Heavy rain
Väderappen "YR" proklamerar "Heavy rain" och SMHI har gått ut med varningar i hela färgpaletten. Väcks av Mini som kommer upp på min mage med sina cirkus sex kilo fördelade på fyra ståpunkter och jag för automatiskt upp händerna för att klappa. Dyvåt kisse! Någon timme senare när vi sitter vid frukostbordet kommer han in igen, lika våt med en ungfågel i munnen. Han är den ende av våra tre som inte verkar ha några problem med vädret, eller snarare fyra, Ådi vägrar att gå ut. Han satte sig och gjorde sitt fem meter utanför dörren när Lilltjejen gjorde ett försök igår.
De förutspådde en månads regn under ett dygn, det är elva grader och vindarna sliter i träden. Jag avundas inte tjejerna och tränarna och har de inte fått lunginflammation lagom till cupen får vi vara glada! Men att träna i dessa förhållanden ger förmodligen goda förutsättningar till en känsla av ren spelfröjd när vädret vänder.
De har träning innan lunch och match vid middagstid och hennes skor har inte torkat sedan igår så jag testar ett knep som passerade i något av de sociala flödena.
Tanken var god men då min maskin på något sätt känner av och tumlar utefter vikt så var den nöjd efter en minut, så nu har vi både fuktiga skor och fotsvettsstinkande torktumlare. Skickade upp min avkomma med hårtorken och var nöjd med gårdagens beslut då vi fyndade nya skor till både henne och mig på rea.
Christer har mjukstartat på jobbet och jag gör just inte mycket vettigt denna sista semestervecka som jag har. Det är rätt skönt!
Tillbaka
Jag är tillbaka i Domkyrkans anläggning för att testa en för mig ny instruktör. När jag nu inte kör mitt pass kan jag passa på att testa andras!
Jag sov i typ tre timmar där igår eftermiddag tills C var tillbaka och det tog en stund innan jag kände mig hyfsat som mig själv igen. Paltbröd, spel och mera spel idag. Lilltjejen ska hänga med Johan på GAIS-match så kommer senare ikväll,
sedan är vi tillbaka i varannan-vecka rutinen igen.
Ska bli mysigt att ha henne hos mig igen, saknat henne!
Slut
Orkade inte ens spela Dibbe, jag är helt slut! Körde mitt första pass i Majorna efter min ledighet och liksom i Sisjön var det riktigt roligt men otroligt jobbigt!
Efteråt åkte jag och handlade och C till Martins spelverkstad för att öh, göra nåt grabbigt. Ett av Christers flipperspel behöver fixas och Martin har också en del spel i ytterligare en lokal, samt kunskap och utrustning kring dessa maskiner
som inte tillhör vanligheterna längre.
Jag startade upp en sorceress men gav upp efter en stund så degar i sängen i hopp att huvudvärken ska ge med sig, försökt återställa vätske- och saltbalansen med Trocadero och grillchips, eehehe!
Passen i Frölunda kör jag inte igång förrän veckan efter kommande eftersom vi är i Stockholm nästa helg för Lilltjejens cup. Som det känns nu är jag lättad för en veckas frist innan det är dags för Sisjön igen!
Njäe
Det är väl vid tillfällen som igår man ska påminna sig om Arthurs ord. Jag är i god tid på plats men när det är tio minuter kvar tills passet ska börja påminner parkeringsappen att tiden strax går ut. Det är endast 30 minuter där jag står.
Sprintar upp till Ekelundsgatan, lyckas hitta ny parkering och sprintar tillbaka, undrar varför Body Attacken inte är slut ännu och inser att mitt pass nog är i andra salen. Ilar dit där tre tappra deltagare väntar. Jag har glömt headsetet
och ilar tillbaka, tar med båda och dubbla batterier från laddaren för säkerhets skull. Ingen av dom fungerar. Rusar ut till receptionen där tjejen säger att hon kommer strax för hon håller på att göra en smoothie till en kund. Nästan tio minuter
för sent kör jag igång utan headset medan Attack-instruktören och receptionisten kollar på tekniken. Det var batterierna som var helt urladdade!
Jag rinn-svettas innan uppvärmningen är klar och får hoppa över en låt för att hålla tiden. Man får vara glad att det bara var tre deltagare som fick utstå mitt kaos. Usch!
