Ännu en galet varm sommardag - som tillbringades till största delen i bilen. För första gången besöker jag Stöten tack vare Volvo tjänstemannaklubb som har stugor och lägenheter både i Sverige och utomlands. Jupp, Tandådalen tack vare mitt arbete i vår HSB-förening och nu Stöten tack vare att jag är Volvian. I många år kände jag inte ens till att denna förening fanns!

Fiske och vandring är planen och eftersom Lilltjejen är med blir allt anpassat för henne med förhoppningsvis överkomliga sträckor att gå. Hoppas bara vädret blir bra!

Plockade största skörden hittills från vårt lilla land denna morgon och förutom en enda gubbe som ätits av något, vilket det varit varje gång jag plockat - en enda, så något ensamt har lyckats ta sig innanför nätet, alternativt redan befunnit sig där hela tiden. 

Den varma gårdagen svettades vi som grisar bland fåglarna innan en snabbdusch hemma och så vidare till Liseberg. Jag köpte tre biljetter då de släpptes och Elvira som lägligt nog fyllde år kunde och ville följa med. De sprang omkring en del på egen hand men mest med mig i släptåg. Vi var där tills de stängde och Lilltjejen hade så ont i sin fot att tårarna kom, något vi nog båda redan visste var oundvikligt efter alla timmar vi varit igång sedan tidig morgon.

Stugan vi befinner oss i har plats för sju och marginellt större än den i Tandådalen. Denna har en kamin som höjer mysfaktorn under vintern. Nu är det galet varmt här inne efter hela dagen i solen, fortsätter det så här var den där fleecejackan ganska överflödig. Bilen blev verkligen knökafull trots att vi fällde en del av sätet, men vi tog med ganska mycket mat också. Och man vet ju inte, den där fleecejackan kanske plötsligt kan behövas!

Ronjas testresultat var negativt vilket var positivt för då kunde vi jobba som planerat! Dessutom kunde vi haka på när Christer erbjöd biljetter till Liseberg. Jag testade de där tuggummin som ska verka mot åksjuka men likväl behövdes det bara en tur i Helix för att jag skulle känna mig grön i synen. 

Det är ju begränsat antal besökare i Liseberg och virtuella köer till attraktionerna. Till de populära lyckades vi aldrig hamna i samma kögrupp men eftersom det var så pass mycket färre folk funkade de vanliga köerna utan problem. Välsignat skönt med obefintlig trängsel!

Uppe med tuppen för det som Lilltjejen längtat efter - jobbet hos Fågelcentralen. Mycket färre fågelungar denna helg, de växer snabbt och placeras ut i befintliga bon. Småfågelvoljären var välfylld och den så kallade barnkammaren hade fått ännu fler ungfåglar, kråkor, kajor och skator. En del kråkor och kajor är nästan tama och flyger upp och sätter sig på oss medan vi matar, något som resulterade i en ovälkommen värme på Lilltjejens rygg och en annan klutt i mitt hår då de av någon anledning gillade att sätta sig på mitt huvud!

Direkt efter avslutat pass åkte vi ut till Björlanda kile där en välsignat skön bris svalkade oss. Det var galet varmt vid Fågelcentralens skyddade läge med totalt vindstilla och tryckande varmt. Åska passerade i fjärran medan vi matade, städade, matade, diskade och matade igen. Viltrehabiliteraren vi jobbade med denna dag körde kycklingarna i köttkvarn istället så jag behövde inte jobba med saxen. Ska bli lika varmt imorgon till vårt andra pass.

Jag tyckte det verkade mäckigt men Christer beställde så hade liksom ingen ursäkt att inte testa den- menskoppen. Som man läst är det till att lära sig, vänja sig och framför allt hitta sitt format. Efter en första testperiod är jag inte helsåld men inte heller avskräckt. När man väl hittat sin storlek och teknik ser jag absolut fördelar. Tills dess är det ett väldans grävande och lirkande. Med tanke på att man bara bör testa samt använda koppen under pågående mens kanske åtminstone halva befolkningen kan föreställa sig synen…!

