Fler bilder
Några fler bröllopsbilder. Vi har lite svårt att bestämma oss för vilken vi vill förstora!
Solig söndag
Det är inte särskilt ovanligt att frigolitemballage är skrymmande. Eller? Öppningarna i återvinningskontainrarna är dock inte anpassade för enkel återvinning. Allt för att ungar inte har vett att fatta att man inte ska klättra i och leka "hem och hus" där inne!Jag undrar hur han mår idag, chauffören som tömde och pressade en kontainer, ovetande om att två pojkar fnissande gömt sig där inne. Fullkomligt oskyldig, men kommer man ifrån skuldkänslorna? Jag hoppas han kunde det. Jag hoppas verkligen inte att föräldrarna lade någon skuld på honom!
Och därmed har vi miniöppningar för våra kartonger och emballage.
Det här är Larry, en tusenfoting bland alla de som var så populära där en gång i tiden. Jag själv tror att jag hade en när jag var liten, men kan faktiskt inte minnas vilken färg den hade. Jag minns bara säkert att Jenny hade en. Lila?I vilket fall, så började min och Larrys historia i en leksaksaffär i Umeå. Jag var på jakt efter en 30-årspresent till Nina, och hade frustrerat uteslutit andra "klassiska"(?) alternativ så som ett smycke eller en Kosta Boda-skål. Vi kom in i affären, och där hängde han i taket! Den ville jag ha!
Efter lite övertalning och omkring femtonhundra spänn monterades han ned och kånkades hem. Kort därefter blev han lyckligt husdjur i Piteå, men överlämnades när hon flyttade därifrån och inte längre hade plats för en grön sexhundrafoting-plus!
Efter ett antal år förpuppad i en svart säck, har han så fått sträcka på benen igen!
Igår gjorde vi ett försök att hänga upp honom i taket, men efter lite skärskådande, och samtal med Larry över tråd som skar in mellan segmenten, så fick han slingra sig längs loftet istället.
I fredags grejade vi också på nostalgi-temat. Jag kopplade in Nintendo 8-bitars! Så vår blänkande vita Wii-konsol sneglar nu föraktfullt mot den grå NES-apparaten (utan hölje) intill! Jag är fortfarande lika kass i Ice climber, men så kul det är!
Grafiken är imponerande, och ljudet i toppklass! Det är tv-spel det!
Jag fick ett sms där vi guljackor påmindes om starttiden till lördagens match. Que? Jag hade inte ens blivit tillfrågad om jobb den dagen, och vi var ju bortbjudna! Oo sade dock att det var ok, så för en gångs skull stod jag på Gamla Ullevi i strålande sol och mös! Hade dock underställströja för säkerhets skull, och fick några pikar för det! Hallå, i skuggan och genom "gångarna" blåste det faktiskt ganska rejält!
Sedan var det lite småkul att dyka upp i sin gula stass hemma hos Andreas och Elin, där först en AIK:ares välkomnande leende utbyttes i ett hopskrynklat "usch"! Och strax därefter en HIF:ares "Nä-e"! Fniss!
Camilla och Dennis tösabit Isabella hade nu vuxit i sin jordgubbsmössa, och så cool den är! Dock hamnade hon definitivt i onåd hos undertecknad när hon försökte avlägsna en för amning väsentlig del från sin mamma! Min beundran för modern (om min beundran för sådana nu kan bli större redan), växte än mer, för att hon inte förpassade den tandförsedda gullungen till Sibirien! Eller åtmindstone till fadern för resten av kvällen! :o)
(Pappa tandmonster)
Det blev smaskiga tacos och glass hos födelsedagsbarnet, samt Buzz-spel där Oo till sin oerhörda skadeglädje krossade undertecknad som råkade komma med lite väl kaxiga kommentarer innan finalkategorin!
Innan trevligt sällskap och gula kläder, hade jag ägnat lördagen åt att röja i trädgården. Ogräsbuskarna hade vuxit över huvudet, och gräsmattan halvmeterhög! Som tur var gick buskarna relativt lätt att dra upp med roten, så det ägnade jag en god stund åt. Sedan körde jag med trimmern över gräsmattan innan gräsklipparen, och se vilken skillnad!
Oos föräldrar, som skämmer bort oss något så vansinnigt, köpte oss en elektrisk gräsklippare! Jag har bara erfarenhet av motorgräsklippare, och förundrades över hur lätt och tyst denna var. När jag gick där och puttade maskinen framför mig, fick jag flashbacks från sommarstugan i Selsborg och alla de gånger man klippte gräset där under uppväxten. Det var rejäla ytor där man gick med "handjagaren", först en gång, sedan en gång till vinkelrätt mot föregående för att avlägsna restgräset och det skulle bli riktigt snyggt. Senare skaffade de en åkgräsklippare som man kunde använda på de stora öppna ytorna. Men jag kunde tycka det var rätt ok att gå där minst en gång i veckan och klippa. Det var på ett sätt rofyllt att försvinna in i motorbullret och utestänga skriken och bråken. Fysiskt tillfredsställande att få utlopp för frustrationen i form av svett och trötta muskler. Rensa ogräs gillade jag inte, då man stod där på knä med brännande rygg och nacke med bromsarna svärmande omkring nedanför de myggnätsförsedda fönstren. Då hörde man så tydligt in och bråken, den typiska snörvlande inandningen som liksom skulle dölja ljudet av vinkorken, eller förestående klunken.
Andra tankar som kom till mig där jag gick med vår nya tystgående gräsätare, var det insikten att jag nu lever ett riktigt svensson-liv! Eller? Jag har villa (när Oo skrivit över hälften), bil, katter, fast jobb och en underbar man! Jag går här med "min egen" (jag betalade den ju faktiskt inte), gräsklippare och klipper "min" (typ snart) gräsmatta! Ingen annans gräsmatta, utan min! Ungefär samma insikt som jag fick när jag var ute och grejade i trädgården när Oo låg bakfull efter senaste herrcluben. Det är en helt annan sak när det är ens egen trädgård!
Medan jag jobbade i trädgården igår var Oo med Andy och kollade på bilar. När jag sedan jobbade på Gamla Ullevi, och han var hemma igen, tog han över, och klippte färdigt där jag slutat, samt framsidan. Det blev kanonfint! Jag bara längtar efter att få köpa ett krocketspel och spela! Vi har ju en gräsmatta! :o)
Och nu har jag suttit här inne framför datorn tillräckligt länge. Ut i solen och min trädgård ska jag!
(Min Oo!)
Snart helg!
Upploppet på denna vecka! Det har varit riktigt fullt upp idag, men en hel del ärenden, varav en del varit lite kluriga. Kul!
Jag hade ju sett rubrikerna, men inte ägnat så mycket tanke åt vad det egentligen skulle innebära.
Idag fick vi besked att flytten ska ske väldigt snart. Dvs flytten av alla ordrar! Förra liknande flytt vi hade föregicks i väldigt god tid, och alla instanser var väl förberedda och förplanerade. Nu ska jag ha kurs för berörda inköpare redan nästa vecka, där jag ska visa hur de ska gå tillväga i applikationen. Tjohej!
Det kommer nog att gå finfint, då övriga flyttar gått rätt bra, och många av inköparna redan är bekanta med de funktioner som behövs.
I affärer kan det gå fort, och vi andra får hänga med så gott det går! :o)
Inköparna hade visst semifinal i sin kubb-turnering idag, de olika sektionerna mot varandra! Hehe, tycker det låter riktigt kul, och ser framför mig ett gäng kontorsnissar ute på gräsfälten, högljutt dividerandes om reglerna som av någon anledning alltid ser olika ut! Eller så ett annat scenario jag fick på näthinnan när en inköpare ömkade sig om kubbspelets vedermödor och sina egna tillkortakommanden i detta spel:
"-Det kan gå en kvart och inget av laget har fått omkull en enda kubb!"
Vilken tur att inte jag är med. Jag skulle regera! Moahaha!
Snart är det helg. Kalajs hos Andy, combat-plugg och mera röjning hemma och i trädgården, och scwupps, så är helgen över och jag står här och knaprar M&M:s igen!
Jag hade ju sett rubrikerna, men inte ägnat så mycket tanke åt vad det egentligen skulle innebära.
Idag fick vi besked att flytten ska ske väldigt snart. Dvs flytten av alla ordrar! Förra liknande flytt vi hade föregicks i väldigt god tid, och alla instanser var väl förberedda och förplanerade. Nu ska jag ha kurs för berörda inköpare redan nästa vecka, där jag ska visa hur de ska gå tillväga i applikationen. Tjohej!
(gp.se för tre dagar sedan)
Det kommer nog att gå finfint, då övriga flyttar gått rätt bra, och många av inköparna redan är bekanta med de funktioner som behövs.
I affärer kan det gå fort, och vi andra får hänga med så gott det går! :o)
Inköparna hade visst semifinal i sin kubb-turnering idag, de olika sektionerna mot varandra! Hehe, tycker det låter riktigt kul, och ser framför mig ett gäng kontorsnissar ute på gräsfälten, högljutt dividerandes om reglerna som av någon anledning alltid ser olika ut! Eller så ett annat scenario jag fick på näthinnan när en inköpare ömkade sig om kubbspelets vedermödor och sina egna tillkortakommanden i detta spel:
"-Det kan gå en kvart och inget av laget har fått omkull en enda kubb!"
Vilken tur att inte jag är med. Jag skulle regera! Moahaha!
Snart är det helg. Kalajs hos Andy, combat-plugg och mera röjning hemma och i trädgården, och scwupps, så är helgen över och jag står här och knaprar M&M:s igen!
Fredag!
Verkar som det blir en fin dag idag. Solen skiner från blå himmel, och värmen hade redan börjat kännas när vi gick ut till våra bilar för att puttra till jobben.
Passet igår gick apdåligt! Så jäkla kass har jag nog aldrig varit! Stundtals kändes allting fel, som om jag aldrig kört combat förut! Rörelserna kändes fel, och jag blev orolig att jag faktiskt gjorde helt annorlunda! Fick inga längre minnesluckor, men tillräckligt för att missa övergångar och tappa flyt och rytm! Skit, skit, skit! Tack och lov att det inte var så många deltagare, och att de flesta var stammisar som vet att jag faktiskt kan bättre! Värre då med de som faktiskt var där för första gången, de måste ha tyckt att jag var totalt värdelös! Jag vet ju själv hur mycket jag kunde störa mig på en instruktör som inte kunde koreografin! Blääh!
Men skit i det nu, inte mycket att göra åt, och vad betyder det i det stora hela?
Vad som betyder något är Oo, och att han helt enkelt är bäst! Vi diskuterade vidare innan träningen över en delikat sushi-middag i Mölndal. När jag modstulen efter det värdelösa passet kom hem, så fann jag Oo i full färd med att röja hemma! Han hade fortsatt sitt träningspass, och hunnit greja massor! Nyckelskåpet satt på plats, kartonger var tömda, och man kunde gå fritt överallt!
Han må tycka att röjning av hus och trädgård kan vänta en halv månad, men respekterar att jag tycker det är för sent, och börjar med en gång. Och vilken skillnad det nu är! Så mycket det gör för mig att få undan på alla ytor, allt bröt som bara legat överallt, som känts kvävande!
Nu känns kvarvarande röra överkomlig, behandlingsbar, hanterlig. Innan visste jag knappt var jag skulle börja, då det inte fanns någonstans att göra av det man försökte packa upp.
Vi grejade en stund till innan klockan blev för mycket, och Oos fötter sade ifrån på skarpen. Han fick slappna av framför Runescape, medan jag lade mig och kollade dvd:n. Hade lite känningar av huvudvärk, men trodde i min enfald att jag kunde sova bort den. Fick kliva upp halv sex för att ta tabletter och slumra bort den tills det var dags att vakna på allvar.
I eftermiddag skriver Oo på de sista pappren för att fullfölja försäljningen av Kondi! Sedan blir vi av med topp- och amorteringslånet på Igla! Inga fler ränte- och betalningsräkningar på över 20 000!
Nu är det dags för Gulingens årliga hälsokontroll också. Ska bara hitta en lämplig tid innan 1 juli.
Hoppas det inte ska vara några problem! Med Gulingen alltså!
Passet igår gick apdåligt! Så jäkla kass har jag nog aldrig varit! Stundtals kändes allting fel, som om jag aldrig kört combat förut! Rörelserna kändes fel, och jag blev orolig att jag faktiskt gjorde helt annorlunda! Fick inga längre minnesluckor, men tillräckligt för att missa övergångar och tappa flyt och rytm! Skit, skit, skit! Tack och lov att det inte var så många deltagare, och att de flesta var stammisar som vet att jag faktiskt kan bättre! Värre då med de som faktiskt var där för första gången, de måste ha tyckt att jag var totalt värdelös! Jag vet ju själv hur mycket jag kunde störa mig på en instruktör som inte kunde koreografin! Blääh!
Men skit i det nu, inte mycket att göra åt, och vad betyder det i det stora hela?
Vad som betyder något är Oo, och att han helt enkelt är bäst! Vi diskuterade vidare innan träningen över en delikat sushi-middag i Mölndal. När jag modstulen efter det värdelösa passet kom hem, så fann jag Oo i full färd med att röja hemma! Han hade fortsatt sitt träningspass, och hunnit greja massor! Nyckelskåpet satt på plats, kartonger var tömda, och man kunde gå fritt överallt!(Älskade Oo!)
Han må tycka att röjning av hus och trädgård kan vänta en halv månad, men respekterar att jag tycker det är för sent, och börjar med en gång. Och vilken skillnad det nu är! Så mycket det gör för mig att få undan på alla ytor, allt bröt som bara legat överallt, som känts kvävande!
Nu känns kvarvarande röra överkomlig, behandlingsbar, hanterlig. Innan visste jag knappt var jag skulle börja, då det inte fanns någonstans att göra av det man försökte packa upp.
Vi grejade en stund till innan klockan blev för mycket, och Oos fötter sade ifrån på skarpen. Han fick slappna av framför Runescape, medan jag lade mig och kollade dvd:n. Hade lite känningar av huvudvärk, men trodde i min enfald att jag kunde sova bort den. Fick kliva upp halv sex för att ta tabletter och slumra bort den tills det var dags att vakna på allvar.
I eftermiddag skriver Oo på de sista pappren för att fullfölja försäljningen av Kondi! Sedan blir vi av med topp- och amorteringslånet på Igla! Inga fler ränte- och betalningsräkningar på över 20 000!
Nu är det dags för Gulingens årliga hälsokontroll också. Ska bara hitta en lämplig tid innan 1 juli.
Hoppas det inte ska vara några problem! Med Gulingen alltså!
Mors dag...
Ööh. Nu på söndag? Vi gratulerade Monica och gav henne en chokladask i söndags, då jag (och Oo) trodde det var då!
Bra man har koll.
Bra man har koll.
Sol ute...