C behövde byta packning i tvättstugans diskho vilket resulterade i att han fått byta hela bottensilen och vattenlåset. Reservdelar till VVS är tydligen ingen luckurativ bransch då grossist-killen jag till slut fick tag på bekräftade att
aktörerna i Göteborg gått i konkurs och endast de stora allt-i-allo kedjorna Jula, Bauhaus osv fanns att hänvisa till.
Nu är det i varje fall fixat efter han kört femton mils kors och tvärs genom stan, hänvisats och letat hos än den ena och än den andra.
Kaka!
Glenn hade med sig en kaka med typ mazarinbotten och nougat på, ååh! Jag åt minst en fjärdedel och känner således att mitt vikariat i Domkyrkan om drygt en timme är av yttersta nödvändighet!
Imorgon kommer alla att jobba hemifrån så då känner inte jag heller någon poäng med att åka in.
Jag däckade vid tio igår och kunde avnjuta känslan av mig själv och inte levande död när det var dags att vakna och kliva upp. Liten som låg intill klev upp på min bröst, lade sig i halsgropen och pirrade som en minimoped. Mini har börjat busa med henne nu och de brukar ha brottningsmatch medan de väntar på frukost. Det ser så roligt ut med store Mini och lilla Liten, och så Plutt som med butter min eventuellt nedlåter sig att titta på.
Visserligen är rusningstrafiken betydligt mer reducerad nu men likväl så ska jag in i djupaste centrum så säkrast att bege sig nu... I tisdags trodde jag döden var nära gällande orken så får se hur det går idag!
Konfigureringar
Visst är den galet gullig, Flexlinjens lilla minibuss! Precis som en vanlig fast krympt i tvätten blir jag fånigt glad av att se den.
Den klassiska bilden av industrisemestern med min lilla röding på den nästintill tomma parkeringen. Det är en speciell känsla att gå i fabriken när det är full produktion men också när den är helt tyst och tom. Det pågår underhållsarbeten, upp- och
nedmonteringar av banor men manskapet är som sagt marginellt.
Mina arbetsskor är nya och moderna men grymt osköna. Jag var nog aldrig provat ett par bekväma sådana och mina fossingar bad om nåd efter gårdagen så försöker undvika att stå och gå så mycket som möjligt idag.
Det är inte så mycket jag kan göra egentligen då själva testningarna göra av allokerat folk och eventuella tekniska problem hanteras av Emil och de andra i teamet. Jag är mer sekreterare som bokför resultaten, så när problem uppstår sitter jag här som
ett överflödigt fån medan de kollar inställningar och konfigureringar.
Kört igång mina pass i Sisjön och möttes av knökafull sal, trots semestern! Visst, vi tar bara in sjutton deltagare tror jag men väldigt roligt att se mina stammisar men också några nya på plats. Det var sketjobbigt! Första passet i Mölndal
gick som smort antagligen på rent premiäradrenalin…
Välsignat skönt att komma hem till dukat bord, C har som konsult "tvingad" semester två veckor till. Spelade lite Dibbe och kollade "Milion dollar menu" tills jag däckade.
Samma sak att komma upp på morgonen, det gick utan problem i måndags trots tre timmars sömn, men igår och idag var rena döden. Måste komma till ro tidigare!
Mjukstart
Trodde alla i teamet skulle vara inne på kontoret idag, men migreringen sker först imorgon bitti och då industrisemestern fortfarande pågår är det således i princip tomt här inne. Det var bara jag och Emil i teamet som missat planeringsdetaljen och åkte in - just för att vi endast ska bistå med våra extra par händer.
Eftersom vi måste ha skyddskläder i fabriken körde jag myskläder när jag åkte in. Dels funkar det i den informella kontorsmiljön vi har här och dels vägrar jag kränga på mig jeans. Jag vet inte ens om jag kommer i dom! Jag fattar verkligen inte hur man kan orka ha ett jobb där det krävs och förväntas en business dresskod som man kan se uppe på huvudkontoret. De stereotypiska små dräkterna och klackar, brrr! Att klä upp sig för något speciellt tillfälle kan vara trevligt, men i mina ögon klär dessa upp sig vareviga dag - för jobbet! Skulle jag ta på mig det som de har på sig skulle det kännas som jag skulle gå på någon tjusig tillställning och inte till arbetet, men jag antar att det är som C säger - att man vänjer sig, framför allt om alla andra i omgivningen bär detsamma.
