Får jag presentera min andre Johan, min PT, min Personliga Tortyrmästare. Tio veckor till ska vi dras med varandra and I like it!

"Good mornings", "no money", planka-med-boll-grej, lyft-20-kilos"boll"-och-släng-över-axel-så-det-dånar-grej och annat trevligt gav mig som vanligt darriga ben och påminnelse om min befintliga klenhet. 

I söndags lade jag mig tidigt. Vanligtvis när jag vaknar efter såpass tidigt sänggående har jag så ont i ryggen att jag knappt kan, tja som sagt, ursäkta mig men torka mig efter nummer två. Vridningen och sträckningen den rörelsen innebär har gjort evinnerligt ont. När jag nu tänker tillbaka senaste veckorna har jag faktiskt inte haft den smärtan. Stel någon morgon men inte alls ont på samma nivå. Kan jag tillskriva det dessa morgonsessioner? Bättre styrka vid planka och armhävningar kan jag definitivt konstatera i varje fall. Ingen mera hängmatta och smärta i ryggslutet. Grymt juh. Snart nog vågar jag kanske till och med köra alla armhävningarna på tå? Nu när de ligger i låt fyra handlar det om att hushålla med krafterna till resten av passet. Tidigare när de låg i styrkelåten sist i passet orkade jag helt enkelt inte.

 

Fokus ligger fortfarande på rygg och löpstyrka men efter varvet kanske vi kan lägga om inriktningen lite.

Det är investerade pengar men ändock ganska sura. Själva PT-kostnaden kommer jag ju inte ifrån, men medlemsavgiften känns jäkligt onödig. Hade jag kört på NW hade jag ju sluppit den. Kunde inte NW ha tagit över Torslandaanläggningen av Elixia istället? Det blir helt enkelt för mycket arbetstid förlorad att ta någon av våra anläggningar. Dessutom är jag ju förtjust i min Johan nu. Hade en något förutfattad mening om personliga tränare att de stod och gapade så saliven stänkte för att tvinga igenom en repetition till. Kanske man kan få det om man vill men den är definitivt inget för mig. Känns som han ser när jag faktiskt kan klämma fram mera eller nått min gräns. Antar att en bra PT faktiskt anpassar sig efter den stil som funkar för klienten. Dessutom får jag gnälla och gå an, gruffa över idiotiska övningar jag ändå gillar men sällan medger. Jag behöver någon som säger vad jag ska göra, petar på detaljerna i tekniken så jag vet att det blir korrekt. Att köra själv i gymmet är vansinnigt tråkigt. Att köra med PT gör det inte vansinnigt roligt men mer meningsfullt. Vem vet, tids nog kanske jag lär mig att uppskatta det så pass att jag vågar mig på att ensamsegla bland maskinerna. Bland, inte med. Vi jobbar knappt alls med maskinerna och det gillar jag. Då kanske jag har råd att komma iväg på min nu ytterligare framflyttade spahelg igen!