Sitter och knaprar M&M:s mellan ärenden och maildiskussion med Oo. Det är bra att kommunicera! :o)
Det har varit riktigt fullt upp idag, med mycket ärenden som pluppat in i min lista. Försöker lyssna på combatmusiken emellanåt.
Det märks att sommaren är på gång! Deltagarantalet höll ju i sig där efter nyåret, men nu börjar solen locka bort dom mer och mer. Sista gången jag kör koreografi nummer 39, så ganska tacksamt att det inte blir till en full sal. Har en känsla av att minnet kan svika! Det var ju rålängesedan jag höll ett pass nu! Känner lite oroligheter i magen, nästan á la Hawaii-hiking! Nej, hur var det nu? Det ordnar sig! :o)
Det ser fortfarande ut att blåsa lite friskt ute, men solen skiner från blå himmel. Jag ska försöka stanna vid återvinningsstationen på vägen hem och dumpa allt jag har i bagaget. Är bara rädd att frigoliten är för tjock för att gå ned i de smala öppningarna. Rackarns ungar, varför ska de hålla på och klättra in i dom!?
På något sätt har det spridit sig, för många inköpare gratulerar när jag ringer upp! Men Helena och Christoffer som blev kvar har ju antagligen fått förklara varför de helt plötsligt ringer upp istället för mig under lång tid.
Men nu är jag som sagt tillbaka, tillbaka till verkligheten!
Det har varit riktigt fullt upp idag, med mycket ärenden som pluppat in i min lista. Försöker lyssna på combatmusiken emellanåt.
Det märks att sommaren är på gång! Deltagarantalet höll ju i sig där efter nyåret, men nu börjar solen locka bort dom mer och mer. Sista gången jag kör koreografi nummer 39, så ganska tacksamt att det inte blir till en full sal. Har en känsla av att minnet kan svika! Det var ju rålängesedan jag höll ett pass nu! Känner lite oroligheter i magen, nästan á la Hawaii-hiking! Nej, hur var det nu? Det ordnar sig! :o)
Det ser fortfarande ut att blåsa lite friskt ute, men solen skiner från blå himmel. Jag ska försöka stanna vid återvinningsstationen på vägen hem och dumpa allt jag har i bagaget. Är bara rädd att frigoliten är för tjock för att gå ned i de smala öppningarna. Rackarns ungar, varför ska de hålla på och klättra in i dom!?
På något sätt har det spridit sig, för många inköpare gratulerar när jag ringer upp! Men Helena och Christoffer som blev kvar har ju antagligen fått förklara varför de helt plötsligt ringer upp istället för mig under lång tid.
Men nu är jag som sagt tillbaka, tillbaka till verkligheten!
Torsdag
Begav mig som sagt in till centrum och Nordstan igår efter jobbet. Det händer inte så ofta nu förtiden att jag knör mig in där, men nu ska förhoppningsvis pappren för att registrera vårt giftemål vara klara!
Smart att ha en ur personalen strax innanför Skattemyndighetens dörrar som snabbt kollar av vilket ärende man har, och hjälper en till rätt instans. Jag hamnade hos en herre som satt vid ett i princip tomt skrivbord med en dator. Är det med flit som de utformar "mottagningsskrivborden", så att myndigheten och bordet är så mycket högre än en själv? Hade bordskanten nästan under hakan där jag satt, och att ställa sig upp skulle ses som ohyfsat, då jag i och med det skulle stå och se ned på den andre!
Vill de uppnå underdånighet och känsla av litenhet inför stora stygga Skattemyndigheten, så lyckades de inte med annat än skapa irritation hos denna besökare.
Eftersom Oo kollade på hus och bilar med Andy, tillbringade jag lite extra tid i Nordstan genom att köpa mig en mjukglass och glo på förbipasserande. Senast jag käkade en sådan glass var i Stenungsund förra sommaren, efter en delikat thai-middag med Elin och Andy. Somliga grejer kommer man ihåg!
Efteråt insåg jag att jag inte har något att ha på mig till Josef och Helenas bröllop, och strosade lite i Esprits butik. Insåg också att jag saknade något till vår egen bröllopsfest om några veckor!
Det slutade ändå med att jag kollade träningsskor på Intersport istället... Kan man ha jeans på sin egen bröllopsfest? Eller på en annans? Suck! Jag har en lämplig bröllopsbesöksutstyrsel, som jag använt fyra gånger sedan inköpet för...ett bröllop fyra år sedan! Burit det på två bröllop och två skolavslutningar. Ett genomsnitt på en gång per år är ju inte dumt! Och då fick jag till slut be expediten på MQ plocka fram något lämpligt för ett bröllop!
Den stassen känns dock lite för fin för vår egen fest, som ju ska vara en öppet-hus tillställning hemma hos oss. Kunde ju vara käckt att ha något som jag kunde ha både då och till det senare bröllopet. Suck igen. Har killar sådana här dilemman, eller har vi tjejer en förmåga att skapa dom? Men är det inte så att en kille bara kan hänga på sig ett par byxor och en skjorta, så funkar det överallt! Ska det vara lite extra tar de på en slips eller en kavaj. Orättvist!
Apropå vår egen fest så börjar jag känna lite (omotiverad?) ångest för den. Som sagt, hela grejen med att pysa utomlands för en lugn liten tillställning gick ju all världens väg. Oo ville ju ha en fest med alla hans vänner och hans familj. Visst, ok, det unnar jag honom, och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt om planering och förberedelse. Lyxigt värre! Bara behöva bry mig om att vara där och ha trevligt. M-m.
Huset ser ut som f-n, trädgården en djungel, och tiden rinner ut. Gästrummet som vi behöver till festen, är överbelamrat med kartonger och grejer, trots min rensning förra veckan. Raiden från Kondi fyllde duktigt på!
Oo ska kolla på någon fotbollsmatch på tv, så det blir ingenting fixat i huset den kvällen. Ok, jag behöver ändå plugga pass.
Vi ska på kalas hos Andy till helgen. Jag måste träna på combaten.
Nästa helg har Oo Herrcluben, vilket innebär att han är borträknad både lördag och söndag.
Nästa helg har vi inget bokat ännu vad jag vet.
Helgen därefter är det midsommar, då vi är bjudna till grannen.
Sedan är det festen.
Kläm in några GAIS-matcher som han lär ska gå och kolla på också.
Så säger Oo att han funderar på att bygga verandan innan dess!
Min skepsism är tydlig, och visst, kanske är jag negativ, men jag kan bara inte se hur det skulle vara möjligt att hinna bygga en veranda på den tid vi har kvar. För om det inte skulle hinnas klart, då får gästerna kliva omkring mellan stommar, plankor och grejs i trädgården.
Han blir skitsur över att jag är så negativ, och jag orkar inte bry mig. Han tror bara att allting löser sig.
Jag tar mig äntligen tid att kolla på combat-dvd:n medan han kollar på fotbollen.
Jag flyttar över till sängen och fortsätter kolla, och lyckas faktiskt hålla mig vaken hela passet igenom, men somnar under andra vändan. Vaknar till och stänger av tv:n. Vaknar av tv:n i vardagsrummet som Oo somnat framför. Går upp och stänger av. Vaknar till när Oo kommer och lägger sig. Sover allmänt lätt resten av natten, då jag vaknar då och då. Till morgonen är jag som en zombie.
Idag är det combat. Sista gången jag kör nummer 39, så det är som vanligt rörigt i skallen med de två koreografierna. Oo har innebandy, så det blir sen hemkomst för oss båda. Ingenting fixat idag heller med andra ord. Misstrivs verkligen hemma nu, så som det ser ut, men vi har ju faktiskt inte haft tid att göra mycket. Inte tagit oss tid heller för den delen, med tanke på att vi ägnade två timmar åt House och Hells kitchen i tisdags.
Visst, allting ordnar sig, men varför måste det bli sista minuten och halvfärdigt för det?
San Francisco var perfekt. Jag kände knappt människorna, vi var på restaurang, där jag bara kunde sitta och socialisera med Oo och bordsgrannarna. Vi började då klockan redan passerat 18. Sedan var det en liten yta på en bar med hög musik och ännu färre deltagare, där jag kunde dansa och nästan känna mig som på en vanlig nattklubb.
Nu blir vi fyrtiotalet gäster som ska underhållas från 15.00 på stor yta. Ingen hög musik. Inget dansgolv jag kan gömma mig på, men ändå synas och "umgås". Inget uppdukat bord där alla har sina platser, och jag därför så bekvämt begränsas i umgängessynpunkt. Från min sida blir det kanske sex personer, Ninas knoddar ej medräknade.
Visst är det skrämmande hur självisk jag är!
Jag, jag, jag!
Jag har fått min fest, nu kan väl Oo få sin? Och jag kommer säkert att ha kul också! Det är ju faktiskt lite upp till mig, eller hur? Huset får väl se halvfärdigt ut, vem bryr sig annat än mig?
(Magnifik regnbåge på vägen hem igår)
Smart att ha en ur personalen strax innanför Skattemyndighetens dörrar som snabbt kollar av vilket ärende man har, och hjälper en till rätt instans. Jag hamnade hos en herre som satt vid ett i princip tomt skrivbord med en dator. Är det med flit som de utformar "mottagningsskrivborden", så att myndigheten och bordet är så mycket högre än en själv? Hade bordskanten nästan under hakan där jag satt, och att ställa sig upp skulle ses som ohyfsat, då jag i och med det skulle stå och se ned på den andre!
Vill de uppnå underdånighet och känsla av litenhet inför stora stygga Skattemyndigheten, så lyckades de inte med annat än skapa irritation hos denna besökare.
Eftersom Oo kollade på hus och bilar med Andy, tillbringade jag lite extra tid i Nordstan genom att köpa mig en mjukglass och glo på förbipasserande. Senast jag käkade en sådan glass var i Stenungsund förra sommaren, efter en delikat thai-middag med Elin och Andy. Somliga grejer kommer man ihåg!
Efteråt insåg jag att jag inte har något att ha på mig till Josef och Helenas bröllop, och strosade lite i Esprits butik. Insåg också att jag saknade något till vår egen bröllopsfest om några veckor!
Det slutade ändå med att jag kollade träningsskor på Intersport istället... Kan man ha jeans på sin egen bröllopsfest? Eller på en annans? Suck! Jag har en lämplig bröllopsbesöksutstyrsel, som jag använt fyra gånger sedan inköpet för...ett bröllop fyra år sedan! Burit det på två bröllop och två skolavslutningar. Ett genomsnitt på en gång per år är ju inte dumt! Och då fick jag till slut be expediten på MQ plocka fram något lämpligt för ett bröllop!
Den stassen känns dock lite för fin för vår egen fest, som ju ska vara en öppet-hus tillställning hemma hos oss. Kunde ju vara käckt att ha något som jag kunde ha både då och till det senare bröllopet. Suck igen. Har killar sådana här dilemman, eller har vi tjejer en förmåga att skapa dom? Men är det inte så att en kille bara kan hänga på sig ett par byxor och en skjorta, så funkar det överallt! Ska det vara lite extra tar de på en slips eller en kavaj. Orättvist!
Apropå vår egen fest så börjar jag känna lite (omotiverad?) ångest för den. Som sagt, hela grejen med att pysa utomlands för en lugn liten tillställning gick ju all världens väg. Oo ville ju ha en fest med alla hans vänner och hans familj. Visst, ok, det unnar jag honom, och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt om planering och förberedelse. Lyxigt värre! Bara behöva bry mig om att vara där och ha trevligt. M-m.
Huset ser ut som f-n, trädgården en djungel, och tiden rinner ut. Gästrummet som vi behöver till festen, är överbelamrat med kartonger och grejer, trots min rensning förra veckan. Raiden från Kondi fyllde duktigt på!
Oo ska kolla på någon fotbollsmatch på tv, så det blir ingenting fixat i huset den kvällen. Ok, jag behöver ändå plugga pass.
Vi ska på kalas hos Andy till helgen. Jag måste träna på combaten.
Nästa helg har Oo Herrcluben, vilket innebär att han är borträknad både lördag och söndag.
Nästa helg har vi inget bokat ännu vad jag vet.
Helgen därefter är det midsommar, då vi är bjudna till grannen.
Sedan är det festen.
Kläm in några GAIS-matcher som han lär ska gå och kolla på också.
Så säger Oo att han funderar på att bygga verandan innan dess!
Min skepsism är tydlig, och visst, kanske är jag negativ, men jag kan bara inte se hur det skulle vara möjligt att hinna bygga en veranda på den tid vi har kvar. För om det inte skulle hinnas klart, då får gästerna kliva omkring mellan stommar, plankor och grejs i trädgården.
Han blir skitsur över att jag är så negativ, och jag orkar inte bry mig. Han tror bara att allting löser sig.
Jag tar mig äntligen tid att kolla på combat-dvd:n medan han kollar på fotbollen.
Jag flyttar över till sängen och fortsätter kolla, och lyckas faktiskt hålla mig vaken hela passet igenom, men somnar under andra vändan. Vaknar till och stänger av tv:n. Vaknar av tv:n i vardagsrummet som Oo somnat framför. Går upp och stänger av. Vaknar till när Oo kommer och lägger sig. Sover allmänt lätt resten av natten, då jag vaknar då och då. Till morgonen är jag som en zombie.
Idag är det combat. Sista gången jag kör nummer 39, så det är som vanligt rörigt i skallen med de två koreografierna. Oo har innebandy, så det blir sen hemkomst för oss båda. Ingenting fixat idag heller med andra ord. Misstrivs verkligen hemma nu, så som det ser ut, men vi har ju faktiskt inte haft tid att göra mycket. Inte tagit oss tid heller för den delen, med tanke på att vi ägnade två timmar åt House och Hells kitchen i tisdags.
Visst, allting ordnar sig, men varför måste det bli sista minuten och halvfärdigt för det?
San Francisco var perfekt. Jag kände knappt människorna, vi var på restaurang, där jag bara kunde sitta och socialisera med Oo och bordsgrannarna. Vi började då klockan redan passerat 18. Sedan var det en liten yta på en bar med hög musik och ännu färre deltagare, där jag kunde dansa och nästan känna mig som på en vanlig nattklubb.
Nu blir vi fyrtiotalet gäster som ska underhållas från 15.00 på stor yta. Ingen hög musik. Inget dansgolv jag kan gömma mig på, men ändå synas och "umgås". Inget uppdukat bord där alla har sina platser, och jag därför så bekvämt begränsas i umgängessynpunkt. Från min sida blir det kanske sex personer, Ninas knoddar ej medräknade.
Visst är det skrämmande hur självisk jag är!
Jag, jag, jag!
Jag har fått min fest, nu kan väl Oo få sin? Och jag kommer säkert att ha kul också! Det är ju faktiskt lite upp till mig, eller hur? Huset får väl se halvfärdigt ut, vem bryr sig annat än mig?
(Magnifik regnbåge på vägen hem igår)
Znark!
