Nedbäddad


Det är verkligen ett faktum. Jag ska springa Varvet. Hade aldrig i mitt tidigare eller nuvarande liv kunnat föreställa mig anmäld till en halvmara. Nope, never ever. Men nu börjar det verkligen bli en realitet. Hon med två, trippelfemmor och sju på bröstet ska banne mig springa, lufsa, vingla hela vägen in i mål.
Nog förväntan snedstreck ångest. 
Bra dag med lite lubb där jag höll ut i fyrtio minuter innan knäet sade ifrån såpass att min uttråkade hjärna slapp uthärda mera. Redde ut lite med några leverantörer och annat grejs som jag får betalt för och sedan var det månadens mentorsträff. Fick vara med på ett styrgruppsmöte med företagshälsan. Riktigt, riktigt intressant och mer handfast än jag trodde det skulle vara. 

Johan blev lite stressad av ankomsten av sitt startbevis så han stack ut och sprang efter fotbollsträningen. Han har ju varit så mycket småförkyld att löpträningen uteblivit. Go kväll att lubba i. Själv ska jag försöka hämta ikapp lite sömn men är förvånansvärt pigg. Energitoppen jag upplevt senaste veckan håller i sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0