Valborgsmäss
Långhelg och weekendresa? Nej, PT på morgonen, vanlig arbetsdag och combat till kvällen. Efter marklyft och pull-ups kan jag bara konstatera sparrisklena underarmar och händer. Frustrerande ynkligt. Observera pull-ups med fusk i form av gummiband. Skulle aldrig klara en endaste en utan hjälp. Känner inget större behov av att göra det heller. Kan mina begränsningar.
Med darriga händer intog jag frukost efteråt, en mycket trevlig service hos anläggningen. Gratis torsdagsfrukost! En kvarleva från Elixiatiden de knappast vågar ta bort. Hoppas inte i alla fall, de veckor jag nu har kvar.
Det blir motsträviga majbrasor i regionen idag när regnet strilat ned konstant sedan morgonen. Var några år sedan jag mös vid en brasa, tror Lilltjejen satt i vagn ute på Aludden. Får istället svettas framför Kålleredianerna. Läser om föräldrar som inte orkar hämta sina berusade ungdomar när polisen ringer. Är det för att se sitter själva och krökar över parmiddagen? Känns ibland som det finns en allmän inställning att ungdomsfylleriet hör till, något normalt på sin väg till vuxenlivet så som att sova till lunch och ockupera hus. Vilka föräldrar är det som ifrågasätter polisen när de ringer? Tror de att de gör det för nöjes skull? För att ungen är lite mellanölsfnittrig? "Ring tillbaka när hen slocknat i diket och berätta vilket dike det är så kommer jag när efterrätten är avslutad." Samtidigt får jag vidarebefordrat mail från Johan att Nattvandrarna i vårt område inte längre kan vara verksamma. Så lätt att tro att det i vårt idylliska villaområde inte skulle behövas Nattvandrare. Så lätt att vara naiv eller snarare mer än rådigt korkad, på samma nivå som att tro att missbruk och misshandel bara förekommer i andra områden. Men inte här.
Hade sett fram emot att bli del av Nattvandrarna när Lilltjejen kommit upp i tonåren. Tills dess kanske de fått till de resurser som behövs. Annars finns det väl ingenting som hindrar oss föräldrar från att själva gå ut och se vad våra barn faktiskt gör. Framför allt en kväll som kommande Valborgsmäss.
"Vi kan snabbt summera dessa 15 år genom att ha räddat 5 ungdomars liv, ungdomar som varit i redlöst tillstånd p.g.a fylla, droger och en misshandel.Vi har förhindrat misshandel, droglangning, "öl-taxi:s", vi har räddat skolor/dagis från onödigt sabotage, vi har tagit hand om 3 ungdomar som överkonsumerat hasch, detta var bara ett litet snabbt ax-plock."
Fåtöljen
Drömde att jag jagades av Godzilla. Hade varit trevligt om jag kunnat springa lika snabbt och uthålligt några timmar senare på bandet. Inte ens tillfredsställelsen av själva genomförandet klarade att hålla mig igång mer än en dryg halvtimme. Tio minuter lubb och resten intervaller. Gaah vad tråkigt! Jag måste försöka utomhus istället men det tar emot nåt vansinnigt.
Mycket trevlig teamdag igår för övrigt ute på Hällered. Denna gången fick vi åka med XC60 och därmed de riktigt elaka testbanorna. Inte lämpliga för en Polestar precis. En del hade verkligen bara som syfte att vara så jäkliga som möjligt mot bilen. Vi flög som vantar däri. Kändes lite sådär att efter sådan misshandel pressa hastigheten på höghastighetsbanan. Jag fick lite större respekt för Volvo kan jag säga.
Jag hade fixat några snabba tävlingar för gruppmedlemmarna till avslutning. Till frågesporten valde lagen var sitt ljud. Kunde omöjligt hålla mig för skratt då ena laget körde pruttljud och det andra hoade som sorgsna ugglor!
Fåtöljknör med Liten Grå
Jag och Johan är förälskade. I en liten kolonistuga på Stora Varholmen. I tidig morgonstund åkte vi den lilla färjan i form av båt den korta sträckan ut till ön. Med oss hade vi mäklaren och från att ha varit väldigt sugna kom vi hem och räknade, klurade och bollade om möjligheter till finansiering. Det är en annan värld där ute. Så nära men ändå så totalt annorlunda. Så anspråkslöst och så fridfullt.
Bakom stugan ligger öns högsta punkt. Vidsträckt utsikt åt alla håll. Underbart helt enkelt. Allt är möjligt brukar det heta. Jojo, inom gränsen av finansiella förmågor.
