Maxgräns per dag? Får i vilket fall inte in några fler bilder. Störigt!
Kanske bilderna från nya kameran blir för stora? Trodde blogg.se bantade ner dom på nåt sätt? Hm.
Nåväl, får väl försöka igen imorgon. Då är det Jennys stora dag! :o)

Vad några jordgubbar kan piffa upp en tråkig filtallrik! Jag fick en massa jordgubbar av snälle Nicke och nu är det tömma kylskåpet som gäller, därav denna färgklick på morgonen. Varför har jag inte kommit på det tidigare? Har dessutom med mig hubelibubbar till jobbet att mumsa på idag :o)

Till Sisjöns sista onsdagspass blev det sex deltagare, och efter en tung start vaknade kroppen till liv och energin boostade! Jag var riktigt seg innan passet, tja hela dagen egentligen och kände inte riktigt för att köra klass. Men det spelar ingen roll, när man väl är där och kommer igång är det så jäkla roligt!

Goa Anneli hade med ett litet foliepaket till mig! Fästingbettet jag fick i måndags kliar och är rött och lite svullet. Ser ut som ett svulstigt bromsbett. Dagen efter jag plockade fästingen hittade jag två liknande klisaker på andra benet, och de kliar nåt infernaliskt! Så hon hade tagit med nån salva som kanske skulle funka och tror banne mig att det dämpar kliandet! Får se om svullnad och rodnad går ned också eller om dessa blir lika långlivande och ärrefterlämnande som de andra betten jag har. Det jag fick på sidan av magen förra sommaren är ju fortfarande kvar i nån knepig muterad men lika väl kliande form.

Nåväl, idag är det sista dagen innan en efterlängtad semester! Påbörjade faktiskt en form av packning igår och fick två tvättmaskiner körda. Ikväll är vi båda hemma sent efter våra respektive träningar. 07.50 lyfter planet imorgon och innan dess skulle jag helst ha velat hinna klippa gräset, massakrera våra stamliknande ogräsbuskar, dammsuga, röja och köra en tvättmaskin till. Nu blir det det absolut nödvändigaste: Packa och tömma kylen, vattma blommorna och för all del inte glömma soporna!

Vi hinner ju inte mycket mellan Piteå och Nice eftersom vi landar efter nio på söndag och lyfter 07.00 på måndagen.
Oo försökte identifiera huset i Nice via Google maps. Enligt vägbeskrivningen kan det vara detta, så vi får väl se om det stämmer! Lite synd att jag inte kan blogga medan vi är där, då en skildring i efterhand obevekligen tappar många detaljer. Om Oo tar med sin laptop skulle jag iofs kanske kunna skriva i ett word-dokument. Får se, jag ska ju inte ha tid för det ändå! ;o)


MEN, om Katla nu skulle få för sig att ta över efter sin mindre kompis med det konstiga namnet, så hoppas jag hon kniper igen i några dagar till! Please?

Knödde mig in i ett bilhysteriskt centrum och mötte upp Oo i Nordstan. Han hade shoppat kläder! Själv! På Esprit! Byxor och skjorta, skitsnygga!
Vi hastade till Japan Photo dess sista kvart av öppettid och fick hjälp av en mycket bra säljare. Han lade sordin på vår shoppingfrenzy, vilket nog var klokt. Vi som varit beredda att hugga både ett extra objektiv och braig blixt fick förstånd inpluggat i oss att börja lagom och sedan kanske utöka utrustningen. Okej, kunden har kanske inte alltid rätt. :o)
Fick en förklaring jag tror jag hängde med på beträffande pixelantalet och dess för oss amatörer ganska ringa betydelse. Vår nya har nämligen lika många pixlar som vår lilla kompakta, men öh...vad det nu hette var mycket större hos systemaren. :o)
Blev dessutom uppdaterad lite på denna form av uppladdningsbara batterier. Tydligen mår dessa bäst av att inte laddas ur helt mellan användningarna, utan hellre "fyllas på" emellanåt.
Det ska bli riktigt roligt att utforska min nya kamera och lära mig alla dess finesser!

Vi hade en ambition att handla och laga en näringsriktig fiskmiddag, men det var ju dömt att misslyckas. Eftersom vi vill ha med oss några travelbugs till Frankrike och enda möjligheten att hinna hitta någon innan vi åker, så fick det bli denna kväll. Alltså: Käka ute för att orka leta travelbugs! Jag kompromissade dock och körde på sushi medan Oo frossade på Maxburgare. Dock blev han ganska putt då personalen var mer än lovligt sega. Fick göra om burgaren (brände den första) och överfriterade stripsen! Lång kö och killarna bakom disken hasade omkring med förvirrad blick och tafatta händer. Illa!
Nåväl, med mätta magar hittade vi snabbt en cache i Örgryte som skulle innehålla två travelbugs. Nehej, bara ett travelcoin som inte lockade oss, men på vägen därifrån mötte vi en farbror som med underfundlig min frågade om vi hittat den! :o)


Av någon anledning är jag nästan mer eller mindre konstant hungrig! När Oo föreslog "Lejonet & Björnen" kunde jag naturligtvis inte motstå! Jag har aldrig smakat på deras produkter och än mindre varit på deras glassbar! Efter att ha valt och vrakat en stund blev det två kulor för 29 spänn! Men de var gooooda!
Därefter blev det några cacher loggade och två cacher infångade för ett rejält skutt ned i Europa!
Väl hemma var det betalning av räkningar och uppackning av kamera som stod högst på listan. Packningen bestod av att jag flyttade väskorna från hallen till vardags-rumsmattan. Alltid nåt.

Idag är det sista onsdagscombaten i Sisjön! Sedan får vi se om det återkommer till höstschemat. Snälla Anna tar nu på måndag men till resterande två måndager har jag inte fått tag på någon instruktör. Ser därför inte ut att bli någon combat alls där i två veckor, fy vad tråkigt!

Längesen sist!

Som jag käkade Zoo alltså, inte syndade... höhö.






(Klassiker)

Ingen dimma som dolde Älvsborgs-bron idag, men lite kyligt och småregn. Känner mig lite vemodig inför de vägar som livet kan ta. Barn väntas och barn föds, vänner gifter sig och vänner går isär. Lyckan är fullkomlig i det ena hemmet och slås i spillror i ett annat. Vardagslunk med vardagsdramer, förtvivlan, tristess, skratt, gråt, förväntan, besvikelse och glädje. Det spektra av känslor som bildar vår tillvaro oavsett plats och hierearki i vårt samhälle. Möjligtvis lite olika proportioner om man nu ska se på de ytterligheter våra samhällsklasser består i. Jag finner det svårt att inte bli cynisk ibland, ifrågasätta meningen och till och med tvivla på den trygga tillvaro jag själv finner mig i just nu. Jag ser mig omkring bland vänner, hör berättelser om vännernas vänner, läser i medier och ser statistik. Men vad vore livet utan hopp? Vad vore meningen utan en tro och strävan efter det bästa? Ingen binder sig, flyttar ihop, gifter sig, skaffar barn och hem med en inställning att just de ska bli en del av statistiken med beteckningen skilda, föräldrar till skilsmässobarn. Eller? Ibland får jag intryck av att många gifter sig för lättvindigt, skaffar barn för lättvindigt, och sedan skiljer sig alldeles för lättvindigt. Vi har en glorifierad bild av den perfekta tillvaron där osämja, vardagstristess och tvivel bara existerar i de dysfunktionella hemmen. Livet består i att acceptera och komma igenom dessa. För många går det bra, för många andra gör det inte. Frågan är då hur mycket och hur länge man ska försöka. När vet man att man kämpat tillräckligt? Hur mycket är det egentligen värt att kämpa? Om inga barn finns med i bilden? Ska nog sluta filosofera nu innan jag kollrar bort mig själv och hamnar i något jobbigt cirkelresonemang. Jag skulle ju skriva om mina kamerafunderingar så hur i hela friden hamnade jag här?
Syster tipsar om en system/kompakthybrid som fått rätt bra betyg, Oos kusin som jobbar som fotograf finner den systemvarianten jag kikat på som ett bra val. Jag har ju en smidig liten kompakt och suktar nu efter en "rejälare" som faktiskt mer eller mindre kräver tvåhandsfattning med manuell zoom. Tampas med känslan och mina standardfrågor "Behöver jag den?" "Klarar jag mig utan?" Sällan behöver man, oftast klarar man sig, vad det än handlar om egentligen. Men åååh!