Jag vet inte om jag varit ledig så länge från jobbet någon gång, om man bortser från tiden jag arbetade som lärare. Min hjärna känns trög och som allting glömts bort så det är synnerligen skönt att det är så lugnt och det faktum att jag befinner mig i limbo mellan min gamla och nya roll. SmartFacts som flyttas till en annan organisation och dessutom jobbat hela sommaren har redan börjat sin mentala flytt så alla mina möten med dom har vi redan plockat bort.
Positivt är att jag känner en nytädning och motivation för nästa kurs i kinesiska som jag ansökte till och nyligen fick antagningsbesked för. Dock är jag lite orolig för om jag kommer att fixa det rent tidsmässigt då den jag slutförde i våras var på 7,5 poäng och denna i höst är på det dubbla. Om jag nu dessutom ska komma till rätta i min nya roll och det faktum att jag också ska gå en projektledarkurs i november så börjar vattnet kanske bli lite för djupt! Men jag känner verkligen att jag vill lära mig kinesiska och att det får ta den tid som behövs då jag ju inte har någon brådska.
Beställde kursboken på Amazon för över sjuhundra spänn, så endast den investeringen ger ett extra incitament för mig att verkligen göra mitt bästa.
Emil åkte hem för att fortsätta hemifrån efter lunch och jag gjorde detsamma. Fick en lunchförfrågan från Mikael som också gör sin första dag idag - efter en föräldraledighet på ett år! Var väldigt kul att ses, vår trio av honom, mig och Ola har nu spräckts då Ola valde att lämna vid omorganisationen men vi har ambitionen att ändå bibehålla våra middagar. Tycker det är så roligt att vi lyckats upprätthålla den kontakten och hoppas den kan hänga kvar även om vi hamnar på andra arbetsplatser.
Från juli månads böcker är det flera jag rekommenderar som spänner över väldigt olika områden. Nadim Ghazale inspirerar och alltid när jag läser denna typ av böcker eller historier så känner jag att jag vill så mycket, vill vara en av de där som hjälper och blir en länk in till det samhälle som vi ser som sådan enkel självklarhet. Man hålls tillbaka av "vad kan jag göra", jag har inte tid", "hur gör man?" när det är så många andra människor som uppenbarligen gör det, men inte tillräckligt många.
Edvin Törnbloms handlar om HBTQI och borde vara en självklarhet att läsa för alla, gammal som ung. Visst kunde den kanske bli lite för mycket ibland när han drar liknelser och överdrifter långt över nödvändig spets, och då det är Edvin själv som läser den därefter kan man uppfatta det en smula urspårat och oseriöst emellanåt. Men undertonen är djupt allvarlig och framför allt oerhört viktig att ta del av när han spänner från personliga erfarenheter och reflektioner till homosexualitetens historia och rena detaljerade beskrivningar kring hur bögsex helt sonika kan gå till. Från flamsiga skämt till djupaste allvar och allt däremellan är boken är rakt på, känns ärlig, utan krusiduller och därför något jag uppskattade.
Kristin Hannah och Kristin Harmels verk skulle kunna vara skrivna av en och samma författare, liksom andra av de jag läst med kvinnliga huvudpersoner som utspelar sig under första eller andra världskriget. De är också väldigt viktiga att ta del av med de perspektiv de delger från just kvinnorna som "blev kvar" hemma medan männen drog till fronten. Deras insatser eller öden lyfts sällan fram så det är synd på ett sätt att målgruppen och majoriteten av läsarna således också blir endast just kvinnor.
Kristin Harmel påbörjade jag faktiskt igår och lyssnade färdigt fram tills klockan var nästan tre på natten! Gång på gång satte jag insomningstimern men kände mig inte ett dugg trött, ville bara fortsätta trots en viss ångest över det faktum att jag skulle upp till jobbet. Jag kan ha lite svårt att komma in i dessa historier då karaktärerna byggs upp men har inga problem att uppfyllas när jag väl finner att de "kommit igång".
Sista, typ
I veckoprognosen dök den plötsligt upp, solen. En hel dag av enbart den gula rundeln omgiven av gula små utskott, utan moln eller regn. Vi packade pinaler och hade våra picknickfiltar utbredda knappt innan den nyupptäckta solen hunnit avverka
gräsets morgondagg. Det blev faktiskt som prognosen utlovat och vi svettades medan Barnsjön fylldes av badtörstande unga och lättade föräldrar. Vattnet var dock iskallt så vi nöjde oss med att låta oss svalkas via fötterna.