Bra med folk på dagens pass i Frölunda och kan bara konstatera att tempot var bra mycket lugnare i uppvärmningarna förut. Körde 33:ans "Think about the way", nostalgi på flera plan. Deltagarna verkade tycka den var ok i alla fall då många liksom jag finner den nuvarande stressig vilket inte riktigt känns bra som uppvärmning.
(Klämd sötis)
Regn
Klämd mot väggen stod Johan och grillade två kycklingfiléer, en hel fläskfilé, chorizokorvar, halluomi och andra tillbehör. En gigantisk laddning risotto och vi hade mat för ett halvt kompani. Det blev några matlådor, men självklart går det alltid ner glass ändå. Jag och tjejen frossar i strössel.
Det fina vädret är över och regnet har strilat ner till och från hela dagen. Får hoppas på uppehåll under förmiddagen imorgon i varje fall då vi ska ut till Stora Varholmen en sväng. Visning av kolonistuga som vi ska sukta lite efter.
Äntligen får vi börja byta ut låtar i senaste releasen. Uppvärmningen och låt fyra ryker snabbt som ögat. Slängde in en annan femma och sjua också när jag ändå var i farten. Ska bara plugga in dom i hjärnan igen. Har en deltagare på söndagarna som också är från Korea. Hon berättade om en resa hon varit med på som anordnades varje år av en adoptionsorganisation eller liknande. Det lät både intressant och jobbigt. Späckat schema som inkluderade bland annat matlagningskurs och kulturella rundvandringar. Något som lät mer utstuderat var dock besöket på ett barnhem där de föstes in i en sovsal full med spädbarn och fick ett i famnen. Där satt så en busslast vuxna adopterade koreaner storbölandes med sig själva i veckogammalt format i armarna medan en fotograf sprang runt och dokumenterade. Sedan var det in i bussen igen och vidare till danskurs. Förutom det kunde hon ändå rekommendera den, en resa lämplig att göra just på egen hand med andra adopterade och inte familjemedlemmar eller vänner. Trots att jag som tidigare nämnt inte funderat mycket över mitt ursprung kan jag ändå förstå varför hon tyckte så. Den typen av resa skulle vara en resa för mig. Tidigare ursprungsintresse eller ej hade det blivit en känslomässig upplevelse som bara just en annan adopterad skulle förstå. Fokus skulle vara jag, ingen annan att ta hänsyn till. En vanlig turistresa kan man sedan göra med familjen.
Berättade om detta för Johan. Förutom den delade kritiken mot barnshemsbesöket var det andra han sade: "Men då måste du ju vara social." Vilket också var min andra negativa tanke. Hänga tätt ihop med en hög främmande människor en hel vecka känns lika tilltalande som liktornar. Inte ens det faktum att vi ser mer eller mindre likadana ut allihopa hjälper det minsta. Eller så är det kanske just det som det gör?
Ligger
Bara för att jag tjatat om min extra energi har jag nu gått och lagt mig samtidigt som Lilltjejen. Den sistnämnda pigg, undertecknad sketastrött.
Johan har drabbats av allvarlig släng av Varvet-stress så han avslutar också denna kvällens fotbollsträning med ett löppass. Själv hade jag tillräcklig disciplin att kliva upp 05.05 och dra till gymmets löpband. Men orkade nätt och jämt fullfölja en halvtimme, i lägre tempo än vanligt. Bättre än inget antar jag.
Fredagkväll, klockan är 19.49. Godnatt.
Avslag
Jaha, här sitter man. Ratad, nekad, ej berättigad att lämna blod. Medan Mikael får bidra är man förpassad att sitta här och sura. Med mitt gränsvärde
på 124 sist måste jag kollas innan nästa tömning. Med tanke på all energi jag känt på sistone trodde jag aldrig det skulle vara några problem. 121! Snopet värre!
Klen tröst att man, om än en knapp månad bort ska undvika att ge blod innan ett såpass långt lopp som Göteborgsvarvet. Hörde när jag gav en gång i Umeå att just löpträning försämrar blodvärdet då man bokstavligt talat "slår sönder" blodkropparna. Vet inte hur mycket relevans det är i det men låter bra att skylla dagens nederlag på.
Snart sängen
Fastnade med fina Ida så fick skynda iväg för att hämta Johan. Handduk i sätet för värsta svetten. Kläderna, framför allt upptill kan nästan vridas ur, så kopiöst svettas jag!
Som synes glömde jag byta ut skorna i väskan. Dock gick det kanon med dessa. Nästan till och med att de var skönare då mina andra börjar bli uttrampade. Mer stabilitet och dämpning för trampdynorna i dessa också. Kanske fortsätter med dom, dem (aaah!). Frågan är då om jag trampar ut dom innan Varvet. Är ju andra rörelser än vid ren löpning.