Det behövdes inget nytt däck som jag trodde. De reparerade på nåt sätt, 150 spänn tack och så var det klart! Goldie är i fin form igen! Bara för att vi nu lyckades undvika en däckutgift på någon tusenlapp tycker jag det är motiverat att spendera åtskilligt fler av de lapparna på en digital systemkamera! Jag har ju länge suktat efter en sådan, men då den kompakta onekligen är smidig att ha med sig överallt är det alltid sådan jag köpt. De är ju också betydligt billigare om man nu inte har allt för höga krav.
Nu fick jag dock tillbaka detta sug för möjlighet att ta bättre porträttbilder. Framför allt inomhus eller där blixt krävs har den kompakta varit riktigt dålig. Annas bröllop visade mig detta så sorgligt tydligt då blixten antingen förvandlar alla till spöken, eller suddiga andeväsen vid dess frånvaro. Nu vill jag som sagt ha bättre fotoförutsättningar inomhus med tanke på framtiden, och när Jennys bröllop nu också står för dörren blev frågan plötsligt väldigt aktuell. Jag är ju bara en glad amatör utan krav på femtioelva superfinesser, och vill inte heller lägga en halv förmögenhet, så lite sökningar på nätet kläckte denna lilla goding! Canon EOS 450D har fått mycket bra recensioner som nybörjarsystemkamera till den fotoglade. Priset skiljer sig åt rejält! NetOnNet vill ha 8990 men då får man med ett extra objektiv. De flesta andra ska ha samma pris med endast ett standardobjektiv. Japan Photo kan gå ännu lägre med 7969, så vi ska försöka hinna dit imorgon för att klämma och känna lite. Vore ju kul att ha en bättre kamera nu inför Nice-resan också! Får se hur det blir! :o)

Fick förresten årets första fästingbett igår. Vid ljumsken. Uäk!
Lär ju inte bli den sista heller med tanke på vårt flängande i skog och mark. Brrrr!

Inte riktigt lika morgonpigga, men väl uppe blev det mumsig våffelfrukost! Vädret såg ut att bli lika strålande som lördagen, men vi tillbringade hela den soliga fömiddagen på insidan. Jag läste ut "Snabba cash", och jag håller fast vid mitt första intryck av att den var riktigt bra. Oo grejade med lite geocaching och Runescape. Sedan packade vi ihop lite grejer och gav oss ut på caching i Mölnlycke. Soligt och varmt att trampa i skogen och klättra upp på höjder, men härligt att komma ut en sväng. Kändes som högsommar!
Att logga en cache mitt i en rondell på ett diskret sätt är inte så lätt! Då kan det vara bra att ha kameran till hands och agera turister med Rondell-fetish!

Blev en sväng genom en mysig park med gigantiska ekar, där cachen dock verkade ha blivit mugglad (borttagen av icke cachare). Sedan blev det att blåsa till Sandared och Anita och Roland. Ett snabbt klädbyte i Olsfors (tror jag det hette) och vi anlände right on time! Vi fick en ordentlig genomgång av huset med dess larm, jalusier, gasspis mm, samt tips på platser och matställen att besöka. 
Huset ligger i en liten by som heter Tourettes-sur Loup som verkar hur mysig som helst! Från huset är det tio minuters promenad ned till det lilla torget som vi lär utforska ordentligt. Sedan ska vi utforska andra små byar, men naturligtvis också besöka Nice, Cannes och Monaco. 
 
Tillgång till Internet har vi dock inte, vilket egentligen inte gör något annat än ur cachingsynpunkt. Vi får se till att fylla GPS:en med querys innan vi åker och så logga de vi hittar när vi kommer hem. Inget bloggande på två veckor alltså, men å andra sidan verkar det inte bli mycket tid över för sådant ändå. Nu ska det vara semester och ingenting annat! :o)
Själv huset har vi sett på bild och när vi nu också fått det beskrivet verkar det bara helt underbart! Lär känna oss lite glassiga när vi kör fram och låter grinden glida upp av en knapptryckning. Att vi sedan får påminna oss om att aktivera skallarmet innan vi lägger oss lär inte vara några problem. Efter noggranna anteckningar och väg-anvisningar bjöds vi på grillat gott och efterrätt i solen. Deras boxer Porshe höll oss sällskap hela tiden och är så charmig i all sin slafsighet! :o)


När det blev lite kyligare förflyttade vi oss in, och strax därefter brakade åskväder med dundrande regn ut! Det var dock över lika snabbt som det kommit och solen värmde igen resten av kvällen.
När det sedan var dags att åka var det rätt blöta framsäten tack vare vindrutorna jag så omtänksamt dragit ned för den stekande solen...

Idag blev det jobb hemifrån för Oo som visade sig ha en stor bult eller liknande i sitt högra bakdäck och var plattare än mitt flottiga hår denna morgon. En oväntad och ovälkommen extra utgift som tyvärr kan hända.

Uppe tidigt till en dag som började lite mulet med enstaka regndroppar. Städade och röjde på insidan för att sedan gå ut i solskenet och jobba lite i trädgården. Gräsmattan behövde verkligen klippas! Själv gjorde jag ett försök att få igång elden i tunnan men avslutade gräsklippningen så Oo fick få igång den istället. Vad otroligt mycket trevligare det blir när gräsmattan är klippt! Lite lunch och avslappning i solen som brände rejält! Ovan hud fick gömmas i skuggan efter en stund. Påbörjade Jens Lapidus "Snabba cash" som jag haft ett tag, men som jag vid första försöket inte kom in i. Nu är den riktigt bra och jag har kommit in i hans sätt att skriva.

Vid tretiden kom Johan, Anna och deras lilltös Mathilda. Fick en jättefin blomma (minns inte namnet), som passade perfekt för en av de stora utekrukorna. Fika, liten sväng till tjärnen och prat.
När de åkt blev det premiärparti Kubb! Gissa varför det bara blev ett parti...
 







Kycklingmiddag, Super Mario Wii och en halvliter jordgubbar med massor av grädde och socker! :o)
Paddorna lyste med sin frånvaro i tjärnen men istället desto fler grodyngel! Så söta! Jag minns dammen i Pitholm som hade svarta tjocka stim med yngel som vi hämtade hem. Sedan följde man dom från benen började komma tills de var mer eller mindre färdiga små grodor och det inte var lika roligt längre.

(Tå töt!)


Imorgon blir det nog lite caching om vädret tillåter innan vi åker till Anita och Roland. Vi ska hämta nycklar och få lite info om deras hus i Nice som vi ska få bo i. Det ska bli så roligt att träffa dom igen, och så är de så himla goa och bjuder på grillmiddag också! Som om vi inte fått nog! Tänk, om drygt en vecka är vi i Frankrike! Och om mindre än en vecka, är Jenny liksom Anna och mig också en fru! :o) Ska bli så kul att åka "hem" till Piteå en helg med min Oo. Snacka om att jag vill till Paltzerian!