Sedan blev det söndag och det nyckfulla vädret var tillbaka. Jag har slumrat i solen och grejat inomhus medan regnet vattnat utanför. Känns konstigt att återgå till jobbet imorgon, konstigt och ovilligt. Men det blir bara en vecka, sedan kommer
Lilltjejen tillbaka och lite rutiner kan återupptas med förberedande träningar och matcher inför Volkswagen cup. Man kan bara hoppas att vädret blir bättre tills dess.
Rullar på
Det fortsätter att vara väder för spel i dess olika former. Vi plöjde Dibbe där jag har en liten tanke på att spela såpass att jag kommer till den nivån att jag känner mig nöjd när semestern är över. När vardagen med sina rutiner är på plats igen
finns inte tid eller ork för den tid som Dibbe kräver.
Så vi spelar och spelar men kommer faktiskt utanför dörren någon gång emellanåt. För ännu en runda i skogen till exempel, handla eller gå ut med Ådi. Jag vikarierade i Mölndals galleria igår och har således viss träningsvärk idag men gick hyfsat
bra, kändes väldigt roligt att köra igen.
Fick också lämna blod och får nu också efter mitt återhämtade järndepåvärde lämna i normal frekvens igen, tjoho!
Vi pratar ibland om framtiden och tankar kring vår gemensamma sådan, det faktum att min boendeekonomi är ohållbar och vilka alternativ vi har. Slutsatsen är alltid att de är få och densamma varje gång, där det mest ekonomiska för oss är att
vi flyttar ihop hos honom. Men jag vill klara att bo kvar tills Lilltjejen går ut skolan här i Balltorp i varje fall så ingen större idé att jag oroar mig över det faktum att jag idag har svårt att se hur jag ska kunna trivas ute i Björlanda. Som
jag resonerat tidigare kanske som ett boende, men inte ett hem.
C är villig att investera i vad som än kan behöva göras för att få mig att trivas, men det känns som ett svårbestiget berg eftersom det i grund och botten inte är mitt hem. Jag är kanske stelbent på den fronten, andra kanske skulle säga
fånig för mitt stora behov av självständighet.
Vi pratar och diskuterar och slutsatsen är likväl densamma. Förnuftsmässigt är det bästa alternativet vilket mitt känslomässiga jag måste acceptera, att flytta till honom och försöka göra det till vårt hem och se tiden an hur både våra förutsättningar
samt det ekonomiska läget i världen utvecklar sig för möjligheten till nytt gemensamt boende istället.
Men än är det lång tid innan vi eventuellt är där, då jag ju vill och hoppas kunna låta Lilltjejen bo här så länge som möjligt, jag trivs ju också så himla bra här i min borg, mitt hem. Hon har också uttryckt sig positivt till att
flytta till Christer, tills jag påminde om det faktum att han bor på andra sidan stan långt bort ifrån tja, allt! Skolan, vännerna, sin pappa, aktiviteter - allting nästan en halvtimmes körning bort.
C tycker jag bara ser problem och det hör onekligen till min pessimistiska natur, dessutom influerad av min personliga stolthet. Mitt hem, min borg! Men lång tid kvar som sagt så tills dess fortsätter vi att prata och lyfta våra funderingar.
Kollade av med Magnus idag inför måndag då jag ska börja jobba med att bistå teamet ute i fabriken och verifiera klienter efter en stor servermigrering. Jag har ju ingen aning om hur man gör så behöver slå följe med någon som kan visa. Kändes konstigt
att chatta med honom, jobbet har blivit så fjärran under dessa veckor, plus det faktum att jag kommer att fasas ut under veckorna när alla är tillbaka. Gruvar dessutom för måndag då jag ska kliva upp på morgonen efter att senaste tiden vridit på dygnet!
Semestersöndag
På något konstigt sätt föll sig slumpen på sådant sätt att jag, med pyttig marginal vann över Christer i Earth! Borde köpt en lott…
Fågelcentralen har ont om volontärer denna säsong så fick låna Lilltjejen några timmar vilket var mysigt. Hon fick fokusera på de små och skadade medan jag skurade golv, väggar och kylskåp samt diskade, det där som prioriteras ned vid brist på folk.