Jag verkar fortfarande gå på Hawaii-tid eller något. Jag som alltid brukar vara så himla kvällstrött, somna utan problem och sova gott hela natten! Nu är det ombytta roller, där Oo är helt slut på kvällen och somnar som en klubbad säl. Jag ligger pigg framför tv:n och tvingar mig att stänga av och försöka somna. Vaknar lätt, men somnar som tur var om ganska lätt också. Och är helt död på morgonen. Jag som brukar ha lätt för att komma igång! Denna vecka har det tagit halva dagen innan jag är mig själv! Och det har varit en konstig trötthet, liksom i både kropp och knopp, så seg att man bara velat lägga sig och sova vart som helst!
Denna morgon och förmiddag har jag hållit i en kurs som hållit mig igång, men nu känner jag den där segheten smyga på mig igen! Behöver kanske lunch.
Efter att ha puttat på Oo, fick vi grejat en timme ungefär igårkväll. Sedan var det House följt av Hells kitchen. Jag upptäckte att den orkidé jag fick av min mentorselev Oscar när jag slutade, nu blommar igen! Jag har aldrig lyckats få en orkidé att blomma igen! Alltid har det bara slutat med den ynkliga bladrosetten och intorkade stänglar som sticker upp.
Efter jobbet ska jag knö in till stan och Skattemyndigheten för att visa fram vigselbeviset. Sedan blir det kanske lite mera grejat hemma. Har dock inte hunnit se hela combat-dvd:n en enda gång ännu! Bara en gång, och då somnade jag innan låt fyra!
Nej, nu är det dags för lunch!
Denna morgon och förmiddag har jag hållit i en kurs som hållit mig igång, men nu känner jag den där segheten smyga på mig igen! Behöver kanske lunch.
Efter att ha puttat på Oo, fick vi grejat en timme ungefär igårkväll. Sedan var det House följt av Hells kitchen. Jag upptäckte att den orkidé jag fick av min mentorselev Oscar när jag slutade, nu blommar igen! Jag har aldrig lyckats få en orkidé att blomma igen! Alltid har det bara slutat med den ynkliga bladrosetten och intorkade stänglar som sticker upp.
Efter jobbet ska jag knö in till stan och Skattemyndigheten för att visa fram vigselbeviset. Sedan blir det kanske lite mera grejat hemma. Har dock inte hunnit se hela combat-dvd:n en enda gång ännu! Bara en gång, och då somnade jag innan låt fyra!
Nej, nu är det dags för lunch!
Minnen
Kolla bilden. Jag älskar den! Har man någonsin skådat en gladare "chip-chopare" (svågerns begrepp på oss snedögda)??
Varje gång jag ser min gecko i spegeln, minns jag och blir lite gladare. Och mycket av vår resa handlade också om de små detaljerna som kanske inte var så spektakulära, men som just ändå gjorde resan till det den var. Denna bild gör mig glad, dels för att den helt enkelt så tydligt visar vad jag tyckte där och då.
Sedan kan jag lägga in ytterligare detaljer som ger bilden ytterligare symbolik och minnesvärde för mig. Dock på ett helt annat plan än obeskrivliga vyer i form av höga berg, djupa dalar och vattenfall. Även om jag lyckas förtränga det emellanåt, så kommer det ofrånkomligen upp som ett minne man så här i efterhand kan skratta åt.
Just då var det inte det minsta roligt. Rännskita i djungeln!
Att få ett mindre tarmvred och den oroväckande känslan av att en toalett kan bli nödvändig innan vandringen kommit halvvägs, är inte roligt! Jag vet inte om det var den nya "Gatorade"-drycken eller "müsli-bars" jag proppat i mig, men något var på väg vare sig jag ville eller inte! Trevlig insikt när man också inser att man inte har minsta tillstymmelse till papper! Det hjälpes inte, det var bara att kava sig genom snåren, panikslaget ignorera de taggiga buskarna, och med nöd och näppe hinna får av sig byxjkolen!
Nästföljande kilometer undrade jag oroligt om bladen på intilliggande busken var giftiga, då en obehaglig sveda inträdde efteråt... Den gick som tur över, och resten av vandringen förflöt utan fler otrevligheter från den bakre regionen.
Som sagt. I efterhand något att skratta åt!
Förlorade bilden en del av sin tjusning nu, eller fick den en helt annan innebörd? :o)
Insikt
Står och ögnar igenom presentationen inför morgondagens kurs, när jag minns den insikt som slog mig häromdagen/kvällen(?). Jag tänkte på lektionerna där jag förklarar, ritar och gestikulerar, travar fram och tillbaka bland eleverna, diskuterar, svarar på deras frågor, känner att de är med. Och så kommer den där känslan av att: Det där vill jag uppleva igen! Så kommer förnuftet och hjärnan ikapp och flämtar fram med andan i halsen: Men allt det andra då?
Allt det andra som fick vågskålen att tippa över.
Skit också.
(Ska föreställa en pekpinne)
Snart ska jag hem. Vår öppna planlösning var alldeles utmärkt att dumpa grejerna från Kondi i. Vi kryssar oss fram till köket, kryssar oss fram till soffan och bökar oss ned bland tavlor, hyllor och kassar med gud-vet-vad. Ska vi idas ta tag i det idag? Vad sjutton ska vi göra av grejerna? Dumpade inte Oo en hel släpvagn på tippen igår?
Jag gillar att proklamera i-landsproblematik. Där hade vi ett till.
Skräckblandad förtjusning
Christoffer är hemma idag. Jag och Helena tog en lunch i kontorsrestaurangen, där vi hamnade på ämnet barn. Vi har ganska lika inställning till dessa, och hade ganska roligt åt dess allehanda skräckscenarion. Bajs, skrik, gnäll, kladd, sömnlöshet, kräk, rastlöshet, och det faktum att vi faktiskt vill ha barn (jo, faktiskt!). Vi kom fram till att vi blir ypperliga mödrar, för förväntningarna är så låga att det inte kan bli annat än positivt!Mitt ex med sin nu drygt årsgamla avkomma sade faktiskt rakt ut att han saknade sitt gamla liv. Hur ska man tolka det? Man kanske inte ska tolka in för mycket? Eller så gör jag ett försök:
1. Saknar sitt gamla liv = önskar att barnet inte fanns (innefattar de som sticker ifrån sina barn)
2. Saknar sitt gamla liv = önskar att barnet inte fanns (de flesta som faktiskt stannar kvar, men härdar ut)
3. Saknar sitt gamla liv = önskar att barnet inte fanns (de flesta som faktiskt stannar kvar, men härdar ut, för kärleken är ju en helt annan och obeskrivbar. Motsägelsefull, men sakna kan man väl ändå?)
4. Saknar sitt gamla liv = önskar att barnet inte fanns (de flesta som faktiskt stannar kvar, men härdar ut och bara råkar slänga ur sig kommentaren i ett anfall av trötthet, för det ju är så mycket annat som tillkommit i livet nu som ändå är bättre och väger upp avsaknaden)
5. ?
Mannen bakom kommentaren följde (naturligtvis) upp med nummer 3 i nästa andetag.
Nu har jag dock redan behandlat barnfrågans vedermödor så många gånger, att det är tämligen meningslöst att älta den mera. Men snälla, kom inte med: "Kvinnor har fött barn i alla tider"-kommentaren!
Little Richards "Tutti Frutti" är låt nummer fem i koreografin. Småkäck kanske, men tjatig i längden. "Johnny B Good" i nuvarande koreografin är mycket bättre! Nya nummer sex, Nickelbacks "Burn It To The Ground" är riktigt tung, medan Rezonances "Sweetheart" är mera jag, låt nummer tre remixad på passet till nästan sju minuter! Pust!
Jag börjar dock bli lite nervös för att hinna lära mig koreografin till på tisdag! Jag måste se till att hitta en sal att träna i till helgen! Kanske är det combaten jag ska sluta älta? Hm.
"Power of the mind..."
Om och om igen. Musiken rullar hela tiden, och avbryts bara för kollegorna eller ärenden.Sitter och gäspar, trött och seg.
Kom hem ganska sent igår. Matchen började ju inte förrän 20.00 fick jag reda på när jag stressat dit. Solen sken och det var varmt och gött. Visste dock att det kunde bli kyligare när solen försvann, och stod och velade lite med de gula kläderna i näven. Långärmat, piket, collegetröja och jacka?
Sneglade på de övriga i enbart sina västar och piket, och beslöt att strunta i collegetröjan. Big mistake.
Innan första halvlek var över hade jag kunnat värma mig på en isglass!
Men det är fashinerande att se klacken, höra ropen, ramsorna, dess unisona rörelser, glädjen, frustrationen, ilskan, den fanatiska glöden. Vi har ingen stor arena i Göteborg, som med sina 19 000 är en tvålkopp jämfört med internationella storebröder på 40 000. Men trycket imponerar ändå på mig.
Jag lämnar helheten och fokuserar på individerna. Förundras över hur just fanatiska somliga är. Blicken är glasartad, ådrorna spänner i tinning och hals. Obcena handrörelser varvas med lika grovt språk, för att i nästa sekund utbytas i vild glädje. Sedan är första halvlek över och personen i fråga köper en varmkorv som han sköljer ned med en (eller två) öl, småpratar med grannen, går på muggen.
Sedan ljuder visselpipan igen, och mr Hyde är tillbaka.
Så har vi de, enligt mig, mer skrämmande fallen. Jag iakttar tre tonårskillar. Min fokus hamnar på dom, då de avvisas från den plats i gången som de tagit närmare klacken. De hamnar en bit ifrån, men de är inte där för att se och njuta av fotboll. De är där för att få en tillhörighet, en identitet, få vara en del av klacken. Änglarna, Ultras, Baraben, YCG, Wisemen spelar ingen roll. Deras blickar är inte ned på fotbollsplanen. De tittar på klacken. Höjer klacken armarna, gör de likaså, ser och följer varje rörelse, försöker sjunga med, skriker liknande okvädningsord, allting en halv sekund efter idolerna i klacken.
Det är inte försiktiga beundrande ögonkast mot den böljande massan. Det är ivriga, storögda, fanatiska ögon. De hittar en stor flagga, och ser plötsligt inte lika fanatiska ut i blicken. De ser faktiskt lyckliga ut där de står med stora svepande rörelser.Till andra halvlek är de borta. Troligtvis har de hittat en annan plats närmare klacken igen.
(Från Supporterklubben Änglarnas bildarkiv)
Från det ena jobbet...
...till det andra. Snart. Är vrålhungrig, och inte har jag något med att käka. Inte hinner jag käka något heller innan nästa jobb eftersom jag redan kommer sent! Det brukar ju gå över efter ett tag, men ikväll lär man väl vara matt av energibrist! Oo hamnar nog i samma sits. Han har släpet på g vid Kondi och ska flänga till tippen. Ska sedan passa på och dra upp till Jörlanda och hämta ett lass med ved som vi fått! Hur snällt är inte det? Färdighuggen och allt! Snacka om att vi levt lyxliv på sistone!
Då är det inte mer än rätt att jag får gå hungrig resten av dagen. Jag har ju faktiskt inte mer än mig själv att skylla som inte sett till att fixa något att ha med.
Måste se till att handla också på vägen hem sedan. Kylen saknar frukostmat, så Oo fick ta knäckemackor imorse. Själv körde jag på nyponsoppa. Nästan så man skänkte Annas mindre lyckade fruktsdrycksdiet en tanke! :o)
Combatmusiken tuggar på. Muy-thai låten är verkligen kass! Urk, jag fattar verkligen inte trummor och gitarrer med skrålande röst utan skönjbar melodi! Bara namnet: "Atari Teenage Riot"! Nej tack!
Men, men, bara att bita ihop och lysna igenom skränet. Om och om igen. Urk.
Då är det inte mer än rätt att jag får gå hungrig resten av dagen. Jag har ju faktiskt inte mer än mig själv att skylla som inte sett till att fixa något att ha med.
Måste se till att handla också på vägen hem sedan. Kylen saknar frukostmat, så Oo fick ta knäckemackor imorse. Själv körde jag på nyponsoppa. Nästan så man skänkte Annas mindre lyckade fruktsdrycksdiet en tanke! :o)
Combatmusiken tuggar på. Muy-thai låten är verkligen kass! Urk, jag fattar verkligen inte trummor och gitarrer med skrålande röst utan skönjbar melodi! Bara namnet: "Atari Teenage Riot"! Nej tack!
Men, men, bara att bita ihop och lysna igenom skränet. Om och om igen. Urk.
En snabbis!
Hungrig som en varg! Har inte hunnit skriva en rad i helgen, men nu är Kondi klar! Monica kom och hjälpte till med köket igår, så all städning fick vi avklarad! Idag ska Oo och Tomas fylla en släpvagn och köra till tippen med en massa bråt som ingen ville ha, trots gratis utdelning i annons på Blocket.
Är måttligt stel också efter kvartalen i lördags. Nya combatkoreografin är...sådär. Musiken hör till de sämre tyvärr, men samtidigt är det lägligt, då mitt pass ju försvinner på sommarschemat.
Ikväll är det vaktjobb på Gamla Ullevi, så vi båda kommer hem sent idag.
Har avslutat elnätet för Kondi, vilka meddelar e-on som vi haft förbrukningen hos. Hemförsäkringen är också avslutad, och sopor- samt vattengrejset är på gång.
Skattemyndigheten ringde och meddelade att de inte godtog kopia på vigselbeviset som prästen skickade. De måste se orginalet, så jag får krångla mig in till Nordstan och deras kontor där under veckan. Så egentligen är vi inte riktigt gifta då ännu! Fast för mig är vi det...och alla andra också. Får se till att få undan pappersexercisen så snart som möjligt.
Nu är det dags för lunch!
Är måttligt stel också efter kvartalen i lördags. Nya combatkoreografin är...sådär. Musiken hör till de sämre tyvärr, men samtidigt är det lägligt, då mitt pass ju försvinner på sommarschemat.
Ikväll är det vaktjobb på Gamla Ullevi, så vi båda kommer hem sent idag.
Har avslutat elnätet för Kondi, vilka meddelar e-on som vi haft förbrukningen hos. Hemförsäkringen är också avslutad, och sopor- samt vattengrejset är på gång.
Skattemyndigheten ringde och meddelade att de inte godtog kopia på vigselbeviset som prästen skickade. De måste se orginalet, så jag får krångla mig in till Nordstan och deras kontor där under veckan. Så egentligen är vi inte riktigt gifta då ännu! Fast för mig är vi det...och alla andra också. Får se till att få undan pappersexercisen så snart som möjligt.
Nu är det dags för lunch!
Böjer på nacken...
Det tar nästan emot att erkänna det. Men jag har registrerat mig på Facebook igen.
Under vår resa fick jag ofta frågan om jag hade Facebook, och nu måste jag bara sälla mig till mängden och inse att det kanske är ett bra sätt att hålla kontakten med goingarna "over there"!
Nej, jag gillar inte Facebook, men "for a grater cause" som det heter va?