Ostmacka med Vitamin Well-dricka som mellanmål istället för någon Snickers eller havreflarn som står och frestar på vår lilla "ö". Jag är så duktig! Suck.
Skjutsade Oo till jobbet imorse. Så mycket trevligare att åka tillsammans, och så känns det inte riktigt lika illa i samvetet när man glider förbi alla som står i busskurerna!
Gårdagens åskväder och myckna regn efterlämnade tät dimma över stan. Av Älvsborgsbron syns...tja, se själv! Ganska mysigt ändå och fortfarande rätt varmt och skönt. Skröt för Hannah i Malaysia om våra 25 plusgrader vi hade häromdagen varpå hon blir avundsjuk. På att det är så svalt! Minst +35 visar deras termometrar och hennes AC är inställd på...26! Det skulle vara kul att åka dit då det att bo och äta inte verkar kosta särskilt mycket. Att vi dessutom erbjuds boende hos Hannah gör det extra kul, men det är ju en bit, och själva flyget kostar ju en del...och så vill vi ju till en massa andra platser också! Typ Island, Cap Verde igen och Hawaii igen. Sådana där billiga resmål! Xo)
Göteborgsvarvets blå följelinje slingrar sig fram längs vägarna nu. Jag har för mig att det brukar vara typ tre-fyra tunna linjer? Nu bara en tjock, vad trökigt! Imorgon är det dags så jag önskar Andreas och Elin lycka till! Själva ska vi också vara hurtiga och öh, dammsuga och klippa gräs. Johan och Anna med sin lilla Mathilda hälsar på imorgon, de som vi var på 30-års fest hos i somras. Och som alltid inför besök får man ju försöka göra en ansats och fixa undan det värsta. Besök är den bästa blåslampan för oss att ta tag i eländet!

Om en vecka åker vi till Piteå, om en vecka har vi semester i två veckor! Wee!

Ännu en otroligt varm dag som med sin kvalmighet bara bad om att förlösas i ett hejdundrande åskväder. Nästan samma krafter som jag släppte lös i Kållereds sal idag, jisses vad energi jag hade! Vet inte om jag lyckades förmedla det men de svarade bra och jag fick positiv respons efteråt. Det spelar ingen roll hur kass en dag kan ha varit när man får avsluta den med ett ösigt pass till grymma deltagare! När man nu sedan väl är hemma och slappnar av så känner man hur slut i kroppen man är! Skönt!
Det blev middag på Biljardpalatset idag, då Oo ville se VM-hockey med Sverige mot Danmark. Ganska dyrt ställe så jag provade en burgare av den nyttigare varianten. Fick bröd med två centimeters köttfärs och lite dressing. Nada mera, och så en hög grönt och coleslaw. Satt och suktade över Oos baconburgare med feta, tjocka, krispiga strips och konstaterade att jag kunnat få typ tre Max minimål för min nyttiga tråkversion. Men kanske det ändå var bättre att ha den i magen än Oos variant, och definitivt bättre än tre minimål från Max inför combatpasset!
Efteråt hann vi knata ned till Esperantoplatsen för att dokumentera en specifik dörr som krävs för att få logga en cache. :o)
Han har fått dille på mysterys och matar mig med konstiga gåtor och jobbiga klurigheter som döljer koordinater. Jag är kass på sånt! Tacka vet jag vanliga traditionella cacher.

Aah, nu börjar jag känna mig riktigt avslappnad! Det är så mäktigt med åska! Tyvärr missade jag det när det drog över oss här hemma, men jag fick se blixtrarna över trädtopparna när det drog vidare på vägen hem. Mindre mäktigt att få kryssa mellan alla paddor och grodor som kommit upp på den regndränkta vägen ned till huset. Tur att de är så pass stora så man ser dom hyggligt där de sitter. Värre dock när de är så många att man inte kan kryssa mellan dom! Blurgh!

När jag nu ändå är inne på det nyttiga temat i matväg har jag nu avslutat ett mycket godare alternativ: Smoothie på jordgubbar, persika, blåbär, yogurt och tropisk juice. Gottigt när man väl (efter litet missöde) fått den gjord!




(Smoothiedisaster)

Visst skulle man kunna tro att den tillhörde något testosteronstint manfolk á la hårrrding-wannabe? :o)



(Wroom-wroom!)

Det var varm och skönt under lunchcachingen, men vad hände sedan? PANG sade det när värmen slog till och attackerade en där man kom ut från våra superluft-konditionerade lokaler. Från fleecejacka och stela fingrar till nästan kvävande värme och solsken! Behöver jag säga att det blev varmt i vår solpressade combatsal? Sju stycken deltagare blev det, men när jag ska stoppa i skivan, så hittar jag den inte!! Vad i!? Mindre panik sprider sig i kroppen där jag frenetiskt bläddrar bland mina skivor, bara gamla, 28 till 42 men ingen 43:a! Shitshitshiiit! Vad göra? En del gamla låtar har jag ju inprogrammerade men ingen uppvärmning! Köra en gammal och improvisera? Hur bra går det på en skala?
Så får jag syn på den brända skivan sedan vårt specialpass i Almedal, där har jag ju en del av det nuvarande passet, inklusive uppvärmningen. Tack och pris! Så det blir ganska bra ändå tack vare att jag har några gamla låtar jag gillar som jag pluggat in för lite variation innan byte av koreografi. Det blev faktiskt bara låt 1, 3 och 6 från nuvarande koreografin som jag hade på den brända skivan, tack å tack att jag kunde plocka andra för resten! Framför allt nummer sex hade varit svår att köra en gammal, för där har jag ingen speciell jag gillar och därför inte memorerat. Phuu! Nej, gick riktigt bra ändå trots den fadäsen, och det låga humör jag haft under dagen svettades bort tillsammans med mina förstående och goa deltagare! 
Det visade sig att jag glömt skivan i spelaren i måndags, så hon som körde dagen efter hade lämnat den i receptionen. Hon där hade dock inte tänkt på det när jag kom, men när jag frågade efteråt så plockade hon fram den! Man vill inte förlora en skiva, så i detta fall var det ju tur att det skedde på så liten anläggning att det bara varit en i salen efter mig.

Väl hemma hade snälle Oo fixat en ny middagsrätt, supergod! Kyckling med soltorkade tomater, spenat, vitlök och grädde! Ujuj vad mätt jag blev! Sedan spelade vi Mario resten av kvällen. En dålig början på dagen kunde inte få ett bättre avslut med renande träning samt god middag och sällskap av min Oo!

Det var en stund sedan jag hade en sov- eller morgonbild på min Oo, så tyckte det var dags igen. En mycket morgontrött Oo som ändock slagit upp sin laptop och noterat att en ny cache kommit ut i vårt område.
Hörde på nyheterna i morse att polisen gjort ett tillslag i Hells Angels lokaler i Gunnilse under gårdagskvällen. Det var alltså därför jag mötte de där knasiga polisfordonen på vägen hem igår! Insatsstyrkans eller vad det nu var som såg så "supercoola" ut att jag funderade på om det var en parodi av den typ man ibland kan se som omgjorda utryckningsfordon körda av privatpersoner! Hehe, undrar om insatssnubbarna uppskattat att man uppfattat deras häftiga åk som ett skämt!

