Alltså hm, vad hände nu? Jag hade ställt in mig på och såg fram emot fem dagar av total ensamhet med katterna. Jag dammsög och skurade husbilen och så kramade vi Christer hej då. Det var strålande sol och värme så jag och Lilltjejen smorde in oss och satte oss vid vinbärsbusken som dignade av fullmogna bär.

Vi småpratade om resan och personliga tankar och reflektioner medan Liten bokstavligen svansade omkring oss. Så plingar det i min mobil - Cs döttrar har messat att de inte vill åka och en ledsen emoji.

Vi blir båda ledsna och arga för hans skull och Lilltjejen undrar om inte jag kan följa med honom istället. 

Vi kramar om honom när han kommer och frågar vad han vill göra. Så nu sitter jag plötsligt i solen här ute i Saxnäs på Öland!

Jag fick packa i all hast, sprang runt om en yr höna så hjärnan hann inte riktigt ställa om, tacksam att vi hunnit beta av all tvätt och att jag likväl fått landa lite. Granntjejerna är glada att ta hand om kissemånsarna igen och Lilltjejen fick krama sin pappa några timmar tidigare än planerat.

En efterrättsbuffe på Rosegarden utanför Gislaved hjälpte upp både blodsocker och humör. Friterade bananer är ju jättegott!

Nu ges jag ju faktiskt möjlighet att testa husbilslivet på bara två personer och det var med en annan känsla av ro som jag boade in mig efter vi kommit på plats på campingen. Nu kan jag bara vara, inte för mig själv som jag hade trott, utan med C - och det är ju faktiskt rätt bra det med!