Jag tycker FB är rörigt! Varför ska man se vad vännerna skriver/gör till sina vänner? Det har ju inget med mig att göra, och intresserar mig inte heller! Kan man ta bort den funktionen? Visst måtte det väl finnas smidigare och bättre communitys? Men tyvärr är det ju FB som de flesta verkar ha...
Hur som helst, min blogg var på tapeten ganska ofta där borta, men då svenska inte är det språk som många amerikanare behärskar, så kändes det ytterligare motiverat med FB.
Många ville se vårt hus, bilderna från resan osv, så då kan jag ju lägga ut dom där istället, samlat på en plats. Får se om jag hinner greja med det ikväll.
Apropå bröllopsbilderna där vissa blev så kassa i kvalitén på blogg.se, så finular jag på om det kanske beror på att de filerna var så pass stora och "för bra". blogg.se komprimerar ju ned dom till ett utrymmesmässigt mindre format, vilket kanske orsakar den dåliga resultatet. Ungefär som att knyckla ihop ett A4 till A5 blir ju inte lika illa som om det vore ett A3 till A5 om det går att göra en sådan jämförelse. Så går i varje fall mina amatörmässiga tankebanor, då jag ser andra av mina inlagda egenhändigt fotade bilder i bättre kvalité på bloggen, än Tanias.
Förresten så fick vi ett mail innan avresan till Hawaii från henne. Hon frågade om hon kunde få använda några av bilderna på oss till sin hemsida! Vi svarade naturligtvis ja, men hon hade visst mycket på programmet, så det blir inte förrän under/efter sommaren. Kul i vilket fall om det nu blir så!
Kan tillägga att jag bara är SÅ glad att jag följde impulsen att köpa andra silverskor! Och SÅ glad att min Oo förstod och lät mig göra det! På grund av släpet, fotandet på stranden, branta backar och dansande, så hade de första silvermonstren bländat alla inom tio meters avstånd. Inte hade det sett lika fint eller passande ut heller som det till slut blev! I-landspetitesser javisst!
Jag kan klicka runt bland våra bröllopsfoton och slås av tanken: Shit, vi är nu faktiskt gifta. Vi har gift oss! Hur häftigt är inte det? Grymt häftigt tycker då jag! Jag fick den insikten där vi stod framför prästen. Min älskade storasyster skrev det i sitt brev som fördärvade min sminkning under bröllopsmiddagen. Läste om hennes brev igår och rördes till tårar igen. Jag, lillasystern som liksom ska vara "efter" har ju faktiskt gift sig! Jag är faktiskt böjd att hålla med henne om att det är stort! Och just den insikten som nu kommer mer och mer, väcker en liten känsla av sorg över att hon inte kunde vara med. Hon är ju faktiskt den enda familj jag har kvar, men med lillpojke nummer två beräknad i de dagarna (blev ju första maj!), är en tolvtimmars flygresa inte ett alternativ! Ibland blir ödet lite sådant, men de kommer till vår fest den 27:e.
Och tar jag ett steg tillbaka och försöker se lite nyktert på det hela, så är det ju faktiskt bara ett bröllop! Sådana som sker överallt hela tiden, flera gånger för en del personer dessutom! Ack vilken skillnad det blir så fort man råkar vara en del av spektaklet själv! :o)
De-oh!
Tillbaka på min plats framför datorn. Jag är helt ensam i hela kontorslandskapet. Fick leta reda på lysknapparna när jag kom. Gott med en lugn återkomst till vardagen!
Denna klämdag mellan Kristi Himmelfärdsdagen och helgen är det många som tagit ut ledighet. För att spara pengar, uppmanades vi konsulter att inte arbeta på våra uppdrag över huvud taget, annat än om vi hade speciella anledningar.
Jag hade lagt in två kurser denna dag, så därför sitter jag nu här. Smart drag kan tyckas, att lägga kurser på en klämdag, då vilken annan (smart) person som helst kunnat räkna ut att folk skulle vara lediga. Men när jag lade schemat för flera månader sedan, och såg alla de veckor jag skulle vara borta, så ville samvetet köra igång kurser så fort jag bara kunde igen! Smart drag.
Om inte annat, så ville både jag och OO ändå jobba, eftersom vi inte vill ta ut fler semesterdagar än nödvändigt. Vi har ju inte så många kvar nu, och vi måste spara till Sälen nästa år!
Vi saknar Hawaii med dess stränder och djungel. Som en liten kompensation(?) har det under vår frånvaro vuxit upp oerhörda mängder buskar runt Igla! Från den ena djungeln till den andra så att säga. Problemet är ju bara att denna djungel inte är så önskvärd. Bara en röjsåg (rejäl sådan), kan bita på de tjockstamsgrönskor som frodas!
Dessutom inser vi med väldig tydlighet, att vi behöver en gräsklippare! Mossrivaren gjorde ett bra jobb. Gräset växer som sjutton, och tuktar vi det inte snarast, har vi en äng utanför våra fönster!
Men under sju dagar framåt ligger fokus på Kondi. Gott att få den affären avslutad!
Imorgon är det combat-kvartal igen! Och jag som tyckte det var nyss vi bytte koreografi!
Denna klämdag mellan Kristi Himmelfärdsdagen och helgen är det många som tagit ut ledighet. För att spara pengar, uppmanades vi konsulter att inte arbeta på våra uppdrag över huvud taget, annat än om vi hade speciella anledningar.
Jag hade lagt in två kurser denna dag, så därför sitter jag nu här. Smart drag kan tyckas, att lägga kurser på en klämdag, då vilken annan (smart) person som helst kunnat räkna ut att folk skulle vara lediga. Men när jag lade schemat för flera månader sedan, och såg alla de veckor jag skulle vara borta, så ville samvetet köra igång kurser så fort jag bara kunde igen! Smart drag.
Om inte annat, så ville både jag och OO ändå jobba, eftersom vi inte vill ta ut fler semesterdagar än nödvändigt. Vi har ju inte så många kvar nu, och vi måste spara till Sälen nästa år!
Vi saknar Hawaii med dess stränder och djungel. Som en liten kompensation(?) har det under vår frånvaro vuxit upp oerhörda mängder buskar runt Igla! Från den ena djungeln till den andra så att säga. Problemet är ju bara att denna djungel inte är så önskvärd. Bara en röjsåg (rejäl sådan), kan bita på de tjockstamsgrönskor som frodas! Dessutom inser vi med väldig tydlighet, att vi behöver en gräsklippare! Mossrivaren gjorde ett bra jobb. Gräset växer som sjutton, och tuktar vi det inte snarast, har vi en äng utanför våra fönster!
Men under sju dagar framåt ligger fokus på Kondi. Gott att få den affären avslutad!
Imorgon är det combat-kvartal igen! Och jag som tyckte det var nyss vi bytte koreografi!
Grejat!
Jag och min man (snart går det över, jag lovar!) utvecklade en förkärlek för geckoödlor när vi var på Hawaii. Vi såg flera stycken, fick försiktigt klappa en som Mike fångade in (utan att skrämma svansen av den!), och kunde ju som sagt förtjust upptäcka "en egen" där under sista dagen.När vi innan flygplatsen gjorde vår sista-minuten-shopping, hittade jag ett halssmycke som jag inte kunde motstå. En gecko så klart!
Sedan hade Tish flera geckos i keramik på fasaden till huset. Jag lyckades hitta också dessa på marknaden, så nu sitter de tre på väggarna här hemma! Jag gillar dom skarpt, och önskar att jag köpte fler!
Idag gonade Linda i sängvärmen till halv tio! Då tyckte Oo att jag latat mig tillräckligt, och började montera rumsavdelaren till technodunk...
Men idag har jag känt mig som en människa i varje fall, och fått en hel del gjort! Rumsavdelaren blev riktigt bra, och medan Oo var på Gamla Ullevi och såg sitt GAIS åka på däng, röjde jag gärnet här hemma! Röjde på så sätt att jag tog itu med det rum som hittills varit överbelamrat med flyttkartonger. Har fixat i garderoberna, strukturerat och rensat bland kartongerna och plockat fram de prydnadssaker jag
vill ha. Nu har vi ju faktiskt allting vi behöver här hemma, så den slutliga inredningsbiten kan ta vid! 
Sedan Oo kom hem, har vi satt upp lite grejer på väggarna, och han monterat taklampa i "korridoren" över bokhyllorna. Jag fick upp min coola katthängare invid ytterdörren, som dock har en spricka i ena benet! Fick bandagera och se till att ingen råkar hänga någonting på den tassen...Känns himla gött att ha fått röjt så mycket, för nu brinner det i knutarna! Köparna av Kondi har medan vi varit borta, fått sin lägenhet såld, och vill nu flytta in bums!
Så redan nästa fredag ska affären avslutas! Just nu bor ju Nickes familj i Kondi, och deras nya hus är precis klart. Nu får de bara snabba på med inflyttningen lite mer än det egentligen var tänkt!
Imorgon ska vi ju jobba båda två, men efteråt åker vi till Kondi och börjar röja allt vi kan. Fast nu säger Oo att det kanske inte kan göras så mycket just då, just för att Nicke och co fortfarande är där... Men en del småsaker kan vi ju fylla bilen med. Vi får göra det vi kan i varje fall, för nu är det som sagt brådis!
Av någon anledning utvecklade jag inte samma förkärlek för grodor, trots att det kryllade av dom över hela gräsmattan efter mörkrets inbrott...undrar varför.
(Gullig?)
Väntan är över!
Frun är tillbaka!
Hade en tanke på att blogga medan Oo var på GAIS-matchen imorgon, men det är bara att inse. Jag ger efter för vissa pikar och (faktiskt) en viss abstinens!
Sitter som kan skådas, i min coola Sharks-tröja i ett hyfsat städat arbetsrum. Vi har varit riktigt flitiga sedan vi kom hem igår. Vi har helt packat upp, tvättat, laddat in och sorterat foton, dammsugat, torkat kattspyor (såg att kattvakterna också torkat någon/några), och som sagt röjt i arbetsrummet. Storhandlat, käkat tacos och köpt hylla/rumsavdelare på Europamöbler! Allt detta tack vare(?) jet-lagen som fick oss upp ur sängen strax efter 06.00 imorse!
Efter lunch lämnade vi San Francisco, för att drygt nio timmar senare landa i Amsterdam. Där var Linda trötter, och lyckades snarka bort en hel del av de cirkus fyra timmarna innan planet till Götet bjöd på ytterligare en och en halv timme med fantastiskt benutrymme. Helskumt att åka vid ett-tiden en söndag, och komma hem vid 17-tiden på måndagen. Visserligen var det också ganska knäppt att åka dit och köra samma dag en gång till!
När vi kånkade alla våra väskor ut från terminalen, möttes vi inte av Monica som vi trodde, utan av Nicke med familj, Jonel, och Andreas. Fick fina blommor, och beordrades att lämna ifrån oss mobil och plånbok! Sedan lämnades två (inte längre så trötta), resenärer åt sitt förvirrade öde.
Några nervpirrande minuter senare kom dock Monica, så det var ett snällare "prank" vår fina välkomstkommité bjöd oss på! Phu!
Avslutningen på vår bröllopsresa så...Kauai, Hawaii.
Det var helt enkelt alldeles...alldeles...alldeles underbart! Den enda mycket stora nackdelen var att vi bara hade en vecka! När vi satt i bilen på väg mot flygplatsen, och vi faktiskt insåg att vi skulle lämna denna underbara plats, rann tårarna upp i våra ögon. Och för mig även sedan på planet då vi lyfte, från ett lägligt nog regnigt Kauai!
Bilderna vi tagit är nog hundratals, totalt sett under hela resan fyllde vi nästan det fyra gigabytes minneskortet med nästan 1400 bilder! Här kommer ett urval...
Stugan vi bodde i. Med djungeln inpå knuten! Alla tropiska djungelljud, så mysigt och fräckt! Sista dagen fick vi faktiskt en geckoödla hos oss! De är jättesöta och omtyckta eftersom de bland annat äter läskiga insekter med alldeles för många ben...typ åtta.
Oo försökte fånga den (vår värd Mike hade gjort det förut, vilket såg så enkelt ut), men lyckades bara skrämma svansen av den. En mycket läskig upplevelse!
Vår hyrbil visade sig vara en bebisblå gangsterbil! Hahaha! Jag tycker de är så himla fula! Den tog dock väl hand om oss och hade väl fungerande AC. :o)
Kauai har inte duvor eller fiskmåsar som cirkulerar/promenerar omkring i jakt på tappade smulor. De har tuppar och höns! Tydligen var det någon/några som illegalt höll tuppfäktningsmatcher på ön, med ganska omfattande uppfödning och bestånd. Vid någon orkan som jag inte minns namnet på, så kom många lös, och har sedan dess funnit sig väl till rätta på egen hand. De gick dock inte att äta med behag. Receptet var tydligen: "Lägg kycklingen och en lavasten i en gryta. Koka i tre dagar. Släng kycklingen och ät stenen!"
Vilda hönor blir visst väldigt sega.
Jag lyckades övervinna min bottenfobi, och inte bara bada där det var sten- och klippbotten, utan även snorkla! När Oo hoppade i och började titta runt under ytan, kände jag tvånget. Jag hade ju köpt grejor, var på Hawaii, hallå!! Stod först och kikade ned på Oo en bra stund, satte mig sedan intill vattnet och glodde på bottnen, klev försiktigt i och stod där och glodde på bottnen, tog på cyklop och böjde mig ned och kikade ned under ytan, en bra stund. 
Sedan släppte jag taget om bottnen med fötterna. Så himla häftigt! Fick dock koncentrera mig på att andas lugnt, och påminna mig själv då och då om att det faktiskt inte var någon livsfara att se bottnen! Att ha badskor gjorde dock en hel del!
Att skölja av sig saltet i ett vattenfall var rätt fräckt! Förunderligt med så många vattendrag på så varm plats. Men så ligger också världens mest regniga plats på Kauai! Berget Waialeale med 1145 cm per år! Det låg nästan konstant moln över den toppen...
Vi köpte en väldigt bra bok om Kauai, roligt och personligt skriven, och hittade bland annat de flesta braiga bad- och snorkelplatserna med hjälp av den. "The ultimate Kauai guidebook" av Andrew Doughty.
På typiskt amerika-vis, var det ett överflöd av varningsskyltar vid varje strand. Ingen skulle kunna komma här och stämma staten inte! 
Ungefär som alla "Caution, wet floor"-skyltar som drällde överallt vart man än gick!
Våra värdar Mike och Tish, Trevors pappa och hans fru. Underbart goa människor, generösa och lättsamma! Mike tog oss på sightseeing en dag, och en vandring annan. Tish bjöd på gomiddag sista kvällen. Här käkar vi på Dukes, fantastiska fiskrätter!
Torsdag och fredag tog vi dagsturer längs kusten och inåt landet. Torsdagen upp till Hanakapiai-falls via dess lika namne strand. Jag vägrade ta några risker och dränkte mig i myggmedel! 