Eller nåt. Det blev så många logagde under dagens lunchcaching i varje fall. Plus huvudvärk som en följd av åksjukan efter Mikaels alla U-svängar och tvära kast. Urk. Det är nackdelen med dessa lunchcashingturer, obönhörlig åksjuka! Vi gick än en gång bet på multin vid Stigs Center där det ska tolkas och följas tågsignaler på nåt sätt som vi uppenbarligen inte behärskar. Fick kravla under gångbro och leka poliser vid Selma Lagerlöfs torg istället. Några A-lagare som satt precis så vi inte kunde gå fram och leta, utan bara kretsa runt dom, uttalade en polisiär misstänksamhet där vi strök omkring. Vi skulle kanske ha kunnat beordra dom bort därifrån? Nu får den tas någon annan gång.
Ute var det riktigt varmt och skönt, men inne i landskapet är det kallt och huttrigt igen. Fleecejackan på! Trots åksjukan var det ändå gott att komma ut en sväng då jag inte har den bästa av dagar. Känner mig allmänt låg och lite nere, så det kan nog vara bra med ett combatpass ikväll också.

En riktigt blek och morgontrött Linda plirar bakom ratten och kväver förgäves sina gäspningar. Vi fastnade lite framför Super Mario Wii så klockan hann passera halv elva innan man var i säng. Skandal! Xo) Fick sova bättre denna natt än föregående i varje fall och ganska mysigt att vakna till med näsan i Majas päls där hon ligger på min arm.
Super Mario där man spelar tillsammans ger verkligen utrymme för prövningar av ens förhållande! Det går inte att köra sitt eget race utan samarbete är ett måste. Lite frustration, mycket skratt och stora triumfer när man till slut kommer förbi platsen man dött på femtioelva gånger!

En ny middagsrätt blev det också samt fruktsallad när jag kom hem från combatpasset. Lax, torsk, vete-nåt och diverse grönsker med sås. Riktigt gott!
Sex deltagare blev det på passet varav två nya, en mor och dotter som kämpade grymt bra! Säger också tack och lycka till, till Marc som lämnar vår lilla grupp för ett år i Dubai!

Gääsp!

Men som Oo sade imorse: Bara åtta arbetsdagar kvar till semestern nu!

Till både Anna och Anders som fyller år denna dag! Söndag och Oo har precis åkt till Lindome för att cacha med Nicke och barnen. Själv ska jag ha combatpass klockan fyra så det skulle bli lite väl tight då jag ska hinna käka innan också.
Igår fick jag nån energiknäpp och drog och handlade lite för att baka! Det blev både bullar och kubbar, vilket passade ganska bra eftersom Nickes familj kom förbi och hälsade på! Alltid kul att ha något "riktigt" att bjuda på, och inte mycket luktar så gott som nybakade kanelbullar!


Det blev en riktigt varm och skön kväll igår trots täta moln. Nästan som en sommarkväll, så vi tog en sväng ned till "centrum" för att introducera familjen för geocaching! Oo fick möjlighet att leta efter mysterycachen en gång till, men gick bet till hans stora förtret. Därav ska han alltså ut på en ordenligt cachingsväng med dom idag då framför allt Hampus verkade gilla det.
Vi tog också några cacher i fredags efter jobbet, bland annat en som Oo spanat in i Kvarnbyn. Väldigt mysig plats och ganska udda placering för cachen, men en lycklig Oo kunde hitta och logga den till slut.





(DÄR någonstans ska den vara!)





Spoiler för cachare!



(Ta-daa!)





Igår blev det premiär för... hubbelibubbar! Nicke hade med sig och de var riktigt goda!
Mmmums!

Annars har det blivit en del Wii-spelande vilket var ett tag sedan. Super Mario och Boom Blox med och emot Oo där jag tok-dominerade. Typ. :o)

Om två veckor åker vi till Piteå och jag får se Jenny gifta sig! Sedan drar vi till Nice och känner på lite medelhavsvärme! Får hoppas att vindarna ligger rätt så inte askmolnet ställer till det för oss!

Regnet smattrar mot tak och takfönster. Ganska skönt ute men lite väl blött för gräsklippning och annat trädgårdsarbete som skulle behöva göras.
Medan Oo spelade innebandy grejade jag med hallgarderoben, dumpade grejer på vinden och rensade garderoben från vinterkläder. Det blev även en hel banankartong med byxor och kjolar som jag inte kommer i längre! Jag har bara inte hjärta att slänga eller skänka bort dom riktigt ännu, och kan heller inte låta bli att hoppas på att jag kanske en dag (öh) ska komma i dom igen (yeah right!).
Fick ändå ihop en mindre säck med kläder att skänka bort, samt en påse med skor som också får gå därhän. Jag är så duktig! :o)
Nu ska det ätas!

De-oh! Nästan tom parkering och väldigt lugnt och skönt i vårt stora landskap. Märks att det inte heller är många inköpare på plats, så jag har pysslat med lite testning emellanåt. Solen skiner på utsidan så man får hoppas den fortsätter så under helgen. Känner mig lite småseg, gott att det snart är helg.
På söndag ska jag köra på Ullevianläggningen igen för Martina. Får se vilka gamla låtar jag plockar fram denna gång. Inför nästa koreografins release blir det verkligen olyckligt! Jag missar ju kvartalen eftersom jag inte hinner hem från Piteå. Det innebär att materialet lär skickas medan vi är i Nice. Tisdagen efter vi kommer hem är releasen! Först fick jag för mig att vi kom hem på söndagen, vilket skulle innebära en dags träning på koreografin = omöjligt att hinna! Sedan påmindes jag att vi faktiskt kommer hem på fredagen, så jag övervägde faktiskt att göra ett försök att hänga med ändå. Det var dock en spontan tanke där förnuftet hann ikapp ganska fort. Noway att jag skulle hinna lära mig hela passet på en helg utan att ens ha varit med på kvartalen! Det skulle inte ens kännas tryggt att köra hela koreografin själv till torsdagen, men snälla Ylva kunde ta den så jag åtmindstone har en vecka på mig!
Måndagspasset i Sisjön kan ju blandas med gamla då det är så få deltagare och lite mer "oformellt" där, men så fick jag ett inbokat möte som inte kan ändras att jag bara inte kommer att hinna till klassen! Jag hoppas, hoppas verkligen att någon kan vikariera för mig, men vet sedan tidigare att det är skitsvårt att hitta någon som kan och vill på den anläggningen. Snälla Anna kunde första måndagen då jag är i Nice, men får se hur det blir med nästkommande två nu då! Tack och lov kunde vi tidigarelägga sommaruppehållet för onsdagarna så vi inte behövde försöka jaga vikarier till de dagarna också!

Tack vare att vi glömt avaktivera timern på tv:n så vaknade vi i vanlig ordning 06.00. Lyckades dock somna om så där halvdant medan Oo inte kunde, utan knäppte på tv:n igen. Där var "Allt eller inget" på en av filmkanalerna, och självklart kunde ju inte jag låta bli att slitas ur morgonsömnen för att se den till dess slut! Den är ju bara så bra! Sedan blev det lite "Deadliest catch" innan vi slumrade in igen för att vakna och upptäcka att klockan var typ kvart i elva.
Våffelbrunch innan en liten sväng till Backaplan med avslutande middag på Ikea för 50 spänn, för oss båda!
Proviantering på Ica Maxi innan hemfärd och Linda är trött i ögat. Vart tog denna dagen vägen?
Riktigt trökväder med duggregn, men isvindarna håller sig i varje fall borta. Ikväll blir det inte många knop. Imorgon är det back to work igen.

... men erinrade mig igen att vårt nya efternamn nämns bland flera som exempel på nybildade efternamn i tidningen "Språk"! Både Katrin och Peter hade påpekat detta för mig, tack! Lite kul att många uttalar sig positivt om det, och förvånansvärt många tror att det härstammar från något gammalt namn uppifrån Norrland. Och så är det bara inspirerat av vår lilla tjärn utanför huset! :o)

Fyratusensjuhundranittionio kronor och Guling är förhoppningsvis liite fräschare. Ny olja, bromsvätska (inte samma sak som bromsolja?), tändstift, oljefilter och lite sånt. Dessutom sitter nu regplåten på plats där fram. Alltid lika knepigt att gå från en sprollans ny bil där det räcker att peta på pedaler och ratta superservon med lillfingret, till sin Guling där riktig muskelkraft behövs för att bromsa, gasa, koppla och ratta!