Trevligare ämne är kanske shopping, även om det inte är något som står på dessa tjejers topplista över saker att göra. Nöden har ingen lag, när förra årets shorts sitter så tajt att hon knappt kan sitta och rumpan nästan sticker ut är det bara att dra med din motvilliga avkomma ut i butikerna. Jag kan i varje fall finna lite mer nöje i att shoppa till min avkomma än till mig själv men det är med liten marginal när sällskapet rycker på axlarna till alla förslag och bara vill gå därifrån. Undrar hur länge detta ointresse kommer att hålla i sig egentligen, kanske för alltid om hon blir som sin mor.

När hon fått spendera sina egna pengar på sådana där omåttligt populära fidgets eller vad de heter, blev hon lugnare och kunde plocka fram lite egna alternativ. Apropå fidgets är det ganska intressant att dessa anti-stress-inspirerade leksaker nu är så eftertraktat bland barnen. Dyra plastbrickor i olika format som simulerar bubbelplastens ploppade är galet populärt. Ska man bli orolig?

Rensade ut storlek 140 och lade in shorts, byxdressar, toppar och tröjor i 154 till 158, det är inte klokt vad hon vuxit!

Hennes fot vill inte bli bättre och efter att ha avstått från fotbollsträningen förra veckan testade vi efter mycket dividerande idag en halvtimme. Ont, ont, ont är olidlig smärta med tårar ned till ont som är lindrigt. Efter trettio minuter boll- och fysträning var det ont, ont, ont men inom en timme var hon nere på ont, ont, när hon senast var med körde hon hela passet på en och en halv timme och då dröjde det naturligt nog mycket längre innan hon kom ned på skalan, och hade ont, ont dagen efter också. Får se var hon är imorgon bitti. 

Vi har betat av PI planeringen denna vecka så de två senaste dagarna har varit sjukt intensiva framför skärmen vilket känns i ryggen. Fick frågan och kunde såklart inte säga nej till att facilitera en workshop som är redan nästa vecka, hur tänkte jag där?

Det blev en helg i huvudstaden! Kunde ju inte skriva om våra planer eftersom Lillstrumpan kikar in här då och då och resan skulle bli en överraskning. Min lilla storasyster är klar med studierna och kan nu titulera sig byggnadsingenjör! Anställning direkt som miljökonsult och stora lillasyster är så sjukt stolt och imponerad att hon vågade ta steget att lämna tryggheten i en tillsvidareanställning till studiemedel och skolbänk. Jag ringde Anders för råd om present och fick förslaget att istället för att skicka en gåva, leverera oss själva istället. Att inte jag kommit att tänka på det själv! Det är ju faktiskt en överkomlig sträcka att köra och jag gillar ju dessutom att sitta bakom ratten, samt har världens enklaste unge att ta med.

När hennes sista lektion på fredagen var klar konstaterade jag ännu en gång det faktum att en stor och liten människa behöver en hel bil för två dagars packning!

Nina hade bjudit över några goda grannar på lite examensmingel som hon hängde med på baksidan då vi anlände och snabbt smusslades in i sovrummet för att överraska och tjo, det blev hon nog! 

Deras grannar och vänner är alla väldigt lättsamma och trevliga men jag kände ändå mitt sociala batteri snabbt dräneras trots att jag proppade i mig av de läckra småkexen som Anders levererade i ständig ström. Det slog mig att det nog var första gången jag socialiserade med så många människor sedan mitt tacksamma hemmasittande. Visst träffar jag mycket folk på mina pass men det handlar om få minuter innan och efteråt. Hur ska det gå när vi alla återvänder till kontoret? Jag kan väl inte vara den enda som kommer drabbas av social överbelastning första dagarna, veckorna?

Jag kände mig som en oförskämd tråkmåns som min stackars storasyster fick skämmas för när jag till slut gav upp och sökte mig upp till köket och Anders med barnen. När mitt batteri är slut kan känslan närmast beskrivas som en kombination av utmattning, likgiltighet och minipanik, att bara behöva komma ifrån. Hej introvert. 

Det blev hämtmat från närliggande restaurang med ordet grill i namnet som ändå hade sushi på menyn så blev en barn-sådan efter allt snaskande och chipsande på vägen upp. 

