Sitter med en tallrik Cheerios ensam i Trevors kök. Holly har precis sprungit iväg efter att jag tillagat "cereals" åt henne. De hade dessa små påsar med smaksatta havregryn som man gjorde en tunn gröt utav.

Klockan är 07.43 och halv nio ska Oo skjutsa mig till frisören. Han ligger kvar i sängvrmen den fuskisen! Jag har faktiskt sovit som en sten, men så kom vi också i säng först efter tolv igår. Jag påbörjade ett inlägg igår med en massa bilder, men så blev det en massa prat och trevligt umgänge med Rachael och Trevor istället. Får se om jag hinner publicera en del av det innan vi åker denna morgon. Jag ville i varje fall skriva ett dagsaktuellt inlägg denna speciella dag.
Känner mig faktiskt inte det minsta nervös! Ännu i varje fall. :o)

Tänk, idag blir jag och Oo äkta makar! Vi blir gifta, make och hustru, man och fru! Fatta fräckt! Min Oo ska nu verkligen bli min Oo! :o)

Igår mötte vi prästen uppe i kyrkan för att stämma av detaljerna. När vi satt där och fick vigselakten uppslagen i psalmboken, tror jag det riktigt slog både mig och Oo (han bekräftade efteråt att han också slogs av detta då). Shit, nu är det verkligen på riktigt! Jag fick ett litet känslosamt utbrott för mig själv när jag läste löftesbiten, det där "Jag NN, tar dig NN..."!

Prästen var riktigt bra. Kändes lite stel och formell i början, men visade sig sedan ha grym humor med klockrena kommentarer! Han gillade inte de amerikanska traditionerna som letat sig in i de svenska bröllopsrutierna, så som att bruden ska ledas in av fadern för att överlämnas. Detta passade ju oss bra, med tanke på att jag ju inte har någon som kan överlämna. Vi hade tänkt gå in tillsammans! Vi insåg också att vi faktiskt har noll koll på vad som är de typiska svenska traditionerna kring bröllop var! Att kyssa bruden är visst också amerikanskt, men det kunde han ha överseende med! :o) Det blir även en passande avslutning för oss, då vi inte hade tänkt gå ut tillsammans till någon form av musik.

När vi kommer in ska vi bara ha kyrkklockringning, då ingen av oss gillade de typiska marscherna eller andra alternativen. Bara klockorna kändes faktiskt passande, lagom lågmält och bra!

Nej, nu ska jag se till att allting är packat och klart så inget råkar glömmas. Vore ju onekligen dumt om vi står där i kyrkan och inser att ringarna ligger kvar i Livermore! :o)

Ska bara slänga in det halvfärdiga gårdagsinlägget också, så det finns lite bilder att kika på!