Av någon anledning blev det förhör och utveckling av offsideregeln igår! Anfallare, målvakt och försvarare ställdes upp i olika positioner. Offside nu? Nu då? Eller nu? Notera mittcirkeln av "planen" och målvakten á la Oos bilnycklar. Jag tror "Blaue maus" var anfallare, suddet också, och "travelgnomen" en försvarare. Typ.





Tacopaj och lite kramkalas innan vi tog en promenad upp och ned för alla backar till samhället för att leta rätt på en mysterycache som Oo suktat efter länge. Koordinaterna hittade vi ganska snabbt, men vid dess punkt gick vi bet. Eller snarare Oo då det var han som fick ligga och kräla i diket.




("Inget konstigt alls!")



Vägen hem tog vi genom skogen vilket inte är lika backigt. Den andra lilla badtjärnen låg som ett blankt litet öga bland träden. vajjert!

Till sängen hade vi sedan "Bröllopsfotografen" som var ganska bra, men med enligt mig otillfredsställande slut. Jag är ju en sådan som gärna vill veta hur det går och inte behöva fantisera ihop det själv.

Dagens skrivpuff på ämnet Ekonomiskt lättsinne:
Ljuset dröjer kvar längre om kvällarna, spirande blommor kommer trevande ur jorden och utemöbler kånkas fram och torkas av. Vid uteserveringarna trängs gästerna insvepta i fleeceplädar, fast beslutna att hålla sin platser trots att vårsolens strålar inte förmår att övervinna den kyliga vinden.
Längs dikesgrenarna tronar ljusblå plastsäckar som vittnar om den årliga städningen av våra diken. Intill säckarna ligger föremål som är för stora eller otympliga att stuvas ned i en säck. Det är tv-apparater, däck, träskrot och fälgar. Säckarna ligger tätt längs med vägen, väntar på att tas om hand och vittnar om den ofantliga mänger skräp som dumpas för andra att ta reda på. Vem kommer sig för att lämna sin spis i diket? Sina gamla vinterdäck? Det som göms i snö kommer obönhörligt upp i tö.
Lika säkert som detta är ett andra vårtecken: De sönderslagna busskurerna. Lika uppiggande det extra ljuset verkar på sinne och humör, lika stimulerande verkar det på somliga människors destruktiva vilja. Samma vilja att förstöra, samma destruktiva sinne som sliter upp de blå säckarna, sliter och drar och sprider dess omsorgsfullt ihopsamlade innehåll över området igen. Jag blir så trött.

Om glasögonen ser ut att sitta skevt så gör de antagligen det. Jag har nog aldrig lyckats bibehålla ett par solglasögon så pass länge som dessa nu hängt med, men så ser de också ut därefter! Jag har insett att det inte är någon mening för mig att lägga hundratals kronor på ett par, så Statoilbrillor á typ tvåhundra spänn har fungerat ypperligt senaste tiden.
Solen skiner och man får Melaine Fionas "Monday morning" på radion, mycket trevlig början på dagen!

Vår årsdag blev lugn och skön där vi bara njöt av varandras sällskap. Storhandling varefter jag påbörjade och avslutade Viveka Stens "I de lugnaste vattnen" medan Oo spelade Runescape intill i sängen.
En liten lur blev det också innan vi drog in till stan för middag på Restaurang Söder. God mat där till skillnad mot många andra restauranger hade rejäla protioner med så mycket sås att det faktiskt blev över! Oftast brukar det ju vara tvärtom. Och förrätten var riktigt rejäl. Ingen créme brulee hade de dock, vilket kanske var lika bra, proppmätt som jag var!
En minisväng via Avenyn på vägen tillbaka till bilen och detta par tyckte de gjort stan tillräckligt.

(Puss min Oo!)

Ikväll ska han på GAIS-derby mot IFK. Eftersom det är deras hemmamatch behövdes inte många av oss IFK-vakter så jag ska inte jobba. Dessutom har jag combat-klassen som jag ändå prioriterat eftersom det är hopplöst att få tag på vikarie. Ser ut att bli en ganska kylig kväll också, solen till trots, så ganska skönt att vara hemma i någorlunda tid också.
Apropå fotboll så erinrar jag mig lördagen hos Anderas och Elin där vi hamnade framför nån match mellan Barcelona och Madrid. Oo skulle förklara offside-regeln efter ett domslut och började brodera ut om försvarare mot offensiv planhalva eller nåt. Pedagogen Elin såg mitt nollställda ansikte och avbröt Oos svada så som bara en pedagog kan:
"-Det får inte finnas några randiga spelare närmast mål!"
Jaså inte svårare än så? Sedan skrattade vi rått åt en förnärmad Oo som väl aldrig mer kommer att vilja förklara fotbollens regler för mig. :o)

"Final Saturdag Fight" i lördags blev riktigt ösigt med många trötta men nöjda deltagare i Almedal. Alltid kul att köra specialpass och teama med andra bra instruktörer! Jag körde "The final countdown" som nummer två och den nuvarande trean samt en gammal styrka med mycket planka och armhävningar. Ough!
Medan jag svettades var Oo ute i regnet och cachade. Sju stycken loggades innan vi möttes upp och åkte direkt upp till Landet. Jag slocknade totalt så fort jag satt mig i bilen. Blev så trött, vilket höll i sig resten av dagen. Bjöds på grillat och gott hos Oos föräldrar, och då vädret var lite bättre där tog jag och Monica en liten promenad medan Oo och Tomas hämtade lite furustockar och blivande ved. Det var ganska skönt att gå en sväng, men sedan gick jag upp och somnade medan pojkarna kollade på handboll.
När matchen var över drog vi till Andreas och Elin där det bjöds på tacos! Snacka om lyxdag att inte behöva laga mat en enda gång! Mycket gott, och Noel verkade uppskatta det så mycket att han slängde alltihop på golvet. Hej å hå, snacka om att ha tålamod som småbarnsförälder!
Om två veckor ska både Andreas och Elin springa Göteborgsvarvet, och om mindre än en månad ger sig Elin i kast med Stockholms maraton för tredje gången! Jag är så impad!
Därefter blev det äppelpaj och Skip-bo som jag inte spelat på evigheters evighet, men när jag efter mycket om och men någorlunda fattat hur det fungerade, så var det riktigt kul. Gissa vem som vann? :o)












En bild från lunchcachingen i fredags och en bild på den travelbug som Oo tog tillvara under sin tur igår, "Die blaue maus" eller hur det nu stavades. Vi vet inte riktigt vad den har för mål då det stod på tyska! :o)

Avslutningsvis skriver jag GRATTIS till oss på vår ettåriga bröllopsdag! Inte klokt vad fort det gått, ett år sedan vi stod där i den Norska sjömanskyrkan i San Francisco och blev man och hustru! Tack för ett underbart första år min Oo och fler ska det bli!

Me like it! :oD

Nästan omöjligt att inte röra kroppen också!

Trevlig helg!

