Okej, det verkar som vissa bilder blir för stora för blogg.se med den nya kameran. Jobbigt att måsta komprimera, menmen. Nu är jag igång igen ivarje fall! :o)
Var var jag nu? Jo, efter besök i barndomens kvarter lät vi cacherna ta oss vidare till Munksund. Området där jag och Jenny delade ut reklam, scoutstugan, simhallen och skogarna ut mot Havsbadet. I Pitsund fick Oo klättra litegrann, men det var ingenting motför den klättring vi fick för oss att göra sedan!
En gigantisk högspännings"stolpe" med avsats halvvägs upp pockade på vår uppmärksamhet. Ingen avspärrning, förbudsskylt eller någonting sådant som en liknande "stolpe" i Göteborgsområdet med all säkerhet haft! Nej, här uppe vet man att man inte har någon annan att skylla på än sig själv! ;o)

Hur som helst, efter lite funderande hit och dit (det var vääldigt högt!), så beslöt vi oss för att "nu eller aldrig"! Jag kan säga att det var mjölksyra i mina underarmar och att jag hade all fokus rakt fram under klättringen upp! Men väl uppe, wow vilken utsikt! Tänk hur det skulle vara längst upp?? Det fanns dock inte på kartan att vi ens skulle fundera på att fortsätta uppåt där de faktiska ledningarna gick. Vi var nog adrenalinstinna och exalterade där vi var! :o)
Med mjölksyrestinna händer och trötta armar var vi så nere igen och Oo kunde ringa och gratta Andreas på 30-årsdagen, så gott som på klockslaget!
Tillbaka till stan där jag belönade mig med två kulor glass i Småstaden innan vi återvände till rummet för att duscha av oss svetten :o)
Det är så mycket nytt och förändrat sedan jag bodde här! Men också mycket oförändrat och nostalgiskt.
Middag på intilliggande Challenge som var i gamla Postens lokaler. Sedan blev det långpromenad runt stan i jakt på fler cacher.

Riktigt trötta ben men riktigt trevligt att promenera runt till platser jag faktiskt aldrig besökt tidigare.
Oo förundras över den avslappnade attityden, en nyckel som får vara ifred på Apoteket (hur länge hade den fått vara det i Göteborg?), en brevlåda som "monterats" på en vanlig stol vid vägkanten och den sköna dialekten som bara får mig att le.


(Varför krångla till det?)



Nu blir det en liten sväng på stan innan lunch och avfärd till Öjeby kyrka.