Jag blir av någon anledning alltid stressad när jag kör i Stockholm. Att munhuggas med min syster är då en lättnad och väldigt roligt men kan undrar vad Lilltjejen där bak egentligen tänkte. Vi, eller var det kanske bara jag som gormade och ylade mig in till Zinkensdamm på lördagen för att kyla av oss i bandyhallen där Aron tränade. Jag fick ont i vristerna av att bara titta på deras övningar. Och ja en kliché men ack så sant att han har blivit så stor! En första flickvän har han också med scrollmeter av bilder i mobilen. När han vuxit till sig och mognat ännu mer tycker jag mig se en riktig snygg kille och hjärtekrossare. 

Otto är bara så mysig med sin väldigt speciella personlighet som han innehar med sådan trygghet och kommer så väl överens med Lilltjejen, närmast i ålder som han är av de två kusinerna. Han följde med oss tjejer för lite shopping i Täby centrum då jag var ute efter att fylla på med några burkar Lawrys kryddsalt från The American store. Förutom dom blev det några doftsudd för Ronja. Vi är verkligen ett par urdåliga tjejer på att shoppa!

Middag på Pinchos och Wingspan till kvällen innan Ronja slank iväg för att titta på Eurovisionfinalen. Hann avsluta och ansluta lagom till det var Tusses tur innan omröstningen tog vid som jag mer eller mindre slumrade mig igenom, tillräckligt för att skratta till Islands presentatör av poäng "Spela Ja-Ja Ding dong!" till oturen att bevittna Sverige och Carolas självförhärligande. Skämskudde för att slutligen himla mig blå när hon klämde till med lite gudadyrkan på slutet.

Gjorde lite bättre ifrån mig på shoppingfronten dagen efter - på Intersport... men också Dechathlon där jag lätt kunnat spendera alldeles för mycket pengar. Efter lunch styrde vi till slut hemåt, glada över vårt besök.

När vi kommit hem och jag lämnat Lilltjejen hos Johan kom jag tillbaka för att mötas av denna syn. 

Japp, nästa morgon hittades musen ännu levande i en av mina skor dit de ofta tar sin tillflykt undan grävande tassar. Den släpptes ut i det fria och slank iväg, säkert för att sova extra länge efter en hel natts terror. Somliga har tur.

Sova ska jag också göra, stressade dagar har startat denna vecka och satt fem och en halv timme idag, parallellt under möten med två webbläsare och fånen innan jag till slut kom igenom för att boka biljetter till Liseberg. I år får de öppna men med begränsade platser så klockan tio noll två, två minuter efter biljettsläpp gjorde jag första försöket. Sidan hade kraschat. Gonatt!

Bror gjorde oss sällskap en skön kväll då regnet hade lättat. Tagit min runda med röjsågen i området och ett typexempel på min arbetarlunch. Piffade till med lite grönt idag.

 

Mötena går i ett, klickar mig ut från det ena och in i det andra. Mina skinkor och svanskota har härdats medan ryggen och axlarnas överlevnad är beroende av combatveckorna. Då Lilltjejen legat lågt med sina träningar på grund av fot- och handledsproblemen har tillika mina promenad- och löprundor jag passat på och gjort under tiden också fått stå över. Rörlighet och tabata har det blivit med de fåtalet medarbetare som ansluter tre gånger i veckan. Bättre än inget. Nu när vaccinationerna är på gång och samhället försiktigt börjar öppna upp känns det liksom för sent att lägga pengar på höj- och sänkbart skrivbord och ordentlig kontorsstol. Har jag klarat mig så här länge så.

 

Lilltjejens ligament i foten är det bara att vänta in men den ofrivilliga vilan under hennes förkylning samt övningarna har gjort gott. Handleden där hon fick ett skott vid säsongens första fotbollsmatch verkar dock inte bli bättre så vid senaste besöket hos den jag trodde var ortoped men istället fysioterapeut tittat färdigt på fossingen frågade jag om handleden. Hon misstänkte att det kunde vara en spricka så nu är det läkartid imorgon som Johan tack och lov kunde ta då jag inte kommer ifrån mötet som krockar.

Lilltjejen är försäkrad via Jitex då detta skedde under en match och försäkringskillen som verkade ha vaknat på fel sida dolde inte sin förebrående ton då han sade att det borde kollats upp när över en vecka gått. Nu har det gått snart tre...