Fantastisk strand, och makalöst vattenfall! Iskallt vatten dock, så Oo hoppade i och simmade ut, medan jag tog ansvaret att dokumentera händelsen.
Fredagen tog Mike oss på en vandring han velat göra nästan ända sedan han flyttade till Hawaii för 17 år sedan. På vägen till startpunkten fick vi bland annat se Waimea canyon, något som måste vara i klass med Grand canyon!
Själva vandringen omskrevs i vår guidebok med följande inledning:
"This is a great hike! It takes most of a day and is strenuous, but you're treated to views that will stay frozen in your mind for a lifetime."
Och författaren hade så rätt. Det var så att tårarna kom över den storslagna vyn som mötte oss efter mycket backar, försiktigt balanserande på lösa stigar över stup, och djupa djungelsnår! Det finns inga ord som räcker till för den vyn! Även vandringen ut till Lolo Vista som utsiktspunkten hette, bjöd på många spektakulära vyer i form av taggiga klippryggar, torrlagda vattenfall, turkost hav långt nedanför, vindlande dalar och skrevor, blommor och djungelljud. Men vilken grande finale!
Nu har Oo krupit till kojs, medan jag som varit som en zombie tidigare under dagen, nu piggnat till. Innan jag gör honom sällskap (eller ska jag montera ihop hyllan?), tänkte jag lägga in några av de bilder som vår norska fotograf tog efter bröllopet! 
Någon eller några av dessa (eller kanske någon av alla de andra bilderna), tänkte vi förstora upp. Vilken/vilka är bäst av dessa? Tyck till!
Hm..ser nu efter publicering, att blogg.se inte gör bildkvalitén rättvisa. Synd, men de är i varje fall inte så pixlade/konstiga som en del nu ser ut att vara!
Rapport från frun!
Blir smått galen på denna Macdator! iPhoto-skit som visar alla bilder rättvända, men när man ska lägga in dom på bloggen, så hamnar de så som de togs, vilket innebär liggande. Att rotera bilder i iPhoto påverkar inte själva filen av någon himla anledning, så nu har jag till slut hittat en lång jäkla omväg för att få till det, att jag kommer att prioritera ned de liggande bilderna. Tyvärr! Skit samma just nu! :o)
Sneglar ned mot min vänstra hand, och ser ring nummer två blänka mot mig. Jag är gift! Fru, hustru, maka, hela köret!
Vädret var dryga 25 celciusgrader och strålande sol. Min frisör Renee var riktigt duktig, och fixade ljusa slingor innan hon knäppte i fejkhåret och satte upp det i enkel men fin frisyr. Det passade väldigt bra till diademet.
180 dollar för alltihopa, plus 100 till för sminkningen. Däremellan hann jag gå en sväng i Pleasentons mysiga centrum, och den "Farmers-market" som pågick.
Tjejen som gjorde min make-up förstod precis att överdriven sminkning inte var min grej, så jag var riktigt nöjd när jag i lagom tid följde Oo därifrån. Direkt in till San Francisco och Oos föräldrars hotellrum där vi bytte om, och så iväg till kyrkan, mitt i en av de brantaste backarna banne mig i hela stan, en tvärgata från Lombard street!
Sedan väntade vi lite i skymundan tills alla kommit innan vi vandrade in till ljudet av klockorna.
Rachael hade ordnat jättefina Gerberor, där jag valde en stor röd att hålla i handen, samt en ros i matchande färg till Oos kavajslag.
Ceremonin var lagom kort, och det enda jag egentligen riktigt minns (vilket Oo också gjorde), var ljudet av en förbipasserande spårvagn och dess signaler när den passerade utanför. En annan tanke där i början var också "F-n vad häftigt detta är!"
När vi höll ringarna tillsammans, och sade löftena till varandra fruktade jag att sminkningen gick åt skogen, men tydligen klarade den sig bra! Oo höll på att rinna bort i värmen, medan jag tyckte det var ganska behagligt! :o)
Strax därefter tog vår norska fotograf Tanja över, och efter lite plåtande kring kyrkan åkte vi tre ned till Crissy Fields, strand och park nära Golden Gate. Där fick vi beröm över vår lätthet framför kameran, och plåtades i alla möjliga sammanhang. Det ska bli spännande att se de bilderna!
Under tiden hade gästerna satt sig i bilarna och åkt till San José. Vi fick åka med Trevor och Rachael, och hämtade upp tårtan på vägen. Vår "svenska" tårta! Den blev faktiskt riktigt cool!
Under middagen framförde Tomas hälsningar från släkt och vänner. Jag och Oo fick var sitt brev från Nina, och när jag läste det var sminkningen definitivt körd!Andra personliga brev fick mig att både skratta och röras, och jag fick ytterligare insikt i hur stort detta ändå är! Att vi är gifta! :o)
Maten var supergod, men alldeles för mycket, så det var nästan pinsamt att se all mat som blev över! Både före och efter middagen hade vi fått en reserverad del av baren till vårt förfogande. Kändes värsta lyxigt, att vi hade både stol och bord och gott om dansutrymme, medan alla andra gäster stod och trängdes som galningar på den resterande ytan!
Det kändes faktiskt ok att behålla brudkläderna hela kvällen. Det blev liksom en sådan tydlig anledning till varför vi hade vår VIP-avdelning, och jag kunde faktiskt stolt sträcka på mig! Lyckönskningarna kom till oss från så gott som alla människor vi passerade från kyrkan och i hotellet. En del fotade också, och bilister tutade!
Minns under fotograferingen på stranden och två tjejer cyklade förbi. Glatt hojtandes:
"Congratulations! We wish we were like you! ... But not with eachother!"
Fotografen ville ha bilder med oss utanför kyrkan när spårvagnen passerade bakom oss. En av vagnarna bromsade in intill oss, fullproppad av turister som hojtade, filmade och fotade!
Jag var dock jätteglad över att jag hade nya silverskor, även om fötterna protesterade. Dock var det mest klänningen som begränsade min rörelsefrihet rejäl. De korslagda strassbanden i ryggen fästes bara med en liten snäpp-mekanism, två för varje som tur var. Men bara jag vred mig för mycket, böjde mig framåt eller bakåt, eller andades in för djupt, så blev det "snäpp-snäpp" där bak! Oo fick ett oräkneligt antal gånger fästa tillbaka minst en av de två under kvällens gång, men det var snyggt! :o)
Så går det dock när man käkar efter amerikanska mått i två veckor!
Hur som helst, så fann jag mig snällt i mitt öde, och skakade loss så gott jag kunde till musiken med min eldgaffelsraka rygg! :o)
Det var en häftig dag, och underbar kväll, och vi lämnade baren sist av alla!
Hotellet var jättefint, lyxigt värre, där rummet var så fint att det kändes synd att bara sova i det! Dock blev det först en dusch för att gnugga av mig resterna av sminkningen, och balsamera ut håret!
När klockan passerat tre på natten frågade Oo om det nu kunde betecknas vara morgon? Ööh...kanske det?
Och så visar det sig att han har en morgongåva till mig! Sannerligen är han en överraskningarnas man! En äkta NHL-tröja med San José Sharks som jag kikat efter medan vi varit här!
Jag ville ju ha en stor klubbtröja att ha hemma i äkta "flickvän-myser-i-pojkvännens-alldeles-för-stora-klubbtröja-och-käkar-glass-direkt-ur-förpackningen-i-varje-fall-enligt-filmerna"-manér! Själva klubben spelade ingen större roll, men en typisk amerikansk ville jag ha, och "SJ Sharks" logga gillar jag!
De äkta var svindyra, så därför hade jag letat lite efter en billigare kopia, men nehej, där hann min Oo före, och kom med en äkta!
Lägger in ett axplock av gårdagen...
Direkt efter vigselceremonin.Kolla in köttkniven! Och storleken på köttbiten!
Oo och Misha.Rachael var släphållare medan vi dansade!
Tillsammans med Andrea, Mats (kusin) fru.Intervju "How does it feel?"
TACK till alla! Även de som inte kunde närvara. TACK!
Avslutningsvis lägger jag in en bild jag tog i Oos föräldrars hotellrum innan vi skulle ge oss av till kyrkan. Far hjälper son med manchettknapparna. Tycker den är underbar!
Imorgon åker vi till Kuai, Hawaii! Och det ser ut att bli vår sista tag här hos Trevor. Det visade sig att vi kommer tillbaka från ön så pass sent nästa måndag, och sedan lyfter mot Sverige under tisdagen, att det känns meningslöst att transportera oss hela vägen till och från Trevors igen. Så troligtvis letar vi upp ett anslutande hotell där vi kan tillbringa vår sista natt på vår bröllopsresa!
Pojkarna tar verkligen vara på deras nu troligtvis sista dag tillsammans. De sover!
Själv är jag lite hungrig, så jag ska ta mig en brownie!
Nu blir det dock inget mera förrän vi är tillbaka i Sverige igen! Även om vi skulle råka få tillgång till en dator där nere, så ska vi inte ha tid att skriva inlägg!
Kraam!
Timmar kvar...
Jaha, nu har jag kört Linda till frisören, själv skall jag snart göra mig iordning. Klockan är snart 9.30 på morgonen. Ska hämta Linda strax efter 12. Var i kyrkan och mötte prästen igår, när vi står mitt i kyrkan och diskuterar om vi skall ha alla namnen med när vi gifter oss. Mitt är ju enkelt, ett förnamn ett efternamn, kan det bli enklare... Linda har ju 3 namn och ett efternamn. Inga problem tycker jag, men så när vi står där, får hon för sig att säga att hennes Su-Jung inte uttalades som man läser det på svenska. Fick fråga henne hela kvällen igår, och imorse låg jag och övade för att försöka komma ihåg hur man nu uttalar det. Jaja, vi får se, tror jag har ganska bra koll på det.
Har fått lite lyckönskningar ifrån Sverige denna morgon, väldigt trevligt. Tackar!!!
Har inte hunnit bli speciellt nervös, var lite nervös, som Linda skrev, när man hade prästen gå igenom hela cermonin. Jaja, det kommer gå fint... Vi har ju i alla fall inte det långa programmet. Vårt ska ta ca 20 minuter enligt prästen. Berättade detta för Trevor som bara hade en sak att säga, "YES!!"
Oj, kom precis på att jag måste packa en väska för att ha något imorgon. Skall nog gå och göra detta. När det nu blir något ytterligare inlägg här så är vi gifta!!
Vill bara avsluta med några ord till min Love! Jag älskar dig!!!
//Oo
Har fått lite lyckönskningar ifrån Sverige denna morgon, väldigt trevligt. Tackar!!!
Har inte hunnit bli speciellt nervös, var lite nervös, som Linda skrev, när man hade prästen gå igenom hela cermonin. Jaja, det kommer gå fint... Vi har ju i alla fall inte det långa programmet. Vårt ska ta ca 20 minuter enligt prästen. Berättade detta för Trevor som bara hade en sak att säga, "YES!!"
Oj, kom precis på att jag måste packa en väska för att ha något imorgon. Skall nog gå och göra detta. När det nu blir något ytterligare inlägg här så är vi gifta!!
Vill bara avsluta med några ord till min Love! Jag älskar dig!!!
//Oo
Finally some pictures!
Okej, jag försöker alltid se till att bilderna jag tar på Oo blir bra! Skulle han råka blinka, peta sig i näsan eller bli suddig, tar jag en ny bild!
Jag ville ha en trevlig bild på mig över Lake Thoe, och se vad jag fick
Gott om benutrymme i limousinen. Inga flärdfulla kläder här inte. Trams!
Trevor försöker impa på Rachael. Tur att vi tjejer är så förstående!
Oo is kissing my ass över delstatsgränsen!Kalifornien och Nevada, i den ene ej tillåtet att spela, den andra ok!
I en av de fyra jacuzzipoolerna på hotellet i Lake Tahoe. Göttigt varmt!
Hos familjen Inman, Jennifer och Cam samt deras två flickor och pojk. Cam bar en "Sweden"-tröja han köpte vid ett Sverige-besök, och ena dottern hade fotbollskläder á la svenska landslaget! :o)
Oo har ju som tur var det naturliga handlaget med barn, till skillnad mot sin framtida fru (det gäller ju att välja smart!)
Inmans tre busfrön! Linda höll sig på tryggt avstånd bakom kameran (någon måste ju plåta!)
I USA har man inte mesiga små husvagnar eller husbilar. Här är det husbussar som gäller. Och glöm cyklar eller mopeden. Man tar med hela bilen baktill! Eller förlåt, inte bilen, SUV:en!Första gången jag såg denna typen av ekipage, reagerade jag över hur nära bilen låg bakom husbussen. Shit - livsfarligt!
Sedan såg jag bogsergrejen, och blir nu lika förundrad varje gång! Det ser helsjukt ut! En stor husbuss, och så en bil, SUV eller truck på släp!
Monterey Bay Aquarium. Nemo-maneter!
Jag skulle kunna stå en hel dag vid det akvariet. Och det var inte det enda i denna storlek!
Bubba Gump! Min egen Forrest utanför restaurangen. Grymt god mat!
På Hotell Valencia efter att ha valt menyn till bröllopsmiddagen.
Familjen i Oos gamla college, las Positas.
Dagen med stort D!
Sitter med en tallrik Cheerios ensam i Trevors kök. Holly har precis sprungit iväg efter att jag tillagat "cereals" åt henne. De hade dessa små påsar med smaksatta havregryn som man gjorde en tunn gröt utav.
Klockan är 07.43 och halv nio ska Oo skjutsa mig till frisören. Han ligger kvar i sängvrmen den fuskisen! Jag har faktiskt sovit som en sten, men så kom vi också i säng först efter tolv igår. Jag påbörjade ett inlägg igår med en massa bilder, men så blev det en massa prat och trevligt umgänge med Rachael och Trevor istället. Får se om jag hinner publicera en del av det innan vi åker denna morgon. Jag ville i varje fall skriva ett dagsaktuellt inlägg denna speciella dag.
Känner mig faktiskt inte det minsta nervös! Ännu i varje fall. :o)
Tänk, idag blir jag och Oo äkta makar! Vi blir gifta, make och hustru, man och fru! Fatta fräckt! Min Oo ska nu verkligen bli min Oo! :o)
Igår mötte vi prästen uppe i kyrkan för att stämma av detaljerna. När vi satt där och fick vigselakten uppslagen i psalmboken, tror jag det riktigt slog både mig och Oo (han bekräftade efteråt att han också slogs av detta då). Shit, nu är det verkligen på riktigt! Jag fick ett litet känslosamt utbrott för mig själv när jag läste löftesbiten, det där "Jag NN, tar dig NN..."!