Sista kvällen som kattvakt åt vackre Maui och spröda lilla Elsa. Hon är så duktig som accepterar den kattanpassade astmainhalatorn morgon och kväll.
En veckas semester till, sedan mjukstart på jobbet då de flesta ännu är borta och så en vecka till då Lilltjejen kommer tillbaka. Saknar inte jobbet och dess ovisshet det minsta, men tacksam för min välfyllda tidbank som möjliggör de många veckors
ledighet jag nu tar.
Lilith
Japp, duktigt nöjd att jag kom mig ut på en och en halv timmes gå-lufs i Sandsjöbacka. Timmarna före och efteråt spelade jag Dibbe…
Idag har vi… spelat Dibbe, hela vägen till slutmålet att besegra Lilith. Nu är frågan vilken karaktär man ska testa nästa gång! Vi har bara varit utanför dörren för att handla lite samt mina turer över till grannen som jag är kattvakt åt. Lilla Elsa
ska ha astmamedicin morgon och kväll och har dessutom nästan tappat alla tänder så det är endast blötmat som gäller, helst tre gånger per dag. Hon är så himla söt, trefärgad, liten och skör trots att hon inte är mer än omkring nio år.
Hur mysigt är det inte med tre kissemånsar i sängen när man vaknar? Ovanligt att Plutt gör en sällskap så blir extra glad när det sker.
Lilltjejens lag förlorade mot det andra men de avslutade i gott mod allihopa tillsammans ändå. Hon hade ont i ett knä men nöjd ändå.
Växlande sol
Enligt alla prognoser och sittande faktum är det varma och klara sommarvädret vi inledde med - över. Växlande sol idag men kyliga vindar så termometern kämpar sig bara upp till omkring sexton. I lä är det ok.
Så det mest avancerade vi nog gjort hitttills är att komma på vad vi ska äta. Vi kliver upp när vi vill och gör lite vad vi vill, spelar Dibbe till exempel tills klockan närmar sig två på natten och fortsätter på förmiddagen. Den enda tid
jag vill förhålla mig till är Lilltjejens matcher i Gothia cup. En per dag sedan den nervösa premiären i måndags då de spelade lika mot ett norskt lag. Igår gick humöret ned efter en förlust mot tyskar och så upp igen med vinst idag mot ett lokalt
lag från Lilla Edet - för att gå ned igen då det visade sig att de i slutspel ska möta sitt andra lag. F13 ställer upp med två lag, därför behövde de Ronja med i det ena.
Imorgon åtta på morgonen går matchen så antar att det inte blir något nattsudd med Dibbe igen, man är ju inte tjugo längre…!
Sömnlös
Skickat in en ansökan, spelat Dibbe och tränat! Vill inte dö när jag efter semesteruppehåll ska köra igång mina pass igen så fick ett klokt infall att åka in till NW Domkyrkan där Joel körde.
Som deltagare brukar jag ha svårt att känna den där extra energin och engagemanget men Joel var duktig och hade en bra låtlista så förvånades över hur taggad jag blev. Kroppen kändes också förvånansvärt pigg, otroligt skönt att köra!
Jag är verkligen semesterförvirrad då jag meddelade mina team att jag tänkte förlänga min semester till och med denna vecka, men så var ju planen redan från början! Så nu förlänger jag den således till och med nästa vecka. Visst uppdaterade jag utkomsten
av varslen, att jag fick bevara kvar men på bekostnad av en konsult. Att jag inte längre ska vara Scrum master men han jag ersätter var också det så jag nu egentligen inte har en aning om vad jag ska göra. I vilket fall är han som de flesta andra
nu också på semester så ingen överlämning kan påbörjas ändå.
Uppenbarligen missade jag sömntåget, det har varit svårt att somna vissa nätter på sistone men just nu känner jag mig inte ens trött. Tur man är ledig imorgon!
Hemma
Från Öland tar jag med mig blommor. Men egentligen också från våra mil genom Norge och fastlands-Sverige. Rallaros, Smörblommor, Rölleka, Midsommarblomster, Renfana, Hundkex, Blåklockor och så många jag inte känner vid namn men vilkas färger
och artrikedom många förbiser som något som bara swishar förbi på vägen till uttänkta mål.
Öland hade gott om stenar också. Gamla stenar kan man ju inte säga eftersom alla är så gott som lika gamla, men gamla av människor hanterade stenar kanske man kan kalla det. Ruiner eller lämningar i någon form med en medveten tanke bakom.
