Dagens skrivpuff på ämnet Ekonomiskt lättsinne:
Ljuset dröjer kvar längre om kvällarna, spirande blommor kommer trevande ur jorden och utemöbler kånkas fram och torkas av. Vid uteserveringarna trängs gästerna insvepta i fleeceplädar, fast beslutna att hålla sin platser trots att vårsolens strålar inte förmår att övervinna den kyliga vinden.
Längs dikesgrenarna tronar ljusblå plastsäckar som vittnar om den årliga städningen av våra diken. Intill säckarna ligger föremål som är för stora eller otympliga att stuvas ned i en säck. Det är tv-apparater, däck, träskrot och fälgar. Säckarna ligger tätt längs med vägen, väntar på att tas om hand och vittnar om den ofantliga mänger skräp som dumpas för andra att ta reda på. Vem kommer sig för att lämna sin spis i diket? Sina gamla vinterdäck? Det som göms i snö kommer obönhörligt upp i tö.
Lika säkert som detta är ett andra vårtecken: De sönderslagna busskurerna. Lika uppiggande det extra ljuset verkar på sinne och humör, lika stimulerande verkar det på somliga människors destruktiva vilja. Samma vilja att förstöra, samma destruktiva sinne som sliter upp de blå säckarna, sliter och drar och sprider dess omsorgsfullt ihopsamlade innehåll över området igen. Jag blir så trött.