Både jag och Johan är ju sådana som tycker att man kan träna bort en förkylning, mer eller mindre vara medvetslös eller ha benet i uppenbart fel vinkel för att söka vård resonerade att det med tid och vila skulle bli bättre. Tårarna av smärta i fotleden samt uppenbar ovilja att träna fick oss till slut att söka råd och nu får årets föräldrar inse att hennes tårar och fysioterapeutens ord gällande handleden också mäste undersökas.

 

Lunchrasten över, nu blir det kurs resten av dagen.

Mitt lilla Magnoliaträd är i sitt vackraste när värmen nu är tillbaka och de gigantiska knopparna slagit ut.

Ett utdraget styrelsemöte har avslutat denna hektiska måndag och de två kommande är lika fulltecknade innan Kristi himmels ger möjlighet att andas lite. 

Lilltjejen är kvar hos mig för att undvika risken att smitta Johan och bonusfamiljen, även om det inte var Covid så innebär eventuell smitta testning, extra hemmatid och så vidare. Min mogna lilla tjej har klarat sig själv hela dagen medan jag suttit låst framför skärmen. Visst blir det mycket Netflix men hon varierar sig med olika aktiviteter och skolarbete. Med en rastlös och utåtagerande unge hade en dag som denna aldrig fungerat. Javisst bidrar det att hon de facto är sjuk med därmed lägre energi och nu har hostan gjort sitt inträde i förloppet.

Själv har jag lyckats fixa ett blodrött öga, tydligen lättare när man väl haft förut vilket jag erinrar mig att jag hade för ett längre tag sedan. Kan bokstavligt talat ge mina teammedlemmar onda ögat om de inte uppdaterar sina items i Azure DevOPs.

Blev en snabb rulltårta under söndagseftermiddagen då jag blev så himla sugen! Med vispad grädde på är det riktigt jäkla gott.

Lilltjejen kom ned under natten så fann mig plötsligt inklämd mellan henne och Christer. Visst är det mysigt med två som vill ligga nära - en stund, och det är så gott som omöjligt att sova. Det blir varmt och klaustrofobiskt och högljutt när båda dessutom sätter igång och snarkar! Således kommer jag sova gott inatt - såvida Lilltjejen håller sig kvar i sin säng. 

Hallands län är verkligen supersnabbt vad gäller deras Covid-19 test hantering. Såg att jag skrev fel i förra inlägget, Kungsbacka skulle det såklart vara. Redan till fredagseftermiddagen hade vi svaret - negativt. Tills dess hade det halsonda hållit i sig och snoret hälsat på och där hänger det ännu kvar denna lördag. När mössor och extra tröjor krängdes på misstänkte jag feber men inget som bekräftades av termometern. Ronja är så väldigt sällan sjuk, kan inte ens minnas när det hände senast och således sjavar hon omkring likt ett yttersta lidandets offer och betar av den ena filmen efter den andra i soffan. 

Under tiden rullar ömma modern sina fantastiska köttbullar och bakar biskvier à la långpanna. Litet avsteg från de klassiska är inte bara formen utan också den krossade Daimen uppepå, kanske inte lika snyggt som receptets hackade men smaken var lika sliskigt goda som förväntat. Lilltjejen tycker dock att smörkrämen blir för mycket och avstår(!)

Grillar till middag och soffhäng till kvällen medan min avkomma hittat annat fokus i form av Lego Boost. Efter en längre tids uppehåll är hon åter sugen på byggklossarna och vill uppföra sin Legostad igen. Mysigt!

Gottar mig i sängvärmen och hör att Lilltjejen också är vaken ovanför. Persienner och mörkläggningsgardiner men morgonsolen letar sig in genom glepor och kattlucka. Prognosen säger ännu en strålande vacker men isande kall aprilsöndag. Gårdagens timmar utomhus känns i ansiktet. 

Väldigt skönt att se den försummade baksidan fräschas upp - jag nyttjar den ju aldrig men alltid känt grannen pedantiska ogillande.

När jag avyttrade de gamla pallkragarna fick jag ett infall och letade upp närmsta handelsträdgård. Det blev mer blommor och rabarber!

