Det är inte särskilt ovanligt att frigolitemballage är skrymmande. Eller? Öppningarna i återvinningskontainrarna är dock inte anpassade för enkel återvinning. Allt för att ungar inte har vett att fatta att man inte ska klättra i och leka "hem och hus" där inne!

Jag undrar hur han mår idag, chauffören som tömde och pressade en kontainer, ovetande om att två pojkar fnissande gömt sig där inne. Fullkomligt oskyldig, men kommer man ifrån skuldkänslorna? Jag hoppas han kunde det. Jag hoppas verkligen inte att föräldrarna lade någon skuld på honom!

Och därmed har vi miniöppningar för våra kartonger och emballage.

Det här är Larry, en tusenfoting bland alla de som var så populära där en gång i tiden. Jag själv tror att jag hade en när jag var liten, men kan faktiskt inte minnas vilken färg den hade. Jag minns bara säkert att Jenny hade en. Lila?

I vilket fall, så började min och Larrys historia i en leksaksaffär i Umeå. Jag var på jakt efter en 30-årspresent till Nina, och hade frustrerat uteslutit andra "klassiska"(?) alternativ så som ett smycke eller en Kosta Boda-skål. Vi kom in i affären, och där hängde han i taket! Den ville jag ha!

Efter lite övertalning och omkring femtonhundra spänn monterades han ned och kånkades hem. Kort därefter blev han lyckligt husdjur i Piteå, men överlämnades när hon flyttade därifrån och inte längre hade plats för en grön sexhundrafoting-plus!
Efter ett antal år förpuppad i en svart säck, har han så fått sträcka på benen igen!

Igår gjorde vi ett försök att hänga upp honom i taket, men efter lite skärskådande, och samtal med Larry över tråd som skar in mellan segmenten, så fick han slingra sig längs loftet istället. 

I fredags grejade vi också på nostalgi-temat. Jag kopplade in Nintendo 8-bitars! Så vår blänkande vita Wii-konsol sneglar nu föraktfullt mot den grå NES-apparaten (utan hölje) intill! Jag är fortfarande lika kass i Ice climber, men så kul det är!
Grafiken är imponerande, och ljudet i toppklass! Det är tv-spel det!



Jag fick ett sms där vi guljackor påmindes om starttiden till lördagens match. Que? Jag hade inte ens blivit tillfrågad om jobb den dagen, och vi var ju bortbjudna! Oo sade dock att det var ok, så för en gångs skull stod jag på Gamla Ullevi i strålande sol och mös! Hade dock underställströja för säkerhets skull, och fick några pikar för det! Hallå, i skuggan och genom "gångarna" blåste det faktiskt ganska rejält!

Sedan var det lite småkul att dyka upp i sin gula stass hemma hos Andreas och Elin, där först en AIK:ares välkomnande leende utbyttes i ett hopskrynklat "usch"! Och strax därefter en HIF:ares "Nä-e"! Fniss!

Camilla och Dennis tösabit Isabella hade nu vuxit i sin jordgubbsmössa, och så cool den är! Dock hamnade hon definitivt i onåd hos undertecknad när hon försökte avlägsna en för amning väsentlig del från sin mamma! Min beundran för modern (om min beundran för sådana nu kan bli större redan), växte än mer, för att hon inte förpassade den tandförsedda gullungen till Sibirien! Eller åtmindstone till fadern för resten av kvällen! :o)

(Pappa tandmonster)

Det blev smaskiga tacos och glass hos födelsedagsbarnet, samt Buzz-spel där Oo till sin oerhörda skadeglädje krossade undertecknad som råkade komma med lite väl kaxiga kommentarer innan finalkategorin!

Innan trevligt sällskap och gula kläder, hade jag ägnat lördagen åt att röja i trädgården. Ogräsbuskarna hade vuxit över huvudet, och gräsmattan halvmeterhög! Som tur var gick buskarna relativt lätt att dra upp med roten, så det ägnade jag en god stund åt. Sedan körde jag med trimmern över gräsmattan innan gräsklipparen, och se vilken skillnad!

   

Oos föräldrar, som skämmer bort oss något så vansinnigt, köpte oss en elektrisk gräsklippare! Jag har bara erfarenhet av motorgräsklippare, och förundrades över hur lätt och tyst denna var. När jag gick där och puttade maskinen framför mig, fick jag flashbacks från sommarstugan i Selsborg och alla de gånger man klippte gräset där under uppväxten. Det var rejäla ytor där man gick med "handjagaren", först en gång, sedan en gång till vinkelrätt mot föregående för att avlägsna restgräset och det skulle bli riktigt snyggt. Senare skaffade de en åkgräsklippare som man kunde använda på de stora öppna ytorna. Men jag kunde tycka det var rätt ok att gå där minst en gång i veckan och klippa. Det var på ett sätt rofyllt att försvinna in i motorbullret och utestänga skriken och bråken. Fysiskt tillfredsställande att få utlopp för frustrationen i form av svett och trötta muskler. Rensa ogräs gillade jag inte, då man stod där på knä med brännande rygg och nacke med bromsarna svärmande omkring nedanför de myggnätsförsedda fönstren. Då hörde man så tydligt in och bråken, den typiska snörvlande inandningen som liksom skulle dölja ljudet av vinkorken, eller förestående klunken.

Andra tankar som kom till mig där jag gick med vår nya tystgående gräsätare, var det insikten att jag nu lever ett riktigt svensson-liv! Eller? Jag har villa (när Oo skrivit över hälften), bil, katter, fast jobb och en underbar man! Jag går här med "min egen" (jag betalade den ju faktiskt inte), gräsklippare och klipper "min" (typ snart) gräsmatta! Ingen annans gräsmatta, utan min! Ungefär samma insikt som jag fick när jag var ute och grejade i trädgården när Oo låg bakfull efter senaste herrcluben. Det är en helt annan sak när det är ens egen trädgård!

Medan jag jobbade i trädgården igår var Oo med Andy och kollade på bilar. När jag sedan jobbade på Gamla Ullevi, och han var hemma igen, tog han över, och klippte färdigt där jag slutat, samt framsidan. Det blev kanonfint! Jag bara längtar efter att få köpa ett krocketspel och spela! Vi har ju en gräsmatta! :o)

Och nu har jag suttit här inne framför datorn tillräckligt länge. Ut i solen och min trädgård ska jag!