Imorgon är min första dag som smygchef. Hade inför-möte med chefen och chefens chef. Jag värjer mig mentalt varje gång de säger chef-ordet till mig. Gör grimaser och krumbuktar men är stencool (typ) på utsidan när de talar om mina framtida chefsmöjligheter. I tanken har det låtit lite småkul och spännande. Uttalat blir det så konkret och så inte-jag. Mjukstarts-prova-på de-luxe som sagt. Jag vet ju som sagt inte om det faktiskt är ett "inte-jag" förrän jag provat.
Nedbäddad
Det är verkligen ett faktum. Jag ska springa Varvet. Hade aldrig i mitt tidigare eller nuvarande liv kunnat föreställa mig anmäld till en halvmara. Nope, never ever. Men nu börjar det verkligen bli en realitet. Hon med två, trippelfemmor och sju på bröstet ska banne mig springa, lufsa, vingla hela vägen in i mål.
Nog förväntan snedstreck ångest.
Bra dag med lite lubb där jag höll ut i fyrtio minuter innan knäet sade ifrån såpass att min uttråkade hjärna slapp uthärda mera. Redde ut lite med några leverantörer och annat grejs som jag får betalt för och sedan var det månadens mentorsträff. Fick vara med på ett styrgruppsmöte med företagshälsan. Riktigt, riktigt intressant och mer handfast än jag trodde det skulle vara.
Johan blev lite stressad av ankomsten av sitt startbevis så han stack ut och sprang efter fotbollsträningen. Han har ju varit så mycket småförkyld att löpträningen uteblivit. Go kväll att lubba i. Själv ska jag försöka hämta ikapp lite sömn men är förvånansvärt pigg. Energitoppen jag upplevt senaste veckan håller i sig.
Två grå intill
Det var ju lite sött. Lite sött i en påse i backspegelns hängfolder. Flytande sött i solbakad påse. Tanken som räknas.
Det sommarlika vädret håller i sig. Drygt sjutusen spänn senare har jag servad Guling med förhoppningsvis åtgärdad motorlampa. Bränsleåtervinningsgrej utbytt. Guling redo för besiktning.
Träningsvärken känns bitterljuvt välbekant. Segstartad i kroppen vilket PT-Johan hänsynsfullt sket i och körde mer skoningslöst än vanligt. Bergis. Försöker motivera mig för löpträningen om åtta timmar. Går sådär. En halvtimme eller en timme. Vad är en timme egentligen? Ett jobbmöte. Två avsnitt av Modern Family. Ett CSI. Ett combatpass. Hur svårt kan det vara?
Solmorgon
Tillfällig kompis till imorgon och kanske längre när Gulingen blir ompysslad. Förhoppningen är att bli av med den gula motorlampan en gång för alla. I varje fall tills besiktningen är avklarad.
Trots det strålande vädret var det ändå rätt bra med deltagare i den solvarma salen. Kul!
Knatteskutt var också rena nöjet i solen där platsen var lägligt nog intill Alpuddens stora lekplats.
Hon älskar kepsen hon fick av moster Nina. Bär den nästan jämt ute som inne.
Efter bastun
Jag hade några uppdrag innan den sedvanliga storhandlingen. Bikini och kläder. Johan ringde efter en kvart för att kontrollera att jag inte provade träningskläder. Eller träningsskor för den delen. Har ju en förmåga att hamna på dom avdelningarna, framför allt när jag känner noll motivation för faktiskt uppdrag. Finns det egentligen någon som tycker om att köpa bikini? Stå där i provhytten vars vita sken har förmågan att få en att känna sig än mer avklädd i de provade tygstyckena. Att man välsignats med bredd över axlarna istället för höfterna, lika lite midja som byst och rödflammig nuna efter pormaskklämningen man inte kunde låta bli i det skarpa ljuset gör inte utprovningen lättare.
Jag tycker jag förtjänar lite heder för självkontroll och självinsikt. Jag insåg att jag behövde proffshjälp och gick till en sådan där liten butik med enbart under- och badkläder. Där en bh kostar som en PT-timme och varje bikinidel motsvarar en huvudrätt på Sjömagasinet. Ganska sjukt för lite tyg. Det var jag ändå beredd att ta för behållningen av vad jag förutsatte var en kunnig expedit. Jag blev inte besviken. Drygt en timme senare lämnade jag butiken men en färg jag aldrig trott jag skulle gilla. Också Johan blev förvånad över valet, tills han fick se den på. Phu!
Han och Lilltjejen körde klädsim och livräddning på simskolan medan jag slutförde shoppingturen med en kjol(!) och veckoproviantering. Lite sen lunch och så drog vi tjejer till Lekstaden i Kungälv där massor av lek väntade med Marcus. Det var med nöd och näppe hon höll sig vaken på vägen hem.