Innan jag åkte iväg fixade jag en liten skattjakt åt tjejerna och fick en tillbaka vid hemkomsten, så gulligt!

Tjejerna lekte och kompletterades av ännu en kompis, så härligt att de också föredrog att vara ute utan att jag behövde säga till. 

Väl ensamma igen åkte vi till affären och kompletterade lite, men viktigast - fyllde på med Magnums glassbyttor!

Frosseri i soffan därefter framför en av Miyazakis vackra filmer, Lilltjejen älskar dom.

 

En intensiv vecka är snart till sin ände. Hållit i utbildning, styrelsemöte och tre pass. En del pusslande med mina och Lilltjejens aktiviteter men med Johans och farmor och farfars hjälp har det gått ihop.

Var lite orolig inför tisdagens streamade pass, det första efter min covid och även om det kändes bra visste man ju inte hur lungor och ork skulle kännas. Men det gick över förväntan, likaså onsdagen och gårdagen. Onsdagen blev ju spännande, ska köra igång i Lindholmen igen, varannan vecka med Robert. Lilltjejen fick följa med mig eftersom hon inte hade någon aktivitet men innan Tingstadsmotet hände förstås en trafikolycka. Kvart över ööörnade vi fram och parkerade på trottoaren utanför entrén. Receptionstjejerna hade förberett headset och informerat deltagarna om att jag skulle bli fem, tio och så femton minuter sen.

Tack och lov hade jag bytt om på överkroppen innan vi åkte så sprang direkt in och körde i mysbyxorna. Lilltjejen flängde efter och boade in sig i materialalkoven. Hann inte gå på toaletten så de ljusgrå byxorna visade mina uppenbara inkontinensproblem! Det kunde kanske föranledas till svett...heh.

Kände nästan alla deltagare som väntat tålmodigt och också börjat improvisera till egen musik så de var uppvärmda och klara. Det tog någon låt innan min stressade hjärna kom ikapp och jag släppt all prestige kring min förväntade byxkatastrof, jag kunde ju inte göra något åt det ändå. Fick otroligt mycket cred och positiva kommentarer efteråt, phu! Det var ju inte riktigt så jag tänkt min comeback till Lindholmen!

 

 

När jag ska hämta min avkomma ligger hon och myser med farfar. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag gång på gång ser hur fina de är mot henne, det är så totalt fjärran från min egen kontakt med min mormor och morfar. Farfar dog ju redan då pappa var liten och farmor då jag var knappa året. Inför besöken hos morföräldrarna skulle man vara välklädd, sitta fint och ta i hand och tacka för maten. Monica och Tomas älskar verkligen Lilltjejen och vill vara med henne och således är hon också galen i dem, känner sig trygg och vill också vara med dem. Det är så främmande och så fantastiskt!

Egentligen skulle hon ha varit på fotbollsträning och farfar endast skjutsat henne, men de återkommande problem hon haft med sin fot har nu gått så långt att vi måste kolla upp det. Har tid på måndag morgon för en första undersökning.

Så var det dags igen, fästingarna har uppenbarligen vaknat!

Mina älskade trailskor som jag köpte i juli släppte i sulan framtill och efter Löplabbets misslyckade försök att limma dem erbjöds jag halva dess pris vid nytt köp. Modellen är utgående sedan två säsonger men hon hittade ett oregistrerat par som fallit ned bakom lagerhyllan- som jag fick helt gratis! Såå glad!

Kändes betydligt lättare att köpa nya löparskor, nya modellen av Nikes Zoom Pegasus som gått sönder inuti bakom hälarna. Testade andra märken men är uppenbarligen van vid dessa nu och minns hur ont jag fick första rundan med dessa med högre form under trampdynan.

Väl hemma avslöjade den tillstökade hallen att katterna dragit in något levande. Hittade inget lik men väl en otroligt söt större mus som tryckte vid skohyllorna. Omöjligt för mig att jaga fram så bara att låta Plutt sköta den saken...

Fick dokumentera vad-den-nu-kallas som Ronja entusiastiskt köpte för egna pengar vid vår efterföljande shoppingtur. Grejen ska uppenbart tilltala samma hjärncenta som går igång på bubbelplast. Man flipp-floppar de där  gummimembranen. Ett alternativ till stressboll.