Fick som vanligt stressa som en galning för att ändå missa utsättningen/genomgången med polisen och vår säkerhetsansvarige. Som tur var så var jag inte den enda som fastnat på jobbet och i trafiken. AIK kom, tjafsade lite, förlorade och åkte. IFK kom, tjafsade lite, vann och åkte hem. I egenskap av kvinnlig guljacka fick jag flänga lite mellan supportentréerna för skydds-visitation av medelålders kvinna och tonårstjejer som tyckt det varit fyndigt att skämta om medhavda bengaler. Känna och klämma och tyvärr men ingen match denna gång! Sådana saker skämtar man inte om. En del manliga lustigkurrar som också skulle ha bengaler och pistoler på sig avvisades också. Ajabaja!
Framåt kvällen var jag mycket lycklig över långkalsongerna men frös ändå som en hund! Kvardröjande supportergrupp medförde att jag inte kunde stylta till Gulingen för hemfärd förrän klockan passerat tio.
Väl hemma möter man Oo som sitter och spelar Zelda, första Nintendo åttabitars Zelda på datorn för att få fram de ledtrådar som behövs för att lösa en mysterycache!
Jag gör en rejäl mugg nyponsoppa som värmer gott i frusen magge innan vi kryper till kojs. Gott att vi sov extra natten innan.

Imorgon är det "Final Saturday Fight" med Anna och Markus på Almedal, måtte jag inte glömma bort det!

Lite lunchcaching idag också, men fy vad kallt det blåser ute!

Dagens skrivpuff:
Där var det igen, det omisskännliga ljudet som fick nerverna att frysa en sekund, besvikelsen att välla in med full kraft. Korken ur en vinflaska, dåligt kamouflerat av harklingar och snörvlande inandningar genom näsan. Hon blev nästan lika besviken på sig själv som på moderns tafatta smusslande, besviken för att man blev besviken, inte var hårdhudad nog, lät sig påverkas.
Varför försökte man? Varför brydde man sig? Varför försökte hon? Låtsas som att ingen fattade, smyga och gömma? Flaskan bakom gardinen, bakom soffan, i hörnet i bastun. Ibland greppade man själv den där flaskan, den där förhatliga som representerade allt ont, den där som fick symbolisera besvikelsen. Med bultande hjärta, vettskrämd för hennes reaktion, greppade man flaskan och hällde ut en del i handfatet, förskräcktes och vämjdes av vindoften som spred sig i badrummet. Avslöjad, avslöjad! Snabbt tillbaka på sin plats, låtsas som ingenting. Nu fanns det i varje fall mindre kvar att bli full utav.

... är ovärderligt. Innan klockan var halv tio låg vi i sängen framför "Så funkar det" på Discovery. Kort därefter avslöjade ryckningarna hos Oo att han somnat, och kort därefter följde jag efter.
Innan passet igår brummade jag runt på måfå i industriområdet kring anläggningen. Då jag hade en stund att slå ihjäl tänkte jag att ett industriområde väl ofta hyser någon form av bilrelaterat. Jag har ju fått mina nya plåtar till Gulingen, men till den främre är hållaren för liten! Jag behövde inte brumma långt förrän en bilprylsbutik uppenbarade sig. Deras hållare var för stor. Hänvisades till en annan en bit nedåt gatan. Deras var också för stora! Jag fick ju välja mellan plåtar med eller utan EU-symbolen och jag valde utan varpå de blev lite kortare. Bak passade den dock perfekt i hållaren, men fram är den alltså för liten. Det måste ju finnas mindre hållare någonstans, så jag får jaga vidare.
På vägen ned för trapporna igår hamnade jag bakom två kvinnor. En av dem stank av någon parfym eller hårspray. Jag har fått en uppfattning att tillika doftanvändning minskat något omkring oss, kanske tack vare alla allergiker, för jag tycker det är ganska sällan man stöter på dessa stinkbomber nuförtiden. Jag förstår verkligen inte hur man kan dränka sig så där och inte känna själv hur mycket det luktar? Jag fick nästan ont i huvudet bara av den korta stunden i hennes kölvatten, så tänk att ha henne som nära medarbetare uppe i varandra hela dagarna? Det skulle inte gå!

Apropå "väldofter" har jag alltid undrat hur de som jobbar på parfym- och makeup butiker/avdelningar står ut. Kicks till exempel, eller NK:s och Åhléns sådana avdelningar. Jag blir yr i huvudet efter några steg och illamående efter några till. Det är djupt andetag och hålla andan som gäller när man ska passera igenom! Urk.

Direkt efter jobbet blir det nästa jobb i rejäl kontrast till det jag lämnar, från datorsittande till högriskmatch på Gamla Ullevi mellan IFK och AIK. Variation förnöjer! :o) Förhoppningsvis lär det bli lugnare än SM-finalen, men man kan aldrig veta med de kära supportrarna.

Bara för att jag är nyklippt och lite mera "businessklädd" fick håret hänga idag. Vet inte om det är mycket snyggare så, men kanske lite annorlunda i varje fall till skillnad mot min eviga hästsvans. Tillbringade hela förmiddagen med några inköpare som har en ganska omfattande grej på gång, men alltid kul att vara på plats och hjälpa.
Morgonbild från Älvsborgsbron och in mot stan efter jag släppt av Oo på hans jobb. Notera "självmordsskyddsstaketet" som kommit upp över det vanliga.
Fint väder men ingen större värme. Får se hur många vi blir till kvällens combatpass, två bokade för närvarande.

Nyklippt och på väg hem. Det var sannerligen på tiden att topparna åkte då det var drygt ett år sedan jag klippte mig sist! Ändå tyckte frisören det var i väldigt gott skick och tog bara tre-fyra centimeter. Fick en riktigt surrig frisör, nyinflyttad och jättetrevlig, och jag som ju är lagomt förtjust i dösnack höll masken och var så trevlig så.
Oo är på sin månatliga "gamla-jobbkompisars-träff" på Bishops Arms på Järntorget och jag velade länge om jag skulle ansluta till dom eller inte. Mest för att passa på att få en god bit mat, men beslöt ändå i sista minuten för att strunta i det och köpte med mig sushi istället.

Frisörsalongen utförde även piercingar och sådant, och ett litet ställ med navelsådana drog till sig min uppmärksamhet. Jag är inte förtjust i och ser ingen mening med navelpiercing, men skulle jag nu ha en skulle jag ha nåt liknande däri! :o) Eller kanske en gecko. Fast egentligen tycker jag det ser ganska fånigt ut med bling i naveln! Ungefär som att ha en tåring, och det måste väl dessutom vara otroligt obekvämt? Läskigt?  Tycker bara det ser... fel ut! Men smaken är ju som baken.


På vägen hem noterade jag tre grader ute, och regn. Najs. Ska hämta Oo på busshållplatsen när han behagar komma för det är inte en kul sträcka att promenera därifrån, framför allt inte när man har en häl med ett stort hål i. Skavsåret ser inte trevligt ut, och när Oo stod över lördagens innebandy, och överväger att göra det även kommande lördag, så säger det kanske en del om hur illa det är.

Fniss! Vi har en hel del grannkatter som slår sina lovar kring vårat hus, bland annat en gråspräcklig sak som ofta jalmar när han passerar och Maja eller Fia är i närheten. När Maja är ute är hon inte så stursk, men från insidan gör hon utfall mot fönstret och fräser. Hon är så tuff med ett treglasfönster emellan! 

