Blir smått galen på denna Macdator! iPhoto-skit som visar alla bilder rättvända, men när man ska lägga in dom på bloggen, så hamnar de så som de togs, vilket innebär liggande. Att rotera bilder i iPhoto påverkar inte själva filen av någon himla anledning, så nu har jag till slut hittat en lång jäkla omväg för att få till det, att jag kommer att prioritera ned de liggande bilderna. Tyvärr!
Skit samma just nu! :o)

Sneglar ned mot min vänstra hand, och ser ring nummer två blänka mot mig. Jag är gift! Fru, hustru, maka, hela köret!
Vädret var dryga 25 celciusgrader och strålande sol. Min frisör Renee var riktigt duktig, och fixade ljusa slingor innan hon knäppte i fejkhåret och satte upp det i enkel men fin frisyr. Det passade väldigt bra till diademet.

180 dollar för alltihopa, plus 100 till för sminkningen. Däremellan hann jag gå en sväng i Pleasentons mysiga centrum, och den "Farmers-market" som pågick.
Tjejen som gjorde min make-up förstod precis att överdriven sminkning inte var min grej, så jag var riktigt nöjd när jag i lagom tid följde Oo därifrån. Direkt in till San Francisco och Oos föräldrars hotellrum där vi bytte om, och så iväg till kyrkan, mitt i en av de brantaste backarna banne mig i hela stan, en tvärgata från Lombard street!

Sedan väntade vi lite i skymundan tills alla kommit innan vi vandrade in till ljudet av klockorna.
Rachael hade ordnat jättefina Gerberor, där jag valde en stor röd att hålla i handen, samt en ros i matchande färg till Oos kavajslag.

Ceremonin var lagom kort, och det enda jag egentligen riktigt minns (vilket Oo också gjorde), var ljudet av en förbipasserande spårvagn och dess signaler när den passerade utanför. En annan tanke där i början var också "F-n vad häftigt detta är!"

När vi höll ringarna tillsammans, och sade löftena till varandra fruktade jag att sminkningen gick åt skogen, men tydligen klarade den sig bra! Oo höll på att rinna bort i värmen, medan jag tyckte det var ganska behagligt! :o)
Strax därefter tog vår norska fotograf Tanja över, och efter lite plåtande kring kyrkan åkte vi tre ned till Crissy Fields, strand och park nära Golden Gate. Där fick vi beröm över vår lätthet framför kameran, och plåtades i alla möjliga sammanhang. Det ska bli spännande att se de bilderna!

Under tiden hade gästerna satt sig i bilarna och åkt till San José. Vi fick åka med Trevor och Rachael, och hämtade upp tårtan på vägen. Vår "svenska" tårta! Den blev faktiskt riktigt cool!

Under middagen framförde Tomas hälsningar från släkt och vänner. Jag och Oo fick var sitt brev från Nina, och när jag läste det var sminkningen definitivt körd!
Andra personliga brev fick mig att både skratta och röras, och jag fick ytterligare insikt i hur stort detta ändå är! Att vi är gifta! :o)

Maten var supergod, men alldeles för mycket, så det var nästan pinsamt att se all mat som blev över! Både före och efter middagen hade vi fått en reserverad del av baren till vårt förfogande. Kändes värsta lyxigt, att vi hade både stol och bord och gott om dansutrymme, medan alla andra gäster stod och trängdes som galningar på den resterande ytan!
Det kändes faktiskt ok att behålla brudkläderna hela kvällen. Det blev liksom en sådan tydlig anledning till varför vi hade vår VIP-avdelning, och jag kunde faktiskt stolt sträcka på mig! Lyckönskningarna kom till oss från så gott som alla människor vi passerade från kyrkan och i hotellet. En del fotade också, och bilister tutade!
Minns under fotograferingen på stranden och två tjejer cyklade förbi. Glatt hojtandes:
"Congratulations! We wish we were like you! ... But not with eachother!"
Fotografen ville ha bilder med oss utanför kyrkan när spårvagnen passerade bakom oss. En av vagnarna bromsade in intill oss, fullproppad av turister som hojtade, filmade och fotade!

Jag var dock jätteglad över att jag hade nya silverskor, även om fötterna protesterade. Dock var det mest klänningen som begränsade min rörelsefrihet rejäl. De korslagda strassbanden i ryggen fästes bara med en liten snäpp-mekanism, två för varje som tur var. Men bara jag vred mig för mycket, böjde mig framåt eller bakåt, eller andades in för djupt, så blev det "snäpp-snäpp" där bak! Oo fick ett oräkneligt antal gånger fästa tillbaka minst en av de två under kvällens gång, men det var snyggt! :o)
Så går det dock när man käkar efter amerikanska mått i två veckor!

Hur som helst, så fann jag mig snällt i mitt öde, och skakade loss så gott jag kunde till musiken med min eldgaffelsraka rygg! :o)

Det var en häftig dag, och underbar kväll, och vi lämnade baren sist av alla!

Hotellet var jättefint, lyxigt värre, där rummet var så fint att det kändes synd att bara sova i det! Dock blev det först en dusch för att gnugga av mig resterna av sminkningen, och balsamera ut håret!
När klockan passerat tre på natten frågade Oo om det nu kunde betecknas vara morgon? Ööh...kanske det?

Och så visar det sig att han har en morgongåva till mig! Sannerligen är han en överraskningarnas man! En äkta NHL-tröja med San José Sharks som jag kikat efter medan vi varit här!
Jag ville ju ha en stor klubbtröja att ha hemma i äkta "flickvän-myser-i-pojkvännens-alldeles-för-stora-klubbtröja-och-käkar-glass-direkt-ur-förpackningen-i-varje-fall-enligt-filmerna"-manér! Själva klubben spelade ingen större roll, men en typisk amerikansk ville jag ha, och "SJ Sharks" logga gillar jag!

De äkta var svindyra, så därför hade jag letat lite efter en billigare kopia, men nehej, där hann min Oo före, och kom med en äkta!

Lägger in ett axplock av gårdagen...
Direkt efter vigselceremonin.



Kolla in köttkniven! Och storleken på köttbiten!




Oo och Misha.



Rachael var släphållare medan vi dansade!


Tillsammans med Andrea, Mats (kusin) fru.



Intervju "How does it feel?"





TACK till alla! Även de som inte kunde närvara. TACK!

Avslutningsvis lägger jag in en bild jag tog i Oos föräldrars hotellrum innan vi skulle ge oss av till kyrkan. Far hjälper son med manchettknapparna. Tycker den är underbar!


Imorgon åker vi till Kuai, Hawaii! Och det ser ut att bli vår sista tag här hos Trevor. Det visade sig att vi kommer tillbaka från ön så pass sent nästa måndag, och sedan lyfter mot Sverige under tisdagen, att det känns meningslöst att transportera oss hela vägen till och från Trevors igen. Så troligtvis letar vi upp ett anslutande hotell där vi kan tillbringa vår sista natt på vår bröllopsresa!
Pojkarna tar verkligen vara på deras nu troligtvis sista dag tillsammans. De sover!

Själv är jag lite hungrig, så jag ska ta mig en brownie!
Nu blir det dock inget mera förrän vi är tillbaka i Sverige igen! Även om vi skulle råka få tillgång till en dator där nere, så ska vi inte ha tid att skriva inlägg!

Kraam!