En intensiv vecka är snart till sin ände. Hållit i utbildning, styrelsemöte och tre pass. En del pusslande med mina och Lilltjejens aktiviteter men med Johans och farmor och farfars hjälp har det gått ihop.

Var lite orolig inför tisdagens streamade pass, det första efter min covid och även om det kändes bra visste man ju inte hur lungor och ork skulle kännas. Men det gick över förväntan, likaså onsdagen och gårdagen. Onsdagen blev ju spännande, ska köra igång i Lindholmen igen, varannan vecka med Robert. Lilltjejen fick följa med mig eftersom hon inte hade någon aktivitet men innan Tingstadsmotet hände förstås en trafikolycka. Kvart över ööörnade vi fram och parkerade på trottoaren utanför entrén. Receptionstjejerna hade förberett headset och informerat deltagarna om att jag skulle bli fem, tio och så femton minuter sen.

Tack och lov hade jag bytt om på överkroppen innan vi åkte så sprang direkt in och körde i mysbyxorna. Lilltjejen flängde efter och boade in sig i materialalkoven. Hann inte gå på toaletten så de ljusgrå byxorna visade mina uppenbara inkontinensproblem! Det kunde kanske föranledas till svett...heh.

Kände nästan alla deltagare som väntat tålmodigt och också börjat improvisera till egen musik så de var uppvärmda och klara. Det tog någon låt innan min stressade hjärna kom ikapp och jag släppt all prestige kring min förväntade byxkatastrof, jag kunde ju inte göra något åt det ändå. Fick otroligt mycket cred och positiva kommentarer efteråt, phu! Det var ju inte riktigt så jag tänkt min comeback till Lindholmen!

 

 

När jag ska hämta min avkomma ligger hon och myser med farfar. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag gång på gång ser hur fina de är mot henne, det är så totalt fjärran från min egen kontakt med min mormor och morfar. Farfar dog ju redan då pappa var liten och farmor då jag var knappa året. Inför besöken hos morföräldrarna skulle man vara välklädd, sitta fint och ta i hand och tacka för maten. Monica och Tomas älskar verkligen Lilltjejen och vill vara med henne och således är hon också galen i dem, känner sig trygg och vill också vara med dem. Det är så främmande och så fantastiskt!

Egentligen skulle hon ha varit på fotbollsträning och farfar endast skjutsat henne, men de återkommande problem hon haft med sin fot har nu gått så långt att vi måste kolla upp det. Har tid på måndag morgon för en första undersökning.