Begav mig som sagt in till centrum och Nordstan igår efter jobbet. Det händer inte så ofta nu förtiden att jag knör mig in där, men nu ska förhoppningsvis pappren för att registrera vårt giftemål vara klara!
Smart att ha en ur personalen strax innanför Skattemyndighetens dörrar som snabbt kollar av vilket ärende man har, och hjälper en till rätt instans. Jag hamnade hos en herre som satt vid ett i princip tomt skrivbord med en dator. Är det med flit som de utformar "mottagningsskrivborden", så att myndigheten och bordet är så mycket högre än en själv? Hade bordskanten nästan under hakan där jag satt, och att ställa sig upp skulle ses som ohyfsat, då jag i och med det skulle stå och se ned på den andre!
Vill de uppnå underdånighet och känsla av litenhet inför stora stygga Skattemyndigheten, så lyckades de inte med annat än skapa irritation hos denna besökare.

Eftersom Oo kollade på hus och bilar med Andy, tillbringade jag lite extra tid i Nordstan genom att köpa mig en mjukglass och glo på förbipasserande. Senast jag käkade en sådan glass var i Stenungsund förra sommaren, efter en delikat thai-middag med Elin och Andy. Somliga grejer kommer man ihåg!

Efteråt insåg jag att jag inte har något att ha på mig till Josef och Helenas bröllop, och strosade lite i Esprits butik. Insåg också att jag saknade något till vår egen bröllopsfest om några veckor!
Det slutade ändå med att jag kollade träningsskor på Intersport istället... Kan man ha jeans på sin egen bröllopsfest? Eller på en annans? Suck! Jag har en lämplig bröllopsbesöksutstyrsel, som jag använt fyra gånger sedan inköpet för...ett bröllop fyra år sedan! Burit det på två bröllop och två skolavslutningar. Ett genomsnitt på en gång per år är ju inte dumt! Och då fick jag till slut be expediten på MQ plocka fram något lämpligt för ett bröllop!

Den stassen känns dock lite för fin för vår egen fest, som ju ska vara en öppet-hus tillställning hemma hos oss. Kunde ju vara käckt att ha något som jag kunde ha både då och till det senare bröllopet. Suck igen. Har killar sådana här dilemman, eller har vi tjejer en förmåga att skapa dom? Men är det inte så att en kille bara kan hänga på sig ett par byxor och en skjorta, så funkar det överallt! Ska det vara lite extra tar de på en slips eller en kavaj. Orättvist!

Apropå vår egen fest så börjar jag känna lite (omotiverad?) ångest för den. Som sagt, hela grejen med att pysa utomlands för en lugn liten tillställning gick ju all världens väg. Oo ville ju ha en fest med alla hans vänner och hans familj. Visst, ok, det unnar jag honom, och jag skulle inte behöva bry mig nämnvärt om planering och förberedelse. Lyxigt värre! Bara behöva bry mig om att vara där och ha trevligt. M-m.
Huset ser ut som f-n, trädgården en djungel, och tiden rinner ut. Gästrummet som vi behöver till festen, är överbelamrat med kartonger och grejer, trots min rensning förra veckan. Raiden från Kondi fyllde duktigt på!
Oo ska kolla på någon fotbollsmatch på tv, så det blir ingenting fixat i huset den kvällen. Ok, jag behöver ändå plugga pass.
Vi ska på kalas hos Andy till helgen. Jag måste träna på combaten.
Nästa helg har Oo Herrcluben, vilket innebär att han är borträknad både lördag och söndag.
Nästa helg har vi inget bokat ännu vad jag vet.
Helgen därefter är det midsommar, då vi är bjudna till grannen.
Sedan är det festen.
Kläm in några GAIS-matcher som han lär ska gå och kolla på också.

Så säger Oo att han funderar på att bygga verandan innan dess!
Min skepsism är tydlig, och visst, kanske är jag negativ, men jag kan bara inte se hur det skulle vara möjligt att hinna bygga en veranda på den tid vi har kvar. För om det inte skulle hinnas klart, då får gästerna kliva omkring mellan stommar, plankor och grejs i trädgården.
Han blir skitsur över att jag är så negativ, och jag orkar inte bry mig. Han tror bara att allting löser sig.
Jag tar mig äntligen tid att kolla på combat-dvd:n medan han kollar på fotbollen.
Jag flyttar över till sängen och fortsätter kolla, och lyckas faktiskt hålla mig vaken hela passet igenom, men somnar under andra vändan. Vaknar till och stänger av tv:n. Vaknar av tv:n i vardagsrummet som Oo somnat framför. Går upp och stänger av. Vaknar till när Oo kommer och lägger sig. Sover allmänt lätt resten av natten, då jag vaknar då och då. Till morgonen är jag som en zombie.

Idag är det combat. Sista gången jag kör nummer 39, så det är som vanligt rörigt i skallen med de två koreografierna. Oo har innebandy, så det blir sen hemkomst för oss båda. Ingenting fixat idag heller med andra ord. Misstrivs verkligen hemma nu, så som det ser ut, men vi har ju faktiskt inte haft tid att göra mycket. Inte tagit oss tid heller för den delen, med tanke på att vi ägnade två timmar åt House och Hells kitchen i tisdags.
Visst, allting ordnar sig, men varför måste det bli sista minuten och halvfärdigt för det?

San Francisco var perfekt. Jag kände knappt människorna, vi var på restaurang, där jag bara kunde sitta och socialisera med Oo och bordsgrannarna. Vi började då klockan redan passerat 18. Sedan var det en liten yta på en bar med hög musik och ännu färre deltagare, där jag kunde dansa och nästan känna mig som på en vanlig nattklubb.

Nu blir vi fyrtiotalet gäster som ska underhållas från 15.00 på stor yta. Ingen hög musik. Inget dansgolv jag kan gömma mig på, men ändå synas och "umgås". Inget uppdukat bord där alla har sina platser, och jag därför så bekvämt begränsas i umgängessynpunkt. Från min sida blir det kanske sex personer, Ninas knoddar ej medräknade.

Visst är det skrämmande hur självisk jag är!
Jag, jag, jag!
Jag har fått min fest, nu kan väl Oo få sin? Och jag kommer säkert att ha kul också! Det är ju faktiskt lite upp till mig, eller hur? Huset får väl se halvfärdigt ut, vem bryr sig annat än mig? 







(Magnifik regnbåge på vägen hem igår)