Det strålande vårvädret på utsidan var trolig orsak till det betydligt färre antalet besökare både där och Vattenpalatset. Soltörstiga föräldrar tog ut sina vinterspröda telningar en dag som denna medan vi stannade inne. Perfekt! Några minuter hade de till och med hela leklandet för sig själva.
Sol fick Lilltjejen igår. Resterna av den i alla fall då vi gick ut och kastade lite freesbee efter middagen. Johan mossrev resten av gräsmattan medan vi var i Kungälv förresten. Känns också som en hopplös kamp, mossan på framsidan och Parksliden på baksidan. Plattlägga baksidan och gräva pool på framsidan?
Imorgon flyttar Knatteskutt utomhus för de tre sista tillfällena. Hoppas vädret håller i sig. På fredag väntar en ny utmaning på jobbet. Min chef Nicklas ska vara ledig så jag fick frågan att hoppa in och vara acting för honom! Denna och några kommande fredagar framgent har jag fått förtroendet och möjligheten att prova på den rollen. Superdelux-mjuk variant förstås, det vill säga alldeles lagom för mig. I princip mest att om nödvändigt skyffla eller jaga information upp och/eller ned. Ingen stor grej för många men spännande för mig. För mindre än ett år sedan fanns det inte i min värld att föreställa mig i en chefsroll. Aldrig i livet. Näpp. No way. Vaktansvaret jag hade när jag bodde i Stenungsund ett halvt liv sedan räknas inte. Jag har alltid varit nöjd med att vara "vanlig" anställd. Har haft mina arbetsuppgifter och varit fullt nöjd med de utmaningar och det ansvar de inneburit. Karriär eller högre mål har aldrig varit något viktigt eller intressant för mig. Så länge det känns meningsfullt och givande för mig är jag nöjd.
Så får jag erbjudande att delta i mentorsprogrammet och får en mentor som inspirerar och stöttar. Jag får förfrågningar från Nicklas och plötsligt har helt nya tankar slagit rot och fått fäste. Jag har aldrig sett mig som en chef eller tilltalats av tanken på att vara en. Snarare undrat hur man kan vilja vara det av annan anledning än lönemässiga. Framför allt är det personalansvaret som är avskräckande. Att hantera människor som det förväntas och krävs av en chef rimmar illa med min introverta sida. En sida mina kollegor inte alls känner igen mig i. Tja, jag gillar mina kollegor och kan faktiskt uppföra mig hyfsat bland folk ibland.
Men min skepsism till trots så är fröet sått och förtroendet smickrar och utmanar mig. Jag vet ju de facto inte hur det är att vara chef så när jag nu får möjlighet att prova på ett sådant här snällt sätt är förutsättningarna de bästa. Man vet ju inte förrän man provat.
Näe
Planen var att köra premiärpass ute denna morgon. Skulle bara ha tagit än mer kläder. Brr! Nu fegar jag ur och tar bandet istället. Axeln värker, närmast beskrivet som växtvärk. Hellre den än knäet.
XC90 serverat. Wroom, wroom!
Jepp, provkörning för hela slanten pågår för fullt kommande veckor och då vi var snabba att boka fick vi också komma tidigt ut på demobanan. Har ju kört den gamla XC90 och upplevde den som ett skepp. Därför blev jag rätt överraskad av hur smidig den nya kändes. Pigga var de också, även den minsta tycker jag och även om jag är skeptisk till touchscreenen är den minimalistiska designen rätt trevlig.
Sju säten och jag med mina 173 centimeter satt helt ok där längst bak. Har man ingen sjunde person var längst bak nästintill lyxig med möjlighet att sträcka ut benen. Blev bara tre varv på banan för min del dock då åksjukan snabbt hälsade på. Kvardröjande huvudvärk nu på grund av den, men det var varven i största T8:an värda.
Med #volvomoment ska vi vinna tårta till vår grupp - med vår egna "Epic split"!
Min andre Johan
Får jag presentera min andre Johan, min PT, min Personliga Tortyrmästare. Tio veckor till ska vi dras med varandra and I like it!
"Good mornings", "no money", planka-med-boll-grej, lyft-20-kilos"boll"-och-släng-över-axel-så-det-dånar-grej och annat trevligt gav mig som vanligt darriga ben och påminnelse om min befintliga klenhet.