Prästen var riktigt bra. Kändes lite stel och formell i början, men visade sig sedan ha grym humor med klockrena kommentarer! Han gillade inte de amerikanska traditionerna som letat sig in i de svenska bröllopsrutierna, så som att bruden ska ledas in av fadern för att överlämnas. Detta passade ju oss bra, med tanke på att jag ju inte har någon som kan överlämna. Vi hade tänkt gå in tillsammans! Vi insåg också att vi faktiskt har noll koll på vad som är de typiska svenska traditionerna kring bröllop var! Att kyssa bruden är visst också amerikanskt, men det kunde han ha överseende med! :o) Det blir även en passande avslutning för oss, då vi inte hade tänkt gå ut tillsammans till någon form av musik.
När vi kommer in ska vi bara ha kyrkklockringning, då ingen av oss gillade de typiska marscherna eller andra alternativen. Bara klockorna kändes faktiskt passande, lagom lågmält och bra!
Nej, nu ska jag se till att allting är packat och klart så inget råkar glömmas. Vore ju onekligen dumt om vi står där i kyrkan och inser att ringarna ligger kvar i Livermore! :o)
Ska bara slänga in det halvfärdiga gårdagsinlägget också, så det finns lite bilder att kika på!
Klockan är 07.43 och halv nio ska Oo skjutsa mig till frisören. Han ligger kvar i sängvrmen den fuskisen! Jag har faktiskt sovit som en sten, men så kom vi också i säng först efter tolv igår. Jag påbörjade ett inlägg igår med en massa bilder, men så blev det en massa prat och trevligt umgänge med Rachael och Trevor istället. Får se om jag hinner publicera en del av det innan vi åker denna morgon. Jag ville i varje fall skriva ett dagsaktuellt inlägg denna speciella dag.
Känner mig faktiskt inte det minsta nervös! Ännu i varje fall. :o)
Tänk, idag blir jag och Oo äkta makar! Vi blir gifta, make och hustru, man och fru! Fatta fräckt! Min Oo ska nu verkligen bli min Oo! :o)
Igår mötte vi prästen uppe i kyrkan för att stämma av detaljerna. När vi satt där och fick vigselakten uppslagen i psalmboken, tror jag det riktigt slog både mig och Oo (han bekräftade efteråt att han också slogs av detta då). Shit, nu är det verkligen på riktigt! Jag fick ett litet känslosamt utbrott för mig själv när jag läste löftesbiten, det där "Jag NN, tar dig NN..."!
Prästen var riktigt bra. Kändes lite stel och formell i början, men visade sig sedan ha grym humor med klockrena kommentarer! Han gillade inte de amerikanska traditionerna som letat sig in i de svenska bröllopsrutierna, så som att bruden ska ledas in av fadern för att överlämnas. Detta passade ju oss bra, med tanke på att jag ju inte har någon som kan överlämna. Vi hade tänkt gå in tillsammans! Vi insåg också att vi faktiskt har noll koll på vad som är de typiska svenska traditionerna kring bröllop var! Att kyssa bruden är visst också amerikanskt, men det kunde han ha överseende med! :o) Det blir även en passande avslutning för oss, då vi inte hade tänkt gå ut tillsammans till någon form av musik.
När vi kommer in ska vi bara ha kyrkklockringning, då ingen av oss gillade de typiska marscherna eller andra alternativen. Bara klockorna kändes faktiskt passande, lagom lågmält och bra!
Nej, nu ska jag se till att allting är packat och klart så inget råkar glömmas. Vore ju onekligen dumt om vi står där i kyrkan och inser att ringarna ligger kvar i Livermore! :o)
Ska bara slänga in det halvfärdiga gårdagsinlägget också, så det finns lite bilder att kika på!
Sol och shopping
Oo sitter och räknar matematik med Rylee, Trevors äldsta flicka. Hon är sju, och multiplicerar redan, samt har påbörjat bråk!
Rachael är med de andra två flickorna och hämtar Trevor på flygplatsen i Oakland. Han är klar med jobbet i Los Angeles, så vi ska fixa middag tills de är tillbaka.
Jag har den bäste och mest underbare blivande man någon kan önska! Han läste mitt föregående inlägg, och sedan åkte vi för att shoppa! Vi hade 80 dollar på Kohls att spendera upp i värdecheckar, men där hittade jag bara en sommarklänning, så Oo köpte ett par shorts och ett par badtofflor. Sedan åkte vi till Stoneridge mall där Oo provade ut sin smoking. Han blev så fin!
Sedan letade vi klänning och skor, och han suckade inte eller himade med ögonen en enda gång! Han hjälpte mig leta, och kom med olika förslag, så relativt snabbt ändå hittade jag en "liten svart" och silverskor med lagom klack!
"-Jag vill att du ska må bra på vår dag!"
Shopping tillhör ju inte direkt hans favoritsysselsättningar!
Klänningen var på halva priset, och skorna till ett ok pris (omkring 60 dollar tror jag det var), och funkar då till fler eventuella framtida tillfällen. Det gör ju inte riktigt de andra blanka hemskheterna!
Jag älskar min Oo!
Rachael är med de andra två flickorna och hämtar Trevor på flygplatsen i Oakland. Han är klar med jobbet i Los Angeles, så vi ska fixa middag tills de är tillbaka.
Jag har den bäste och mest underbare blivande man någon kan önska! Han läste mitt föregående inlägg, och sedan åkte vi för att shoppa! Vi hade 80 dollar på Kohls att spendera upp i värdecheckar, men där hittade jag bara en sommarklänning, så Oo köpte ett par shorts och ett par badtofflor. Sedan åkte vi till Stoneridge mall där Oo provade ut sin smoking. Han blev så fin!
Sedan letade vi klänning och skor, och han suckade inte eller himade med ögonen en enda gång! Han hjälpte mig leta, och kom med olika förslag, så relativt snabbt ändå hittade jag en "liten svart" och silverskor med lagom klack!
"-Jag vill att du ska må bra på vår dag!"
Shopping tillhör ju inte direkt hans favoritsysselsättningar!
Klänningen var på halva priset, och skorna till ett ok pris (omkring 60 dollar tror jag det var), och funkar då till fler eventuella framtida tillfällen. Det gör ju inte riktigt de andra blanka hemskheterna!
Jag älskar min Oo!
Poledancing!
Oo ligger fortfarande och snufsar i sängvärmen. Solen skiner på utsidan och klockan är 9.09 här borta, vilket borde rendera tidig kväll borta i Sverige.
Tankar på det kommande bröllopet kommer nu smygande, och kanske det riktiga insikten som kan liknas vid nervositet? Jag trodde det bara skulle bli Oos föräldrar, samt Trevor och Rachael i den lilla sjömanskyrkan. Tydligen ska alla som bjuditis in till den efterföljande middagen också dyka upp! Hade jag verkligen skygglapparna så på att det undgick mig? 18 pers blir det då totalt, och visst, det är kanske inte så många, men känns ändå lite så för mig. Jag har ju ingen från min sida, och även om en del av mig tycker det är lite skönt, den biten att slippa känna ansvar, underhålla och sådant, så känner en liten annan del av mig också lite ensam.
Det är så schizofrent, att jag ju inte ville ha något med planering och förberedelser att göra, men känner nu samtidigt att jag inte riktigt har koll, att jag bara är en bifigur och deltagare i ett arrangemang som egentligen inte handlar om mig? Men snacka om självförvållat! Jag ska inte blåsa upp detta till något större eller mer avancerat än det egentligen är.
Egentligen är väl mitt största bryderi efter jag nu börjar inse att så pass många ögon kommer att ligga på mig, att jag nu faktiskt vill te mig så bra ut som möjligt! Tidigare var det ju "bara" de fyra som skulle vara med. De andra var ju inga jag kände eller hade någon relation med.
Nu har jag ju under dessa dagar träffat, och utvecklat en form av relation till flera av de som ska vara med, och då blir det ju inte så betydelselösa längre. Snurrigt eller?
Restaurangen visade sig ha sådan dresscode, att de jeans jag tänkt byta om till, nu inte är ok. Och jag har ingenting annat! Likaså de silverblanka klackskorna jag jag ju inte brydde mig om att de var så gräsliga, tycker jag nu är extra gräsliga, eftersom så många fler jag nu "känner" kommer att se dom. Jag tror jag kommer att känna mig dum i brudkläderna i baren efter middagen, vilket innebär att jag i sådana fall kommer att måsta köpa något annat att byta till, något som inte är jeans och sneakers! Men Oo har ju inte heller något annat att byta till, och behåller han sina "giftaskläder", kan jag byta om då? Hans kläder går ju liksom hem ändå, medan jag som sagt nog skulle känna mig så "synlig" och "utpekad"!
Samtidigt tycker jag att det borde kvitta. Själva bruden borde väl kunna slippa undan med jeans och sneakers? Men kommer jag känna mig "fel" när då alla gästerna är uppklädda i sina kostymer, klänningar och allehanda feminina attribut?
Varför bryr jag mig ens? Varför kan jag inte låta bli att göra det?
Himla skit. Det skulle ju bli ett enkelt litet bröllop på andra sidan Atlanten, där ingen skulle bry sig, och allra minst jag själv!
Nu ska jag stänga ned hjärnan från de meningslösa tankarna och skildra gårdagen.
Minigolfen var skoj, och jag åkte såklart på däng i den stekande solen. Spelade sedan lite andra totalt meningslösa, men väldigt roliga arkadspel i den intilliggande spelhallen. Paralleller kan dras till casinon och Black Jack-spelet som jag fann så både skrämmande och roliga. Där riskerar man att spela bort pengar för ett nöje, men man kan ju faktiskt också vinna och gå plus, så som vi gjorde. På arkadspelen är det ju aldrig någon annan vinst än den underhållande.
Till kvällen hälsade vi så på Oos gamla kompis Misha och hans fru Danielle med deras tre barn. Misha var också utbytesstudent när Oo var här, och därför ganska naturligt att de fann varandra. Annars måste jag säga att de var väldigt olika! Hans fru Danielle tyckte jag genast om. Välsigt spontan, öppenhjärtlig och till synes ärligt intresserad av oss. Dock blev hon lite väl berusad, och spontaniteten gick över till det jobbiga stadiet, och förtog tyvärr en del av mitt intryck. Så onödigt och synd enligt mig!
Dock visade det sig, att hon utövade den nya och tydligen omåttligt populära träningsformen "pole-dancing"! Hon hade alltså en strippstång monterad i garaget, där hon tränade på sina övningar! Och hon var duktig!
Nu kan jag ju bara erkänna, att jag är glad över att vi inte har någon kamerakabel, för att "strippstångsdansa" var inte lätt! Mina armar värkte, skinnen på insidan av låren sved, och händerna brände, och jag lyckades inte prestera i närheten av vad hon gjorde! Denna trebarnsmamma svingade, snurrade, klättrade, lyfte och allt möjligt, där jag var totalt chanslös!
Nej, jag tror jag håller mig till combaten!
Idag ska Oo prova ut sina lördagskläder, så då får vi väl se hur vi gör med eventuell alternativ klädsel... Jag ska försöka att inte lägga för mycket bryderi på det. Det viktigaste är att jag ska gifta mig med min Oo, och jag kan tänka på hur han såg ut där jag lämnade honom i sängen för nu snart en timme sedan. Det rufsiga håret och hans underbara profil. Hur han brukar fånga in mig när jag försöker kliva upp, och skedar mig så hårt att jag känner mig totalt inkapslad av honom! En kokong av kärlek och trygghet! Det, och att vi ser till att det alltid kommer att förbli så, det är det viktigaste. Det är det som betyder något!
Tankar på det kommande bröllopet kommer nu smygande, och kanske det riktiga insikten som kan liknas vid nervositet? Jag trodde det bara skulle bli Oos föräldrar, samt Trevor och Rachael i den lilla sjömanskyrkan. Tydligen ska alla som bjuditis in till den efterföljande middagen också dyka upp! Hade jag verkligen skygglapparna så på att det undgick mig? 18 pers blir det då totalt, och visst, det är kanske inte så många, men känns ändå lite så för mig. Jag har ju ingen från min sida, och även om en del av mig tycker det är lite skönt, den biten att slippa känna ansvar, underhålla och sådant, så känner en liten annan del av mig också lite ensam.
Det är så schizofrent, att jag ju inte ville ha något med planering och förberedelser att göra, men känner nu samtidigt att jag inte riktigt har koll, att jag bara är en bifigur och deltagare i ett arrangemang som egentligen inte handlar om mig? Men snacka om självförvållat! Jag ska inte blåsa upp detta till något större eller mer avancerat än det egentligen är.
Egentligen är väl mitt största bryderi efter jag nu börjar inse att så pass många ögon kommer att ligga på mig, att jag nu faktiskt vill te mig så bra ut som möjligt! Tidigare var det ju "bara" de fyra som skulle vara med. De andra var ju inga jag kände eller hade någon relation med.
Nu har jag ju under dessa dagar träffat, och utvecklat en form av relation till flera av de som ska vara med, och då blir det ju inte så betydelselösa längre. Snurrigt eller?
Restaurangen visade sig ha sådan dresscode, att de jeans jag tänkt byta om till, nu inte är ok. Och jag har ingenting annat! Likaså de silverblanka klackskorna jag jag ju inte brydde mig om att de var så gräsliga, tycker jag nu är extra gräsliga, eftersom så många fler jag nu "känner" kommer att se dom. Jag tror jag kommer att känna mig dum i brudkläderna i baren efter middagen, vilket innebär att jag i sådana fall kommer att måsta köpa något annat att byta till, något som inte är jeans och sneakers! Men Oo har ju inte heller något annat att byta till, och behåller han sina "giftaskläder", kan jag byta om då? Hans kläder går ju liksom hem ändå, medan jag som sagt nog skulle känna mig så "synlig" och "utpekad"!
Samtidigt tycker jag att det borde kvitta. Själva bruden borde väl kunna slippa undan med jeans och sneakers? Men kommer jag känna mig "fel" när då alla gästerna är uppklädda i sina kostymer, klänningar och allehanda feminina attribut?
Varför bryr jag mig ens? Varför kan jag inte låta bli att göra det?
Himla skit. Det skulle ju bli ett enkelt litet bröllop på andra sidan Atlanten, där ingen skulle bry sig, och allra minst jag själv!
Nu ska jag stänga ned hjärnan från de meningslösa tankarna och skildra gårdagen.
Minigolfen var skoj, och jag åkte såklart på däng i den stekande solen. Spelade sedan lite andra totalt meningslösa, men väldigt roliga arkadspel i den intilliggande spelhallen. Paralleller kan dras till casinon och Black Jack-spelet som jag fann så både skrämmande och roliga. Där riskerar man att spela bort pengar för ett nöje, men man kan ju faktiskt också vinna och gå plus, så som vi gjorde. På arkadspelen är det ju aldrig någon annan vinst än den underhållande.