Vi testade också Max tjänst där de levererar ut till bilen. Kön till drive-in var lång och restaurangen välfylld men detta fungerade finfint! 

Och självklart mera kattmys!

Ett av mina team, Dragonstone krymper mer och mer allteftersom applikationen kommer närmare och närmare nedstängning. Från två fulla team knappt två år sedan till en handfull utvecklare i sommar. En nyckelperson, Krupa åker tillbaka till Indien nästa vecka så jag och Mikael bjöds på liten avskedsträff. Eftersom det var Ronja-vecka fick hon lov att följa med, typ andra gången jag drar med henne på en ren "mamma-aktivitet", ännu en fördel med att inte ha några kompisar. Visst blev det än tråkigare för henne när hon inte kunde förstå vår engelska men hon var väldigt snäll och höll ut med sin padda tills jag tre timmar senare med gott samvete kunde tacka för oss. Då hade vi servats med massa gott, framför allt Binods fantastiska kycklingrätter. Såå makalöst gott och kyckling som smälte i munnen! I deras anda "gästen är kung/drottning" servade de ivrigt och stod eller satt och bara tittade på medan vi åt. Lite obekvämt ja men bara acceptera och tacka på det sätt de värdesätter mest - att bara äta och visa sin uppskattning.

Jag var så mätt att jag var på gränsen till illamående. Bara det där riset som de gör hur de nu bär sig åt! 

Det är inte ofta som Plutt kommer till ens knä så fick dokumentera detta unika tillfälle då vårsolen värmde gott.

Lilltjejen hämtades först igår då Philip testats för Corona och svaret var negativt. Grannens dotter som inte använt sin cykel fick övergå till min Lilltjej medan hennes såldes till grannens systerdotter. Smidigt! Från 24 till 26 tum och ännu en bekräftelse på hur min Lilltjej växer. Skostorleksmässigt är hon nu snäppet över mig!

Glad i hågen cyklade hon iväg till skolan för första gången i år. Nästa år blir det kanske 28!

Trots det är man duktigt mör när dagarna är över och hade inte haft något emot om det varit fredag imorgon, eller snarare lördag då fredagen är fullbokad.

Snittblommor tillhör inte vanligheterna hos mig men vad mycket de faktiskt gör! När vi idag till slut fick till vår planerade köttbullemiddag hade Monica med sig dessa fina som livade upp köket.

Medan jag satt i ett osedvanligt långt styrelsemöte igår bakade Lilltjejen citronkladdkaka helt på egen hand. Okej jag gjorde smärre förberedelser som smöra och bröa springformen, riva och pressa citronen och ställa fram ingredienserna men resten fixade hon. Och när hon nattat sig själv och jag till slut kom ut i köket hade hon diskat och städat undan allting efter sig. Ska man bli orolig att hon blir en slav under "duktig flicka -syndromet"? 

Hennes byrålådor med kläder är bättre vikta och organiserade än mina och när hon duschat är golvhandduken och hennes egen upphängda samt smutskläderna i tvättkorgen. Jag har sällan behövt säga till många gånger eller för den delen mantrat hur duktig hon är, eller? Försöker bara berömma och positivt förstärka när det faktiskt är motiverat.

Tonåren närmar sig så fruktar vad som kan braka lös då!

Testade ännu ett nytt spel, Mansion of Madness som var riktigt bra. Mycket likt Lord of the Rings i sitt spelupplägg då också en app används för att interagera och driva handlingen framåt. Vi hann spela första kampanjen och klarade det precis. 

Att promenera runt Hills golfbanas ytterkanter tog sin lilla tid och resulterade i värkande knä men uppfriskat sinne och kex-lunch under efterföljande möte. Gjorde en lite annorlunda retrospective med teamen som resulterade i att jag nu ska testa "train-a-long" med dem, dvs jag ska köra ett halvtimmes träningspass i Teams!

Vi kom också fram till att prova "Cook-a-long" alternativt "Bake-a-lång" vilket också kommer bli intressant! De ber om och behöver sociala aktiviteter efter alla månader av hemmaarbete så Scrum mastern får pressa sin fantasi ordentligt. De är så desperata att de är villiga att testa vad som helst.