I söndags lade jag mig tidigt. Vanligtvis när jag vaknar efter såpass tidigt sänggående har jag så ont i ryggen att jag knappt kan, tja som sagt, ursäkta mig men torka mig efter nummer två. Vridningen och sträckningen den rörelsen innebär har gjort evinnerligt ont. När jag nu tänker tillbaka senaste veckorna har jag faktiskt inte haft den smärtan. Stel någon morgon men inte alls ont på samma nivå. Kan jag tillskriva det dessa morgonsessioner? Bättre styrka vid planka och armhävningar kan jag definitivt konstatera i varje fall. Ingen mera hängmatta och smärta i ryggslutet. Grymt juh. Snart nog vågar jag kanske till och med köra alla armhävningarna på tå? Nu när de ligger i låt fyra handlar det om att hushålla med krafterna till resten av passet. Tidigare när de låg i styrkelåten sist i passet orkade jag helt enkelt inte.
Fokus ligger fortfarande på rygg och löpstyrka men efter varvet kanske vi kan lägga om inriktningen lite.
Det är investerade pengar men ändock ganska sura. Själva PT-kostnaden kommer jag ju inte ifrån, men medlemsavgiften känns jäkligt onödig. Hade jag kört på NW hade jag ju sluppit den. Kunde inte NW ha tagit över Torslandaanläggningen av Elixia istället? Det blir helt enkelt för mycket arbetstid förlorad att ta någon av våra anläggningar. Dessutom är jag ju förtjust i min Johan nu. Hade en något förutfattad mening om personliga tränare att de stod och gapade så saliven stänkte för att tvinga igenom en repetition till. Kanske man kan få det om man vill men den är definitivt inget för mig. Känns som han ser när jag faktiskt kan klämma fram mera eller nått min gräns. Antar att en bra PT faktiskt anpassar sig efter den stil som funkar för klienten. Dessutom får jag gnälla och gå an, gruffa över idiotiska övningar jag ändå gillar men sällan medger. Jag behöver någon som säger vad jag ska göra, petar på detaljerna i tekniken så jag vet att det blir korrekt. Att köra själv i gymmet är vansinnigt tråkigt. Att köra med PT gör det inte vansinnigt roligt men mer meningsfullt. Vem vet, tids nog kanske jag lär mig att uppskatta det så pass att jag vågar mig på att ensamsegla bland maskinerna. Bland, inte med. Vi jobbar knappt alls med maskinerna och det gillar jag. Då kanske jag har råd att komma iväg på min nu ytterligare framflyttade spahelg igen!
Morgonrodnad
Vajjer morgon. Kall och klar. Pungat ut med över femtusen på ytterligare tio PT-timmar. Gjorde ont på kontot. Gör ont i kroppen. Det betalar jag för. För att jag är för odisciplinerad att göra det själv. För att jag inbillar mig att det hjälper mig. Nu kör vi.
Energi
Vad galet mycket energi jag har nu. Stod och funderade om jag skulle haka på Toves 75-minuters Cardio Step!
Trodde våren och det fina vädret skulle ge färre deltagare också i Partille men istället var det något fler än vanligt. Grym energi och stämning bland tjejerna (endast tjejer idag) så man fick extra energi av det också. När man därefter får kommentaren "Du är en så grym instruktör!" blir man bara SÅ glad!
Imorgon är det sista PT-sessionen men har så gott som bestämt mig för att förlänga med minsta två månader. Får både bonus från jobbet och bra tillbaka på skatten så investerar i min själv igen. Tänk, jag som var så anti-PT.
Retorikkursen dag ett bjöd på många övningar som inkluderade presentation framför gruppen. Flera handlade om att på en minut tala om ett slumpmässigt tilldelat ämne. Vid en lades fokus på ethos, inledningen och avslutningen. Vi fick tio minuter att förbereda och jag blev helt ställd av lappen jag fick i min hand. "Min mamma". Jag skulle prata om min mamma. Lika förvånad av ämnet blev jag av min reaktion. Det kändes riktigt, riktigt jobbigt. För det borde ju vara en förväntad kärleksförklaring á la mamma är min bästa vän blablabla. Och det hade inte jag.
Vi hade faktiskt möjligheten att hitta på, att fantisera ihop en historia på en minut. En minut vad är det? Men jag fann mig så ställd inför uppgiften att jag inte kunde köra något hittepå. Fem av de tio minuterna snurrade bara tankarna i huvudet hur tusan jag skulle göra. Funderade till och med på att be läraren om ett nytt ord. Men trots stressen jag kände inför uppgiften gick det förvånansvärt lätt när jag väl valt att bara köra på. Jag är ju van att skriva om deras missbruk men inte att tala om det. Antingen känns det jobbigare för att jag inte är van vid det, eller så är det för att jag har just lättare att uttrycka det i skrift. Gömma mig bakom tangentbordet.
Jag började att rita upp en klyfta med två figurer på var sida. Presentationen blev lite drygt en minut inkluderat ritandet.
"Min mamma är död. Jag minns inte ens hur hur gammal hon var när hon dog. Så dålig var vår relation. Hon var en bitter och olycklig människa.
