Äntligen får vi börja byta ut låtar i senaste releasen. Uppvärmningen och låt fyra ryker snabbt som ögat. Slängde in en annan femma och sjua också när jag ändå var i farten. Ska bara plugga in dom i hjärnan igen. Har en deltagare på söndagarna som också är från Korea. Hon berättade om en resa hon varit med på som anordnades varje år av en adoptionsorganisation eller liknande. Det lät både intressant och jobbigt. Späckat schema som inkluderade bland annat matlagningskurs och kulturella rundvandringar. Något som lät mer utstuderat var dock besöket på ett barnhem där de föstes in i en sovsal full med spädbarn och fick ett i famnen. Där satt så en busslast vuxna adopterade koreaner storbölandes med sig själva i veckogammalt format i armarna medan en fotograf sprang runt och dokumenterade. Sedan var det in i bussen igen och vidare till danskurs. Förutom det kunde hon ändå rekommendera den, en resa lämplig att göra just på egen hand med andra adopterade och inte familjemedlemmar eller vänner. Trots att jag som tidigare nämnt inte funderat mycket över mitt ursprung kan jag ändå förstå varför hon tyckte så. Den typen av resa skulle vara en resa för mig. Tidigare ursprungsintresse eller ej hade det blivit en känslomässig upplevelse som bara just en annan adopterad skulle förstå. Fokus skulle vara jag, ingen annan att ta hänsyn till. En vanlig turistresa kan man sedan göra med familjen. 

Berättade om detta för Johan. Förutom den delade kritiken mot barnshemsbesöket var det andra han sade: "Men då måste du ju vara social." Vilket också var min andra negativa tanke. Hänga tätt ihop med en hög främmande människor en hel vecka känns lika tilltalande som liktornar. Inte ens det faktum att vi ser mer eller mindre likadana ut allihopa hjälper det minsta. Eller så är det kanske just det som det gör?