Till kvällen hälsade vi så på Oos gamla kompis Misha och hans fru Danielle med deras tre barn. Misha var också utbytesstudent när Oo var här, och därför ganska naturligt att de fann varandra. Annars måste jag säga att de var väldigt olika! Hans fru Danielle tyckte jag genast om. Välsigt spontan, öppenhjärtlig och till synes ärligt intresserad av oss. Dock blev hon lite väl berusad, och spontaniteten gick över till det jobbiga stadiet, och förtog tyvärr en del av mitt intryck. Så onödigt och synd enligt mig!
Dock visade det sig, att hon utövade den nya och tydligen omåttligt populära träningsformen "pole-dancing"! Hon hade alltså en strippstång monterad i garaget, där hon tränade på sina övningar! Och hon var duktig!
Nu kan jag ju bara erkänna, att jag är glad över att vi inte har någon kamerakabel, för att "strippstångsdansa" var inte lätt! Mina armar värkte, skinnen på insidan av låren sved, och händerna brände, och jag lyckades inte prestera i närheten av vad hon gjorde! Denna trebarnsmamma svingade, snurrade, klättrade, lyfte och allt möjligt, där jag var totalt chanslös!
Nej, jag tror jag håller mig till combaten!
Idag ska Oo prova ut sina lördagskläder, så då får vi väl se hur vi gör med eventuell alternativ klädsel... Jag ska försöka att inte lägga för mycket bryderi på det. Det viktigaste är att jag ska gifta mig med min Oo, och jag kan tänka på hur han såg ut där jag lämnade honom i sängen för nu snart en timme sedan. Det rufsiga håret och hans underbara profil. Hur han brukar fånga in mig när jag försöker kliva upp, och skedar mig så hårt att jag känner mig totalt inkapslad av honom! En kokong av kärlek och trygghet! Det, och att vi ser till att det alltid kommer att förbli så, det är det viktigaste. Det är det som betyder något!
Another day in the USA
Good Morning Sweden!!
Här har vi vaknat upp och har tittat ut för att hitta en strålande sol som skiner ner på oss. Under dagen har vi inte för mycket planerat. Mor och Far flyttar in till San Francisco, så vi har bara oss själva att tänka på idag. Tänkte ta det lite lugnt så här på morgonen, en tvätt ligger i maskinen och jobbar på att bli ren. Jag har mig en kopp kaffe bredvid mig, Gevalia... man kan ju inte dricka något kaffe här över... inget gott.
När vi känner oss redo blir det att spela lite minigolf på deras lite annorlunda banor jämfört med Sverige. Här bygger dem stora byggnader och annat som är del av banorna. Utöver det, har vi inga större planer, kanske handla lite till, har ju inte alls blivit något av den varan än så länge.... Linda och mor var på Kohl´s i flera timmar igår, började med att släppa av dem medan jag och pappa åkte till biluthyraren och fixade en ny bil, den gamla hade en jätteskruv i däcket. Fick ju i vilket fall 15% rabatt när vi betalade vilket innebar 60 dollar mindre på redan låga priser, man kan ju inte klaga på det heller.
Ikväll ska vi över till Misha, en kille från Ryssland som jag träffade under min tid på college här. Han har gift sig och skaffat 3 barn. Ska bli kul och se hur han har det nu för tiden, har inte sett honom på en massa år. Ska också försöka få tag på John, en kille jag och Misha jobbade tillsammans med när vi gick på college. Var inne och hälsade på där jag jobbade igår, men tyvärr hade John semester. Fick ju ändå träffa en massa av de andra kollegorna som jag jobbade med under tiden där. Var riktigt kul!
//Oo
Här har vi vaknat upp och har tittat ut för att hitta en strålande sol som skiner ner på oss. Under dagen har vi inte för mycket planerat. Mor och Far flyttar in till San Francisco, så vi har bara oss själva att tänka på idag. Tänkte ta det lite lugnt så här på morgonen, en tvätt ligger i maskinen och jobbar på att bli ren. Jag har mig en kopp kaffe bredvid mig, Gevalia... man kan ju inte dricka något kaffe här över... inget gott.
När vi känner oss redo blir det att spela lite minigolf på deras lite annorlunda banor jämfört med Sverige. Här bygger dem stora byggnader och annat som är del av banorna. Utöver det, har vi inga större planer, kanske handla lite till, har ju inte alls blivit något av den varan än så länge.... Linda och mor var på Kohl´s i flera timmar igår, började med att släppa av dem medan jag och pappa åkte till biluthyraren och fixade en ny bil, den gamla hade en jätteskruv i däcket. Fick ju i vilket fall 15% rabatt när vi betalade vilket innebar 60 dollar mindre på redan låga priser, man kan ju inte klaga på det heller.
Ikväll ska vi över till Misha, en kille från Ryssland som jag träffade under min tid på college här. Han har gift sig och skaffat 3 barn. Ska bli kul och se hur han har det nu för tiden, har inte sett honom på en massa år. Ska också försöka få tag på John, en kille jag och Misha jobbade tillsammans med när vi gick på college. Var inne och hälsade på där jag jobbade igår, men tyvärr hade John semester. Fick ju ändå träffa en massa av de andra kollegorna som jag jobbade med under tiden där. Var riktigt kul!
//Oo
Sinco de mayo
Med en tvåa i spanska, minns jag inte hur fem stavades på spanska! Men femte maj är Mexikos nationaldag, och den har jag nu fått vara med och fira genom att äta riktiga mexikanska tacos! Några skillnader:
-Speciell creme fraiche
-Lime pressas över
-Tortillabrödet med köttfärsen och cheddarosten steks i rikligt med olja
Vi har ätit hemma hos Oos kusin Mats, och hans fru Andrea och son Johnny. Andreas mamma lagade till de otroligt mättande tacosarna.
De har en undulat och tre hundar. Hundarna är jättegoa, en sorts terrier, en dalmatiner och en beaglevalp!
En annan amerikabetraktelse. I ett gathörn stod en mexikanare och sålde jordgubbar och mango. Vi stannade till för att köpa, vad jag trodde var en ask. Sedan fick jag in en hel låda genom fönstret! Och gubbarna var (såklart) gigantiska!
Idag har mera pengar spenderats på kläder och skor. Vi gillar Kohls! Oo visade mig Las Positas, det college där han pluggade och jobbade. Vi hälsade på några av de han jobbade tillsammans med, och vilken glädje det blev! :o)
Jättefint college som tydligen expanderat ordentligt, och det var jättefint! Nya fotbollsplaner, simbassäng och amfibieteater under uppbyggnad. Inte riktigt som en svensk högskola!
Jag är så mätt att jag har ont i magen...
Lite nytt...
Har mailat Hotel Valencia den slutgiltiga finslipningen gällande middagen. Jag förstår inte riktigt alla delar av måltiderna, men det låter tillräckligt gott! :o)
Monterey Bay Aquarium var fashinerande! Sjöhästarna, maneterna, de gigantiska akvarierna! Ett sådant skulle man ha hemma!
Efteråt gick vi till Bubba Gump och käkade. Jag tog skitgod lax med ris och grönsaker! Något av det godaste jag ätit! Till efterrätt tänkte jag och Monica dela på en "mudcake", som såg ut att vara i normal bakelse-storlek. In kom en mindre glasstårta, lagom för fyra personer! En "mudcake" i korthet: Vaniljglass, chokladglass, kolasås, chokladsås och vispgrädde! Snacka om att jag var mätt sedan!
På vägen tillbaka stannade vi till i Santa Cruz och deras Boardwalk, ett litet nöjesfält längs stranden, som fortsatte ut på en pir, precis som på filmer! :o) Jättemysigt, men inte öppet när vi var där. Dessutom småduggade det, så vi fotade bara lite innan vi åkte vidare.
Nu väntar vi på tvätten som rumlar runt i tumlaren. Imorgon blir det mera shopping vad jag vet. Sedan har jag inte riktigt koll... Klockan är snart halv tolv, och jag längtar efter sängen!
"Reception/welcomedrink at about 6.30 pm
Wine Pinot Grigio
Dinner at about 7.00 pm
Wine Pinot Grigio
Martin Ranch J.D.
Apple cider (non alcoholic)
Soup or Salad
-Cognac lobster bisque (Creme fraiche and toasted pistachias)
-Baby greens bouquet (Pear tomatoes, spice pecans, cucumber wrap, balsamic vinaigrette, and gorgonzola cheese)
Entrees
-28 days aged New York (12oz diblo sauce)
-Salmon (Basil beurre blanc sauce)
-Fettucini primavera (Grilled vegetables, alfredo tomato duo sauce)
Sides (choose two)
-Blended quinoa grain rice (Layered with asiago cheese)
-Potato gratin
-Asparagus (Bearnaise sauce)
Dessert
Wedding cake that we'll deliver to restaurant when we arrive.
Coffee and tea."
Monterey Bay Aquarium var fashinerande! Sjöhästarna, maneterna, de gigantiska akvarierna! Ett sådant skulle man ha hemma!
Efteråt gick vi till Bubba Gump och käkade. Jag tog skitgod lax med ris och grönsaker! Något av det godaste jag ätit! Till efterrätt tänkte jag och Monica dela på en "mudcake", som såg ut att vara i normal bakelse-storlek. In kom en mindre glasstårta, lagom för fyra personer! En "mudcake" i korthet: Vaniljglass, chokladglass, kolasås, chokladsås och vispgrädde! Snacka om att jag var mätt sedan!
På vägen tillbaka stannade vi till i Santa Cruz och deras Boardwalk, ett litet nöjesfält längs stranden, som fortsatte ut på en pir, precis som på filmer! :o) Jättemysigt, men inte öppet när vi var där. Dessutom småduggade det, så vi fotade bara lite innan vi åkte vidare.
Nu väntar vi på tvätten som rumlar runt i tumlaren. Imorgon blir det mera shopping vad jag vet. Sedan har jag inte riktigt koll... Klockan är snart halv tolv, och jag längtar efter sängen!
"Reception/welcomedrink at about 6.30 pm
Wine Pinot Grigio
Dinner at about 7.00 pm
Wine Pinot Grigio
Martin Ranch J.D.
Apple cider (non alcoholic)
Soup or Salad
-Cognac lobster bisque (Creme fraiche and toasted pistachias)
-Baby greens bouquet (Pear tomatoes, spice pecans, cucumber wrap, balsamic vinaigrette, and gorgonzola cheese)
Entrees
-28 days aged New York (12oz diblo sauce)
-Salmon (Basil beurre blanc sauce)
-Fettucini primavera (Grilled vegetables, alfredo tomato duo sauce)
Sides (choose two)
-Blended quinoa grain rice (Layered with asiago cheese)
-Potato gratin
-Asparagus (Bearnaise sauce)
Dessert
Wedding cake that we'll deliver to restaurant when we arrive.
Coffee and tea."
Svenskt tangentbord!
Min Oo är så duktig! Han har fixat så att denna Mac/Apple-dator nu har de svenska bokstäverna dar de ska vara! Dock blir det inga fler bilder förrän kanske mot slutet av veckan, då det visade sig att Trevor tagit med sig kamerakabeln. Sorry! Tråkiga text-inlägg framgent!
Lite allmänt, så funkar det ganska bra med engelska pratet för mig. De flesta är rätt imponerade av att jag som inte bott här kan tala så pass bra. Ibland blir det dock lite frustrerande när man inte hittar orden, eller så blir det helt fel...
Vi sitter och pratar med Rachael om bröllopsförberedelserna, och om allting är klart. Make-up stället är på gång, men att jag inte är intresserad av någon "för"-konsultation för att prova ut hur jag vill ha det i fejan. Jag vill ju bara ha en lätt "tillfixande" sminkning.
"- I just want them to cover up my pimps (hallickar)!"
Men det är väl inte så stor skillnad på en pimp och en pimple?
Snart kommer Oos föräldrar och hämtar upp oss för avfärd till Monterey Bay Aquarium. Det ska visst vara något extra!
Lite allmänt, så funkar det ganska bra med engelska pratet för mig. De flesta är rätt imponerade av att jag som inte bott här kan tala så pass bra. Ibland blir det dock lite frustrerande när man inte hittar orden, eller så blir det helt fel...
Vi sitter och pratar med Rachael om bröllopsförberedelserna, och om allting är klart. Make-up stället är på gång, men att jag inte är intresserad av någon "för"-konsultation för att prova ut hur jag vill ha det i fejan. Jag vill ju bara ha en lätt "tillfixande" sminkning.
"- I just want them to cover up my pimps (hallickar)!"
Men det är väl inte så stor skillnad på en pimp och en pimple?
Snart kommer Oos föräldrar och hämtar upp oss för avfärd till Monterey Bay Aquarium. Det ska visst vara något extra!
Andra helgen...
...har borta ar strax slut. Sitter i ett morklagt kok hemma hos Trevor. Han har akt till Los Angeles for jobb i nagra dagar, och Rachael och hennes tos Emily har gjort kvall. Vi har precis kommit hem efter ett gang timmar med Oos foraldrar. Direkt efter hemkomsten fran Lake Tahoe, slog vi folje med dom, och korde ett socialt race. Mats ar en kusin till Oo, som blivit kvar har sedan han akte over som utbytesstudent. En familj han bodde hos da hade en dotter som hette Jennifer. Hon akte sedan over till Sverige som utbytesstudent. Deras tva faniljer halsade vi pa nu. Forst Jennifer och henns man Cameron (Cam), med deras tre barn. Sedan Mats och hans fru Andrea och deras son Johnny. En trott Linda fick sedan ett ordentligt mal pasta innan vi shoppade lite pa Wallmart.
Helgen uppe Lake Tahoe var lugn och skon. Regn mer eller mindre hela tiden dock. Jag korde Trevors 86 000-dollars BMW de cirka fyra timmarna upp. En liten stund kom det till och med sno, och temperaturen kom otackt nara nollstrecket. Nar vi korde langs slingrande vag lang gigantiskt stup, dar jag bara kunde skymta ljusen langst ned, var jag tacksam over morkret!
Val framme fick jag forvirrat lamna ifran mig bilnyckeln till en sadan dar "parkerar-kille", medan en annan grabb tog bagaget, Sedan hade vi en liten diskussion med Trevor om dricksens vara eller icke vara! Gissa vilken sida jag stod pa!
Hotellet var tjusigt varre, Mariotts Timber Lodge, och omgav ett poolomrade som vi sag till att prova pa dagen efter.
Casinospel ar forbjudet i Kalifonien, med undantag om agarna ar en indianstam. Da har de gatt runt paragraferna pa nagot satt med nagot urspungligt rattighetsgrejs. Sa det casino vi var pa forra helgen uppe i Yosemite, agdes av en indianstam. Uppe i Lake Tahoe, lag hotellet pa Kalifoniens sida, och casinona nagra meter langre bort, i Nevada!
Efter ankomst och incheckning vandrade vi sa over statens grans och spelade lite Black Jack. 25 dollar plus slutade vi pa da. Jag och Rachael skakade loss lite pa dansgolvet, och det var sa langesedan att jag nastan tappat rytmen!!