...så får du heller inte veta!
Jag kör ju förbi Sisjömotet titt som tätt och ibland har jag lagt märke till en förbryllande grej. Intill motorvägen ligger en stor transformatorstation. Ingen sådan där liten överbyggd sak, utan rejäl med massa metallgrejer, spröt, "tinnar" och "torn" och ledningar kors och tvärs och hit och dit överallt. Men vid denna har jag noterat att det ibland är stora vattenspridare igång och vattnar hela härligheten! Hallå? Transformatorstation och vatten? Detta har förbryllat mig så till den grad att jag till slut fick göra slag i saken.
Ringde Mölndals energi, där min snälla namne efter lite rådfrågning kom fram till att just den transformator-stationen inte tillhörde dom, utan hänvisade till Göteborg energi eller Fortum istället. Sagt och gjort, Göteborg energi hade Henrik som inte dolde sin förvåning eller egna nyfikenhet över denna fråga, och bad att få återkomma efter lite efterforskningar, då det visade sig att stationen tillhörde dom.
Och nu har jag fått svar. Det är inte vatten, det är någon form av lösning som sprutas över hela härligheten för att lösa upp saltbeläggningar och annat från isolatorerna(?)! Ahaaaa! :o)

Dagens skrivpuff:
Att vara där men ändå inte där. Småpratet, skratten och kommentarerna surrade omkring henne. Inte otrevligt, inte störande utan ganska gemytligt. En frustrerad och uppgiven röst ljöd högre än de andra utan egentlig adress:
"-Men hallå, det blev ju rätt! Då måste nåt vara fel!" Några fnissade, några höll skrattande med och Emma drog också lite på munnen där hon satt, nästan lite blygt. Hon sänkte blicken så hennes långa ljusa hår föll fram och dolde det mesta av ansiktet, förstod så väl kommentaren då hon själv erfarit den flera gånger. Matten kunde verkligen vara ologisk ibland i alla sina regler och formler. Ibland blev det bara fel, hur rätt man än tyckte att man gjort, och ibland blev det ju rätt, utan att man haft en aning om hur man burit sig åt. Jobbigt det där. Hon försökte fokusera på problemet framför sig. Varför blanda in en massa text i matematiken, förvirra så man inte visste vilken siffra man skulle använda till vad? Och så algebran dessutom, räkna med bokstäver, vad var det egentligen? Matte skulle väl vara siffror? Hon kände besvikelsen komma tillbaka när hon tänkte på det senaste provresultatet i just algebra. Hur skulle hon nu få det betyg hon behövde för att komma in på estet? Vad skulle man med bokstavsräkning till där ändå? Procent och sånt kunde hon kanske se en mening med, det fattade man dessutom något utav, men algebra, hallå?
Med hopknipna läppar drog hon håret bakom örat och sneglade under lugg mot Jespers ryggtavla snett framför henne. Genast pirrade det till i maggropen tillsammans med ett sug av sorg. Om han bara ville se henne! Men han hade förstås som alla andra killar bara ögon för kossan Yossie, och blicken gled snabbt och förstulet över till ett fluffigt mörkt hår med stora blå ögon ovanför ett gult hårt åtsittande linne, trots att det bara var mars och långt ifrån någon vårvärme ännu. En svart bh stack upp så där omedvetet medvetet över linnets rejält tilltagna urringning där hon satt lojt tillbakalutad mot väggen medan hon skrattade åt något kompisen sagt.
Emma försökte koncentrera sig på boken framför sig igen, men det gick trögt idag. Snart lunch och ett annat sug tog plats i maggropen. Undrar om någon skulle förbarma sig över henne idag? Offra sig, på grund av lärarnas order. Hon visste inte riktigt vad som var mest pinsamt, att ingen tänkte på att hon fanns, eller att lärarna uppmärksammat alla på det genom att ständigt uppmana till gemenskap, att se till att alla var med och ingen uteslöts. Orden var alltid generella men alla fattade ju ändå då det bara var en enda som uteslöts. Hon. Emma.
Det kändes bra på ett sätt att de brydde sig, särskilt Eva som kunde fråga emellanåt hur det var, om hon fått några kompisar, samtidigt som hon avskydde att se medlidandet i deras ögon, skammen när hon visste att lärarna pratat med klasskompisarna om henne för att få henne med. Skam blandad med viss glädje att bli sedd, för en stund. För det blev hon alltid, i några dagar innan hon glömdes bort igen. Hennes tankar snuddade vid det förbjudna ordet igen, mobbad. Var hon mobbad? Nej absolut inte, ingen skrek, kallade henne fula saker, skickade anonyma sms eller förstörde hennes saker. För så var det att bli mobbad va? Hon var bara inte med, utesluten från gemenskapen, existerade liksom inte. Ibland undrade hon om det ändå inte varit bättre om hon faktiskt blivit mobbad, för då skulle de i varje fall se henne. Eller nej. Kanske inte bättre ändå.

Tio minuter innan lektionen var över började de vanliga bryta upp, vilket blev startskottet för övriga i klassen. Lärarens lama protester dränktes i "-Vi är hungriga" "-Det blir sån kö!" och "-Kom igen nu!". Ett otroligt oväsen bröt ut i klassrummet när böcker slängdes ihop, stolar skrapade och pratet släpptes lös. Prövande kastade Emma en blick mot den grupp som vanligtvis brukade "förbarma sig" över henne, men de var fullt inbegripna i något samtal och ägnade inte henne så mycket som ett ögonkast. Hon satt kvar, lyckades faktiskt bli färdig med problemet, löste också nästa innan hon långsamt och omständigt packade hon ihop sina saker, ägnade en lång stund vid sitt öppna skåp, ivrigt sysselsatt med ingenting. Gick på toaletten, fipplade lite med mobilen sittandes vid den lilla grupperingen av bänkar och bord utanför klassrummen. När de första eleverna började återvända från matsalen började hon gå åt det hållet. I dörren till den avfolkade matsalen möter hon Eva. "-Ska du äta?" Frågar hon med sin vänliga, lite hesa röst. Emma nickar och säger inget när läraren följer med henne in. Bättre än ingen i varje fall.

Fiskbullemiddag för latmaskar! Oo är på väg hem från 0-0 GAIS mot Helsingborg, så jag passar på att skriva om min dag. Är lur på om det är det fina vädret som börjar locka ifrån mig mina få deltagare i Sisjön, då det endast kom två stycken. Menmen, plockade fram en gammal nummer åtta och en stryka med bara mage!








Jag rotade fram en av mina äldre topar som jag faktiskt inte använt särskilt mycket. Jag undrar nu lite varför, för jag gillar ryggen, men jag gissar på att de spridda fjärilarna längs ena sidan inte riktigt föll under combat-stilen. Det struntar jag i nu när jag kör i rosa också! :o)

Under dagen blev det också en lunchcachingtur med Mikael och Ulrik! Det blev dock lite magert resultat med endast en loggad, mycket finurligt gömd på en gångbro över Göta älv. Sedan gick resten av tiden till att leta en mystery/multi där vi fastnade på steg tre! Det avr tågväxlar och spår hit och dit som vi inte lyckades lösa. En annan gång kanske, men ganska frustrerande vilket är en anledning till att jag inte gillar mulits. Mycket tid för en enda loggning, och så kanske man falierar på den sista!


Vintern är över men jag fortsätter ändå att fylla på fågelmataren. Jag köpte ju typ en femkilospåse med jordnötter! Och så länge de är uppskattade så fortsätter jag att fylla på! I morse fick vi besök av en större hackspett! Visst är den fin? Zoomen är dock inte den bästa på min lilla kompaktkamera, men jag fick den dokumenterad i varje fall. En annan sak jag också fått bevis på är att rådjuren verkligen går inpå knuten! Pelargonerna som jag lyckades övervintra i förrådet hade kommit med sköra små skott som jag ställde ut i vårsolen. Happ, någon dag senare och de spirande små skotten var ett minne blott! De svarta små pillerlortarna alldeles utanför panoramafönstren talar sitt tydliga språk! Krukorna står knappt två decimeter från fönstren men de är där ändå! De kunde väl åtmindstone spatsera förbi när man har chans att se dom? Det tycker jag de kunnat bjussa på för att ha tuggat i sig mina stackars skott!