Lilltjejen ville möblera om i sitt rum varpå jag snabbt kunde konstatera vart alla hårsnoddar tagit vägen. Morsan fick känna sig självständig genom att flytta alla möbler och plocka fram borrmaskinen, köpa vattenpass och montera upp vägghylla. Stolt förälder och nöjd avkomma!

Testat ännu ett nytt spel, Fossils som hade ett rätt kul upplägg, men Lilltjejfn tröttnar ju fort på att vänta medan vi gör våra drag. Christer är ju inte den snabbaste heller...

Kalaset ja, vi beslöt att bjuda enbart klasskompisar med motiveringen att barnen inte ska träffa utomstående. Hon fick välja oberoende om hon bjudits av dem, halva klassen till antalet. Vi körde Laserdome som hon önskat och bokade så de fick spela själva, det vill säga inga andra delade spelet med dem. Svettiga och förhoppningsvis nöjda!

Så var väl de flesta tillbaka efter julledigheten och kalendern börjar fyllas upp. Snön vi fick låg kvar förvånansvärt länge för att till dagens ihållande regn och plusgrader ge vika. Det är snökaos med klass ett till tre varningar utfärdade här och var i landet utom här. Här är det bara regn, regn och blåst som viner runt knutarna. Om allt detta regn kommit som snö istället hade jag nog varit snäppet lyckligare än alla pulkabackestörstande barn.

Mitt barn fick sitt första bankkort i födelsedagspresent så i fredags hämtade jag henne hos Johan för att åka till banken och aktivera BankID och därefter aktivera det. Swish måste man vänta en vecka men en vanlig kontoöverföring senare och hon kunde "bjuda" morsan på lunch!

Flängde hit och dit i stan för att hitta någonstans att sätta in hennes kontanter på kontot - inget bankkontor hanterar ju sådana längre!

Till födelsedagen fick hon även ett nattugsbord som hon fick välja idag på Ikea. Ivrigt har hon ägnat hela kvällen åt att montera ihop det helt och hållet på egen hand! Baksidesskivan vändes åt fel håll men det syns ju typ inte så morsan berömde sin stolta avkomma.

Morsans egna projekt hemmavid var att under söndagen hitta och montera ny takbelysningen i köket. De ursprungliga vita glasbubblorna gav känsla av sjukhus så jag använde den sällan. Elektrikern kommer imorgon för att fixa dimmerbrytare men framför allt ordna ett eluttag i hallen. 

Servicetekniker kom förresten under denna dag för att kolla på problemet med digitalboxen som gjorde att vi missade Kalle på julafton. Den vid inflytt nya signalfördelaren identifierades som orsak till problemet. Happ.

Får jag gå och lägga mig nu? Halv nio och aptrött.

Tidig gårdagsmorgon kör jag fram till huset i Lindome där Johan tar emot i det morgontysta huset. Elena och pojkarna tassar omkring och förbereder den kommande uppvaktningen av Lilltjejen vilkens intilliggande rumsdörr är ordentligt stängd. Efter en stund ansluter farmor och farfar och vi tågar in. Alla får inte plats och paketen så många att vi snabbt förflyttar oss ut till allrummet. 

Jag klickade runt bland mina års- och månadssorterade mappar och valde en bild från varje januari sedan hon anlände i mitt liv. Min fina, vackra, humoristiska och omtänksamma Lilltjej är nu hela tio år! 

Tre år gammal stod hon på slalomskidor för första gången och sina särdrag tycker jag hon behållit under alla år. Från bäbisgosiga till flicksläta kinder och de bästa femtio procenten av mig och Johan. Vår vackra blandis!

Det blev nybakade scones och våfflor tillsammans innan jag fick åka hem till arbetet, två udda veckor i rad detta år så för att undvika förvirring bibehåller vi de udda och jämna veckor vi alltid haft. Kändes onekligen lite konstigt att inte åka och hämta hemme i söndags efter min söndagsklass.

Ida hade gjort supergullig tårta åt henne, fina kusin Ida som snart ska bli mamma själv.