Efter en stund drogs jag upp pa scenen av discjockeyn, sa dar stod vi och rojde en bra stund medan killarna fick sitta och vanta. Killar var inte tillatna over huvudtaget pa scenen!
Lordagens morgon hamtades vi upp av en limousin av en chauffor som passade lika bra som sadan, med lika val livvakt! Sedan akte vi runt sjon med rejalt benutrymme, Oo, Trevor och Rachael skalande i rodvin, och jag med Pringlechips och apelsinjuice.
Nagra stopp for foto, samt ett lite langre pa ett hotell och casino som lag precis pa gransen. De hade dragit upp granslinjen genom hela byggnaden, till och med poolen. Det var sa lite gaster, att det kandes som vi hade hela stallet for oss sjalva! Fem dollar plus slutade vi pa dar innan vi akte vidare.
Det var inte lika skammigt som jag fruktat, da en limousin glidandes i skogarna tydligen inte var nagon storre markvardighet i landet USA, da ingen kastade nagon extra eller sned blick som jag fruktat.
Jag har inte laddat in nagra bilder, da kabeln ligger inne i deras sovrum.
Val tillbaka till hotellet var de tva nordborna utsvultna, sa en sen lunch intogs pa hotellets restaurang Fire+Ice, ett "mongolian-barbeque" liknande stalle dar man plockade det man ville ata, och sa tillagade de det pa en stor rund stekhall. "Vara" tva amerikanare ar verkligen inte stora i maten. De gick var sin gang. Oo gick tre och jag tva, sa de orkade inte vanta pa oss, utan gick och spelade lite pa nagot hastlopp.
Vi gick och slumrade (matta och nojda) pa hotellrummet innan vi provade tre av de fem tempererade utomhuspoolerna. Harligt!!
Trevor fixade kycklingmiddag innan vi sedan gick over gransen igen och spelade lite mera Black Jack. Nar vi var nojda, hade vi gatt 150 dollar plus!
Nu sitter Oo framfor tv:n och skriver i dagboken. Nu nar det visade sig att jag kunde blogga, har jag verkligen fatt skarpa mig for att skriva i den. Men jag tror pa att man har mycket igen pa det senare.
Imorgon hamtar Oos foraldrar oss for att aka ned till Monterey bay aquarium. Vi ska ocksa forsoka hinna forbi hotellet i San Jose for att kolla av det sista med restaurangen till brollopsdagen.
Nu ar Linda trott i ogat.
Helgen uppe Lake Tahoe var lugn och skon. Regn mer eller mindre hela tiden dock. Jag korde Trevors 86 000-dollars BMW de cirka fyra timmarna upp. En liten stund kom det till och med sno, och temperaturen kom otackt nara nollstrecket. Nar vi korde langs slingrande vag lang gigantiskt stup, dar jag bara kunde skymta ljusen langst ned, var jag tacksam over morkret!
Val framme fick jag forvirrat lamna ifran mig bilnyckeln till en sadan dar "parkerar-kille", medan en annan grabb tog bagaget, Sedan hade vi en liten diskussion med Trevor om dricksens vara eller icke vara! Gissa vilken sida jag stod pa!
Hotellet var tjusigt varre, Mariotts Timber Lodge, och omgav ett poolomrade som vi sag till att prova pa dagen efter.
Casinospel ar forbjudet i Kalifonien, med undantag om agarna ar en indianstam. Da har de gatt runt paragraferna pa nagot satt med nagot urspungligt rattighetsgrejs. Sa det casino vi var pa forra helgen uppe i Yosemite, agdes av en indianstam. Uppe i Lake Tahoe, lag hotellet pa Kalifoniens sida, och casinona nagra meter langre bort, i Nevada!
Efter ankomst och incheckning vandrade vi sa over statens grans och spelade lite Black Jack. 25 dollar plus slutade vi pa da. Jag och Rachael skakade loss lite pa dansgolvet, och det var sa langesedan att jag nastan tappat rytmen!!
Efter en stund drogs jag upp pa scenen av discjockeyn, sa dar stod vi och rojde en bra stund medan killarna fick sitta och vanta. Killar var inte tillatna over huvudtaget pa scenen!
Lordagens morgon hamtades vi upp av en limousin av en chauffor som passade lika bra som sadan, med lika val livvakt! Sedan akte vi runt sjon med rejalt benutrymme, Oo, Trevor och Rachael skalande i rodvin, och jag med Pringlechips och apelsinjuice.
Nagra stopp for foto, samt ett lite langre pa ett hotell och casino som lag precis pa gransen. De hade dragit upp granslinjen genom hela byggnaden, till och med poolen. Det var sa lite gaster, att det kandes som vi hade hela stallet for oss sjalva! Fem dollar plus slutade vi pa dar innan vi akte vidare.
Det var inte lika skammigt som jag fruktat, da en limousin glidandes i skogarna tydligen inte var nagon storre markvardighet i landet USA, da ingen kastade nagon extra eller sned blick som jag fruktat.
Jag har inte laddat in nagra bilder, da kabeln ligger inne i deras sovrum.
Val tillbaka till hotellet var de tva nordborna utsvultna, sa en sen lunch intogs pa hotellets restaurang Fire+Ice, ett "mongolian-barbeque" liknande stalle dar man plockade det man ville ata, och sa tillagade de det pa en stor rund stekhall. "Vara" tva amerikanare ar verkligen inte stora i maten. De gick var sin gang. Oo gick tre och jag tva, sa de orkade inte vanta pa oss, utan gick och spelade lite pa nagot hastlopp.
Vi gick och slumrade (matta och nojda) pa hotellrummet innan vi provade tre av de fem tempererade utomhuspoolerna. Harligt!!
Trevor fixade kycklingmiddag innan vi sedan gick over gransen igen och spelade lite mera Black Jack. Nar vi var nojda, hade vi gatt 150 dollar plus!
Nu sitter Oo framfor tv:n och skriver i dagboken. Nu nar det visade sig att jag kunde blogga, har jag verkligen fatt skarpa mig for att skriva i den. Men jag tror pa att man har mycket igen pa det senare.
Imorgon hamtar Oos foraldrar oss for att aka ned till Monterey bay aquarium. Vi ska ocksa forsoka hinna forbi hotellet i San Jose for att kolla av det sista med restaurangen till brollopsdagen.
Nu ar Linda trott i ogat.
The real thing...
...det är jag det! Oo har tydligen utvecklat en (Oo)vana att gästspela i min blogg! ;o) Jag ser att han nämnde sitt solbrända ansikte, men inte det faktum att jag riskerar att gifta mig med en tvättbjörn! Naja, tvättbjörn eller fjällande ödlemannen, han är ganska söt anda. Som han skrev, så åker vi upp till Lake Tahoe i eftermiddag. Då blir det inga inlägg förrän nästa vecka.
Sedan var det ett himla gnäll om frisör och klippning! Om jag ska bängla pa mig strumpebandshållare, klackskor och extra hår, sa (orkar inte jobba mig med de svanska bokstaverna mera!), kan han sta ut med att bli klippt!
Nu pratar han med sin bror. De bor nu i Kondi sedan de lamnat over sitt gamla hus till de nya agarna. Tydligen kan det bli omkring en manad innan deras nya hus ar klart for inflyttning.
Apropa Lake Tahoe och limousin. Det verkar som Trevor och Rachael vill passa pa att gora en rejal minisemester utan barnen, da de nu slar pa stort med fint hotell, casino och som sagt limousin runt sjon. Jag trodde man skulle vandra i en sadan miljo? Jag kan inte lata bli att frukta en viss kansla av fån och skāmsighet av att sitta i en limo bland alla vandrare!
Visst, lite coolt, men ocksa lite pinigt!
Hade jag klivit ut kladd som brud hade det kants lite motiverat, men nu lar man val se ut som varsta wanna-be bratzen!
Nu kommer Oo och himlar med ogonen nar han laser det ovanstaende.
-Jajaja, vi kallar det lyxigt!
-Mm whatever! Jag kommer att skammas anda!
Sedan var det ett himla gnäll om frisör och klippning! Om jag ska bängla pa mig strumpebandshållare, klackskor och extra hår, sa (orkar inte jobba mig med de svanska bokstaverna mera!), kan han sta ut med att bli klippt!
Nu pratar han med sin bror. De bor nu i Kondi sedan de lamnat over sitt gamla hus till de nya agarna. Tydligen kan det bli omkring en manad innan deras nya hus ar klart for inflyttning.
Apropa Lake Tahoe och limousin. Det verkar som Trevor och Rachael vill passa pa att gora en rejal minisemester utan barnen, da de nu slar pa stort med fint hotell, casino och som sagt limousin runt sjon. Jag trodde man skulle vandra i en sadan miljo? Jag kan inte lata bli att frukta en viss kansla av fån och skāmsighet av att sitta i en limo bland alla vandrare!
Visst, lite coolt, men ocksa lite pinigt!
Hade jag klivit ut kladd som brud hade det kants lite motiverat, men nu lar man val se ut som varsta wanna-be bratzen!
Nu kommer Oo och himlar med ogonen nar han laser det ovanstaende.
-Jajaja, vi kallar det lyxigt!
-Mm whatever! Jag kommer att skammas anda!
Gästbloggaren IGEN!!
Nu har vi snart varit här i en hel vecka, mor och far är typ över norra Kanada nu, de skall landa om ca 3,5 timmar. Sen ska de hyra bil för att ta sig ut till hotellet några minuter ifrån där vi bor. Vi kommer bara hälsa dem välkomna innan vi drar iväg upp i bergen igen, denna gång till Lake Tahoe, ett mycket fint ställe. Kommer också ta en limosin tur runt sjön imorgon bitti. Kul att få åka i en, speciellt eftersom Linda aldrig gjort det innan. Sen blir det lite casino på det. Det är ju inte precis Las Vegas, men blir ju ändå en upplevelse av hur casinon ser ut.
Sitter här med min tredje kopp kaffe, har ju tagit med mig Svenskt kaffe hit, ett måste, inte så gott deras kaffe... Klart, jag kan dricka det, men vårt är bäst.
Igår hade vi en lång vandring upp och ner för San Franciscos gator. Vi fick se mycket som man normalt inte ser när man bara åker på de stora gatorna för att komma till sitt slutmål. Kul att hamna på lite shoppinggator som man inte visste om och se byggnader och annat som man inte ser annars.
Som denna fina staty som vi hittade i en park som vi gick igenom, poserar jag inte fint? Ganska likt, eller?
Vi var ju ute och gick en hel del igår, det blåste lite lätt och var inte speciellt varm, ändå sitter man här med en rejäl solbränna i ansiktet, lite väl mycket blev det, kommer troligtvis att flagna om en dag eller så.
Idag skall jag iväg och klippa mig, stränga order från Linda. Får ju snällt sätta mig i frisörstolen och hoppas på det bästa. :)
Nä, nu får det vara bra, kaffet är slut, så dags att hoppa i duschen för att sedan invänta ödet hos frisören, blir säkert en bild på konstverket senare. :)
Over and out!!!
Oo
Sitter här med min tredje kopp kaffe, har ju tagit med mig Svenskt kaffe hit, ett måste, inte så gott deras kaffe... Klart, jag kan dricka det, men vårt är bäst.
Igår hade vi en lång vandring upp och ner för San Franciscos gator. Vi fick se mycket som man normalt inte ser när man bara åker på de stora gatorna för att komma till sitt slutmål. Kul att hamna på lite shoppinggator som man inte visste om och se byggnader och annat som man inte ser annars.
Som denna fina staty som vi hittade i en park som vi gick igenom, poserar jag inte fint? Ganska likt, eller? Vi var ju ute och gick en hel del igår, det blåste lite lätt och var inte speciellt varm, ändå sitter man här med en rejäl solbränna i ansiktet, lite väl mycket blev det, kommer troligtvis att flagna om en dag eller så.
Idag skall jag iväg och klippa mig, stränga order från Linda. Får ju snällt sätta mig i frisörstolen och hoppas på det bästa. :)
Nä, nu får det vara bra, kaffet är slut, så dags att hoppa i duschen för att sedan invänta ödet hos frisören, blir säkert en bild på konstverket senare. :)
Over and out!!!
Oo
GRATTIS!
Jag har blivit moster igen! Syster Nina tryckte (!) ut lille Otto pa 20 minuter efter ankomsten till sjukhuset!
Bada mar bra, och systerson nummer ett har sin fodelsedag den 1:a maj!
Valborg!
En klart annorlunda valborgsmass! Fotterna varker och benen likasa efter nastan sex timmars vandrade i San Francisco!
Klev upp ganska tidigt for att fa plats pa pendelparkeringen. Tog BART (heltackningsmattta i pendeltaget!) in till centrala SF och hoppade pa en klassisk sparvagn till Fishermans Wharf. Laddade upp med en omelettbrunch innan vi vandrade langs vattnet, Oo halsade pa sina kusiner sjolejonen, mera foton av Alcatraz, och promenix ut pa Pier 39. Dar ute ligger Bubba Gump-restaurangen!
Bara for att jag inte listat ut hur man roterar bilderna, sa kan jag inte lagga in bilderna darifran. Men timingen blev fel for att ata dar da. Vi hade ju inplanerad promenixen till Alamo Square, vilket var
en bra bit bort, sa bade Bubba-shopping och Bubba-mat far vanta tills Oos foraldrar ar med. Det blev en lang och backig vandring tills vi slutligen nadde upp till parken med den klassiska vyn over staden skymtande i fjarran, och husen i forgrunden (forsta bilden). Pa vagen tillbaka vandrade vi igenom hippiekvarteren dar man kunde inhandla pipor och vattenkannor i alla mojliga varianter! Sedan satt det neddrogade grupperingar har och var pa trottarerna och tiggde.Nice.
(Trotta BART-passagerare)
Klev upp ganska tidigt for att fa plats pa pendelparkeringen. Tog BART (heltackningsmattta i pendeltaget!) in till centrala SF och hoppade pa en klassisk sparvagn till Fishermans Wharf. Laddade upp med en omelettbrunch innan vi vandrade langs vattnet, Oo halsade pa sina kusiner sjolejonen, mera foton av Alcatraz, och promenix ut pa Pier 39. Dar ute ligger Bubba Gump-restaurangen! Bara for att jag inte listat ut hur man roterar bilderna, sa kan jag inte lagga in bilderna darifran. Men timingen blev fel for att ata dar da. Vi hade ju inplanerad promenixen till Alamo Square, vilket var
en bra bit bort, sa bade Bubba-shopping och Bubba-mat far vanta tills Oos foraldrar ar med. Det blev en lang och backig vandring tills vi slutligen nadde upp till parken med den klassiska vyn over staden skymtande i fjarran, och husen i forgrunden (forsta bilden). Pa vagen tillbaka vandrade vi igenom hippiekvarteren dar man kunde inhandla pipor och vattenkannor i alla mojliga varianter! Sedan satt det neddrogade grupperingar har och var pa trottarerna och tiggde.Nice.(Trotta BART-passagerare)