Det var dock inte alltid på det viset. En gång i tiden var det bra, en gång i tiden valde hon att adoptera. De adopterade mig.
Tyvärr valde hon också alkoholen och den ledde till en klyfta mellan oss (gest mot tavlan). En klyfta vi aldrig lyckades överbygga.
Min mamma hette Britt-Marie och jag heter Linda. Tack för att ni lyssnade."
Efter varje presentation skulle vi notera feedback i form av anonym post-it som vid hela övningen slut delades ut till respektive. Det var en av de flertalet givande övningarna. Till nästa vecka är det en femminuters presentation av valfritt ämne som gäller och då ska vi filmas. Jobbigt att se men väldigt nyttigt.
Scenhäng
Så var denna helgen snart slut. Mycket
lökande idag samt liten promenad till lekplatsen med Lilltjejen medan Johan kurerade sig hemmavid.
Med hela tre vilodagar var det skönt att köra ordentligt igen. Hade så mycket uppdämd energi att jag körde två extra powerlåter efteråt.
Rejält tapp med folk men kul grej att det var lika många killar som tjejer, fem vardera så jag ställde dom lite mot varandra. Dessutom hade de också placerat sig på var sin sida i salen.
Blir alltid nojjig nuförtiden när jag ska skriva de, dom eller dem. Med de hysteriska flödena man sett har jag fortfarande inte fattat när man ska ha vad. Går på magkänsla och hoppas ingen nitisk får krupp av mina felval.
Imorgon är det ny arbetsvecka och börjar med kurs hela måndagen. Retorik, vad nu den kan erbjuda. Ser nästan alltid fram emot måndagarna. Antingen har jag riktigt tråkiga helger eller också väldigt roligt jobb. Fast visst är det onekligen skönt, ibland i alla fall att lämna jobbet på fredagen.
Fick under påskhelgen frågan från två olika håll vad jag egentligen gör på mitt jobb. Ehm, tja. Får återkomma om det när jag har tänkt ut en snajsig beskrivning.
Lördagsmys
Vilken vårdag det blev! Nyttjade den till de vanliga vardags-som-blivit-helg-göromål. Storhandling, tvätt och plock. Fast ska erkänna att jag också fyllt ut tiden med sådan där meningsfull meningslöshet i form av filmtittande. I stora mått. Kvantitetsmässigt talat och inte kvalitativt. Men det beror förstås vilka preferenser man väljer att ha. "The Fast and the Furious"-filmerna. Amen.
Ola och Mikael fick något fuktigt i blicken när de apropå Olas biobesök för film nummer sju (säger ju en del), orerade om dom, trots idoga ifrågasättanden.
I vilket fall tog jag Ola på orden och har nu plöjt de fem första filmerna, minus trean då den tydligen var för dålig till och med för dom.
Som de sade får man slänga alla begrepp kring verklighetsanknytning, och till och med den mest icke-feministiske stenbumlingen till människa skulle reagera över objektifieringen av kvinnorna. Jösses säger jag bara. Inte konstigt dessa "huvprydnader" fortfarande lever kvar i bilsalongerna.
Men som Ola och Mikael sade, till deras försvar, så får man ta filmerna för vad de är och får då några timmars hjärndöd
underhållning på samma nivå som Candy Crush eller FB.
I utkanten ligger morötterna och väntar på rådjuren. I fredagsmorse stod de där och tittade anklagande på mig. Jag har inte lagt ut på länge så fick hugga en påse vid storhandlingen idag.
Johan somnade i soffan för en dryg timme sedan, förkyld igen och extra seg efter gårdagens after work. Lilltjejen verkar till slut ha somnat framför Frost på paddan. Själv borde jag vara rätt seg efter att vanan trogen vakna vid fem men hänger i förvånansvärt ännu. Med "Fast and Furious" nummer sex lär väl tröttheten komma snabbt.
Eftersvett nummer två
Gick bra trots morgonens mangling. Morgonen fokuserades på baksida ben och ländrygg med övningar som också skonade och stärkte knäna. Mycket bättre idag men känner fortfarande av det när jag går. Funderar på hur jag ska göra imorgon bitti.
Går för ovanlighetens skull och stretchar extra efter combaten. I stretchrummet står också gymmets obligatoriska våg. Två tonårstjejer hänger därikring och diskuterar.
"Du har ju skorna på dig, räkna bort ett kilo"
"Shit asså, jag har gått upp två kilo!"