Innan vi lämnade campingen gick vi upp i det intilliggande fågeltornet och insöp utsikten en stund. Sedan styrde vi vårt skepp till fordon söderut mot Eketorp med sin delvis återuppförda borg och anlände lagom till en guidad visning.
Fortsatte söderut mot Långe Jan, mest för att checka av också öns sydligaste punkt.
I Lappland stöter man på renar på vägarna och på Öland är det får. Bådadera lika vana och oberörda av fordon som försöker bana sig fram.
Innan vi tackade för oss och återvände till fastlandet besökte vi ännu en borg, Gråborg med Sankt Knuts kapell, en plats som kändes mer genuin och gjorde större intryck på mig än den kommersialiserade Eketorp. Även om Eketorp fyller en viktig funktion
i historiskt bevarande och medvetandegörande så kan ibland tystnaden och avsaknad av kommers ge och lära minst lika mycket. Det var något speciellt att kliva in genom det kvarvarande portvalvet och ut i den öppna borggården nu begravd av
tiden och övertagen av frodig grönska och betesmark. Men ringmuren stod kvar i en vittrad och delvis sönderfallen form, och tomheten och tystnaden där innanför tillät sinnet att fyllas av de ljud och synintryck som kunnat vara där för hundratals
år sedan.
Till kvällen var vi hemma och tömde vårt mobila hem på våra pinaler innan vi avslutade dagen. Nu har den dammsugats och skurad återbördats till sin ägare och hunnit iväg på nästa äventyr med en ny hyrestagare.
Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att husbilslivet absolut funkar för mig - men föredragsvis med max två personer!
Stenåsa
Det är minst sagt varierande väder, fint denna dag så checkade ut från Böda och betade av långe Erik innan vi äntrade den lilla färjan över till Blå jungfrun. En vacker liten ö som bjöd på sin vackra röda granit och en säregen upplevelse i skogen
där endast våra steg och ett lågmält men tydligt surr av insekter ackompanjerade oss. Inga jobbiga stickinsekter över huvudtaget så antagligen bin eller flugor av olika sorter. Det underbyggde verkligen öns mytomspunna rykten!
Mitt på stigen låg en sten som skrek om att bli medtagen, men tydligen bringar det otur och enligt utsago återlämnas åtskilliga varje år - så jag utmanade inte ödet.
För att vara på den säkra sidan fullföljde vi var sin vandring genom labyrinten också, som till Christers stora besvikelse inte var en riktig labyrint av nivå höga murar och oändligt letande efter utgången…
Duktigt svettiga kunde vi efter fullbordat varv med jättegrytor, grottor, fikastund och gamla stenbrott slappna av en stund i solen innan återfärden. Då gungade det duktigt och spypåsar delades ut men till min stora lättnad klarade jag mig bra, jag
som knappt ens kan stå och titta på Lokes gungande på Liseberg! Mot slutet av den timmeslånga färden började det dock bli jobbigt och den obligatoriska huvudvärken jag får tillsammans med illamående var ett faktum.
Då var det välbehövligt och gott att inta Öländska kroppkakor, något jag velat testa sedan svågerns föräldrar bjöd en gång. Fläsket var inte lika gott som deras och konsistensen mycket mörare men helt ok! Inte lika gott som palt men tycker nästan inte
de går att jämföra, som helt olika rätter.
Kvällen var i antågande och vi skulle söderut till Stenåsa. Ön är längre än jag minns och trodde, men vi hann hämta en virknål på vägen som den snälla butiksägaren lagt ut till mig (tack Anna för tipset!) och besöka Sankt Britas kapell ute på
Kapelludden. Vacker plats som andades fridfullhet.
Det är vattenbrist på Öland så vi turboduschade båda två på de dryga fem minuter vi fick köpa när vi checkade in. Jag hoppade över hårtvätten…
…välsignat skönt var det ändå att bli av med solkräm och intorkad svett. Avslutade med ett parti "Phase10" för ett sällsynt fall av ledning till mig var tvunget att dokumenteras!
Imorgon har vi ytterligare några hållpunkter att checka av innan vi lämnar denna ö och åker hemåt. Jag saknar kissemånsarna!
