Energi

 
Vad galet mycket energi jag har nu. Stod och funderade om jag skulle haka på Toves 75-minuters Cardio Step!
Trodde våren och det fina vädret skulle ge färre deltagare också i Partille men istället var det något fler än vanligt. Grym energi och stämning bland tjejerna (endast tjejer idag) så man fick extra energi av det också. När man därefter får kommentaren "Du är en så grym instruktör!" blir man bara SÅ glad!
Imorgon är det sista PT-sessionen men har så gott som bestämt mig för att förlänga med minsta två månader. Får både bonus från jobbet och bra tillbaka på skatten så investerar i min själv igen. Tänk, jag som var så anti-PT.
 
 
Retorikkursen dag ett bjöd på många övningar som inkluderade presentation framför gruppen. Flera handlade om att på en minut tala om ett slumpmässigt tilldelat ämne. Vid en lades fokus på ethos, inledningen och avslutningen. Vi fick tio minuter att förbereda och jag blev helt ställd av lappen jag fick i min hand. "Min mamma". Jag skulle prata om min mamma. Lika förvånad av ämnet blev jag av min reaktion. Det kändes riktigt, riktigt jobbigt. För det borde ju vara en förväntad kärleksförklaring á la mamma är min bästa vän blablabla. Och det hade inte jag.
Vi hade faktiskt möjligheten att hitta på, att fantisera ihop en historia på en minut. En minut vad är det? Men jag fann mig så ställd inför uppgiften att jag inte kunde köra något hittepå. Fem av de tio minuterna snurrade bara tankarna i huvudet hur tusan jag skulle göra. Funderade till och med på att be läraren om ett nytt ord. Men trots stressen jag kände inför uppgiften gick det förvånansvärt lätt när jag väl valt att bara köra på. Jag är ju van att skriva om deras missbruk men inte att tala om det. Antingen känns det jobbigare för att jag inte är van vid det, eller så är det för att jag har just lättare att uttrycka det i skrift. Gömma mig bakom tangentbordet.
Jag började att rita upp en klyfta med två figurer på var sida. Presentationen blev lite drygt en minut inkluderat ritandet.
"Min mamma är död. Jag minns inte ens hur hur gammal hon var när hon dog. Så dålig var vår relation. Hon var en bitter och olycklig människa.
Det var dock inte alltid på det viset. En gång i tiden var det bra, en gång i tiden valde hon att adoptera. De adopterade mig.
Tyvärr valde hon också alkoholen och den ledde till en klyfta mellan oss (gest mot tavlan). En klyfta vi aldrig lyckades överbygga.
Min mamma hette Britt-Marie och jag heter Linda. Tack för att ni lyssnade."
 
Efter varje presentation skulle vi notera feedback i form av anonym post-it som vid hela övningen slut delades ut till respektive. Det var en av de flertalet givande övningarna. Till nästa vecka är det en femminuters presentation av valfritt ämne som gäller och då ska vi filmas. Jobbigt att se men väldigt nyttigt.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0