara hos mig. De har ju också som sagt hela övervåningen för sig själva så det blir nog bra - när det nu blir av.
Vet inte om jag hamnat i klimakteriet eller om det är de tillfälliga p-pillren men har blött konstant i princip sedan jag började med dom och svettas som en galning på morgnarna, så som jag brukar inför mens. Inatt vaknade jag vid tvåtiden av att det rann mellan brösten - verkligen jättetrevligt. Med tanke på tidpunkten känns det som det borde vara pillren och att det borde avta när kroppen vant sig men nu har det ju gått tre veckor. Man kan ju tydligen få så kallade spottings, mindre mellanblödningar men för mig som sagt konstant, som en vanlig men mindre riklig mens skulle jag säga. Lätt huvudvärk också nästan varje morgon som gått över efter någon timme. I slutet av februari fick jag remissen och tid till gyn för koll av det där myomet samt försök att sätta in nya hormonspiralen. I eftermiddag ska barnmorskan ringa så jag kan rådgöra kring nuläget, om det är så här nu, kommer det verkligen att lägga sig eller vad händer när spiralen är på plats?
Och apropå klimakteriet skrattar både jag och Christer gott varje gång vi hamnar framför KPAs reklam.
Hahahaha!
Kommentarer
Trackback