Köttkoma
C hostar och sover dåligt så medan han fick sovmorgon stack jag ut i den vackra morgonen på en yttekort joggingrunda! Bättre än inget och kändes således helt ok i sin korthet. Båtturen till Blå Jungfrun som var planerad ställdes in på grund av hård
vind så vi gör nytt försök imorgon. Kort efter vår sena frukost var klar hade vädret vänt till mulet och riktigt kyligt så vi har tillbringat största delen av dagen i vårt mobila hem och spelat ett Exit- spel. Drygt tre timmar och en hel
hoper med ledtrådar behövde vi. Tycker dessa spel är så finurligt utformade!
Mitt i pausade vi för att åka till Lammet & Grisen som visade sig vara väldigt annorlunda mot deras andra restaurang i Sälen. Vi var båda överens att den sistnämnda var både bättre vad gäller maten samt mysigare. Här var det någon form av
taverna-atmosfär som eftersträvades vilket kan vara trevligt men inget vi uppskattade. Galet mätt blev jag i vilket fall men efterrätten blev en fräsch avslutning efter den tunga maten som vi också var överens om passade bättre en vinter än mitt
i sommaren.
Våra husvagnsgrannar poppar hög musik, vilket de verkar göra varje kväll och klockan är elva. Får man göra det?
Böda
Det blev en måndag som kändes i skinnet trots moln och dis emellanåt - vilket nog var tur. Vi slappade vid poolen tills de stängde och vaknade morgonen efter till det trivsamma smattret av regn mot taket.
Det klarnade upp och vi packade ihop och åkte norrut till Bornholm. Parkerade strax utanför och cyklade in för att flanera och käka glass på deras köpmangata. Vi försökte hitta en 3,5 milimeters virknål så jag kan slutföra mitt pågående projekt,
men vill man virka på Öland är det webbutiker som gäller.
När vi fortsatte norrut gjorde vi ett stopp på Glashuset och intilliggande karamellkokeri. Lite kul att kunna personifiera valfritt glass med blästring och vi gjorde ett till oss alla tre.
Nu är vi i Böda hamn och Christer har till slut fått förkylningen vi tjejer betade av. Ätit lite grill-gottigt, flanerat med hundis och lyckats klara alla nivåer i "The mind", med tre liv till godo!
Planen var en båttur ut till Blå jungfrun imorgon men den verkar nu ha blivit inställd. Får se vad vi hittar på istället men det känns skönt att inte ha några måsten, bara göra det vi vill och känner för.
Vad hände nu?
Alltså hm, vad hände nu? Jag hade ställt in mig på och såg fram emot fem dagar av total ensamhet med katterna. Jag dammsög och skurade husbilen och så kramade vi Christer hej då. Det var strålande sol och värme så jag och Lilltjejen
smorde in oss och satte oss vid vinbärsbusken som dignade av fullmogna bär.
Vi småpratade om resan och personliga tankar och reflektioner medan Liten bokstavligen svansade omkring oss. Så plingar det i min mobil - Cs döttrar har messat att de inte vill åka och en ledsen emoji.
Vi blir båda ledsna och arga för hans skull och Lilltjejen undrar om inte jag kan följa med honom istället.
Vi kramar om honom när han kommer och frågar vad han vill göra. Så nu sitter jag plötsligt i solen här ute i Saxnäs på Öland!
Jag fick packa i all hast, sprang runt om en yr höna så hjärnan hann inte riktigt ställa om, tacksam att vi hunnit beta av all tvätt och att jag likväl fått landa lite. Granntjejerna är glada att ta hand om kissemånsarna igen
och Lilltjejen fick krama sin pappa några timmar tidigare än planerat.
Jag kom ihåg att ta med virkningen denna gång, den kändes bra att pyssla med medan min hjärna kom ifatt lite.
En efterrättsbuffe på Rosegarden utanför Gislaved hjälpte upp både blodsocker och humör. Friterade bananer är ju jättegott!
Nu ges jag ju faktiskt möjlighet att testa husbilslivet på bara två personer och det var med en annan känsla av ro som jag boade in mig efter vi kommit på plats på campingen. Nu kan jag bara vara, inte för mig själv som jag hade trott, utan
med C - och det är ju faktiskt rätt bra det med!
Landat
Det är lite skillnad på vägarna från norrlandskusten och ned till den västra jämfört med Norge… vi plöjde från Piteå till söder om Uppsala där jag hittade en lite udda men mysig plats för oss att slå läger. Det kändes som att bo hemma i värdarnas
trädgård där det gemensamma badrummet för oss och de två stugorna låg inne i boningshuset. En kik bakom ett draperi och där låg deras vardagsrum!