Den ena tjejen tar vägen via spegeln och fixar håret innan de går ut i gymmet igen. Jag hoppas det är lättvindliga diskussioner utan relevans eller allvar. Sådär ytligt på gränsen till skämtsamt. Vad säger en våg egentligen när man inte är uppenbart över- eller underviktig? Skit i vågen, träna för att må bra inte se bra ut. Mår du bra så ser du också bra ut. Måste det vara svårare än så? Är det lättare för mig att säga som älskar att träna? Antagligen. Men jag tror rätt mycket på det ändå. Det finns en träningsform för alla, det gäller bara att hitta den. När jag inte kan köra combat längre vad gör jag då? Vete tusan. Såg i och för sig ett klipp på en åttio- eller var det nittioårig dam som körde combat. Så det finns hopp. Höhö!
Kvällning
Varmt vårväder och klippning av Lilltjej. Ambitionen var ett premiärbesök hos frisören, med tanke på mitt synnerligen bristfälliga skämt till klippning för något år sedan. Ikväll tröttnade jag på trassel och slitna toppar så saxen plockades fram. Med en mer samarbetsvillig Lilltjej blev det mer än de tre grova klipp jag fick till sist. Inte frisörmannamässigt på något sätt men kortare. Betydligt kortare. Blir svårt att göra "Elsa-fläta" nu.
Knäet värker och gör ont när jag går men tror absolut det gått över till imorgon. PT-session på morgonen och Kålleredscombat på kvällen. Påskuppehållet straffade sig med sega axlar i tisdags. Undrar just hur jag mår efter morgondagen.
På radion meddelade sjörapporten "ruttnande is" i Bottenviken. Aldrig hört förut men antar att det handlar om smältning. Lät inte särskilt vårvackert i alla fall.
Typ gnäll
Började förbereda mig mentalt redan igårkväll. Det blev jobbigt sent innan jag kom i säng och väl somnade (jäkla Johan som ska kolla Shipping wars så jag bara måste se hur det går). Hade ändå inställningen att dra till gymmet och lubba konstant en timme. Inga intervaller, inte femtio minuter utan en hel timme.
Inställningen hjälpte mig igenom första halvtimmen som gick förvånansvärt lätt. Sedan började knäet pocka på uppmärksamheten, från att bara gjort sig lite påmint från början nu gnaga sig igenom mitt medvetande och ambitioner. Motivationen började ifrågasättas och sista femton var ren vilja. Knäet gjorde ont, men inte en bråkdel av vad det gör nu efteråt. Kan knappt gå normalt och värker som sjutton. Jäkla skit. Hur kommer det då att gå på Varvet med flera timmar på asfalt?
Inte mycket jag kan göra dock, bara bita ihop sista veckorna och ta mig igenom det där rackarns loppet. Vete tusan om det lät bli så mycket lubbande efter det.
Dags igen
Bror skulle promt fram och kolla vad jag gjorde - fota en padda! För nu är det dags igen, nu har de vaknat och kravlat upp på vägar, gångar och gräsmattor. Man kryssar med bilen och försöker kolla var man sätter ner fötterna. Huuu för att råka trampa på en!
Fick lägga någon timme på icke-skojigt excel med forecast-grejs. Ögonen går
i kors när man försöker följa den enda raden bland femtiosexton och förstå alla siffror. Jätteskojigt. Verkligen.
Tack å hej
Titta, Endorfin har också en selfie-spegel i sitt instruktörsrum. Ett av dom i alla fall. Av någon anledning har de två och har på mina tre vikariepass inte lyckats lista ut skillnaden.
Nästan alla jag hade med förra veckan återkom idag samt några nya. Tack å hej Endorfin och fick flera fina kommentarer, bland annat att jag gärna fick komma tillbaka. Och när de börjar fråga vilka NW-anläggningar och tider jag kör på kan man inte bli annat än glad. Det ser jag som ett bra betyg om något!
Ella kommenterade att mina illröda ögon kunde bero på något så enkelt som svett. Det är ju faktiskt rätt logiskt. Svetten rinner ju konstant på mig och även om jag torkar frekvent svider det ibland rejält. Ju mer jag tänker på det desto mer logiskt verkar det. Det är ju inte värre än att det som sagt svider lite ibland och ser ut som en galning. Körde ju i keps när jag började instruera. Slutade när jag insåg hur skönt luftigare det var utan. Ungefär som att byta från byxor som alla körde i då till shorts. Deltog senare i ett pass där instruktören körde i keps och reflekterade över hur ögonen doldes av skärmen. Det blev genast ganska opersonligt då jag tycker man förmedlar mycket med ögonen, både riktningar och intensitet. Står man nära kan det nog funka men en bit ifrån ser man inte. Bakvänd keps, njäe. Deltagarna skulle inte kunna koncentrera sig med ett fån framför dom. För så ser jag ut med keps bak och fram. Likaså ett svettband a la Björn Borg. Fyller nog sitt syfte men combat-känslan hade gått förlorad. Som att köra danspass med boxningsskor.
