Tidig gårdagsmorgon kör jag fram till huset i Lindome där Johan tar emot i det morgontysta huset. Elena och pojkarna tassar omkring och förbereder den kommande uppvaktningen av Lilltjejen vilkens intilliggande rumsdörr är ordentligt stängd. Efter en stund ansluter farmor och farfar och vi tågar in. Alla får inte plats och paketen så många att vi snabbt förflyttar oss ut till allrummet. 

Jag klickade runt bland mina års- och månadssorterade mappar och valde en bild från varje januari sedan hon anlände i mitt liv. Min fina, vackra, humoristiska och omtänksamma Lilltjej är nu hela tio år! 

Tre år gammal stod hon på slalomskidor för första gången och sina särdrag tycker jag hon behållit under alla år. Från bäbisgosiga till flicksläta kinder och de bästa femtio procenten av mig och Johan. Vår vackra blandis!

Det blev nybakade scones och våfflor tillsammans innan jag fick åka hem till arbetet, två udda veckor i rad detta år så för att undvika förvirring bibehåller vi de udda och jämna veckor vi alltid haft. Kändes onekligen lite konstigt att inte åka och hämta hemme i söndags efter min söndagsklass.

Ida hade gjort supergullig tårta åt henne, fina kusin Ida som snart ska bli mamma själv.

 

I år vill Lilltjejen ha Laserdomekalas och vi har ägnat mycket tid åt att diskutera vilka vi ska bjuda in - det är så många! Hur ska man göra? Jag tycker att man först och främst bör bjuda tillbaka de man bjudits till föregående år och sedan eventuellt lägga till om någon nära vän uppkommit. När Lilltjejen får välja själv blir det en bråkdel av dessa och majoriteten av klassen. Jag kan gå med på att vi inte tar med de utanför klassen, men känns inte bra att utesluta några få klasskompisar. Ska man behöva bjuda hela klassen bara för att? Kommer de nyinbjudna känna sig skyldiga att bjuda tillbaka då? Vilket i-landsproblem! Vi har ännu inte beslutat hur vi ska göra...

 

Två veckor utan Lilltjej och mera Body Combat. Vi har dessutom ägnat mycket tid åt Lord of The Rings expansionen efter att vi till slut lyckades klara oss igenom den första orginalutgåvan - den lättaste nivån. Expansionen upplever vi mycket enklare och däremellan plöjer vi serien Mandalorian som Christer övertalade mig vara värd att se, så värd att han ser om den med mig.