Jenny R är ju en mästarinna på att fota sig mitt i ett hopp, så då vill ju inte jag vara sämre! Det tog bara femtioelva försök och extra trötta ben innan jag lyckades tajma in det perfekt med självutlösaren! Haha! Ser ut som jag står på knä - i luften!

På torsdag  blir det dock ingen combat. Eller så kanske det blir det, i annan form. IFK möter AIK så jag ska jobba där istället och Anna F tar mitt pass i Kållered.
Nu kom Oo genom dörren och som vanligt slår han direkt på Sporten på tv:n för att se om något sägs och visas om matchen han precis sett. Jag har aldrig riktigt förstått det där.

Så bidde det idag med dagens skrivpuff!
Obönhörligt gled blicken över till Ola på andra sidan bordet. De mörka ögonen och ljusa rufsiga håret som kunde se ovårdat ut på andra men bara charmigt på honom. Bekvämt bakåtlutad mot det stenhårda och raka ryggstödet förde han anteckningar med rynkad panna. Hon försökte sig på lite telepati, suggestera honom att lyfta de där fantastiska mörka ögonen och titta på henne, Cia. Han skulle titta upp, hon skulle vara nonchalant fokuserad på ett annat håll och liksom bara råka titta till på honom och så skulle deras ögon låsas fast i varandra, drunka i varandra, gnistor flyga och spraka och sekunderna bara bli så där evighetslånga! Sedan skulle hon le lite lagom blygt och flörtigt innan hon sänkte sin blick. Tyvärr verkade han inte mottaglig för tankeöverföring, som så många gånger förut och hon kände kinderna hetta för sina egna tankar. Skammen kom tillbaka, tankarna på snälle Jonas och de löften de avgett till varandra för mindre än sju månader sedan. Hur kunde hon? Sitta och dregla efter en annan karl och låta fantasierna löpa!
"-Än sen då?" Sade en liten röst i bakhuvudet, "det är ju bara fantasier, attraktion, ingenting med känslor att göra!" "-Men vad skulle du själv tycka om Jonas fantiserade om en annan kvinna?" Förebrådde den andra rösten i hennes huvud. Nej, det skulle hon absolut inte tycka om, det skulle såra henne hemskt! "-Men det är ju skillnad", försökte den andra rösten trotsigt. "-Är det?" Hon lät den inre dialogen stanna där. Som vanligt. Blicken gled iväg igen. Var det bara hon som kände spänningen mellan dem? Gångerna de passerade varandra i korridorerna, råkade hamna samtidigt i det intima lilla kopieringsrummet, hans leende när han passerade hennes bås häromdagen. Det kunde inte bara vara slump eller påhitt från hennes sida?
Så blev hon arg, arg för att han slagit ned på hennes arbetsplats som en bomb och orsakat denna känslomässiga berg- och dalbana, kastat omkull det trygga och kända som hon och Jonas byggt upp under de senaste nio åren och förseglat så nyligen. Arg på den barnlediga kollegan som medfört att Ola kom istället. Tänk om han inte fått vikariatet utan någon annan skinntorr gubbe? Då hade hennes sinnesro varit som den skulle och allting precis som vanligt. Inte denna dagliga batalj mellan lycka och skuld, upprymdhet och sorg!
Hon uppförde sig om en femtonåring och inte den vuxna kvinna hon var. Hon, som alltid varit mån om att upprätthålla proffessionell, nästintill kylig fasad, stolt över sin förmåga att åsidosätta känslomässiga beslut framför förnuftiga och rationella! Hon hade kommit långt på få år utan att låta sig kullkastas av konkurrens, intriger eller rävspel, alltid haft fokus och sitt mål framför sig.
Hon kom på sig själv med att fashinerat betrakta kollegans arm som vilade på bordet. Senorna under den brunbrända huden och den kraftiga handen med långa fingar som trummade mot blockets kant, föreställde dig handen på hennes lår, glidande upp under hennes svarta korta kjol, läpparna som kom närmare hennes.
Plötsligt märkte hon hur hans mörka ögon betraktade henne. Hur länge hade han gjort det? Panikslagen vände hon bort blicken och kände till sin förtvivlan rodnanden flyga upp på kinderna. Så mycket för blyg och flörtig eller gnistor och sprak tänkte hon olyckligt. Skit, skit, skit!
Medan hon försöker dämpa sina brännande kinder märker hon hur de bryter upp omkring henne. Portföljer öppnas och papper läggs ned, bärbara datorer fälls ihop och stolar skrapar. Frånkopplad under ännu ett möte! Skit, skit, skit!

Ryggläge i sängen med Fia uppå, Oo intill med Maja uppå och Sporten på tv:nmed en massa damm uppå. Rätt in genom sovrumsfönstret fick vi en strålande morgonsol som tillsåg att vår dag började relativt tidigt. Så vackert väder måste tillvaratas, så det blev mycket gjort på utsidan idag. Jag invigde vår nya häcksax samt härjade runt med stor och liten sekatör medan Oo rensade i vår hemska "komposthög" utanför dörren och eldade ofantliga mängder i tunnan. Jag fick också leka lite med elden genom att bränna av vår lilla skogsdunge.
 

Till tretiden var det Linda med solbränt ansikte som åkte in till Sportlife Ullevi för att köra ett combatpass. Var lite småvirrig med gick hyggligt ändå. Bytte ut nummer fem och nio.
Väl hemma igen var det middags-förberedelser, och till strålande vårväder blev det grillning såklart! :o)

Vår första cache godkändes och lades ut vid halv sju imorse. 07.59 loggade den förste på nätet!
Var satte vi cachen då? Jo, vid Estrellafabriken såklart! :o) Och som en FTF-belöning hade vi lagt en mini-chipspåse. Ätbara grejer ska annars inte lämnas i cacherna, men med tanke på hur på hugget FTF-jagarna är här i området, antog vi korrekt att den inte skulle bli liggande länge :o)

...firar Geocachingen!
Den tredje maj år 2000 placerade Dave Ullmer en hink med lite småprylar utanför Portland i Oregon. Dess koordinater meddelade han i en diskussionsgrupp på Internet och sporten var därmed ett faktum! Vid dags datum finns det 1 054 425 cacher utplacerade i hela världen, varav ytterligare en lagts ut idag av oss, vår första! :o)
Jag har spanat länge på den platsen då jag tycker den är självklar för en cache, och nu är den äntligen på plats! Dock har den ännu inte lagts ut på geocaching.com då den väntar på godkännande, men inom 72 timmar ska man få besked i varje fall. Tills dess får jag vänta med att avslöja var vi lagt den.
Tack vare dess jubileum var det events lite här och var med många extra cacher som släpptes, men vi gjorde lite egen caching istället efter vi gömt vår egen. Vi hade siktat in oss på Landvetter, så på vägen fick vi först ladda med rejäl (öh) lunch!
Elva stycken blev det totalt, men de sista tre bjöd på väl mycket motstånd med tanke på den relativt låga svårighetsrankningen! Fy vad sur man blir när man inte hittar, och en fick vi ge upp efter mycket lång tid.
 




Lite småtråkigt väder med rejäl vind och ganska kyligt, men när vi till slut gav upp så tittade solen fram! Fixat en rejäl omgång pannbiffar med lök, potatis och sås så vi inte bara fick en rejäl middag, utan också tre matlådor var.
Lugn resterande kväll där jag grejat med alla mina bilder och min musik på stationära datorn, bärbara hårddisken (backupen) och laptopen, samt bränt skiva med vår låtmix inför specialpasset nästa lördag. Under tiden har Oo löst femtioelva megasvåra sodukos på sitt DS. Jag får inte glömma bort att jag ska köra pass i Ullevi imorgon för Martina! Har funderat hit och dit på om jag ska byta ut en låt men lär väl bestämma mig i sista minuten.