Tog Lilltjejen till bvc igen för syntestet hon vägrade sist. Johan hade kort efter förra besöket sytt en ögonlapp som han förberett henne med. Vi kom dit, satte oss, barnmorskan pekade, Ronja pekade och så var vi klara. Smutt!
Vacker måndag
Johans födelsedag blev solig och vacker. Då passar det ju utmärkt att - tvätta fönster! Själv körde jag ett röj på loftet och skurade bort centimetertjockt dammlager och ett antal kattspyor. Vi är inte där uppe så ofta.
Skulle ha kört min combat i Partille som vanligt, men då Johan planerat GAIS-match utan att någon av oss reflekterat över konflikten försökte jag dagen till ära fixa vikarie. Underbara Sandra tog den så det löste sig.
När solen nu ligger på blir det snabbt varmt i huset. Ställde upp dörren och lät Lilla Grå springa ut för första gången sedan vi fick tillbaka henne. Kände mig rätt trygg i det och mycket riktigt kom hon snabbt tillbaka. Gick ut och in några gånger, och in i grannens garage. Men ligger nu och halvsnarkar vid min sida. Jupp, har gått och lagt mig, duktigt trött i ögat.
Back home
Jag gillar sällskapsspel. Jag gillar Risk. Det är ganska konstigt med tanke på att jag har lika lite tålamod för spelstrategier som ishockey på tv. Mina med/motspelare river sig i håret och fattar inte varför jag inte agerar enligt tydligen uppenbara förväntningar. Vilken är min strategi?!
Jag har ingen. Jag tycker om att placera ut mina infanterister, ta ett land där jag kan för att få ett kort, ge upp den ständiga kampen om Oceanien och om möjligt hålla Sydamerika med gigantiska arméer vid gränserna. Jag har ett uppdrag men ingen klar strategi för att nå det. Blir jag anfallen med anledning att minska mina antal länder blir jag nästan förolämpad. Jag har ju inte gjort något för att förtjäna det? Av någon anledning har jag aldrig vunnit, blivit besegrad eller utplånad relativt tidigt. Ändå vill jag spela det igen, och igen. Så igår hände det att jag vann på något konstigt sätt som jag inte riktigt förstod hur det gick till.
Så sena kvällar som det blivit denna helg har heller inte hänt på år och dag. På grund av spel! Jag är förundrad att jag faktiskt hängde i så pass. Kul med spel som sagt.
Jag har ätit så mycket onyttigheter och druckit mer läsk än jag gjort på månader. Gjorde slut på den där maräng/sockerkaks/gräddefterrätten till frukosten, så jäkla god!
Ser att det blev mest bilder med Otto, men så hängde hon nog lite mer med honom än Aron, naturligt nog. Det är nästan fyra år mellan dom medan Otto bara är två år äldre. Väldigt trevligt att se dom alla tillsammans.
Mycket påsktrafik både dit och hem med en fantastiskt tålmodig Lilltjej. Med padda, målarböcker och folisoferande sitter hon av timmarna i sin stol med bara en matpaus. En annan kan ju vända och vrida sig i sitt säte medan barnen idag sitter rätt låsta i sina barnstolar. En annan stod ju mest där bak mellan sätena eller låg utsträckt i kombiutrymmet vid barndomens långkörningar.
Sedan ritar hon fantastiskt söta figurer, dessa igår medan vi spelade Pictionary. Söta med gränsfall till creepy. Anders hittade rätta beskrivningen: "The grudge-aktiga".
Handlade i Lerum på vägen hem. Vi har ICA Maxi både i Angered och Partille men föredrar ändå denna mindre Kvantumbutik då den är mer personlig. Gröna varukorgar för singlar (japp!), ballonger för barnen och de där små detaljerna som gör skillnaden. Som nedan. Humor!
Mellan varven
Ymnigt snöfall mötte mig efter PT sessionen igår. Lovande inför eftermiddagens bilkörning till huvudstaden. Dock drog det snabbt vidare och ersattes av strålande solsken så under eftermiddag och kväll brummade vi från kust till kust.
Mjölby hade en helfräck rondellprydnad. En rondellpotatis, hahaha!
Långfredagen som nu börjar närma sig sitt slut, bjöd på kyligt men vackert väder. Vi drog till Ursvik och grillade.
Mer grillning till kvällen med oxfilemiddag och syndigt god efterrätt. Fyra bitar med lätt illamående som följd.
Påskharen sprang förbi, vi hittade en ny hobby, mer onyttigheter intogs och spel plockades fram.
Andra kvällen i rad jag är uppe efter
23.00. Kors i taket.
Jag blev hängande i Canton lite väl länge och Anders placerar oväder efter oväder framför mina skepp. Ser inte så lysande ut.