 

I år vill Lilltjejen ha Laserdomekalas och vi har ägnat mycket tid åt att diskutera vilka vi ska bjuda in - det är så många! Hur ska man göra? Jag tycker att man först och främst bör bjuda tillbaka de man bjudits till föregående år och sedan eventuellt lägga till om någon nära vän uppkommit. När Lilltjejen får välja själv blir det en bråkdel av dessa och majoriteten av klassen. Jag kan gå med på att vi inte tar med de utanför klassen, men känns inte bra att utesluta några få klasskompisar. Ska man behöva bjuda hela klassen bara för att? Kommer de nyinbjudna känna sig skyldiga att bjuda tillbaka då? Vilket i-landsproblem! Vi har ännu inte beslutat hur vi ska göra...

 

Två veckor utan Lilltjej och mera Body Combat. Vi har dessutom ägnat mycket tid åt Lord of The Rings expansionen efter att vi till slut lyckades klara oss igenom den första orginalutgåvan - den lättaste nivån. Expansionen upplever vi mycket enklare och däremellan plöjer vi serien Mandalorian som Christer övertalade mig vara värd att se, så värd att han ser om den med mig.

Jag tittar till min avkomma innan jag fyller strumpan, drar garn kors och tvärs genom våningarna och placerar lappar för Egons skattjakt. Sötnöten har bäddat in sig själv med favoritgosedjuren.

Christer kom tidigt för julfrukost, promenad och spel innan våra klappar öppnades. De nya spelen däri hann vi också testa innan han åkte för julfirande med sina barn.

Kopplade upp ett Teams med syster och familj medan de intog sin jullunch och jag rullade köttbullar som vi hann inta lagom till Kalle. Perfekt tajming för att upptäcka att SVT inte strömmade Kalle och jag fick försöka koppla igång min digitalbox. När fyrtio minuter av Kalle gått kom jag fram till supporten och lagom till den var slut konstaterade de att mitt ärende fick felanmälas. Inget Kalle med andra ord och besviken Lilltjej som ändå tog det bra samt en morsa som lärt sig att inte ta alla självklarheter för givna.

Medan mobilen låg på soffbordet i telefonkön fick Lilltjejen gå loss på resten av julklapparna. Att "Den stora handboken om Pokémon" blev favoriten påminner att det inte nödvändigtvis är de dyraste klapparna som uppskattas mest. 

Denna juldag bjöd på konstanta minusgrader och fantastiskt fint väder. Folk gick man ur huse för att lapa solljus, så även vi som liksom många andra sökte sig till Sisjön. 

Film fick avsluta kvällen och nu ligger hon här intill mig, en begäran från henne jag denna gång gick med på. Jag får påminna mig att det nog inte är så länge till hon faktiskt vill sova hos sin mamma. Fast hon kan snarka som en hel karl och röra sig som en visp... min älskade onge.

Mycket lek med kompisarna också medan jag bakar och fixar några matköp från God Hjälp.

Nu är den förväntansfulla avkommman i säng medan jag slutför våra bingolotter. Om jag inte missminner mig var det ett år sedan sist. Introsången var så corny att det kröp i skinnet och den så kallade underhållningen så utdragen att morsan önskar hon kunde göra dottern sällskap i säng. Men Egon ska flytta ut, strumpa fyllas och garnet dras så lika bra att tillbringa väntan framför tvn och konstatera de mikroskopiska vinstchanserna.

Lugn måndag på jobbfronten och nu ledig en vecka vilket ska bli skönt.

Lilltjejen ville ha en dag på fritids så jag fick leka apport med Mini  och hans favoritlekssker - hårsnoddar. Pillade fram ett halvt dussin under kyl och frys...

Det slog mig när jag gick från bilen i helgen med Lilltjejens sista julklapp under armen - hur oerhört lyckligt lottad jag är som kan köpa så mycket till min dotter. Tänkte på alla de som inte ens kan köpa något extra att ställa på matbordet, de barn som tvingas höra sina kompisar, sådana som min Lilltjej berätta om allt hon får.

Det är så lätt att döma, hävda att föräldrar själva mer eller mindre satt sig i den situation de är, men vad vet vi om dem och deras omständigheter? Oavsett så är barnen oskyldiga.

Oväntade omständigheter har satt mig där jag är nu med de lyckliga förutsättningar jag fått. Jag vill och har inte dåligt samvete för det men kanske just därför uppskattar jag det desto mera.