Gulligt med självservice av diverse varor invid diskbänken och betygen från Ronja sköt i höjden när det visade sig att två katter bodde där också.
På morgonen milknarkade vi vidare tills vi kom hem till ett varmt Mölndal. Okej, en avstickare i Linköping till Cloettas butik!
Nina och company hade tyvärr dåligt väder hela deras vecka, men när vi anlände var det sol och värme!
Tjejerna fick gå skytteltrafik när vi tömde husbilen på alla våra attiraljer och sedan gick tvättmaskinen ända till midnatt.
Strålande lördagsmorgon idag när vi sjöng och uppvaktade Christer på hans födelsedag och med det fina vädret och Meja som skulle hämtas vid tolv åkte vi till honom så de kunde spela flipper och bada. Det är varmt!
Sammanfattningsvis fick vi två fina veckor trots ojämnt väder. Jag ville att tjejerna skulle få med sig positiva upplevelser och minnen och hoppas det lyckades. Framför allt också att bara få vara tillsammans. Vad det verkade höll de sams och
hade kul med varandra hela tiden, även om jag tror Lilltjejen kroknade lite på slutet. Hon har lite av mina introverta egenskaper, då hon ibland när jag frågar om hon inte ska hänga med någon kompis efter skolan kan svara att hon inte
orkar och hellre vill vara ensam.
Min första erfarenhet av husbil är tudelad. Det är onekligen praktiskt och väldigt mysigt att bara kunna åka runt och "boa in sig" på de olika platserna. Husbilen var vad jag antar är i mellanstorlek med sina dryga sjuhundratrettio centimeter och knappa
fyra ton. Två bäddar bak och två som fälldes ned uppifrån över förarsätena där tjejerna samsades.
Jag gissar att det var min introverta sida som efter två veckor av det kompakta boendet började känna mig stressad. Alla grejer överallt som var omöjligt att bringa ordning bland, att inte kunna röra sig fritt utan att knö mot något eller någon.
Två personer passar nog mig bäst, jag och C eller jag och Lilltjejen…
Tror också det kanske känts lite lättare om man stannat längre på någon plats, nu var det dessa sevärdheter och platser vi ville bocka av och således blev det mera flängande.
Påfallande många vi träffade på campade på egen hand, ofta med en ombyggd van, skåpbil. "Van-life" har ju blivit populärt vilket märktes och vid Predikstolens camping noterade jag en tysk tjej i min ålder som satt utanför sin van och läste Lucinda
Rileys sista bok med ett glas på det lilla bordet intill. Det såg så otroligt lyxigt ut och något jag själv såg mig själv kunna och vilja göra.
Från och med imorgon kväll är jag ensam då Lilltjejen ska vara med Johan för hans sommarveckor och C fyller husbilen igen och åker till Öland imorgon med sina tjejer för en knapp vecka. Jag klagar inte, haha!
Hundisar!
Idag blev det mycket hundgos när vi träffade först Jenny ute i deras fantastiska sommarställe i Kalamark. Golden retrievern Nova och valpen Zelda, hälften labrador och golden hade tjejerna gärna hundnappat om de kunnat. Jag blev galet avundsjuk
på sommarstället (minus myggen som de effektivt stängt ute), en stuga eller permanent boende jag bara kan drömma om!
Direkt efteråt tillbaka på vår husbilsplats kom Anna, Idde och deras urgulliga dvärgpudel Mona och hälsade på. Tjejerna klickade direkt och kvällen blev fin men lite kyligt ute. Det verkar som mina Thermacell funkade i alla fall, tack och pris!
Så glad att vi hann träffa både Cathrine, Jenny och Anna, de som jag vill träffa och inte måste som så många känner skyldighet att göra när de "är i trakten". Där är jag så glad att jag inte har någon nära släkt att måsta
hälsa på av ren plikt och skyldighet.
Vi har packat ihop allting på utsidan och siktar på att komma iväg söderut direkt imorgon. Vi vill ju komma helst halvvägs hem innan vi slår läger för sista gången. Jag hoppas vi kan svänga förbi Cloettas fabriksförsäljning utanför Linköping.
De ska sluta producera Mums-Mums! Så jag kanske ska bunkra i frysen…!
